Magdalena Andersson

Frågan är då hur många i vårt land som med glädje vaknade upp varje dag och
myste vid tanken på delägarskapet i en spritfabrik för några år sedan när staten ägde
Vin & Sprit? Inte många törs jag lova.
De ekonomiska argumenten som förs fram för att behålla monopolen är lika klena.
Exempel: de 800 miljoner som Vin & Sprit levererade till statskassan under sista året i
statlig ägo kan jämföras med vad staten tjänar på att amortera av köpeskillingen 55
miljarder på statskulden. De minskade räntekostnaderna ger betydligt mer klirr i
kassan än de årliga utdelningarna. Till och med LO förbundet Livs gjorde tumme upp
när affären presenterades!
I frågan om Apoteket var Sverige med några få undantag unikt i världen med detta
monopol. Andra länder såg lite tidigare det faktum att människor faktiskt klarade av att
handla huvudvärkstabletter av andra än staten. Detta tycks nu, hör och häpna, också
fungera även i Sverige. Monopolkramarna Hägg och Fransson kan andas ut. Det blev
ingen bunkring av Alvedon eller överdosering av Ipren.
S-kvinnornas idé om att de nya aktörerna inom området skulle tvinga på kunderna -
”pracka på konsumenten” - produkter mot deras vilja tyder på bristande
verklighetsförankring. Vilket företag skulle medvetet tvinga på kunderna produkter?
Hästhandlarfasoner fungerar när man vet att man aldrig kommer se sin kund igen.
Men det är knappast hållbart om målet är att uppnå långsiktighet i affärerna. Det är
nöjda och lojala kunder som leder till vinster, inte missnöjda och skeptiska. Det vet
vilken företagare som helst.
Och vem (tror ni) köper ett företag för miljarder om det inte finns en ide om att utveckla
företaget? När däremot politiker står som ensamägare är risken stor att politiska
hänsyn går före företagets bästa.
Att staten skall ha sina fingrar med i allt från fastighetsaffärer, Alvedon-försäljning till
spritkokeri är en otidsenlig syn på statens roll i samhälle. Tanken om att privata företag
vill ont sitter dock djupt inom socialdemokratin. Varför inte försöka vara lite positiva
istället?
Se hur god service, ökad tillgänglighet och mångfald, faktiskt ger människor, inte minst
utanför statskärnorna större möjligheter att nyttja apoteken.
Ett verkligt arbetarparti hade dessutom applåderat det faktum att nya apotek ger nya
jobb.
Men det kanske inte betyder så mycket för Carina Hägg och Inga-Lill Fransson.
Eftersom det i deras värld är viktigast att staten äger bolagen. Inget annat.
Sidan 56 av 122