Magdalena Andersson

Min förhoppning är att ännu fler människor ska svara ”naturen” på frågan om vad
som är det bästa med Sverige. Men det kräver att vi också ser till att göra den
tillgänglig och användarvänlig.
Gör nationalparken Söderåsen mer attraktiv
Skickad till Helsingborgs dagblad 2010-11-15
”Naturen”. Det är ett av de vanligaste svaren vid frågan om vad människor uppskattar
med Sverige. Vi har mycket att vara stolta över i detta sammanhang. Inte minst gäller
det våra nationalparker – betydelsefulla för människan, flora, fauna och ekosystemet. I
Sverige finns idag 29 nationalparker, där Söderåsen är en av dem. Flera parker
planeras, vilket förstås är glädjande men något som samtidigt kan skapa vissa
problem. Inte minst för att dagens regelverk innehåller vissa helt onödiga
begränsningar.
En nationalpark ska utgöras av representativa landskapstyper som bevaras i naturligt
tillstånd. De ska också vara natursköna eller unika miljöer som kan ge starka
naturupplevelser. De flesta nationalparkerna har vandringsleder och i några finns det
informationscentraler. Vissa erbjuder även övernattningsmöjligheter.
För att klassas som nationalpark ska ett antal kriterier uppfyllas som regleras av
naturvårdslagstiftningen. Kloka och genomtänkta föreskrifter i många avseenden. Det
gäller att vara rädd om den natur vi vill skydda och bevara. Dock innehåller vissa
föreskrifter enligt min uppfattning ibland försiktighetsprinciper in absurdum. Det gäller
framförallt föreskrifter för allmänheten med förbud som ibland inte alls är befogade.
Jag anser att Nationalparksföreskrifter ska vara tydliga och klara, men de ska också
kunna begripas och accepteras av den allmänhet som vistas där. Ett förklarande
exempel: ett förbud mot svampplockning i ett område som vissa år dignar av
kantareller kan näppeligen anses rimligt. Hur ska det ens förstås och åtlydas av dem
som vistas i området? Däremot kan ett förbud mot att plocka en viss sorts svamp om
den är sällsynt och kräver särskilt skydd vara både förståeligt, rimligt avvägt och klokt.
Föreskrifter om förbud mot kommersiell verksamhet kan synas genomtänkt. Men frågan
är om det alltid är så. Det finns ingen självklar koppling mellan kommersiell verksamhet
och skador och störningar på naturen. Skräpar man ner mer när man betalat för en
guidad tur i en intressant nationalpark jämfört med om man är ute i skogen och
vandrar på egen hand? Personligen tror jag inte att det är någon skillnad, samtidigt
som jag tror att många skulle uppskatta en professionell guidning – något som
föreskrifter om förbud mot kommersiell verksamhet sätter stopp för.
Sidan 34 av 122