Medborgarbildning förord kap 1.pdf - Pedagogiska Resurser ...
Medborgarbildning förord kap 1.pdf - Pedagogiska Resurser ...
Medborgarbildning förord kap 1.pdf - Pedagogiska Resurser ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Folkbildningsrådet utvärderar<br />
No 1 2002<br />
<strong>Medborgarbildning</strong><br />
i lokalsamhället<br />
En rapport från projektet<br />
Folkbildningen och de demokratiska<br />
utmaningarna
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
En rapport från projektet<br />
Folkbildningen och de demokratiska utmaningarna<br />
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
1
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
En rapport från projektet<br />
Folkbildningen och de demokratiska utmaningarna<br />
Laila Niklasson<br />
Folkbildningsrådet<br />
Box 730<br />
101 34 Stockholm<br />
Tel: 08-412 48 00<br />
Fax: 08-21 88 26<br />
E-post: fbr@folkbildning.se<br />
Internet: www.folkbildning.se<br />
Studien är genomförd vid Mälardalens högskola<br />
Grafisk form: Thomas Östlund Produktion ab<br />
Omslag: Gunnar Falk<br />
Foto: Kenneth Stenberg<br />
Tryck: Norra Skåne Offset, Hässleholm<br />
Stockholm, augusti 2002<br />
isbn: 91-88692-248<br />
2 <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
Laila Niklasson<br />
<strong>Medborgarbildning</strong><br />
i lokalsamhället<br />
En rapport från projektet<br />
Folkbildningen och de demokratiska utmaningarna<br />
F O L K B I L D N I N G S R Å D E T<br />
M Ä L A R D A L E N S H Ö G S K O L A<br />
3
Innehåll<br />
Förord<br />
1. Folkbildning 13<br />
1.1 Folkbildning och det svenska samhällets utveckling 13<br />
1.2 Folkbildningens uppdrag 15<br />
1.3 Studiens bakgrund och syfte 16<br />
1.3.1 Nationellt paraplyprojekt 16<br />
1.3.2 Kritisk granskning av projekten 17<br />
1.3.3 Kuns<strong>kap</strong>söversikt 18<br />
1.3.4 Erfarenheter från projekt runt om i Sverige 18<br />
1.3.5 Demokratidiskussion på Folkbildningsnätet 19<br />
1.3.6 Projektet <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället –<br />
syfte och frågeområden 19<br />
1.3.7 Tankemodell 20<br />
1.4 Tidigare studier 21<br />
1.5 Folkbildning 29<br />
1.6 Tolkning av begreppet medborgarbildning 30<br />
2. Den moderna demokratin 31<br />
2.1 Demokratins ansikte 31<br />
2.2 Den politiska kartan förändras 32<br />
2.3 Begreppen frihet och jämlikhet 33<br />
2.4 Medborgarens roll i demokratin 36<br />
2.5 Makt och inflytande 38<br />
2.6 Tolkning av begreppet demokrati 39<br />
3. Medborgare 41<br />
3.1 Medborgare i nationen, medlem i kommunen 41<br />
3.2 Medborgars<strong>kap</strong> istället för klass 42<br />
3.3 Utvecklingen av ett nationellt medborgars<strong>kap</strong><br />
och lokalt medlems<strong>kap</strong> 43<br />
4 <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället
3.4 Förväntan på medborgaren 45<br />
3.5 Icke-medborgare 48<br />
3.6 Medborgars<strong>kap</strong>et inför 2000-talet 50<br />
3.7 Universella rättigheter 52<br />
3.8 Tolkning av begreppet medborgare 53<br />
4. Offentlighet 54<br />
4.1 Allmänhet och offentliga diskussioner om politik 54<br />
4.2 Det moderna projektet 56<br />
4.3 Den borgerliga offentlighetens utveckling och förfall 59<br />
4.4 Kommunikativa handlingar 62<br />
4.5 Demokrati och förnuftet 64<br />
4.6 Kritisk diskussion av Habermas teori 66<br />
4.7 Samhällets sfärer 69<br />
4.8 Tolkning av begreppen offentlig, offentlighet 71<br />
4.9 Medborgaren i offentligheten 72<br />
4.10 Offentlig folkbildning s<strong>kap</strong>ar mötesplatser 72<br />
5. Fältarbete 74<br />
5.1 Att växla mellan teori och empiri 74<br />
5.2 Fältarbete och etnografi 74<br />
5.3 Dokument 77<br />
5.4 Informanter 77<br />
5.5 Intervjupersoner 77<br />
5.6 Observationer 82<br />
5.7 Etiska frågor 83<br />
5.8 Strategi för kvalitativ analys/tolkning 87<br />
5.8.1 Sanning eller social konstruktion 87<br />
5.8.2 Arbetsgång 88<br />
5.9 Kritisk reflektion kring metod 89<br />
5.9.1 Teori 90<br />
5.9.2 Intervjuer 90<br />
5.9.3 Observationer 92<br />
5.9.4 Analys 93<br />
5.10 Att säga adjö 94<br />
6. Eskilstuna 95<br />
6.1 Region och stadsbygdsområde 95<br />
6.2 Det offentliga rummet 101<br />
6.2.1 Fysiska rum 102<br />
6.2.2 Virtuella rum 106<br />
6.3 Befolkning 107<br />
7. Det subjektiva medborgarbegreppet –<br />
tillhörigheternas mångfald 113<br />
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
5
7.1 Presentation av intervjupersonerna 114<br />
7.2 Att tala om sig själv utifrån en tillhörighet 117<br />
7.2.1 Geografisk och administrativ gräns 118<br />
7.2.2 Olika tillhörigheter i olika livsfaser 125<br />
7.2.3 Medlem i förening eller kulturell gemens<strong>kap</strong> 129<br />
7.2.3.1 Mer än medlem 133<br />
7.2.4 Förändrad tillhörighet 134<br />
7.2.5 Tillhörigheter – en sammanfattning 137<br />
7.3 Att söka sig till det offentliga och till offentligheter 139<br />
7.3.1 Offentligheter – mötesplatser 139<br />
7.4 Olika former av inflytande 146<br />
7.4.1 Makt och vanmakt 146<br />
7.5 Att vara eller bli medborgare 149<br />
7.5.1 Från vara till göra 149<br />
7.5.2 Att göra det goda 151<br />
7.6 Bilden av medborgaren 152<br />
8. Folkhögskola 155<br />
8.1 Att finna folkhögskolor 156<br />
8.2 Eskilstuna folkhögskola 157<br />
8.2.1 Organisation 157<br />
8.3 Observationer vid estetiska linjen 161<br />
8.3.1 Mötesplats 161<br />
8.3.2 Lokal och tillgänglighet 162<br />
8.3.3 Måleri 162<br />
8.3.4 Veckans samråd 163<br />
8.3.5 Konst och samhälle 165<br />
8.3.6 Grafik 167<br />
8.4 Analys 168<br />
8.4.1 Att utgöra offentlighet och s<strong>kap</strong>a mötesplatser 168<br />
8.4.2 Att träna för offentlighet 169<br />
8.4.3 Livsvärld och system 169<br />
8.4.4 Tillgänglighet 170<br />
8.4.5 Ut i offentlighet – opinionsbildning 170<br />
8.5 Observation vid allmänna kursen – Faktoriholmarna 171<br />
8.5.1 Lokal och tillgänglighet 171<br />
8.5.2 Att träna för offentlighet 171<br />
8.5.2.1 Allmän samling 171<br />
8.5.2.2 Elevråd 172<br />
8.5.2.3 Allmän kurs – svenska språket 174<br />
8.5.2.4 Träning av begrepp som återger sinnesintryck 174<br />
8.5.3 Allmän kurs – tankemodeller 177<br />
6 <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället
8.5.3.1 Att sortera 177<br />
8.5.3.2 Att planera 179<br />
8.5.3.3 Att gestalta – teaterns språk 182<br />
8.5.3.4 Världsbilder förr och nu 183<br />
8.6 Observation vid allmänna kursen –<br />
Allaktivitetshuset Knuten 186<br />
8.6.1 Lokalen 186<br />
8.6.2 Identitet och roll 188<br />
8.6.3 Dygnets olika timmar – fritidsaktiviteter 190<br />
8.7 Observation vid allmänna kursen – Balsta Musikhus 192<br />
8.7.1 Lokalen 192<br />
8.7.2 Fiktion och autenticitet 193<br />
8.7.3 Att använda en penna 194<br />
8.7.4 Referat 195<br />
8.7.5 Pennkrig och solglitter 197<br />
8.8 Analys 198<br />
8.8.1 Att utgöra en offentlighet 198<br />
8.8.2 Att träna för offentlighet 199<br />
8.8.3 Livsvärld – system 200<br />
8.8.4 Tidsperspektiv 200<br />
8.8.5 Individuellt – kollektivt intresse 201<br />
8.8.6 Rörelse i rummet 202<br />
8.8.7 Tillgänglighet 202<br />
8.8.8 Styrning – rytm 203<br />
8.8.9 Ut i offentligheten – opinionsbildning 204<br />
9. Studieförbund 206<br />
9.1 Att finna studieförbund 206<br />
9.2 Studieförbundens organisation 207<br />
9.2.1 Studiecirkelns form 207<br />
9.2.2 Kuns<strong>kap</strong>slyftet 207<br />
9.2.3 Deltagare och verksamhet 209<br />
9.2.4 Studiecirkelns innehåll 210<br />
9.2.5 Studiecirkelavgift 211<br />
9.2.6 Redovisning, statistik 213<br />
9.2.7 Kommunalt stöd 213<br />
9.2.8 Lokaler 214<br />
9.3 Observation 1: Privat person blir brukare 216<br />
9.4 Observation 2: Privat person blir politisk 222<br />
9.5 Observation 3: Privat person förblir privat 229<br />
9.5.1 Föräldracirkel 1 – Dialog 230<br />
9.5.2 Föräldracirkel 2 – Växa tillsammans 231<br />
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
7
9.6 Analys 236<br />
9.6.1 Att utgöra en offentlighet 236<br />
9.6.2 Träning för offentlighet eller praktik 237<br />
9.6.3 Livsvärld – system 238<br />
9.6.4 Tidsperspektiv 239<br />
9.6.5 Individuellt och kollektiv intresse 239<br />
9.6.6 Rörelse i rummet 239<br />
9.6.7 Tillgänglighet 240<br />
9.6.8 Styrning – rytm 240<br />
9.6.9 Ut i offentlighet – opinionsbildning 241<br />
9.7 Sammanfattande analys och diskussion 242<br />
10. Modern demokrati och folkbildning 248<br />
10.1 Samhällsförändring under 100 år 248<br />
10.2 Demokrati som process 249<br />
10.3 Teori om demokrati och folkbildning 251<br />
10.4 Tillgänglighet 253<br />
10.5 Sociala rörelser – folkrörelser – folkbildning 254<br />
10.6 Frihet och jämlikhet 254<br />
10.7 Bilden av medborgare – medborgarbildning 258<br />
10.8 Allmän opinionsbildning 260<br />
10.9 Relation mellan den moderna demokratin<br />
och folkbildningen 262<br />
10.10 Utmaningar för folkhögskola och studieförbund 264<br />
Litteratur 266<br />
Bilaga 1 274<br />
Utvärderingar från Folkbildningsrådet 280<br />
8 <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
9
10 <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället
Förord<br />
Projektet <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället (Mil-projektet) tillkom på initiativ<br />
av Gunnar Sundgren som också varit vetens<strong>kap</strong>lig ledare. Forskningsfrågorna<br />
har delvis arbetats fram i samarbete med Folkbildningsrådet som<br />
också finansierat projektet. Forskarna i projektet har samverkat med Folkbildningsrådet<br />
dels inom ramen för rådets nationella program Folkbildningen<br />
och de demokratiska utmaningarna, dels genom att rådet haft representanter<br />
i en särskild referensgrupp. I den har också andra företrädare för folkbildningsforskningen<br />
och för de lokala verksamheterna haft säte. Initialt har Milprojektet<br />
utgått ifrån den projektplan som Sundgren författade (se bilaga 1).<br />
En utförligare bild av den idémässiga bakgrunden finns i essäsamlingen Demokrati<br />
och bildning (Sundgren 2000).<br />
Från det att fältstudien startade har projektet genomförts av Laila Niklasson<br />
som också gett det sin egen prägel. Syftet, att belysa förhållandet mellan<br />
folkbildning och demokrati i ett lokalt sammanhang, är detsamma men forskningsfrågorna<br />
har utvecklas och förändrats under arbetets gång. Såväl demokratibegrepp,<br />
medborgarbegrepp som lokalsamhälle visar sig vara mångfacetterade<br />
fenomen som både har flerfaldiga uttryck och åtskilliga tolkningsnivåer.<br />
Studien har kommit till i samverkan med en rad människor och pågått<br />
under flera år. Studien har genomförts vid Mälardalens högskola med stationering<br />
i Eskilstuna. Många samtal, många kommentarer – både positiva och<br />
negativa, en hel del litteratur, en hel del funderingar ligger till grund för resultatet<br />
av studien. Vissa resultat och delar av texten har presenterats för personer<br />
som arbetat inom folkhögskolor, studieförbund eller på annat sätt varit<br />
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
11
knutna till folkbildning under de år studien genomförts. Studien har också<br />
haft en referensgrupp med representanter från olika universitet runt om i<br />
Sverige, Eskilstuna folkhögskola och från de studieförbund som finns representerade<br />
i Eskilstuna. Ett tack till alla er som bidragit med kommentarer.<br />
Ett tack också till de kommunmedlemmar som har svarat på frågor och<br />
till personer vid Eskilstuna folkhögskola och studieförbund med verksamhet<br />
i Eskilstuna som har gett möjlighet att observera och också svarat på frågor<br />
om verksamheten. Även tack till andra personer som bidragit med faktauppgifter<br />
och kommentarer.<br />
En liten kommentar innan läsningen. Studien kan ses som uppbyggd av<br />
tre delar. Först kommer en del där begrepp som demokrati, offentlighet och<br />
medborgare diskuteras. Här diskuteras också folkbildning och medborgarbildning<br />
och en presentation görs av bakgrunden till studien och av forskning<br />
om folkbildning.<br />
I den andra delen av studien berättas om den fältstudie som genomförts.<br />
Här beskrivs metoden, vi får en presentation av ett lokalsamhälle och resultatet<br />
från intervjuer med invånare. Här får vi veta vilka offentliga rum invånarna<br />
använder sig av och hur de använder det offentliga rummet för inflytande,<br />
samtal och kuns<strong>kap</strong>sinhämtande. I denna del beskrivs också en folkhögskola<br />
och ett antal studieförbund och den verksamhet som bedrivs. Folkhögskolan<br />
och studieförbunden beskrivs och diskuteras utifrån en tolkning av offentlighetsbegreppet,<br />
att de kan ses som en offentlighet – en mötesplats, vara en<br />
möjlighet för träning inför offentligheten och själva som institutioner träda<br />
ut i offentligheten.<br />
I den tredje, och sista delen, diskuteras relationen mellan demokrati och<br />
folkbildning, både vilken den skulle kunna vara och som den framstår empiriskt<br />
i den här studien.<br />
Augusti 2002<br />
Laila Niklasson<br />
Gunnar Sundgren<br />
12 <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället
1. Folkbildning<br />
1.1 Folkbildning och det svenska<br />
samhällets utveckling<br />
I Sverige har folkbildningen utgjort en av de institutioner, eller grupp av aktiviteter,<br />
som gjort det möjligt att organisera verksamhet för att utveckla kuns<strong>kap</strong><br />
och s<strong>kap</strong>a mötesplatser för att medborgaren ska kunna agera i en demokrati.<br />
Ett sätt att tolka begreppet folkbildning är att utgå från verksamhet<br />
inom föreläsningsföreningar, radio, museer, bibliotek, folkhögskolor, studieförbund<br />
samt kulturarrangemang.<br />
De första offentliga samlingarna, museerna, etablerades i slutet på 1800talet<br />
både nationellt och regionalt, samtidigt som nationalismen växte sig stark<br />
(Arcadius, 1997).<br />
Det första offentliga lånebiblioteket etablerades i mitten av 1700-talet och<br />
parallellt med privatbibliotek utvecklades under 1900-talet kommunala bibliotek,<br />
föreningsbibliotek och studiecirkelbibliotek. Ur 1800-talets föreläsningsföreningar<br />
och litteraturcirklar växte studieförbund fram under det tidiga<br />
1900-talet (Arvidson, 1996). Under 1900-talet fick föreläsningsföreningarna<br />
konkurrens då radion startade sina sändningar (Nordberg, 1998).<br />
Folkhögskolor etablerades från slutet av 1800-talet ur ett behov från landsbygdens<br />
befolkning att få ökad kuns<strong>kap</strong> om lokal förvaltning och nya tekniker<br />
inom jordbruket. År 1868 etablerades de tre första folkhögskolorna, Hvilan<br />
och Önnestad i Skåne samt Herrestad, som numera heter Lunnevad, i<br />
Östergötland (Tapper, 2001).<br />
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
13
Verksamheterna inom folkbildningen har också en nära relation till de olika<br />
sociala rörelser som växte fram under 1800-talet såsom nykterhetsrörelsen<br />
och arbetarrörelsen. Olsson menar att dessa associationer, som han benämner<br />
associationsväsende, kom att fylla ett tomrum som bildats av att exempelvis<br />
kungamakt och kyrka inte längre hade samma auktoritet (Olsson, 1994). Det<br />
fanns möjlighet, och behov, av en ny sammanhållande kraft när dessutom det<br />
sena 1800-talets industrialisering medförde att alltfler invånare flyttade från<br />
landsbygden till tätorter.<br />
Associationerna lade grunden till det föreningsliv som utvecklades i Sverige<br />
under början av 1900-talet. Från att associationerna betraktats med tvekan av<br />
statsmakterna sågs de senare som möjligheter för att lösa problem. En begynnande,<br />
farlig opposition kunde samlas i föreningar i kontrollerade former och<br />
därmed dämpa oron. Även folkbildningen kunde ha denna dubbla uppgift,<br />
att lösa sociala problem och också indirekt förebygga oro (sid 94, a.a.).<br />
Sammanfattningsvis har utvecklingen under 1900-talet inneburit en kraftig<br />
omorganisering inom flera parallella områden. Från att fortfarande ha varit<br />
ett agrart samhälle i mitten av 1800-talet industrialiserades Sverige i slutet<br />
av seklet. Parallellt med omflyttningar av befolkningen, uppbyggnad av infrastruktur<br />
i form av el, tele, post, väg, järnväg och senare internet har också<br />
lärandemiljöerna förändrats. I slutet av 1800-talet fanns ett formellt utbildningsväsende<br />
med två parallella studievägar. En utbildningsväg för dem som<br />
skulle ha en kortare utbildning och en för dem som skulle ha en längre utbildning.<br />
Samtidigt utvecklades den icke-formella utbildningen genom etablering<br />
av folkhögskolor. Vid sekelskiftet och senare under 1900-talet etablerades studieförbund.<br />
Under 1900-talet infördes successivt en gemensam enhetsskola (1950-talet)<br />
och därefter en 9-årig obligatorisk grundskola för barn mellan 9 och 16 år<br />
(1960-talet). I anslutning till det organiserades gymnasieutbildning för ungdomar<br />
upp till 18 år. För vuxna som av något skäl inte slutfört grundskola och<br />
gymnasium organiserades grundvux, komvux samt folkhögskola. I slutet av<br />
1900-talet har gymnasieskolan byggts ut för att kunna erbjuda utbildning åt<br />
alla ungdomar i den aktuella åldersgruppen. I den senaste propositionen om<br />
högskolan anges att den ska ”främja en breddad rekrytering” (prop 2001/02:15,<br />
sid 1) vilket innebär att alltfler personer ska erbjudas utbildningsplats vid högskolan.<br />
Parallellt med uppbyggnaden av det formella utbildningssystemet har den<br />
icke-formella bildningen fortsatt och folkhögskolor och studieförbund har<br />
ökat i antal under 1900-talet. Inom folkhögskola och studieförbund genomförs<br />
en verksamhet som kan betraktas på olika sätt. Verksamheten kan ses<br />
som självbildning, personlighetsutveckling, medborgarbildning eller yrkesutbildning,<br />
alternativt förbereda för ansökan till yrkesutbildning (eller ha drag<br />
14 <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället
av samtliga). Människor kan dessutom ägna sig åt verksamhet inom folkhögskola<br />
och studieförbund på heltid under längre tid eller på fritiden under mer<br />
begränsad tid.<br />
1.2 Folkbildningens uppdrag<br />
De 147 folkhögskolor som finns i Sverige kan delas in i två grupper. Den ena<br />
gruppen består av de folkhögskolor som har landstinget som huvudman, den<br />
andra av de skolor som har en eller flera folkrörelser, organisationer eller föreningar<br />
som huvudman, alternativt ägs av en stiftelse. De elva studieförbunden<br />
ägs av sina medlemsorganisationer och dessa organisationer kan på samma<br />
sätt som för folkhögskolorna utgöras av organisationer såsom folkrörelser,<br />
trossamfund eller politiska partier, alternativt ägas av en stiftelse.<br />
Verksamhetens finansiering sker genom statliga medel, landstings- eller<br />
kommunala medel samt deltagaravgifter. Den största delen av finansieringen<br />
utgörs av statliga medel och för att folkhögskolor och studieförbund ska bli<br />
tilldelade medel har staten angett vissa mål för verksamheten:<br />
Statens stöd till folkbildningen ska ha till syfte att:<br />
1. främja en verksamhet som gör det möjligt för kvinnor och män att<br />
påverka sin livssituation och som s<strong>kap</strong>ar engagemang för att delta i<br />
samhällsutvecklingen,<br />
2. stärka och utveckla demokratin,<br />
3. bredda kulturintresset i samhället, öka delaktigheten i kulturlivet samt<br />
främja kulturupplevelser och eget s<strong>kap</strong>ande.<br />
(sfs 1998:973, sid 1)<br />
Direktiven fortsätter också med att ange ytterligare syften:<br />
Verksamhet som syftar till att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildningsnivån<br />
i samhället ska prioriteras liksom verksamheter som<br />
riktar sig till utbildningsmässigt, socialt och kulturellt missgynnade<br />
personer. Personer med utländsk bakgrund, deltagare med funktionshinder<br />
och arbetslösa utgör särskilt viktiga målgrupper för statens stöd.<br />
(sfs 1998:973, sid 1)<br />
Vi ser därmed att uppdraget har en ideologisk ansats (demokrati), angivna<br />
områden för verksamhet (utbildning, bildning och kultur) och prioriterade<br />
målgrupper (personer med utländsk bakgrund, funktionshinder eller arbetslösa).<br />
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
15
Via Folkbildningsrådet fördelas betydande finansiellt stöd till folkhögskolor<br />
och studieförbund. Till de folkbildande verksamheterna hör också folkbiblioteken,<br />
museiverksamheten och delar av Sveriges Radios programverksamhet.<br />
Folkbibliotek, museer och Sveriges Radio styrs av annan lagstiftning<br />
och har andra finansieringsgrunder än folkhögskolor och studieförbund.<br />
Två av demokratins grundläggande begrepp är frihet och jämlikhet. Inom<br />
det demokratiska styrelseskicket har staten till uppgift att garantera friheten<br />
och jämlikheten för varje individ. Samtidigt förutsätts att individen genom<br />
att visa hänsyn till andra och ta ansvar för det gemensamma blir till en medborgare<br />
i en fungerande demokrati. Folkbildningen har legalitet, men också<br />
en legitimitet, genom att verksamheten betraktas som väsentlig för att ett demokratiskt<br />
styrelseskick ska kunna upprätthållas.<br />
Men frågan är hur folkhögskolor och studieförbund genomför sitt uppdrag.<br />
Hur gestaltar sig relationen mellan de folkbildande verksamheterna, i<br />
detta fall folkhögskolor och studieförbund, och den moderna demokratin?<br />
Om nu den moderna demokratin ställs inför utmaningar, då borde rimligtvis<br />
också folkhögskolor och studieförbund ställas inför utmaningar?<br />
1.3 Studiens bakgrund och syfte<br />
1.3.1 Nationellt paraplyprojekt<br />
Under år 1998 etablerades en arbetsgrupp inom Folkbildningsrådet för att planera<br />
ett projekt som skulle arbeta med frågan om relationen mellan folkbildning<br />
och den moderna demokratin. Under år 1999 presenterades ett förslag<br />
till ett paraplyprojekt med namnet Folkbildningen och de demokratiska utmaningarna<br />
för styrelsen för Folkbildningsrådet.<br />
Från arbetsgruppen föreslogs att projektet skulle bestå av fyra delar. Den<br />
första delen var en inventering av forskning som genomförts med tema demokrati,<br />
den andra delen skulle bestå av att inbjuda olika projekt runt om<br />
i landet till gemensamma möten och den tredje delen var att s<strong>kap</strong>a en diskussion<br />
med tema demokrati på Folkbildningsrådets digitala kommunikationsnät,<br />
Folkbildningsnätet. Den fjärde delen var ett projekt vars syfte var att<br />
studera hur medborgarbildningen gestaltar sig inom ett lokalsamhälle. Projektet<br />
fick namnet <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället. Därmed kan vi säga<br />
att den nationella tankeram som utvecklades fick följande utseende:<br />
16 <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället
Figur 1: Folkbildningen och de demokratiska utmaningarna.<br />
Kuns<strong>kap</strong>söversikt<br />
Erfarenheter från projekt runt om i Sverige<br />
Diskussion på Folkbildningsnätet<br />
Projektet <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
Till både paraplyprojektet och det lokala projektet skulle var sin referensgrupp<br />
knytas. Paraplyprojektets utformning godkändes av Folkbildningsrådets<br />
styrelse och planeringen startade hösten 1999 för att verksamheterna skulle<br />
kunna starta officiellt 1 januari 2000.<br />
1.3.2 Kritisk granskning av projekten<br />
Till paraplyprojektet knöts en referensgrupp med representanter från folkbildning<br />
samt forskare. Forskare från paraplyprojektets referensgrupp har<br />
också deltagit i referensgruppen för projektet <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
tillsammans med representanter från den lokala folkbildningen. Denna<br />
grupp har träffats kontinuerligt åren 2000 och 2001. Istället för att diskutera<br />
projekt runt om i Sverige har diskussionerna i gruppen rört de lokala förhållanden<br />
som rådet på den ort där studien genomförs, Eskilstuna. Dessutom<br />
har texter med preliminära resultat diskuterats.<br />
Förutom den kritiska granskning som skett i referensgrupperna har också<br />
projektet och delresultat presenterats i andra sammanhang. Projektet presenterades<br />
vid Länsbildningsförbundet i Sörmlands årsmöte våren 2000 samt vid<br />
Länsbildningsförbundets planeringsdagar senhösten 2001. Under hösten 2000<br />
presenterades projektet vid tre olika regionala folkhögskolekonferenser. Dessutom<br />
är texter diskuterade inom Network for Popular Education våren 2000,<br />
forskarkonferens inom Nordens folkliga akademi sommaren 2000, vid Mimers<br />
(nationellt program för folkbildningsforskning) årliga forskarkonferens<br />
hösten 2000 och vid kongress inom Föreningen för nordisk pedagogik våren<br />
2001. Eftersom projektledaren är doktorand vid Lärarhögskolan i Stockholm<br />
har också projektet varit grund för olika delresultat som presenterats vid Roskilde<br />
universitet, Örebro universitet och Lärarhögskolan i Stockholm åren<br />
2000 och 2001.<br />
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
Relationen<br />
mellan folkbildningen<br />
och<br />
den moderna<br />
demokratin<br />
17
1.3.3 Kuns<strong>kap</strong>söversikt<br />
För att få en översikt över hur ämnet folkbildning och demokrati behandlats<br />
inom forskningen sammanställde Gunnar Sundgren en kuns<strong>kap</strong>söversikt i två<br />
delar, Folkbildningsforskning, en kuns<strong>kap</strong>söversikt, del 1 respektive del 2 (1998a,<br />
1998b). Översikten behandlar folkbildningsforskning från 1980 och framåt.<br />
Sundgren har utkristalliserat vissa områden för forskning kring folkbildning<br />
och fann områden som var mindre belysta, varav ett var demokrati (1998a, sid<br />
37 f.). Visserligen fanns demokrati med som tema inom forskningen, men Sundgren<br />
menar att det var få rapporter som hade demokrati och folkbildning som<br />
huvudfokus. Däremot innefattar de flesta rapporter som behandlar folkbildning<br />
det som Sundgren kallar demokratiaspekter (sid 39, a.a.).<br />
Dessa två översikter sammanställdes innan paraplyprojektet startade, men<br />
tankarna om folkbildning och demokrati utvecklades vidare av Sundgren i<br />
skriften Demokrati och bildning. Essäer om svensk folkbildnings innebörder<br />
och särart (2000) där centrala begrepp, perspektiv blir belysta och en problematisering<br />
görs om folkbildningens innebörder och särart.<br />
1.3.4 Erfarenheter från projekt runt om i Sverige<br />
Via Folkbildningsrådets centrala medel och via folkhögskolors och studieförbunds<br />
interna medel finansieras en rad utvecklings- och forskningsprojekt.<br />
Några av dessa projekt har en inriktning mot demokrati.<br />
För att kunna spåra projekt runt om i landet som pågick gjordes dels en<br />
skriftlig förfrågan till de elva studieförbunden, dels en genomgång av projekt<br />
som fått anslag från Folkbildningsrådets medel för forskning och utveckling<br />
under 1998/1999. Med hjälp av kodord som demokrati, medborgare, mötesplats<br />
och medborgare, utkristalliserades ett knappt trettiotal projekt runt om<br />
i Sverige.<br />
I februari 2000 inbjöds projektledarna till ett seminarium på Viskadalens<br />
folkhögskola, dessutom inbjöds paraplyprojektets referensgrupp. Under seminariet<br />
presenterade projektledarna sin verksamhet och även Mil-projektet<br />
introducerades.<br />
Erfarenheterna från projekten runt om i Sverige blev senare det främsta<br />
underlaget när Folkbildningsrådet skulle avge ett remissvar till Demokratiutredningens<br />
slutbetänkande vintern 2000. Genom besök hos projekten och<br />
intervjuer med projektledarna kunde projektens erfarenheter sammanställas<br />
under fyra rubriker:<br />
• Om medborgars<strong>kap</strong>et och medborgarbildningen<br />
• Om mötesplatser och arenor<br />
18 <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället
• Om den inre demokratin<br />
• Om folkbildningen, framtiden och de demokratiska utmaningarna<br />
Remissvaret omarbetades under våren 2001 till skriften Röster om folkbildning<br />
och demokrati och gavs ut 2002 (Folkbildningsrådet, 2002).<br />
Sommaren 2001 genomfördes återigen en kartläggning av projekt runt om<br />
i Sverige som hade tema demokrati. I september inbjöds projektledare till ett<br />
seminarium på Runö folkhögskola, dessutom inbjöds båda referensgrupperna.<br />
Som tidigare presenterade projektledarna sina verksamheter. Projektet<br />
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället presenterades bland annat genom att den<br />
tankemodell som växt fram under studiens gång var utgångspunkt för en diskussion.<br />
1.3.5 Demokratidiskussion på Folkbildningsnätet<br />
De projektledare och den referensgrupp som deltog vid mötet på Viskadalens<br />
folkhögskola blev grund för det nätverk som etablerades som en demokratidiskussion<br />
på Folkbildningsnätet. Under projekttidens gång har andra intresserade<br />
deltagare anslutit sig såsom exempelvis deltagare från seminariet<br />
på Runö folkhögskola. Demokratidiskussionen har använts dels för att ta upp<br />
frågor, dels för att informera om kommande aktiviteter.<br />
1.3.6 Projektet <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
– syfte och frågeområden<br />
Studien <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället har, precis som paraplyprojektet,<br />
som syfte att undersöka de folkbildande verksamheternas relation till den<br />
moderna demokratin. I studien fokuseras medborgarbegreppet som ett uttryck<br />
för hur förhållandet mellan individ och stat regleras. I projektplanen<br />
anges att:<br />
Syftet för fallstudien är att undersöka de folkbildande verksamheternas<br />
relation till den moderna demokratin. Särskilt fokuseras medborgarbegreppet<br />
som ett uttryck för hur förhållandet mellan individ och<br />
stat regleras med hänsyn tagen till frihetsvärdets och jämlikhetsvärdets<br />
förverkligande.<br />
(Bilaga 1)<br />
För att belysa relationen mellan folkbildning och den moderna demokratin<br />
ringades under planeringen olika delområden in som skulle kunna studeras.<br />
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
19
Inom dessa delområden var det därefter möjligt att ge förslag på frågor som<br />
skulle kunna bidra till att kartlägga områdets problematik.<br />
Det utkristalliserade sig tre områden som skulle studeras. Ett omfattade<br />
lokalsamhällets offentligheter i allmänhet. Ett annat var kommuninvånares<br />
relation till folkbildning och demokrati. Ett tredje område var folkbildning<br />
som lokal offentlighet.<br />
Offentlighet och vad som tilldrar sig inom denna offentlighet, särskilt de<br />
arenor som erbjuds vid folkhögskola och inom studieförbund, skulle vara<br />
grund för en problematisering av hur deltagarna tillägnar sig grundläggande<br />
kompetenser för deltagande i demokratin. De arenor som erbjuds inom folkbildningen<br />
skulle beskrivas, liksom hur mötet gestaltar sig mellan deltagarna<br />
samt vilken form och innehåll de samtal som förs har.<br />
1.3.7 Tankemodell<br />
Som utgångspunkt för studien utformades en tankemodell som skulle tjäna<br />
som utgångspunkt och belysa en tänkbar relation mellan olika begrepp:<br />
Figur 2: Begreppslig ram.<br />
Stat, landsting,<br />
kommun<br />
Den moderna<br />
demokratin<br />
Vara offentlig,<br />
utgöra en offentlighet,<br />
träna för offentlighet,<br />
gå ut i offentlighet<br />
Medborgare,<br />
deltagare<br />
Folkbildning:<br />
Folkhögskola<br />
och studieförbund<br />
Inom tankemodellen anges, som figuren visar, att det skulle kunna finnas relationer<br />
mellan olika begrepp, men vi vet inte om de finns och inte heller vad<br />
relationenerna består av. Det kan visa sig att begrepp fattas eller att relationer<br />
saknas.<br />
20 <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället
1.4 Tidigare studier<br />
Relationen mellan folkbildning och demokrati, eller aspekter av demokrati,<br />
har problematiserats i studier under senare delen av 1900-talet. Det har dels<br />
skett genom enskilda forskares kritiska studier av folkbildning, dels genom<br />
statliga utredningar och utvärderingar. I studierna och rapporterna används<br />
olika ansatser.<br />
En av ansatserna är att forskarna, på en analysnivå, gör en åtskillnad mellan<br />
olika bildningsideal. En annan ansats omfattas av de forskare som har en<br />
mer integrativ syn på bildningsideal. Distinktionen mellan dessa ansatser blir<br />
särskilt tydlig när forskare diskuterar och problematiserar relationen mellan<br />
vad som kan benämnas självbildning, medborgarbildning och humanistisk<br />
bildning samt i hur forskare behandlar folkbildningens roll. Kan folkbildning<br />
förstås som bildande eller som instrumentell, ett medel för att nå något annat?<br />
Ska folkbildning vara utvecklande utan ett riktat mål eller ska kuns<strong>kap</strong>en<br />
ha ett eget värde? Ska folkbildning vara ett reds<strong>kap</strong> för att ge kuns<strong>kap</strong> åt<br />
den nye förtroendevalde, ge kompletterande kompetens för vidare studier<br />
eller helt enkelt vara en yrkesutbildning?<br />
Om vi börjar med bildningsbegreppet har Gustavsson i avhandlingen Bildningen<br />
väg: tre bildningsideal i svensk arbetarrörelse 1880-1930 (1991) diskuterat<br />
kring tre bildningsideal som ofta nämns i forskningen kring folkbildning,<br />
nämligen medborgarbildningsidealet, självbildningsidealet och det nyhumanistiska<br />
personlighetsbildningsidealet. <strong>Medborgarbildning</strong>sidealet, menar<br />
Gustavsson, har sitt ursprung i den franska upplysningen och följer dess inriktning<br />
på naturvetens<strong>kap</strong>lig kuns<strong>kap</strong> och önskan om samhällsförändring.<br />
Det kulturarv som finns ska inte självklart förmedlas, snarare granskas. Detta<br />
i kontrast till ett nyhumanistiskt personlighetsbildningsideal, vilket har en<br />
tydligare inriktning på att förmedla och vidareutveckla en kultur. Självbildningsidealet<br />
i sin tur, är betydligt mer inriktat på individens egen aktivitet och<br />
kuns<strong>kap</strong>sprocess. Gustavsson menar att dessa tre ideal inte framträder renodlade<br />
utan ofta fanns i verksamheterna i olika hög grad under den största<br />
delen av tidsperioden 1880-1930 inom arbetarrörelsen. Först efter första världskriget<br />
(1914-1918) börjar de tre idealen att skiljas åt och s<strong>kap</strong>ar dessutom en<br />
viss spänning sig emellan (a.a. sid 17-18).<br />
Om Gustavsson slutar på 1930-talet kan vi säga att Nordberg tar vid på<br />
samma decennium – det årtionde som ett nytt medium, radion, introduceras.<br />
I avhandlingen Folkhemmets röst, radion som folkbildare 1925-1950 (1998), beskriver<br />
och analyserar Nordberg hur radion har varit ett medium för folkbildning<br />
i form av föreläsningsverksamhet, särskilt inriktade reportage och<br />
lyssnarcirklar. Nordberg menar, liksom Gustavsson, att de ursprungliga idealen<br />
samverkade fram till första världskriget. Under mellankrigstiden upp-<br />
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
21
kom problem med hur makten skulle fördelas mellan olika intressenter. Före<br />
världskrigen hade bildningen haft den fria processen och målet som grundidé,<br />
denna grundidé förändras till att bli nytta och mål när representanter<br />
eller företrädare för bildningen kom i maktpositioner i samhället. Här menar<br />
Nordberg att radion utgör om inte en kontrast, så i alla fall en avvikelse. Radion<br />
innebar en möjlighet att de olika bildningsidealen kunde samsas. På så<br />
sätt var bildningsidealen i konflikt utanför radion, men i harmoni inom radion<br />
eftersom radion hade krav på allsidighet och opartiskhet (a.a. sid 359).<br />
Däremot fann Nordberg att det kunde finnas andra konflikter inom radion.<br />
Dessutom vill Nordberg komplettera självbildningsidealet med ett ”psykologiskt<br />
bildningsideal”. I detta bildningsideal finns, enligt Nordberg, krav på<br />
inlevelse, nytänkande och egna lösningar. Kuns<strong>kap</strong>en blir inte ett mål i sig<br />
utan individen själv utgör målet, individen s<strong>kap</strong>ar sig själv genom att sätta<br />
sina egna mål (a.a. sid 362).<br />
Om Gustavsson fann en spänning mellan olika bildningsideal inom arbetarrörelsen<br />
under tidigt 1900-tal och Nordberg fann att offentlighet, såsom<br />
exempelvis radion, kan innebära intressekonflikter, kan Hellblom sägas ha<br />
funnit att arbetarrörelsen har fortsatt att ha problem med att hantera hur bildningen<br />
ska genomföras och att offentligheten kan vara svår att hantera. Därmed<br />
kommer vi också över till att sätta medborgarbildningen i relation till<br />
offentlighet.<br />
Med utgångspunkt från att arbetare avskedades vid två bruksorter på 1970talet<br />
har Hellblom problematiserat hur arbetarna, tjänstemännen, fackföreningsrepresentanter<br />
och folkbildningen agerat under hela 1900-talet i förhållande<br />
till folkbildning och offentlighet i avhandlingen Från primitiv till organiserad<br />
demokrati (1985). Hellblom fann en problematik i hur både fackförening<br />
och folkbildning använde möjligheten till offentlig diskussion under<br />
1970-talet och detta ledde till att hon fortsatte att studera hur fackföreningstidskrifter<br />
använts. I stort sett fann hon att studiecirklar, fackföreningsrörelsen<br />
och fackföreningstidskrifter inte tagit fasta på den möjlighet till proletär<br />
offentlighet med fri diskussion som funnits under 1900-talet. Istället utvecklades<br />
denna offentlighet till att bli ett reds<strong>kap</strong>, ett instrument, som användes<br />
för att informera och utbilda i syfte att stärka organisationerna. Om Nordberg<br />
fann att inriktning mot nytta och mål för bildningen kunde tonas ner<br />
inom radion under vissa decennier, visar Hellblom med sin studie att inriktningen<br />
mot nytta och mål istället utvecklats mera markant inom studieförbund<br />
och fackföreningsrörelse. Folkbildningens instrumentella dimension<br />
förstärktes.<br />
Cirka tio år senare, 1996, ges Arvidsons bok Cirklar i rörelse ut. Genom<br />
att göra en jämförelse under 1900-talet menar Arvidson att han kan spåra vissa<br />
förändringar i studieförbundens sätt att arbeta. Studieförbunden var från<br />
22 <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället
örjan starkt knutna till en viss intressegrupp som försökte att organisera sig<br />
i en rörelse. Denna starka anknytning menar Arvidson har tonats ner idag.<br />
Studieförbunden har inte längre samma intressepolitiska profil, vilket också<br />
innebär att det skett en förändring i syn på begreppen konflikt och konsensus.<br />
Studieförbunden har gått från en konfliktorienterad syn till en konsensusorienterad<br />
syn. Den kuns<strong>kap</strong> som folkbildningen tillför den enskilde är<br />
till för att utjämna utbildningsskillnader, inte till för att förändra samhället i<br />
egentlig mening. Kuns<strong>kap</strong>ens instrumentella värde som förändrande kraft<br />
minskar och istället ökar kuns<strong>kap</strong>ens värde i sig. Jämfört med Hellblom ser<br />
här Arvidson att instrumentalitet kan användas positivt, konstruktivt.<br />
Parallellt med denna förändring har skett en utveckling där den enskilde<br />
individen träder fram och kollektivet träder tillbaka. Detta får konsekvenser<br />
också för hur den enskilde deltagaren betraktas. Istället för att betrakta deltagaren<br />
i studiecirkeln som medlem i någon av studieförbundets intresseorganisationer<br />
som bildat förbundet, ses den enskilde som en kund som ska erbjudas<br />
en studiecirkel. Arvidson refererar till Ferdinand Tönnies begrepp ”Gemeinschaft”<br />
och ”Gesellschaft” och menar att gemeinschaft bygger på en syn<br />
där medlemmarna är knutna till varandra i ett kollektiv och det som håller<br />
dem samman är en gemensam värdering medan i Gesellschaft knyts personerna<br />
ihop av kontrakt (a.a.). Av den medlem som kunde blivit medborgare<br />
blev det också, eller istället, en kund.<br />
I boken Demokrati och bildning menar Sundgren (2000), till skillnad från<br />
Gustavsson, att den tidiga folkbildningen samtidigt är uttryck för kollektiv<br />
självbildningstanke, medborgarbildningsideal och humanistisk bildningssträvan.<br />
I humanismen förverkligas människan, hon utvecklar sin inneboende<br />
potential och erövrar kulturarvet. Detta i sin tur är grund för att hon sedan<br />
blir en bildad och fullvärdig medborgare (a.a. sid 18).<br />
Folkhögskolorna har drabbats av att fortgående användas som reds<strong>kap</strong><br />
(instrumentalisering) i vad Sundgren betecknar som en ”folkhemssmedja” och<br />
som en flexibel utbildningsresurs. Inte heller studiecirklarna har gått fria från<br />
denna instrumentalisering. De har ibland använts som reds<strong>kap</strong> för att stärka<br />
den ekonomiska demokratin och för att s<strong>kap</strong>a ”värdiga medborgare” till folkhemmet<br />
genom olika folkbildningskampanjer. Sundgren menar att en av demokratins<br />
två värdegrunder, jämlikheten, förverkligades genom att stat och<br />
folkrörelse s<strong>kap</strong>ade en allians. Därmed kom emellertid frihetsvärdet att få<br />
mindre uppmärksamhet. En öppen fråga är om det är förverkligandet av frihet<br />
som idag speglas i den starkt individualiserade folkbildningen (a.a. sid 20,<br />
21).<br />
I boken Kan en filthatt stärka demokratin? (1996b) undersöker Lindgren<br />
huruvida mål och ideal inom folkbildning realiseras i praktiken. Hon finner<br />
att statens direktiv för att ge medel till folkbildning inte står i konflikt med de<br />
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
23
mål som folkhögskolor och studieförbund anger. Demokrati är centralt för<br />
alla. Med demokrati menar Lindgren både former för beslutsfattande och vad<br />
som beslutas om, vad som finns på dagordningen.<br />
Med utgångspunkt från nationella mål från studieförbund och lokala måldokument<br />
från folkhögskolor undersöker hon hur deltagare uppfattat verksamheten.<br />
Hon finner att deltagarna har egna mål, snarare än att de omfattar<br />
de statliga målen. Ändå är de i stort sett nöjda. De sätter det egna kuns<strong>kap</strong>sinhämtandet<br />
och gemens<strong>kap</strong> före målet att de ska agera för samhällsförändring.<br />
Särskilt gäller detta studieförbundens verksamhet. Detta leder till att Lindgren<br />
ifrågasätter målstyrning som fenomen och menar att målstyrning och<br />
deltagarstyrning kan komma i konflikt med varandra. Att använda målstyrning<br />
skulle också kunna komma i konflikt med tanken om en fri bildningsprocess<br />
hos deltagarna – finns mål så blir inte bildningsprocessen fri.<br />
När det gäller relationen mellan demokrati och folkbildning menar Lindgren<br />
att verksamheten inom folkhögskolor bidrar till en demokratisk grundsyn<br />
och utveckling i samhället. Kurserna och cirklarna är mötesplatser för<br />
dialog, den enskilda människan upptäcker sig själv, ökar sina kuns<strong>kap</strong>er, färdigheter<br />
och får ökat självförtroende vilket leder till minskade utbildningsklyftor<br />
och en höjd utbildnings- och bildningsnivå i samhället. Att det finns<br />
olika mål och ideal bland folkhögskolor och studieförbund bidrar till att stimulera<br />
det civila samhället. Även Gustavsson tar i boken Bildning i vår tid<br />
(1996/1998) upp skillnaden mellan en fri bildningsprocess utan mål och en med<br />
mål, men menar, till skillnad från Lindgren, att det kan finnas en positiv dynamik<br />
i en växelverkan mellan dessa.<br />
Lindgren fann att individens sökande efter kuns<strong>kap</strong> och gemens<strong>kap</strong> var<br />
framträdande. Sundgren för i artikeln Folkbildning – från jämlikhet till frihet?<br />
(1999) ett resonemang om hur de båda begreppen jämlikhet och frihet<br />
förändrat sin relation till varandra och till verksamheter inom folkbildningen.<br />
Från att verksamheterna har varit ett bidrag till jämlikhet i form av att en<br />
uppåtstigande klass erövrat makt och kuns<strong>kap</strong> under första halvan av 1900talet<br />
har de allt mer övergått i att förverkliga människors egenintresse. Allt<br />
oftare visar studier att skälet att delta i verksamhet är privat, såsom önskan<br />
om intressefördjupning eller omorientering i livet, och inte förankrade i ett<br />
kollektivt intresse. Sundgren menar att ett skifte mellan jämlikhet och frihet<br />
där friheten nu träder fram starkare inte behöver vara negativt. Frågan är hur<br />
båda begreppen ska kombineras och om detta i sin tur kan leda till samhällsförändring<br />
(a.a. sid 288-289).<br />
Även Staffan diskuterar folkbildningens roll i artikeln Defining the Study<br />
Circle Tradition (1998a) och menar att folkbildning, särskilt studiecirklar, genom<br />
sin särskilda pedagogik och sin stora omfattning är särskilt intressanta.<br />
Studiecirklarnas tradition, med sitt ursprung i slutet av 1800-talet, har sanno-<br />
24 <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället
likt varit nödvändig för att ett maktskifte mellan olika intressegrupper skulle<br />
kunna äga rum. Folkbildningen har kunnat vara agent för personer som utmanat<br />
eliten, men folkbildning har också fungerat som en disciplinär agent,<br />
eftersom deltagarna förväntats ha självdisciplin inom ett kollektiv (a.a. sid<br />
57). Underordningen var inte i förhållande till en överhet, marknad eller våld<br />
utan en underordning i form av att rationella argument accepterades (a.a. sid<br />
58). Att folkbildning under 1900-talet utgjort stöd till social förändring, som<br />
också genomförts, medför inte att formen under senare delen av 1900-talet<br />
förlorat sitt värde, tvärtom.<br />
Även om folkbildningen allt mindre bidrar till förändring av samhället<br />
eller till att maktrelationer förändras, menar Larsson att den har andra uppgifter.<br />
Studiecirkelns särskilda pedagogik passar bra i ett samhälle som alltmer<br />
kan kallas postmodernistiskt, med många intressen och intressegrupper.<br />
Vi såg tidigare att Sundgren problematiserade instrumentaliteten och Arvidson<br />
efterlyste den, medan Larsson menar att den instrumentella rationaliteten<br />
sällan kommer till uttryck i studiecirkelprocessen (a.a. sid 56). Istället för<br />
att använda studiecirkeln för att åstadkomma något som deltagarna uppfattar<br />
som önskvärt från samhällets sida, kan de använda studiecirkeln för att utgå<br />
från sina egna önskningar (a.a. sid 61). Eftersom studieförbunden har frihet<br />
att arrangera de cirklar de önskar finns här också möjlighet att variera utbudet.<br />
Som Larsson uttrycker det, omfattas näst intill allt i utbudet, och har ett<br />
anarkistiskt anslag (a.a. sid 67). Utvecklingen har också en baksida och det är<br />
att allt fler specialutbildade ledare arbetar inom studieförbunden, vilket Larsson<br />
menar har komplicerat den demokratiska dimensionen (a.a. sid 60).<br />
Den demokratiska dimensionen har Larsson fortsatt att utveckla i artikeln<br />
Study Circles as Democratic Utopia (2001) där han inte fokuserar studiecirkeln<br />
som form utan som aktiviteter som är organiserade av studieförbunden<br />
(a.a. sid 138). Dessa utgör del av aktiviteterna i det civila samhället, definierat<br />
som ett samhälle som är indelat i stat, marknad och civilt samhälle,<br />
eftersom studiecirklar är frivilliga och det finns frihet att utforma utbudet.<br />
Däremot är det inte så att länkar till folkrörelser alltid har funnits. Särskilt<br />
under tidigt 1900-tal genomfördes aktiviteter, såsom föreläsningar, som inte<br />
nödvändigtvis går att länka till en särskild folkrörelse (a.a. sid 139). Parallellt<br />
växte det fram studiecirkelverksamhet som i kontrast var starkt länkad till<br />
särskilda rörelser (a.a. sid 140). Under decennierna menar Larsson att det skett<br />
en minskning av rörelsernas roll som grund för livsform och identitet och att<br />
motivet för att delta i studiecirklar alltmer sällan är länkat till folkrörelser,<br />
även om länken finns (a.a. sid 141).<br />
Utifrån deltagande i studiecirklar finner Larsson att de innehåller både<br />
med- och motkraft till jämlikhet. Studiecirklarna har en underrepresentation<br />
av arbetslösa, män och invandrare. Kvinnor och äldre är överrepresenterade<br />
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
25
(a.a. sid 146). Larsson menar också att även om deltagandet inte är ”jämlikt”<br />
är det mer jämlikt än andra former av vuxenutbildning (a.a. sid 145). Studiecirklarna<br />
skulle kunna bidra till demokrati genom att ha intern demokrati när<br />
det gäller de beslut som fattas i cirkelverksamheten, men inte heller detta är<br />
alltid fallet. Vad skulle då studiecirklarna medföra för bidrag till demokratin?<br />
Här menar Larsson att ett viktigt bidrag är att stärka det civila samhället.<br />
Deltagarna i studiecirklar ska kunna utforma en plattform där både individ<br />
och kollektiv kan bilda sig uppfattningar och s<strong>kap</strong>a opinion (a.a. sid 159). Larsson<br />
menar att studiecirklar bidrar till demokrati, men oftare i form av aspekter<br />
som inte är direkt relaterade till politiskt eller annat socialt agerande. Alla<br />
studiecirklar kan dock inte förväntas göra det. Ofta har också studiecirklar<br />
fungerat som en förberedelse för aktivitet, inte samordnat aktiviteten. Samordningen<br />
har istället genomförts i en folkrörelse (a.a. sid 161). Det får som<br />
konsekvens att studiecirklar främst bidrar till själva förutsättningarna för demokrati<br />
medan folkrörelser, som ofta använder studiecirklar som metod, kunnat<br />
vitalisera det civila samhället genom en starkare betoning på aktiviteter<br />
och på det sättet bidra till demokratins utveckling. När länken mellan studieförbund<br />
och folkrörelser har blivit otydligare försvinner en möjlig plattform<br />
för kollektivt agerande, och ingen ny s<strong>kap</strong>as utan agerandet sker individuellt<br />
(a.a. sid 162). Detta kan få till följd att det civila samhället får lägre grad av<br />
inflytande över framtiden och andra krafter kan träda fram. Om offentliga<br />
åtaganden privatiseras sker besluten på marknaden och denna marknad kan<br />
också påverkas av globalisering. Därmed blir det en fråga om hur det civila<br />
samhället utformas och särskilt hur de sociala rörelserna agerar (a.a. sid 163-<br />
164).<br />
Larssons artiklar lyfter fram relationen mellan sociala rörelser, folkrörelser<br />
och folkbildning och visar hur relationen förändrats. I en studie av hur<br />
folkrörelser presenteras, Samhällets byggherrar eller revoltörer? (Niklasson,<br />
1995), visade resultaten först och främst att begreppet folkrörelse inte hade<br />
någon entydig definition, men att det fanns vissa ofta förekommande karakteristika.<br />
När folkrörelser presenterades i vanligt förekommande läromedel i<br />
samhällskuns<strong>kap</strong> för högstadiet nämndes bildnings- och studieorganisationer<br />
vid ett tillfälle vid en allmän presentation av folkrörelser (a.a. sid 46). I<br />
övrigt presenterades organisationer som sammanfördes till rörelser och dessa<br />
rörelser beskrevs sedan med kodord som stadigvarande, rikstäckande, lokala<br />
föreningar, omfattande antal medlemmar, demokratisk uppbyggnad, organiserat<br />
mötesliv, ideella inslag, enskilt initiativ, motsättning till statens auktoritet,<br />
värdegemens<strong>kap</strong>, identitet, idébärande, bevakning och aktiverande. Någon<br />
gång omnämndes att folkrörelser också kan utbilda (a.a. sid 64).<br />
Läromedlen som analyserades var utgivna mellan åren 1988 och 1992. I den<br />
mån eleverna på högstadiet år 1988-1992 hade nyinköpta böcker borde de som<br />
26 <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället
då var 14-16 år idag vara mellan 20 och 30 år. Det är möjligen en alltför långt<br />
driven spekulation, men det skulle kunna innebär att det är denna generation<br />
som inte har blivit presenterade för studieorganisationer, åtminstone inte såsom<br />
folkrörelser, via ämnet samhällskuns<strong>kap</strong> på grundskolans högstadium.<br />
Däremot har de fått en omfattande presentation av organisationer som förts<br />
samman till folkrörelser.<br />
De studier som refererats ovan har visserligen använt sig av institutionerna<br />
folkhögskola eller studieförbund för att exemplifiera, men de arbetar snarare<br />
med övergripande begrepp som blir det egentliga problemområdet. Ett<br />
annat sätt att nämna sig folkbildningen är att studera de skilda institutionerna<br />
folkhögskola respektive studieförbund, för sig eller tillsammans och utifrån<br />
ett empiriskt underlag (exempelvis enkäter, intervjuer och observationer) utveckla<br />
ett resonemang.<br />
Sundgren diskuterar i avhandlingen Folkhögskolepedagogik mellan myndighet<br />
och medborgare (1986) fem folkhögskolor som deltar i ett projekt för<br />
att utveckla folkhögskolans särart. Projektet hade utformats i samverkan med<br />
personal vid dåvarande Skolöverstyrelsen (som vid denna tid var tillsynsmyndighet)<br />
och representanter från lärarnas fackliga organisation, sfhl. I planeringsarbetet<br />
för projektet ingick tanken att individernas politiska och kulturella<br />
resurser skulle öka, individerna skulle få ökad självinsikt och stärka känslan<br />
av solidaritet och därmed öka aktivitet och handlingsbereds<strong>kap</strong> för att<br />
åstadkomma social förändring. Sundgrens studie gick ut på att studera vilka<br />
möjligheter som egentligen fanns för att detta skulle kunna åstadkommas.<br />
Sundgren menar att det blir ett möte mellan å ena sidan individernas behov<br />
och intressen, synliggjort i ett försök att upprätta alternativa läroprocesser<br />
och å andra sidan statens intresse av att vidmakthålla och reproducera en given<br />
samhällsordning. Det blir en fråga om ”…i vilka avseenden är människan<br />
en produkt av sina omständigheter och i vilka avseenden kan hon själv forma<br />
dem?” (a.a. sid 19).<br />
För att åskådliggöra hur mötet gestaltar sig använder Sundgren två sammanfattande<br />
begrepp, objektkrafter och subjektkrafter. Det är mellan dessa<br />
krafter mötet uppstår, ett möte som ibland också blir en konflikt, en kamp.<br />
Objektkrafterna symboliseras av institutionerna och staten och subjektkrafterna<br />
av individernas självreflektion och intentionella handlingar. I sin analys<br />
av de pedagogiska reformförsöken på folkhögskolorna, finner Sundgren att<br />
subjektkrafterna visserligen kommit till starkare uttryck än i gängse verksamhet<br />
men att objektkrafterna, framförallt gestaltade i folkhögskoleomdöme<br />
och statlig övervakning av folkhögskolorna, alltjämt angav villkoren för<br />
pedagogiken. (a.a. sid 74). Den undervisning som genomfördes liknade fortfarande<br />
i väsentliga avseenden den som bedrevs inom den formella skolan.<br />
Problematiken med vems mål som realiseras, individens eller statens, dis-<br />
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
27
kuteras också i Berndtssons avhandling Om folkhögskolans dynamik (2000).<br />
Här riktar istället Berndtsson intresset mot mötet mellan deltagare och lärare.<br />
I studien genomför Berndtsson observationer vid två olika folkhögskolor<br />
och analyserar vilka bildningsmål som deltagare respektive lärare han. Därefter<br />
för han en diskussion om i vilken grad dessa bildningsmål är i samklang<br />
och finner att så inte alltid är fallet. Deltagarnas bildningsmål är inriktade på<br />
självbildning där dimensionerna självutveckling, självrehabilitering och kvalificering<br />
ingår till skillnad från lärarna som startar med en inriktning som<br />
syftar till självbildning mer allmänt. Lärarna pressas att alltmer under terminernas<br />
gång övergå till att låta kvalificeringsdimensionen träda fram. Resultatet<br />
blir att verksamheten kännetecknas av en dynamik och växlande maktförhållanden<br />
i den process som uppstår då de olika bildningsmålen ska samordnas.<br />
I boken Studier i förening (1996) diskuterar Hartmann hur studiecirklar<br />
inom föreningar kan ge ett bidrag till demokrati och hur denna möjlighet<br />
uppfattas av cirkeldeltagare. Deltagarna uppfattade på ett övergripande plan<br />
att cirkelverksamhet inom föreningar bidrog till demokratin, särskilt i andra<br />
föreningar än den egna. Däremot var det mer tveksamhet kring hur bidraget<br />
gestaltade sig i den egna föreningen och den egna cirkeln (a.a. sid 74-76).<br />
Eftersom cirklarna genomfördes inom föreningarnas verksamhet blev<br />
möjligheten till inflytande över föreningsverksamheten indirekt också ett inflytande<br />
över cirkelverksamheten. Samtliga föreningar som deltog i studien<br />
hade en demokratisk organisation med valda representanter och rutin för inflytande<br />
från medlemmarnas sida. Det var dock inte de formella vägarna som<br />
medlemmarna i föreningarna valde om de önskade inflytande, istället vände<br />
de sig till de personer som de uppfattade som inflytelserika. Det var ett mer<br />
effektivt sätt att få inflytande. Hartmann konstaterar att demokratins spelregler<br />
inte används och menar att intervjuerna med medlemmarna utvisade<br />
att detta tycktes vara självklart för dem (a.a. sid 88). Detta leder också till en<br />
annan slutsats, menar Hartmann, nämligen att istället för att respektera beslut<br />
som fattats genom en uppbyggd styrelseform med sikte på gruppens bästa<br />
(demokrati) tar, vad Hartmann kallar, en privat form över och ett egoistiskt<br />
syfte blir grund för att agera för inflytande (a.a. sid 95).<br />
Hartmann menar att deltagarna uttrycker ett demokratiideal som inte alltid<br />
finns i verkligheten, de praktiserar inte sina egna demokratiideal. Om deltagarnas<br />
uppfattningar tolkas som riktvärden skulle cirkelverksamheten och<br />
föreningslivet kunna ge ett bidrag till demokratin, men om deltagarnas praktiska<br />
handlande utgör riktmärket är Hartmann mera tveksam om bidraget till<br />
demokratin (a.a. sid 74-76).<br />
Hartmann har fortsatt sina studier av folkbildning och presenterar en studie<br />
av vuxenstuderande i folkhögskola och studieförbund i boken Att mötas i<br />
28 <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället
studier (1999). I denna studie har Hartmann genomfört observationer vid två<br />
folkhögskolor och två studieförbund (flera studiecirklar) och studerat hur<br />
deltagare och lärare/ledare interagerat. Syftet var att studera studiegruppernas<br />
beslutsprocesser. Resultatet blir en studie av dessa gruppers, och i överförd<br />
bemärkelse folkbildningens, inre demokrati. Hartmann studerar hur interaktionen<br />
och beslutsprocesserna påverkas av hur rummet är möblerat och<br />
hur arbetsprocesserna utvecklas. Tre beslutsformer kunde identifieras: samråd,<br />
åtlydnad och ramlöshet, där samråd och åtlydnad kunde kontrasteras<br />
mot varandra. Oavsett vilken beslutsformen var, menar Hartmann att makt<br />
utövas. Både deltagare och lärare/ledare utövar makt och vill ha inflytande<br />
över besluten. Vem som till slut får, respektive tillskansar sig, makten påverkas<br />
av exempelvis rummets möblering och hur lång tid gruppen träffas, men<br />
framförallt av hur interaktionen utspelar sig mellan deltagare och lärare.<br />
1.5 Folkbildning<br />
Den medborgare som trädde fram i Frankrike under 1700- och 1800-talen skulle<br />
vara bildad och därmed kommer vi till relationen mellan folkbildning och<br />
medborgarbildning. Folkbildning kan, på samma sätt som demokrati, tolkas<br />
på olika sätt. Tolkningen kan ske med utgångspunkt från institution, från en<br />
grupps kuns<strong>kap</strong>s- och utbildningsnivå eller från verksamheten, alltså den process<br />
som pågår inom folkbildningen (Larsson, 1995, Svensson, 1996, Sundgren,<br />
1998a). Larsson ser folkbildning som en process som är knuten till tillstånd<br />
och förändringar i samhället (Larsson, 1995, sid 39). Vad jag förstår menar<br />
Larsson också att begreppet folkbildning i sig underförstår att någon bildar<br />
någon. Det finns en aktivitet och en tydlig riktning.<br />
Vi har redan tidigare sett att det i folkbildningen genomförs aktiviteter som,<br />
åtminstone på analysnivå, skulle kunna relateras till olika bildningsideal såsom<br />
självbildningsidealet, det nyhumanistiska personlighetsbildningsidealet<br />
och medborgarbildningsidealet. I denna studie skulle jag vilja tolka begreppet<br />
folkbildning som en process som är knuten till förändringar både inom<br />
inidividen och i samhället. Detta för att s<strong>kap</strong>a en öppenhet för att medborgarbildningen<br />
skulle kunna ha inslag av både självbildningsidealet och det nyhumanistiska<br />
personlighetsbildningsidealet. Det gör att det också finns utrymme<br />
för att betrakta verksamheter inom folkbildning som direkt eller indirekt<br />
medborgarbildning, som direkt eller indirekt stödjande ett medborgarbegrepp.<br />
<strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället<br />
29
1.6 Tolkning av begreppet<br />
medborgarbildning<br />
För att tolka medborgarbildning skulle jag dels vilja gå tillbaka till Larssons<br />
(a.a.) definition, dels använda mig av Gustavssons (1991, 1996) definition. <strong>Medborgarbildning</strong><br />
vill jag tolka som en frivillig aktivitet dit en person söker<br />
sig för att få kuns<strong>kap</strong> eller färdighet som rör relationen individ och stat eller<br />
på annat sätt söker sig bort från det individuella och till det som är gemensamma<br />
frågor för en grupp.<br />
*<br />
<strong>Medborgarbildning</strong> länkas till begreppet medborgare som i sin tur kan länkas<br />
till begreppet demokrati. I nästa <strong>kap</strong>itel beskrivs olika teorier om demokrati<br />
och begreppet demokrati tolkas.<br />
30 <strong>Medborgarbildning</strong> i lokalsamhället