Projekt Slussen – Ny reglering av Mälaren ... - Structor

Projekt Slussen – 

Ny reglering av Mälaren 

Konsekvensbedömning av 

strandnära naturmiljön

Innehåll 

Projekt Slussen – Ny reglering av Mälaren – Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön 

Status/Version: Slutrapport 2010-10-05. 

Sammanfattning 3 

1. Inledning 6 

Bakgrund 6 

Avgränsningar 6 

Bedömningsgrunder och miljömål 7 

2. Naturvärden och ekosystem kring Mälaren 10 

Naturvärden knutna till Mälaren 10 

Kort om strandnära ekosystemen 13 

3. Mälarens reglering nu och historiskt 16 

Minskad amplitud och lägre vårvatten 16 

Redskap för jämförelse historisk tid - nutid 17 

Zonering i strandnära ekosystem nu och historiskt 18 

Historisk regim i förhållande till nollalternativ och ny reglering 21 

4. Förutsättningar - skillnader ny reglering och nollalternativ 22 

Vattenståndsvariationer under vår och sommar 22 

Dränkningsvaraktigheter 24 

Beskrivning av nollalternativet 26 

Tidigare alternativ 26 

5. Konsekvensbedömning av strändernas ekosystem 27 

Strandängar 27 

Vassar 32 

Undervattens- och flytbladsvegetation 33 

Svämlövskog 35 

6. Konsekvensbedömning av arter och artgrupper 38 

Fladdermöss 38 

Fåglar 39 

Groddjur 41 

Fisk 42 

Ryggradslösa djur 44 

Kärlväxter 46 

7. Konsekvenser utanför strandnära naturmiljön – Vandring, näring och erosion 47 

Vandrande utter mellan Saltsjön och Mälaren 47 

Näringsämnen 47 

Erosion 47 

8. Sammanvägd konsekvensbedömning 48 

Vad är den sammanvägda bedömningen? 48 

Perspektiv på Mälarens reglering och förslaget till ny reglering 48 

Konsekvenser av nollalternativet för ekosystem och arter 49 

Konsekvenser av huvudalternativet för ekosystem och arter 50 

Specialfallet Asköviken 51 

1

Extrema händelser 52 

Konsekvenser för riksintresset Mälaren 53 

Konsekvenser för Natura 2000 och Ramsar 53 

Konsekvenser för miljökvalitetsnormer och ekologisk status enligt vattendirektivet 54 

Slutsats om ny reglering ur naturmiljösynpunkt 54 

9. Referenser 55 

Bilaga 1. Metod och resultat av vegetationskartering och modellering av 

Mälarens strandängsmiljöer 

Bilaga 2. Osäkerheter i metoder 

Bilaga 3. Sammanställning av genomgångna områden, habitat och arter 

Rapporten bör citeras som: 

Calluna AB, 2010-10-05. Projekt slussen – Ny reglering av Mälaren – Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön. 

Calluna AB, Stockholm. 

I löpande text: (Calluna, 2010-10-05) 



Projektets organisation: Anna Koffman (projektledare, rapport, underlag, GIS under perioden 2007-sep 

2009), John Askling (t.f. Projektledare under perioden sept 2009-2010, slutrapport). Mova Hebert, Elisabeth 

Lundkvist och Håkan Sandsten (underlag, rapport). 

Kontaktperson för denna rapport: John Askling, john.askling@calluna.se eller 0708-123170. 

Omslagsbild: ”Gynnar ny reglering oss?”, Illustration av Lars Löfman, Calluna. 

2

Sammanfattning 

Bakgrund 

Stockholms stad planerar att bygga om Slussen och i samband med detta bygga ut större avtappningskapacitet 

och skapa en ny reglering/nya vattenhushållningsbestämmelser för Mälaren. 

De huvudsakliga målen med regleringen är att minska risken för översvämningar runt Mälaren, 

att minska risken för låga vattenstånd och att förhindra saltvatteninträngning i Mälaren. I 

förslaget på en ny reglering av Mälaren finns också en ambition från Stockholm stad att skapa 

en reglering som visar större hänsyn till strandnära naturmiljöer, genom att skapa årstidsvariationer 

som gynnar strandnära naturmiljöer. Calluna har arbetat med denna fråga sedan 2007 

och medverkat till att formulera mål för den strandnära naturmiljön och att utreda 

konsekvenser till följd av den nya regleringen. Under arbetets gång har Calluna preciserat målen 

för naturmiljön och flera gånger kommit med input till SMHI:s förslag till ny reglering. 

Mälarens naturvärden 

Mälaren är Sveriges tredje sjö till ytan och fjärde största sjö till volymen och till sin karaktär en 

insjöskärgård, med cirka 8000 öar, holmar och skär. Naturgivna förutsättningar har givit Mälarens 

stränder två huvusakliga karaktärer. Bergiga, branta stup med vildmarksbetonade barrskogar 

som tvärt möter vattnet. Den andra karaktären tillhör slättbygdens jordbruksområden 

med grunda sedimentrika bottnar. Mälaren och dess omgivningar har mycket höga naturvärden. 

Mälaren är riksintresse och har två Ramsarområden - särskilt viktiga våtmarksområden. 

Utöver det finns ett åttiotal naturreservat och ungefär lika många Natura 2000-områden. Av 

dessa berörs ett tjugotal av ny reglering. 

Mälarens vattenregim och hydrologi har under historien ändrats radikalt vid flera tillfällen, från 

avsnörningen som havsvik för cirka 1000 år sedan till den moderna tidens reglering. Sett ur biologisk 

mångfalds perspektiv har dock de senaste 100 årens omvälvning varit starkt negativ och 

en viktig anledning till detta är att den naturliga vattenregimen ersatts med en reglerad. En ny 

reglering ger bara konsekvenser för den del av Mälarens naturmiljöer som är beroende eller 

påverkas av en vattenregim och det är i huvudsak de strandnära ekosystemen. I de strandnära 

ekosystemen förekommer vegetationen i zoneringar som uppkommer av varierande vattenstånd 

och växtlighetens olika tåligheter mot dränkning. Vårhögvatten och efterföljande upptorkning 

under sommaren är viktiga för att upprätthålla strandekosystemen. Calluna har i en 

historisk analys visat att endast en bråkdel av de betydelsefulla strandekosystemen återstår som 

en följd av att Mälaren reglerades och att de som finns kvar har en mer eller mindre nedsatt 

funktion för en stor mängd arter. Eftersom förändringar av ekosystem sker långsamt över tiden 

finns det en historisk utdöendeskuld där negativa förändringar alltjämt fortsätter. Det har under 

arbetets gång också framkommit hur känsliga strandekosystemen är för förändringar av 

reglering. Det har att göra med att vattenståndens amplituder minskat kraftigt från det oreglerade 

förhållandet till det reglerade. Det gör att växlingen mellan olika vegetationstyper i 

strandängsmiljön sker på bara några centimeters höjdskillnad vilket leder till att mycket små 

förändringar i regleringen kan få stor påverkan på ekosystemen. 

Va d s o m k o n s e k v e n s b e d ö m t s 



De ekosystem med höga naturvärden och med hög relevans vad gäller vattenregim som Calluna 

har identifierat är betade strandängar, svämlövskogar (tidvis översvämmade strandskogar), 

vassar och undervattensvegetation. De arter eller artgrupper som identifierats som viktiga är 

fladdermöss, fåglar, groddjur, fisk som leker på grunt vatten, insekter och andra ryggradslösa 

djur i vatten samt kärlväxten småsvalting. Dessa ekosystem och arter har konsekvensbedömts 

för huvudalternativet och nollalternativet. Riksintresset Mälaren, Ramsar- och Natura 2000-områden 

har också ingått i konsekvensbedömningen. Relevansen för de nationella miljömålen har 

utvärderats och en bedömning av miljökvalitetsnormer och påverkan på ekologisk status enligt 

Vattendirektivet har utförts. Utöver de strandnära naturmiljöerna har Calluna ur naturmiljösynpunkt 

bedömt effekter av erosion till följd av ökad avtappning, effekter på vandrande ut- 

3

ter till följd av ny avtappning samt effekter av närsaltförändringar som kommer av ändrad 

vattenregim. Ny reglering har inte bedömts ge några mätbara effekter på ovanstående varför 

någon ytterligare redovisning inte görs i sammanfattningen. 

D e n nya r e g l e r i n g e n 

SMHI har ansvarat för att ta fram regleringsförslag. Under processen har flera förslag utvärderats 

och reviderats och det nu gällande alternativet heter ”Huvudalternativ Fas 3b – flödesreglerad”. 

Nollalternativet är nuvarande reglering. Från SMHI har modellerade data för huvudalternativet 

och nollalternativet levererats och det är effekterna av dessa som har konsekvensbedömts. 

Med de strandnära ekosystemen i fokus kan den nya regleringens vattennivåer beskrivas enligt 

följande: 

• Nivåerna på vårhögvattnet är påtagligt högre i huvudalternativet än i nollalternativet. 

Det innebär en tydligare skillnad mellan vårhögvatten och sommarlågvatten än i nollalternativet. 

• Sommarlågvattnet ligger på ungefär samma nivå som nollalternativet, från ca 415 centimeter 

över slusströskeln i mitten av juni ner mot 410 i slutet av augusti. 

• Årsamplituden blir större i huvudalternativet än i nollalternativet. Medelvattennivån i 

huvudalternativet varierar mellan ca 410-440 centimeter över slusströskeln mot 410-430 

centimeter i nollalternativet. 

• Nivåerna på vårhögvattnet då islossning sker höjs från ca 420 i nollalternativet till ca 440 

centimeter i huvudalternativet. 

Ko n s e k v e n s b e d ö m n i n g 

Nollalternativet: Sammanställning konsekvenser alla ekosystem, arter och artgrupper 

Bedömda ekosystem 

och arter 

Konsekvensbedömning Kommentarer 

Strandängar Liten negativ konsekvens 

Fortsatt låga vårvatten leder till att strandängsvegetationen 

fortsätter att förändras i negativ riktning med 

sämre funktion för många arter. 

Vassar Inga konsekvenser Vassarna förväntas inte förändras i nollalternativet. 

Undervattens- och 

flytbladsvegetation 

Inga konsekvenser 

Svämlövskog Måttlig positiv konsekvens 

Fladdermöss Liten negativ konsekvens 

Fåglar Liten negativ konsekvens 

Groddjur Liten negativ konsekvens 

Undervattensvegetation förväntas inte förändras i 

nollalternativet. 

En stor andel av svämlövskogarna är skyddade och 

kan få förstärkta naturvärden i och med äldre träd, 

ökad tillgång på död vet etc. i nollalternativet. 

Den negativa trenden med låga vårhögvatten fortsätter 

vilket ger lägre produktion av insekter. 

Den negativa trenden med små våröversvämningar 

fortsätter. Försämring av habitat förväntas då strandängen 

fortsätter att förändras negativt. 

Dåliga lek- och yngelmiljöer fortsätter att finnas kvar. 

Fragmenterade populationer förväntas dö ut. 

Fisk Inga konsekvenser Fiskfaunan förväntas inte förändras i nollalternativet. 

Ryggradslösa djur Inga konsekvenser 

Kärlväxter Inga konsekvenser 

Sammanvägd konsekvensbedömning 



Fortsatt lägre produktion av insekter i avsaknad av 

vårflöden. Faunan med ryggradslösa djur förväntas 

inte förändras i nollalternativet. 

Småsvalting förväntas inte förändras i nollalternativet. 

Nollalternativet innebär i en sammanvägd bedömning liten negativ konsekvens. 

4

Sammantaget är bedömningen att nollalternativet innebär en fortsatt negativ trend för Mälarens 

naturmiljöer och att många av de ”felfunktioner” som finns inbyggda i nuvarande reglering 

konserveras. Detta medför att nollalternativet som helhet bedöms få liten negativ konsekvens. 

Huvudalternativet: Sammanställning konsekvenser alla ekosystem, arter och artgrupper 


och arter 


Strandängar Måttlig positiv konsekvens 

Vassar 

Undervattens- och flytbladsvegetation 

Liten-måttlig positiv konsekvens 

Ingen eller liten konsekvens 

Bättre förutsättningar för grodlek, fisklek, fågelhäckning 

och insektsproduktion. Tydligare zonering och 

större artikedom i vegetationen. 

Förutsättningar för större heterogenitet i vassar av 

ökad islyftning. Ökad syresättning kan gynna insekter 

och groddjur och därmed fågelfauna. 

Undervattensvegetation kan gynnas av ökat vårhögvatten 

och ökad inomårsvariation. På sikt kan det 

neutraliseras av minskad mellanårsvariation. 

Svämlövskog Liten negativ konsekvens Ökad risk att gran vandrar in på nivåer över 430 cm. 

Fladdermöss 

Huvudalternativet ger ökade förutsättningar för högre 

Måttlig positiv konsekvens 

vårhögvatten och ger öppna vatten längs Mälaren. 

Vårhögvatten ger förutsättning för ökad funktion i 

Fåglar Stor positiv konsekvens strandängen för både flyttande och häckande fåglar. 

Signifikanta populationsökningar troliga. 

Groddjur 

Ny reglering innebär betydligt bättre möjligheter till 

Måttlig positiv konsekvens 

lyckad lek och överlevnad av grodyngel. 

Fisk Liten positiv konsekvens Bättre möjligheter för vårlekande arter. 

Ryggradslösa djur 

Måttlig-stor positiv konsekvens 

Förutsättningar för ökad produktion av insekter. 

Kärlväxter 


Småsvalting kan gynnas av ökat vårhögvatten och 

ökad inomårsvariation. På sikt kan det neutraliseras 

av minskad mellanårsvariation. 


Huvudalternativet innebär i en sammanvägd bedömning måttliga-stora positiva konsekvenser jämfört 

med nollalternativet. 

Som framgår av ovanstående sammanställning innebär huvudalternativet övervägande positiva 

konsekvenser i förhållande till nollalternativet. Bakom detta ligger det ökade vårhögvattnet 

som skapar en naturligare vattenregim och större inomårsvariation. Denna leder både till en 

förstärkning av vegetationszoneringen och bättre funktion av strandängsekosystemet för så vitt 

skilda grupper som fågel, fisk, insektsproduktion och groddjur. För exempelvis fåglar förväntas 

signifikanta populationsuppgångar på mer än fem procent för flera arter som hör hemma på 

strandängen. Calluna har bedömt förutsättningar för förändringar i naturmiljön till följd av ny 

reglering. Det finns dock många andra påverkansfaktorer som avgör om förändringarna kommer 

att ske eller ej, exempelvis hävdregim, med mera och dessa har vi inte tagit ställning till i 

bedömningarna då de saknar koppling till ny reglering. 

Slutsats 



Den nya reglering som föreslås i huvudalternativet innebär i huvudsak positiva konsekvenser 

för de strandnära naturmiljöerna. Negativa konsekvenser förekommer men dessa överskuggas 

dock av det faktum att ny reglering innebär en vattenregim som mer liknar den naturliga i jämförelse 

med nollalternativet. Den mest bidragande orsaken till detta är ökat vårhögvatten som 

kommer att ha positiva effekter på strandängsvegetationen såväl som de flesta naturvårdsintressanta 

arter som lever där. Sammantaget har detta givit slutsatsen att huvudalternativet innebär 

en måttlig till stor positiv konsekvens jämfört med nollalternativet. Denna slutsats gäller 

för både ekosystem och arter, för riksintresset Mälaren och generellt för Ramsar- och Natura 

2000-områden. Konsekvenserna av nollalternativet har bedömts till liten negativ konsekvens 

beroende på en pågående negativ process med habitatförlust och sjunkande habitatkvalitet i 

främst strandängar. 

5

1. Inledning 

Bakgrund 

Stockholms stad planerar att bygga om Slussen och i samband med detta öka avtappningskapaciteten 

och skapa en ny reglering/nya vattenhushållningsbestämmelser för Mälaren. De huvudsakliga 

målen med regleringen är att minska risken för översvämningar runt Mälaren, att minska 

risken för låga vattenstånd och att förhindra saltvatteninträngning i Mälaren. I förslaget på 

en ny reglering av Mälaren finns också en ambition från Stockholms stad att skapa en reglering 

som visar större hänsyn till strandnära naturmiljöer, genom att skapa årstidsvariationer som 

gynnar dessa naturmiljöer. 

Calluna AB har i uppdrag av Stockholms stad, Projekt Slussen, att konsekvensbedöma effekter 

för naturmiljön vid Mälaren till följd av ny vattenreglering. Calluna har också fått i uppdrag att 

utreda stranderosion i Mälaren och Saltsjön ut till Blockhusudden. I uppdraget ingår även att 

utreda andra konsekvenser av Slussenprojektet som berör Mälarens naturmiljö, exempelvis förändrade 

spridningsmöjligheter till följd av slusskonstruktion och förändrad avtappning. 

Under 2007 fick Calluna i uppdrag att föreslå projektmål för ny reglering av Mälaren, avseende 

den strandnära naturmiljön. Målen handlade om vilka vattennivåer och vilken vattendynamik 

som behövs för att bevara eller gynna skyddsvärda naturmiljöer och arter [Calluna, 2008-01-21]. 

Under arbetets gång har Calluna preciserat målen för naturmiljön och flera gånger kommit med 

input till SMHI:s förslag till ny reglering. Det iterativa arbetssättet har medfört att regleringsalternativen 

successivt har förändrats fram till den slutliga fas 3b - flödesreglerad. Det är detta 

regleringsalternativ samt nollalternativet som konsekvensbedömts i denna rapport. 

Inför arbetet med konsekvensbedömning har Calluna tagit fram en metodrapport för hur konsekvensbedömningen 

för naturmiljön ska kunna gå till och avgränsas [Calluna, 2009-01-26]. 

Avgränsningar 

Det geografiska utredningsområdet för Callunas arbete omfattar hela den strandnära zonen av 

Mälaren med vikar och öar (upp till 500 m från Mälaren samt de områden som Räddningsverket 

räknat ut ligger inom översvämningsriskområde) och för erosion ända ut till Blockhusudden. 

Fokus i uppdraget ligger dock på de stränder och strandnära miljöer som direkt eller indirekt 

berörs av vattenståndsfluktuationer, nämligen: 

• Fåglar enligt fågeldirektivet, bilaga 1 samt rödlistade fågelarter som använder Mälarens 

stränder eller grunda vattenområden som rastlokaler eller för häckning. 

• Fiskarter som leker (eller kan leka) och växer upp i grunda strandnära vatten 

• Representanter för arter i blå bården - åkergroda och insekter 



• Arter som inte omfattas ovan, men som är knutna till strandmiljöer och ingår i art- och 

habitatdirektivet 

Calluna har dessutom bedömt konsekvenser för utter vars vandringar mellan Saltsjön och Mälaren 

kan påverkas och till sist om förändrade näringsförhållanden i vattnet till följd av ny reglering 

påverkar Mälarens ekosystem. 

Konsekvensbedömningarna bygger på skillnaden mellan nollalternativet och huvudalternativet 

Fas 3b - flödesreglerad. Konsekvenserna för naturmiljön bedöms utifrån dagens klimatförhållanden, 

skötsel och markanvändning. Det innebär att Calluna har bedömt förutsättningar för 

förändringar i naturmiljön till följd av ny reglering, i rapporten kallad huvudalternativet. Det 

finns dock många andra påverkansfaktorer som exempelvis klimatförändring, skötsel och markanvändning 

som avgör om förändringarna kommer att ske eller ej. 

6

Bedömningsgrunder och miljömål 

Bedömningsgrunder för Projekt Slussen återfinns i bilaga 2 till ”PM Gemensamma förutsättningar 

[Stockholms stad, 2010-05-31]”. Där redovisas de miljömål på nationell, regional och lokal 

nivå som projektet har att beakta. De miljömål som berör Mälaren är mycket omfattande vad 

gäller naturmiljö. Det har därför varit nödvändigt att göra en tolkning och värdering av målen. 

I tolkningen ingår att avgränsa vilka mål som berör de ekosystem och arter som Calluna bedömt 

kan påverkas av en ny reglering. Värderingen av målen får genomslag i konsekvensbedömningens 

bedömningsgrunder. De viktigaste miljömålen som Calluna identifierat listas nedan: 

• Levande sjöar och vattendrag (regionaliserat för Mälaren): God ytvattenstatus enligt 

EU:s ramdirektiv för vatten. Strandzonens biologiska funktion ska bibehållas. God tillgänglighet 

för friluftsliv. Främja yrkes- och fritidsfisket. Delmål för ytvatten, strandzonen, 

fiske och friluftsliv är framtagna. Exempel på åtgärder är att särskilt värdefulla 

strandmiljöer bör återställas där så är möjligt [Mälarens Vattenvårdsförbund, 2004]. 

• Ett rikt växt och djurliv (nationellt mål). Den biologiska mångfalden skall bevaras och 

nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer 

och ekosystemen samt deras funktioner och processer skall värnas. Arter skall kunna 

fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor 

skall ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som 

grund för hälsa, livskvalitet och välfärd. Målet har tre delmål om hejdad förlust av biologisk 

mångfald, minskad andel hotade arter och hållbart nyttjande. 

• Ingen övergödning (regionaliserat för Mälaren): År 2010 ska fosfor och kvävetillförseln 

från mänsklig verksamhet till Mälaren ha minskat kontinuerligt jämfört med 1995 års 

nivå. Ambitionsnivån är en minskning med 10 procent. Delmål och åtgärdsförslag finns 

för jordbruket, kommunala anläggningar, enskilda avlopp och industrianläggningar. Ett 

ökat vårhögvatten kan medföra ökat utläckage av fosfor från lågt belägna marker 

[Tyréns, 2010-04-10] och denna påverkan på strandmiljöerna och Mälarens vattensystem 

har bedömts i rapporten. 

• Ett rikt odlingslandskap (nationellt mål) med delmål att senast år 2010 skall samtliga 

ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Arealen 

hävdad ängsmark skall utökas med minst 5 000 ha och arealen hävdad betesmark av de 

mest hotade typerna skall utökas med minst 13 000 ha till år 2010. Strandängsmiljöer 

utgör en viktig del av dessa arealer och en vattenregim som inte motverkar målet är en 

förutsättning för att målet ska uppnås. 

• Myllrande våtmarker (nationellt mål) med delmål om att minst 12 000 ha våtmarker 

och småvatten ska anläggas eller återställas fram till år 2010. En reglering med ökad 

våröversvämning kan ge förutsättningar för nya våtmarksarealer som bidrar till ökad 

måluppfyllelse. 

Till miljömålen kommer miljökvalitetsnormer enligt Vattendirektivet och det som främst berörs 

i denna utredning är kopplingen till ekologisk status. Där ingår bland annat grumlighet, näringsstatus, 

status hos fisk, bottenfauna, vegetation och dessa kvalitetsfaktorer är bedömda 

främst i den grunda vattenmiljön. 

Bedömningsgrunder 



Inom naturmiljöområdet saknas praxis om metod för konsekvensbedömningar och det är vanligt 

att konsekvenser redovisas som mer eller mindre väl underbyggda tyckanden. Det är därför 

nödvändigt att redogöra för den metod och de verktyg som tillämpats i denna rapport. Utgångspunkt 

har tagits i de riktlinjer som arbetats fram om konsekvensbedömning av biologisk 

mångfald till konventionen om biologisk mångfald. En svensk tolkning av denna finns utgiven 

7

av MKB-centrum vid SLU [MKB-centrum, 2007]. Konsekvensbedömningen har utförts i tre steg 

och följer i huvudsak den metod som arbetats fram av VTI [VTI meddelande 937, 2003]. 

I det första steget sker ett urval av vad som ska konsekvensbedömas. Här väljs de naturmiljöaspekter 

(bevarandeintressen) ut som är relevanta för den typ av påverkan projektet kommer att 

ha. Denna avgränsning utfördes till största delen i Callunas målrapport [Calluna, 2008-01-21] 

och har översiktligt beskrivits ovan. De naturmiljöaspekter som behandlas tar upp alla nivåer 

av biologisk mångfald, såsom definierad i konventionen om biologisk mångfald, och rymmer 

arter, ekosystem (naturtyper/biotoper) och ekologiska processer. Vid avgränsningen av naturmiljöaspekter 

ingår både intressen som omfattas av lagstiftning och sådana som ligger utanför 

men som ändå är relevanta för att uppfylla de nationella miljömålen och andra utfästelser om 

biologisk mångfald. 

I det andra steget klarläggs orsakssambanden mellan påverkan och effekt, där påverkan är ny 

reglering och effekten är den förväntade förändringen av miljökvalitet för biologisk mångfald i 

förhållande till ett nollalternativ. Ett ledord är att en effekt ska kunna beskrivas neutralt. 

I det tredje steget beaktas vilka konsekvenser tillståndsförändringen (effekten) får för de naturmiljöaspekter 

som har pekats ut. En konsekvens är således en värderande bedömning som aldrig 

kan göras helt objektiv. Av den anledningen är det viktigt att redovisa på vilka grunder en 

konsekvens har motiverats. Här har Calluna återigen utgått från VTI:s metod som tar sin grund 

i Miljöbalkens bestämmelser som berör skada och påtaglig skada på riksintressen [VTI meddelande 

937, 2003]. I princip styrs konsekvenser av omfattning, varaktighet och värdet på en naturmiljöaspekt. 

Omfattning har två dimensioner eller skalor. En geografisk skala som kan gälla 

enskilda miljöer/artförekomster ända upp till att omfatta hela Mälaren samt en kvalitativ skala 

som anger en kvalitetsförändring eller försämring respektive förbättring i ett ekosystem eller av 

en ekologisk process. 

Varaktighet är viktigt inom ekologin. En påverkan som sker med en stor omfattning men under 

en begränsad tidsperiod behöver nödvändigtvis inte skada ett bevarandeintresse medan det 

kan vara helt uppenbart att så sker vid en lång varaktighet. 

Med utgångspunkt omfattning, varaktighet och värde har följande fyra frågor besvarats och 

motiverats för alla naturmiljöaspekter: 

1. Är inverkan negativ eller positiv? 

2. Är inverkan bestående? 

3. Är inverkan stor eller liten? 

4. Hur stort värde har det som påverkas? 



En vanlig kritik vid konsekvensbeskrivningar för naturmiljö är att effekter inte kvantifieras, se 

exempelvis CBM-rapporten ”Hur behandlas biologisk mångfald i MKB?” [de Jong m.fl., 2004]. 

Callunas ambition har varit att kvantifiera och prognostisera effekterna av ny reglering. Det har 

gjorts med flera verktyg, bland annat rumsliga analyser i GIS och olika statistiska beräkningsmetoder. 

Dessa har redovisats i Callunas metodrapport [Calluna, 2009-01-26] samt i bilaga 1. Det 

kvantitativa angreppssättet till trots går det inte att göra bättre analyser än vad ingångsdata 

medger. Att det saknas en höjdmodell för Mälaren är exempelvis ett problem som tyngt möjligheten 

till analyser. Därför har det inte varit möjligt att modellera exempelvis förändringar av 

habitat för enskilda arter för att att därmed kunna göra uppskattningar av populationsförändringar. 

För fokusarter (som representerar ett ekosystem eller en funktion) och för andra naturvårdsintressanta 

arter har bedömningen utgått från mer generell nivå vad gäller förväntade 

kvalitativa och kvantitativa habitatförändringar. I bilaga 2 finns en sammanställning av osäkerhetsfaktorer. 

8



Den svåraste frågan att besvara vid konsekvensanalysen är om inverkan är stor eller liten. För 

arter och artgrupper tillämpas främst prognostiserade förändringar av arealen habitat samt kvalitetsförändringar. 

Detta uttrycks som att det finns förutsättningar för populationsförändringar 

till följd av ny reglering men det betyder inte att det i verkligheten kommer att ske så eftersom 

förändringar av populationsstorlekar är mer komplicerade än så och beror av många fler faktorer 

än bara regleringen (till exempel förändringar av mellanartskonkurrens, i andra omvärldsfaktorer, 

predatorer, parasiter etc.). 

I huvudsak har eventuella populationsförändringar på under 5% ansetts som små eller negligerbara 

medan förändringar som gör att en art skulle klassas som nära hotad (NT) enligt rödlistekriterierna 

har givits en mycket stor negativ förändring. Kriteriet om populationsminskning 

inom tidsfönstret 10 år eller 3 generationer (vilket av tidsspannen som är längst) uppgår till 

minst 15 % för klassning till nära hotad [Artdatabanken, 2010-04-28]. 

För naturtyper och vegetationstyper har en liknande bedömning tillämpats. Återigen är det bara 

förutsättningarna för att en viss förändring kan ske som bedöms inte att den faktiskt kommer 

att ske. Exempelvis är många av naturtyperna hävdberoende (bete eller slåtter) och det kommer 

oberoende av regleringen att vara helt avgörande om de brukas eller inte. För att spegla 

osäkerheterna har gränsen för liten inverkan satts till 10% i arealförändring (se bilaga 2). Över 

30% i arealförändring har bedömts som en stor förändring. 

Vad gäller ekologiska processer har egentligen bara två bedömts; vattenregim och omsättningen 

av näringsämnen. Det senare har kvantifierats medan vattenregimen återspeglas i förändringar 

av ekosystem och arter. Även om det är mycket svårt har de kvalitativa förändringarna vägts in 

och beskrivits i termer av stor eller liten inverkan på exempelvis funktionen vårhögvatten. 

Invägning av naturvärden är lättare. Här finns ställningstaganden inom naturvården i form av 

utpekade områden (riksintressen, Natura 2000, Ramsar osv.), utpekade arter (Art- och habitatdirektivet, 

rödlistan etc.) samt utpekade ekosytem och processer (Art- och habitatdirektivet, 

miljömål etc.). Konsekvenser har till sist sammanvägts i en bedömning där motiv och avvägningar 

framgår. 

9

2. Naturvärden och ekosystem kring Mälaren 

Naturvärden knutna till Mälaren 

Mälaren är till sin karaktär en insjöskärgård, med ca 8000 öar, holmar och skär. Sjön har sitt ursprung 

från förkastningar, åsar och sprickdalar som bildat trösklar i och med landhöjningen. 

Arealen är ca en femtedel av Vänerns, men trots detta är strandlinjen på de båda sjöarna ungefär 

lika långa. Sjön som helhet kan betraktas som relativt grund med ett medeldjup på 12,8 meter 

och ett djup på mindre än 3 meter i drygt 20 % av sjön. Mälarbassängernas stora variation 

vad gäller morfologi och vattenkvalitet gör att sjön också hyser en stor mångfald av biotoper. I 

Mälarens strandzon förekommer stora områden med en karakteristisk vindskyddad litoralzon 

(grunda bottenområden med rotade växter) och stora områden med en vindexponerad litoralzon 

utan rotade växter [Wallin 2000]. 

Mälardalsbygden har under lång tid präglats av människan. Mälardalen har i sin helhet ett vattenanknutet 

äldre odlingslandskap som är unikt för Europa. Det är den ständiga växlingen mellan 

höjder och dalar som är ett genuint karaktärsdrag för östra Svealands sprickdalsterräng 

med lerslättdalar och sjöbäcken. Rullstensåsarna löper i nord- sydlig riktning som därmed övertvärar 

såväl land- som sjölandskap i Mälardalen. Detta medverkar till Mälarens tydligt avgränsade 

bassänger, numera sex stycken. Naturgivna förutsättningar har givit Mälarens stränder 

främst två karaktärer. Bergiga, branta stup med vildmarksbetonade barrskogar som tvärt möter 

vattnet. Den andra karaktären tillhör slättbygdens jordbruksområden med grunda sedimentrika 

bottnar som hyser en eutrof vegetation [Philipsson 2002]. 

Mälaren och dess omgivningar hyser stora och många naturvärden. Mälaren är riksintresse enligt 

tredje och fjärde kapitlen i miljöbalken med hänsyn till de natur- och kulturvärden som 

finns. Det finns också två så kallade Ramsarområden - särskilt viktiga våtmarksområden för 

fågellivet, nämligen Asköviken-Sörfjärden och Hjälstaviken. Ramsarskyddet syftar till att bevara 

och hållbart nyttja våtmarker som naturresurs. Det finns ett åttiotal naturreservat och många 

Natura 2000-objekt med hänvisning till habitatdirektivet eller fågeldirektivet. Många av dessa 

har arter och naturvärden knutna till strandmiljöerna. Utöver reservaten och Natura 2000-områdena 

finns natur som pekats ut av länsstyrelserna som riksintresseområden. I tabell 1 finns en 

sammanställning över arealer av de vegetationstyper som behandlas i denna rapport. En tredjedel 

av den totala arealen är skyddad och en fjärdedel ligger inom Natura 2000-område (se figur 

1). 

Tabell 1. Sammanställning av arealer från vegetationskarteringen och svämlövskogskarteringen. * Skyddad natur är 

totala ytan (ej överlapp) av naturreservat, Natura 2000-områden, Ramsarområde, och riksintresse för naturvård enligt 3 

kap 6§ miljöbalken. ** Arealen av vegetationstyper inom påverkansområdet som ligger inom Natura 2000-område uppgår 

till 3350 hektar. Påverkansområdet är de stränder och strandnära miljöer som direkt eller indirekt berörs av vattenståndsfluktuationer. 

Vegetationstyp Hektar inom påverkansområden 

Fuktäng med tuvtåtel och övrig frisk-fuktig gräsmark 

Hektar skyddad natur* inom 

påverkansområdet 

2410 760 

Starrmad 1140 350 

Blå bård 1130 410 

Vassar 5440 1950 

Flytbladsvegetation 2920 960 

Tät submers vegetation med inslag av flytblad 4130 830 

Buskar/träd på frisk eller fuktig mark 830 240 

Svämlövskog (separat kartering inom 500 m från 

Mälaren) 



730 240 

Summa 18730 5740** 

10

Västerås 

Strömsholm 

Engsö 

Ridöarkipelagen 

Askö-Tidö 



Ridö-Sundbyholmsarkipelagen-södra 

Strömsholm 

Sörfjärden-Strand 

Eskilstuna 

Figur 1a. Skyddade områden och större koncentrationer av strandängar i västra Mälaren. 

11 

Lindön 

Naturreservat och N2000-områden 

Procent habitat inom 100m radie 

0 - 7% 

7 - 25% 

25 - 50% 

50 - 75% 

75 - 100% 

Kilometer 

0 1,5 3 6 9 12

0 1,5 3 6 9 

Kilometer 

12 

Landholmarna, Landholmsängarna 

Stora och Lilla Ullfjärden 



Broviken 

Asknäsviken 

Figur 1b. Skyddade områden och större koncentrationer av strandängar i östra Mälaren. 

12 

Södertälje 

Naturreservat och N2000-områden 

Procent habitat inom 100m radie 

0 - 7% 

7 - 25% 

25 - 50% 

50 - 75% 

75 - 100% 

Stockholm

Kort om strandnära ekosystemen 

Allmänt 

Vegetationen i de strandnära ekosystemen förekommer i en zonering som styrs av vattenstånd. 

Utvecklingen av zonernas olika vegetationstyper styrs främst av och är beroende av våröversvämning 

och efterföljande upptorkning. Andra viktiga strukturerande faktorer är hävdintensitet, 

näringstillgång och isprocesser som främst kan påverka vassarnas utbredning stort. Vegetationstyperna 

i strandängen missgynnas av vassexpansion och förbuskning. Till de olika vegetationstyperna 

som beskrivs nedan är en mängd arter knutna och de som främst diskuteras under 

konsekvensavsnittet är fåglar, fisk, insekter och groddjur. 

Calluna har med hjälp av satellitkartering [Metria, M08/01491.8] och fältinmätning identifierat 

de olika höjdintervall inom vilka vass, blå bård, starrmad och fuktäng har sina huvudsakliga 

utbredningar runt Mälaren. Detta har varit viktiga underlag för att senare kunna göra konsekvensbedömningar. 

I figur 2 finns fotografier av de olika strandängszonerna. 

U n d e r va t t e n s - o ch f l y t b l a d s v e g e t a t i o n 

Utbredningen av undervattensvegetation är främst begränsad av tillgången på ljus. Ljusförhållandena 

är dåliga i Mälaren och siktdjupet har inte förbättras trots att näringstillförseln minskat 

[Wallin, 2000]. Detta innebär principiellt att undervattensvegetation i dagsläget endast kan etablera 

sig i grunda områden där ljus tränger ned till botten. I västra Mälaren är ljusförhållandena 

sämre och växter finns ned till ett par meters djup, medan i östra delen kan det finnas växtlighet 

ned mellan 3 och 4 meters djup. Där konkurreras den emellertid ofta ut av övervattenväxter 

som vass och flytbladsväxter som näckrosor. Undervattensvegetation missgynnas generellt av 

grumligt vatten varför ett högt vattenstånd under senvår när tillväxten startar kan vara negativt. 

I flytbladsbältet som ofta finns utanför vassarna dominerar gul näckros starkt. Bredden på 

flytbladsvegetationsbältet har ökat i Mälaren sedan 1970-talet [Andersson, 2001]. 

Va s s a r 

Vassarna domineras av bladvass, men det finns även andra högresta arter i vassarna, till exempel 

jättegröe och kaveldun. Vass kan inte gro under vatten utan förökar sig där vegetativt med 

utlöpare. Vass är konkurrensstark på grunt vatten och på fuktig mark, men klarar sig ut till ca 

1,5 meters vattendjup. I ytterkant är den ofta gles. Bete eller slåtter kan hålla tillbaka vass i 

strandzonen. Generellt är vassbestånden tätare i näringsrika vatten än i näringsfattiga. Vid jämförelser 

mellan 1970-talet och 1996 i Mälaren [Samuelsson & Schyberg, 1997] så har vasstätheten 

ökat signifikant i hela Mälaren. Detta trots att näringstillförseln minskat avsevärt sedan 1960-talet. 

Vassbältenas bredd har dock minskat på de flesta av de undersökta lokalerna (40 meter i 

median bredd 1972 jämfört med 25 meter 1996). Bete av gäss kan vara en av orsakerna till den 

minskade bredden medan is och svall kan vara en orsak till tätare bestånd. Is och svall knäcker 

gamla strån och ger utrymmer för nya strån vilket ger tätare bestånd. 

Blå bård 

Med blå bård avses grunda och ofta vegetationsrika vattenområden mellan vass och strandäng. 

Denna zon finns inte överallt där det finns strandängar. En välutvecklad blå bård förutsätter 

vattenståndsvariationer där betesdjuren under sommarens lågvatten kommer åt att beta ned 

vass och annan vegetation långt ut från land. Betesdjurens tramp och betning resulterar i ett 

grunt och öppet vatten. I detta grunda vatten finns en mycket stor produktion av frörika våtmarksväxter 

(gror på blottade ytor orsakade av tramp) och insekter, som i sin tur är en förutsättning 

för ett rikt djurliv i övrigt, särskilt fågellivet. 

Starrmad 



Ovanför vass och blåbård finns starrmaden med högstarr som ofta är tuvbildande och högre 

upp lägre starrarter. Frösättningen hos starrarna är väsentlig för fågelfaunan på strandängarna. 

13

Starrarterna är generellt konkurrenssvaga och kräver kontinuerlig hävd och vattenståndsvariationer 

för att fortleva. 

Fuktäng 

Den bredaste zonen i strandängen är fuktängen som omfattar en stor fuktighetsgradient, från 

fuktig till nästan helt torr. Zonen domineras av gräs och örter och är om den hävdas väldigt 

artrik. Om hävden uteblir riskerar zonen att förbuskas. 

Svämlövskog 

Svämlövskogar är ett Natura 2000-habitat. Svämlövskogar skiljer sig från sumpskogar genom 

att de är tidvis översvämmade och att de vid normal- eller lågvattenstånd är väldränerade 

[www.naturvardsverket.se]. Granen missgynnas av tidvisa översvämningar och svämskogar är 

därför lövdominerade. Skogar med hög luftfuktighet är viktiga livsmiljöer för många mossor, 

lavar, svampar, snäckor, sniglar och grodor och hyser ofta rödlistade arter 

[www.skogsstyrelsen.se]. Flera arter av mossor är svämberoende och anges som typiska arter i 

Natura 2000-habitatet svämlövskogar. Stjärtmes, entita och mindre hackspett är i hög grad 

knutna till lövrika strandskogar och svämskogar med god tillgång på död ved även om de också 

förekommer i andra lövskogstyper. 

Figur 2a. Gräns tät vass och blå bård (svärdslilja). Sörfjärden 

strand, Eskilstuna kommun 

Figur 2c. I förgrunden syns vasstarr, som är en vanlig 

högstarrart. Blå bård övergår i starrmad med lågstarr och 

brunven. Sörfjärden Strand, Eskilstuna kommun. 



Figur 2b. Blå bård. Ängsö, Västerås kommun. Dun efter 

betande grågåsflock. 

Figur 2d. Starrmad. Sörfjärden Mågla. Eskilstuna kommun. 

14



Figur 2e. Tuvtåtelfuktäng möter åker. Höjdinmätning pågår. Figur 2f. Det saftigt gröna gräset är grenrör som invaderat 

Landholmarna, Enköpings kommun. 

hela starrmadzonen. I förgrunden syns tuvtåtel. Broängarna, 

Upplands-Bro kommun. 

15

3. Mälarens reglering nu och historiskt 

Minskad amplitud och lägre vårvatten 



Den enskilt största förändringen jämfört med det oreglerade tillståndet före 1943 är att årsamplituden 

har minskat från en median på ca 80 centimeter till ca 30 centimeter efter justeringen av 

bestämmelserna i vattendomen som gjordes på 1960-talet. En viktig förändring är också att vattenstånden 

i april, maj och juni sjunkit kraftigt, vilket syns i figur 3 och 4. Lågvattennivåerna 

har höjts någon decimeter under högsommar och sensommar (figur 4) men förändringen är inte 

lika stor som sänkningen av högvattennivåerna under senvår och försommar. Skillnaden på 

någon decimeter vad avser låga nivåer kan förmodligen delvis förklaras av osäkerheter i nivåuppgifterna. 

Figur 3. Vattenståndsvariationer månadsvis enligt nollalternativ och historiska regleringar. Strecket i boxen visar medianvärdet, 

boxen omfattar 50 % av värdena och gafflarna omsluter alla värden utom de 10 % högsta och 10% lägsta 

värdena (det vill säga 80 % av värdena finns inom gafflarna). Medianvärdet har använts för att sålla bort extremvärden 

som försämrar åskådligheten. 

Figur 4. Jämförelse mellan vattenståndsamplituer under låg- och högvattenperioder för historisk vattenregim och nollalternativ 

(etiketterat som nutid i diagrammet). Ca 80% av värdena återfinns inom gafflarna. Medianvärdet har använts för 

att sålla bort extremvärden som försämrar åskådligheten. 

16

Figur 5. Illustration hur strandekosystemen tryckts ihop - som ett dragspel - till följd av regleringen av Mälaren 

Den nu gällande regleringen innebär att vattenståndet i sjön ska hållas så jämnt som möjligt, 

vilket i sin tur innebär att vattenståndsvariationen blir liten. Detta medför att en mindre areal 

blir svämmade på våren och en mindre del torkar upp vid extremt lågvatten under torrperioder 

jämfört med de förhållanden som rådde för Mälaren i oreglerat tillstånd (figur 5). De tidigare 

sumpiga områdena mellan land och vassbård har blivit torrare och saknar regelbunden tillförsel 

av näringsrikt sjövatten [Wallin, 2000]. 

Redskap för jämförelse historisk tid - nutid 



Utifrån satellitkartering [Metria, M08/01491.8] och höjdinmätning i fält på ett tiotal olika strandängar 

har Calluna identifierat höjdintervall inom vilka de olika vegetationszonerna förekommer 

i dag. För att få information om hur områdena såg ut innan regleringen skapades har häradskartan 

från början av 1900-talet studerats. I tabell 2 finns en jämförelse av de olika höjdintervallen 

inom vilka vegetationstyperna förekom då och förekommer nu. I figur 7 finns en historisk 

karta med dagens vegetationstyper inlagda. 

Tabell 2. Nivåer för studerade inmätta vegetationszoner och historiskt. Höjder i centimeter över slusströskeln. 

Inmätta nivåer jämfört med historisk regim (1901-1930) 

Predikterade historiska höjdintervall om man antar att vegetationen hade sin utbredning vid samma 

dränkningsvaraktigheter under vegetationssäsongen som i nuvarande regim. 

Vegetationstyp och 

dränkningsvaraktighet 

Inmätta nivåer Historiskt 

Vass 

14-100%, median 98% 

Höjdnivå: 375-425 

Nivån 368-374 hade 100% dränkning 

Nivån 425 hade 14% 

Nivåerna 378-380 hade 98 %. 

Blå bård 

90-99% 

Höjdnivå: 385-405 Höjdnivå: 375-389 

Starrmad 

24-95% 

Höjdnivå: 400-420 Höjdnivå: 383-436 

Tuvtåtelfuktäng Höjdnivå: 420 och uppåt 

Höjdnivå: 436 och uppåt. 

0-24% 

Lägsta nivå med 0 % = 450 Lägsta nivå med 0 % = 534 

17

Ytterligare ett viktigt redskap för att tolka vegetationszonernas stabilitet och läge i strandprofilen 

är att studera under hur lång tid varje säsong (vegetationsperioden) de ligger under vatten. 

Detta åskådliggörs i så kallade dränkningsvaraktighetsdiagram. Hundra procent dränkningsvaraktighet 

för en viss höjdnivå betyder att den nivån ligger under vatten hela vegetationssäsongen. 

Noll procent innebär motsvarande att nivån är torrlagd under hela vegetationssäsongen. 

Varaktigheten för ett vattenstånd spelar stor roll för de ekologiska processerna. Vattenstånd som 

inträffar några få dygn har i de flesta fall mindre betydelse än de med längre varaktighet. I figur 

6 finns dränkningsvaraktigheter för nollalternativet och den historiska vattenregimen. Dränkningsvaraktigheter 

för nollalternativet är modellerade dygnsvärden (1976-2005). Den historiska 

vattenregimen gäller för observerade vattenstånd under perioden 1901-1930. 

Figur 6. Dränkningsvaraktighetsdiagram för nollalternativet (1976-2005) och historisk vattenregim (1901-1930). 

Zonering i strandnära ekosystem nu och historiskt 

Va s s o ch b l å b å r d 



I den historiska vattenregimen (tabell 2) började alla zoner utom fuktängen längre ner än idag 

och särskilt starrmaden hade en påtagligt större utbredning än idag. Figur 6 visar att i dag ligger 

nivån för 100% dränkningsvaraktighet på knappt 380 centimeter över slusströskeln, medan 

den låg på knappt 370 cm över slusströskeln i början av 1900-talet. Vass och blå bård återfinns i 

området för hög dränkningsvaraktighet. Vassar finns från 100% och ända upp till ca 14% med 

en median på 98%. Vassen kan alltså vandra högt upp i strandzoneringen, men den är gles och 

har endast spridda förekomster i de övre höjdintervallen. Blå bård finns idag i området som har 

99-90% dränkningsvaraktighet. Vass och blå bård överlappar varandra till viss del och det är 

främst hävdtrycket från betesdjur som avgör vilken vegetation som utvecklas. Utan hävd invaderar 

vassen detta område eftersom bladvassen klarar långa dränkningsvaraktigheter bättre än 

högstarr. Men med bete eller hävd i den blå bården finns utrymme för konkurrenssvaga växtarter 

som annars trängs undan av vass. 

18

Vid jämförelse mellan häradskartan (kring år 1900) och satellitbildskarteringen ser man att den 

blå bården idag ligger i områden som då var rastrerad som våtmarksvegetation nedom strandlinjen. 

Calluna har tolkat rastreringen som vassar, men partier i dessa karteringsenheter var säkerligen 

en slags blå bård. En stor del av vassarna såg antagligen annorlunda ut än idag och var 

mer heterogena. Vasstäkt, våtmarksbete och slåtter var vanligt och skapade en luckig, gles vass 

där även andra växter fick utrymme. 

Vid jämförelse med andra lokaler som inte haft en sådan stor omställning i vattenregim som 

Mälaren haft, ser man att den blå bården och dess tillhörande växter ligger lägre (längre dränkning) 

runt Mälaren [Saukko, 1954, Andersson, 1973, Karlsson, 2009]. Detta indikerar att framför 

allt högstarren, som utgör gränsen mellan blå bård och starrmad, inte följt med ett ökat vattenstånd 

(eller längre dränkningsvaraktighet) uppåt i strandprofilen. Detta är ett tecken på att zonen 

har svårt att snabbt svara på förändringar i vattenstånd och att ett ökat vattenstånd kan 

innebära att växtligheten blir stressad. En förklaring är att högstarr inte sätter frö när den blir 

dränkt och därför inte lyckats expandera. En annan förklaring är att strandprofilerna har en 

sådan lutning att någon större areell utbredning inom rätt dränkningsintervall inte funnits tillgänglig. 

Högre upp där vi borde hitta högstarr, växer annan vegetation som är mer konkurrenskraftig. 

Det kan alltså vara frågan om restpopulation av högstarr i den blå bården och i så 

fall är vegetationen stressad i nuläget och tål ytterligare försämringar dåligt. 

Vår tolkning av förändringarna i Mälaren det senaste seklet, utifrån figur 6 och tabell 2 är ändå 

att utbredningen i höjdled troligen har varit ungefär lika stor historiskt som idag eftersom lutningen 

på kurvorna i intervallet från 100% och ända mot cirka 80% dränkningsvaraktighet är 

likartad för de två kurvorna. Bredden kan dock ha varit större historiskt eftersom strandprofilen 

är flackare längre ner mot vattnet (sam höjdomfång innebär större bredd ju närmare vattenlinjen 

man kommer). 

Störst förändringar i starrmaden 



Liksom för blå bård finns belägg för att starrmaden runt Mälaren har längre dränkning än på 

andra lokaler [Karlsson, 2009]. Historiskt utgjorde starrmaden en stor del av strandängen och 

omfattade ett stort höjdintervall vilket ses i figur 6 (i området 24-95%) och tabell 2. I dag är 

dock bredden på starrmaden liten; dränkningsvaraktigheter om 24-95% omfattar endast ett litet 

höjdintervall. I figur 6 syns detta tydligt. I den historiska regimen var kurvan sluttande i detta 

intervall, medan den nutida regimen ger en flack, närmast plan kurva, mellan 24-95%. 

När man visuellt scannar igenom häradskartan och jämför med dagens satellitbildskartering får 

man en tydlig uppfattning att dåtidens högstarrmad i hög grad omvandlats till åker eller gräsmark. 

Detta är också att förvänta vid den förändring som skedde när Mälaren reglerades – vårhögvattnet 

minskades (nivåer högre upp i strandprofilen fick betydligt kortare dränkningsvaraktigheter). 

Vidare har också markavvattning och invallningar medfört att åkermark vunnits. 

De inmätta strandprofilerna är ytterligare en källa för att analysera förändringar av starrmaden. 

Calluna måttade in historisk zonbredd (höjdintervallet 383-436) i grafer för de strandprofiler 

som mätts in och jämförde med nulägets zonbredd (höjdintervall 405-420). Calluna fann att 

starrmadens bredd i strandprofilen minskat med minst 75%. De minskade översvämningarna 

tillsammans med invallningar har gjort att även fuktängen har minskat avsevärt i bredd mot 

den historiska strandängen. Calluna har funnit att fuktäng med tuvtåtel (och frisk-fuktig övrig 

gräsmark), har sin nedre gräns vid nivån 420 centimeter över slusströskeln, vilket motsvarar 

24% dränkningsvaraktighet. Den övre gränsen är inte kopplad till vatten- eller hävdregim utan 

anger vanligen var åkern börjar på de specifika lokalerna. Vid visuell jämförelse mot häradskartan 

framkommer att fuktäng med tuvtåtel karterats som högstarrmad med tydlig våtmarksrastrering 

av lantmätaren. En stor del av fuktängen ligger också inom område som man i häradskartan 

tolkat som lågstarrmad. Kanske ingick även tuvtåtelfuktäng i detta markslag som kallats 

lågstarrmad? I vilket fall är det uppenbart att en stor del av dåtidens starrmader blivit torrare. 

19

Kontentan av den historiska analysen jämfört med idag är att regleringen av Mälaren och förändrad 

markanvändning har medfört att främst starrmad har en ansenlig utdöendeskuld. För 

blå bård är historiska data mer osäkra och det går inte att slå fast hur denna zon har förändrats 

breddmässigt. I nedre kanten av blå bård har hävden särskilt stor betydelse genom att vass betas 

eller slås och på så sätt hålls tillbaka. Skillnaderna i detta område mellan historisk tid och 

nutid är en kompaktare vasskant nu, eftersom utnyttjande av vassen och störningsprocesser i 

form av hävd, islyft och översvämningar var vanligare förr. Strandängszoneringarna är som 

tidigare nämnt tröga system och växtligheten i starrmaden (både högstarr och lågstarr) betraktas 

som restpopulationer som ännu inte nått sin slutliga utbredning i förhållande till dagens 

reglering. Det är denna skillnad mellan vad som finns kvar i nuläget mot vad som kommer att 

försvinna med tiden som kallas utdöendeskuld. Arterna är stressade i nuläget och förväntas tåla 

ytterligare försämringar dåligt. 

Svämlövskog 



Figur 7. Exempel på jämförelse mellan häradskartan och den nutida vegetationskarteringen för Sörfjärden Mågla. I olika 

rastreringar visas kartering från häradskartan och botten visas nuläget (satellitbildskarterad vegetation). De svarta 

punkterna är våra transekter med höjdinmätta värden. Till vänster syns höjdnivåerna i rött och motsvarande dränkningsvaraktigheter 

visas för nutida och historisk regim. Nivån 400 centimeter hade vid historisk tid 73% dränkning medan 

nivån idag har 99% dränkning. 

Historiskt har svämlövskogen haft förutsättningar i upp till cirka 450 centimeter över slusströskeln. 

I områden med flacka stränder har detta gett stora arealer. Detta är den utbredning skogen 

haft då det funnits rätt förutsättningar i form av jordart och hävdsituation. Dessutom kunde 

inte granen hävda sig då det på dessa höjder förekom sammanhängande perioder (om ca fem 

veckor), ett par gånger på tio år, då marken stod under vatten. Svämlövskogens utbredning 

överlappar med både starrmaden och fuktängen om man ser till den historiska utbredningen. 

Svämlövskog bör då främst ha förekommit där det finns genomsläppliga jordarter och där bete 

och slåtter av olika orsaker uteblivit. I skogsmiljöerna finns en tröghet men gran har sedan Mälaren 

reglerats fått bättre förutsättningar att vandra in på nivåer ner till runt 420 centimeter över 

slusströskeln. 

20



Historisk regim i förhållande till nollalternativ och ny reglering 

Syntesen från de föregående avsnitten är alltså att Calluna har sett att ekosystemen runt Mälarens 

stränder har förändrats i samband med regleringen på 1940-talet och med förändrad markanvändning. 

Detta har lett till att bland annat starrmaden har minskat kraftigt i utbredning 

och man kan med säkerhet säga att utdöendeskulden är stor. Jämfört med den historiska regimen 

har även den blå bården, fuktängen och svämskogen dåliga förutsättningar att bibehålla 

sin utbredning i nuvarande reglering, men det beror också på att hävden är sämre idag än historiskt. 

Calluna antar att flera vegetationstyper, men främst starrmaden, fortfarande förändras i 

sin utbredning efter att Mälaren började regleras. Arterna är stressade i nuläget och förväntas 

tåla ytterligare försämringar dåligt. 

21

4. Förutsättningar - skillnader ny reglering och nollal- 

ternativ 

SMHI har modellerat den nya regleringen [2010-05-27] med tillrinningsserier från 1976-2005 och 

datasetet innehåller modellerade dygnsvärden för vattenstånd för denna 30-årsperiod för huvudalternativet 

Fas 3b – flödesreglerad samt nollalternativet. 

De viktigaste faktorerna som påverkar strandnära ekosystemen [Calluna 2008-01-21] är: 

• Medelvärden för vattenregimens vårhögvatten och sommarlågvatten 

• Vattenståndsvariationer (inomårs- och mellanårsvariationer) 

• Dränkningsvaraktigheter för olika höjder i strandzonen 

• Medelvattenstånd 

Vattenståndsvariationer under vår och sommar 



Med de strandnära ekosystemen i fokus kan den nya regleringens vattennivåer beskrivas enligt 

följande: 

• Nivåerna på vårhögvattnet är påtagligt högre i huvudalternativet än i nollalternativet. 

Det innebär en tydligare skillnad mellan vårhögvatten och sommarlågvatten än i nollalternativet. 


i mitten av juni ner mot 410 i slutet av augusti. 

• Årsamplituden blir större i huvudalternativet än i nollalternativet (medelvattennivån i 

huvudalternativet varierar mellan ca 410-440 centimeter över slusströskeln mot 410-430 

centimeter i nollalternativet). 

• Nivåerna på vårhögvattnet då islossning sker höjs från ca 420 i nollalternativet till ca 440 

centimeter i huvudalternativet. 

Dessa skillnader mellan regleringsalternativen visas i tabell 3 och figurerna 8 och 9. 

Tabell 3. Medelvattenstånd (medianvärden för avsedda perioder) vår, sommar och islossning. Höjdangivelser i centimeter 

över slusströskeln. 

Faktor Nollalternativ Huvudalternativ Skillnad 

Vårhögvatten 

(medianvärde mars-maj) 

420 430 + 10 centimeter 

Sommarlågvattnet 

(medianvärde juni- september) 

415 417 + 2 centimeter 

Skillnad mellan vårhögvatten och 

sommarlågvatten 

5 centimeter 13 centimeter + 8 centimeter 

Vårhögvatten vid islossningen 

(mars-april) 

Ca 420 Ca 440 + 20 centimeter 

I figur 8 och 9 illustreras medelvattenståndet och hur det varierar över året. Som strukturerande 

faktor är det även viktigt att veta hur ofta olika vattenstånd inträffar, om de kommer varje år 

eller sällan. I tabell 4 finns sammanställning över frekvenser för olika vattenstånd som illustrerar 

att höga vattenstånd > 450 centimeter över slusströskeln är mer sällan förekommande i huvudalternativet 

än i nollalternativet, medan nivåer mellan 430 och 450 är mer frekventa i huvudalternativet. 

Låga nivåer är mer frekventa i nollalternativet än i huvudalternativet vilket 

beror på att regleringen inte fungerar som avsett. 

22



Figur 8. Noll- och huvudalternativets dygnsvariation över årets månader. För huvudalternativets (fas 3b - flödesreglerad) 

gäller dygnsmaxvärden (Wmax) under 30-årsperioden i blått, dygnsmedel (Wmedel) i rött och dygnsminiminivåer 

(Wmin) i grönt. De svarta linjerna är motsvarande värden för reglering enligt nollalternativet. Från SMHI [2010-03-01]. Yaxelns 

vattenstånd i centimeter över slusströskeln. 

Figur 9. Skillnader mellan högvatten och lågvatten i huvudalternativet och nollalternativet. Medianvärdet har använts för 

att sålla bort sällsynta extremvärden som ger utslag på medelvärdet men som saknar betydelse för vegetationszonernas 

utbredning. 

23

Antal dagar/år Antal dagar/år 4.5 4.5 0 0 2.3 

2.3 

Antal år Antal år 3 3 0 0 2 

2 

Antal tillfällen/år > Antal tillfällen/år 0.2 > 0.2 0 0 0.23 

0.23 

Längsta period Längsta period 88 88 0 0 29 

29 

abell 9. De olika regleringsalternativens Tabell 9. De olika regleringsalternativens utfall avseende hur stor utfall andel avseende av åren då hur vattennivån stor andel av är åren högre då vattennivån är högre 

espektive lägre än vissa Tabell respektive nivåer 4. Tabellen och lägre hur är än stor hämtad vissa andel nivåer från av SMHI:s åren och variationen hur [2010-05-27] stor andel är och större av beskriver åren än variationen givna de olika intervall. regleringsalternativens är större än givna intervall. vattenståndsvariationer. 

Tabellen visar frekvensen (av 30 år) med vilka olika vattennivåer förväntas inträffa. 

tatistiken avser perioden Statistiken 1976-2005. avser perioden 1976-2005. 

Nollalternativ Huvudalt Nollalternativ fas 3 – Huvudalt fas 3b 3 – Huvudalt fas 3b 

Andel av åren med: Andel av åren med: fas 3 flödesreglerad fas 3 – flödesreglerad – flödesreglerad 

nivåer > 455 cm nivåer > 455 cm 0.27 0.03 0.27 0.03 

0.03 


0.30 

nivåer > 445 cm nivåer > 445 cm 0.47 0.53 0.47 0.57 0.53 0.57 


0.80 


0.97 

nivåer < 410 cm nivåer < 410 cm 0.90 0.80 0.90 0.87 0.80 0.87 




vattenståndsvariation vattenståndsvariation > 50 cm > 0.33 50 cm 0.00 0.33 0.10 0.00 0.10 




vattenståndsvariation vattenståndsvariation > 35 cm > 0.63 35 cm 0.63 0.70 0.63 0.70 


För ekosystemen är dock vegetationsperioden intressant (april-oktober) och Calluna har studerat 

frekvensen av höga och låga värden under dessa månader. Låga nivåer har Calluna definierat 

som värden < 411 centimeter över slusströskeln och höga nivåer som värden > 429 centimeter 

över slusströskeln eftersom dessa nivåer bedömts vara viktiga i struktureringen av strandekosystemen. 

Vad gäller höga nivåer är det tydligt att nivåer ≥ 430 centimeter blir betydligt 9 vanligare under 9 

april och maj i huvudalternativet än i nollalternativet. I nollalternativet förekommer de 20 av 30 

år i april och maj. Hälften av de åren nås dessa nivåer under minst 20 dagar. Nivåerna förekommer 

sällan i juni (fyra år) och mycket sällan i juli och augusti. 

I huvudalternativet förekommer dessa höga nivåer i april och maj så gott som varje år (28 år), 

varav 21 år har minst 20 dagar med denna nivå. I juni inträffar de höga nivåerna fem år, då med 

få antal dagar. I juli och augusti är de höga nivåerna mycket ovanliga. 

Lågvattennivåer inträffar mer sällan i huvudalternativet än i nollalternativet. I nollalternativet 

förekommer dessa låga nivåer hälften av åren i juni, och 20 år av 30 i juli och augusti. I huvudalternativet 

förekommer de i en tredjedel av åren i juni och i drygt hälften av åren i juli och augusti. 

Även riktigt låga vattennivåer (≥ 400 centimeter och ≤ 405 centimeter) under sommarperioden 

inträffar mer sällan i huvudalternativet än i nollalternativet. I huvudalternativet inträffar de åtta 

år av trettio. Fyra av dessa har en sammanhängande period av så lågt vatten i minst 20 dagar, 

två år har endast två dagar. Nivåer under 400 centimeter inträffar endast två år. 

I nollalternativet inträffar de under 13 år av 30. Fem av dessa har en sammanhängande period 

av minst 20 dagar. Sju år har perioder med högst tre dagar sammanhängande. Nivåer under 400 

inträffar fyra år. 

Dränkningsvaraktigheter 



För att kunna studera regleringsalternativens påverkan på vegetationszonerna har dränkningsvaraktighetsdiagram 

för vegetationsperioden studerats. I tabell 5 jämförs först höjdintervallen 

för de olika vegetationstyperna i nollalternativet och i huvudalternativet fas 3b - flödesreglerad. 

Medelvattennivån under vegetationsperioden ökar vilket medför att vassen får förutsättningar 

att flytta uppåt i strandprofilen (gäller dock främst i flacka strandängsmiljöer) eftersom den är 

dränkningstolerant och konkurrenskraftig. Ökad dränkning tvingar blå bård upp på en högre 

24

nivå i strandprofilen och den hamnar på en högre nivå i huvudalternativet än i nollalternativet 

och höjdintervallet som den omsluter är mindre i huvudalternativet än i nollalternativet. Starrmaden 

är i princip oförändrad mellan alternativen och likaså tuvtåtelfuktängen. 

Tabell 5. Höjdnivåer för de studerade vegetationstyperna i huvudalternativet jämfört med nollalternativet. Baserat på 

nivån var de olika dränkningsvaraktigheterna inträffar. Se också figur 10. 

Vegetationstyp 

Framtagna gränser för 

dränkningsvaraktighet 

Motsvarar centimeter över slusströskel 

Fas 3b Nollalternativ 

Vassar 100 % -14 % (median 98 %) 395 - 427 (399,5) 392 - 423 (397,5) 

Blå bård 99 % - 90 % 397 - 407 394 - 406 

Starrmad 95 % - 24 % 404 - 420 403 - 420 

Tuvtåtelfuktäng 24 % - * 

420 (lägsta nivå med 

0 % = 450 

*Övre gräns för fuktäng bestäms av andra saker än dränkningsvaraktigheten 



420 (lägsta nivå 

med 0 % = 463) 

Figur 10. Dränkningsvaraktighetsdiagram för noll- och huvudalternativet räknat på alla dygnsvärden under 30-årsperioden 

för vegetationsperiod. 

Dränkningsvaraktighetskurvorna (figur 10) för vegetationsperioden visar att i nollalternativet 

inträffar spannet från ca 10 % till 80 % dränkning på 17 centimeter i höjdled medan detta spann 

ökas till 20 centimeter i huvudalternativet. Korta (0 till ca 10 %) dränkningsvaraktigheter har 

däremot större spann i nollalternativet eftersom höga vattenstånd är mer vanligt förekommande 

eftersom regleringen inte fungerar som avsett. Mellan 20 % och 60 % dränkning är det ingen 

större skillnad mellan alternativen. Mellan 60 % och 100 % ligger nollalternativet något lägre (ca 

2 centimeter). 

Nivåer under 410 centimeter barläggs i nollalternativet 45 dagar under vegetationssäsongen, 

mot 36 dagar i huvudalternativet. På de låga nivåerna i strandprofilerna återfinns blå bård och 

starrmad vilka är mycket viktiga habitat för Mälarens våtmarksarter. Ett flertal Natura 2000områden 

har både habitat och arter utpekade. 

25

Beskrivning av nollalternativet 

Nollalternativet beskrivs i ”PM Gemensamma förutsättningar [Stockholms stad, 2010-05-31]” 

och innebär att regleringen följer dagens vattendom/miljödom. Nollalternativets vattenstånd 

utgår från SMHI:s modellerade vattenstånd för perioden 1976 - 2005. De modellerade vattenstånden 

ger en bättre prognos för dagens reglering än de observerade bland annat på grund av 

att det skett tätningsåtgärder av luckor och justeringar av tappningsbestämmelserna från 1940talet 

fram till idag. 

Vidare innebär nollalternativet startåret 2018. År 2018 ska den nya Slussen stå färdig och den 

nya regleringen vara i funktion. Vissa effekter för naturmiljö kommer att vara omedelbara (lekframgång 

för groddjur och fisk, insektsproduktion, besök av rastande fåglar) medan andra effekter 

utvecklas med tiden (främst olika vegetationsförändringar). Nollalternativet precis som 

huvudalternativet bedöms 

Tidigare alternativ 



Regleringsalternativen som tagits fram och analyserats i projektet har benämnts Fas 2c, Fas 3 

och Fas 3b. Detta beskriver väl den process som lett fram till det slutliga alternativet som är Fas 

3b. Den huvudsakliga skillnaden mellan nollalternativet och Fas 2c var ett betydligt högre vårvatten 

i Fas 2c och även att sommarnivåerna var högre än nollalternativets. Totalt hade Fas 2c 

en högre årsamplitud än nollalternativet, vilket var positivt. Vårhögvattnet fick för lång varaktighet 

och sommarlågvattnet hamnade dock för högt. I Fas 3 sänktes vårhögvattnet något och 

avsänkningen mot sommarnivåerna tidigarelades ett par veckor. Men, sommarnivåerna låg 

fortfarande högt vilket innebar ett alltför utjämnat vattenstånd i strandmiljön, vilket återigen 

visade sig ge potentiellt stora negativa effekter i de blötare delarna av strandängen. 

Här sammanfattas de viktigaste negativa konsekvenserna av Fas 3 som ur naturmiljösynpunkt 

ledde fram till huvudalternativet Fas 3b - flödesreglerad: 

• Risk för minskning av bredden på blå bård och starrmad med nära 50 %. Skulle medföra 

bland annat att ytan med potentiella boplatser och födotillgång för häckande fåglar minskar. 

• Risk för sämre frösättning och frögroning hos växter i starrmad vilket skulle kunna leda 

till en utarmning av arter och dominans av några få konkurrensstarka arter. Skulle också 

medföra att förutsättningen för frötillgången för andfåglar minskar. 

• Risk för minskad blottläggning av grunda bottnar på grund av höga sommarnivåer som 

skulle kunna medföra att vadarfåglar missgynnas. Förutsättningen för hävden genom 

bete minskar, kreatur går inte ut i vattnet i lika stor omfattning och betar. 

• Möjligheten för vass att expandera uppåt i strandprofilen både på grund av att vattenregimen 

gynnar vass, men också för att betet riskerar att minska (vilket också gynnar vass). 

• På längre sikt finns risk att vatteninsekter i blå bård missgynnas om vass expanderar. 

• En minskad mellanårsvariation riskerar att medföra att skyddsvärda vegetationstyper på 

längre sikt missgynnas. Bevarandet av tidiga successionsfaser blir då avhängigt av fysiska 

skötselåtgärder, vilka ofta är kostsamma och bara kan utföras som punktinsatser i landskapet. 

26

5. Konsekvensbedömning av strändernas ekosystem 

Strandängar 

R e l e va n s f ö r ny r e g l e r i n g 

Strandängar har hög relevans för konsekvensbedömning eftersom varierande vattenstånd är 

den i särklass största enskilt strukturerande faktorn för i princip alla typer av våtmarker. 

V ä r d e b e s k r iv n i n g 

Mälarens strandängar är en viktig del av riksintresset Mälaren samt för Ramsarområdet Asköviken-Sörjärden. 

Dessutom finns tjugotalet Natura 2000-områden med strandängsmiljöer varav 

ett tiotal har betydande arealer. Miljöerna är också relevanta för flera av miljömålen, till exempel 

anges i målet för ett rikt odlingslandskap att samtliga ängs- och betesmarker ska bevaras och 

skötas på ett sätt som bevarar dess värden. På nationell nivå hyser Mälaren en betydande andel 

av landets strandängar. I den satellitkartering som utförts inom projektet har ungefär 4700 ha 

strandängar karterats, se bilaga 1 för resultat och metod. Se även figur 1a och 1b där det framgår 

var större koncentrationer av strandängar förekommer kring Mälaren. Som jämförelse finns 

det cirka 1620 ha strandängar i Kristianstad vattenrike som har Sveriges största arealer hävdade 

inlandsstrandängar [www.vattenriket.kristianstad.se]. Mälarens areal kan till viss del jämföras 

med de dryga 27000 ha fuktängsmiljöer som registrerats i den nationella ängs- och betesinventeringen 

(naturtyp 6410 fuktäng med blåtåtel och starr) [www.jordbruksverket.se]. Jämförelsen går 

inte att tillämpa rakt av eftersom avgränsningen av naturtyperna gjorts olika men det ger ändå 

en fingervisning om Mälarens betydelse. Det är helt enkelt en brist att det från den nationella 

statistiken inte går att söka fram strandängsarealer. Landets totala strandängsareal torde dock 

överstiga 27000 ha. En rimlig uppskattning är att Mälaren hyser 5-10% av landets inlandsstrandängar. 

Strandängarna har höga värden för en rad organismer. Fåglar är kanske det som lyfts fram mest 

men en rad groddjur, lekande fisk, fladdermöss, insekter och andra ryggradslösa djur har sin 

hemvist på strandängar. Vidare har strandängar, likt andra våtmarker, betydelse för reduktion 

och fångst av näringsämnen. 

P å v e r k a n 

Den huvudsakliga påverkan som ny reglering har överensstämmer med några av de tidigare 

listade viktigaste påverkansfaktorerna (se kapitel 4): 

• Nivåerna på vårhögvattnet är påtagligt högre än i nollalternativet. Det innebär en tydligare 

skillnad mellan vårhögvatten och sommarlågvatten än i nollalternativet. 

• Sommarlågvattnet ligger på ungefär samma nivå som i nollalternativet, från ca 415 centimeter 


• Årsamplituden blir större än i nollalternativet (medelvattennivån i huvudalternativet varierar 

mellan ca 410-440 centimeter över slusströskeln mot 410-430 centimeter i nollalternativet). 

E f f e k t e r p å va t t e n dy n a m i k e n 



Det som främst skiljer huvudalternativet från nollalternativet vad gäller vattendynamiken är ett 

högre vårvatten i huvudalternativet. Mer omfattande vårhögvatten kommer att öka funktionaliteten 

i hela strandängen och mer likna den naturliga och därmed den historiska vattenregimen. 

Detta gynnar starkt fåglar, lekande fisk och groddjur, se nästa kapitel. 

Starrmaden gynnas generellt sett av våröversvämningar eftersom gräsdominans förhindras. 

Fuktängen kan förväntas få ett ökat inslag av starrarter och en högre artrikedom överhuvudtaget. 

Avsaknaden av riktigt höga vattenstånd, >450 centimeter, i huvudalternativet kan ge något 

27

större förutsättningar för etablering av träd och buskar i den övre delen av strandängen jämfört 

med nollalternativet. Andra halvan av maj och juni är tider på året då blomanlag utvecklas 

(fröproduktion) och även frön gror. Under denna senare del av vårhögvattnet är det små skillnader 

i vattenstånd mellan alternativen och därmed förväntas inte det generellt högre vårvattenståndet 

i huvudalternativet ge sämre fröproduktion än i nollalternativet. 

Nollalternativet har större mellanårsvariationer än huvudalternativet. På sommaren är skillnaderna 

för små för att ha ekologisk betydelse, men under vårperioden mars-maj är de signifikanta. 

Mellanårsvariationer ökar förutsättningarna för förnyelse av strandängens vegetation och 

hjälper till att hålla strandängen i tidigare successionsstadier. Vårar med låga vattenstånd gynnar 

nyetablering och frösättning i de blötare delarna av strandängen i nollalternativet jämfört 

med huvudalternativet. 

E f f e k t e r p å v e g e t a t i o n s z o n e r i n g e n 



Av tabell 6 framgår de modellerade förändringarna för alla vegetationstyper som ingår i 

strandängen. Observera att för vegetationstypen vassar gäller tabellen endast de vassar som 

växer i anslutning till en strandäng, det vill säga de vassar som ingår i strandängens zonering. 

Data från Asköviken har uteslutits eftersom Asköviken är mycket avvikande från alla andra 

betydelsefulla strandängar i Mälaren, se stycket ”Specialfallet Asköviken” i kapitel 7. Av resultaten 

framgår att cirka 23% av bredden på den blå bården riskerar att i huvudalternativet på 

sikt övergå i vassar på grund av att vattendjupet blir för stort och dränkningen för långvarig. 

Den nedre delen av zonen ställs under vatten permanent (vass kan etablera sig här om inte betestrycket 

intensifieras) och zonen ”tvingas” flytta upp i strandprofilen för att få rätt dränkningsförhållanden. 

Den flyttar högre upp i huvudalternativet än i nollalternativet och bredden 

på zonen minskar. Detta beror på att strandprofilen är flackare längre ner i zonen än högre upp. 

Ett höjdintervall om exempelvis 10 cm omfattar en smalare zon högre upp i profilen än längre 

ner. I figur 11 visas denna skillnad visuellt. Visserligen finns det en risk för minskad blå bård 

men å andra sidan ger ökat vårhögvatten betydligt bättre funktionalitet. 

Prediktion av zonbreddsförändring har inte kunnat göras på motsvarande sätt för vassar som 

för övriga strandängen eftersom hela zonbredden inte kunnat mätas in. Istället har zonbredden 

mätts på flygbilder. Indikation finns att bladvassbältet minskar något i ytterkanten mot sjön då 

uppväxande skott på våren inte når upp över vattenytan men den stora förändringen sker mot 

land. Av tabell 6 framgår i den modellerade förändringen att vass beräknas öka med 20% på 

strandängens bekostnad. I innerkant (uppåt i strandprofilen) gynnar den nya vattenregimen 

bladvass och andra vassliknande arter (till exempel jättegröe och smalkaveldun) de är mer 

dränkningstoleranta än arter i den blå bården och starrmaden. För att motverka denna effekt 

som huvudalternativet medför krävs en intensifierad hävd. 

Av modelleringen (tabell 6) framgår också att cirka 6% av bredden på starrmaden i strandprofilen 

riskerar att på sikt försvinna. Detta ligger dock inom felmarginalen för modelleringen. Det 

saknas därför indikationer på att huvudalternativet skulle ge andra effekter på starrmadens 

bredd än nollalternativet. 

Modelleringen förutsäger att fuktängen med tuvtåtel kommer att kvarstå i nuvarande omfattning, 

det är ingen skillnad mellan nollalternativ och huvudalternativ. 

Det är vegetationens zonbredder som har modellerats men givetvis finns det ett samband mellan 

bredd och arealer. Calluna har dock undvikit att dra för stora slutsatser om arealer vid modelleringen 

eftersom det saknats en höjdmodell för Mälaren att korrelera data emot (se bilaga 1 

och 2). Underlaget till modelleringen är såpass omfattande att det dock torde vara små skillnader 

mellan modelleringens procentuella förändringar av zonbredd jämfört med de arealförändringar 

som detta medför. I tabell 7 har arealförändringarna för strandängens blå bård, starrmad 

och fuktäng räknats ut. Dessa förändringar ska behandlas med försiktighet till dess att en 

höjdmodell över Mälaren finns. De ger ändå tillräckliga indikationer på effekter. 

28



Blå bård utgör en knapp fjärdedel av strandängarna och den totala effekten på strandängsarealen 

skulle bli en minskning på 7% i huvudalternativet jämfört med nollalternativet (tabell 7). 

Även denna minskning ligger inom statistisk felmarginal (

Figur 11. Landholmarna är ett representativt exempel på de förändringar i vegetationszoneringen som förväntas som 

resultat av den modellering som utförts för den nya regleringen. Nedanför den nedre gränsen för blå bård vidtar vass. 

Strandprofilernas lutning ökar ju längre upp på land man kommer och detta medför att ett visst höjdomfång (t.ex. 10 

centimeter) ger en mindre zonbredd ju högre upp man kommer i profilen. Se blå bård där ett högre höjdläge för zonen 

innebär en minskande bredd. Dessutom omsluter huvudalternativet ett mindre höjdomfång än i nollalternativet vilket 

också bidrar till den minskande bredden. För starrmad och tuvtåtelfuktäng förväntas inga skillnader mellan nollalternativ 

och huvudalternativ. 

N o l l a l t e r n a t ivets konsekvenser för strandängen 

Nollalternativet innebär fortsatt låga vårflöden med sämre förutsättningar för grodlek, fisklek, 

fågelhäckning och insektsproduktion. Den jämnare årsamplituden medger en fortsatt artfattigare 

strandängsvegetation som ger sämre strukturering av vegetationszoner än i huvudalternativet. 

Den enda klart positiva effekten med större mellanårsvariationer tappar i effektivitet när 

våröversvämningar till stor del uteblir eller är små. 

Konsekvensbedömning 

 



Fortsatt låga vårvatten kan leda till att strandängsvegetationen fortsätter att förändras i negativ riktning 

med sämre funktion för många arter. Detta bedöms få liten negativ konsekvens. 

30

H u v u d a l t e r n a t ivets konsekvenser för strandängen 

Sammanställning alla effekter 

 

 

23% av bredden av den blå bården riskerar att på sikt övergå i vassar. Möjligen en liten arealminskning 

av strandängarna i stort på 7% eller 340 ha. 

Minskade mellanårsvariationerna under vårhögvattnet i huvudalternativet riskerar att minska 

förnyelsen av strandängsvegetation. 

Något större förutsättningar för etablering av träd och buskar i fuktängen. 

De större våröversvämningarna liknar mer en naturlig vattenregim och ökar funktionaliteten av hela 

strandängen för exempelvis fåglar, groddjur och lekande fisk. 

Starrmaden får minskad konkurrens av gräsarter och strandängen förväntas bli artrikare som 

helhet. 


 



Den nya regleringen möjliggör en kraftigt förbättrad vattendynamik under våren jämfört med 

nollalternativet. De negativa bieffekterna av att exempelvis blå bård riskerar att minska balanseras 

mer än väl upp av en förbättrad vattenregim. Effekterna bedöms få måttlig positiv konsekvens för 

strandängens ekosystem i huvudalternativet. 

Som framgår av ovanstående sammanställning finns det både positiva och negativa effekter av 

ny reglering jämfört med nollalternativet. De kommer sig av att det finns en motsättning mellan 

att å ena sidan skapa ett vårhögvatten och å andra sidan att bibehålla strandängsarealer och 

mellanårsvariation. Det är inte möjligt att förena dessa och samtidigt uppfylla den nya regleringens 

mål om minskade översvämningsrisker och minskad risk för låga vattennivåer. Exempelvis 

står mellanårsvariationer i direkt konflikt med att få till ökade vårhögvatten. I avvägningen 

mellan våröversvämning och mellanårsvariationer är det Callunas åsikt att det är betydligt 

bättre att ha en tydlig vårsvämning eftersom det ger starkare ekologiska avtryck än större 

mellanårsvariationer. Bra förutsättningar för grodlek, fisklek, fågelhäckning, födotillgång under 

våren för fladdermöss, ökad insektsproduktion och starrdominans i starrmaden talar för detta. 

Att strandängsarealen riskerar att minska har egentligen ingen naturlig koppling till våröversvämningen 

utan det som varit avgörande är strandängsprofilens utseende. Hade profilen sett 

annorlunda ut kunde istället ny reglering lett till ökade arealer strandäng. En minskad areal är 

inte bra men i den slutgiltiga utformningen av huvudalternativet har ändå arealminskningen 

kraftigt kunnat begränsats. En minskning på 7% är inte statistiskt säker och även om det skulle 

ske en sådan förändring så är andra faktorer som hävden betydligt viktigare. En god hävd med 

betesdjur eller slåtter håller tillbaka vassarna betydligt mer än vad de små skillnaderna i vattendynamiken 

gör. 

En indirekt konsekvens av huvudalternativet är att det ger naturvården ökade möjligheter att 

restaurera och nyanlägga strandängar där invallningar idag begränsar strandängens utbredning 

uppåt. Här finns alltså en koppling till miljömålet Myllrande våtmarker. 

Detta leder till slutsatser om konsekvenser: Varaktigheten av förändringarna i huvudalternativet 

är bestående men förändringarna kommer att ske med olika hastigheter. Ökade vårhögvatten 

har förutsättningen att ge en omedelbar positiv effekt medan vegetationsförändringar i blå 

bård kan ta mycket lång tid och är också kopplade till hävdsituation. Vad gäller storleken på 

inverkan så har de större och mer frekventa våröversvämningarna en stor positiv konsekvens. 

De kommer att strukturera vegetationen tydligare samtidigt som en rad djur som bebor strandängen 

får kraftigt förbättrade möjligheter. Den förväntade minskningen av blå bård med 23% 

innebär en stor negativ konsekvens för blå bården men ingen eller en liten inverkan på hela 

strandängsmiljön. Sammanvägningen av de positiva och negativa konsekvenserna blir att huvudalternativet 

innebär måttlig-stor konsekvens jämfört med nollalternativet. 

31

Vassar 


Vassar har hög relevans för konsekvensbedömning eftersom varierande vattenstånd är den i 

särklass största enskilt strukturerande faktorn för i princip alla typer av våtmarker. 


Mälarens vassar är en del av riksintresset Mälaren samt relevant för knappt tio av Mälarens Natura 

2000-områden. I Ramsarområdet Asköviken-Sörfjärden ingår stora bestånd med vass. Förekomsten 

av vassar har koppling till miljömålen, exempelvis ett rikt växt- och djurliv där det 

anges att år 2015 ska bevarandestatusen ha förbättrats så att andelen bedömda arter som klassificeras 

som hotade har minskat med minst 30% jämfört med år 2000. 

Mälaren är sannolikt Sveriges viktigaste sjö för vassar och den satellitkartering som utförts anger 

att dessa uppgår till inte mindre än 5435 ha, varav 1951 ha inom skyddade områden. Jämförelsetal 

för landet saknas men indirekt går det att bedöma genom att jämföra populationer av 

vasslevande fåglar. Mälaren hyser till exempel landets största population av den vassberoende 

fågelarten rördrom med över 100 tutande hannar, vilket utgör närmare 20% av den svenska populationen 

[Artdatabanken, 2010-01-19]. Bevarandestatusen för vassar har under 1900-talet varit 

på uppåtgående till följd av ökade näringsnivåer och minskad hävd av strandängar. Det har 

också fört med sig att vassberoende arter som rördrom, skäggmes och brun kärrhök också har 

ökat. 










• Nivåerna på vårhögvattnet då islossning sker i mars-april höjs från ca 420 till ca 440 centimeter. 

E f f e k t e r p å va s s 



Islyftning bedöms ske oftare och med större amplitud vid ny reglering än i nollalternativet. Att 

det sker oftare har att göra med att vårsvämningar blir vanligare. Större amplitud uppkommer 

som en följd av de högre vattennivåerna under mars-april. När Mälaren fylls upp under denna 

period följer isen med och tar också med sig vass med rotfilt. Islyft kan motverka utbredningen 

av tät vass och hjälper till att förnya vassar. Islyftning medför heterogenare vassar vilket gynnar 

biologisk mångfald. Islyft är dock endast möjlig så länge inte klimatförändringen medför isfria 

vintrar. Hur mycket heterogeniteten i vassarna kan förbättras tack vare islyftning är svårbedömt 

men då Mälaren har en ganska liten amplitud är effekten förmodligen inte stor även om ökningen 

av vattenståndet i huvudalternativet relativt sett är stor i jämförelse med nollalternativet. 

Det ökade vårhögvattnet i ny reglering innebär ökad syresättning inne i vassar. Detta gynnar 

insektstillgången och därmed födotillgången för exempelvis rördrom. Att kvantifiera denna 

effekt har inte varit möjlig. 

32

Den förväntade expansionen av vass på strandängar medför inga större effekter på totalarealen 

av vass eftersom huvuddelen av Mälarens vassbestånd finns på andra platser. Ökningen av 

vass kan på sin höjd handla om några tiondels procent vilket är försumbart i sammanhanget. 

Utanför strandängarna regleras vassens utbredning av hur långt ut träd kan växa och här sker 

inga förändringar i huvudalternativet jämfört med nollalternativet. 

N o l l a l t e r n a t ivets konsekvenser för va s s a r 

Nollalternativet innebär att dagens läge med mindre förutsättningar för islyftning och syresättning 

av vassar kvarstår. 


 

Vassarna förväntas inte förändras i nollalternativet. 

H u v u d a l t e r n a t ivets konsekvenser för va s s a r 


 

Ökade förutsättningar för islyft ger mer heterogena vassar som gynnar biologisk mångfald. 

Vårhögvatten syresätter vassar vilket ökar insektsproduktionen vilket i sin tur gynnar exempelvis 

rördrom. 


 

Ny reglering innebär att befintliga vassar får förutsättningar att i högre grad islyftas och syresättas 

vilket är en liten-måttlig positiv konsekvens. 

Ökade våröversvämningar, syresättning och ökad islyftning har förutsättningar att ge en omedelbar 

positiv effekt för vassens förnyelse, heterogenitet och insektsproduktion. Detta ger i sin 

tur positiva effekter för vasslevande fåglar som exempelvis rördrom. Vad gäller storleken på 

dessa inverkningar så är är det mycket svårbedömt men det är klart att de är positiva. Det innebär 

att ny reglering får positiva konsekvenser för ekosystemet som helhet men att dessa inte 

avspeglar sig i en väsentlig ökning av ekosystemets populationer. Till resonemanget om 

konsekvenser ska tillföras att huvuddelen av Mälarens vassar har lågt bevarandeintresse vilket 

påverkar konsekvensbedömningen. Sammantaget innebär detta att huvudalternativet har litenmåttlig 

positiv konsekvens för vassarnas ekosystem jämfört med nollalternativet. 

Undervattens- och flytbladsvegetation 


Undervattens- och flytbladsvegetation har viss relevans för konsekvensbedömning eftersom 

varierande vattenstånd är en viktig strukturerande faktor. Den viktigaste faktorn för Mälaren är 

dock siktdjupet och en minskad grumling skulle ha långt större betydelse än vattenståndsvariationer. 




Mälarens undervattens- och flytbladsväxter är en del av riksintresset Mälaren samt relevant för 

knappt tio av Mälarens Natura 2000-områden och för Asköviken-Sörfjärdens Ramsarområde. 

Det finns en koppling till miljömålen, exempelvis ett rikt växt- och djurliv där det anges att år 

2010 ska förlusten av biologisk mångfald inom Sverige vara hejdad, samt 2015 ska bevarandestatusen 

ha förbättrats så att andelen bedömda arter som klassificeras som hotade har minskat 

med minst 30% jämfört med år 2000. 

Grunda bottnar (0-3 meters djup) upptar cirka en fjärdedel av Mälarens vattenyta med ungefär 

26 000 ha. Trots det är undervattens- och flytbladsvegetationen trivial och artfattig. Det har sin 

33

förklaring i ett litet siktdjup, hög näringsnivå och omfattande båttrafik. Satellitkarteringen gav 

7044 ha med undervattens- och flytbladsvegetation. Av dessa utgörs 2917 ha främst av stora 

enartsbestånd med gul näckros. Vad gäller undervattensvegetation är karteringen osäkrare, 

bland annat kan algblomning feltolkas till vegetation (se bilaga 1 och 2). Någon samlad bild för 

Mälaren saknas men utifrån de inventeringar som utförts är det sällsynt med förekomst av värdefullare 

undervattensvegetation (exempelvis kortskottsvegetation). På nationell nivå torde 

förekomsten av småsvalting vara den viktigaste som en ny reglering kan tänkas beröra. Arten 

behandlas separat i nästa kapitel. 










• Nivåerna på vårhögvattnet då islossning sker höjs från ca 420 till ca 440 centimeter. 

E f f e k t e r p å u n d e r va t t e n s - o ch f l y t b l a d s v e g e t a t i o n 



Undervattensväxternas maximala djuputbredning styrs först och främst av hur djupt ljuset når i 

vattnet, vilket i sin tur beror på vattenkvalitet. Vattenstånd påverkar också direkt hur djupt ljuset 

når, men en förbättring av vattenkvalitet kan leda till att ljuset, som undervattensväxter behöver, 

kan nå flera meter djupare, medan vattenståndsvariationer kan ge några decimeters 

skillnad i Mälaren. Därför bedöms reglering av vattenstånd vara av underordnad betydelse för 

för undervattensväxter jämfört med vattenkvaliteten. Vattenkvaliteten påverkar dessutom, förutom 

den maximala djuputbredningen av växter, även artsammansättningen. 

Tyréns har gjort en belastningsberäkning för kväve och fosfor och det blir ett litet ökat läckage 

från de svämmade områdena, men i förhållande till hela Mälarens avrinningsområde är det 

försumbart [Tyrens, 2010]. Det blir en ytterst liten påverkan på halterna av kväve och fosfor i 

sjön, vilket innebär en ytterst liten effekt på övergödning och därmed ljusklimat i vattnet. Därmed 

bedöms inte huvudalternativet ge någon ökad övergödning som kan påverka undervattens- 

och flytbladsväxter makrofyter. 

Huvudalternativet innebär en ökning av medelvattenståndet med i genomsnitt en till två centimeter, 

vilket inte bedöms ge några effekter på undervattensväxter. 

Inomårsvariationen i vattenståndet, som är större i huvudalternativet än i nollalternativet, gynnar 

undervattensväxter. Det bör skapa stress för övervattens- och flytbladsväxter och medföra 

lite glesare och luckigare vegetationsbälten som undervattensväxter kan utnyttja, både på grunt 

och djupare vatten. De flesta undervattensväxter (framförallt långskottsväxterna) har god 

spridningsförmåga inom en sjö och koloniserar nya områden snabbt. Därför kan störningar 

gynna dem. Störningarna kan orsakas av en rad olika händelser som har med vattenståndet att 

göra: uttorkning eller översvämning vid ovanliga tidpunkter, kanske i samband med stormar 

eller islossning. Av samma anledning missgynnas undervattensväxter av att huvudalternativet 

har mindre mellanårsvariation i vattenståndet. Det finns en viss sannolikhet att övervattens- 

och flytbladsväxter anpassar sig till den nya regimen på lång sikt och att undervattensväxter 

konkurreras ut i områden ned till 2-2,5 meters djup. Vårhögvattnet beräknas starta tidigare och 

34

li mer långvarigt än i nollalternativet. Även detta stressar flytblads- och övervattensväxter och 

gynnar undervattensväxter. 

N o l l a l t e r n a t ivets konsekvenser för underva t t e n s - o ch f l y t b l a d s v e g e t a t i o n 

Nollalternativet innebär fortsatt liten inomårsvariation vilket är negativt för undervattensväxter. 

Samtidigt är mellanårsvariationen större än huvudalternativet vilket motverkar negativa 

effekter på undervattensväxter. 


 

Undervattensvegetation gynnas av ökat vårhögvatten och ökad inomårsvariation. På sikt kan det 


H u v u d a l t e r n a t ivets konsekvenser för underva t t e n s - o ch f l y t b l a d s v e g e t ation 


 

 

En minskad mellanårsvariation av vattenståndet bedöms ge negativa effekter på 

undervattensväxter ned till 2-2,5 meters djup där övervattens- och flytbladsväxter kan konkurrera ut 

dem. 

Ökat vårhögvatten i ny reglering ökar inomårsvariationen jämfört med nollalternativet vilket kan 

gynna undervattensväxter på bekostnad av flytbladsvegetation och övervattensväxter. 


 

Effekterna av inomårs- och mellanårsvariationer av vattenstånden bedöms ta ut varandra eller 

innebära små skillnader mellan alternativen. Vattenkvalitet bedöms inte påverkas nämvärt av 

regleringen. Det är den viktigaste faktorn för undervattensväxter. Den sammantagna konsekvensen 

är att alternativen inte skiljer sig åt nämnvärt och att huvudalternativet därför inte får några 

konsekvenser. 

Bevarandeintresset är starkt kopplat till undervattensvegetationen vilket innebär att positiva 

konsekvenser uppstår om vegetationstypen ökar. Mälaren är visserligen en stor sjö med mycket 

grundområden men på nationell nivå är Callunas bedömning att den, med undantag av några 

arter som exempelvis småsvalting, inte är särskilt unik eller hyser stora områden värdefull undervattensvegetation. 

Vid en sammanvägning av effekterna är det positivt att inomårsvariationen 

ökar i ny reglering samtidigt som denna effekt motverkas av minskade mellanårsvariationer. 

Callunas samlade bedömning är därför att det inte uppstår några skillnader mellan nollalternativ 

och huvudalternativ. Varaktigheten av inverkan är bestående men tidshorisonten skiljer 

sig åt. Effekterna av ökade inomårsvariationer kommer sannolikt att inträffa snabbare än effekten 

av minskade mellanårsvariationer. Storleken på förändringar är som antytts tidigare små. 

Inverkan av vattenkvalitet är mycket viktigare och en liten förändring där skulle innebära stora 

positiva konsekvenser. 

Svämlövskog 


Svämlövskog har viss relevans för konsekvensbedömning eftersom varierande vattenstånd är 

en viktig strukturerande faktor. En annan viktig faktor är kontinuitet som skog och där finns det 

vissa frågetecken vad gäller Mälarens strandskogar med tanke på att landskapet under exempelvis 

1800-talet var betydligt hårdare brukat och skogsmark sällsyntare. 




35

Mälarens svämskogar är en del av riksintresset Mälaren samt relevant för fem av Mälarens Natura 

2000-områden. Svämskog är ett Natura 2000-habitat (9750). Det finns viss koppling till miljömålen, 

exempelvis ett rikt växt- och djurliv där det anges att år 2010 ska förlusten av biologisk 

mångfald inom Sverige vara hejdad, samt 2015 ska bevarandestatusen ha förbättrats så att andelen 

bedömda arter som klassificeras som hotade har minskat med minst 30% jämfört med år 

2000. Kopplingen är dock svag eftersom Mälarens svämskogar inte är särskilt väl kända vad 

gäller specifika arter som är knutna till habitatet. 

Den totala arealen i Sverige uppges till omkring 20000 ha, varav drygt 9000 ha identifierats inom 

Natura 2000-områden [Naturvårdsverket, 2010-01-08]. För Mälaren har svämlövskog karterats 

genom satellitbild och totalt cirka 730 ha har identifierats. Det finns dock felkällor vid tolkningen 

vilket gör att resultatet ska användas med en viss försiktighet (se bilaga 1 och 2). Inför 

basinventeringen för Natura 2000-områden har cirka 65 ha flygbildstolkats som svämlövskogar 

men dessa hade ännu inte verifierats av länsstyrelserna genom fältbesök vid tillkomsten av 

denna rapport, varför även den tolkningen innehåller osäkerheter. Läggs strandskogar från 

nyckelbiotopsinventeringen till uppgår arealen till cirka 230 ha i Mälaren. Slutsatsen är att det 

är osäkert hur stora arealer svämlövskogar av olika åldrar och naturvärdesklasser som finns 

idag men mycket tyder på att arealerna är relativt begränsade. 

Flera arter av mossor är svämberoende och anges som typiska arter i Natura 2000-habitatet 

svämlövskogar. Stjärtmes, entita och mindre hackspett är i hög grad knutna till lövrika 

strandskogar och svämlövskogar med god tillgång på död ved men de förekommer också i 

andra lövskogstyper och är inte unika för svämlövskogar. 










Effekter på svämlövskog 



Strandskogar påverkade av svämningar är vanligen lövdominerade eftersom gran har svårt att 

klara översvämning. Granens förmåga att klara dränkning beror bland annat på när den sker. 

Om dränkningen sker tidig vår eller sen höst klarar granen en långvarig dränkning bättre än 

om dränkningen sker på sommaren. Om dränkningsperioden varar uppemot 3-4 veckor under 

sommaren riskerar granen att dö [Magnusson, muntligen]. Alens nedre gräns på svagt exponerade 

stränder är vid 20% dränkningsvaraktighet av vegetationsperioden vilket motsvarar fem 

veckor [Nicklasson, 1979]. Björk liknar alen vad gäller dränkningstolerans. Asp och ek kan under 

vissa betingelser klara lika höga dränkningsvaraktigheter som alen. 

Det sker ingen förändring av nivån för dränkning som under vegetationssäsong pågår under 3- 

4 veckors tid. Den nivån ligger både med nollalternativet och den nya regleringen på 419 centimeter 

över slusströskeln (värdet gäller exakt för 27 dagar och motsvarar 15 % dränkningsvaraktighet). 

Dränkningsvaraktighet på 20 %, som begränsar alens förekomst nedåt, motsvaras av en nivå på 

420 centimeter över slusströskeln i nollalternativet och 422 centimeter i det nya regleringsalternativet. 

Även detta är en för liten skillnad för att skilja alternativen åt. 

36

Extremt höga nivåer är nollalternativet sällsynta och blir i huvudalternativet än mer sällsynta. 

Nivåer över 455 centimeter över slusströskeln med längre dränkningsvaraktighet (> 9 dagar) 

under vegetationsperioden inträffar med nollalternativet fem av 30 år. Calluna drar slutsatsen 

att det bara är något enstaka år av 30 som granar som växer på denna nivå dör av dränkning. I 

nivåerna mellan 455 och 430 centimeter sker i princip ingen svämning i huvudalternativet, vilket 

innebär att granen kan konkurrera ut alen i detta intervall. Klart är att förutsättningarna för 

gran ökar medan de minskar för al i denna zon. Lägre än 430 centimeter är förutsättningarna 

för al mycket goda och svämlövskogen bedöms kunna vara stabil här. 

N o l l a l t e r n a t ivets konsekvenser för svämlövskog 

Nollalternativet innebär att längre perioder med översvämning under vegetationssäsong kommer 

att fortsatt äga rum över 430 centimeter över slusströskeln. Detta håller tillbaka invasion av 

gran vilket är en positiv konsekvens. 


 

En stor andel av svämlövskogarna är skyddade och nollalternativet innebär förutsättningar för förstärkta 

naturvärden i och med äldre träd, ökad tillgång på död vet etc. 

H u v u d a l t e r n a t ivets konsekvenser för svämlövskog 


 

Svämlövskogens utbredning kan minska på nivåer över 430 centimeter. Där kommer gran att bli 

mer konkurrenskraftig. 


 



Svämlövskogens utbredning och naturvärden är inte väl kända för Mälaren men med tanke på att 

det bör röra sig om i huvudsak relativt unga skogar utan kontinuitet innebär huvudalternativet små 

negativa konsekvenser i jämförelse med nollalternativet. 

Ett problem när det gäller svämlövskog är avsaknaden av data om utbredning och kunskap om 

de specifika naturvärdena kring Mälaren. Basinventeringen för Natura 2000 ska vara klar 2012 

med uppdaterade gränser vilket kommer att öka kunskapen. Klart är att den nya regleringen 

ger en negativ konsekvens för svämlövskogar i höjdintervallet 430-455 centimeter över 

slusströskeln jämfört med nollalternativet. Det saknas dock säkra uppgifter på vilket trädslag 

som dominerar i denna zon idag och därför går det inte att med säkerhet bedöma konsekvenserna. 

Förändringen är varaktig och innebär ökade förutsättningar för gran att konkurrera ut 

lövskog. Vid frågan om inverkan är stor eller liten så är det sannolikt att den är liten, vilket 

grundar sig på att arealerna som berörs är små och att andra faktorer är långt mer betydelsefulla 

(exempelvis reservatsskötsel med plockhuggning av gran). Värdet av lövskogar kring Mälaren 

ska inte ifrågasättas utan de är höga men däremot är värdet av Mälarens svämlövskogar 

oklart om man lyfter det till nationell nivå. De värdefullaste finns i mer oreglerade förhållanden 

med en naturlig vattenregim samt där det finns en beståndskontinuitet som svämlövskog. Nuvarande 

regleringen i Mälaren innebär ett begränsat höjdintervall och den historiska kontinuiteten 

i denna brukade och välbefolkade del av landet innebär sannolikt liten kontinuitet för de 

flesta bestånd. Detta sammantaget pekar mot liten negativ konsekvens av ny reglering jämfört 


37

6. Konsekvensbedömning av arter och artgrupper 

Under denna rubrik behandlas de arter och artgrupper som identifierats vara relevanta för ny 

reglering. För mer bakgrund till urvalet rekommenderas läsning av mål- och metodrapporter 

[Calluna, 2008-01-21 samt Calluna, 2009-01-26] samt bilaga 3. 

Fladdermöss 

Förutsättningar 

Mälarens öppna strandmiljöer är viktiga för fladdermöss, särskilt under vårperioden då stora 

mängder fjädermyggor kläcks. Grunda, näringsrika sjöar har goda förutsättningar att fungera 

som så kallade nyckelbiotoper för fladdermöss på grund av sin rika insektsproduktion under 

vårperioden. Som en följd kan dessa miljöer hysa en stor andel av det omgivande landskapets 

fladdermusfauna under vårperioden. Ahlén har gjort en mångårig studie av strandmiljöerna 

kring Krusenberg vid Ekoln i nordöstra Mälaren och han konstaterar där att det är en av länets 

artrikaste fladdermusmiljöer och att området är att betrakta som en nyckelbiotop för fladdermöss 

[Ahlén, 2007]. Detta är ett exempel på strandängsområden med omgivande trädbevuxna 

hagmarker som är betydelsefulla. Kring Mälaren finns ett flertal liknande områden. Samtliga 

arter finns upptagna i artskyddsförordningen och behandlas här men av särskild betydelse är 

Mälaren för dammfladdermus som listas i Art- och habitatdirektivet. 

Ko n s e k v e n s e r av n o l l a l t e r n a t ivet för fladdermöss 

Om nollalternativet består innebär det att vattennivåerna blir fortsatt ganska lika under vårperioden 

och under yngelsäsong. Vårsvämningar sker lika sällan som idag. Den negativa trenden 

med försämring av habitat fortsätter. 


 

Den negativa trenden med små våröversvämningar fortsätter vilket ger lägre produktion av insekter. 

E f f e k t e r o ch k o n s e k v e n s e r av h u v u d a l t e r n a t ivet för fladdermöss 


 

Påverkas positivt av ökade våröversvsämningar genom ökad insektsproduktion och funktionalitet av 

strandängsmiljöer. 


 



Huvudalternativet ger ökade förutsättningar för ökat vårhögvatten vilket ger öppna vatten längs Mälarens 

stränder och ökade förutsättningar för nyckelbiotoper för fladdermöss. Detta innebär en måttlig 

positiv effekt för fladdermusfaunan. 

Mälarens strandnära miljöer har stor nationell betydelse för fladdermusfaunan. Den nya regleringen 

innebär en stor positiv konsekvens vad gäller vårhögvattnet som kommer att ha positiva 

effekter för fladdermöss under vårperioden. Den perioden är viktig eftersom de då behöver äta 

upp sig snabbt efter den långa vinterdvalan. Bedömningen är att Mälaren har bättre förutsättningar 

att fungera som en nyckelbiotop för fladdermöss med den nya regleringen. Detta gynnar 

fladdermusfaunan generellt och i synnerhet den nationellt hotade dammfladdermusen. Den 

nya regleringen kan ge förutsättningar för populationsökningar. Inverkan är positiv, berör 

många arter och är varaktig. Omfattningen är något svårbedömd men det bedömningen är att 

effekterna kan vara mätbara på populationsnivå vilket sammantaget ger en måttlig positiv konsekvens 

av huvudalternativet. 

38

Fåglar 


Mälarens öppna strandmiljöer och strandnära vatten är viktiga för många fågelarter. Förutsättningarna 

för arter upptagna på fågeldirektivets bilaga 1 och i Sverige rödlistade fåglar har bedömts 

i de fall deras huvudsakliga miljö är öppna strandmiljöer och strandnära vatten. 

Fåglar behandlas i fyra grupper: 

• Vadare och änder som häckar vid Mälarens stränder 

• Vadare och änder som rastar vid Mälarens stränder 

• Arter som häckar eller födosöker i vassen 

• Måsfåglar 

De bedömda arterna häckar i huvudsak i öppna strand- eller strandnära miljöer och födosöker 

också där eller i Mälaren. Även fåglar som rastar under flytten bedöms. Stora delar av populationerna 

av vadare som rör sig över Sverige passerar Mälardalen och använder Mälarens 

strandängar som rastlokal. 

S l u t s a t s e r o m k o n s e k v e n s e r av n o l l a l t e r n a t ivet för fåglar 

Om nollalternativet består innebär det att vattennivåerna blir fortsatt ganska lika under häcknings- 

och flyttsäsong och höga vårhögvatten sker lika sällan som idag. 


 

Den negativa trenden med små våröversvämningar fortsätter. Försämring av habitat förväntas då 

strandängen fortsätter att förändras negativt. 

E f f e k t e r o ch k o n s e k v e n s e r av h u v u d a l t e r n a t ivet för va d a r e , ä n d e r o ch m ås 

a r s o m h ä ck a r p å M ä l a r e n s s t r a n d ä n g a r 


 

 

Häckningsmiljöerna i blå bård och starrmad har förutsättningar för en liten areell minskning men 

den är så liten och dessutom inom osäkerhetsintervall varför populationsförändringar på mer än fem 

procent inte förväntas till följd av ny reglering. Känsliga arter (årta, skedand, småfläckig sumphöna, 

rödbena och rödspov) finner i viss utsträckning likvärdiga häckningsmiljöer i fuktängen och i 

övergångszonen mot vassen. 

Födotillgången kan öka genom att frön och insekter blir lättåtkomligare på strandängen i och med 

ett högre vårhögvatten i huvudalternativet. Ökat vårhögvatten innebär också en ökad areal på 

15-20% födosöksområden som kan nyttjas på våren. 

Produktionen av insekter förväntas öka i huvudalternativet. 

Häckningsmöjligheterna förbättras för tidighäckande arter. 


 



Fåglar är en av de grupper som gynnas mest av huvudalternativet och förutsättningar för ökade 

populationer på mer än 5% finns, kanske så mycket som 10-20%. Detta innebär att huvudalternativet 

har en stor positiv konsekvens för häckande fåglar på strandängar. 

39

E f f e k t e r o ch k o n s e k v e n s e r av h u v u d a l t e r n a t ivet för flyttande änder och 

va d a r e 


 

 

Höststräcken påverkas inte eftersom nollalternativet inte skiljer sig från huvudalternativet. 

Födotillgången kan öka genom att frön och insekter blir lättåtkomligare på strandängen i och med 

ett högre vårhögvatten i huvudalternativet. Ökat vårhögvatten innebär också en ökad areal på 

15-20% födosöksområden som kan nyttjas på våren. 

Produktionen av insekter förväntas öka i huvudalternativet. 


 

Fåglar är en av de grupper som har förutsättningar att gynnas mest av huvudalternativet och under 

vårsträcket förväntas stora positiva konsekvenser. Effekten kommer att bli omedelbar då fåglar 

snabbt kommer att hitta till de svämmade områdena. 

E f f e k t e r o ch k o n s e k v e n s e r av h u v u d a l t e r n a t ivet för va s s a r t e r 


 

Ökad produktion av groddjur och insekter i och med våröversvämningar kan komma att gynna 

exempelvis rördrom. 

Ökad heterogenitet i vassar ökar fågelrikedom. 


 

Vasslevande arter har förutsättning att gynnas av islyftning och syresättning av vattnet i vassar men 

omfattningen är inte känd. Med tanke på att Mälaren har små amplituder bör det inte innebära några 

dramatiska förbättringar. Av den anledningen bedöms huvudalternativet medföra liten-måttlig 

positiv konsekvens. 

E f f e k t e r o ch k o n s e k v e n s e r av h u v u d a l t e r n a t ivet för flyttande gäss 


 

Påverkas inte då de rastar på lokaler som ligger så pass högt att det inte sker någon påverkan på 

grund av den ändrade regleringen. 


 



Inga skillnader mellan alternativen vilket leder till att huvudalternativet inte medför några 

konsekvenser. 

S l u t s a t s e r o m k o n s e k v e n s e r av h u v u d a l t e r n a t ivet för fåglar 

Mälarens strandnära miljöer har stor nationell betydelse för fågelfaunan. Den nya regleringen 

innebär förutsättningar för en stor positiv konsekvens vad gäller vårhögvattnet som kommer att 

ha positiva effekter för både häckande och rastande fåglar. Förutsättningar för att populationer 

ska kunna öka finns för flera arter och för vadare och änder knutna till strandängar kan det röra 

sig om så mycket som 10-20%. Om det verkligen blir en sådan ökning är svårare att förutsäga 

eftersom det beror mycket av konkurrensförhållanden inom och mellan arter, förändrat predationstryck, 

förändringar i vintervistelsernas kvalitet och utbredning och så vidare. Avsaknaden 

av höjdmodell gör också att det inte går att rumsligt analysera ökning eller minskning av habitat. 

Sammantaget är det dock mycket som pekar på att huvudalternativet medför en stor positiv 

konsekvens för fågelfaunan i jämförelse med nollalternativet. 

40

Groddjur 


Groddjur har stor betydelse i ekosystemet som föda åt fisk och fågel både som ägg, yngel och 

vuxen, och groddjuren är själva predatorer på småkryp. I Mälaren förekommer inga rödlistade 

groddjur, utan det är åkergroda, vanlig groda, padda och de båda salamanderarterna som förekommer. 

De svämmade strandängsmiljöerna är främst lämpliga för de båda grodarterna och 

padda, salamandrarna är beroende av större, mer permanenta, vattensamlingar utan predatorer. 

Mälaren utgör således inget nationellt viktigt habitat för hotade arter, men de översvämmade 

strandängsmiljöerna hyser rikligt med groddjur och är viktiga i ett lokalt och regionalt perspektiv. 

Groddjursförekomst är en indikator för god status i blå bård och starrmad.. 

Grodleken sker i grunda vatten i den blå bården och starrmaden och det behövs ca 30 centimeter 

vattendjup. Detta innebär att vattennivån för den första känsliga perioden då rom förekommer 

och då ynglen är nykläckta och relativt orörliga inte får understiga 420 centimeter över 

slusströskeln. Den känsligaste perioden har Calluna antagit varar i fyra veckor. 

Efter dessa fyra veckor antar Calluna att vattennivån sakta kan börja sjunka och att grodynglen 

är så rörliga att de har möjlighet att följa med ett sakta sjunkande vatten. Vattennivån får dock 

inte sjunka under 410 centimeter innan 60 dagar gått från det att leken startade. 

Effekter på groddjur 

I nollalternativet är det sex år som ligger på eller över 420 cm över slusströskeln fram till den 18 

maj, vilket motsvarar 38 % av de ingående åren. Fram till den 27 maj är det fem år som ligger 

över eller på 420 cm och fram till den 2 juni är det två år. Det är således en stor andel av åren 

som ligger under 420. Vattnet understiger dock 410 cm endast ett fåtal år under den 60-dagarsperiod 

som omfattar hela livscykeln från rom till smågroda. 

I huvudalternativet ligger alla ingående år över 420 cm över slusströskeln fram till den 16 maj 

ungefär. Vattenståndet har börjat sjunka den 18 maj. Därefter sänks vattnet och vid 27 maj ligger 

fem år på eller över 420 cm och den 2 juni ligger bara tre år över 420 cm. Alla år ligger över 410 

cm under den 60-dagarsperiod som Calluna utgått från omfattar hela livscykeln från rom till 

färdig smågroda. 

Ko n s e k v e n s e r av n o l l a l t e r n a t ivet för groddjur 

Nollalternativet innebär att lek- och yngelmiljöer även i fortsättningen riskerar att torka upp. 

Detta kan leda till mindre populationer, stora populationssvängningar och lokala utdöenden. 


 

Dåliga lek- och yngelmiljöer fortsätter att finnas kvar. Fragmenterade populationer förväntas dö ut. 

Ko n s e k v e n s e r av h u v u d a l t e r n a t ivet för groddjur 


 

Ny reglering innebär betydligt bättre möjligheter till lyckad lek och överlevnad av grodyngel än 



 



Huvudalternativet innebär en måttlig positiv konsekvens för groddjur jämfört med nollalternativet. 

41

Den nya regleringen innebär bättre lekmöjligheter och bättre överlevnad för groddjur. Förändringen 

är varaktig och storleken av förändringen är betydelsefull, men är svår att kvantifiera på 

annat sätt än att överlevnaden från ägg till adult för åkergroda, vanlig groda och padda bör öka 

signifikant med ny reglering. Groddjur ingår som en viktig del i strandekosystemen men nationellt 

är Mälaren inte unik för sin groddjursfauna. Den slutliga bedömningen är därför att det 

sker en måttlig positiv konsekvens för groddjur med ny reglering jämfört med nollalternativet. 

Fisk 


Mälaren har drygt 30 naturligt förekommande fiskarter och är troligen Sveriges artrikaste sjö 

med avseende på fisk. Dessutom finns inplanterade arter som kanadaröding, vätternröding, lax 

och havsöring. Av de naturligt förekommande arterna är flera rödlistade; asp, lake och vimma. 

Ur ett nationellt perspektiv är Mälaren viktig för fritids- och yrkesfisket och det är främst gös, 

ål, siklöja, abborre och gädda som fångas [Fiskeriverket, Resurs och miljööversikt 2010, Tyréns 2010- 

04-16]. Produktionen av siklöja har dock minskat stadigt de senaste decennierna, medan gösen 

tycks ha god nyrekrytering. Ålbeståndet är helt beroende av inplanterade yngel. Tätheten av 

nors är mycket stor i Mälaren, medan större laxfiskar förekommer i relativt begränsad omfattning. 

De fiskarter som varit föremål för bedömning är de som kan leka och växa upp i grunda, 

strandnära vatten, med eller utan vegetation. I Callunas målrapport [Calluna, 2008-01-21] har de 

flesta av dessa arters krav på lekmiljö och lekförutsättningar gåtts igenom tillsammans med 

Henrik C Andersson som är länsfiskerikonsulent på länsstyrelsen i Stockholm. Arter som begränsas 

av exempelvis vandringshinder (lax och öring) har inte bedömts här eftersom vandring 

saknar direkt koppling till strandnära naturmiljöer. Vandrande fisk tas upp i nästa kapitel. 

Fiskarterna behandlas i två grupper: 

• Arter som leker tidigt i grunda vatten 

• Arter som leker sent i grunda vatten 

E f f e k t e r f ö r a r t e r s o m l e k e r t i d i g t p å g r u n d a va t t e n 

Huvudalternativet innebär ett ökat vattenstånd på våren med en relativt snabb avsänkning i 

mitten av maj och därefter lågvatten i juni-augusti. Skillnaden mot nollalternativet gäller främst 

våren där dränkningen är större. Många av fiskarterna som leker tidigt på våren på grunda 

bottnar bedöms gynnas av den nya regleringen då större arealer kommer att sättas under vatten 

under lekperioden. Flera av fiskarterna, exempelvis gädda, utnyttjar inte enbart svämmade 

marker utan leker även i andra grundområden med riklig undervattensvegetation. I Mälaren 

förekommer säkerligen lek på andra grunda områden än de som svämmar över under våren 

[Sandström, muntligen]. Detta gör det svårt att beräkna effekten av en ökad våröversvämning. 

Arter som leker tidigt under vårhögvatten: 



• Gädda leker tidigt på våren och gärna grunt på vegetationsklädda bottnar och kommer att 

gynnas av våröversvämningarna. 

• Abborre har en mängd olika lekområden och leker vanligen inte så grunt som exempelvis 

gädda gör. Lek som sker i grundområden kommer att gynnas. 

• Mört leker grunt och relativt tidigt när vattentemperaturen når ca 10 °C, vilket vanligen inträffar 

i slutet av april (se avsnitt om grodor). Mört leker gärna i vattendrag. Lek som sker i 

grundområden kommer att gynnas. 

• Nors leker tidigt på våren på grunda områden och kommer att gynnas av högt vårhögvatten. 

42

• Faren leker främst i tillrinnande vattendrag, men också i grundområden. Faren finns bara 

konstaterad från Sörfjärden och Garnviken. Leken sker tidigt och kommer att gynnas av våröversvämningar. 

• Ålen som förekommer i Mälaren är inplanterad. Ålen vistas i halvgrunda områden under våren 

och försommaren och gynnas troligen av högt vårhögvatten även om de inte går upp lika 

grunt som till exempel gädda. 

• Siklöja leker på djupt vatten i september-december men årsungarna går på våren upp i grunda 

områden och kan därmed gynnas av våröversvämningar. 

• Sik leker på grunda grus- eller sandbottnar och även i rinnande vatten under senhöst och vinter. 

Årsungar går upp i grunda områden på våren och kan därmed gynnas av högt vårhögvatten. 

E f f e k t e r f ö r a r t e r s o m l e k e r s e n t p å g r u n d a va t t e n 

Huvudalternativet och nollalternativet har små skillnader vad gäller vattenstånd. 

Arter som leker senare: 

• Sutare, ruda, benlöja, sarv och björkna leker alla sent, från maj till juni-juli. De leker grunt och 

strandnära. Bottensubstratet varierar mellan arterna. Rommen fästes vid vegetation eller stenar 

beroende på art. Om leken startar strax innan vårvattnet börjar sjunka finns en risk att leken 

sker för högt upp på översvämmade områden och att vattnet sjunker för mycket innan äggen 

kläcker (vilket tar från en vecka till tio dagar). Om leken startar senare har vattnet redan sjunkit 

en del och risken att fiskarna leker i områden som torkar ut är mycket mindre. Sommartid är 

skillnaderna mellan ny reglering och nollalternativ små och bedöms inte ha effekter på leken. 

• Mal finns som några få utplanterade exemplar, men om den leker i Mälaren är högst oklart. 

Malen leker i grunda vegetationsklädda vattenområden när vattentemperaturen når ca 20 °C. 

nollalternativet skiljer sig inte från huvudalternativet. 

• Gösens lekområden påverkas inte nämnvärt, de leker på fasta sand- och lerbottnar på ca 1-3 

meters djup, samt kring grund ute i sjön. 

• Braxen leker på grunda områden, ca 1-1,5 m vattendjup och ny reglering innebär inga nämnvärda 

förändringar. 

• Gers och lake leker på djupare vatten och berörs ej av ny reglering. 

• Flodnejonöga leker i vattendrag och lever som vuxen i havet eller stora sjöar. Berörs ej av ny 

reglering. 

• Asp leker i vattendrag eller på grunda platser ute i sjön. Påverkas ej av ny reglering. 

• Öring och lax påverkas ej av ny reglering då de leker i vattendrag, bestånden är mest påverkade 

av om det finns vandringshinder eller ej och lämpliga lekbottnar med rätt kornstorlek och 

strömhastighet. 

S l u t s a t s e r o m n o l l a l t e r n a t ivets konsekvenser för fisk 

Nollalternativet innebär att det kommer att fortsätta att vara lägre vårvatten med sämre lekmöjligheter 

för vårlekande arter. 


 

Fiskfaunan förväntas inte förändras i nollalternativet. 



43

S l u t s a t s e r o m h u v u d a l t e r n a t ivets konsekvenser för fisk 


 

 

Små effekter på fiskar som leker sent. 

Arter och individer som leker precis under avtappningen till sommarlågvatten missgynnas men 

skillnaderna mellan nollalternativ och ny reglering är små. 

Många vårlekande arter gynnas av huvudalternativets högre vårvatten jämfört med nollalternativet. 

Nya regleringen innebär ökade ytor för lek för arter som leker i grunda och svämmade områden. 


 

Sammantaget bedöms huvudalternativet få förutsättningar för en liten positiv konsekvens för fiskfaunan. 

De arter ovan som gynnas av vårhögvatten kan på medellång sikt (kanske 5-15 år) få starkare 

bestånd. En ökad förekomst av gädda och abborre medför ökad predation på andra arter. De är 

dock inte selektiva i sitt bytesval utan äter i relation till arters talrikhet. Vitfisk är betydligt vanligare 

än rovfisk och kvoten mellan rovfisk och vitfisk borde därför inte förskjutas nämnvärt om 

rovfisk ökar i antal. Stora rovfiskar äter dessutom små rovfiskar. I de fall man erhållit stora förskjutningar 

i kvoten mellan vitfisk och rovfisk har antingen förhållanden i vattenmiljön varit så 

missgynnsamma att rovfisk slagits ut (är generellt känsligare) eller så har man i så kallade biomanipulationer 

gjort riktade utfiskningar av vitfisk för att gynna rovfisk. 

Callunas bedömning är att ny reglering har förutsättningar för en positiv inverkan på fiskfaunan 

jämfört med nollalternativet och att inverkan är varaktig. Att kvantifiera storleken av inverkan 

är mycket svårt eftersom det saknas kunskap om hur de tillkommande arealerna vid 

våröversvämningen kommer att utnyttjas. Den sammanvägda bedömningen är att ny reglering 

innebär liten positiv konsekvens jämfört med nollalternativet. 



Evertebratrikedomen är generellt stor i skyddade, grunda vattenområden och Mälaren är inget 

undantag. Artrikedom och biomassa styrs bland annat av tidpunkt för islossning, vattentemperatur, 

strukturrikedom, mängden predatorer med mera. 

Bedömningen av vad regleringen påverkar har avgränsats till: 

• Produktion av ryggradslösa djur 

• Grön mosaiktrollslända (habitatdirektivet) 

• Guldgrön sammetslöpare (habitatdirektivet) 

• Signalkräfta (ekonomiskt viktig) 

E f f e k t e r p å p r o d u k t i o n e n av r y g g r a d s l ö s a d j u r 



Ett högt vårvatten medför i sig inget negativt för ryggradslösa djur, men utspädningen blir 

större och tätheten av småkryp i enskilda laguner kan bli lägre. Å andra sidan innebär större 

arealer vårsvämmade vatten att arter med snabb livscykel kan öka. Ett högt vårvatten som varar 

länge kan på vissa lokaler medföra att fisk lättare tar sig genom vassarna och in i den blå 

bården och då kommer individtätheten av ryggradslösa djur lokalt att minska. Även om vattensamlingarna 

blir djupare och mer åtkomliga för fisk i nedre delen av blå bården så kan ett högt 

vårhögvatten förväntas skapa små skyddade vätar högre upp i strandprofilen som är svåra för 

fisk att nå. Tidigare studier har visat att en snabb avsänkning av vårvattnet gynnat en stor pro- 

44

duktion av ryggradslösa djur. Detta förklarades med att risken för predation minskar och att 

det blir en koncentration av ryggradslösa djur i de tillfälliga vatten som finns i blå bården och 

upp i starrmaden [Pehrsson, 1992]. 

Ko n s e k v e n s e r av n o l l a l t e r n a t ivet för ryggradslösa djur 

Nollalternativet innebär framför allt fortsatt lägre produktion av insekter. 


 

Fortsatt lägre produktion av insekter i avsaknad av vårflöden. Faunan med ryggradslösa djur förväntas 


Ko n s e k v e n s e r av h u v u d a l t e r n a t ivet för produktionen av r y g g r a d s l ö s a d j u r 


 

 

Lokalt kan insektstillgången i den blå bården dock minska om fisk kan ta sig in i högre omfattning 

på grund av av ett högre vårvattenstånd än tidigare. 

Produktionen av ryggradslösa djur i strandängsmiljön bedöms öka vid ny reglering jämfört med 



 

Sammantaget gör Calluna bedömningen att ny reglering innebär måttlig-stor positiv konsekvens för 

produktionen av ryggradslösa djur jämfört med nollalternativet. 

Ny reglering innebär positiv och varaktig inverkan av ny reglering och tidsaspekten är att förändringen 

kan komma snabbt eftersom ryggradslösa djur har korta livscykler. Däremot är det 

svårt att bedöma hur mycket produktionen av ryggradslösa djur kommer att förändras. Sammantaget 

gör Calluna bedömningen att ny reglering innebär måttlig-stor positiv konsekvens för 

produktionen av ryggradslösa djur jämfört med nollalternativet. 

Grön mosaiktrollslända 

Grön mosaiktrollslända finns listad i habitatdirektivets fjärde bilaga och omfattas därmed av 

strikt skydd. Den får här tjäna som representant för andra trollsländor och insekter i den blå 

bården med liknande ekologiska krav. Grön mosaiktrollslända förekommer nästan enbart kring 

näringsrika vatten i sydöstra och mellersta Sverige, där det växer vattenaloe, eftersom honan 

helst lägger sina ägg i dess blad. 

Grön mosaiktrollslända och flera skyddsvärda trollsländor gynnas av tillgången på insektsrika 

vattensamlingar och vindskyddade miljöer för parningsflykt. Grön mosaiktrollslända gynnas 

särskilt av tillgång på vattenaloe. 


 

Grön mosaiktrollslända bedöms inte påverkas av den nya regleringen då vattenaloeförekomster inte 

hänger samman med strandängar. 


 



Huvudalternativet innebär inga negativa eller positiva konsekvenser i jämförelse med 


45

Guldgrön sammetslöpare 

Guldgrön sammetslöpare är en rödlistad (NT) skalbagge knuten till strandängens blötare delar. 


 

Guldgrön sammetslöpare bedöms gynnas av högre vårvattenstånd. 


 

Sammantaget gör Calluna bedömningen att ny reglering innebär liten positiv konsekvens för guldgrön 

sammetslöpare jämfört med nollalternativet. 

Signalkräfta 

Signalkräfta är kommersiellt viktig, men påverkas med stor sannolikhet inte av ny vattenregim. 

Den lever visserligen relativt grunt, men i brantare strandområden där vattenståndsförändringarna 

inte blir lika tydliga som i långgrunda områden. 


 

Signalkräfta bedöms inte påverkas nämnvärt av ny reglering i jämförelse med nollalternativet 

eftersom arten lever i brantare strandområden där arealerna inte förändras mycket vid förändrad 

reglering. 


 

Huvudalternativet innebär inga negativa eller positiva konsekvenser i jämförelse med 


Kärlväxter 

Vegetation berörs främst i förra kapitlet men småsvalting har bedömts vara relevant att behandlas 

för sig. 

S m å s va l t i n g 

Vattenståndsamplituden inom ett år kommer att öka i ny vattenreglering jämfört med nollalternativet 

vilket bör vara positivt för småsvalting. De positiva störningseffekterna av ökade inomårsvariationer 

kan komma att utebli på sikt på grund av att mellanårsvariationerna i ny reglering 

minskar något jämfört med nollalternativet. 

Den nya regleringens förändring i vårvattenståndet kan komma att gynna småsvaltingen. En 

kraftig vattenståndshöjning sker redan i mars vilket ökar chanserna för att islyft kan inträffa på 

lämpliga strandavsnitt. 


 

De positiva störningseffekterna av ökade inomårsvariationer kan utjämnas på sikt på grund av att 

mellanårsvariationerna i ny reglering minskar något. 


 



Callunas sammantagna bedömning är att ny regleringen inte medför några betydande negativa 

konsekvenser för småsvalting i ny reglering jämfört med nollalternativet. 

46

7. Konsekvenser utanför strandnära naturmiljön – 

Vandring, näring och erosion 

Vandrande utter mellan Saltsjön och Mälaren 1 


En rödlistad art som förekommer i Mälaren och som under senare år också har börjat återkomma 

till Stockholm skärgård är uttern (Lutra lutra). Ett flertal utterinventeringar under senare år 

har visat på utterns återetablering i dessa områden [Länsstyrelsen i Södermanlands län, Rapport 

2007:7; Länsstyrelsen i Stockholms län, Rapport 2009:02; Länsstyrelsen i Uppsala län, Rapport 2006:14. 

Länsstyrelsen i Västmanlands län, Rapport 2007:17]. Uttern är skymnings- och gryningsaktiv och 

svårobserverad men kan mycket väl passera en stadsmiljö via vattenvägar. Om ett vattenhinder 

finns så går den upp på land. Det är således inte otänkbart att den kan passera Strömmen under 

sina vandringar. 

P å v e r k a n , e f f e k t e r o ch k o n s e k v e n s e r 

Viktigt för uttern är att man undviker vandringshinder i vattnet så att den slipper ge sig upp på 

land och utsättas för risken att bli påkörd. Trafikdöden är ett allvarligt hot mot denna art. Slussen 

är inte ett viktigt vandringsstråk utan det är genom Strömmen som spridning kan bli aktuell. 

Därför föreslås inga åtgärder i den nya Slussenanläggningen. 

Näringsämnen 

Tyréns [2010-04-10] har utrett risken för näringsläckage av kväve och fosfor i och med ny reglering. 

Slutsatserna visar att det finns en något ökad risk för fosforläckage, men det är troligen en 

marginell ökning och den har bara översiktligt kvantifierats. I förhållande till den mängd näring 

som tillförs via Mälarens övriga tillrinningsområde bedöms läckaget vara litet. Vad gäller kväve 

har Tyréns bedömt att risken för läckage inte ökar med ny reglering. Även om fosforbelastningen 

skulle öka med så mycket som 20% skulle det ökade läckaget på grund av ny reglering vara 

negligerbart eftersom området som berörs av Mälarens vattenstånd endast utgör 0,9% respektive 

0,6% av den totala fosfor respektive kvävebelastningen. 

Calluna bedömer att den ökade fosforhalten inte innebär några negativa konsekvenser för Mälarens 

ekosystem. 

Erosion 



Callunas bedömning om direkt erosionspåverkan på naturstränder i Stockholms stad är att sådan 

risk inte föreligger. De erosionsriskområden som SMHI pekat ut berör inte stadens naturreservat, 

Nationalstadsparken eller Årstaviken och Årsta holmar. Inom de angivna erosionsområdena 

består strandlinjen till helt övervägande delen av hårdgjord strandkant [Strandinventering, 

Stockholms stad, Stadsbyggnadskontoret 1997]. En del av norra sidan av Långholmen, en kort 

sträcka på södra sidan av Stora Essingen och i sundet mellan Lilla Essingen och Kungsholmen 

har i den inventeringen klassats till ”ej hårdgjord strand men med ett påverkat strandbryn inom 

5 meter från strandlinjen åt vardera håll”. Något naturligt strandbryn förekommer inte inom 

riskområdena enligt inventeringen. 

1 Stycket om Utter har delvis författats av Fredrik Gröndahl, Tyréns. 

47

8. Sammanvägd konsekvensbedömning 

Vad är den sammanvägda bedömningen? 



Den sammanvägda bedömningen gäller Mälarens strandmiljöer och är en sammanvägning av 

kapitel 5 och 6 som behandlar konsekvenser för ekosystem och arter. Genomgången av vad en 

ny reglering kan påverka i den strandnära naturmiljön har varit mycket omfattande och rymmer 

mycket mer än vad som är möjligt att beskriva på ett överblickbart sätt i denna rapport. 

Den omfattar såväl lagligt skyddade som oskyddade områden, habitat och arter. Bilaga 3 redovisar 

en bruttolista om vad som har genomgåtts. Denna konsekvensbedömning ska vara ett 

underlag till den miljökonsekvensbeskrivning som upprättas inför tillstånd om ny reglering av 

Mälaren. Kapitel 5 och 6 har i konsekvensbedömningen haft ett fokus på förändringar av ekologiskt 

tillstånd på ett eller annat sätt. I denna sammanvägning ges de formella kraven i miljölagstiftning 

och miljömålen ett större utrymme. 

Perspektiv på Mälarens reglering och förslaget till ny reglering 

Mälaren har under historien ändrats radikalt vid flera tillfällen, från avsnörningen som havsvik 

för cirka 1000 år sedan till den moderna tidens reglering. Sett ur biologisk mångfalds perspektiv 

har dock de senaste 100 årens omvälvning varit starkt negativ för biologisk mångfald. En viktig 

anledning till detta är att den naturliga vattenregimen ersatts med en reglerad som inte tagit 

hänsyn till naturmiljön. 

Calluna har med den historiska analysen visat att endast en bråkdel av de betydelsefulla strandekosystemen 

återstår och att de som finns kvar har en mer eller mindre nedsatt funktion för en 

stor mängd organismer. Eftersom förändringar av ekosystem sker långsamt över tiden talar vi 

om att det finns en historisk utdöendeskuld. Det har under arbetets gång också kommit fram 

hur känsliga strandekosystemen är för förändringar i reglering. Det har att göra med att vattenståndens 

amplituder minskat kraftigt från det oreglerade förhållandet till det reglerade. Växlingen 

mellan olika vegetationstyper sker på bara några centimeters höjd och det går att likna 

ekosystemen vid ett finstämt piano. Mycket små förskjutningar i regleringen kan få stora effekter 

i ekosystemen. Dessa perspektiv har varit viktigt i processen att finna en ny reglering som 

ökar funktionen och helst bromsar upp pågående utdöendeprocesser. Samtidigt är det en realitet 

att Mälaren genom andra stora och viktiga samhällsintressen inte får ha ett för lågt eller för 

högt vattenstånd. Här ryms en målkonflikt mellan olika starka intressen. 

Arbetet med att föreslå en ny reglering har bedrivits iterativt och öppet. Det har varit positivt 

eftersom målkonflikter lätt kunnat belysas och värderas. För naturmiljöintresset har det varit 

viktigt att åstadkomma så mycket som möjligt inom de ramar som en ny reglering kan ge möjlighet 

till och med tanke på hur finkänsliga ekosystemen är har det varit viktigt att åstadkomma 

en mycket precis reglering för att en situation med ytterligare utarmning av biologisk mångfald 

inte ska ske. Huvudalternativets naturligare vattenregim där ökade vårhögvatten samt säkerställande 

av tillräckligt låga sommarvatten spelar en central roll är här den tydligaste vinsten av 

ny reglering. 

48

Konsekvenser av nollalternativet för ekosystem och arter 

Nollalternativet: Sammanställning konsekvenser alla ekosystem, arter och artgrupper 


och arter 


Strandängar Liten negativ konsekvens 

Fortsatt låga vårvatten leder till att strandängsvegetationen 

fortsätter att förändras i negativ riktning med 

sämre funktion för många arter. 

Vassar Inga konsekvenser Vassarna förväntas inte förändras i nollalternativet. 



Inga konsekvenser 

Svämlövskog Måttlig positiv konsekvens 

Fladdermöss Liten negativ konsekvens 

Fåglar Liten negativ konsekvens 

Groddjur Liten negativ konsekvens 

Undervattensvegetation förväntas inte förändras i 


En stor andel av svämlövskogarna är skyddade och 

kan få förstärkta naturvärden i och med äldre träd, 

ökad tillgång på död vet etc. i nollalternativet. 

Den negativa trenden med låga vårhögvatten fortsätter 

vilket ger lägre produktion av insekter. 

Den negativa trenden med små våröversvämningar 

fortsätter. Försämring av habitat förväntas då strandängen 

fortsätter att förändras negativt. 

Dåliga lek- och yngelmiljöer fortsätter att finnas kvar. 

Fragmenterade populationer förväntas dö ut. 

Fisk Inga konsekvenser Fiskfaunan förväntas inte förändras i nollalternativet. 

Ryggradslösa djur Inga konsekvenser 

Kärlväxter Inga konsekvenser 




Fortsatt lägre produktion av insekter i avsaknad av 

vårflöden. Faunan med ryggradslösa djur förväntas 


Småsvalting förväntas inte förändras i nollalternativet. 

Nollalternativet innebär i en sammanvägd bedömning liten negativ konsekvens. 

Nollalternativet behandlar konsekvenserna för den strandnära naturmiljön om den nya regleringen 

inte skulle äga rum. Det innebär att konsekvenser av pågående trender och förändringar 

på grund av rådande reglering är det som bedöms vid nollalternativet. 

Den tydligaste negativa konsekvensen är de pågående förändringarna av strandängsmiljöerna. 

Nollalternativet har en statisk reglering som syftar till att jämna ut vattenstånd. Förändringar av 

vegetationen, både strukturella förändringar och i artsammansättning, är långsamma processer. 

De kan fortgå under mycket lång tid och det är troligt att det fortfarande finns ”restpopulationer” 

av starrmad sedan innan regleringen på 1940-talet längs Mälaren. Flera förändringar av 

vattenregimen har också skett efter 1940-talet och tätningen av luckor för tiotalet år sedan är 

den senaste. Det är högst sannolikt att dessa förändringar kommer att återspeglas under de 

kommande årtiondena vid nollalternativet. Detta innebär successiva negativa konsekvenser för 

strandängen och dess funktion. Det är också denna förändringsprocess som ligger till grund för 

negativ konsekvens för fågelfaunan. Bedömningen är att habitaten långsamt försämras. 

Vad gäller groddjur är bilden lite annorlunda. Förmodligen har huvuddelen av groddjurspopulationerna 

svarat på de senaste förändringarna av vattenregimen i och med tätningen av luckor. 

Det gäller förändringar av reproduktion i form av tillgång till lekvatten och yngelmiljöer. Eftersom 

höga vårhögvatten är relativt sällsynta kommer reproduktionen under normalår att vara 

ganska liten och dessutom riskerar den att svänga mycket mellan olika år. Detta är en situation 

som ökar utdöenderisken, särskilt i små och fragmenterade populationer. Det saknas dock kunskap 

om huruvida Mälaren har fragmenterade groddjurspopulationer men i åtminstone delar 

av Mälaren är strandängsarealerna små och spridda och där finns en risk för detta. Av den anledningen 

medför nollalternativet liten negativ konsekvens. 

49

Svämlövskogen är det enda ekosystem som kan förväntas ha en positiv utveckling med nollalternativet 

eftersom mängden död ved, trädens ålder och andra typiska skogliga naturvärden 

ökar med tiden. 

Sammantaget är dock bedömningen att nollalternativet innebär en fortsatt negativ trend för 

Mälarens naturmiljöer och att många av de ”felfunktioner” som finns inbyggda i nuvarande 

reglering konserveras. Detta medför att nollalternativet får liten negativ konsekvens. 

Konsekvenser av huvudalternativet för ekosystem och arter 

Huvudalternativet: Sammanställning konsekvenser alla ekosystem, arter och artgrupper 


och arter 


Strandängar Måttlig positiv konsekvens 

Vassar 



Liten-måttlig positiv konsekvens 


Bättre förutsättningar för grodlek, fisklek, fågelhäckning 

och insektsproduktion. Tydligare zonering och 

större artikedom i vegetationen. 

Förutsättningar för större heterogenitet i vassar av 

ökad islyftning. Ökad syresättning kan gynna insekter 

och groddjur och därmed fågelfauna. 

Undervattensvegetation kan gynnas av våröversvämning 

och ökad inomårsvariation. På sikt kan det 


Svämlövskog Liten negativ konsekvens Ökad risk att gran vandrar in på nivåer över 430 cm. 

Fladdermöss Måttlig positiv konsekvens 

Fåglar Stor positiv konsekvens 

Groddjur Måttlig positiv konsekvens 

Huvudalternativet ger ökade förutsättningar för vårhögvatten, 

vilket ger öppna, insektsrika vatten längs 

Mälarens stränder och ökade förutsättningar för 

nyckelbiotoper för fladdermöss. 

Våröversvämning ger förutsättning för ökad funktion i 

strandängen för både flyttande och häckande fåglar. 

Signifikanta populationsökningar troliga. 

Ny reglering innebär betydligt bättre möjligheter till 

lyckad lek och överlevnad av grodyngel. 

Fisk Liten positiv konsekvens Bättre möjligheter för vårlekande arter. 


Kärlväxter 

Måttlig-stor positiv konsekvens 





Förutsättningar för ökad produktion av insekter. 

Småsvalting kan gynnas av högt vårhögvatten och 

ökad inomårsvariation. På sikt kan det neutraliseras 

av minskad mellanårsvariation. 

Huvudalternativet innebär i en sammanvägd bedömning måttliga-stora positiva konsekvenser jämfört 


Som framgår av ovanstående sammanställning innebär huvudalternativet övervägande positiva 

konsekvenser i förhållande till nollalternativet. Bakom detta ligger ökade vårhögvatten som 

skapar en naturligare vattenregim och större årsvariation. Denna leder både till en förstärkning 

av vegetationszoneringen och bättre funktion av strandängsekosystemet för så vitt skilda grupper 

som fågel, fisk, insektsproduktion och groddjur. För exempelvis fåglar förväntas signifikanta 

populationsuppgångar på mer än fem procent för flera arter som hör hemma på strandängen. 

Samtidigt är det viktigt att konstatera att det inte enbart är positivt med våröversvämningar vid 

en så begränsad amplitud som råder för Mälarens vattenståndsvariationer. Det finns en fortsatt 

målkonflikt mellan att å ena sidan skapa ett högt vårhögvatten och å andra sidan att bibehålla 

strandängsarealer och mellanårsvariation. Det är inte möjligt att förena dessa och samtidigt 

uppfylla den nya regleringens mål om minskade översvämningsrisker och minskad risk för 

låga vattennivåer. Mellanårsvariationer står i direkt konflikt med att få till ökade vårhögvatten. 

I avvägningen mellan våröversvämning och mellanårsvariationer är det Callunas åsikt att det 

är betydligt bättre att ha ett tydligt vårhögvatten eftersom det är ekologiskt viktigare än mellan- 

50

årsvariationer. Bättre, årliga förutsättningar för grodlek, fisklek, fågelhäckning, insektsproduktion 

och ökad starrförekomst i starrmaden talar för detta. 

En annan negativ effekt är att strandängsarealen riskerar att minska. Detta har visserligen ingen 

naturlig koppling till våröversvämningen utan det som varit avgörande är strandängens olika 

lutning i olika delar av ängen. Hade lutningen sett annorlunda ut kunde istället ny reglering lett 

till ökade arealer strandäng. En minskad areal är inte bra men i den slutgiltiga utformningen av 

huvudalternativet har ändå arealminskningen kraftigt kunnat begränsats. En minskning på 7 % 

av starrmaden är inte statistiskt säker och även om det skulle ske en sådan förändring så är 

andra faktorer som hävden betydligt viktigare. Vad som också är viktigt är att en god hävd med 

betesdjur eller slåtter håller tillbaka vassarna betydligt mer än vad de små skillnaderna i vattendynamiken 

gör. Detta kan också medföra att konsekvenserna av den minskande blå bården 

(minus 23 %) reduceras avsevärt. Det är alltså möjligt för naturvården att förhindra eller lindra 

konsekvenserna av en minskning genom ordinarie eller i vissa områden ökad skötsel. 

En indirekt konsekvens av huvudalternativet är att det ger naturvården ökade möjligheter att 

restaurera och nyanlägga strandängar där invallningar idag begränsar strandängens utbredning 

uppåt. Den möjligheten saknas i nollalternativet. Med tanke på miljömål som Myllrande våtmarker 

och ett Levande odlingslandskap är detta betydelsefullt då ny reglering kan gynna uppfyllandet 

av miljömålen. 

De ekosystem som inte har en direkt koppling till strandängsmiljöerna uppvisar olika 

konsekvenser. Svämlövskogarna riskerar att få ett ökat inslag av gran som en följd av att längre 

perioder med svämning av nivåer över 430 centimeter över slusströskeln uteblir. Invasion av 

gran minskar värdet för exempelvis mindre hackspett. Att konsekvenserna ändå inte blir större 

i Mälaren beror på att arealerna i relation till andra vattensystem är relativt små, vilket förklaras 

av främst en liten amplitud. Ett andra starkt motiv är kontinuiteten i dessa ekosystem. I Mälarens 

sedan länge uppodlade landskap är absoluta merparten av svämlövskogar en igenväxningssuccession 

från tidigare strandängar. 

Vassarna förväntas bli något mer heterogena i ålder och struktur tack vare mer omfattande islyftningar. 

Detta gynnar både fågelfauna, groddjur och lägre fauna. Konsekvensen ska dock inte 

överdrivas eftersom amplituden för vattenståndet under islyftningsperioden i mars-april ändå 

är relativt blygsam i huvudalternativet. Därför stannar den positiva konsekvensen till litenmåttlig 

för vassar. 

För undervattens- och flytbladsvegetation är trenderna motsatta för huvudalternativet. Den 

ökande inomårsvariationen är positiv men på sikt kan de mindre mellanårsvariationerna ta ut 

denna effekt. 

Slutligen ska påpekas att konsekvensbedömningen bygger på förutsättningar för en förändring. 

Vad som sedan i verkligheten äger rum är en mycket mer komplex fråga som är beroende av 

långt fler påverkansfaktorer än bara regleringen. Dessa faktorer har värderats lika eller inte ingått 

i analysen. 

Specialfallet Asköviken 



Askö-Tidö är ett stort Natura 2000-område i Västmanland i västra delen av Mälaren och upptar 

bland annat det som kallas för Asköviken. Askö-Tidö ingår delvis i Asköviken-Sörfjärdens 

Ramsarområde. Asköviken utgör Mälarens mest långgrunda och vidsträckta strandäng och är 

ett av Mälardalens viktigaste Natura 2000-områden för våtmarksfåglar. Det är en unik strandängsmiljö 

av nationell betydelse. 

Askövikens situationen är något speciell och skiljer sig från alla andra strandängar i Mälaren. 

Därför har området undantagits från modelleringen av förändringar av strandprofilen eftersom 

den skulle ge en felaktig bild som inte går att tillämpa generellt för hela Mälarens strandängar. 

Det som gör situationen speciell är två saker: 

51

1) Att strandprofilen är extremt flack vilket gör att mycket små förändringar av vattenstånd ger 

stora konsekvenser för var de olika vegetationstyperna etableras. 

2) Strandängen begränsas mot land av en invallning som ligger så lågt att någon egentlig 

fuktäng inte existerar där idag. 

Det betyder att med ett ökat vårhögvatten kommer dränkningsvaraktigheten att förändras och 

därmed förflyttas de olika vegetationstyperna i motsvarande grad uppåt land. Där skiljer sig 

inte Asköviken från alla andra strandängar men eftersom en förflyttning av vegetationszoner 

inte är möjlig på grund av invallningen kommer huvudalternativet att innebära en kraftigare 

minskning av arealen strandäng. Den flacka profilen gör att denna förändring också blir mycket 

stor. 

Den ökade funktionaliteten med våröversvämningar räcker inte till för att balansera den stora 

förlusten av strandängsmiljöer i Asköviken och häri ligger ett naturvårdsdilemma. Det som 

gynnar strandängsmiljöerna generellt för Mälaren missgynnar Asköviken. Detta är dock inte ett 

problem eller en konsekvens av ny reglering utan i grunden av en ur naturvårdssynpunkt felaktigt 

placerad invallning. Eftersom fuktängen i stort sett saknas har Asköviken redan i nuläget 

stora problem när det uppstår vårhögvatten. Då dränks hela strandängen med allvarliga följder 

för fågelhäckning och vegetationens utveckling. 

De specifika problem som gäller för Askö-Tidö Natura 2000-område är inte en fråga för projekt 

Slussen och ny reglering av Mälaren men däremot är det viktigt att uppmärksamma att de befintliga 

problemen efter år 2018 kan bli större efter att den nya regleringen tagit sin början. För 

naturvården är det därför viktigt att lösa problemen kring Asköviken. 

Inom ramen för projekt Slussen har en modellering även utförts av vegetationsförändringar i 

Asköviken och den anger att den blå bården förväntas minska med cirka 86% eller 57 ha samtidigt 

som vassarna ökar med 45%. Totalt beräknas förlusten av strandängsmiljöer till drygt 35% 

eller från 160 ha till drygt 100 ha. En sådan stor minskning får ovillkorligen effekter på fågellivet 

och för enskilda arter bedöms signifikanta populationsminskningar bli följden. De tre arterna, 

rödbena, rödspov och småfläckig sumphöna är alla listade i fågeldirektivet och de som har 

högst risk för populationsnedgångar. 

Rödbena häckar med 5-8 par årligen vid Asköviken [Rehnberg, länsstyrelsen i Västmanlands län 

och Andersson muntligen]. Runt övriga Mälaren förekommer säker häckning i endast ett område 

på 5x5 km enligt Svensk fågelatlas [Tjernberg, 1999]. Effekten på den totala populationen i Mälaren 

förutspås bli mycket stor med en populationsminskningar som långt överstiger 20%. 

För rödspov är motsvarande siffror två häckningar i Asköviken under femårspersioden 2004- 

2008 [Rehnberg muntligen]. I hela Mälaren finns möjlig häckning konstarerad från tre andra områden 

enligt Svensk fågelatlas [Tjernberg, 1999]. Det finns en risk för en populationsminskning i 

Mälaren på >20 %. 

För småfläckig sumphöna är en häckning i Asköviken konstaterad under femårsperioden 2004- 

2008 och Svensk fågelatlas listar ytterligare sex möjliga plus sex troliga områden med häckningar 

runt hela Mälaren. Den totala populationsminskningen i Mälaren kan uppgå till 5-10%. 

Extrema händelser 



Det som strukturerar strandekosystemen och som påverkar naturmiljövärdena i strandzonen 

är inom- och mellanårsvariation på vattenstånd. Enstaka sällsynta extrema händelser, 

som till exempel 10 000-års nivåer, påverkar inte strandekosystemen. Extrema 

händelser i nollalternativet och huvudalternativet har därmed inte bedömts medföra några 

negativa konsekvenser för den strandnära naturmiljön. 

52

Konsekvenser för riksintresset Mälaren 


I 4 kap miljöbalken är Mälaren i sin helhet upptagen som riksintresse med hänsyn till de natur- 

och kulturvärden som finns, och turismens och friluftslivets intressen skall särskilt beaktas. Det 

innebär att Mälaren hör till de särskilt värdefulla områden som redan i själva lagtexten har utpekats 

som riksintresse. 

Det är de samlade natur- och kulturvärdena som finns i hela det geografiska området som ska 

beaktas. Vid tillämpning av lagen ska ett helhetsperspektiv brukas på vad som är en lämplig 

utveckling i hela det geografiska området. Ett problem med kapitel 4 riksintressen är bristen på 

värdebeskrivningar och därför får en bedömning göras från fall till fall. 

Bedömning 

Beträffande de strandnära naturmiljöerna gör Calluna tolkningen att riksintresset likställs med 

och innefattar de arter och ekosystem som bedömts i denna rapport. Motivet till detta är att 

ekosystemen är väl spridda i hela Mälaren, motsvarar stora arealer som också pekas ut av naturvården 

och i miljömålen. De harmonierar väl med det helhetsperspektiv som ska anläggas 

för eventuell skada på riksintresset. 

Det är därför Callunas bedömning att huvudalternativet inte skadar riksintresset Mälaren utan 

tvärtom ger positiva konsekvenser för den strandnära naturmiljön. På motsvarande sätt motverkar 

nollalternativet syftet med riksintresset. 

Konsekvenser för Natura 2000 och Ramsar 


Calluna har gjort en genomgång av samtliga Natura 2000- och Ramsarområden som kan beröras 

av ny reglering. Det finns två Ramsarområden, Asköviken-Sörfjärden och Hjälstaviken. 

Ramsar är ett annat namn för ”Konventionen om våtmarker av internationell betydelse i synnerhet 

såsom livsmiljö för våtmarksfåglar” och syftar till att bevara och hållbart nyttja våtmarker 

som naturresurs. Asköviken-Sörfjärden rymmer sex Natura 2000-områden. Hjälstaviken 

ligger i den innersta delen av Ekolsundsviken och har en egen vattenreglering i syfte att tillskapa 

ett vårhögvatten som ska gynna våtmarksfåglar. Hjälstaviken berörs och kommer inte att 

beröras inte av Mälarens vattenregim. 

Totalt ingick 83 stycken Natura 2000-områden i genomgången och samtliga finns förtecknade i 

bilaga 3. I en stegvis process identifierades de Natura 2000-områden som kunde beröras av varierande 

vattenstånd. En utförligare beskrivning av den exakta metodiken kommer att redovisas 

i samband med planerade samråd för Natura 2000. I korthet kan metoden beskrivas som att 

alla habitat och arter som förtecknas i bevarandeplanerna och kan kopplas till en vattenregim 

har varit grunden för ett urval av Natura 2000-områden. Därefter har en klassning skett utifrån 

hur stor areal som finns av habitaten. De med stora arealer (>30 ha) har har studerats och konsekvensbeskrivits 

individuellt medan övriga ingår i den generella bedömningen av habitat som 

görs i denna rapport. De Natura 2000-områden som bedömts kan påverkas i stor utsträckning 

av regleringen är: 

• Askö-Tidö (SE0250095) 

• Engsö( SE0250009) 

• Ridöarkipelagen (SE0250008) 

• Lindön (SE02200363) 

• Sörfjärden (SE0220087) 

• Strömsholm (SE0250005) 



53

• Landholmarna, Landholmsängarna (SE0210221) 

• Stora och Lilla Ullfjärden (SE0210341) 

• Broviken (SE0110130) 

• Asknäsviken (SE0110377) (småsvalting) 

• Ridö-Sundbyholmsarkipelagen södra (SE0220077) 

Bedömning 

Här ges en översiktlig bedömningen av konsekvenser på Natura 2000- och Ramsar områden. En 

utförligare bedömning kommer att presenteras vid de separata samråd som kommer att hållas 

för Natura 2000. När de äger rum kommer det sannolikt att finnas tillgång till en höjdmodell 

genom den nationella höjddatabas som håller på att tas fram för tillfället. Det gör att det kommer 

att gå att göra rumsliga analyser av förändringar i varje Natura 2000-område. Det är inte 

möjligt idag. 

De inmätningar av strandängar som gjorts som grund för modelleringar av vegetationsförändringar 

har i stor utsträckning förlagts till de värdefullaste delarna av Natura 2000-områden. 

Därför finns ett material idag som tillåter en övergripande bedömning. 

Mälaren ska ses som en helhet och ett naturligt utbredningsområde för de naturtyper och arter 

som ska skyddas. Därför är det viktigt med en samlad bedömning av alla Natura 2000-områden 

som berörs av ny reglering. Bedömningen överensstämmer med de tidigare slutsatser som 

gjorts för ekosystem och arter. Det innebär att huvudalternativet rent generellt kommer att bidra 

till att nå gynnsam bevarandestatus. Det finns också förutsättningar för ökade utbredningsområden 

för flera arter och naturtyper. Om det sedan gäller för alla arter och habitat är för tidigt 

att säga. Särskilt med tanke på att det i enskilda bevarandeplaner finns målkonflikter där gynnande 

av ett habitat eller en art automatiskt kommer att missgynna en annan. 

Konsekvenser för miljökvalitetsnormer och ekologisk status enligt vattendirektivet 

De miljökvalitetsnormer som finns framtagna för fisk och musslor består av en rad kemiska parametrar 

som inte påverkas av en reglering. Utöver dessa gäller god ekologisk status som miljökvalitetsnorm. 

God ekologisk status beräknas för ett antal grupper som bottenfauna, vattenväxter 

och så vidare. Att göra en sådan bedömning ligger utanför detta projekt eftersom det inte 

finns något som talar för att en ny reglering skulle försämra ekologisk status. 

Slutsats om ny reglering ur naturmiljösynpunkt 



Den nya reglering som föreslås i huvudalternativet innebär i huvudsak positiva konsekvenser 

för de strandnära naturmiljöerna. Negativa konsekvenser förekommer som exempelvis en möjlig 

minskning av strandängsarealer och ökning av gran i svämlövskogar. Dessa överskuggas 

dock av det faktum att ny reglering innebär en vattenregim som mer liknar den naturliga i jämförelse 

med nollalternativet. Den mest bidragande orsaken till detta är ökade vårhögvatten som 

kommer att ha positiva effekter på strandängsvegetationen såväl som de flesta naturvårdsintressanta 

arter som lever där. Påtagliga är förbättringarna för fladdermusfaunan, fågelfaunan, 

groddjur, fisklek och insektsproduktion. 

Sammantaget har detta givit slutsatsen att huvudalternativet innebär en måttlig till stor positiv 

konsekvens jämfört med nollalternativet. Denna slutsats gäller för både ekosystem och arter, för 

riksintresset Mälaren och generellt för Ramsar- och Natura 2000-områden. Konsekvenserna av 

nollalternativet har bedömts till liten negativ konsekvens beroende på en pågående negativ 

process med habitatförlust och sjunkande habitatkvalitet i främst strandängar. 

54

9. Referenser 

Skriftliga referenser 

Ahlen I (red), 2007. Faunan och floran på Krusenberg i Uppland. CBM:s skriftserie 14. Centrum 

för biologisk mångfald, Uppsala. 

Andersson B, 1973. Vegetationszoner och vattenståndsvariationer vid sjön Mjörn. Svensk Botanisk 

Tidskrift. 67: 202-207. 

Andersson B, 2001. Macrophyte development and Habitat Characteristics in Sweden's Large 

Lakes. Ambio vol. 30 No. 8 Dec. 2001 

Artdatabanken 2010-01-19. utdrag 

Artdatabanken 2010-04-28. 

Calluna 2008-01-21. Projekt slussen – Ny reglering av Mälaren – Förslag till mål för strandnära 

naturmiljön. 

Calluna 2009-07-02. Fel och osäkerheter. Bilaga 2 till underlagsrapport Naturmiljö. 

Calluna AB, 2009-01-26. Projekt slussen – Ny reglering av Mälaren – Förslag till metodik för 

konsekvensbedömning av den strandnära naturmiljön. 

de Jong J, mfl. 2004. Hur behandlas biologisk mångfald i MKB, centrum för biologisk mångfald 

Fiskeriverket, Resurs och miljööversikt 2010. Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten. 

Karlsson, 2009. Förslag till vattenregim för återskapandet av en agdominerad våtmark i Sjöstorps 

naturreservat, norra Öland. Examensarbete i biologi, Nivå: D. Nr: 2009:Bi2. Högskolan i 

Kalmar, Naturvetenskapliga institutionen. 

Länsstyrelsen i Stockholms län Rapport 2009:02. Utterns förekomst i Stockholms län 2007-2008. 

Länsstyrelsen i Södermanlands län, Rapport 2007:7. Inventering av utter i Södermanlands län 2005, 

Barmarksinventering och broinventering 2005, samt kompletterande vinterinventering 2007. 

Länsstyrelsen i Uppsala län, Rapport 2006:14. Utvecklingen av Upplands utterpopulation under 

1995-2004. 

Länsstyrelsen i Västmanlands län, Rapport 2007:17. Inventering av utter i Västmanlands län 2005- 

2006. 

Metria M08/1491.8. Leveransbeskrivning tillhörande den digitalt material med vegetationskartering. 

Satellitkartering av vattenfluktuationszonen kring Mälaren. 

MKB-centrum 2007 .Biologisk mångfald i miljökonsekvensbeskrivningar och strategiska miljöbedömningar, 

Rapport 4/2007 

Mälarens vattenvårdsförbund 2004. Miljömål för Mälaren. 



Nicklasson 1979. Konsekvenser ur naturvårdssynpunkt av vattenståndsförändringar i oligotrofa 

sydsvenska sjöar. Växtekologiska institutionen, Lunds universitet. 

Pehrsson 1992. Skötsel av våtmarker som fågelbiotoper. Naturvårdsverket rapport 4014. 

55

Philipsson, 2002. Mälaren med öar och strandområden. Riksintresse enligt 4 kapitlet miljöbalken. 

Länsstyrelsen i Sörmland. Remisssutgåva. 

Rehnberg 2007. Våtmarksberoende fåglar vid Asköviken, Inventeringsresultatet 2007. Länsstyrelsen 

i Västmanlands län. 

Samuelsson & Schyberg 1997. Mälaren–Hjälmaren. Vattenvegetationen i Mälaren – förändring av 

utbredning och sammansättning sedan 1970-talet. Kommitten för Mälarens vattenvårdsförbund. 

Publ. Nr 38. 

Saukko, 1954. Om strandängars typiska vegetationszoner. Grundförbättring 7:101-113. 

SMHI 2010-05-27. Rapport 2010-16 Förslag på Mälarens framtida reglering – Slutrapport Fas 3. 

SOU, 2006:94. Delbetänkande av Klimat- och sårbarhetsutredningen. Översvämningshot, risker 

och åtgärder för Mälaren, Hjälmaren och Vänern. 

Stockholms stad, Stadsbyggnadskontoret 1997. Inventering av Stockholms stränder 

Stockholms stad, 2010-05-31. PM med gemensamma förutsättningar för konsekvensanalyser av 

ombyggnad av Slussen samt ändrad avtappning och reglering av Mälaren. 

Svensson mfl.1999. Svensk fågelatlas utgiven av Artdatabanken 

Tyréns, 2010-04-10. Projekt Slussen – Ny reglering av Mälaren (fas 3b). Effekter på tillförsel av 

kväve och fosfor till Mälaren. 

Tyréns, 2010-04-16. Konsekvensbedömning för yrkes- och fritidsfisket i Mälaren och 

Stockholms ström vid en ny reglering av Mälaren 

Antonson H. mfl 2002. Bedömning av ska på bevarandeintressen VTI meddelande 937 

Wallin 2000. Mälaren – miljötillstånd och utveckling 1965–1998. Sveriges lantbruksuniversitet. 

På uppdrag och utgiven av Mälarens vattenvårdsförbund. 

Internetreferenser 

www.jordbruksverket.se. Databasen TUVA. Sökväg: Miljö och klimat/Ett rikt odlingslandskap/ 

Ängs- och betesinventeringen (2010-09-01). 

www.naturvardsverket.se. Naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1 som förekommer i Sverige 

(2010-09-01). 

www.skogsstyrelsen.se. Naturvärden i strandskogsmiljöer. Sökväg: Skogens pärlor/Nyckelbiotoper 

och naturvärden/Biotoptyper/Strandskog (2010-09-01). 

www.vattenriket.kristianstad.se. Våtmarksområden i Vattenriket. Sökväg: Natur och kulturlandskap/Temaområden 

naturtyper/Våtmarksområden längs Helge å (2010-09-01) 

Muntliga referenser 

Länsstyrelsen i Stockholm, Henrik C Andersson, Fiskekonsulent. 



56

Sveriges lantbruksuniversitet, Tord Magnusson. Universitetslektor i produktionsekologi. Institutionen 

för skogens ekologi och skötsel. 

Artdatabanken, Martin Tjernberg. Artexpert fåglar och ryggradsdjur. 

Fiskeriverket, Alfred Sandström. 



57

Bilaga 1 - Metoder - till rapport 

1 

Bilaga 1, 2010-09-22 

Projekt slussen – Ny reglering 

av Mälaren 


strandnära naturmiljön 

Calluna AB

Metod 

Vegetationskartering 

2 

Bilaga 1, 2010-09-22 

För att kunna konsekvensbedöma effekter på naturmiljön av den nya vattenregleringen i 

Mälaren, behöver Calluna information om utbredningen av olika naturtyper i nuläget. En 

idé var också att indirekt nyttja vegetationstyper vid stränderna för att få en uppfattning 

om höjdnivåer (svämningsbenägenhet) runt Mälaren. 

Calluna identifierade tidigt i projektet att användbara höjddata saknades och att en 

heltäckande vegetationskarta saknades. Metria fick 2008-05-09 i uppdrag att göra en 

vegetationskartering baserad på satellitbildstolkning. I korthet handlar karteringsmetoden 

om att studera skillnader i markfuktighet och växternas fenologi mellan två-tre 

satellitbilder tagna över samma område men under olika tidpunkter på 

vegetationssäsongen. Karteringen, kallad vegetationskarteringen, omfattar inte skog utan 

bara olika typer av öppna våtmarker/strandzonering. Karteringen täcker i stort sett hela 

Mälaren förutom några ”skarvar” mellan satellitbilder, och några mindre områden under 

moln (3728 ha). Dessa missade områden ligger främst i sydligaste delen av Sörfjärden och 

sydligaste delen av södra Björkfjärden. 

Karteringsområdet avgränsades i tre steg: Området lägre än fem meter över havet (GSD 

höjddata 50 m raster) runt Mälaren avgränsades. Inom detta område utfördes en 

grovkartering av våtmarker och fuktiga områden som ligger i anslutning till Mälarens 

vattenyta. Grovkarteringen identifierar mörka områden i satellitbilden som framför allt är 

vattenyta och fuktig mark och i juni-bilden områden som skulle kunna vara fuktiga men 

uttorkade på ytan på grund av förna med mera (avsaknad av levande vegetation i 

satellitbilden). I denna grovkartering kommer områden med som inte är olika typer av 

öppna marker med naturlig strandvegetation till exempel andra fuktiga marker (åkermark 

och strandskogar) eller kala ytor. Många golfbanor kommer också med då de är omöjligt 

att skilja från naturlig vegetation. Till detta delresultat lades anslutande betesmarker från 

Jordbruksverkets blockdatabas och områden med pågående hävd enligt ängs- och 

betesinventeringen (inom 0-5 meter över havet). Den totala ytan av ovanstående 

utsökningar som hänger samman med mälarens vattenyta är karteringsområdet. 

Klassningen av vegetation från satellitbild inom karteringsområdet kombinerades i 

slutskedet med markklasser från andra kartdatabaser för att säkerställa att 

vegetationskarteringen täcker in naturlig vegetation. Följande markklasser lades till som 

kartmasker inom karteringsområdet åker, skog tätorter och exploaterad mark, 

fritidsbebyggelse, golfbanor, idrottsplatser med mera. För att få en bild av landskapet 

utanför karteringsområdet visas i kartan också åker och skog samt oklassat utanför 

karteringsområdet. 

Karteringen urskiljde i slutresultatet 14 olika strandvegetationsklasser (inklusive de 

anslutande betesmarkerna), se figur 1 (kartlegend) och figur 2 som är ett utsnitt från 

vegetationskartan. 

En helt separat kartering gjordes för svämlövskog. Metoden att kartera svämlövskog 

baseras på en analys av dränkta områden vid högvatten i kombination med en klassning 

av lövskog. Den täcker inte in Ekoln och Ekolsundsviken eftersom satellitbilder från tid 

med vårhögvatten saknades.

Figur 1. Vegetationskarteringens olika klasser 

3 

Bilaga 1, 2010-09-22

4 

Bilaga 1, 2010-09-22 

Figur 2. Utsnitt från vegetaionskarteringen. För legend se figur 1. Vad som avses med lagskyddade 

naturområden står som asterix i tabell 1.

5 

Bilaga 1, 2010-09-22 

Genom den förstudie som genomfördes framkom att vegetationstyperna ”berättar” om 

strandprofilen, dess dränkningsvaraktighet/futkighetsgradient. Utifrån vegetationskartan 

kunde därför Metria ta fram en fuktighetsgradientskarta kopplad till Mälarens vattenstånd, 

tas fram. Skiktet med fuktighetsgradient är begränsat till de karterade 

strandvegetationsklasserna i vegetationskarteringen och en begränsning av 

karteringsområdet till den del som ligger närmast Mälarens vatten. Syftet med 

avgränsningen var att öka sannolikheten att skiktet beskriver och går att använda för att 

analysera de marker som påverkas av olika vattenstånd i Mälaren. Diken och vägar mellan 

åkrar generaliserades bort. Därefter minskades karteringsområdet till den yta som har 

strandvegetationsklassning och som hänger samman med Mälarens vatten via områden av 

minst två pixlars bredd. På detta sätt är klassningen rensad från smala områden och 

områden som ligger en bit ifrån Mälaren. (I rensningen kom även Stora och Lilla Ullfjärden 

att uteslutas eftersom det i GIS-analysen inte såg ut att ha direkt kontakt med Mälaren.) För 

en mer detaljerad metodbeskrivning av vegetationskarteringen, fuktighetsgradientskarteringen 

och svämlövskogkarteringen hänvisar Calluna till Metrias leveransbeskrivning 

[Metria, M08/01491.8]. 

I och med att den nya vattenregleringen håller sig inom samma min och max nivå som den 

nuvarande utgår Calluna ifrån att fuktighetsgradientskiktet som Metria tagit fram utifrån 

vegetationskarteringen, kan användas som den nya vattenregleringens totala 

påverkansområde. På så vis kan konsekvensbedömningen snävas in till detta område i ett 

första steg. Precisionen för påverkansområdet har därmed blivit avsevärt bättre än det 

underlag Calluna hade år 2007 för arbetet med att ta fram målnivåer och metoder, 

nämligen en buffertzon på 500 m från Mälarens strandlinje. Figur 1 visar ett utsnitt av 

vegetationskarteringen med påverkansområdet (öppet vatten ingår i ytan i kartan) och 

lagskyddade naturområden inlagda. Den totala ytan av fuktighetsgradientsskiktet 

betraktar Calluna vara den zon runt Mälaren som påverkas av sjöns 

vattenståndsfluktuationer i vattenregimen för nuläget och den nya regleringen, härefter 

kallat påverkansområdet. Påverkansområdet (strandzon påverkad av 

vattenståndsfluktuationer) omfattar 18144 ha i karteringen (öppet vatten har inte räknats in 

i arealen). Några mindre områden i Mälaren är missade i påverkansområdet och det är 

områden där satellitdata saknades (se ovan om vegetationskarteringens täckning). 

Observera att svämskog inte är med i eftersom skog hanterats i separat kartering. Till 

arealen för påverkansområdet ska svämskogarna läggas till (731 ha karterade). Observera 

att åker och andra marktyper som inte är naturliga vegetationssystem inte heller ingår i 

detta påverkansområde. 

I tabell 1 finns arealer sammanställda. Arealsammanställningen ger oss bra information om 

nuläget inför konsekvensbedömningen. 30%, vilket kan anses vara en betydande andel, av 

påverkansområdet ligger inom natur som på något vis är skyddad enligt miljöbalken. 

Påverkansområdet består till 18,5% av area inom Natura 2000-områden. 22% av den blå 

bården har jordbruksstöd (gårdsstöd eller miljöstöd) och 37% av starrmaden [Sweco 

Position AB, Emil Steuch muntl.]. I tabellen redovisas också övriga markklasser som inte är 

naturlig strandvegetation men som ligger inom karteringsområdet (se beskrivning ovan).

6 

Bilaga 1, 2010-09-22 

Tabell 1 (tre delar). Sammanställning av arealer från vegetationskarteringen och 

svämlövskogskarteringen. 

* Skyddad natur är totala ytan (ej överlapp) av naturreservat, Natura 2000-områden, Ramsarområde, och 

riksintresse för naturvård enligt 3 kap 6§ miljöbalken 

** Arealen av vegetationstyper inom påverkansområdet som också ligger inom Natura 2000-område 

uppgår till 3352 ha, vilket är 18,5% av påverkansområdet. 

Vegetationstyp Klasskod Ha inom 

påverkansområdet 

Ha inom skyddad natur* 

inom påverkansområdet 

Fuktäng med tuvtåtel och övrig friskfuktig 

gräsmark 

30,35,53 2410 765 

Starrmad 31 1139 352 

Blå bård 21,24 1134 413 

Täta vassar med rotfilt 22, 

23,32,33 

3487 1431 

Vassar och säv utan rotfilt 15 1948 520 

Tätare flytbladsvegetation 14 1333 392 

Glesare flytbladsvegetation 13 1584 567 

Tät submers vegetation med inslag av 

flytblad 

12 4127 832 

Buskar/träd på friskare mark 52 631 190 

Buskar/träd på fuktigare mark 51 203 49 

Kala ytor utan vegetation (hällar, bar 

jord, och ev. hårdgjorda ytor som inte 

hamnat i klass 63, exploaterad mark) 

20 148 13 

Summa 18144 5524 (30% av 

påverkansomr)** 

Övriga markklasser inom karteringsområdet Klasskod Area, ha, inom 

Skog (terrängkartan) 61 

karteringsområdet 

9563 

Åker (blockdatabasen) 62 14041 

Tätorter, exploaterad mark 

(GSD marktäckedata) 

63 2159 

Fritidsbebygglese, park, campingplatser 

64 639 

(GSD marktäckedata) 

Golfbanor, Idrottsplats mm 

(GSD Marktäckedata, kontrollerat golfbanor på 

koordinater.se) 

65 297 

Svämskog separat kartering Klasskod Total karterad Ha inom skyddad natur 

area ha 

inom 500 m från Mälaren 

Svämlövskog (separat kartering. 

Ekoln och Ekolsundsviken täcks 

ej) 

7 731 239 

Genom att nyttja satellitbildskarteringen och fältinmätta höjddata har Calluna kunnat 

studera sambandet mellan höjd (indirekt dränkningsvaraktighet) och vegetationstyper och 

på så vis fått en djupare kunskap om projektets fokushabitat. 

Förutom dränkningsvaraktighet (höjd) påverkar naturligtvis också hävdhistoriken och 

dagens hävdsituation i hög grad vilken typ av vegetation som utvecklats/utvecklas. Att 

specifikt studera vegetationstypens koppling till dränkningsvaraktighet fann Calluna dock 

vara en nyckelfråga för att få underlag till konsekvensbedömningen. Dessa studier beskrivs 

nedan.

Höjdinmätning och fältinventering 

7 

Bilaga 1, 2010-09-22 

Inmätning av höjd i fält och en fältkartering av strandängens zonering har genomförts på 

ett tiotal lokaler (figur 3, tabell 2). Syftet med höjdinmätning och fältinventering av 

strandängsvegetation var att: 

1. Samla in höjddata som kan användas för att utvärdera om vegetationsklasserna i 

satellitbildskarteringen är korrelerade till höjd. Om en tillräckligt god korrelation 

finns mellan vegetation och höjd/dränkningsvaraktigheter kan prediktioner av 

förändring till följd av ny reglering göras. 

2. Nyttja fältinventeringen av vegetation för kalibrering av klassningsmetoden i 

satellitbildskarteringen. En utvärdering har också gjorts av klassningssäkerheten av 

vegetation i satellitbildskarteringen genom att räkna ut en så kallade 

förväxlingsmatris där vegetationsklassningen för en pixel jämförs med 

fältklassningen för punkten. 

3. Kartera vegetationszoner i fält och mäta in höjd vid vegetationsgränserna för att 

utifrån fältdata utvärdera om ett generellt samband mellan höjd (indirekt 

dränkningsvaraktighet) och vegetation finns eller om förhållandena är helt olika 

mellan olika lokaler. Målet var att identifiera tröskelvärden i vattenregimen. 

Inmätning av höjd i fält har gjorts på 790 punkter spridda över ett tiotal lokaler (figur 3). 

Lokalerna har haft olika grad av betestryck, men de flesta lokalerna är hävdade (tabell 2). 

Två till fem transekter lades ut på varje strandäng och mätning av höjd gjordes var 10:e 

meter upp till zoneringens slut vid åkerkant, golfbana, skogsbacke etc. och i ett fall 

invallning. Se figur 4. 

Några inmätningar gjordes högre upp på åkermark. Höjdinmätningen har gjorts med GPS 

av sådan modell som används vid projektering av bebyggelse, anläggningar, vägar etc. 

Felet ligger på maximalt 4 centimeter, men oftast har höjdvärdet bättre noggrannhet än så, 

enligt uppgift från Tyréns som utförde mätningen. Höjderna levererades i RH00 och 

Calluna har räknat om dem till Mälarens höjdsystem i centimeter över slusströskeln genom 

att addera 384.

Figur 3. Lokaler kring Mälaren där satellitinmätning och/eller fältinmätning utförts. 

Tabell 2. Sammanställning fältbesökta lokaler. 

Namn Hävdklass* Kommun 

Sörfjärden (två delområden) 1 Eskilstuna 

Asköviken 2 Västerås 

Hässlö 3 Västerås 

Landholmarna 1 Håbo 

Krusenberg 4 Knivsta 

Broängarna 2 Upplands-Bro 

Svartsjöviken (ej data fr. 

satellitbildsklassning) 1 Ekerö 

Ängsö 1 Västerås 

Sisshammar 1 Enköping 

*Hävdklass: 1=välhävdat kontinuitet 

2 = hävdad, nyligen omfattande restaureringsåtgärder 

3= svag hävd, 4= mkt svag hävd 

8 

Bilaga 1, 2010-09-22

9 

Bilaga 1, 2010-09-22 

Figur 4. Bilden visar utsnitt från satellitbildskarteringen innan en del vegetationsklasser slagits samman. 

En pixel är 10x10m. Höjd mättes in var tionde meter i transekten (redovisas i Mälarens höjdsystem, m över 

slusströskeln. Vegetationstyperna klassades i fält och gränserna mellan olika vegetationstyper mättes. 

Lokalen är en strandäng vid Landholmarna i Uppsala län. 

I fältinventeringen prioriterades av tidsskäl kända naturvårdsobjekt karaktäriserade av 

strandängsmiljöer – där en zonering från vatten upp mot land kunde förväntas med de 

ingående vegetationstyperna vass, blå bård, starrmad, fuktäng med tuvtåtel och andra 

friska-fuktiga gräsmarker. Calluna prioriterade inte att besöka ohävdade och igenväxta 

miljöer. Inga strandskogar fältbesöktes eftersom inmätningen av höjd i skogsmiljöer skulle 

ha varit betydligt dyrare och mer tidskrävande än i öppna marker. 

Fältinventeringen omfattar inte besök i vattenvegetation. Denna prioritering gjordes 

eftersom den nya vattenregleringen verkade medföra större förändring i landstranden än i 

vattenstranden. Inmätningen började i kanten av vass av praktiska skäl, (det är svårt att 

göra höjdmätningar i vass då marken inte är stabil) vilket medförde att ganska få 

höjdpunkter finns insamlade i vass. Tre av lokalerna hade vid tidpunkten för fältbesöken 

redan vegetationskarterats med satellitbild och fältinventeringen utgjorde där underlag för 

en utvärdering med syfte att rätta till felklassificeringar. Övriga fem lokaler hade inte 

satellitbildkarterats vid fältbesöket och i dessa fall gav fältinmätningen data till Metria att 

använda vid kalibrering av klassningsmetoden. 

Krusenberg, Broängarna och Hässlö hade helt eller delvis ”förstörda 

vegetationszoneringar” genom att de invasiva och dränkningstoleranta arterna grenrör och 

jättegröe dominerade och Calluna fick beakta detta vid analys av data. Fuktängen på 

Krusenberg var dessutom plöjd för några år sedan.

Samband mellan satellitbildsklassad vegetation och höjd 

INGÅENDE DATA 

10 

Bilaga 1, 2010-09-22 

Punkter med höjddata jämfördes mot rasterdata med vegetationsklassningen. Fältdata 

fanns för tio av Metrias ursprungliga klasser (innan Metrias sammanslagning av vissa 

klasser). Det var fyra olika sorters vassar, blå bård med bl.a. högstarr, starrmad och tre 

klasser för gräsmarker (tuvtåtelfuktängar och övrig frisk-fuktig gräsmark). Höjddata 

saknas tyvärr för buskmarker, svämskogar liksom djupdata för vattenvegetationstyper och 

därför kunde inte dessa vegetationstyper analyseras för höjdsättning. 

Ett utdrag gjordes för de pixlar som överlappade höjdpunkterna och en tabell med data 

över höjd och vegetationsklass erhölls. 

I ett första steg analyserades alla värden och resultatet studerades. I ett andra steg togs 

värden >540 cm över slusströskeln bort från datamatrisen (i rådata fanns ett 40-tal värden 

som är >540 cm). Detta gjordes för att bättre kunna studera höjdvärdena inom det intervall 

som faktiskt påverkas av Mälarens vattenstånd. Nivån 540 valdes då definitionen på väl 

dränerad odlingsmark är 120 centimeter över Mälarens medelvattenstånd [Länsstyrelsen i 

Södermanland, Björn Holm muntl.]. Höjdvärden

ANALYSER 

11 

Bilaga 1, 2010-09-22 

Datamatrisen sorterades per lokal. Fyra typer av analyser eller sammanställningar har 

gjorts: 

ANOVA 

• Anova och post hoc-test (Tukeytest) 

• Boxplottar som visualiserar Anovor, men också visualiserar spridningen kring 

medianen och fördelningen av data per lokal och vegetationstyp 

• Ordination som visar hur de olika vegetationstyperna och lokalerna fördelar sig 

längs en höjdaxel 

• Histogram med fördelningen av höjdvärden i varje vegetationsklass 

Anova analyserar hur olika lokalers och vegetationstypers medelvärden och spridning 

kring medelvärden varierar. I detta fall vill Calluna analysera om ”tyngdpunkten” i varje 

vegetationszon ligger på samma höjd mellan olika lokaler eller ej. 

Calluna har gjort tvåvägsanovor där det var möjligt i det satellitinmätta datasetet. Fördelen 

med tvåvägsanova jämfört med envägsanova är att man tar in flera vegetationstyper från 

flera lokaler och kan därför på ett säkrare sätt säga om det mönster man ser är beroende av 

vilken lokal man befinner sig på eller om det är ett mer generellt mönster som beror av 

vilken höjd man befinner sig på. 

En fullständig analys kräver att det finns data från alla vegetationstyper på alla lokaler och 

så är inte fallet. Calluna har därför identifierat de vegetationstyper där det fanns tillräckligt 

med data och som är mest intressanta av att kunna skilja åt i höjdled. 

Data från fyra lokaler kunde användas för att titta på höjdskillnader mellan 

vegetationstyperna blåbård, starrmad och tuvtåtelfuktäng. Vidare kunde sex lokaler 

analyseras för skillnaderna mellan vegetationstyperna starrmad och tuvtåtelfuktäng. I 

övrigt ansåg Calluna att boxplottar var tillräckligt informativa för att identifiera skillnader i 

höjd mellan vegetationstyper. 

BOXPLOTTAR 

Boxplottar togs fram med spridningen i höjdled för varje vegetationstyp (lokaler på xaxeln) 

och för varje lokal (vegetationstyp på x-axeln). Boxplottarna visar medianen och 

boxen innehåller 50% av antalet värden, gafflarna visar ”non-outliers range”, och utanför 

gafflarna ligger ”outliers” och extremer. 

Boxplottarna är mycket illustrativa och ger oss stor ledning i hur stora skillnaderna är i 

höjdled mellan olika vegetationstyper och också vilka lokaler som är lika eller avviker. 

ORDINATION 

Calluna har utfört en multivariat ordinationsanalys. Analysen brukar göras på artdata 

(både kvalitativa och kvantitativa data fungerar) och miljövariabler från lokalerna där 

arterna är insamlade. Ordinationen syftar till att finna mönster i arternas utbredning. 

Ordinationen är ett komplement till anovor och boxplottar och visar övergripande mönster 

för hur de olika vegetationsklasserna är fördelade i höjdled. Ordinationen har gjorts i två 

steg (steg 1 DCA och steg 2 CCA). 

I steg 1 identifieras om man har långa gradienter (tydliga mönster) i datamaterialet. Om ett 

tillräckligt starkt mönster går att finna i steg 1 går man vidare till steg 2. I steg 2 styr man

12 

Bilaga 1, 2010-09-22 

analysen genom att sortera artdata (i vårt fall förekomst av de olika vegetationsklasserna) i 

förhållande till definierade miljövariabler (i vårt fall höjd). Man får ett p-värde på hur 

sannolikt det är att det finns ett verkligt orsakssamband för hur artdata sorterat sig längs 

den viktigaste miljövariabeln (i vårt fall höjd). 

HISTOGRAM & AVGRÄNSNING AV KÄRNUTBREDNING I HÖJDLED 

För att avgränsa en så kallade kärnutbredning för vegetationstyperna har Calluna i ett 

första steg studerat boxplottarna. Calluna tyckte inte att man kunde avgränsa en 

kärnutbredningen rakt av efter t.ex. boxens utbredning eller gafflarnas utbredning. Calluna 

har gått vidare och upprättat histogram med fördelningen av data i olika höjdklasser för att 

få en noggrannare bild av hur datavärdena är utbredda. Datamaterialet delades in i 

höjdintervall om 5 mm för att få en så detaljerad kurva som möjligt. Dessa diagram 

kompletterar boxplottarna eftersom man tydligare kan se var den naturliga gränsen för en 

vegetationstyp finns och man ser också var tyngdpunkten i zonen finns. Histogrammen ger 

alltså besked om höjdintervallet som en vegetationszon finns inom, utifrån Callunas data. 

Diagrammen blir i princip klockformade. Histogrammen illustrerar också hur 

normalfördelat data är. Avvikande låga eller höga värden syns som ”isolerade värden” 

eller ”svansar i höger eller vänster ände av grafen”. Calluna har kunnat avgränsa vad som 

kan kallas kärnutbredningen i höjdled för vegetationstypen. Extremer i nedre och övre del 

av höjdprofilen, ingår inte i kärnutbredningen. Vilken fältklassning och vilka fältnoteringar 

som fanns för de avvikande satellitbildsklassade värdena studerades. Det fanns anledning 

att utesluta några värden, på grund av felklassning i satellitbilden. För gräsmarksklasserna 

fanns ett antal märkligt låga värden på Broängarna (klass 30) och på Krusenberg (klass 35) 

som i fält hade noteringen grenrör respektive jättegröe. 

Jättegröes ekologiska relation till stranden liknar den högstarrarter har. Den återfinns i 

nedre geolitoralen (del av stranden som hyser förhållandevis dränkningstoleranta växter). 

Vid utebliven hävd/svag hävd kan den klättra upp och ta areal från tuvtåtelfuktängen. 

Jättegröe kan betraktas som en högstarrart [Linnéuniversitetet, Börje Ekstam muntl.]. Jättegröe 

är konkurrensstark i starrzonen men är sämre i konkurrensförhållande med bladvass. Den 

tål dränkning, anaeroba förhållanden sämre än bladvass. Grenrör har sin tyngdpunkt lite 

högre upp i strandprofilen än jättegröe. Den återfinns oftast i lågstarrzonen. Grenrör 

gynnas av utebliven hävd. [Linnéuniversitetet, Börje Ekstam muntl.]. 

Granskningen visade också att en del flera höga värden för starrmad (klass 31) var 

gräsmarkspixlar i fältklassningen eller att de låg precis på gränsen till starrmaden. Det 

fanns också några låga värden,

13 

Bilaga 1, 2010-09-22 

Hur Calluna avgränsat höjdintervallet för kärnutbredningarna framgår genom markering i 

graferna. Vid avgränsningen har också jämförelse gjorts med det fältinsamlat data för att se 

att avgränsningarna är realistiska utifrån fältkunskapen. 

Höjdutvärdering av satellitbildskarteringen 

ANOVA OCH BOXPLOTTAR 

Calluna har utifrån Anovor (tabell 3) och boxplottar (figur 5 och 6) dragit slutsatser om 

vilka lokaler och vilka vegetationstyper som har tillräckliga och tillförlitliga data för att 

man ska kunna dra slutsatser om generella mönster, det vill säga om en vegetationstyp 

förekommer inom ett särskilt höjdintervall runt hela Mälaren (höjden redovisas i tabell 4). 

Klass 22, 32 och 33 – vassar: För vassarna finns inte höjddata för hela vegetationszonens 

utbredning eftersom man inte kunde gå igenom vassarna till dess ytterkant. De värden 

som finns är i övre kanten av vassen. Höjdinmätningen började oftast en liten bit in i 

vasskanten. Boxplotten visar därmed inte en höjdutbredning för zonen utan en spridning 

kring medianen för övre vasskanten. Rotfilten gör att vassarna ofta ligger högre än en del 

av den blå bården trots att vassarna ligger närmare sjön. Vass ligger dock lägre än 

starrmaden (och givetvis tuvtåtelfuktängen) och tycks också ligga något lägre än blå 

bården. 

Klass 21 och 24 - blå bård, skiljer sig något mellan lokaler men grafiskt ser man att de 

ligger relativt väl samlade och på en nivå lik den för vassklasserna. Det är intressant att 

vass och blå bård har ett stort överlapp. Det visar att om denna del av strandprofilen inte 

hävdas utbildas täta vassar. Den blå bården är väl skild från starrmaden och Calluna drar, 

efter studier av boxplott och historgram, slutsatsen att denna vegetationstyp har en specifik 

höjdutbredning. Utbredningen definieras i tabell 4. 

Klass 31 – starrmad: Denna vegetationstyp ligger högre än de föregående, men lägre än 

tuvtåtelfuktängen. Calluna drar, efter studier av boxplott och histogram, slutsatsen att 

denna vegetationstyp har en specifik höjdutbredning som definieras i tabell 4. 

Klass 30, 35 och 53 – tuvtåtelfuktäng (och övrig frisk till fuktig gräsmark): 

Vegetationstypen har en stor utbredning i höjdled och avgränsas uppåt av åker, vall, 

golfbana etc. Calluna drar inga slutsatser om var den slutar i sitt övre intervall i ett 

naturligt landskap. Värdena inom boxen är tydligt åtskild från övriga vegetationstyper. I 

sitt nedre intervall har Calluna, efter studier av boxplott och histogram kunnat avgränsa en 

gräns som definieras i tabell 4.

14 

Bilaga 1, 2010-09-22 

Figur 5. Vegetationszonernas utbredning i höjdled baserad på de lokaler som har tillräckliga och tillförlitliga 

data. I figuren är Broängarna borttaget från veg.typ 30,35,53 (tuvtåtelfuktäng), Askö borttaget från veg.typ 

31 (starrmad), i blå bården (21,24) är alla lokaler med, i vegtyp 22,32,33 (vassar) är Askö borttagen. 

Figur 6. Vegetationstypernas utbredning i höjdled. Alla lokaler redovisas i denna figur för att illustera hur 

stor spridningen är och vilka lokaler som avviker.

15 

Bilaga 1, 2010-09-22 

Tabell 3. Sammanställning av resultat från 2-vägsanovor. I analysen studeras om det är lokalen, 

vegetationstypen eller interaktionen av de två som har störst koppling till specifika höjder. Båda analyserna 

visar att vegetationstypen har störst koppling tll en viss höjd (högst F-värde och lägst p-värde). Det finns 

alltså signifikanta samband mellan höjd och vegetationstyp. 

Analys 1 

Tre ingående veg.typer: blå bård, starrmad och tuvtåtelfuktäng 

Fyra ingående lokaler: Landholmarna, Sörfjärden Mågla, Sörfjärden Strand 

och Ängsö 

F p 

Lokal 1,4 0,24 

vegtyp 68,1 0 

Lokal*vegtyp 1 0,46 

Analys 2 

Två ingående vegetationstyper: starrmad och 

tuvtåtelfuktäng 

Sex ingående lokaler: Broängarna, Hässlö, 

Landholmarna, Sörfjärden Mågla, Sörfjärden Strand, 

Ängsö 

F p 

Lokal 2,7 0,02 

vegtyp 140,6 0 

Lokal*vegtyp 3,1 0,01 

HISTOGRAM OCH AVGRÄNSNING AV KÄRNUTBREDNING 

Figur 7 till 10 visar fördelningen av höjdvärden inom de olika vegetationsklasserna. 

Calluna har avgränsat höjdintervall där vegetationen har sin huvudsakliga utbredning (se 

horisontell markering i basen i graferna). 

Figur 7. Histogram för vassklasserna som visar spridningen i övre kantan av vassen. Calluna kan inte 

utifrån datat definiera en kärnutbredning för vass eftersom mätningen inte täcker hela zonen. Alla värden 

är med i avgränsningen. Här är den röda linjen mer intressant. Den visar var medianen ligger för övre 

vasskanten. Askövikens vassar, som var med i höjdinmätningen, låg högt (stäng vid invallning).

16 

Bilaga 1, 2010-09-22 

Figur 8. Utbredningen i höjdled för blå bård (gles vass och högstarr mm i blöt zon). Vitt block visar 

avgränsning av kärnutbredning. 

Figur 9. Histogram för starrmad. Vitt block visar avgränsning av kärnutbredning. 

Figur 10. Tuvtåtelfuktängens utbredning i höjdled. Det horisontella blocket som visar kärnutbredningen har 

tonats för att indikera att det är för det nedre intervallet som man kan uttala sig om tuvtåtelfuktängens 

nedre ekologiska avgränsning. Det övre visar var åker etc började.

17 

Bilaga 1, 2010-09-22 

I tabell 4 finns avgränsningar av vegetationszonernas kärnutbredning i höjdled och 

kommentarer om trovärdigheten. 

Tabell 4. Konvertering av vegetationsklassning till höjdintervall för kärnutbredning. Calluna har utgått från 

inmätt värde inom höjdklasserna i stapeldiagrammen figur 7-10 och även jämfört med fältdata. 

Vegetationsklass 

22,32,33 

Vassar 

Satellitbildsdata Jämförelse mot 

fältdata 

m ö slusströskeln 

avrundat till närmsta 5 cm intervall 

(förutom medianen) 

Avgränsad 

kärnutbredning 

3,75-4,25 

Median 3,92 

21,24 Blå bård 3,85 -4,05 

Median 3,95 

31 

Starmad 

30,35,53 

Tuvtåtelfuktäng 

4,00-4,20 

Median 4,07 

4,20 och uppåt 

Median 4,38 

Intervall enligt 

fältdata 

Kommentar 

Poolat medel och SD för fält är från de lokaler 

som också ingår i satellitdatat. Sisshammar 

finns inte i fältdatat. 

3,95 ±0,05 Finns starkt stöd i datamaterialet både från fält 

och satellitbild att tyngdpunkten för gräns där 

vass möter blå bård/starrmad ligger kring 

3,92. 

3,95±0,06 till 

4,0± 0,1 

4,00±0,1 till 

4,23±0,15 

(alternativt 

4,17±0,08 om 

Hässlö utesluts) 

4,23±0,15 till 

4,6±0,18 

Svansar i histogrammet med åtta värden eller 

färre har uteslutits då Calluna bedömer de 

som för få värden för att ingå i en 

kärnutbredning. Fältinmätningen har ett 

snävare höjdintervall än satellitbildsdata. På 

flera lokaler var det svårt att avgöra i fält var 

gränsen mellan blå bård och starrmad fanns. 

På flera lokaler låg gränsen där blå bård möter 

vassen faktiskt lika eller lägre än zonens övre 

gräns. Detta beror på att mätning gjordes i 

vassens rotfilt. Calluna bedömer att 

satellitbildsmaterialet är mer pålitligt. 

Finns starkt stöd i datamaterialet för den 

avgränsade kärnutbredningen, både från 

satellitdata och fält. 

Finns starkt stöd i datamaterialet från både fält 

och satellitbild för att nedre gränsen ligger 

kring 4,20. 4,95 är det högsta värde Calluna 

mätt in som övre gräns och 4,40 är det lägsta 

värde Calluna mätt in som övre gräns. Medel 

är 4,6 ± 0,18 

Det är inget konstigt att vegetationszonernas kärnutbredning kan överlappa när data 

studeras från flera transekter och lokaler i syfte att finna generella mönster. Att vass 

överlappar både blå bård och starrmad visar att vass har ekologiskt sätt kan inta hela 

zonen med blå bård och starrmad (även upp i tuvtåtelfuktängen). Blå bård och starrmad 

överlappar till viss del. Ju större överlappet blir desto osäkrare blir dock prediktioner om 

vilken vegetationstyper som antas dominera i olika höjdintervall vid en förändrar 

vattenregim till följd av ny reglering. 

ORDINATION 

Ordinationen (figur 11) visar tydligt hur de olika vegetationstyperna sorterar sig utefter 

höjdaxeln, med tuvtåtelfuktängen högst och blå bård och vassar lägst. Att de inte ligger 

samlat kring höjdaxeln betyder att det finna andra miljöfaktorer som också påverkar 

utredningen av de olika vegetationstyperna. Calluna har inte mätt jordart,

18 

Bilaga 1, 2010-09-22 

exponeringsgrad med mera, men dessa har säkert betydelse. Hävdgraden har också 

betydelse. I den nedre figuren ses vilka lokaler som låg högst respektive lägst i höjd. 

Vegetationstyper som i grafen ligger i samma område som en lokal, (t.ex. blå bård och 

Asköviken ligger båda i nedre vänstra hörnet) är troligen starkt präglade av just den 

lokalen. Exempelvis är tuvtåtelfuktängens läge i den övre figuren influerat av Krusenberg 

var en högt belägen lokal. Men, anovan visade ändå att det inte är den specifika lokalen 

som har störst betydelse för vilken höjd en vegetationstyp utbildas på, utan 

vegetationstyperna är mer knutna till fuktigheten (dränkningsvaraktigheten) vilken 

indikeras av höjd. 

Figur 11. Canonical Correspondense Analysis (CCA) där vegetationsklasserna i den övre och lokalerna i 

den nedre figuren är ordnade efter en höjdgradient.

Samband mellan fältinmätta vegetationsgränser och höjd 

INGÅENDE DATA 

19 

Bilaga 1, 2010-09-22 

I datamaterialet från fältinventeringen ville Calluna studera vegetationsgränsers likhet i 

höjdled inom och mellan lokaler. Syftet är främst att kunna identifiera tröskelvärden i 

vattenregimen för vilka vegetationstyper som utvecklas kopplat till dränkningsvaraktighet. 

Höjdinmätning gjordes vid vegetationsgränserna (och dessutom var tionde meter). 

Sex gränser identifierades men Calluna valde att analysera fyra av dem; nedre gränsen för 

högstarr (vilket har likställts med blå bård) (24 ”lower limit”, LL), gränsen mellan lågstarr 

och högstarr (31/24) (vilket har likställts med gräns mellan blå bård och starrmad), nedre 

gränsen för tuvtåtelfuktäng (30 LL) och övre gränsen för tuvtåtelfuktäng (30 ”upper limit” 

UL). 

I vår definition är högstarrzonen mer eller mindre öppna vattensamlingar närmast vassen 

med vasstar m.fl. högstarrarter, kaveldun, svärdslilja, vattenmärke, vattenblink, krypven 

m.fl. dränkningståliga arter. Denna zon är att betrakta som blå bård. På en lokal, 

Landholmarna, fanns en zon mer än 100 m bred där vasstarr dominerade, en tydlig 

högstarrmad. I satellitbilden klassades den som starrmad. Den ingår egentligen inte i den 

blåbården men Calluna har ändå valt att kalla klass 24 blå bård i diagrammen och i vidare 

resonemang. Lågstarrzonen definierades som zon där inslaget av lågstarrarter (hundstarr, 

plattstarr m.fl.) var påtagligt. På en del lokaler kunde gräs-lågstarr urskiljas som en 

undergrupp i lågstarrzonen genom stort inslag av gräs, t ex brunven, men den 

undergruppen analyserades inte. I diagram och vidare resonemang kallar Calluna denna 

zon för starrmad. Fuktäng med tuvtåtel definierades som zon där inslaget av tuvtåtel är 

påtagligt (inte glesare än ca 1 m mellan plantorna). 

ANALYSER 

Tvåvägsanova (se avsnitt ovan ”metod satellitinmätning”) gjordes för fyra 

vegetationsgränser och för dessa fanns data från sex lokaler. Boxplottar på spridningen 

kring medianen togs fram på samma vis som för satellitbildsdata. 

Kommentarer kring fältinmätningen 

Anovan visade att det finns tydliga skillnader mellan de olika vegetationsgränserna, det 

vill säga de ligger på olika höjd (figur 12 och 13, tabell 5). Askö och Krusenberg fanns inte 

representerade i alla vegetationsklasser och är därför inte med i Anovan, däremot finns de 

med i figur 12, en boxplot med alla data för att illustrera skillnader/likheter mellan lokaler. 

På lokalerna vid Sörfjärden Strand, Sörfjärden Mågla och Askö var gränsen mellan klass 31 

och 24 (nedre gränsen för starrmad) oväntat långt ned. Den låg faktiskt kring samma nivå 

eller lägre än gränsen där blå bård möter vass. Förklaringen är att det är svårt att mäta in 

nivån för blå bårdens gräns mot vass. På dessa lokaler måste mätningen ha hamnat på 

vassens rotfilt, vilken ofta ligger högre än bottenprofilen i den blå bården. När 

betesmarken var väl hävdad var starrmaden bred och dominerades av lågstarrarter. 

Gränsen mellan starrmad och tuvtåtelfuktäng var i de flesta objekt tydlig tillskillnad från 

gränsen mellan starrmad och blå bård som på flera lokaler var diffus. 

Delar av Hässlö och Broängarna hade förstörd/svårtolkad zonering, genom att grenrör 

helt dominerade på stora delar och förvandlat starrzonerna. På Krusenberg hade jättegröe 

helt tagit över den blå bården. Starrmaden och gick upp på tuvtåtelfuktängen. Detta kan ha 

ändrat kopplingen mellan vegetationszoner och dränkningsvaraktighet och avvikande 

datapunkter plockades bort.

20 

Bilaga 1, 2010-09-22 

På flera av lokaler har vass slagits som restaureringsåtgärd, för att förbättra möjligheterna 

till att ha blå bård (Askö, Ängsö, Svartsjö, Broängarna). Där påverkar 

restaureringsåtgärderna också höjdnivån för gränsen vass/högstarr. Den övre gränsen för 

fuktäng med tuvtåtel har på de flesta lokaler skapats genom att den möter åker, golfbana 

eller invallning. 

Figur 12. Gränser mellan vegetationstyper från fältinmätta data. 30 UL = Tuvtåtelfuktängens övre gräns, 

30 LL = tuvtåtelfuktängens nedre gräns, 31/24 = gränsen mellan starrmad och blå bård, 24 LL = nedre 

gränsen för blå bård. Figuren baserar sig på tvåvägsanovan som gjordes och eftersom Askö och 

Krusenberg inte fanns representerade i varje vegetationsklass är de inte med i figuren.

21 

Bilaga 1, 2010-09-22 

Figur 13. Gränser mellan vegetationstyper från fältinmätta data. Alla tillgängliga data är med i figuren. 

Tabell 5. 2-vägsanova för fältinmätta data. 

Ingående vegetationsgränser: 

30 UL, tuvtåtelfuktängens övre gräns 

30 LL, tuvtåtelfuktängens nedre gräns 

31/24, gräns mellan starrmad och blå bård 

24 LL, nedre gräns blå bård 

Ingående lokaler: 

Sörfjärden Strand, Sörfjärden Mågla, Hässlö, Landholmarna, 

Broängarna, Svartsjöviken, 

Ängsö 

F p 

lokal 16,5 0 

vegtyp 281,7 0 

lokal*vegtyp 3,1 0,0005

Predikterad förändring av vegetationszonernas bredd 

22 

Bilaga 1, 2010-09-22 

På de fältbesökta strandängslokalerna har höjd mätts in var tionde meter på 2-5 transekter 

per lokal. För varje lokal valdes en höjdnivå så nära början på nedre delen av profilen som 

möjligt. Nivån kallas nollpunkten. Höjdvärdena för transektens nollpunkt ska vara så lika 

som möjligt mellan lokalens olika transekt. Avståndet i meter från nollpunkten till varje 

immätt höjdpunkt mättes i kartan i GIS. I excel plottades höjd ut på y-axeln och avstånd 

från nollpunkt på x-axeln och ett diagram med lokalens inmätta transekt erhölls. Avläsning 

i diagrammet gjordes för höjd och avstånd från nollpunkten var 25:e meter för var och en 

av de ingående transekterna. Slutligen kunde en medeltransekt för lokalen upprättas. I 

något fall var det en transekt som avvek mycket kraftigt från övriga och det medtogs inte i 

medelprofilen. För sju lokaler upprättades medelprofiler (Sörfjärden Strand, Sörfjärden 

Mågla, Askö, Hässlö, Landholmarna, Svartsjöviken, Ängsö). 

Övre och nedre höjdvärde för kärnutbredningen lästes av från satellitbildskarteringen för 

tre vegetationszonerna; blå bård, starrmad och fuktäng med tuvtåtel eller övrig frisk-fuktig 

gräsmark. Dessa höjder har omvandlats till dränkningsvaraktigheter, det vill säga hur lång 

tid under vegetationssäsongen en specifik höjd står under vatten. Vattenståndsdata som 

använts är observerade data för nuläget eftersom de troligen bäst beskriver den dränkning 

som de olika vegetationszonerna utsatts för och strukturerats av. I Nollalternativet saknas 

de låga värden som fanns i observerade värden för nuläget och dessa låga värden har med 

stor sannolikhet varit viktiga i strukturerandet av vegetationssamhällena. 

Calluna har sedan överfört dessa framtagna dränkningsvaraktigheter till 

regleringsförslagen i Huvudalternativet och Nollalternativet. I och med att vattenregimen 

ändras så ändras också höjdnivåerna som har en viss dränkningsvaraktighet. 

Höjdintervallen och vegetationszonens bredd för Nollalternativ och Huvudalternativ 

plottades i diagram över strandprofilerna. I dem åskådliggörs hur zonbredden förändras 

mellan regleringsalternativen. Zonbredden för den applicerade generella 

kärnutbredningen på varje lokal mättes genom avläsning i diagrammet. 

Låga nivåer (främst nedre gräns för blå bård, på 3,84 m över slusströskeln) var omöjliga att 

rita in eftersom ett så lågt värde inte var med i medelprofilen. Calluna uppmärksammar att 

de låga nivåerna är förknippade med större osäkerheter än de höga nivåerna. Detta 

eftersom profilen ofta var flacka i nedre delen och det kan skilja stora avstånd (zonbredd) 

om man ändrar höjdvärdet någon eller några centimeter. I början av profilen var det heller 

inte ovanligt att det fanns en svacka, den blå bården ligger ofta nedsänkt innanför vassen 

som genom sin rotfilt ligger på något högre nivåer. Början på blå bård (nedre gräns) ritades 

helt enkelt in i början av profilen även om värdet inte var 3,84 m över slusströskeln. 

Den procentuella förändringen i predikterade zonbredder mellan Nollalternativet och 

Huvudalternativet räknades ut. Det utplanade löpande medelvärdet tolkar Calluna som en 

indikation på att vegetationstypens zonbredd på en godtyckig lokal (utifrån 

vattenregimens som reglerande mekanism) kan förändras med x %. Procentsiffran ska 

dock inte direkt översättas till en arealförändring genom att multipliceras med totalarealen 

för vegetationstypen. Men det råder med stor sannolikhet ett ungefärligt 1:1-förhållande 

mellan zonens bredd och dess area. Den procentuella förändringen i zonbredd står alltså i 

proportion till förändringen i areal. Det blir ett konkret sätt att kvantifiera konsekvenser för 

några av fokushabitaten.

Referenser 

23 

Bilaga 1, 2010-09-22 

Metria M08/01491.8, 2008. Metria Miljöanalys. Leveransbeskrivning tillhörande den digitalt 

material med vegetationskartering. Satellitkartering av vattenfluktuationszonen 

kring Mälaren. 

Linnéuniversitetet, Börje Ekstam. Universitetslektor, våtmarksforskare. Naturvetenskapliga 

institutionen. 

Länsstyrelsen i Sörmland, Björn Holm. Jobbar med EU-stöd på lantbruksenheten. 

Sweco Position AB, Emil Steuch. Har utrett jordbruksblock inom Projekt Slussen.

Bilaga 2 - Osäkerheter - till rapport 

Bilaga 2, Osäkerheter 20100924 

Projekt slussen – Ny 

reglering av Mälaren 


strandnära naturmiljön 

Calluna AB 

1

Osäkerheter 


Calluna har konstruerat en analyskedja för konsekvensbedömningen av 

strandmiljöer. I analyskedjan ingår flera moduler (dataset och analyser). Resultat 

från en modul har utgjort indata till nästa analys. Naturligtvis finns kritiska länkar 

vad avser fel och osäkerheter. Figur 1 visar de viktigaste modulerna i analyskedjan. 

Figur 1. Schematisk bild över moduler i analyskedjan. Orange box visar dataset, ”ursprungliga 

indata”. Blå box visar analyser/ vidare databearbetningar. Av pilarna framgår att ett analysresultat i 

en modul kan utgöra indata i en annan analys. 

Satellitbildskarteringen 

Satellitbildskarteringen är ett dataset som täcker strandvegetationstyper (ej skog) i 

hela Mälaren. En satellibildskartering innehåller alltid felklassade pixlar. Metoden 

för klassning är i korthet beskriven i huvudrapporten. I detta dokument finns också 

en utvärdering av klassningsnoggrannhet. Tack vara den fältinmätning som gjordes i 

nio strandängar kunde en fältklassning av vegetationstyp jämföras med 

satellitbildsklassningen. 770 pixlar utvärderades för klasserna blå bård, starrmad och 

tuvtåtelfuktäng (betade strandnära gräsbetesmarker) samt vass med rotfilt. I korthet 

kan sägas att satellitbildskarteringen fungerat bra för att identifiera fokushabitaten. 

Viss sammanblandning, men på acceptabel nivå, har skett mellan vassar och 

blåbård/starrmad. Blå bård och starrmad har i ganska hög utsträckning 

sammanblandats. Även i fält var gränsen mellan blå bård och starrmad diffus. Båda 

vegetationstyperna hyser höga våtmarksnaturvärden och många av de arter som 

födosöker eller reproducerar sig i habitaten nyttjar båda så därmed är 

sammanblandningen inte besvärande. Gräsmarkerna har hög klassningsnoggrannhet 

och har väl kunnat skiljas mot de övriga vegetationsklasserna. 

2


Höjdinmätning av strandängar & SMHI:s dygnsvärden för 

vattenstånd 

PROJEKTETS HÖJDINMÄTNING 

Höjdinmätningen har gjorts med GPS av sådan modell som används vid projektering 

av bebyggelse, anläggningar, vägar etc. Felet ligger på maximalt 4 centimeter, men 

oftast har höjdvärdet bättre noggrannhet än så, enligt uppgift från Tyréns som 

utförde mätningen. Höjderna levererades i RH00 och Calluna har räknat om dem till 

Mälarens höjdsystem i centimeter över slusströskeln genom att addera 384. 

Marken i strandängen är naturligtvis ojämn, små gropar och tuvor finns. Avvikande 

gropar och tuvor undveks och en ”medelmarknivå” eftersträvades att finna när 

mätkäppen sattes ned. Rimligen bör mätningarna i fastmarksdelen vara mer 

tillförlitliga än mätningar längre ned i strandprofilen där marken sjunker ned något 

när man går. 

DIFFERENSER MELLAN SMHI:S OBSERVERAT VATTENSTÅND OCH 

HÖJDMÄTNING I STRANDPROFILERNA 

Calluna har jämfört Tyréns inmätning av höjd i strandprofilen med SMHIs uppgifter 

om aktuellt vattenstånd. SMHI har tre mätstationer i Mälaren, Stockholm, Södertälje 

och Västerås. Calluna har jämfört höjderna angivna i mälarens höjdsystem och funnit 

att på flera fältbesökta lokaler befanns den dränkningslinje (där vattenytan möter 

barlagd mark) ligga lägre än SMHI:s vattenstånd. På Sörfjärden (Strand eller Mågla) 

som Calluna fältbesökt två gånger rör det sig om drygt 2 decimeter medan det på 

Ängsö var 6 centimeter och på Svartsjö bara 2 centimeter lägre. Ingen lokal 

påträffades där fältobserverad vattenlinje låg högre än SMHI. Se tabell 1 och 2. 

3


Tabell 1. Var ligger dränkningsgränsen. Jämförelse vattenstånd enligt SMHI, höjdmätning och 

kommentar kring hur det ser ut i strandprofilen. 

Objekt Datum VST SMHI Uppmätt höjd 

där det upphör 

vara 

dränkt/plaskigt 

Kommentar 

Ängsö 2008-09-04 414 406 Fältfotografi från inmätningen. 

Noteringar i handdatorn. Gräns för 

”blött upphör” stämmer precis med 

Metrias gräns för högstarr övre gräns 

men ligger lägre än SMHIs. 

Sörfjärden 

Mågla 

Sörfjärden 

strand 

2008-04-23 421 ca 400 Mätning i juni där blå bård 

(svärdslilja) slutar och jämförelse 

med foto med grodrom 23 april då 

vattenståndet var 421 

Den 23 juni var det 400 och då var 

den blå bården barlagd. 

2006-12-10 445 Ca 420 Jag har jämfört fältinmätningen som 

anger att ca 440 ligger vid stängslet 

och fotot från 12/10 2006 som visar 

att dränkningsgränsen ligger längre 

ned. Jag har uppskattat mellan foto 

och ortofoto att det är kring 420. 

Svartsjö 2008-08-22 416 Ca 414 Foto P8210543 Svarsjö 

Tabell 2. Tyréns mätning av vattenytan och jämfört med SMHI. Tyréns har mätt vattenytan på 

aktuell plats till 6 cm lägre än SMHI. 

Datum Lokal Tyrens SMHI 

2008-06- 

19 

2008-08- 

21 

Sörfjärden 397 För stationen Mälaren ingår följande 

stationer, Västerås, Södertälje och Övre 

Stockholm. Vattenståndet vid dessa tre 

stationer den 19 juni var Västerås = 402 

cm 

Södertälje = 404 cm 

Ö. Stockholm = 404 cm 

Landholmarna 410 ungefär vattenyta 416 (medel tre stationer) 

Det finns inga skäl att tro att Tyréns höjdinmätningar hyser större fel än max 4 

centimeter. Calluna har sökt orsakerna till större differenser som förekommer. 

När lågtryck drar förbi tiltas vattenytan och lokala avvikelser från SMHIs 

medelvärde (Stockholm, Södertälje och Västerås) uppstår. Calluna har fått uppgift 

från SMHI att det varit lugnt väder kring de datum då Calluna kunnat jämföra 

fältobserverade vattenlinjer och SMHI:s medelvärde. Orsaken är alltså inte ostadiga 

väderförhållanden kring fältbesökens datum. 

Vidare kan vindexponerade stränder förväntas ofta ha en vattenlinje som går högre 

upp än medelvärdet för sjön. SMHI [Lennart Larsson] har givit följande förklaring: 

”När det gäller uppstuvning av vatten mot en kust kan man generellt säga att den sker mot 

en kust i vindens riktning och man får motsvarande sänkning vid den andra kusten där 

vinden kommer ifrån. Hur stor denna vattenståndshöjning resp. sänkning är beror på 

4


vindhastigheten och geografiska förhållanden. Medelvinden och även den vind som 

förekommer mest, under året, på Mälaren är mellan W och SW cirka 2-5 m/s och den ger inte 

upphov till stor avvikelse. Sen beror avvikelserna även på bottenförhållande in till de lokaler 

som undersökts men även sträckan över öppen vattenyta till lokalen i fråga. Vindarna är 

starkast på hösten och våren på då borde de största avvikelserna uppstå.” 

Sörfjärden Strand och Mågla som hade störst avvikelser genom att ha låga 

vattenstånd ligger på västra sidan av Sörfjärden, alltså på den sidan där sänkning av 

vattenstånd kan ske vid starkare vind till följd av tiltning. Även Asköviken ligger på 

västra sidan. Lokalerna har 2,5-4 kilometer öppet vatten framför sig. Landholmarna 

ligger också på västra sidan men har mindre än 1 kilometer öppet vatten framför sig. 

Som nämnts ovan var det dock lugna väderförhållanden vid inmätningen. Hässlö, 

Ängsö och Svartsjö ligger generellt sätt vindskyddade. Broviken ligger på den östra 

sidan och skulle kunna vara en lokal med uppskjuvning av vatten. 

Vidare har Calluna också bett SMHI bedöma om Sörfjärden på grund av det trånga 

sundet (max 50 meter brett och vassbeväxt) kan förväntas ha lägre vattenstånd. 

SMHI [Jörgen Sahlberg, muntligen] gav följande uppgifter. Sörfjärden med sitt smala 

grunda sund har troligen ett litet utbyte av vatten med själva Mälaren så när Mälaren 

har ett högt vattenstånd strömmar vatten in i Sörfjärden och då vattenståndet sjunker 

i Mälaren strömmar därmed vattnet ut genom sundet. Är 

vattenståndsförändringarna i Mälaren snabba hinner troligen inte Sörfjärdens 

vattenstånd anpassa sig på grund av det trånga sundet. 

Calluna drar slutsatsen att lägre nivåer kan väntas i Sörfjärden dygnen efter en snabb 

vattenståndshöjning på grund avfördröjningseffekter. Calluna har dock inte funnit 

att det varit några snabba förändringar kring de aktuella datumen. Räknat på längre 

tid, till exempel ett år borde sambanden mellan höjd och dränkningsvaraktighet 

jämna ut sig. 

Calluna har inte funnit några rimliga förklaringar till att vattenlinjen i fält legat lägre 

än hos SMHI:s medelvärde. Men att vattenlinjen på specifika lokaler avviker från 

medelvärdet är inget uppseendeväckande. För de lokaler Calluna kunnat jämföra i 

fält med SMHI:s medel har Calluna alltid funnit lägre vattenlinje i fält. Detta tolkar vi 

som att det är angeläget att inte ha ”för snålt tilltagna” målnivåer om höga 

nivåer/översvämningar eftersom det kan vara så att den verkliga dränkningen av 

vegetationen hamnar längre ned än väntat i strandprofilen och vattendjupet blir 

grundare än vad man tror utifrån SMHI:s medelvärde. 

SMHI har angett att medelvinden under vegetationssäsong är måttlig och inte bör 

ge upphov till större avvikelser från SMHI:s vattenståndsmätning (medel från tre 

stationer). Calluna drar slutsatsen att lokala avvikelser på strandängar från SMHIs 

mätvärden inte är av sådan karaktär att SMHI:s vattenståndsstatistik inte skulle 

kunna användas för att studera samband mellan vegetationstyper och höjd utifrån 

Callunas analysmodell. 

Statistisk analys samband vegetation & höjd 

Som mest användes 540 datapunkter från 9 lokaler med uppgift om höjd och 

vegetationsklass enligt satellitbildskarteringen för att i olika steg analysera 

sambandet mellan vegetationstyp och höjdnivå i strandprofilen. Boxplottar med 

spridning kring medianvärdet har studerats visuellt för olika lokaler och 

vegetationstyper. I två analyser med tvåvägsanova studerades om det är lokalen, 

vegetationstypen eller interaktionen av de två som har störst koppling till specifika 

höjder. Båda analyserna visar att vegetationstypen har störst koppling tll en viss höjd 

(högst F-värde och lägst p-värde). Det finns alltså signifikanta samband mellan höjd 

och vegetationstyp även om det finns en variation mellan lokaler. Resultaten av 

statistiska analyser från nio strandängar har Calluna tagit som intäkt för att det är 

möjligt att avgränsa vad man kan kalla kärnutbredning i höjdled för fokushabitaten, 

blå bård, starrmad och tuvtåtelfuktäng. I kärnutbredningen har en zon med 

vegetationstypens tyngdpunkt i höjdled avgränsats medan outliers/avvikande 

5


värden, inte ingår. Pixlar som är felklassade eller har hög sannolikhet att vara 

felklassade (exempelvis ströpixlar av en vegetationstyp) har rensats bort för att inte 

försämra avgränsningen i höjdled. Slutligen jämfördes avgränsningen i höjdled med 

höjdvärden för gränser mellan vegetationszonerna från fältinventering. För 

starrmadens nedre och övre vegetationsgräns och nedre gräns för tuvtåtelfuktäng 

stämde resultat från satellitbildsmaterialet och fältinventeringen väl överens. För blå 

bård hade fältinventeringen 1 decimeter snävare intervall än satellitbildskarteringen. 

Gränsen mellan blå bård och starrmad är ofta svårbestämd i fält, särskilt i väl 

nedbetade strandängar och satellitbildsklassningen bedöms som mer pålitlig. 

Slutsatsen är att Calluna anser att det är tillräckligt säkert att utifrån höjdmätningar i 

ett stickprov strandängar dra generella slutsatser om vegetationstypernas utbredning 

i höjdled. Den nedre gränsen för tuvtåtelfuktäng (strandnära gräsbetesmarker) 

likaledes den övre gränsen för starrmad, bedöms vara den säkraste gränsen. Nedre 

och övre avgränsning i höjdled för blå bård är förenat med större osäkerheter. 

Däremot är det helt rimligt att blå bård och vass överlappar i höjdled liksom att ett 

visst överlapp finns i höjdled mellan blå bård och starrmad. Blåbård har sin 

tyngdpunkt längre ned än starrmad vilket också stämmer med fältobservationer. Det 

är också säkert att blå bård (åtminstone delvis) torrläggs vid nivåer under 405 

centimeter över slusströskeln. Calluna har 2009 varit ute på några typiska 

strandängar när SMHI:s uppgift om vattenstånd var 414 centimeter över 

slusströskeln (vilket kommer att bli vanligt vattenstånd i juli, augusti, samt högre 

vattenstånd än så i september). Vattendjupet i den blå bården var då kring 1,5 

decimeter vilket stämmer bra med avgränsningen av höjdutbredning. 

Dränkningsvaraktigheter under vegetationsperiod 

Egentligen är det inte själva höjden i strandprofilen som är av intresse i 

konsekvensbedömningen utan hur vattenregimen påverkar utformningen av 

vegetationstyp vid en viss höjdnivå. Våtmarksekologisk forskning har visat att 

dränkningsvaraktighet under vegetationssäsong är en avgörande faktor för 

sammansättningen av växtarter. Inte bara att det är dränkt utan också vattendjup har 

betydelse. Dränkningsvaraktighet i vattenregimen har varit möjlig att räkna ut tack 

vara tillgång till SMHI:s dygnsvattenståndsdata. Data från en 30-årsperiod har av 

både SMHI och Calluna bedömts vara lämplig period för att beskriva en 

vattenregim. Det är en tillräcklig period för att studera 

mellanårsvariationer/återkomsttider som är relevanta för utvecklingen av 

naturtyper. I Callunas utredning har studier av dränkningsvaraktigheter varit 

betydelsefulla och Calluna har testat olika sätt att räkna ut dränkningsvaraktigheter 

och funnit vad som kan påverka utfallet. 

Datasetet består av en kolumn med vattenstånd, en med datum och en med 

dränkningsvaraktighet. Dränkningsvaraktigheten i procent för ett visst 

vattenståndsvärde anger hur stor andel av alla ingående värden i matrisen som är 

större än eller lika med det aktuella datavärdet för vattenstånd. Utifrån matrisen kan 

diagram plottas upp med höjd/vattenstånd på y-axeln och dränkningsvaraktighet 

på x-axeln. 

Dränkningsvaraktighet kan räknas ut på två sätt. Dels baserat på alla enskilda 

värden från 30-årsperioden, dels baserat på dygnsmedel för kalenderdag för 30årsperioden 

(betydligt förre datavärden). Samma data ger vid dessa två olika sätt att 

räkna upphov till olika information om dränkningsvaraktigheter i höjdprofil för 

Mälarens vattenregim. Kurvan uträknad från medelvärden innehåller ”stora språng” 

i dränkningsvaraktighet och kurvan blir ”ryckigare, till exempel får höjdnivån 411 

dränkningsvaraktigheten 95% medan nivån 412 får dränkningsvaraktigheten 72%. 

Dränkningsvaraktigheter uträknade från alla dygnsvärden under 30-årsperioden har 

en bättre representation av olika värden för dränkningsvaraktigheter, nästan alla 

värden från 0-100% finns i matrisen. Spannet mellan högsta och lägsta 

representerade vattenstånd i matrisen är större i matrisen med alla dygnsvärden än 

för matrisen med medelvärden. För vattenregimer med stora vattenståndsvariationer 

6


blir skillnaderna inte så stora mellan olika sätt att räkna ut dränkningsvaraktigheter 

på. För Mälaren som har en liten amplitud blir skillnaderna stora. Ju jämnare 

vattenståndet är desto mindre blir höjdintervallet inom vilket 

dränkningsvaraktigheterna fördelas och desto svårare blir det att studera sambandet 

mellan höjd och dränkningsvaraktighet. En liten amplitud är också en verklig faktor 

som medför att strandängszoneringen blir dåligt utvecklad och zonerna smala 

jämfört med en vattenregim med stor amplitud. I de delar av höjdintervallet där 

dränkningsvaraktighetskurvan är flack får närliggande höjdnivåer stora skillnader i 

dränkningsvaraktighet. Tillförlitligheten är sämre än i brantare delar av kurvan. 

Calluna har också testat om start- och slutdatum (därmed olika längd) på 

vegetationsperioden påverkar siffrorna för dränkningsvaraktighet, men skillnaderna 

mellan olika definierade perioder var mycket små. 

Slutsatsen är att för att överhuvudtaget kunna studera vegetationens koppling till 

dränkningsvaraktighet i Mälaren måste datamatris med alla enskilda dygnsvärden 

användas. Calluna har överfört höjdnivåer för vegetationstypernas kärnutbredning 

till dränkningsvaraktigheter. Tröskelvärdena för inom vilket spann en 

vegetationstyp finns är förenad med osäkerheter vilket ovanstående beskrivning 

visar. En av anledningarna är just att vattenståndsvariationerna i regimen är små. 

Förändring i förutsättningar för viss vegetationstyp i huvudalternativ och 

nollalternativ har beräknats genom att anta att vegetationen stabiliseras vid samma 

dränkningsvaraktigheter som de observerade. Samma dränkningsvaraktigheter har 

alltså lästs av i den nya regleringens vattenregim och nya höjdintervall har erhållits. 

Tabell 3-5 redovisar ett känslighetstest. Vad händer med avgränsningen av 

vegetationstypernas dränkningsvaraktighetsintervall om definitionen för deras 

höjdutbredning ändras? Hur påverkas konsekvensbedömningen? 

I tabell 3 visas skillnaden i höjdutbredning för de olika vegetationszonerna mellan 

huvudalternativ och nollalternativ. I tabell 4 visas hur dränkningsvaraktigheterna 

och höjdintervallen för de olika vegetationstyperna förändras om de observerade 

höjdintervallen har en felmarginal på +5 centimeter, det vill säga att exempelvis blå 

bård inte ligger inom 385-405 utan inom intervallet 390-410. Tabellen visar att 

förändring av riktigt låga värden inte ändrar dränkningsvaraktigheterna nämnvärt. 

När gränsvärdet för blå bård, 405, ändras till 410 ändras dränkningsvaraktigheten 

från 90% till 79%, vilket är en skillnad men inte särskilt stor. Det övre gränsvärdet för 

där starrmad möter gräsbetesmarker ändras också med ca 10 procentenheter när 

höjdvärdet 420 ändras till 425. Höjdintervallen för de olika vegetationszonerna 

förändras endast marginellt. 

Motsvarande känslighetstest har gjorts för en 5 cm justering nedåt i avgränsningen 

av vegetationstypernas höjdintervall (tabell 5). Dränkningsvaraktighetsintervallet för 

blå bård ändras nästan inte alls. För blå bård ändras den övre gränsen mot 

gräsbetesmarken väsentligen från 24% (för 420) till 55% (för 425) dränkning. Trots 

denna stora skillnad i dränkningsvaraktighet för starrmad så påverkas 

höjdintervallet endast marginellt och likaså för de andra vegetationstyperna. 

Små felmätningar i höjd tycks alltså inte påverka höjdintervallen för var vi 

påträffar olika vegetationstyper nämnvärt, däremot påverkas 

dränkningsintervallen, särskilt för starrmad. Fem centimeter fel ger ca 25% 

skillnad i uppskattningen för vilken dränkningsvaraktighet som zonen finns 

inom. Övre gräns för blå bård är ganska känsligt (ca 10 procentenheter skillnad i 

dränkningsvaraktighet). 

7


Tabell 3. Predikterade nya höjdintervall för huvudalternativ och nollalternativ om man antar att 

vegetationen stabiliseras vid samma dränkningsvaraktigheter som idag. 

Vegetations- 

Klass 

Inmätta data Huvudalternativ Nollalternativ 

Höjdintervall Dränknings- Predikterade nya höjdintervall om man antar att 

m över Varaktighet för vegetationen stabiliseras vid samma 

slusströskeln vegetationsperiod dränkningsvaraktigheter under 

på 180 dagar vegetationssäsongen som dag. 

Vassar 375-425 100-14% 395-427 392-423 

Blå bård 385-405 99-90% 397-407 394-406 

Starrmad 400-420 95-24 % 404-420 403-420 


nedre gräns 

420 

24% 

420 (lägsta nivå med 0 

% = 450 

420 (lägsta nivå med 

0 % = 463) 

Tabell 4. Predikterade dränkningsintervall och höjder (centimeter över slusströskeln) om de 

observerade höjderna ligger 5 centimeter högre än vad som faktiskt är uppmätt, dvs om 

observerade data är felmätta med 5 centimeter. 

Vegetations- Känslighetstest 5 cm justering uppåt 

typ 

Höjdintervall 

m över slusströskeln 

Dränknings- 

varaktighet 

Huvudalternativ 

Nollalternativ 

Vassar 380-430 100-9% 395-432 392-430 

Blå bård 390-410 99%-79% 397-411 394-410 

Starrmad 405-425 90-14% 407-427 406-423 


nedre gräns 

425 14% 427 423 

Tabell 5. Tabell 4. Predikterade dränkningsintervall och höjder (centimeter över slusströskeln) om 

de observerade höjderna ligger 5 centimeter lägre än vad som faktiskt är uppmätt, dvs om 

observerade data är felmätta med 5 centimeter. 

Vegetations- Känslighetstest 5 cm justering nedåt 

typ 

Höjdintervall 

m över slusströskeln 

Dränknings- 

varaktighet 

Huvudalternativ 

Nollalternativ 

Vassar 370-420 100-24% 395-420 392-420 

Blå bård 380-400 100%-90% 396-404 392-402 

Starrmad 395-415 97-55% 402-415 399-414 


nedre gräns 

415 55% 415 414 

8

Prediktera zonbreddsförändring 

METOD 


Vilka konsekvenser en förändrad vattenregim får på strandens naturtyper och arter 

beror på hur strandprofilerna, topografin, ser ut. Med kunskap om 

vattenståndsstatistik men utan kunskap om strandterrrängen är det svårt att uttala 

sig om konsekvenser och effekter. Calluna har därför mätt in höjd på typiska profiler 

i flacka strandavsnitt. Sju av dessa har Calluna kunnat använda för att prediktera 

förändringar i zonbredd för fokushabitaten. 

På de fältbesökta strandängslokalerna har höjd mätts in var tionde meter på 2-5 

transekter per lokal. För varje lokal valdes en höjdnivå så nära början på nedre delen 

av profilen som möjligt. Nivån kallas nollpunkten. Höjdvärdena för transektens 

nollpunkt ska vara så lika som möjligt mellan lokalens olika transekt. Avståndet i 

meter från nollpunkten till varje immätt höjdpunkt mättes i kartan i GIS. I excel 

plottades höjd ut på y-axeln och avstånd från nollpunkt på x-axeln och ett diagram 

med lokalens inmätta transekt erhölls. Avläsning i diagrammet gjordes för höjd och 

avstånd från nollpunkten var 25:e meter för var och en av de ingående transekterna. 

Slutligen kunde en medeltransekt för lokalen upprättas. I något fall var det en 

transekt som avvek mycket kraftigt från övriga och det medtogs inte i medelprofilen. 

För sju lokaler upprättades medelprofiler (Sörfjärden Strand, Sörfjärden Mågla, 

Askö, Hässlö, Landholmarna, Svartsjöviken, Ängsö). 

Övre och nedre höjdvärde för kärnutbredningen lästes av från 

satellitbildskarteringen för tre vegetationszonerna; blå bård, starrmad och fuktäng 

med tuvtåtel eller övrig frisk-fuktig gräsmark. Dessa höjder har omvandlats till 

dränkningsvaraktigheter, det vill säga hur lång tid under vegetationssäsongen en 

specifik höjd står under vatten. Vattenståndsdata som använts är observerade data 

för nuläget eftersom de troligen bäst beskriver den dränkning som de olika 

vegetationszonerna utsatts för och strukturerats av. I Nollalternativet saknas de låga 

värden som fanns i observerade värden för nuläget och dessa låga värden har med 

stor sannolikhet varit viktiga i strukturerandet av vegetationssamhällena. 

Calluna har sedan överfört dessa framtagna dränkningsvaraktigheter till 

regleringsförslagen i Huvudalternativet och Nollalternativet. I och med att 

vattenregimen ändras så ändras också höjdnivåerna som har en viss 

dränkningsvaraktighet. Höjdintervallen och vegetationszonens bredd för 

Nollalternativ och Huvudalternativ plottades i diagram över strandprofilerna. I dem 

åskådliggörs hur zonbredden förändras mellan regleringsalternativen. Zonbredden 

för den applicerade generella kärnutbredningen på varje lokal mättes genom 

avläsning i diagrammet. 

Låga nivåer (främst nedre gräns för blå bård, på 384 centimeter över slusströskeln) 

var omöjliga att rita in eftersom ett så lågt värde inte var med i medelprofilen. 

Calluna uppmärksammar att de låga nivåerna är förknippade med större 

osäkerheter än de höga nivåerna. Detta eftersom profilen ofta var flacka i nedre 

delen och det kan skilja stora avstånd (zonbredd) om man ändrar höjdvärdet någon 

eller några centimeter. I början av profilen var det heller inte ovanligt att det fanns en 

svacka, den blå bården ligger ofta nedsänkt innanför vassen som genom sin rotfilt 

ligger på något högre nivåer. Början på blå bård (nedre gräns) ritades helt enkelt in i 

början av profilen även om värdet inte var 384 centimeter över slusströskeln. 

Den procentuella förändringen i predikterade zonbredder mellan Nollalternativet 

och Huvudalternativet räknades ut. Det utplanade löpande medelvärdet tolkar 

Calluna som en indikation på att vegetationstypens zonbredd på en godtyckig lokal 

(utifrån vattenregimens som reglerande mekanism) kan förändras med x %. 

Procentsiffran ska dock inte direkt översättas till en arealförändring genom att 

multipliceras med totalarealen för vegetationstypen. Men det råder med stor 

sannolikhet ett ungefärligt 1:1-förhållande mellan zonens bredd och dess area. Den 

9


procentuella förändringen i zonbredd står alltså i proportion till förändringen i areal. 

Det blir ett konkret sätt att kvantifiera konsekvenser för några av fokushabitaten. 

Prediktion av zonbreddsförändring (beskrivet ovan) indikerar att zonbredden (mer 

precist förutsättningarna för zonen) i huvudalternativet på en godtycklig strand på 

längre sikt kommer öka med 20% för vassar, minska med ca 20% för blå bård, 

minska med 7% för starrmad och vara oförändrad för fuktäng jämfört med 


OSÄKERHETER 

Osäkerheterna berör främst följande frågor a) Kan den generella höjdutbredningen 

appliceras på sex specifika strandängar (Askö bortplockad) för att få ett resultat som 

duger för att kvantifiera generella zonbreddsförändring i Mälaren? b) Är 

avståndsmätningarna i GIS och diagram tillräckligt noggranna? c) Är tröskelvärdena 

(övre och nedre gräns för zonen och motsvarande dränkningsvaraktigheter) 

tillräckligt säkra? 

Givetvis finns en variation i hur strandängsprofilerna (terrängen) runt Mälaren ser ut 

och hur breda strandängar som utbildas. Den vegetationszonering som Calluna 

studerar utbildas bara på ett tydligt sätt på flacka och relativt vidsträckta 

strandavsnitt. De sju strandängar med inmätta höjdprofiler som använts bedömer 

Calluna kan betraktas som typiska strandängar för Mälaren (Se tabell 6). Någon är 

lite kortare och någon längre med de flesta ligger kring medelbredden på 237 m. 

Tabell 6. Bredd på inmätta strandängar. 

Lokal Strandängsbredd m 

Sörfj st 86 

Sörfj Mågla 230 

Hässlö 242 

Landholmarna 168 

Svartsjö 432 

Ängsö 250 

Medelbredd 235 

Ett sätt att testa hur väl det fungerar att applicera generell höjdutbredning och mäta 

zonbredd på en specifik profil är att jämföra modellerad nutida zonbredd med den 

som uppmättes i fält på den aktuella lokalen (fältbredd/modellerad bredd). För 

starrmad var det tre av sju lokaler där bredderna var rätt så lika varandra (kvoten ≥ 

65%). För blå bård var det fyra lokaler av sju där bredderna var rätt så lika varandra i 

bredd (kvoten ≥ 65%). För tuvtåtelfuktäng (och övrig strandnära gräsbetesmark) var 

det två av sex lokaler som var rätt så lika varandra i bredd (kvoten ≥ 65%). Det finns 

alltså en osäkerhet i att anta att man kan applicera en generell zonbredd på specifika 

strandängar av typisk karaktär. Men Calluna bedömer att osäkerheten är acceptabel i 

tillvägagångssättet att få en indikation på hur vegetationszonerna kan tänkas 

förändras. 

Avståndsmätningen i GIS och avläsningen i uppritade diagram är ungefärlig och 

siffrorna skulle säkert skilja sig något om man upprepade förfarandet. Calluna 

uppmärksammar att de låga nivåerna är förknippade med större osäkerheter än de 

höga nivåerna. Detta eftersom profilen ofta var flacka i nedre delen och det kan skilja 

stora avstånd (zonbredd) om man ändrar höjdvärdet någon eller några centimeter. I 

början av profilen var det heller inte ovanligt att det fanns en svacka, den blå bården 

ligger ofta nedsänkt innanför vassen som genom sin rotfilt ligger på något högre 

nivåer. Därför sattes start för blå bård alltid vid nollpunkten. Onoggrannheten i 

avläsning bedöms inte påverka slutresultatet påtagligt. 

I avsnittet dränkningsvaraktigheter ovan redogjordes för osäkerheter förknippade 

med avgränsning av generell kärnutbredning i höjdled och överföring av höjd till 

dränkningsvaraktigheter i nulägesregimen. Osäkerheterna fortplantas i nästa steg 

10


när nuvarande dränkningsvaraktigheter överförs till den nya regimen för att studera 

om höjdintervallet med vissa dränkningsvaraktigheter flyttas. Dessa osäkerheter 

påverkar naturligtvis prediktionen av zonbreddsförändring. 

Känslighetstestet i tabell 7 visar hur zonbredderna förändras om Callunas 

avgränsning av kärnutbredning i höjdled förskjuts 5 cm uppåt eller nedåt. Vassars 

utbredning är osäker eftersom det föreligger svårigheter att mäta exakt var vassar 

börjar och slutar. Vår bedömning är ändå att eftersom medelvattenståndet ökar så 

finns förutsättningar för vassar att vandra uppåt i strandprofilen. 

Blå bård minskar oavsett om vi har exakt rätt höjddata eller ej. Vi anser att 

förändringen är signifikant och kan få betydelse för dess funktion. 

Starrmaden är också vara känslig för förändringar i höjder. Förändringarna är dock 

små och saknar betydelse för starrmadens funktion. 

Förändringarna för tuvtåtelfuktängen är också små och vi betraktar dem som inom 

felmarginalen, vi kan med stor sannolikhet säga att den inte kommer att förändras. 

Trots dessa skillnader mellan inmätta data och en felmarginal på ± 5 centimeter 

kan vi med god säkerhet säga att Callunas metod för modellering av förändringar i 

zonbredd och höjdutbredning är robust. Procentsiffrorna ska dock inte tolkas 

bokstavligt. 

Tabell 7. Känslighetstest på prediktion av zonbreddsförändring. Siffrorna visar förändringen som 

huvudalternativet medför jämfört med nollalternativet. 

Vegetationstyp Zonbreddsförändring Zonbreddsförändring Zonbreddsförändring 

räknat på de värden räknat på en 

räknat på en 

Calluna identifierat i justering i höjd på 5 justering i höjd på 5 

konsekvensbedömningen cm uppåt 

cm nedåt 

Vassar Ökar med 20% Minskar med 4 % Minskar med 10% 

Blå bård Minskar med 23 % Minskar med 17 % Minskar med 49% 

Starrmad Minskar med 7 % Ökar med 14 % Minskar med 9 % 

Tuvtåtelfuktäng oförändrad Minskar med 9 % Minskar med 6 % 

11


Utvärdering av satellitbildskarteringen av 

vegetationstyper i strandzonen 

Satellitbildskarteringen är ett dataset som täcker strandvegetationstyper (ej skog) i 

hela Mälaren. En satellibildskartering innehåller alltid felklassade pixlar. Minsta 

karteringsenhet är en pixel det vill säga 10 x 10 meter. Karteringen omfattar öppna 

marker i strandzonen och vatten. Karteringsmetoden baseras på hur vegetationen i 

naturliga/halvnaturliga marker utvecklas från vår till högsommar. Metoden kräver 

satellitdata från minst två tidpunkter; en från vår – försommar och en från 

högsommar – sensommar: 

• Finns en satellitscen från tidig vår med högt vattenstånd förbättras 

karteringsnoggrannheten. 

• Analysen blir osäkrare ju fler år det är mellan bilderna inom samma 

klassningsområde eftersom förändrad skötsel under de år som skiljer mellan 

bilderna försämrar resultatet av analysen. 

Metoden för klassning är beskriven i bilaga 1. 

Tack vare den fältinmätning som gjordes av Calluna i nio strandängar kunde en 

fältklassning av vegetationstyp jämföras med satellitbildsklassningen. För 

gräsmark har även flygbildstolkade ytor i basinventeringen av skyddade områden 

använts. 770 pixlar utvärderades för vegetationstyperna blå bård (i tabell 8 kallat 

fuktäng med starr (hög)), starrmad (i tabell 8 kallat fuktäng med starr (låg)) och 

tuvtåtelfuktäng samt vassar med rotfilt. Nedan visas några illustrativa bilder på 

vegetationstyperna. 

12


Vegetationstyp Klass i satellitbildskarteringen. 

Ängsö i augusti. 

Sörfjärden Mågla i juni. 

Sörfjärden Mågla i april. 

Vassar med rotfilt. Sörfjärden i december. Foto Sune 

Karlsson. 

Fuktäng med tuvtåtel (förgrunden). 

Klass 30, 35. Ibland kan även klass 

53, övrig frisk-fuktig gräsmark se ut 

som på bilden, men oftast rör det sig 

om gräsmarker med sämre hävd och 

de ligger ofta högre upp i 

fuktighetsgradienten. 

Starrmad. Klass 31. (I 

satellitbildskarteringens leverans 

benämnd fuktäng med starr, låg). 

Blå bård belägen innanför vassbältet. 

Spirande svärdslilja och vass-starr 

sticker upp i vattenspegeln. Klass 24. 

(I satellitbildskarteringens leverans 

benämnd fuktäng med starr, hög). 

Täta vassar med rotfilt. Klass 22, 23, 

32, 33. 

13


Viss sammanblandning, men på acceptabel nivå, har skett mellan vassar och 

blåbård/starrmad. Blå bård och starrmad har i ganska hög utsträckning 

sammanblandats. Även i fält var gränsen mellan blå bård och starrmad diffus. Båda 

vegetationstyperna hyser höga våtmarksnaturvärden och många av de arter som 

födosöker eller reproducerar sig i habitaten nyttjar båda. Därmed är 

sammanblandningen inte besvärande. Gräsmarkerna har hög 

klassningsnoggrannhet och har väl kunnat skiljas mot de övriga 

vegetationsklasserna. Bälten med jättegröe och grenrör, invasiva gräsarter, ställde 

till problem i satellitbildsklassningen. För gräsmarksklasserna fanns ett antal pixlar 

som var mycket lågt belägna i strandprofilen, på lokalerna Broängarna och på 

Krusenberg. Dessa hade i fältinventeringen noteringen grenrör respektive jättegröe. 

Jättegröes ekologiska relation till stranden liknar den högstarrarter har. Den 

återfinns i den del av stranden som hyser förhållandevis dränkningstoleranta 

växter. Vid utebliven hävd/svag hävd kan den klättra upp och ta areal från 

tuvtåtelfuktängen. Calluna noterade också att en sänka med jättegröe vid 

Barvalappen i Sörfjärden klassat som vass utan rotfilt (blöt klass). Grenrör har 

vanligen sin tyngdpunkt lite högre upp i strandprofilen än jättegröe. Den återfinns 

oftast i lågstarrzonen. Grenrör gynnas av utebliven hävd. Grenrör har ibland 

klassats som gräsmark och ibland som starrmad eller till och med blå bård. 

I satellitbildsklassningen finns även en gräsmarksklass, kallad övrig frisk-fuktig 

gräsmark (klass 53) som inte är med i tabell 8. Den klassen innehåller troligen högre 

andel gräsmarker med sämre hävd än klassen tuvtåtelfuktäng som i hög grad har 

god hävd. På de flesta av de lokaler Calluna fältbesökte syntes ingen direkt skillnad 

mellan tuvtåtelfuktäng och övrig frisk-fuktig gräsmark. Avgränsningen av 

karteringsområdet gjordes i flera steg (se huvudrapporten) och i sista steget lades 

anslutande betesmarker till. Dessa togs från Jordbruksverkets blockdatabas och 

områden med pågående hävd enligt ängs- och betesinventeringen, TUVAdatabasen 

(inom 0-5 meter över havet). Detta medför att gräsmarker som 

egentligen ligger inom Mälarens påverkansområde för vattenståndsfluktuationer 

kan komma att ligga utanför det karterade området. Marker som är mycket frodiga 

tidigt på våren, saknar fjolårsförna och saknas i databaserna som indikerar hävd 

kommer inte med i karteringsområdet. 

Tabell 8. Förväxlingsmatris, utvärdering av överensstämmelse mellan fältklassning och 

satellitbildsklassning, upprättad av Metria. 

Antal av 

Fältklass 

Fältklass 

Vassar 

Fuktäng med 

starr (hög) 

Fuktäng med 

starr (låg) 

Fuktäng med 

inslag av tuvtåtel 

Kod 

delresultat Klassning 

Vassar 

Fuktäng med 

starr (hög) 

Fuktäng med 

starr (låg) 

Fuktäng 

med inslag 

av tuvtåtel Totalt 

Anv. 

noggranhet 

14 

Prod. 

noggrannhet 

22, 23, 32, 

33 443 31 48 3 525 84,4% 96,1% 

24 

31 

35, 30 

17 69 33 2 121 57,0% 67,0% 

1 3 24 8 36 66,7% 21,6% 

0 0 6 82 88 93,2% 86,3% 

Totalt 461 103 111 95 770 80,3% 

Total 

klassningsnoggrannhet


Karteringen av buskar har inte utvärderats, men för att buskar skall karteras krävs 

en relativt hög täckningsgrad (ca > 30 % inom pixeln). Buskar underskattas därmed 

sannolikt i karteringen. 

Submers vegetation, flytblad och vassar och säv utan rotfilt har inte utvärderats 

genom fältbesök och vegetationsklassning på så vis som gjordes för landstranden. 

Vattenvegetationen har utvärderats av Metria mot flygbildstolkningen i 

basinventeringen av skyddade områden samt strandlinjerna i sjökorten och 

fastighetskartan. Dessa visar på en god samstämmighet. Utbredningen av klassen 

undervattensvegetation beror sannolikt på tidpunkten för högsommarsatellitbilden, 

men ger en god indikation om var flytblad dominerar och var 

undervattensvegetation dominerar i grundområdena. 

En viktig slutsats är att man rumsligt kan identifiera flacka stränder med 

välutvecklad zonering, vilket ger stark indikation på höga naturvärden. 

Kartering av svämskog 

En helt separat kartering gjordes för svämlövskog. Metoden att kartera svämlövskog 

baseras på en analys av dränkta områden vid högvatten i kombination med en 

klassning av lövskog inom lantmäteriet skogsmask. Den täcker inte in Ekoln och 

Ekolsundsviken eftersom satellitbilder från tid med vårhögvatten saknades. 

Svämskog har inte kunnat utvärderas mot information från fältinventering. 

Klassningen innehåller osäkerheter. Osäkerheten ligger i att bedöma 

fuktighetsgradienten, stammarna stör så att man kanske inte bedömer fuktighet på 

marken, likaså är det svårt att bedöma om skogen är svämmad eller bara fuktig. 

Karteringen av svämlövskog karterar fuktiga skogar och indikerar svämmade skogar 

men överskattar sannolikt ytan. 

15

Stockholms Stad 

Projekt Slussen 

Bilaga 3 

Projekt Slussen – Ny reglering 

av Mälaren 

Sammanställning av 

genomgångna områden, 

habitat och arter 

2010-09-28

Innehåll 

Natura 2000-områden och naturreservat 3 

Använda underlag 4 

Bedömda Natura 2000-områden 6 

Avförda Natura 2000-områden och naturreservat 7 

Avförda och ej utredda naturtyper 10 

Ramsarområden 10 

Bedömda fågelarter 10 

Övriga bedömda arter 12 

Referenser 13 

Projekt Slussen – Ny reglering av Mälaren – Sammanställning av genomgångna områden, habitat och arter 2010-09-28

Natura 2000-områden och naturreservat 

Analysen över vilka naturreservat och Natura 2000-områden samt vilka naturtyper 

och Natura-habitat som påverkas av ny vattenreglering har skett i flera steg, för att 

”filtrera fram” objekt som påverkas av den nya vattenregleringen. 

Steg 1 

Calluna utgick från alla Natura 2000-områden som till någon del låg inom 500 m 

från Mälarens strandlinje. Detta område är mycket större än påverkansområde 

som identifierats med hjälp av satellitbildskarteringen. GIS-materialet med Naturaområdena 

kommer från Länsstyrelserna och har distribuerats av Sweco Position 

AB (GIS-data Projekt Slussen). Det var 83 områden. 

50 naturreservat ligger i eller intill Mälaren. Dessa bearbetades på samma sätt som 

Natura 2000-områden. Ungefär 30 av naturreservaten ligger inom Natura 2000- 

områden. 

Steg 2 

I GIS (ArcView 9.2, Spatial analyst) gjordes ett arealutdrag för varje Natura 2000område 

av hur stora arealer av varje vegetationsklass från satellitbildskarteringen 

som fanns inom påverkansområdet. 

En matris skapades med information om Natura 2000-områdena; areal 

vegetationsklasser, objektets areal, ingående Natura-habitat och arter (Natura 2000arter 

och andra känsliga arter med koppling till vattenregimen nämnda i 

bevarandeplanen) och särskilda påpekande i bevarandeplanen med koppling till 

vattenregleringen. 

Följande Natura-habitat har Calluna definierat har uppenbar koppling till 

vattenregimen och därmed hög sannolikhet att kunna påverkas av ny 

vattenreglering: 

• Naturligt eutrofa sjöar med nate eller dybladsvegetation (3150) 

• Oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på 

exponerade stränder (3130) 

• Fuktängar med blåtåtel eller starr (6410) 

• Svämlövskog (9750) 

Projekt Slussen – Ny reglering av Mälaren – Sammanställning av genomgångna områden, habitat och arter 2010-09-28 

Utifrån uppgifterna i matrisen gjordes en fyrgradig klassning (0-3) av i vilken grad 

bevarandevärdena i objekten har hög sannolikhet att kunna påverkas av ny 

vattenreglering. (Oavsett om det kan vara positiv eller negativ konsekvens.). 

1:or. Har stora arealer, ungefärligen > 30 hektar av fokushabitaten från 

vegetationskarteringen och Natura-habitat med uppenbar koppling till 

vattenregimen (dock inte bara vattenhabitat 3150, 3130). De allra flesta objekten har 

dessutom dokumenterade förekomster av Natura 2000-arter som kan påverkas av 

den nya regleringen samt särskilda påpekanden om Mälarens vattenregim i 

bevarandeplanen. 

Fyra objekt bedömdes som 1:or av Calluna trots att de inte uppfyller ovanstående 

kriterier. Ridöarkepelagen i Södermanlands län är ett stort Natura-område men har 

inga Natura-habitat enligt flygbildstolkningen och mycket små arealer enligt 

bevarandeplanen. Men området är anmält enligt fågeldirektivet och ligger i 

Ramsarområdet och har stora arealer av projektets fokushabitat. Landholmarna i

Upplands län innehåller ”bara ca 16 ha” av Natura-habitatet ”fuktäng med blåtåtel 

eller starr (6410)” men är en dokumenterat viktig strandängsfågellokal som betas 

av nötdjur. Broviken har bara vattenhabitatet 3150 anmält men har angränsande 

strandängshabitat skyddat i naturreservat. Där pågår omfattande 

restaureringsåtgärder bl.a. efter att en invallning rivits och naturvärdena i hela 

strandzoneringen har därmed beaktats. Sörfjärden strand innehåller enligt 

Naturvårdsverkets flygbildstolkning bara 5 hektar Natura-habitat ”fuktäng med 

blåtåtel eller starr (6410)” men har enligt bevarandeplanen även 126 hektar 3150 

Naturligt eutrofa sjöar med nate och har dokumenterat värdefull submers 

vegetation enligt Länsstyrelsen. 

2:or: a) Medelstora arealer (ca 10-30 ha) av Natura-habitat med uppenbar koppling 

till vattenregimen och/eller projektets fokushabitat. Dessa arealer Natura-habitat 

är inte vattenhabitat (3150 eller 3130). De allra flesta objekt har dessutom 

dokumenterade förekomster av arter (våtmarksfåglar, småsvalting m.fl.) med 

koppling till vattenregimen och många har dessutom betydande arealer 

vattenhabitat. 

b) Områden som endast innehåller stora vattenområden som är eutrof eller mesooligotrof 

sjö (Natura-kod 3150, 3130). De kan också innehålla Natura-arter. 

c) Endast dokumenterade och goda förekomster av Natura-arter men inga Naturahabitat 

eller ringa mängd av projektets fokushabitat. (Endast ett objekt som 

innehåller småsvalting). 

3:or: Har små arealer av Natura-habitat eller fokushabitat och små eller osäkra 

förekomster av Natura-arter. 

0:or: Objektet har inte någon koppling till vattenregimen. Här finns exempelvis 

områden som över huvudtaget inte låg inom påverkansområdet och därmed fick 

noll hektar av satellitbildskarteringens strandvegetationsklasser. 

Denna kategorisering och bedömning har kommit att justeras något efter kontakter 

med Länsstyrelserna. 

För naturreservaten har naturtyperna som anges i naturreservatsbeslut och 

databasen ”skyddad natur” varit utgångspunkt. Bland de naturreservat som inte 

är Natura 2000-områden återfinns inga områden som krävt fördjupad analys 

därför att strandmiljöer (naturtyper) som påverkas av Mälarens reglering saknas. 

Steg 3 

Calluna har avgränsat utredningsarbetet. Objekt som bedöms som 1:or vad avser 

grad av påverkan av ny reglering konsekvensbedöms vidare med en utredning för 

varje objekt. 

Använda underlag 


Vid bedömningarna av de olika regleringsalternativens påverkan på Mälarens 

strandmiljöer har viktiga underlag varit Projekt Slussens satellitbildskartering av 

strandvegetation utförd av Metria, det påverkansområde som kunde avgränsas 

utifrån vegetationskarteringen samt Naturvårdsverkets databas med 

flygbildstolkade Natura 2000-habitat ”Basinventering av Natura 2000 och 

skyddade områden”. 

Till databasen finns en manual som hör till databasleveransen ”Basinventering av 

Natura 2000 och skyddade områden. Utkast 2008-04-14”. Kontaktperson är Birgitta 

Olsson på Metria. Projektet har i januari 2009 från Metria/Naturvårdsverket 

erhållit ett utdrag från databasen. Utdraget innehåller ytor inom av Metria


definierat karteringsområde för Projekts Slussens satellitbildskartering (se nedan). 

Databasen innehåller flygbildstolkning av Natura 2000-områdena och har 

avgränsat Natura 2000-habitat samt även icke-Natura-habitat inom Naturaområde. 

Basinventeringen är ett pågående projekt och Länsstyrelserna ska granska 

och verifiera det flygbildstolkade materialet. Databasen ska uppdateras efter 

Länsstyrelsernas granskning men det är inte gjort än för Mälaren. Ett av syftena 

med basinventeringen av Natura-habitat är att korrigera fel i de arealer Naturahabitat 

som är anmälda till EU. Trots att basinventeringen över Natura-habitat inte 

är klar än har det varit en stor hjälp för Calluna att använda flygbildstolkningen 

eftersom den erbjuder ett rumsligt material över Natura 2000-habitat och deras 

utbredning och i många fall kan betraktas som mer aktuell än bevarandeplanernas 

arealuppgifter. Tidigare fanns bara arealsiffror i Länsstyrelsernas bevarandeplaner 

och en databas hos Naturvårdsverket med procentfördelning av habitat inom 

Natura-områdets gränser. Arealuppgifter i bevarandeplanen kan alltså skilja sig 

från den flygbildstolkade basinventeringen. Calluna har, med ovanstående 

motiveringen, utgått från flygbildstolkade arealer i konsekvensbedömningen av 

den nya vattenregleringen. 

Vegetationskarteringen från satellitbild urskiljde 14 olika strandvegetationsklasser 

och bland dessa finns de fokushabitat (i öppna våtmarker) som Calluna definierat 

för konsekvensbedömningen; submers vegetation, flytblad, vassar, blå bård, 

starrmad, fuktäng med tuvtåtel och övrig strandnära gräsbetesmark. 

Påverkansområdet omfattar vegetationsklasser från satellitbildskarteringen med 

naturlig vegetation (ej åker, hårdgjord mark, golfbanor etc.) i gradienten från öppet 

vatten till gräsmarker inom en zon som hänger samman med Mälarens vattenyta. 

Öppet vatten ingår i avgränsning för påverkansområdet men påverkas inte direkt 

av vattenståndsvariationer och därmed inte heller av Mälarens nya 

vattenreglering. För att på kartor på ett enkelt sätt kunna visa påverkansområdet 

har ändå öppet vatten fått ingå. (För närmare metodbeskrivning av 

satellitbildskarteringen och definition av påverkansområdet se Koffman & 

Lundkvist 2009). Vegetationskartering och påverkansområdet täcker i stort sätt 

hela Mälaren men några mindre områden saknas där satellitdata inte fanns. (Dessa 

missade områden ligger främst i sydligaste delen av Sörfjärden och sydligaste 

delen av södra Björkfjärden). 

Skog har inte karterats i Projekt Slussens vegetationskartering och finns således 

heller inte med inom påverkansområdet. En helt separat satellitbildskartering 

gjordes dock för svämlövskog (vilket inte alltid motsvarar Natura 2000-habitatet 

svämlövskog). Metoden att kartera svämlövskog baseras på en analys av dränkta 

områden vid högvatten i kombination med en klassning av lövskog. Svämlövskog 

har inte kunnat utvärderas i fält. Den täcker inte in Ekoln och Ekolsundsviken 

eftersom satellitbilder från tid med vårhögvatten saknades. 

Calluna har granskat bevarandeplaner, skötselplaner för ingående naturreservat 

och en rad andra dokument som rör områdena. 

För objektet Askö-Tidö har också uppgifter hämtats från rapporten Askövikens blå 

bård, och Life-projekt 2004-2008. (Johansson & Rehnberg 2008 respektive 

Journalistgruppen Media 21 AB), 

För vattenhabitatet 3150 har uppgifter om arter och bevarandestatus i objekten 

Askö-Tidö, Strömsholm, Engsö och Ridö hämtats från en basinventering av 

submersa makrofyter som utfördes 206 (Olsson 2008).

Bedömda Natura 2000-områden 

Natura 2000-områden med förekomst av arealer > 10 hektar av naturtyper som kan 

påverkas av Mälarens reglering. 

(Områden som klassificerats som 1:or eller 2:or enligt ovan) 

Västmanlands län 

1. Askö-Tidö SE0250095 

2. Engsö SE0250009 

3. Ridöarkipelagen SE0250008 

4. Strömsholm SE0250005 

5. Frösåker SE0250145 

6. Lindöberget, väst SE0250133 

7. Sundängen SE0250161 

Uppsala län 

1. Landholmarna SE0210221 

2. Stora och Lilla Ullfjärden SE0210341 

3. Biskops-Arnö SE0210266 

4. Ekillaåsen SE0210230 

5. Norra Björkfjärden västra SE0210219 

S t o ck h o l m s l ä n 

1. Broviken SE0110130 

2. Asknäsviken SE0110377 

3. Norra Björkfjärden ost SE0110109 

Södermanlands län 

1. Ridö-Sundbyholmsarkipelagen SE0220077 

2. Lindön SE0220363 

3. Segersön SE0220182 

4. Sörfjärden-strand SE0220087 


Avförda Natura 2000-områden och naturreservat 

Områden som inte utretts vidare är Natura 2000-områden med små arealer, 

sammantaget mindre än tio hektar, av de naturtyper som påverkas av Mälarens 

reglering eller Natura 2000-områden som inte påverkas av Mälarens reglering men 

som ligger inom påverkansområdet. (Områden som klassificerats som 3:or eller 

0:or enligt ovan). Hit hör också samtliga naturreservat som inte är avsatta som 

Natura 2000-områden. 

Västmanlands län 

1. Fullerö SE0250144 

2. Kalvholmen SE0250006 

3. Ekholmen SE0250136 

4. Häggholmen SE0250134 

5. Hästholmarna SE0250010 

6. Lindholmen SE0250135 

Naturreservat som inte sammanfaller med Natura 2000-områden: 

1. Jägaråsen 

2. Björnön/Johannisberg 

Uppsala län 

1. Arnö huvud SE0210234 

2. Fånö SE0210343 

3. Grönsö SE0210252 

4. Hjulsta säteri SE0210165 

5. Sandhagen SE0210255 

6. Sandviksåsen SE0210218 

7. Tedarön SE0210236 

8. Veckholms prästholme SE0210083 

9. Bryggholmen SE0210290 

10. Haga ekbackar SE0210300 

11. Hjälstaviken SE0210077 

12. Kalmarnäs SE0210217 

13. Morga SE0210297 

14. Röllingen SE0210081 

15. Wik SE0210310 


1. Härjarön 


S t o ck h o l m s l ä n 

1. Adelsö prästgård SE0110182 

2. Bornsjön SE0110114 

3. Broknapparna SE0110176 

4. Edeby ekhage SE0110188 

5. Ekdalen SE0110192 

6. Gåseborg SE0110174 

7. Hammaren Nyborg SE0110341 

8. Hebbokärret SE0110153 

9. Judarskogen SE0110172 

10. Jurstaholm SE0110322 

11. Kiholm SE0110323 

12. Korpberget SE0110020 

13. Kärsö SE0110156 

14. Kronhagen SE0110195 

15. Lina SE0110164 

16. Lovö-Kärsö SE0110186 

17. Sturehov SE0110181 

18. Svalgarn SE0110031 

19. Talbystrand SE0110332 

20. Tofta SE0110193 

21. Vassviken, Kaggeholm SE0110187 

22. Vällinge lund SE0110309 

23. Väsby hage SE0110112 

24. Älggården SE0110194 


1. Ådö-Lagnö 

2. Stäketskogen 

3. Västerängsudd 

4. Rävsta 

5. Sättra gård 

6. Huvududden 

7. Husby 


8. Bonavik 

9. Björkö 

Södermanlands län 

1. Askholmen SE0220343 

2. Säbyviken-Bädarn SE0220354 

3. Tynnelsö-Prästholmen SE0220370 

4. Bråtorpslund SE0220250 

5. Fiholm SE0220226 

6. Gripsholm SE0220085 

7. Gorsingeholm SE0220199 

8. Hasta SE0220514 

9. Gorsingeholmskullarna SE0220443 

10. Tynäs SE0220320 

Naturreservat som inte sammanfaller med Natur-2000 områden: 

1. Götön 

2. Stora Härnön 

3. Gripsholms hjorthage 

4. Torparudden 

5. Norrby kyrkskog 


Avförda och ej utredda naturtyper 

Naturtyper vars bevarandevärden inte påverkas av Mälarens reglering. 

• Trädklädda betesmarker (9070, 9072 och 9073) 

• Artrika stagg-gräsmarker nedanför trädgränsen(6230)) 

• Artrika silikatgräsmarker nedanför trädgränsen (6270) 

• Högörtsamhällen (6430) 

• slåtterängar i låglandet (6510) 

• Obestämd västlig taiga (9010) 

• Västlig taiga barrblandskog (9015) 

• Västlig taiga blandskog (9016) 

• Västlig taiga triviallövskog (9017) 

• Boreonemoral ädellövskog (9020) 

• Näringsrik granskog/västlig taiga (9050 och 9830) 

Ramsarområden 

Ramsarområdet Asköviken-Sörfjärden i Södermanlands och Västmanlands län har 

bedömts enligt samma metod som Natura 2000-områden med stora förekomster av 

naturtyper och arter som påverkas av Mälarens reglering. Området är viktigt både 

för arter som häckar i Mälarens strandmiljöer och de som rastar. 

Hjälstaviken är också ett ramsarområde tillika Natura 2000-område och 

naturreservat. Naturtyper mm. har analyserats men inte vidare 

konsekvensbedömts eftersom Hjälstaviken har en egen reglering som är skild från 

Mälarens. 

Bedömda fågelarter 

Mälarens öppna strandmiljöer och strandnära vatten är viktiga för många 

fågelarter. Förutsättningarna för arter upptagna på fågeldirektivets bilaga 1 och i 

Sverige rödlistade fåglar har bedömts i de fall deras huvudsakliga miljö är öppna 

strandmiljöer och strandnära vattenunder häckning eller som rastlokal. 

Fåglar behandlas i fyra grupper: 

• Vadare och änder som häckar vid Mälarens stränder 

• Vadare och änder som rastar vid Mälarens stränder 

• Arter som häckar eller födosöker i vassen 

• Måsfåglar 

• Flyttande gäss 


De bedömda arterna häckar i huvudsak öppna strandmiljöer eller strandnära och 

födosöker också där eller i Mälaren. Även fåglar som rastar under flytten bedöms. 

Stora delar av populationerna av vadare som rör sig över Sverige passerar 

Mälardalen och använder Mälarens strandängar som rastlokal.

Bedömda arter 

Arter vars förutsättningar för häckning, födosök och rastmöjligheter vid Mälarens 

strandängar som bedömts därför att deras miljö kan antas påverkas av Mälarens 

reglering: 

• A007* svarthakedopping 

• A021 rördrom 

• A081 brun kärrhök 

• A119 Småfläckig sumphöna (VU) 

• A 197 Svarttärna (VU) 

• A177 dvärgmås 

• A 151 brushane (VU) 

• A166 grönbena 

• A 154 dubbelbeckasin (NT) 

• A193 fisktärna 

• årta (VU) 

• skedand 

• stjärtand (NT) 

• brunand (NT) 

• snatterand 

• tofsvipa 

• enkelbeckasin 

• sydlig gulärla (VU) 

• rödbena 

• rödspov 

De arter som är listade enligt fågeldirektivets bilaga 1 som särskilt skyddsvärda 

fågelarter har en kod som börjar med A följt av tre siffror (t.ex. A 007 för 

svarthakedoppping). 

En samlad bedömning har gjorts för flyttande vadarfåglar: dvärgbeckasin, 

gluttsnäppa, mosnäppa, svartsnäppa, större och mindre strandpipare, kärrsnäppa, 

myrsnäppa, rödspov (CR) och rödbena. Dessa arter av vadare nyttjar Mälarens 

strandängar vid flyttning (Tjernberg muntl). 

Av f ö r d a f å g e l a r t e r l i s t a d e i f å g e l d i r e k t ivet 

I de Natura 2000-områden som utretts anges i några fall i bevarandeplanerna 

några fågelarter listade i fågeldirektivet som förekommer i strandmiljöer: 

• A 122 kornknarr (NT) 

• A 068 salskrake (NT) 


• A 140 ljungpipare 

• A 094 fiskgjuse 

• A 075 havsörn (NT) 

• A 103 pilgrimsfalk (VU) 

• Flyttande gäss 

Övriga bedömda arter 

• Småsvalting (habitatdirektivet) 

• Produktion av ryggradslösa djur 

• Grön mosaiktrollslända (habitatdirektivet) 

• Guldgrön sammetslöpare (habitatdirektivet) 

• Signalkräfta 

• Fiskarter som leker tidigt i grunda vatten 

• Fiskarter som leker sent i grunda vatten 

• Groddjur 


• Utter (med avseende på passage vid Mälarens utlopp) (habitatdirektivet) 

• Vandrande fisk (med avseende på passage vid Mälarens utlopp)

Referenser 

Askling J., Hebert M., Koffman A., Lundkvist E. & Sandsten H. 2010. Projekt 

slussen – Ny reglering av Mälaren – Konsekvensbedömning av strandnära 

naturmiljön. Calluna AB, Stockholm. 

Gustafsson, A. 2007. Småsvalting i Mälaren. Läge och trender i Stockholms län. 

Rapport 2007:33. 

Johansson E, och Rehnberg M, 2008: Askövikens ”Blå bård”; Detaljplan för 

restaurering och löpande skötsel, reviderad version, Länsstyrelsen i 

Västmanlands län Miljöenheten. 

Journalistgruppen Media 21 AB: LIFE-projekt 2004-2008, Länsstyrelsen i 

Västmanlands län. 

Koffman A., & Lundkvist E. 2009. Ny reglering av Mälaren. Utredning av 

konsekvenser på strandmiljön. Underlagsrapport till MKB. Reglering 

version Fas 2c. Calluna AB, Stockholm. 

Olsson, A. 2008. Submersa makrofyter i Mälaren 2006. Basinventering Natura 

2000 samt Miljöövervakning. Länsstyrelserna i Västmanlands, 

Södermanlands och Uppsala län. Mälarens Vattenvårdsförbund. 

Rehnberg, M. 2007. Våtmarksberoende fåglar vid Asköviken, inventeringsresultatet 

2007. Länsstyrelsen i Västmanlands län. 

MUNTLIGA REFERENSER 

Hansson C. Länsstyrelsen i Västmanlands län 

Lindberg M. Länsstyrelsen i Uppsala län 

Nordin, M. Länsstyrelsen i Stockholms län 

Rydberg H. Länsstyrelsen i Södermanlands län 

Tjernberg, M. Artdatabanken 

DIGITALT MATERIAL 


Bevarandeplaner för Natura 2000-områden i Stockholms län:http://www.ab.lst.se/ 

templates/InformationPage____9707.asp 

Bevarandeplaner för Natura 2000-områden i Uppsala län: http://www.c.lst.se/ 

templates/Page.aspx?id=2747 

Bevarandeplaner för Natura 2000-områden i Södermanlands län: http://www.lst.se/ 

sodermanland/amnen/Naturvard/Natura2000/Bevarandeplaner.htm 

Bevarandeplaner för Natura 2000-områden i Västmanlands län: http:// 

www.lansstyrelsen.se/vastmanland/amnen/Naturvard/Skyddad+natur/Natura+2000/ 

Natura+2000-områden+i+Västmanlands+län/ 

Information om rödlistade fåglar: http://snotra.artdata.slu.se/artfakta/ 

GetSpecies.aspx?SearchType=Advanced 

Uppgifter om naturtyper i naturreservat från: http://www.naturvardsverket.se/sv/ 

Arbete-med-naturvard/Skydd-och-skotsel-av-vardefull-natur/Skyddad-natur/ 

OPUBLICERAT DIGITALT MATERIAL 

GIS-data Projekt Slussen. Kontaktperson: Mats Dunkars, Sweco Position Position 

AB.


Naturvårdsverkets databas med flygbildstolkade Natura 2000-habitat 

”Basinventering av Natura 2000 och skyddade områden”. Kontaktperson: Birgitta 

Olsson, Metria. 

Strandvegetationskartering samt svämlövskogskartering runt Mälaren med hjälp 

av satellitbild. Kontaktperson: Sandra Wennberg, Metria och Anna Koffman, 

Calluna AB.

Calluna AB 

Linköpings Slott 582 28 Linköping 

www.calluna.se, info@calluna.se 

Telefon: 013-12 25 75. Fax: 013-12 65 95

Projekt Slussen – Ny reglering av Mälaren ... - Structor

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?