Nr 3 2007 - Svenska Baptistsamfundet

söndagsskolan
dop, innan det är dags för några lekar. Flera
av barnen har varit med på barndop, visar det
sig. Vi pratar lite om hur det går till, sedan
om hur det kan gå till att bli döpt som vuxen.
Några av barnen vet att det fi nns en dopgrav
i kyrkan.
Vi plockar fram en docka och en liten låda
och ser hur det kan gå till. Det är lekfullt och
det fi nns plats för frågor.
– Jag tycker upplägget på Löfteslandet är
suveränt, säger Anna Rydén. Inte minst att
barnen först får tillfälle att prata av sig och
leka, innan samlingen. De träffar ju kompisar,
som de kanske inte sett på ett tag.
Oscar, 7 år, tyckte ändå det var lite svårt att
hålla sig lugn på samlingen.
– Jag tror att de fl esta hade hört talas om
Johannes Döparen och det förut. Men det
var bra att prata om det efteråt. Det här med
dopet verkar lite konstigt, tycker Oscar.
ÅLDERSINDELNINGEN INNEBÄR att samtalet sker
på en nivå som passar barnen i gruppen. Det
är också lättare att prata i en liten grupp.
Det innebär också att det måste fi nnas
minst tre vuxna med, en för varje åldersgrupp.
Men det brukar inte vara något
problem.
Efteråt får jag veta att det fi nns ett schema
med ämnen och hållpunkter, så att vem som
helst ska kunna gå in utan större förberedelser.
Den som håller storsamlingen måste
förstås vara förberedd, men förutom ungdomspastor
Mattias Johansson fi nns det fl era
engagerade frivilliga i församlingen.
– Söndagsskolearbetet är roligt, för vi vill
så mycket, säger Torbjörn Holmqvist. Men
kring 1910 var det 1000 barn i söndagsskolan,
hur är det i dag? Vi försöker i alla
fall skapa en varm atmosfär, där barnen blir
sedda. Och där vi som leder kan så några
frön.
– Det handlar också om att engagera fl era
ledare i ett ”gåvobaserat tjänande” – man
” Barnen får
tillfälle att prata
av sig och
leka, innan
samlingen.
Anna Rydén.
bidrar med det man kan.
För Betelförsamlingen har det nya söndagsskolearbetet
inneburit att man har med många
barn på söndagarna. Och, säger Torbjörn, om
barnen vill gå till söndagsskolan, då går ju
hela familjen!
Men även församlingar med färre barn kan
ta med de grundläggande tankarna i Löfteslandet,
säger Torbjörn.
– Att det ska vara roligt, att det ska ske på
barnens villkor – och inte minst att de vuxna
är med på barnens villkor! Sedan kan det
handla om en så enkel detalj som att ha lite
frukt – barnen har ju varit uppe ett tag.
Text och foto: Michael Anderson
LÖFTESLANDETS VÄGLEDANDE PUNKTER:
– Vi vill se på barnens tid och innehåll i kyrkan
ur deras synvinkel!
– Vi vill skapa en trygg atmosfär för barnen
och visa att de är sedda och älskade!
– Vi vill ge barnen en bibelundervisning som
de kan leva i vardagen!
– Vi vill undervisa barnen på ett kreativt sätt!
– Vi vill dela livet med barnen och vara goda
förebilder för dem!
– Vi vill att barnen ska ha det roligt och trivas!
Glada barn. Att gå till söndagsskolan har ett egenvärde för barnen. Och det fi nns gott om vuxna som
vill vara med.
Boknytt för små och stora
Det ges ut många barnböcker i Sverige. Förra året gavs
mer än 1 500 titlar ut, riktade till barn och unga. Några
axplock:
Gosiga Gunnar (Libris) är en berättelse om
vänskap och att hitta sin talang. Den nya
leksaken Gunnar är liten och mjuk och har en
randig mage, men han vet
inte riktigt vad han är för
sorts leksak och vad han är
till för. De andra leksakerna
hjälper honom att ta reda
på det. Min femåring tyckte
det var kul att bilderna på
Gunnar var mjuka att klappa på, men boken
riktar sig nog mer till lite mindre barn.
Av samme författare, Steve Smallman,
fi nns sedan tidigare Ett lamm till middag
(Libris) – om den hungriga vargen som får
besök av ett vilsegånget och fruset lamm. Det
skulle kunna sluta hur hemskt som helst, men
gör det förstås inte, och boken blev med sin
värme och humor snabbt en favorit i godnattläsningshyllan.
OM MAN VILL HA HJÄLP att läsa böner med
sina barn kan Min lilla bönbok av Sally Ann
Wright (Verbum) vara ett tips. Här fi nns
böner för läggdags, för vardagen, böner
om nyckelpigor, sniglar och andra saker att
förundras över och älska. Illustrationerna av
Honor Ayres ger mer att upptäcka.
Hur får man till barnverksamheten
så att den
blir en naturlig del både
i församlingens liv och i
barnens vecka? Boken Var
inte Daniel rädd i lejongropen?
(Marcus Förlag)
är en bok som främst riktar sig till barnledare
i församlingen. Författaren Andreas Tärnvind
ger motivation, råd och handfasta funderingar
kring bön, kroppspråk, lekar och relationer.
En ungdomsbok lite på djupet är Stjärnkikaren
av Katherine Paterson (Libris). Huvudpersonen,
Angel, är elva år, har en pappa som
sitter i fängelse, en mamma som är missbrukare
och får ta ett alldeles för stort ansvar för
sin lillebror Bernie. När mamman beslutar sig
för att inte orka med barnen längre, dumpas
de hos gammelfarmor på
landet. Och där, under den
klara stjärnhimlen börjar
det hända saker. Berättelsen
må ha vissa brister,
men är en fi n skildring av
relationen mellan de två
syskonen. Och med ett stråk
av mystik.
OCH SÅ ETT PAR BÖCKER MER för oss vuxna:
När Den Nya Ateismen med hänvisning till
förnuftet försöker få oss att inte tro, ger Tom
Wright i boken Helt enkelt kristen (Libris)
förnuftsmässiga skäl för kristen tro. Han gör
det genom att gå på djupet med frågor om
längtan efter rättvisa, längtan efter andlighet
och smärtan i relationer som gått snett.
Tillsammans – nitton livsviktiga saker
kristna gör när de möts tar upp ett antal företeelser
i församlingslivet, som förbön, predikan,
dop och lovsång. Med utgångspunkt i
konkreta exempel spinner Emanuel Bäckryd
vidare kring vad handlingarna står för. En bra
bok för den som är ny i församlingsgemenskapen
och vill förstå mer.
Michael Anderson
BAPTISTNYTT 3/07 5