Det nazistiska partiprogrammet - Krigsmyter

Ingenting är mer utmärkande för nazisterna än Förintelsen
– försöket att systematiskt utrota ett helt folk. Ändå fanns
det inte en rad om någonting sådant i de tyska nazisternas
partiprogram.
Även om det inte ens finns en antydan om Förintelsen i
partiprogrammet, och även om Hitler och nazisterna förmodligen
inte från början hade tänkt sig att gå så långt som till
massmord i industriell skala, finns nog nyckeln till Förintelsen
i just partiprogrammet. Av någon anledning har detta förbisetts
av många historiker på området. Nazisternas partiprogram
är fortfarande ganska okänt och finns exempelvis inte
publicerat i någon svensk översättning.
NSDAP, tyska Nationalsocialistiska arbetarpartiet, antog år
1920 sitt nya partiprogram – det så kallade 25-punktsprogram-
Det nazistiska
partiprogrammet
Av Christer Bergström
NSDAP:s vagga – sidorummet i Sterneckerbräuhaus i München. Detta var dock inte detsamma som födelseplatsen för de antisemitiska
tankarna som NSDAP senare kom att förknippas med.
1
met. Det skulle oförändrat förbli partiets program ända fram
till slutet av 1945.
Vad var det då för slags politiskt program? Framför allt var
det starkt nationalistiskt. Första punkten löd:
• Vi kräver att alla tyskar förenas i ett Stortyskland på
grundval av folkens självbestämmanderätt.
Men det var i sig ingenting som skilde sig från den tidens uppfattningar
om nationernas självbestämmande. När allt kommer
omkring var det ingenting annat än en avspegling av de
principer som var grundläggande för Versaillesfreden efter
första världskriget. Det var på de grundvalarna som de sydslaviska
folken enats i Jugoslavien och som Tjeckoslovakien
hade skapats.

Adolf Hitler i Tyrolerhatt, i spetsen för sitt parti i München 1921. Från och med nu utvecklades Führerprincipen, Hitlers absoluta
makt över partiet och i förlängningen också över Tyskland.
2

Hitler i Nürnberg inför tredje partidagen och upptakten till 1928 års val. Till vänster om bilen står Julius Streicher, redaktör för
NSDAP:s mest rabiata antisemitiska tidning Der Stürmer.
Punkt 3 i programmet – ”vi kräver jord och land (kolonier)
för att försörja vårt folk och tillgodose bosättning av
vårt befolkningsöverskott” – låter i dag extremt, men även
detta återspeglar tidsandan. Man måste hålla i minnet att detta
skrevs bara ett 30-tal år efter Berlinkongressen, där stormakterna
delade upp Afrika mellan sig, och vid en tid då huvuddelen
av världen kontrollerades av andra europeiska makter.
Framför allt var det ett uttryck för önskan att få tillbaka de
kolonier som första världskrigets segermakter tagit ifrån Tyskland
1919.
Det avgörande är att 25-punktsprogrammet var främlingsfientligt.
Det sade att endast ”folktyskar” skulle kunna bli tyska
medborgare. Punkt 5 löd:
• Den som inte är medborgare skall endast kunna bo som
gäst i Tyskland och måste lyda under utlänningslagen.
Punkt 8 krävde stopp för invandringen. Givetvis återspeglades
också partiets antisemitism.
– En tysk är av tyskt blod. Således kan ingen jude vara
tysk, hade den nazistiske ”filosofen” Alfred Rosenberg
1919 inpräntat i de andra nazisterna.
Detta uttalande återgavs nästan ordagrant i partiprogrammets
punkt 4:
• Endast folktyskar [Volksgenosse] kan bli medborgare.
Folktysk kan endast den vara som är av tyskt blod,
oavsett religion. Därför kan ingen jude räknas som
folktysk.
Som de populister de var, försökte nazisterna också appellera
till lågavlönade lantarbetare, industriarbetare och småföre-
3
tagare som kände sig pressade av konkurrens från de nya storföretagen
och trusterna. Punkt 13 löd:
• Vi kräver ett förstatligande av alla (hittillsvarande)
företagsstiftelser (truster).
Punkt 17 sade:
• Vi kräver en till våra nationella behov anpassad jordreform,
instiftandet av en lag för expropriation utan
ersättning av jord för allmänintresset. Avskaffandet av
jordräntan och förhindrandet av markspekulation.
Just detta kan tyckas svårt att förena med det faktum att nazisterna
fick ett frikostigt ekonomiskt stöd från många stora
För många – inte enbart judar – blev detta slutstationen ända
fram till år 1945 – krematorieugnarna.

företag. Den 13 april 1928 såg sig Hitler tvungen att ”förtydliga”
punkt 17 i NSDAP:s program med följande kommentar:
– På grund av våra motståndares illvilliga tolkningar av
punkt 17 i NSDAP:s program, är följande förklaring nödvändig:
Eftersom NSDAP fundamentalt bygger på principen om
privategendom, syftar ’expropriation utan ersättning’ endast
på skapandet av möjliga lagliga medel för att expropriera, där
så är nödvändigt, land som förvärvats illegalt, eller som inte
sköts i enlighet med det nationella välståndets behov. Det syftar
därför i första hand på judiska företag som ägnar sig åt
markspekulation.
Annars innehöll programmet exempelvis krav på en ”massiv
utbyggnad av äldreomsorgen”, förordade religionsfrihet
och sade sig stå på ”en positiv kristen grund”.
Hur kunde då 25-punktsprogrammet leda fram till de fruktansvärda
massakrer som inleddes med morden på de handikappade
1939?
Händelseutvecklingen visar att det sannolikt var just den
strikta etniska uppdelningen av människor i ”mer önskvärda”
4
”Arbeit Macht Frei” (”Arbete ger frihet”) hette den ironiska
devisen till många koncentrations lägers portar. I dag står flera
portar och KZ-läger kvar som en brutal påminnelse av människors
ondska.
och ”mindre önskvärda” grupper som – när nazisterna fick
total och oinskränkt makt – drev fram en utveckling till värre
och värre åtgärder mot de ”mindre önskvärda”.
I 25-punktsprogrammets på ytan ganska ”oskyldiga” uppdelning
av människor i ”folktyskar” och ”icke-tyskar” och ”prioritering
av folktyskar” dolde sig en hänsynslöshet och skräck
för det främmande som under speciella omständigheter tog sig
dessa förfärande uttryck.
De som läste nazisternas 25-punktsprogram inför valet i
Tyskland i maj 1928 (när nazisterna fortfarande var ett litet
parti – det fick 2,6 % av rösterna) kunde knappast ana att detta
program förebådade världshistoriens största brott mot mänskligheten.
Idag vet vi bättre. c