Band 1

Kapitel 2.4 – Klass 4 – Brandfarliga fasta ämnen, självantändande ämnen, ämnen som i kontakt med vatten avger brandfarliga gaser
av de explosiva egenskaperna. Om någon av dessa egenskaper ändras, skall den
nya beredningen bedömas enligt dessa klassificeringsanvisningar.
.2 Prover av självreaktiva ämnen och beredningar av sådana, som inte är nämnda i
2.4.2.3.2.3, för vilka fullständiga provningsdata inte är tillgängliga och som skall
transporteras för vidare provning och utvärdering, skall tillordnas till en passande
benämning för självreaktiva ämnen av typ C, under följande förutsättningar:
.1 av tillgänglig information framgår att provet inte är farligare än ett självreaktivt
ämne av typ B,
.2 provet är förpackat enligt förpackningsmetod OP2 (se tillämplig förpackningsinstruktion)
och vikten per lastbärare uppgår till högst 10 kg,
.3 tillgängliga data visar att kontrolltemperaturen, där sådan finns, är tillräckligt låg
för att förhindra farligt sönderfall och tillräckligt hög för att förhindra farlig fasseparation.
2.4.2.3.3 Principer för klassificering av självreaktiva ämnen
Anm.: Detta avsnitt syftar endast på de egenskaper hos självreaktiva ämnen som är avgörande
för deras klassificering. Ett flödesschema, som visar klassificeringsprinciperna i
form av ett grafiskt utformat frågeschema angående de avgörande egenskaperna tillsammans
med de möjliga svaren, ges i figur 2.1 (a) i kapitel 2.4 i FN:s rekommendationer
för transport av farligt gods. Dessa egenskaper skall bestämmas experimentellt. Lämpliga
provningsmetoder med relevanta utvärderingskriterier ges i FN:s testhandbok, del II.
2.4.2.3.3.1 Ett självreaktivt ämne anses ha explosiva egenskaper då beredningen vid
laboratorieprovning är benägen att detonera, snabbt deflagrera eller uppvisa en häftig
verkan då den upphettas under inneslutning.
2.4.2.3.3.2 Följande principer gäller för klassificering av självreaktiva ämnen som inte
är förtecknade i 2.4.2.3.2.3:
.1 Ett ämne som kan detonera eller hastigt deflagrera i transportförpackat skick är inte
tillåtet för transport under bestämmelserna för självreaktiva ämnen i klass 4.1 i förpackningen
i fråga (definierat som SJÄLVREAKTIVT ÄMNE TYP A).
.2 Ett ämne, som har explosiva egenskaper och i transportförpackat skick varken detonerar
eller hastigt deflagrerar men är benäget att orsaka en termisk explosion i kollit i
fråga, skall ha en etikett ”EXPLOSIV” för sekundärfara. Ett sådant ämne får förpackas
i mängder om högst 25 kg, såvida inte högsta kvantiteten måste begränsas till en
mindre mängd för att hindra detonation eller hastig deflagration i kollit (definierat som
SJÄLVREAKTIVT ÄMNE TYP B).
.3 Ett ämne som har explosiva egenskaper får transporteras utan etikett ”EXPLOSIV”
för sekundärfara, då ämnet i transportförpackat skick (högst 50 kg) inte kan detonera
eller hastigt deflagrera eller orsaka en termisk explosion (definierat som SJÄLV-
REAKTIVT ÄMNE TYP C).
.4 Ett ämne som vid laboratorieprovning:
.1 detonerar delvis, inte deflagrerar snabbt och inte uppvisar någon häftig verkan
då det upphettas under inneslutning
.2 inte detonerar överhuvudtaget, deflagrerar långsamt och inte uppvisar någon
häftig verkan då det upphettas under inneslutning, eller
.3 inte detonerar eller deflagrerar överhuvudtaget och uppvisar en medelmåttig
verkan då det upphettas under inneslutning
får accepteras för transport i kollin på högst 50 kg nettovikt (definierat som SJÄLV-
REAKTIVT ÄMNE TYP D).
.5 Ett ämne som vid laboratorieprovning varken detonerar eller deflagrerar över huvud
taget och uppvisar låg eller ingen verkan då det upphettas under inneslutning får
accepteras för transport i kollin på högst 400 kg/450 l (definierat som SJÄLVREAK-
TIVT ÄMNE TYP E).
.6 Ett ämne som vid laboratorieprovning varken detonerar i urgröpt skick eller deflagrerar
över huvud taget och uppvisar låg eller ingen verkan då det upphettas under
IMDG-koden (v. 30-00) 25