Band 1

Del 7 – Bestämmelser om transport
.2 har ett brännbarhetsområde i luft om minst 12 procentenheter oberoende av den
nedre explosionsgränsen. Brandfarligheten skall bestämmas genom provning eller
beräkning enligt av ISO antagna metoder (se ISO 10156:1996). Om tillgängliga data
är otillräckliga för att dessa metoder skall kunna tillämpas, får provning utföras enligt
en jämförbar metod, godkänd av nationell behörig myndighet.
Anm.: UN 1950 AEROSOLER och UN 2037 ENGÅNGSBEHÅLLARE MED GAS skall
betraktas som tillhörande klass 2.1, när kriterierna i särbestämmelser 63 i 3.3.1 är uppfyllda.
2.2.2.2 Klass 2.2 Ej brandfarliga, ej giftiga gaser
Gaser som transporteras vid ett tryck på minst 280 kPa vid 20°C eller som kylda vätskor,
och som:
.1 är kvävningsframkallande - gaser som späder ut eller tränger undan syret som normalt
finns i atmosfären, eller
.2 är oxiderande – gaser som, i allmänhet genom att avge syre, kan förorsaka eller
bidra till förbränning av andra ämnen i högre grad än luft gör, eller
.3 inte hamnar under de andra klasserna.
2.2.2.3 Klass 2.3 Giftiga gaser
Gaser som:
.1 är kända för att vara så giftiga eller frätande för människan att de utgör en hälsofara,
eller
.2 förmodas vara giftiga eller frätande för människan, eftersom de har ett LC50-värde
(enligt definition i 2.6.2.1) på högst 5 000 ml/m 3 (ppm).
Anm.: Gaser som motsvarar ovanstående kriterier på grund av sina frätande egenskaper
skall klassificeras som giftiga, med frätverkan som sekundärfara.
2.2.2.4 Gaser och gasblandningar med faror som associeras med fler än en riskgrupp rangordnas
enligt följande:
.1 klass 2.3 har företräde framför alla andra klasser,
.2 klass 2.1 har företräde framför klass 2.2.
2.2.3 Gasblandningar
För klassificering av gasblandningar (inklusive ångor av ämnen i andra klasser) skall följande
principer användas:
.1 Brandfarlighet skall bestämmas genom provning eller beräkning enligt av ISO
antagna metoder (se ISO 10156:1996). Om tillgängliga data är otillräckliga för att
dessa metoder skall kunna tillämpas, får provning utföras enligt en jämförbar metod,
godkänd av nationell behörig myndighet.
.2 Giftighetsnivån bestäms antingen med provning för att mäta LC50-värdet (enligt
definition i 2.6.2.1) eller genom beräkning med användning av följande formel:
LC
50
giftig(
blandning)
= n fi
∑
i= 1 Ti
14 IMDG-koden (v. 30-00)
1
där fi = molbråket för beståndsdelen ”i” i blandningen.
Ti = toxicitetsindex för beståndsdelen ”i” i blandningen (Ti motsvarar LC50värdet
där det är tillgängligt).
Om LC50-värdet inte är känt, fastställs toxicitetsindex med hjälp av det lägsta LC50värdet
för ämnen med liknande fysiologiska och kemiska effekter eller genom provning,
om det är det enda möjliga sättet.
.3 En gasblandning har frätverkan som sekundärfara då blandningen erfarenhetsmässigt
är känd för att skada hud, ögon och slemhinnor eller då LC50-värdet för blandningens
frätande beståndsdelar är högst 5 000 ml/m 3 (ppm), när LC50 beräknas
enligt formeln: