Svarta Solen Forts

Svarta Solens 

Brodraskap .. 

.. 

Fordjupning

Illustratör omslag: 

Matilda Bjurström 

Illustratör i boken: 

Peter Edgar 

Text: 

Kalle Burbeck 

Peter Edgar 

Anders Edgar 

Tommie Augustsson 

Robin Berglund 

Emma Husberg 

Dan Grönlund 

Emma Ström 

Kalle Grill 

Grafisk bearbetning: 

Therése Berglund 

2010-05-17

Innehall o 

Inledning 4 

Historia 5 

Livet ombord 5 

Att ansluta sig till brödraskapet 5 

Indoktrineringsprocessen 6 

Namnet 8 

Att lämna Brödraskapet 8 

Klanerna 8 

Tamir Mu‘mmar 9 

Hilal Walid 9 

Taslim Tammam 9 

Al Safi Almadhi 10 

Jasim Ammar 10 

Tahir Wadi 10 

Zuhair Yusef 10 

Sajid Hanif 11 

Al-Dabeyoun 11 

Skeppen 11 

Krigarna 12 

Hajadit 13 

Lamait 13 

Suwar 13 

Suwar ‘din 14 

Quabtan 14 

Quabtan’din 15 

Raiwat 15 

Wurtam 15 

Tariq ibn Abariss 16 

Religionen som kultur 16 

Myten 17 

Dyrkan 18 

Hajad-dyrkare 18 

Lama-dyrkare 19 

Bönen och dess moment 19 

Bönen 19 

Offret 20 

Prövningen 21 

Prästerskapet 21 

Traditionalister 23 

Målningar och tatueringar 23 

Ekonomi 25 

Familjerelationer 26 

Rykten 26 

Konflikter och Dueller 27 

Spel och lekar 28

D 

Inledning 

etta dokument är en samling texter som mer ingående beskriver olika aspekter av 

brödraskapets kultur. Det är upp till spelaren att avgöra vilka delar man bör läsa på. 

Börja lämpligtvis med att läsa Svarta Solens kortare grund-dokument för att få en 

helhetsbild av kulturen. Texterna här överlappar grunddokumentet men ger mer djup. 

4

Livet ombord 

Att inleda ett liv inom Brödraskapet är oftast det sista 

riktigt fria valet man gör, för även om vissa berättelser 

romantiserar livet till havs är sanningen långt ifrån vacker. 

Att leva under Brödraskapets blodröda fana är början 

till slutet och det är en tillvaro som medför att vara en 

del av den mest hatade grupperingen i hela den kända 

världen. Alla medlemmar av Brödraskapet lever under ett 

konstant hot av att bli nedseglade av piratjägare sugna 

på de stora belöningar som bland annat Gillet lägger på 

Svarta Solen-skepp. Handelsmän och fraktskepp seglar 

dessutom oftare och oftare med beväpnad eskort och på 

grund av Brödraskapets illasinnade och makabra rykte är 

det få som inte försöker sälja sina liv dyrt när de beslöjade 

mördarna anfaller. Trots skicklighet och duktiga krigare så 

tillhör förluster efter strid vardagen på ett skepp tillhörande 

Svarta Solens Brödraskap. 

Att överleva strider är å andra sidan ingen garanti för att 

få leva; skeppen har ingen nytta av invalidiserade bröder 

och systrar. De som inte kan tillföra något till besättningen 

lämnas för att dö eller offras av de övriga i en konstant 

strävan att glädja de mörka gudarna. Det är heller inte 

ovanligt att duka under för en av de många sjukdomar 

som härjar bland skeppen. Även om Brödraskapet har 

lärt sig hur man lever ombord efter århundraden på havet 

så är det omöjligt att helt värja sig. Besättningarna lever 

trångt under långa perioder i en smutsig miljö där skador 

och brist på större mängder rent vatten ofta är ett faktum. 

Börjar en sjukdom sprida sig så kan effekten vara dödlig 

för stora delar av besättningen. På grund av den livsstil 

som Brödraskapet för så är spridningen av könssjukdomar 

inom besättningen inte på något sätt ovanlig och är ett 

verkligt hot. 

Konfl ikter inom Brödraskapet är inte heller dessa utan 

risker för besättningsmedlemmarna. I Svarta Solens led 

hittar man de mest mordiska och psykotiska män och 

kvinnor som går att fi nna, personlighetsdrag som inte på 

något sätt minskas av kulturen inom Brödraskapet. Trots 

en oftast stark familjekänsla och sammansvetsning inom 

skeppsbesättningarna så tillhör det inte ovanligheterna att 

konfl ikter inom eller mellan skepp blossar upp och skördar 

liv. Det fi nns trots allt ingen inom Brödraskapet som inte är 

beredd att döda för sin sak. Att hålla sin besättning i styr 

är därför en av de största uppgifterna som en Quabtan 

(motsv. Kapten) har, och det är ett tecken på svaghet hos 

denne att upprepade gånger låta konfl ikter inom sin egen 

5 

grupp gå så långt att dödsfall inträffar. Svarta Solen har 

alltför många fi ender för att förlora många krigare till sina 

egna knivar. 

Generellt är dock livet ombord på skeppen relativt 

informellt och som nämnts ovan ses besättningen som en 

familj, även om det fi nns skepp med en mer disciplinär eller 

fanatisk kultur. 

Att ansluta sig 

till brodraskapet . 

Att ansluta sig till Svarta Solens Brödraskap är en 

komplicerad procedur och det är mycket sällan som 

en besättning aktivt rekryterar nya medlemmar. Det 

är först när stora förluster erhållits som skepp lägger 

till vid de få hamnar som tolererar piraternas närvaro 

och där inspekterar eventuella rekryter. Den vanligaste 

anledningen till att någon ansluter sig till Brödraskapet 

är för att denna är på fl ykt undan säker en död. Många 

av Brödraskapets medlemmar är således redan härdade 

brottslingar och livsstilen är i grunden inget främmande. 

Den andra varianten av rekrytering sker i samband 

med att en utomstående motståndare dräpt en 

besättningsmedlem och sedan infångats av den resterande 

besättningen. Om dråparen bedöms skicklig nog kan 

denne erbjudas sitt liv mot att denne tar den dräpte 

krigarens plats i besättningen. Detta slår sällan väl ut från 

början, då det inte är ovanligt att den man dräpte hade 

många vänner ombord. 

Den tredje anledningen till rekrytering är genom att 

helt enkelt shanghaja eller kidnappa personer (oftast 

unga sådana) som sedan indoktrineras till ett liv inom 

Brödraskapet. 

Skulle rekryten fi nnas lämplig nog för Brödraskapet så 

inleds en omfattande indoktrineringsprocess som slutligen 

mer eller mindre raderar den tidigare personligheten. 

Har man vunnit sin plats på skeppet genom att dräpa en 

besättningsmedlem ärvs den dödes namn av rekryten. Under 

de första åren i besättningen tillåts inte den nyrekryterade att 

visa sitt ansikte eller ens tala om inte först tilltalad. Brott mot 

dessa lagar resulterar i ofta tortyr till den grad att döden vore 

att föredra. Detta varierar självklart mellan skeppen.

Den fjärde och ovanligaste anledningen är att man föds 

inom Brödraskapet och växer upp till detta liv med allt 

vad det innebär. Uppväxten spenderas på ett klanskepp 

fram tills man är gammal nog att ge sig ut till havs. En 

person som redan tillhör Brödraskapet genomgår inte 

indoktrineringsprocessen utan värvas medelst hot, våld, 

mutor, smicker eller liknande. 

Alla besättningsmedlemmar oavsett rekryteringsmetod 

erhåller ett nytt namn och en ny identitet vid påmönstring. 

Alla personer som invigs i Brödraskapet genomgår en 

indoktrineringsprocess som i princip fokuserar på att plåga 

en person tills förmågan att känna empati inte existerar 

längre. Denna process bistås av samtliga i besättningen 

och det är väldigt ofta som en icke fullvärdig medlem 

lider av olika typer av skador till följd av detta. För att inte 

indoktrineringsprocessen skall urarta brukar den ledas 

av Brödraskapets prästerskap eller av en Suwar’din som 

skall se till att rekryten inte dör under omvandlingen till 

Brödraskapsmedlem. 

Att indoktrinera någon tar väldigt mycket tid och resurser 

varför man vill hålla denna process så effektiv som möjligt. 

Detta har lett till att Brödraskapet har mycket kunskap om 

smärta och smärtlindring. Brödraskapets läkekunniga, 

Wurtam, är personer som ofta konsulteras för att man 

på bästa sätt skall kunna tillfoga smärta som inte dödar 

personen i fråga. Det är dock inte ofta som en Wurtam 

själv leder en indoktrinering, utan fungerar snarare som 

rådgivare åt den av Quabtan utsedda indoktringeringsans 

varige. 

6 

Indoktrineringsprocessen 

När man i Brödraskapet skall ”övertala” någon att gå 

med så använder man en mycket sofi stikerad teknik, som 

går ut på att man bryter ner sitt offer och sedan lär upp 

personen på nytt. Det eleganta med metoden är att de 

färdigheter som personen hade tidigare oftast består även 

efteråt. 

Första delen: Trohetsdelen 

Själva processen är indelad i fl era steg varav den första 

delen brukar kallas trohetsdelen. Denna del gör att offret 

känner en tillhörighet och förtrolighet till Brödraskapet 

och därmed inte blir så fl yktbenägen. Som person är 

den utsatta dock mycket instabil och detta tillstånd kan 

närmast liknas vid en slags psykos. Rent praktiskt så 

tillfogar man sitt offer stora mängder av smärta (under 

infl uens av droger), så mycket smärta att den medvetna 

delen behöver ”fl y” eller ”stängas av” för man inte skall 

bli galen eller dö. Det är när personen befi nner sig i detta 

läge (detta tillstånd brukar man inom Brödraskapet relatera 

till som gränslandet) som man sedan börjar bearbeta det 

undermedvetna, berättar att Brödraskapet är den enda 

plats där de kan känna sig säkra, ty om de någonsin fl yr så 

kommer de att straffas igen. 

När sedan smärtan upphör kommer den medvetna 

delen tillbaka och informationen från den undermedvetna 

delen om att man är säker i Brödraskapet och bara där 

assimileras. Då det är väldigt individuellt hur mycket smärta 

en person tål innan gränslandet nås, så är läketiden mellan 

smärttillfällen något som måste beaktas. Det är dock inte 

den fysiska läketiden man studerar utan hur stabilt offret 

är. Om en person skulle vara instabil så märker man 

detta genom att denne brister i sina vardagsbestyr (dvs 

man klarar inte av att äta, klä sig helt korrekt, etc). När 

en person är tillräckligt stabil för att gå vidare i processen 

så syns detta tydligast genom att personen skrattar och 

har roligt tillsammans med Brödraskapet. Det händer att 

personer måste gå igenom trohetsdelen fl era gånger innan 

kan gå vidare till nästa del.

Insiktsdelen – andra delen. 

Den andra delen i indoktrineringsprocessen kallas 

insiktsdelen och är den delen som är tuffast att ta sig 

tillbaka till ett stabilt mentalt läge från. Denna del brukar 

man oftast påbörja i solljus, fortsätter ända till skymningen 

och slutar i månljus. Testet av huruvida steget varit 

framgångsrikt kan först skönjas morgonen efter. Man gör 

på liknande sätt som i del ett, dvs man tar sitt offer till 

gränslandet dock denna gång med mindre smärta och 

mer droger. Sedan tvingar man den drogade personen att 

delta i ett blodsoffer till Lama ́Hajad, där personen måste 

äta blodigt kött samtidigt som en del av dennes eget blod 

offras. Ofta ligger personen ned eller är fastbunden så att 

man kan stävja alla fl yktinstinkter hos offret. 

När personen har fått blod i munnen och varit en del i 

ett blodsoffer så bearbetar man sedan det undermedvetna 

genom att lära offret historien om Lama ́Hajad (eller vissa 

väl valda delar). Det är jobbigt och svårt att hålla personen 

i gränslandet (de delar av medvetandet som inte är i 

gränslandet kan inte bearbetas in i det undermedvetna) 

så ofta är det många Brödraskapspersoner som hjälps 

åt under denna del. Om det fi nns någon präst i närheten 

så brukar denne i många fall deltaga i det här steget. När 

man sedan vill få tillbaka den medvetna delen hos offret, 

så görs detta gradvis. Man behåller sitt offer delvis drogat 

och sedan ber man offret upprepa allt som sagts eller vissa 

utvalda delar. Det viktiga i denna del är inte att offret minns 

berättelsen ordagrant utan att innebörden har fastnat. 

När upprepningen är klar så minskar man drogerna 

ytterligare. Man ger offret en stunds vila medan man 

väntar på att drogerna i blodomloppet skall minska. Sedan 

ställer man frågorna igen och ber offret upprepa på nytt. 

Därefter minskar man drogerna ännu mer, och upprepar 

förfarandet. När offret sedan är drogfritt och denne har fått 

sova ut bör man studera personen och hur stabil denne 

verkar. Om personen är stabil och dessutom kan visa 

glädje så anses insiktsdelen vara klar. Denna del har som 

syfte att lära upp och visa personen Lama ́Hajads styrka 

och glädje, dvs personen blir religiös. Hur stark tron blir 

beror mycket på tiden i gränslandet. Om personen dock 

visar sig vara instabil så görs hela processen om på nytt. 

7 

Alim-tredje delen 

Notera dock att en person som blivit indoktrinerad 

måste lära sig vilka traditioner som gäller precis som man 

måste lära sig allting annat, och det är tidigast efter att 

insiktsdelen är avklarad som en person är mottaglig för att 

lära sig Brödraskapets rutiner och seder. En lärare som 

allmänt kallas ”Alim” (den vise) brukar utses för att den nya 

skall kunna lära sig det som krävs. Det gäller allting från 

hur man dyrkar Lama ́Hajad till hur man skall respektera 

sin Quabtan. Alim lär även sin elev vad det innebär att 

tillhöra en klan och det normala är att eleven skolas till att 

tillhöra samma klan som Alim själv. Beslutet att godkänna 

någons inträde i en klan kan endast fattas ombord på ett 

klanskepp men detta är att anses som ren formalia om 

man har en Alim som tillhör den klan man ämnar ingå i. 

Alim brukar normalt sett vara ansvarig för sin elev och 

för det som denne gör. När ett fel begås så är det upp till 

Alim att bestraffa den nya så att resten av besättningen är 

nöjd. Om det är så att den nya begår för många misstag så 

kommer istället Alim att straffas, efter som denna har svikit 

sin plikt som lärare. Exakt hur Alim skall gå tillväga under 

upplärningen är helt upp till Quabtan och Alim att enas om. 

Eleven har ingen talan. När Quabtan och Alim är nöjda 

med sin elev och denne anses redo att bli en fullvärdig 

medlem av Brödraskapet, kommer den fjärde delen 

påbörjas. Det fi nns ingen tidsbegränsning på hur länge 

man kan vara i tredje delen; elev under en Alim. 

Prövningen – fjärde delen 

Den fjärde delen i indoktrineringsprocessen kallas 

prövningsdelen och kan tidigast göra efter personen har 

sovit en fullgod sömn. Den utförs med hjälp av präster 

och innebär att personen går igenom en prövning enligt 

de religiösa riktlinjer som fi nns från Lama ́Hajad. Det 

är genom denna prövning man når den storhet man 

fötts till, det vill säga identiteten som en i Svarta Solens 

Brödraskap.

Namnet 

Tillhörighet är viktigt inom Brödraskapet. Alla 

grupperingar, vare sig det är skepp, klaner eller ranger, 

står för någon egenskap eller ett tankesätt som kan 

förklara vilken typ av person man är, varför man vill spegla 

sin identitet så exakt som möjligt i namnet. Generellt är 

namnet uppbyggt på följande sätt: 

[Klan][Titel] [Namn] ibn [Skepp] 

Ett exempel kan vara Tahir Wadi Suwar Re’qesha 

ibn Sa’adah Sa’d, där Tahir Wadi är klanen, Suwar är 

krigarrangen, Re’qesha är tilltalsnamnet och Sa’adah Sa’d 

är skeppet hon tillhör. 

Den här typen av tilltal är naturligtvis inget man 

använder i vardagen, utan vid mer formella tillfällen eller 

för att imponera på fi ender. Ombord på ett skepp är det 

vanligen smeknamn baserade på tilltalsnamnet som 

används. För exempelnamnet ovan skulle smeknamnet 

kunna vara Qesh, vilket uppenbart är lättare att skrika 

tvärsöver däcket än det formella namnet. 

Att lamna . 

Brodraskapet . 

För att en person skall kunna lämna Brödraskapet krävs 

hjälp av utomstående. Denna hjälp innebär i princip en 

omvänd indoktrineringsprocess, om personen skall bli helt 

fri från Brödraskapets tankesätt och traditioner. 

Det som måste göras är att först se till att personen inte 

kan få någon fysiskt kontakt med individer ur Brödraskapet. 

Därefter behöver man omge personen med normal kärlek, 

få denne att känna av empatin från de som bryr sig. Man 

måste även återknyta banden med sitt land och sin religion 

eller annat som är viktigt på det troende planet. Till sist 

måste man få personen att våga ta initiativ när det gäller 

hantverk och skapande samt att träffa nya vänner (vilka 

förmodligen också kan räknas som ”gamla”) som gör 

att personen kan få nytt självförtroende. Man måste helt 

enkelt återskapa sitt gamla liv i den utsträckning det går. 

Omvändet kan ta många månader och är inget som sker 

med framgång i varje fall. Det är svårt och långt ifrån alla 

lyckas återvända till ett normalt liv utanför Brödraskapet. 

8 

Klanerna 

Alla i Brödraskapet tillhör en klan. De få som föds 

ombord på ett klanskepp blir automatiskt upptagna i 

skeppets klan. Alla andra personer som går med i eller 

värvas till Brödraskapet adopteras in i någon av de 

olika klaner som fi nns. Ofta är det personen som håller 

i indoktrineringsprocessen som bestämmer vilken klan 

den nya skall tillhöra, vilket vanligtvis blir samma som den 

ansvarige själv. 

Enda sättet att byta klan är att göra detta ombord på 

ett klanskepp, dvs man adopteras på nytt av en annan 

klan. Då behöver man på något sätt bevisa för den nya 

klanen att man verkligen menar allvar, och i Brödraskapet 

är det genom handling som man visar var hjärtat är 

(vilket innebär att det fi nns många som agerar för att 

gynna sig själv eller för att man skall uppfattas på ett visst 

sätt). Det vanligaste förfarandet är att man går med i en 

besättning med en Quabtan av den klan som man önskar 

bli upptagen i, så att denne sedan kan gå i god för en när 

man vill försöka bli adopterad. Kan man inte få plats på 

ett sådant skepp måste man istället bevisa för en vanlig 

klanmedlem, någon man litar på, att man är värdig deras 

rekommendationer. Detta är dock något som måste göras 

utan att ens nuvarande Quabtan får veta något, då man då 

kan riskera att bli offer för dennes vrede. 

Ombord på ett vanligt skepp brukar många olika 

klaner vara representerade. Quabtan bestämmer hur 

många av varje, då det är denne som godkänner varje 

ny besättningsmedlem. Vanligt är dock att den klan som 

Quabtan tillhör ofta är i majoritet, detta för att förhindra att 

skeppet byter klantillhörighet. Det är fortfarande väldigt 

ovanligt att ett skepp består av endast en klan. Orsaken 

till detta är att det anses som en hövlighet och skyldighet 

inom Brödraskapet att andra klaner skall få en inblick i 

vad som sker på andra Brödraskapsskepp och -klaner. 

Utan denna möjlighet hade aldrig Brödraskapet kunnat 

bestå utan hade fallit sönder i misstänksamhet mot de 

egna. Om två främmande Brödraskapsskepp skulle träffas 

så underlättas kommunikationen dem emellan om man 

fi nner delegater från samma klan från respektive skepp. 

Spänningen mellan skeppen minskar alltid avsevärt efter 

att sådana personer av samma klan utbytt hälsningar och 

information. 

Klanpolitik är något som för en utomstående och även 

för vissa inom Brödraskapet verkar helt oförståeligt. Ofta

är klanerna att ses som samlingsnamn på båtar eller som 

grupper som arbetar på olika sätt. Man kan tänka sig dem 

som olika politiska partier med verklig makt. Att klanerna 

skulle vara i konfl ikt med varandra eller att klanerna på 

något sätt kan äventyra någon i besättningarna är något 

som offi ciellt förnekas av alla klaner. 

Alla klaner har ett mandat att lägga om en träff för 

samtliga klaner. Om ett sådant mandat används måste alla 

klaner inom ett halvår anlända med en representant till det 

klanskepp som begärt samlingen. Varje klanrepresentant 

som färdas till ett klanmöte är ”helig” enligt påbud från 

Lama’Hajad och enligt ett dekret som samtliga klaner 

har skrivit under . En kopia av dekretet fi nns på varje 

klanskepp. Om någon i Brödraskapet skulle anfalla en 

sådan representant så är detta detsamma som att direkt 

bli blodsfi ende med hela Brödraskapet, dvs fi ende med 

alla klaner. Denna tradition upprätthålls för att ge möjlighet 

för klanerna att kunna kommunicera med varandra utan 

blodsspillan. 

Om en klan bestämmer något är alla dess Quabtans 

skyldiga att följa beslutet. Man skulle därför kunna 

tro att klanpolitiken bara påverkar Quabtans, vilket 

oftast stämmer. Dock påverkar klanbeslut indirekt 

även skeppsbesättningarna genom Quabtan, alltså 

i praktiken även Brödraskapsmedlemmar av andra 

klaner. Notera dock att det inte är krav på att en vanlig 

besättningsmedlem skall följa klanbeslut, då besättningar 

lyder under en Quabtan som istället har detta ansvar. 

Att en Quabtan skulle låta bli att följa ett klanbeslut är 

detsamma som att göra myteri. Hittar Quabtan då ingen 

annan klan som vill adoptera denne, så är det bara en 

tidsfråga tills Quabtan i fråga omkommer. Det fi nns ingen 

klan som accepterar att en av sina Quabtans vägrar följa 

ett klanbeslut, utan man kommer jaga denne till döden eller 

tills beskydd av annan klan inträder. 

Nedan följer lite exempel på olika klaner och det är 

dessa som är de dominerande inom Brödraskapet. Det 

fi nns dock många fl er klaner än de som nämns här. 

Tamir Mu mmar 

Tamir Mu ́mmar är förändringsbenägen när de anar 

rikedom eller belöning, men det tar ofta lite tid innan 

förändring faktiskt sker. Detta är en av orsakerna till att 

Tamir Mu’mmar är en av de två klaner som har gått med på 

att kriga på Gillessidan. Ofta anses klanen av utomstående 

vara en slags legostyrka, vilket är felaktigt. Tamir Mu ́mmar 

9 

har nämligen ingen heder överhuvudtaget och skulle de 

tjäna på att förråda Gillet skulle de göra det (att bryta ett 

pågående avtal är dock ovanligt men sker om tillräcklig 

vinst fi nns att hämta). Det fi nns traditionalister inom klanen 

men dessa får alltid vika sig för relevanta behov som 

rikedom. Tamir Mu ́mmar är en klan med stora tillgångar 

och som ofta sysslar med vanlig handel för att öka på de 

redan befi ntliga rikedomarna. De är väldigt vaksamma över 

de geografi ska områden de har i sin ”ägo”. Denna klan är 

utan tvekan en av de starkaste klanerna som fi nns inom 

Brödraskapet. 

Hilal Walid 

Hilal Walid är den andra klanen som har anslutit sig till 

Gillet i kriget. Det som symboliserar denna klan är dess i 

sammanhanget mycket moderna värderingar. Allt som är 

nytt gällande vapen, rustningar eller stridstaktik, provar 

Hilal Walid så fort de får tillfälle. Detta var till exempel den 

första klanen som tog ombord krutvapen, eller byggde 

ödleskepp. Många tycker och tror att Brödraskapet 

hade gått under utan Hilal Walid. Det är en sanning med 

modifi kation då klanen varit riktigt illa ute emellanåt efter 

några felaktiga klanbeslut. Idag är Hilal Walid dock en stark 

klan med stora resurser tack vare Gillet och kriget. 

Taslim Tammam 

Taslim Tammam är en klan där man förespråkar att 

besluten måste gynna besättningen. Det har gjort att i goda 

tider så är stämningen inom denna klan oftast väldigt bra 

och alla talar bra om klanen. I sämre tider vill medlemmar 

av Taslim Tammam inte prata klanpolitik överhuvudtaget. 

Klanen har ett väldigt svajig humör på grund av detta. 

Klanens fi nanser bygger på att alla dess medlemmar betalar 

en slags bot eller hyra för att bo ombord på skeppen inom 

klanen. I gengäld får man klanens beskydd. Ofta sköts 

detta genom Quabtan, men om man byter skepp eller 

vistas på Taslim Tammams klanskepp märker man påtagligt 

hur systemet fungerar. Skulle man vara oförmögen att 

betala noteras detta, så undan slipper man aldrig. Saker 

som Taslim Tammam har drivit igenom är att man som 

besättningsmedlem skall ha rätt duellera, och dessutom 

att få göra det enligt Lama ́Hajads vilja, samt att man skall 

kunna byta klan om den nya klanen godkänner adoptionen.

Al Safi Almadhi 

Al Safi Almadhi är en av de minsta klanerna, men 

kanske den som föregås av fl est rykten. Orsaken är att de 

vägrar adoptera någon född utanför Brödraskapet, vilket av 

naturliga själ begränsat Al Safi Almadhis antal. De hävdar 

att de vill behålla Lama’Hajads blod rent genom att undvika 

att ovärdiga personer får tillträde till klanen, och därigenom 

till Brödraskapet. Ett annat moment inom klanen som ingen 

annan kräver av sina medlemmar, är påbudet att träna 

med vapen i minst två glas tid varje dag för att bevara sin 

styrka. Man kan lätt tro att klanen består av Lama’Hajadfanatiker, 

men detta är inte fallet utan de har helt enkelt 

en tradition som grundas på rent blod och styrka. Många 

Quabtans inom Al Safi Almadhi brukar kraftigt begränsa 

andra klaners närvaro ombord på sina skepp för att de 

skall kunna agera utan insyn utifrån. Åsikterna om varför 

den seden vuxit fram går isär, men förmodligen vill de helt 

enkelt vara med likasinnade, och rena, individer. 

Jasim Ammar 

Jasim Ammar är en klan som väljer ut personer de vill 

indoktrinera på ett mycket udda sätt. Att lära sig slåss är 

något alla kan förr eller senare, men mycket få personer 

har ett riktigt hantverk som de kan komplettera sin klan 

och besättning med. De hantverk som väljs ut är ofta av 

den typ som kan nyttjas för handel eller som är lämpliga 

ombord på ett skepp. Detta har gjort att Jasim Ammar 

dras med ett rykte om att vara mesiga och att de inte 

alltid främjar Brödraskapets traditioner rörande plundring. 

Då Jasim Ammar fl ertalet gånger försett andra klaner 

med vapen, utrustning, mat och andra nödvändiga ting i 

kristider, så brukar de riktigt traditionella i Brödraskapet 

dock se mellan fi ngrarna med den okaraktäristiska 

förkärleken för hantverkande. Det speciella tankesättet 

kring att välja hantverkskunskap före stridsdugliga 

krigare har dessutom gjort att rykten ofta fl orerar om 

klanmedlemmarnas undermåliga stridskapacitet. I själva 

verket har de vid otaliga tillfällen visat att de utan problem 

håller sin fl ank vid stora strider. En kraftig fördel klanen har 

är som en följd av tillvägagångssättet för rekrytering att 

deras skepp och utrustning alltid är i perfekt skick. 

10 

Tahir Wadi 

Tahir Wadi är defi nitivt den klan som Brödraskapet har 

minst kunskap om. Detta trots att klanen är de skickligaste 

i hela Svarta Solens Brödraskap på att segla och läsa 

väder och vind. Ingen har någonsin hört talas om att 

något av Tahir Wadis skepp gått under på grund av svåra 

havsförhållanden. Det faktum att klanen har de i särklass 

bästa Wurtamerna är en annan sak som särskiljer Tahir 

Wadi från övriga. I princip alla nya kunskaper som andra 

Wurtam lär sig kommer från denna klan. Varifrån eller hur 

de skaffar sig dessa kunskaper vägrar de ståndfast att 

prata om, men rykten går kring att de på något sätt har 

kommit över kunskap från Dangil eller bedriver handel 

med dem och därigenom har tillgång till information. 

Man ska dock inte missta bristen på insyn i Tahir Wadi 

för hemlighetsmakeri för något sådant är det inte tal om. 

Deras båtar bär ofta många från andra klaner som vill lära 

sig mer om segling och sjökunskap. Är det någon som 

frågar så delar de gärna med sig om de kunskaper de 

besitter, och de anses vara av mycket öppen natur. Det är 

endast varifrån deras kunskaper kommer som inte nämns. 

Zuhair Yusef 

Zuhair Yusef är en de minsta klanerna som fi nns. Det 

unika med dem är att de förespråkar att alla i en besättning 

ska få vara med och fatta besluten. De önskar en form 

av demokrati som skulle göra Quabtan till en slags 

representant utan reell makt. I praktiken innebär detta att 

man har sjöråd där alla större beslut fattas. De dagliga 

beslut som måste tas fattar Quabtan själv, och så länge 

som Quabtan går i linje med sjörådets vilja så kommer 

denne att få sitta kvar som styrande representant. Den som 

blir Quabtan är därför ofta en person som besättningen 

känner representerar övriga skeppsmedlemmar på ett 

korrekt sätt. Zuhair Yusef är ofta ansedd som en väldigt 

märklig företeelse och nästan alla traditionalister anser att 

hela klanen borde sänkas till botten.

Sajid Hanif 

Sajid Hanif är klanen som anser att Quabtan-positionen 

borde avskaffas och att dess mandat bör läggas i händerna 

på prästerskapet. Sajid Hanif har dock ett stort problem, 

och det är Lama’Hajads tvillingnatur. Då prästerna ibland 

bara är hängiva ena aspekten, Lama eller Hajad, kan det 

vara svårt för dessa att dra jämt. Detta brukar resultera i 

att prästerskapet ofta har stora interna problem gällande 

hur klanen skall styras. Trots de förekommande interna 

”diskussionerna” har Sajid Hanif stor inoffi ciell makt utåt, 

då religiösa medlemmar i Brödraskapet, vilka återfi nns i 

alla klaner, helst vill undvika att hamna på kollisionskurs 

med dem. 

Al-Dabeyoun 

Al-Dabeyoun, hyenans klan, kommer från den 

fl ytande staden al-Dabeyoun. En affärsidé i klanen är att 

kombinera plundring med att hyra ut sina svärd till olika 

fraktioner i konfl ikthärdar. Al Dabeyoun är en av få klaner 

som långsamt börjar bygga upp ett förtroende hos vissa 

pragmatiskt lagda fraktioner utanför brödraskapet. De 

börjar betraktas som en motpart som faktiskt ofta håller 

överenskommelser. Svarta solens brödraskap generellt 

har av naturliga skäl annars ofta ett rykte om sig att vara 

mycket opålitliga. Al-Dabeyoun är om man generaliserar 

ganska sekulära och pragmatiska, vilket gör de mest 

religiösa i brödraskapet negativt inställda till den här 

klanen. 

11 

Skeppen 

Skorpionskeppen är Brödraskapets lätta attackskepp 

som primärt används i större antal. Skeppen är långa 

och smala och är manöverdugliga i strid, även i höga 

hastigheter. Skeppstypens akter består av en lätt krökt 

tornliknande byggnad som påminner om en skorpionsvans, 

och därav skeppets kallelsenamn. 

Tornet är ofta bestyckat med vapen som stora armborst 

eller andra kastmaskiner. Det fi nns även plats för krigare 

som kan avlossa salvor av pilar och spjut från plattformar 

längst konstruktionen. 

Fören på skeppet förstärks ibland med metallplattor som 

formas och vässas till sylvassa blad som kan användas för 

att ramma fi entliga farkoster. 

Skorpionskeppen må vara snabba och smidiga men kan 

vara svåra att framföra vid hårt väder då de lätt kantrar. 

Därför fäller besättningen ofta ned pontoner som extra stöd 

när man inte befi nner sig i strid. Skorpionskeppen kan bära 

upp till ett trettiotal krigare och farkosterna brukar ingå i 

större fl ottor. 

Ödleskeppen är Brödraskapets tunga attackskepp som 

normalt används när man skall anfalla konvojer vaktade av 

krigsskepp. Ödleskeppen är byggda med lång smal kropp 

som kan stöttas med 4 st pontoner på varje sida om det blir 

storm. Fören på skeppstypen är upphöjd och kraftigt befäst 

vilket gör den till en utmärkt plats för bågskyttar. Från fören 

och främre mastkorgar reducerar man enkelt sin fi endes 

antal utan att riskera sitt eget skepp. Skeppen har trots sin 

märkliga design väldigt hög manövreringsduglighet då man 

utnyttjar pontonerna för att kunna ha extra segel uppe och 

därmed få extra fart. Skeppets för har dessutom en ram 

som brukar användas för att kroka fast offerskeppet på 

innan bordning sker. Om fl ottan som angrips har många 

skepp brukar krigarna istället för att borda sikta på att 

ramma sönder rodret på offerskeppet för att neutralisera 

fi enden. Ödleskeppen är fruktade för sin förmåga att kunna 

göra just detta och de går ofta i bräschen för större fl ottor. 

Sköldpaddsskeppen är efter klanskeppen de största 

av Brödraskapets egentillverkade farkoster. Skeppens 

huvudsyfte är att frakta och skydda människor och 

varor över långa avstånd. Skeppen är stora, breda och 

fl atbottnade och kan ta sig nära kuststräckor för att 

underlätta av- och pålastningen av varor. Skeppen täcks 

av ett ”skal” byggt av trä, hudar och tyger som hålls uppe 

av en valvliknande konstruktion, ofta tillverkad av ben från

valar och andra stora havsvidunder. Skeppen är kapabla 

att försvara sig själva under kortare perioder då luckor i 

skalet tillåter krigare att avfyra pilar och andra projektiler, 

men skeppens konstruktion gör dem långsamma och 

klumpiga och således lämpar de sig inte för direkta 

attacker i sjöslag. När Brödraskapet drar ut i krig är det 

vanligt att man har några sköldpaddskepp med sig för att 

ha en trygg mat- och vattenförsörjning under tiden, samt 

bra möjligheter att få med sig allt plundringsgods tillbaka. 

Klanskeppen är de absolut största skeppen i 

Brödraskapets fl ottor och antagligen de största skeppen i 

den kända världen. Endast Dangils transportskepp, som 

bland annat användes vid kolonisationen av Cordovien, lär 

ha varit större. Klanskeppen konstrueras genom att man 

fäster en mängd mindre farkoster till varandra för att bilda 

en bred bas, och sedan fortsätter byggnationen på höjden 

till en pyramidliknande struktur. I takt med att skeppet 

växter uppåt så gör man basen bredare för att stabilisera 

konstruktionen. Skeppen är därför mer likt fl ytande öar 

än mobila farkoster och ofta agerar de förtöjningsplats åt 

mindre båtar. Ibland har även fl era klanskepp fästs vid 

varandra för att bilda enorma fl ytande fort. Klanskeppen 

fyller många syften och de hyser bland annat smedjor, 

verkstäder och fi skeläger. 

Klanskeppen är väldigt långsamma och det seglas 

i princip bara med dem om man utarmat de lokala 

resurserna eller om man befi nner sig i väpnad konfl ikt. 

Klanskeppen är i sig inga krigsskepp men deras storlek 

gör att hundratals krigare kan stationeras på dem, och att 

borda ett klanskepp kan närmast liknas vid en belägring. 

Klanskeppen är också bestyckade med fl era sorters 

kastmaskiner och följs alltid av dussintals mindre och 

lättare farkoster, exempelvis skorpionskepp. Klanskeppen 

var länge en plåga för den gamla världens fl ottor men 

Gillets största slagskepp har idag inga större problem 

med att möta dessa vidunder, då deras eldkraft och 

manövrerbarhet vida överglänser de fl ytande kolosserna. 

Det fi nns dock historier om klanskepp som hållit ut i veckor 

mot fi endefl ottor trots dessas markant numerära överläge. 

Ett vanligt missförstånd rörande klanskepp är att tro 

att det bara fi nns ett sådant för respektive klan. Faktum 

är att det fi nns ett fl ertal sådana skepp inom varje klan, 

antalet varierar beroende på vilken klan det gäller. Från 

början var det förmodligen tänkt att det bara skulle 

fi nnas ett klanskepp per klan, men då haven är stora 

och klanskeppen svårstyrda råkade någon klan skaffa 

sig ett eller fl era extra när man felaktigt trott att det 

ursprungliga gått förlorat. Sedan dess fi nns det ingen 

12 

inom Brödraskapet som med säkerhet kan säga hur 

många klanskepp de övriga klanerna har. Däremot håller 

varje klan inbördes reda på hur många klanskepp man 

besitter. Om något klanskepp går under i strid, i brand 

eller av annan orsak, är det inte säkert att detta skulle 

offentliggöras då man inte vill visa sig svag inför de andra 

klanerna. 

Krigarna 

Grundstommen i Brödraskapets styrka är dess krigare. 

Skicklighet i strid är någonting som respekteras högt 

inom Brödraskapets brutala och blodtörstiga kultur, 

och när striden sker på krigarens villkor är han eller 

hon en fruktansvärd motståndare. Skeppsstrider och 

Brödraskapets fallenhet för snabba reträtter har lett till att 

vanliga krigare sällan bär rustning tyngre än läder. Istället 

för ståndaktigt skydd utnyttjar de till fullo den snabbhet och 

smidighet detta ger dem. 

Krigarnas vanligaste taktik fokuserar på att omringa 

fi enden. Det är genom nyttjandet av avståndsvapen och 

hajaditer (se nedan) som Brödraskapet försöker bryta upp 

fi endeformationer och möta soldater i den sorts strider de 

själva föredrar; dödliga dueller mitt i stridens kaos. När 

det går att använda olika typer av fördelar (bakhåll, högre 

höjder, osv) i strid, tvekar inte Brödraskapet att utnyttja 

detta fullt ut.. 

Trots att det är ovanligt med tungt rustade krigare 

brukar Brödraskapet ofta vara mycket välbeväpnade och 

det är inte alls konstigt att de bär med sig både avstånds- 

och närstridsvapen ut i strid. Svarta Solens krigare är de 

mest anpassningsbara bland Quabtanernas resurser och 

används fl itigt för både fl ankeringar, spaningsuppdrag och 

större anfall. 

När det gäller utrustning för en krigare så kan man 

generellt se hela spektrat mellan de tunga Hajaditerna och 

de smygande Lamaiterna i Brödraskapets led. Många bär 

sin dolk för att ära Lama’Hajad och de fl esta har någon 

typ av lättare rustning. Rustningar är ofta gjorda i läder 

och ben för att kunna användas till sjöss utan problem. Då 

Brödraskapet helst anfaller på sina egna villkor är det inte 

överdrivet vanligt med sköldar, men det förekommer och 

i synnerhet bland Hajaditerna. Den normala beväpningen 

är enhandsvapen och pilbågar eller andra avståndsvapen. 

Rörlighet är en viktig gemensam nämnare för krigarna.

Hajadit 

I efterskalvet av Brödraskapets anammande av 

krigsprofi tering har nya trupptyper utvecklats med 

skiftande vinklingar mot dess blodstörstiga gudom. Den 

ena extremen för dessa trupper är Hajaditer, krigare som 

fullkomligt hängett sig åt Hajads brinnande ursinne. Innan 

striderna eggar de upp sig till ett stadie av religiös frenesi. 

Ofta görs detta i grupp men det hindrar inte en enskild 

variant om det lämpar sig bättre för stunden. När striden 

väl börjar kastar de sig huvudstupa och vrålande in bland 

fi endemassorna, fyllda av religiöst betingat dödsförakt. Få 

saker är så skrämmande som det myllrande ursinniga kaos 

som ett Hajaditanfall innebär. Hajaditerna är dock i behov 

av sina bröder och systrar bland krigarna, då de måste 

ta hand om de många (och förhoppningsvis separerade) 

fi endestyrkorna efter att anfallet väl är inlett. Förutom 

rollen som Brödraskapets murbräcka axlar Hajaditer ofta 

uppgiften som vakter åt prominenta kaptener och präster. 

Då Hajad är solen personifi erad, gör hans trogna sitt 

bästa för att liksom sin gud blända sina fi ender. De pryder 

sig med så mycket glänsande troféer och halsband de kan 

och litar till dessa för att visa Hajads prakt. Det är också 

vanligt med skrämmande masker i både läder och metall, 

allt för att lamslå fi enden. Även fanor och fl aggor nyttjas för 

att representera skeppens Hajaditer för att imponera och 

väcka fruktan. Hajaditernas värv är ytterst farligt, och på 

grund av detta är det brukligt för dem att rusta sig tyngre 

än sina bröder och systrar. Ringbrynja och läderrustning 

är vanligast men även plåtdetaljer förekommer. När det 

kommer till beväpning föredrar Hajaditerna oftast två 

enhandsvapen att strida med sköld. De mer erfarna 

krigarna väljer ibland någon form av tvåhandsvapen och 

då ofta i form av en yxa eller ett huggspjut. Avståndsvapen 

undviks av Hajaditerna då de vill komma fi enden så nära 

som möjligt för att visa sin guds brinnande ursinne. 

Lamait 

Som fanatiska dyrkare av Lama, nattens aspekt av 

den uråldriga gudomen, skiljer sig Lamaiterna tydligt från 

Hajaditerna. Där Hajaditerna hedrar sin gud genom att i 

krig släppa loss hennes vrede över Brödraskapets fi ender 

är Lamaiter i krig, de som slår till där skadan blir som värst. 

och att kunna nedgöra sin fi ende helt utan egna förluster 

ses som den främsta av segrar. Lama önskar utvalda offer 

13 

av sina trosföljare. Lamaiter under krig brukar ofta planera 

och begrunda vart de kan åsamka fi enden mest skada. 

Många Hajaditer som saknar insikt angående Lamaiter 

brukar därför kalla dem fega. 

Lamaiter låter heller aldrig en gammal oförrätt eller 

förlust glömmas bort. Om de någon gång skulle få 

möjligheten att återupprätta äran så kommer de tveklöst ta 

tillfället i akt. Som en följd av att Lamaiter gärna undviker 

risker så har talesättet ”slår man ihjäl en av dem kommer 

ett dussin tillbaka när man vänt ryggen åt”, vuxit fram 

bland utomstående. Även om man alltså skulle lyckas se 

Lamaiterna när de kommer för att hämnas så är utsikterna 

att kunna försvara sig mycket små. 

I strid använder Lamaiter helst avståndsvapen eftersom 

det ger en möjlighet att dräpa fi enden utan att riskera 

egen förlust. Kläderna brukar dras åt det mörkare hållet. 

Förutom detta är det också brukligt att Lamaiten avhåller 

sig från smycken som inte är av ben då detta ses som ett 

sätt att hedra Lama. Av samma anledning väljer också 

många Lamaiter att måla sina ansikten som dödskallar 

eller bära mask för att visa sina fi ender vilket öde som 

väntar dem. 

Suwar 

Majoriteten av alla inom Brödraskapet har titeln Suwar, 

krigare. Det är en titel man besitter oavsett religiös 

övertygelse eller egentligen erfarenhet, ögonblicket man är 

färdig med initieringen till Brödraskapet blir man upptagen 

i Suwar-leden. På skeppen är Suwars uppgifter väldigt 

skiftande. Repslagare, fältskär, navigatör eller handelsman; 

rollen man uppfyller varierar och är i mångt och mycket 

oviktig eftersom de fl esta har samma rang. Att vara ombord 

på ett Brödraskapsskepp och inte vara Suwar eller högre, 

innebär att man är fritt byte såvida inte Quabtan har sagt 

något annat. Man blir alltså ansedd som slav, slagpåse 

eller utnyttjad på de värsta tänkbara sätt. Så fort en sådan 

person inte har fyller någon funktion längre kommer den att 

dödas (eller värre) innan kroppen kastas överbord. 

En Suwar är en del av Brödraskapets kultur och 

därmed någon som bör synas och höras. Det innebär 

att det är först när en person blivit Suwar som denne 

får ljuga och skrävla om resten av besättningen. Den 

som är en bra historieberättare är oftast uppskattad av 

skeppsmedlemmarna oavsett om berättelserna är sanna

eller inte, men tricket är att inte ljuga för mycket och för illa 

så att man råkar provocera fram en duell. Skulle en person 

utanför Brödraskapet försöka berätta något om en annan 

Suwar så är det en väldig oförrätt om det är något mindre 

smickrande som sägs. Det är bara Suwar som får berätta 

dåliga saker om andra Suwar. En sådan oförrätt innebär 

att en Suwar om möjligt ska försöka återupprätta äran utan 

att riskera sin egen nacke, och går det inte så tar man 

med sig förolämpningen tillbaka för att ta fram en plan för 

hämnd. Hämnden måste dock inte innebära att man spiller 

blod utan det går lika bra att man skrämmer skiten ur den 

utomstående, eller andra liknande förnedringar. 

Utrustningen hos en vanlig Suwar är i mångt och 

mycket en blandning av Hajaditernas och Lamaiternas, 

där personligt tycke och vad som är praktiskt styr valet av 

klädsel. Dekorationer, smycken och detaljer kan påvisa hur 

troende man är samt åt vilken av Lama’Hajads aspekter 

man helst vänder sig. 

Suwar din 

Trots synen på Suwars friheter inser också Brödraskapet 

behovet av uppdelning inom leden, så för att leda och 

lotsa rätt fi nns de så kallade Suwar’din, enklast att jämföra 

med gruppledare. Suwar ́din är ofta erfarna krigare som 

fungerar som en länk mellan Quabtan och Suwars. En av 

Suwar ́dins viktigaste sysslor är bland annat att se till att 

beslutade planer följs och verkställs. Att överse och leda de 

nyaste rekryterna under uppdragen är också en betydande 

uppgift, då det är ovana krigare som oftast är det största 

interna riskmomentet. Användandet av Suwar’dins varierar 

dock från skepp till skepp. På vissa skepp fyller de starka 

och ledande roller inom skeppskulturen (första styrman, 

handelsman, osv) medan det på mer stridsinriktade 

skepp är Suwar’dins som leder trupperna i strid och 

ser till att Quabtans planer åtlyds. Som i allt annat inom 

Brödraskapet är det upp till skeppen eller Quabtanen att ta 

fram den struktur som fungerar, allt för att binda samman 

de av tradition kaotiska Brödraskapsmedlemmarna. 

Quabtan 

Kaptenen för ett av Brödraskapets fruktade skepp kallas 

Quabtan. Det är hos dem makten över de individuella 

skeppen ligger och det är via dem Brödraskapets kultur 

bevaras. Varje Quabtan är mer eller mindre unik i sitt 

14 

ledarskap och det fi nns inga skrivna eller givna normer 

eller regelverk för hur de får eller bör leda sitt skepp, 

annat än vissa klandirektiv. Att bli Quabtan är en lång 

och farofylld väg som kräver åratals erfarenhet inom 

Brödraskapets farliga kultur. Konkurrenterna är män och 

kvinnor redo att göra i princip vad som helst för att få det 

de vill ha och där det enda skyddet är den familjekänsla 

som fi nns. Det är dock inget som avskräcker den som 

verkligen vill bli Quabtan. Det är därför inte ovanligt att 

rivaler försvinner under den kaotiska tid som kännetecknar 

maktövertagandet. Det är extremt ovanligt att en Quabtan 

frivilligt avsätter sig själv (även om det händer), i de fl esta 

fall blir positionen ledig på grund av dödsfall. 

Regelrätt myteri är sällsynt, mycket tack vare 

den gemenskap som uppstår på Brödraskapens 

skepp, men även den har gränser. I praktiken är det 

skeppsbesättningarnas godkännande som gäller för 

den nya Quabtanen, och saknas detta är det bara en 

tidsfråga innan ledarskapet kastas överbord. En annan 

faktor som motverkar eventuella myterier är att den som 

blir ny Quabtan behöver få stöd från sin klan. En Quabtan 

utan klanstöd kommer ha svårt att få sin besättning att 

stanna kvar. Om någon skulle ha blivit Quabtan utan 

klanens godkännande och vill söka det stödet, bör denne 

ha besättningen bakom sig samt inte ha brutit mot alltför 

många traditioner. 

En Quabtan som blir utmanad på duell om sitt ledarskap 

har möjligheten att fördröja detta tills nästa fullmåne 

infaller. Den seden fi nns för att inte riskera besättningen 

bara för att ledarskapet är under ”diskussion”. Det har 

hänt att olyckor har skett med utmanare under denna 

vänteperiod. En Quabtan har dock inte rätt att skjuta på en 

duell om alla i besättningen ställer sig bakom utmanaren. 

Detta händer dock nästan aldrig, för om alla i skeppet vill 

ha en ny Quabtan så kommer det ske oavsett väntetid. 

Quabtan fungerar som domare och bödel på skeppet 

och ska se till att eventuellt agg som fi nns inte går över 

gränsen för vad som är direkt farligt. Hur detta sköts är 

däremot olika från skepp till skepp. Vissa väljer att leda sin 

besättning med diplomati, att vandra en tunn linje mellan 

förhandlingar och genom diskussioner lösa konfl ikter. Detta 

är dock ingen vanlig teknik. Andra väljer att styra sina 

skepp med mer aggressiva metoder, som att med hjälp av 

förtrogna besättningsmedlemmar slå hårt mot alla tecken 

på interna stridigheter. 

En Quabtan blir därför ofta en av de allra äldsta 

på skeppet, och en av de som varit längst tid inom 

Brödraskapet. Rollen som Quabtan växer då naturligt fram

dels på grund av erfarenhet av livet till havs men också av 

skicklighet i strid. Det fi nns trots alla olikheter något som 

alla Quabtans har gemensamt: de har makten att leda en 

grupp av havens mest blodstörstiga pirater, oavsett metod. 

Quabtan din 

En Quabtan’din är en person som lyckas bli Quabtan 

över mer än ett skepp, och åtnjuter större respekt än en 

vanlig Quabtan. 

Raiwat 

Den ovanligaste av Brödraskapets titlar är Raiwat, en 

titel som närmast kan jämföras med amiral. Dessa män 

och kvinnor styr oftast ifrån klanskeppen och representerar 

det slutliga steget i Brödraskapets hierarki. De gånger en 

Raiwat faktiskt behöver lägga sig den interna politiken är 

dock sällsynta. Likaså är det sällan Raiwaten lägger sig 

i andra klaners affärer. De få tillfällen det sker gäller det 

militära kampanjer där en Raiwat kan föra befäl över en 

större samling bröder och systrar även utanför den egna 

klanen. Detta sker vanligtvis efter godkännande från de 

individuella skeppen. 

Det ryktas om att det fi nns de som i sin tur styr över 

Raiwaterna, men om så är fallet är detta någonting de håller 

sig otroligt förtegna om och vedertaget är att en Raiwat 

endast lyder under gudarna själva. Den mest kända Raiwaten 

är Tariq ibn Abariss (se avsnittet om Tariq längre ned). 

Wurtam 

Om man kan säga att det fi nns någon form av empati 

hos Brödraskapet så fi nns dessa hos Wurtam, läkarna. 

Det är endast Wurtamer som får en teoretisk utbildning, 

och är också de enda som inte ens Quabtan vågar döda 

eller skada. Om Wurtam begår ett allvarligt fel så riskerar 

de att pryglas eller gå hungriga för att veta sin plats, men 

aldrig några hot mot sina liv. Då en Wurtam skall kunna 

förstå och bota skador så indoktrineras de inte med 

smärta. Det innebär att de som fått gå denna utbildning 

redan i tidig ålder haft Brödraskapets fulla förtroende, med 

andra ord fötts inom Brödraskapet. 

Anledningen till att Wurtam är ”heliga” är för att många 

skepp har bidragit till deras utbildning, som skett ombord 

15 

på något klanskepp, och för att kunskaperna en Wurtam 

besitter är ovärdeliga i en kultur färgad av våld och död. 

Det är inte alla skepp som har en Wurtam ombord, vilket 

gjort att de ses som en slags statussymbol och ett bevis 

för att man har sin klans förtroende. Det är nämligen 

klanen som utser vilken Quabtan som skall få en Wurtam 

när denne är färdigutbildad. Ingen Quabtan vill riskera sin 

klans vrede genom att mista en Wurtam. Om en Quabtan 

skulle få sin Wurtam dödad eller på annat sätt låta denne 

gå förlorad så jämställs detta med att Quabtan har dödat 

personen i fråga. Klanen kommer då straffa Quabtan för att 

Wurtam förolyckats. 

Wurtam har tack vare sin status blivit en bricka i 

spelet mellan rivaliserande klaner. Om någon skulle 

döda en annan klans Wurtam kommer ju dess Quabtan 

förmodligen dräpas. Det innebär att Wurtam ofta skyddas 

på ett överdrivet sätt när andra klaner är i närheten. Vid 

de få tillfällen man måste fl y och lämna sårade bakom 

sig, brukar Quabtan utse vissa ur besättningen som är 

ansvariga för att Wurtam kommer med tillbaka då denne 

ofta vägrar att lämna sårade utan vård. 

Wurtamer är de enda i Brödraskapet som aldrig skulle 

kunna döda eller skada någon inom de egna leden. Inte 

ens en nådastöt utdelas av dem för att göra slut på en 

sårads lidande. En Wurtam kan dock bruka våld mot 

utomstående även om de försöker undvika det. Wurtam 

tar hand om alla skador och då de är medvetna om sin 

fredade status är de ofta är de helt orädda för hot eller 

vapenmakt. En Wurtam har dock inget mandat eller 

möjlighet att kunna påverka vad som skall göras utan 

deras trygghet ligger just i att de inte kan skadas av några 

inom Brödraskapet utan att förövaren riskerar en hel klans 

vrede. 

Wurtamer är mycket skickliga på att läka skador 

åsamkade av vapen, samt smärtlindring och gifter. Det 

fi nns de som påstår att en Wurtam överglänser till och 

med Gillets välutbildade läkare på dessa områden. De 

är å andra sidan mycket sämre utbildade inom områden 

som har med exempelvis ålderskrämpor, förlossningar 

eller inre sjukdomar at göra, då detta inte är prioriterade 

kunskaper. Wurtam har även en speciell egenskap som 

gör deras läkekonst unik, och det är att de med hjälp av 

nålar (som sätts på kroppen) och klubbor (som slås lätt på 

kroppen) kan påverka en person så att denne inte känner 

någon smärta under kommande behandling. Utöver det 

uppenbara kan det också vara väldigt användbart om 

Quabtan har en skada som denne vill hålla dold för en 

motståndare under viktigt möte, eller liknande.

Tariq ibn 

Abariss 

Det fi nns få personer i den kända världen som är så 

mytomspunna och fruktade som Tariq ibn Abariss. 

I Cordovien är han en gestalt man skrämmer barn 

med, medan han inom Brödraskapet av många anses 

vara en halvgud. Bara att nämna honom räcker för att få 

rysningar att krypa längs ryggraden på varje medlem av 

Brödraskapet, och oavsett vilken legend man väljer att tro 

på har man en åsikt om denne mytiske man. En del hävdar 

att han är resultatet av föreningen mellan Hajad och en 

kvinna av Brödraskapet medan andra påstår att han är 

Lamas utvalda på jorden. Åter andra menar att han inte 

ens föddes av en kvinna utan att han i vuxen ålder steg 

upp ur en fontän av blod mitt ute på havet och där skapade 

skeppet Abariss. 

Han har alltid sett likadan ut och verkar inte åldras. Han 

har också rykte om sig att vara osårbar och fl era som 

mött honom i strid har svurit på att de sett pilar menade 

för honom vika av från sin bana. Oavsett om han är direkt 

utvald av Hajad eller Lama eller ej, så är det tydligt att 

Tvillingguden håller sina händer över honom och det är 

allmänt känt att Tariq alltid betalar tillbaka i offer och blod. 

Han lär vägrar röra vanlig mat och sägs leva på enbart 

blod och rått kött. Det ryktas om att det egentligen är det 

som håller honom ung och inte Lama’Hajads nåd, och det 

viskas att de spädbarn han offrar till Gudomen är hans 

egna barn. 

Frågan om huruvida Tariq är en halvgud eller ej är en 

fråga som hela Brödraskapet engagerat sig i, präster såväl 

som krigare. De som förespråkar hans helighet åberopar 

ovanstående ”faktum” som bevis, medan tvivlare hävdar 

att Tariq är en galning som hädiskt nog vill efterlikna 

Lama’Hajad. Känt är att han åt upp sin dräpta tvillingbrors 

hjärta, en handling som tydligt markerar likheten med 

tvillingguden. Kanske var det då han förändrades och 

mottogs av Lama’Hajad, kanske var det broderns död 

som utlöste galenskapen, rösterna är många i frågan. Ett 

som är säkert är att kulten kring Tariq ibn Abariss är en av 

de största någonsin inom Brödraskapet, vilket både har 

splittrat och enat dem. 

16 

Religionen 

som kultur 

Religionen har alltid varit ett viktigt sätt för Brödraskapet 

att indoktrinera nya medlemmar på. Med hjälp av böner 

och en gemensam trosuppfattning bygger man upp 

de familjeband som håller ihop skeppen. Man försöker 

ersätta de nya “syskonens” gamla moraliska värderingar 

med nya, formade efter en uråldrig, mörk religion. Själva 

indoktrineringsprocessen tilldelar de nya syskonen en 

avsevärd mängd smärta. Det hör också till god tradition att 

en skälig mängd blod offras under denna process. 

Lama’Hajad är en gudom som dyrkats inom Svarta 

Solens Brödraskap sedan organisationen bildades och 

sägs härstamma från en urgammal, blodsbefl äckad 

dyrkan. Kulten lär härstamma från en ögrupp i de östra 

haven utanför Akarid, kallad Huandakka-öarna. Platsen 

är idag ödelagd efter en serie våldsamma vulkanutbrott 

och jordbävningar som förintat allt levande. En gång i 

tiden, långt innan Brödraskapet bildades, så hyste öarna 

en civilisation som lyckades erövra närliggande öar och 

upprätta ett mäktigt rike. Vad Huandakkafolkets framgång 

berodde på vet ingen och de tog hemligheten med sig 

i graven, men de som överlevde Huandakka-rikets fall 

bevarade bland annat skrifter som beskriver dyrkandet av 

en fasansfull gud kallad ”Lama’Hajad”. 

Huandakka-rikets fall är nu historia, och endast ett fåtal 

av Brödraskapets besättningsmedlemmar kan idag påstå 

sig stamma från öarna utanför Akarid. Däremot har dyrkan 

av den mörka gudomen överlevt, och utövandet av de 

uråldriga ritualerna har i stark grad färgat Brödraskapets 

redan blodiga rykte. Detta är någonting som även de 

mindre religiösa skeppen inom armadan vet att utnyttja, 

då det fi nns mycket att vinna på den fruktan sagor och 

skrock kan inspirera. Bland de mer religiösa skeppen 

kan utövandet och ritualerna variera, till och med från 

person till person. Detta då traditioner och riter har förts 

vidare muntligt, oftast med den berättandes egna tillägg 

och vinklingar. Variationen som uppstått ur detta har fl era 

gånger lett till interna stridigheter, både inom skepp och 

mellan klaner. 

Tvillingguden själv har två ansikten; det ena kvinnligt, 

det andra manligt. Där Lama, den kvinnliga sidan, som 

även kallas Svekets Moder, representerar natten, månen, 

listen och skapandet.

Den manliga sidan, Hajad, står för solen, vreden, eld, 

styrka och förstörelse . Symbolen för Lama’Hajad är en 

svart sol där solstrukturen står för Hajad och mörkret för 

Lama. Ofta avbildas solstrålarna böjda likt vågor och inte 

som räta linjer ut från cirkeln. 

Den fasansfulla tvillingguden är enligt de troende den 

som skapade världen och som också ska förstöra den 

när domedagen kommer. De människor som underkastar 

sig guden kommer själva att återfödas som gudar då 

Lama’Hajad återskapar världen. Så är nämligen gudomens 

natur, en skapare och en förstörare. Även om det fi nns de 

inom Brödraskapet som endast utåt sett dyrkar gudarna, 

är religionen någonting som starkt har präglat dem, ned 

till själva strukturen. Ett tydligt exempel på detta är de 

olika sätten att strida, taktiker som i mångt och mycket 

bestämmer hur Brödraskapet används i strid. 

Myten 

För länge sedan var världen en torr och hård plats. 

Öknar och berg täckte jordens yta. Insekter och gräs 

kämpade för att hitta fukt och skugga men torkade ofta ut 

och dog. Några större djur eller växter fanns inte. Världen 

dominerades istället av demoner – stora, dödliga varelser 

i olika former som stred med varandra om rätten till det 

torftiga landet. Vissa demoner hade formen av enorma 

spindlar, skalbaggar och andra insekter, andra hade 

humanoid form med många armar och ben. Starkast 

bland de humanoida demonerna var Lama och Hajad, 

två högresta och fruktansvärda krigare. Lama stred med 

ett svärd av mörker, hämtat från jordens innersta. Hajad 

stred med ett klot av eld som förtärde allt. De två var bittra 

fi ender och möttes fl era gånger i öppen strid. Varje gång 

de kämpade darrade själva marken, sprack upp och bytte 

form. 

Efter en särskilt hätsk strid låg de båda demonerna 

utslagna på marken intill varandra och återhämtade sig. 

Då uppenbarade sig den gigantiska spindeldemonen 

Shirah, störst och vidrigast av alla, och föll över dem i tron 

att de skulle bli ett lätt byte i sitt utmattade tillstånd. Men 

Lama och Hajad sprang upp och undvek attacken. Genom 

att än den ena, än den andra lockade jättespindeln till 

sig blev den förvirrad och så undkom de Shirahs giftiga 

käftar. De insåg då att de aldrig skulle kunna besegra 

varandra men att om de förenades till en gemensam kraft 

17 

fanns det ingen som kunde stå dem emot. De färdades till 

det avlägsna berget Huandakka och genomförde där en 

månadslång ritual där deras kroppar smälte samman till 

en. Deras olika drag renodlades och Lama blev nu kvinnlig 

och Hajad manlig, de första könsliga varelserna i världen. 

Den dubbelansiktade demonguden Lama’Hajad kom 

ned från berget Huandakka med mörkrets svärd i en hand 

och eldens klot i den andra. Det var som en mörk eld 

som svepte fram och allt som kom i dess väg förtärdes 

tills bara kol och aska fanns kvar. Lama’Hajad tog nu 

upp jakten på jättespindeln Shirah och förföljde den över 

hela världen. Trettio år tog jakten men till slut stod Shirah 

fångad mot en bergsvägg i norr och tvingades strida. Det 

var en fruktansvärd kamp. Shirah slet upp stora bitar av 

marken och kastade mot Lama’Hajad, som hela tiden vek 

åt sidan. De försökte komma inpå spindelkroppen men 

Shirahs käftar höll dem hela tiden på avstånd. Hajad blev 

då ursinnig och kastade sig rakt in i gapet och skar med ett 

långt snitt upp den enorma kroppen. 

Under Shirahs dödsskrik vällde dess blod ut över 

världen och fuktade den torra marken. Men Hajad var 

svårt skadad. Lama matade honom med Shirahs blod 

och kött men han vaknade inte. Då åt hon själv också och 

kraften i jättespindeln genomsyrade dem och förvandlade 

dem. I just det ögonblicket svepte en stor skugga in över 

världen och solen blev svart mitt på dagen. Det var himlen 

själv som hälsade sin nya härskare. Från den dagen har 

Lama’Hajad sin gemensamma, sammansvetsade form. 

Lama vände sedan sin uppmärksamhet mot världen 

runt omkring dem som nu hade börjat fyllas av växter 

födda ur Shirahs blod och djur födda ur Shirahs kött. För 

att glädja sin älskade Hajad formade hon världen som en 

gåva till honom med de berg och dalar vi känner idag. De 

återstående demonerna samlade hon ihop och fängslade 

i underjorden. Sedan vilade hon 

vid det vidsträckta havet. När solen 

lyste som starkast och speglade sig 

i vattnet vaknade slutligen Hajad 

och såg sin gåva. Han gladde sig 

men kände samtidigt avund och 

bestämde sig i tysthet för att en 

dag låta sin eld förstöra allt 

som Lama byggt upp så att 

de tillsammans kunde bygga 

en ny och bättre värld.

Dyrkan 

Traditionellt dyrkades Lama’Hajad som en och samma 

gud. De två ansiktena sågs som två oundgängliga 

aspekter av livet som både måste fi nnas för att upprätthålla 

balansen. Den som i alltför stor grad hängav sig åt 

antingen känsloutlevelse eller kontrollerat beräknande 

uppmanades att återfi nna balansen. Det var också tradition 

att alltid se varje problem eller utmanande situation från 

minst två olika håll, vilket uppmuntrade till förståelse 

för andra perspektiv och därmed minskade konfl ikter 

och gjorde Brödraskapet mer strategiskt framgångsrikt. 

Traditionalister kan fortfarande odla den vanan och begära 

att man i Lama’Hajads namn betänker situationen ur en 

annan synvinkel. 

En särskild hälsning brukas ibland i högtidliga 

sammanhang för att hedra Lama’Hajad och visa trohet. 

Två präster som möts brukar alltid denna hälsning. Man 

hälsar genom att de hälsandes båda ansiktshalvor möts, 

vilket symboliserar att båda aspekter av guden i den ena 

personen hälsar på båda aspekter av guden i den andra 

personen. Först snuddar man med sin högerkind vid den 

andres högra kind som vid en kindkyss (men man kysser 

inte), och sedan växlar man sida så att vänsterkinderna 

möts. Därefter vänder den som tog initiativet till hälsningen 

sitt huvud åt vänster och den andra personen sitt åt 

höger, så att första personens högra och andra personens 

vänstra ansiktshalva möts. Slutligen vänder båda huvudet 

åt motsatta hållet så att första personens höger- och andra 

personens vänsterkinder möts. Hela hälsningen sker 

relativt långsamt. 

Dyrkan av gudens två aspekter har dock under de 

senare åren fått en mer och mer skiljd struktur. Det fi nns de 

inom Brödraskapet som helt väljer att hänge sig åt endast 

den ena aspekten av den mörka tvillingguden. Vanligt är 

då att man mer hängivet följer Lama eller Hajad men i viss 

mån fortfarande bedyrar sin respekt för den andra sidan av 

guden. De mer fanatiska av dessa väljer att i alla skeden 

av sina liv försöka efterleva och personifi era sin guds 

styrkor, så också i stridssituationer. Det har gått så långt att 

den här typen av dyrkan kristalliserats i nya sorters krigare 

hos Brödraskapet. Många som dyrkar en gudom tenderar 

att bli mer homogena som grupp men då Lama ́Hajad är 

en tvillinggud kan man inte säga att så är fallet. 

Den normala Brödraskapsmedlemmen är dock inte 

fanatisk utan ser ofta religionen som en slags tradition som 

18 

bör upprätthållas för att inte komma på kant med andra 

inom Brödraskapet. I en “normal” besättning kan det fi nnas 

ett par personer som är riktigt fanatiska men fl er än så är 

ovanligt. Hur troende besättningen är kommer med andra 

ord Quabtan att påverka direkt, genom att utse prästerna 

och därigenom sätta den religiösa nivån för skeppet. 

Hajad-dyrkare 

Hajad-dyrkare uppmuntras till passion i sitt handlande. 

Det skall uppvisas i alla handlingar, från att laga mat med 

inlevelse eller sjunga sånger som berör, till vrålande anfall 

mot en fi ende. Med passion anses alltså att man skall 

vandra längst ut på hela skalan av munterhet till dysterhet. 

När man t ex sörjer en fallen vän så gör man detta med 

hela sitt hjärta för att i nästa stund framföra en glad sång 

till dennes minne. 

När en Hajad-dyrkare ser sin fi ende så tvekar inte 

de att anfalla rakt på, även om det ibland kunde varit 

slugare att vänta eller anfalla från annan position. Det 

som en del ser som Hajad-dyrkarnas svaghet i strid ser 

de själv som en styrka inför guden. Dessutom är det 

många fi ender som fruktar Hajad-dyrkarna eftersom de är 

kända för sitt brinnande vansinne i strid. När man möter 

en Hajad-dyrkare kan man vara säker på att man har en 

motståndare som inte kommer retirera. 

Om många Hajad-dyrkare vistas på samma plats 

kommer det förr eller senare uppstå konfl ikter just på grund 

av den omnämnda passionen. Ett exempel kan vara om 

någon går upp tidigt och lagar god mat som alla skall få 

njuta av, medan det fi nns någon annan som låter sin själ 

gå in för att sova ordentligt och länge. När den sovande blir 

väckt av personen som lagat mat är konfl ikten ett faktum. 

Dessutom kommer kocken insistera på att alla skall upp 

och äta på samma sätt som den sovande kommer insistera 

på sovandets vikt och sanning. Denna typ av banal konfl ikt 

kan ibland få större konsekvenser än de kanske borde, om 

fl er dras in i problemet eller om åtgärderna stegras. 

En extremt fanatisk-Hajad dyrkare skulle kunna riskera 

både sitt eget och andras liv genom sitt agerande. Att 

gå upp i stunden och sysslan man gör så fullkomligt att 

man ger föremålet eller handlingen allt fokus är att ära 

Hajad, och glömmer man till exempel bort att man står 

på vakt samtidigt som man följer en fjärils fl ykt kan det få 

förödande följder... En Lama-dyrkare säger ofta om Hajaddyrkarna 

att de är klagande drömmare som drivs av sin 

impulsivitet.

Lama-dyrkare 

Lama-dyrkare agerar inte brådstörtat, utan planerar sina 

handlingar med list. De har också en vision om att vara 

så effektiva som möjligt, dvs man gör inget såvida det inte 

behövs och man påbörjar inget såvida man inte måste. 

En Lama-dyrkare har strategi och list som sina främsta 

mål, och kan därför felaktigt anses fega av utomstående 

som inte förstår kulturen. Att Lama- dyrkare ofta retirerar i 

strid om de inte är säkra på att vinna, är naturligt eftersom 

onödiga offer inte är av något intresse. Allting man gör 

som Lama-dyrkare gör skall ha ett syfte, dvs logik är den 

faktor som styr. En Lama-dyrkare festar inte för att det är 

roligt, äter inte god mat för att det är gott utan för att det 

är olika sätt för musklerna att slappna av på, alternativt 

för att sinnet skall få vila lite innan man fortsätter planera 

nya strategier. En fanatisk Lama-dyrkare har nästan alltid 

ett bakomliggande motiv när något ska utföras. En Hajaddyrkare 

säger ofta att Lama-dyrkare är långsamma till 

beslut och paranoida. 

När det gäller rutinsaker som måste göras i lägret, är det 

något som en Lama-dyrkare ser som ett nödvändigt ont 

man gör utan att klaga. Om man behöver hjälp med något 

ber man om det då det anses effektivare och listigare att 

hjälpas åt. Ibland kan detta beteende leda till att ett läger 

tar längre tid att resa, då man är för många med åsikter 

och händer till uppgiften i fråga. 

En Lama-dyrkares högsta önskan är att förbli osedd när 

denne dödar, vilket har gjort att duktiga krigare av Lama 

ofta uppfattas som lönnmördare. Om man skaffat sig en 

Lama-dyrkare till fi ende har man skaffat sig en fi ende 

på livstid, ty de har aldrig bråttom och de glömmer eller 

förlåter aldrig en oförrätt. Ombord på skeppen är detta 

inget problem eftersom alla följer Brödraskapets traditioner, 

vilket gör att Quabtan kan hindra eller fördröja eventuella 

oönskade stridigheter och mord. 

En extremt fanatisk Lama-dyrkare skulle kunna bosätta 

sig långt från skeppen och endast träffa personer denne 

känner väl till. Alla eventuella beslut som fattas måste 

kunna passas in i en större helhet, vilket innebär att 

informationsbehovet skulle kunna bli väldigt stort. Praktiska 

saker såsom mat består av tråkiga men nödvändiga delar 

som ger kroppen energi. 

19 

Bonen . och 

dess moment 

Dyrkandet utav Lama’Hajad varierar mellan skeppen, 

även bland präster. Någonting som är gemensamt för 

alla är ett fokus på offrande till sin gud och på enskild 

och kollektiv bön. När Brödraskapets skepp samlas på 

en plats så samlas ofta skeppens präster och prästinnor 

och leder större rituella massböner. Saknas präst ombord 

kan Quabtan utse någon besättningsmedlem som för 

stunden får det hedersamma uppdraget att leda en bön 

till tvillingguden. Ärandet av Lama ́Hajad grundar sig på 

tre moment, där det första är ”bönen”, det andra är ”offret” 

och det tredje är ”prövningen”. Det som beskrivs nedan 

är den lägsta nivån som man kan förvänta sig av en 

besättningsman. 

. 

Bonen 

Den mest grundläggande bönen, som i princip alla 

deltar i, utförs dagligen vid gryning, skymning eller vid 

båda tillfällena. I det sistnämnda fallet har man ju möjlighet 

att skåda båda delar av Lama ́Hajad. Under normala 

omständigheter till havs följer varje skepp sin egen rutin, 

som vanligen varierar under året beroende på solens 

upp- och nedgång. Under pågående stridigheter eller i 

land kan bönetiden variera från dag till dag. Hur bönerna 

utförs skiftar från person till person, och om det rör sig 

om prästledda böner så varierar de beroende på vilken 

präst som är närvarande. De mer troende skeppen med 

tillgång till egna präster brukar ofta ha kollektiva böner. 

Grundformen är dock densamma: 

Den som ber ställer sig på knä inför antingen solen eller 

månen, yttrar sin bön högt, upprepar Lama’Hajads namn 

tre gånger och bugar. Sedan reser den bedjande sig upp 

och tar ett djupt andetag, för att sedan upprepa proceduren 

inför den andra himlakroppen på samma sätt. De få 

personer som är riktigt troende brukar ofta se till att visa 

detta för gudarna genom att tydligt visa ansiktet för Hajad 

(solen) men dölja det när bönen riktas mot Lama. Om 

bönen leds av en präst så reser sig alla i gruppen samtidigt 

på dennes signal. Hajaditerna ber ofta i grupp oavsett om 

den är prästledd eller ej.

Exakt vad som sägs i själv bönen är mycket individuellt. 

De besättningsmän som främst ber av tradition brukar 

ofta passa på att be om saker som kan vara till nytta i det 

dagliga livet, allt ifrån att byten skall vara rika till att kocken 

som lagade den vidriga maten ska dö en smärtsam död. 

De mer troende ber också om praktiska saker, men även 

om olika typer av styrka för att lyckas vara Lama’Hajad 

värdig. 

Utöver den dagliga bönen till Lama’Hajad förekommer 

enskilda böner till gudens båda aspekter. Hajad tillbes 

när solen står som högst. Bönen sker på samma sätt 

som den till Lama’Hajad, men istället för att resa sig upp 

efteråt lägger man sig på rygg för att låta Hajads värme 

stråla över sin person. Bland de icke-troende brukar denna 

del variera kraftigt beroende på väder medan de riktigt 

Hajadtrogna har för vana att ligga lika lång tid varje dag 

oavsett väder. Bönen avslutas genom att man reser sig 

upp och tar ett djupt andetag. Hajadtrogna ber ofta om 

mod och styrka i strid. 

Bönen till Lama sker vid en tidpunkt då man endast kan 

skymta månens ljus. Bönen sker på samma sätt som den 

till Lama’Hajad men under tystnad. Man står på knä, tänker 

sin bön istället för att säga den högt, uttalar Lamas namn 

genom en låg men tydlig viskning, reser sig upp och tar 

ett djupt (men tyst) andetag. De icke-troende uppsöker en 

lättillgänglig, lite avskild plats för sin bön. De mer fanatiska 

Lamadyrkarna inleder bönen med att osedd smyga sig till 

den plats där man skall be, oavsett om den bestämts av 

präst eller inte. När bönen är klar gäller det att osedd ta 

sig tillbaka. Eftersom själva bönen är tyst är det vanligt att 

använda ett kraftigt men ljudlöst kroppsspråk. Fanatikerna 

ärar också ofta Lama genom en långsam rytmiskt dans i 

månens ljus, som repeteras tre gånger. En Lamafanatiker 

kan även under den dagliga bönen till Lama’Hajad be tyst, 

vilket kan förarga vissa präster. Lamatroende ber oftast om 

visdom och vägledning och uttalar också förbannelser över 

fi ender under bönestunden. 

Offret 

Offret genomförs inte dagligen men man skall offra 

något åtminstone var tredje dag om man har möjlighet. Vad 

man offrar beror lite på vad man har tillgång till men oftast 

rör det sig om mat eller råvaror. Även dyrbara föremål 

offras. 

Den högsta formen av offer är dock ett blodsoffer och 

lyckas man offra en levande varelse så kan man vara 

20 

säker på att man tillfredställt sin gudom. Den högsta 

formen av offer gör man endast vid speciella tillfällen eller 

om det är någon eller något man måste hämnas. Att man 

gör ett blodsoffer behöver inte innebära att man dräper 

någon, det är upp till den som håller i kniven. Man kan offra 

sitt eget blod eller någon annans. Vid stora offerritualer 

innebär ceremonin dock ofta att någon eller några dör. 

Offer till Lama’Hajad sker i gryning eller skymning och 

kan lämnas intill någon Lama’Hajad-symbol. På skeppen 

fi nns en sådan symbol vanligen vid masten. Inom ett dygn 

ska offer kastas över bord för att inte gåvan ska ruttna eller 

på annat sätt bli befl äckad. På land gräver man ned sitt 

offer inom ett dygn. 

Offergåvor till Hajad bränns alltid i en eld man tänt 

enkom för offret. Att använda en existerande eldstad 

eller liknande anses vanärande och något som kan leda 

till att man drabbas av gudomens vrede. Många Hajaddyrkare 

har ett särskilt fyrfat eller ett liknande kärl som de 

använder till att tända offerelden i. Om man offrar mat eller 

föremål så slänger man helt enkelt det man offrar i lågorna, 

samtidigt som man påvisar Hajads storhet genom en bön 

eller sång. Vid större offerceremonier så dansar man ofta 

kring offerelden och denna dans ackompanjeras då av 

rytmisk sång och musik. 

Offer till Lama sker oftast i ensamhet eller i mindre 

grupper under natten och under betydligt stillsammare 

omständigheter. Offergåvan sänks ned i ett vattendrag 

under en stilla bön. Finns inget vatten att tillgå så går det 

även bra att begrava offergåvan i sand eller jord, gärna 

i anslutning till ett träd eller annan växtlighet, då dessa 

kräver vatten för att leva. Blodsoffer till Lama sker genom 

att den troende smyger sig på ett icke ont anande offer 

som skadas eller dödas till Lamas ära. Att skada en viktig 

person som är svår att komma åt anses fi nare än att döda 

vem som helst. Den troende kan också dra blod ifrån sig 

själv. Tack vare att många offer överlever så har ryktet om 

Lamatroendes förmåga att döda och smyga om natten 

vuxit och när ett lönnmord sker antar man att i många fall 

att en Lamait legat bakom. 

Utöver dessa vanliga offer förekommer ibland voodooliknande 

ritualer där ett personligt föremål som tillhör 

någon önskvärd används för att fånga denne i en 

Lama’Hajad-docka som sedan tillfogas någon skada och 

antingen grävs ned, eldas upp eller kastas i vatten.

. 

Provningen 

Prövningen är det högsta beviset på religiös 

hängivenhet och genomförs endast ett par gånger i livet. 

Under prövningen står en troende sin gudom allra närmast. 

Själva förfarandet bestäms av den präst man sökt upp 

för att få göra sin prövning, och skiljer därför från gång till 

gång. Styrka eller list, ära och mod ingår som koncept för 

formandet av prövningen. När prövningen väl är utförd 

försätts krigaren i en djup trans med hjälp av kraftiga 

droger. Det sägs att Lama’Hajad då visar sig och talar till 

krigaren i dennes inre. De kan berätta för krigaren hur 

dennes liv kommer att te sig och hur denne skall göra 

för att vinna makt och rikedom, men också hur straffen 

kommer att se ut om krigaren upphör att vara sin gudom 

hängiven. På grund av detta kan krigaren ibland bli en 

aning personlighetsförändrad efter en prövning och det 

kan leda till att denne vänder forna vänner ryggen. Det 

fi nns vissa som säger att prästerna påverkar hur en person 

förändras vid en prövning men det är ingen som vet säkert. 

21 

Prasterskapet . 

Brödraskapets prästerskap, och dess maktbas, är 

svårplacerad. I en kultur sammanbunden av muntligt 

nedärvda traditioner, med stora skillnader till och 

med mellan medlemmarna på samma skepp, är det 

förvånande hur stor respekt prästerna har hos de troende. 

Prästerskapets roll och infl ytande ombord på ett skepp 

varierar beroende på hur religiöst skeppet är. De skepp 

som tillber Brödraskapets mörka gudom huvudsakligen 

av försiktighetsskäl, för att inte stöta sig med mer religiösa 

skepp, har ofta inte ens en präst ombord utan sköter 

sina böner själva. De mer fanatiska, fundamentalistiska 

skeppens präster hörsammas i livets alla frågor. 

Vanligtvis så ställer sig prästerskapet lite vid sidan av 

den generella statusen ombord. Detta då den kunskap om 

gudarnas önskemål de innehar höjer dem över sina bröder 

och systrar, i alla fall i frågor om tro. Trots detta är det få 

präster som önskar gå emot sin Quabtan, då vedergällning 

för olydnad inom Brödraskapet ofta är snabb och dödlig 

även om man är en av dem som har gudarnas öra. Det 

är inte ovanligt att präster som trotsat sin Quabtan snart 

funnit sig själva som offer till sin gud. Vanligast är dock att 

prästerskapet och Quabtanen fi nner ett sätt att samarbeta, 

där de låter den andra sköta sina respektive plikter ifred. 

Få präster har utbildats till sitt värv från tidig ålder. Bland 

skepp som inte tidigare haft präster ombord händer det 

att en av skeppets krigare i sin religiösa iver hörsammas 

av sina bröder och systrar och därmed fungerar som 

självutnämnd präst. På skepp som har präster är det 

vanligt att dessa tar “lärjungar” från skeppets krigar. Dessa 

tas till hjälp i ritualer och utbildas i skeppets och prästens 

tolkningar av religionens utövande och traditioner. När 

sedan denna nya individ är färdigutbildad sällar den sig 

antingen till skeppets präst eller prästinna, eller söker 

sig vidare till Klanskeppen eller ett annat skepp inom 

Brödraskapets armada. Det sistnämnda är dock inte 

alltid en säker väg att välja, då det skepp man kommer till 

kanske inte delar den exakta trosuppfattningen som man 

tidigare predikat. Religiösa debatter inom Svarta Solens 

Brödraskap är inte alltid utan risk. 

Prästerna fi nns i alla former av dyrkan. Det fi nns vissa 

präster som står närmare Hajad än Lama och tvärtom. 

Det fi nns de gammeldags troende som ogillar att prata 

om Lama och Hajad var för sig utan hela tiden pratar om 

balansen, dvs. Lama’Hajad. Man kan med andra ord inte

lita på att den ena prästen är den andra lik utan åsikterna 

om tvillingguden kan skilja sig mycket från präst till präst. 

En präst som fanatiskt dyrkar Hajad är en person som 

lever ut sin gud på alla sätt man kan, t ex visa styrka och 

möta sina fi ender öppet. Hajaditen agerar ofta direkt på 

saker som hotar denne eller närstående utan att egentligen 

refl ektera över konsekvenserna. Dessa präster är lika 

snabba i handling som de är snabba att påpeka om de 

ser något ogudaktigt, vilket har lett till att de även påpekar 

saker som inte är av religiös natur och kan därigenom gå 

omgivningen på nerverna. Om de ser grövre fel så kan 

de utan förvarning brotta eller slå ned någon i 

besättningen för att förhindra förvärrande av 

”skadan”. Hajadprästen är alltså en verbal 

person som hörs mycket i lägret. Talet 

använder prästen också för att hjälpa 

“sina” Hajaditer till den religiösa frenesi 

de uppnår inför strid. 

Präster som dyrkar Hajad gör sitt 

bästa för att liksom sin gud blända 

sina fi ender. Detta innebär att en 

präst som skall försöka förkunna 

Hajads budskap ofta klär sig i 

gult eller andra starka, ljusa 

färger. Det är också vanligt 

med något eller några 

glänsande metallföremål eller 

andra solsymboler samt 

skrämmande masker i läder 

och metall, allt för att lamslå 

fi enden. När det gäller 

strid liknar Hajaditprästerna 

vanliga Hajaditer i tankesätt och 

agerande, samt utrustning. 

Det fi nns även präster som fanatiskt dyrkar Lama. De 

kan ses som personer som konstant spelar ett spel, och 

de utnyttjar vanligen sina troende för att uppnå Lamas 

mål (självfallet tolkade av prästen i fråga). Om en Lamait 

misslyckas grovt i sitt värv så kommer prästen att begära 

bot, vanligen i form av självprygling eller offer. Om det är 

en stor bot som skall utföras kanske man blir utsedd till att 

lämna blod i nästkommande ritual. När Lamaiterna ligger i 

krig utser prästen skeppets blodsoffer som kan skadas eller 

dräpas för att ge Lama ära, t ex ett fi endebefäl. Sådana 

blodsoffer behöver inte nödvändigtvis dö. En rädd fi ende är 

en bra fi ende, varför man gärna försöker skada personer 

i ledande befattning för att de skall bli sämre ledare och 

22 

därigenom underlätta för Brödraskapet i nästkommande 

strid. Så fort någon lyckas med dådet att offra en fi endes 

blod till Lama, utses oftast ett nytt blodsoffer för att hålla 

skräcken levande hos fi enden och dyrkan stark hos de 

egna. 

En Lamapräst som vill kriga i direkt mening brukar ta 

med sig sina Lamaiter på nattliga räder för att terrorisera 

Lamas fi ender. Under denna typ av aktivitet kommer alla 

som fälls ses som offer åt Lama då det sker under gudens 

anlete månen. Lamapräster klär sig alltid i mörka kläder 

där mörkgrått helt klart är den vanligaste färgen. Det 

enda ljus en sådan präst tillåts avge är benvitt, varför 

skelettdelar är vanliga. Dekorationer är oftast 

sådana som ger någon form av association 

till döden och ben är vanliga också av den 

anledningen. Det gör att alla typer av 

blänkande metall är förbjudet. 

Lamaprästen gör också sitt yttersta 

för att utrustningen skall vara helt tyst, 

och om man skulle bära metall är det 

oftast skenor eller bröstplåt då dessa 

inte låter. Dessutom bärs de i många 

fall under ytterligare ett klädlager för 

att inte avge ljud om någon eller 

något träffar rustningsdelarna. De 

eventuella smycken som bärs 

är ofta fastsydda på kläderna 

eftersom de annars riskera att låta. 

Av samma anledning väljer också 

prästerna att måla sina ansikten 

som dödskallar eller bär någon form 

av mask som associerar till döden 

för att visa sina fi ender vilket öde som 

väntar dem, precis som hos Lamaiterna. När 

det gäller vapen bär prästerna nästan uteslutande dolkar 

eftersom att döda någon till sin guds ära är något man 

bara gör när man vet att det kommer lyckas. Dessutom 

är dolken det mest ärofyllda vapnet att använda enligt en 

Lama-dyrkare. 

Det är dock ovanligt med renodlade Lama- eller 

Hajadpräster. De präster som förespråkar båda sidorna av 

Lama’Hajad uppträder som en blandning av ovanstående, 

både när det gäller utrustning och beteende. Det kan visa 

sig genom att de framstår som “olika” personer på dagen 

och natten eller att de är en konstant blandning av två 

extremer. Det som är viktigt att veta är att det offi ciellt bara 

fi nns en sorts präst inom Brödraskapet.

Traditionalister 

Inom Brödraskapet fi nns det de som lägger stor vikt vid 

gamla traditioner, vilket har utkristalliserat sig tydligt nog 

för att ge dem en egen benämning; traditionalister. De 

är individer som anser att för att bevara Brödraskapets 

kultur krävs vissa saker av dess medlemmar. Många 

kallar dem bakåtsträvare medan de själva anser att de är 

stommen och styrkan som får Brödraskapet att bestå. En 

traditionalist följer religionen med stor inlevelse men detta 

innebär inte nödvändigtvis att de är mer troende än någon 

annan. De delar av religionen som anses mest traditionellt 

korrekta förespråkas naturligtvis av de här individerna. 

Om en traditionalist exempelvis anser att ett visst stycke 

inom trosläran är viktigt att följa eftersom det bygger upp 

Brödraskapets traditionsgrund, kan denne måla sig, offra, 

äta eller slåss som en Lamait eller Hajadit trots att denne 

inte är fanatiskt religiös. 

Ett vanligt drag hos traditionalisterna är att de ofta 

berättar historier om hur det var bättre förr, eller hur något 

aldrig skulle hänt under en tidigare Quabtan, och så vidare. 

En sak som är säker är att en traditionalist alltid har minst 

en åsikt om det som sker, även om de inte alltid yppar det 

högt. 

Exakt vad som defi nerar en traditionalist varierar 

från skepp till skepp, då det beror på respektive grupps 

erfarenhet och de ingående individernas historia. Det fi nns 

dock vissa saker som alla traditionalister gör, nämligen 

följande: 

* Tvättar händerna i saltvatten före en måltid 

Man vill undvika ofrivillig förtäring av blod då detta 

endast får ske vid religöst offer 

* Tillber Lama’Hajad före och efter en strid 

Man visar tillbörlig vördnad 

* Inkluderar Svarta Solens symbol i ansiktsmålningarna 

Man visar tillhörighet och ärar kulturen och folket 

inom Brödraskapet 

Det fi nns också saker som några gör, men inte alla. 

Välsignelsen är ett exmpel på en sådan företeelse. Den 

går till så att en delvis knuten hand, med rakt pekfi nger och 

långfi nger ihophållna, förs från pannan i en nedåtgående 

utåtriktad rörelse mot marken, sedan tillbaka mot pannan 

och därefter upp mot himlen. 

23 

Malningar 

o 

och tatueringar 

Svarta Solens Brödraskap har i alla tider varit lätta att 

känna igen, inte bara genom sin annorlunda utstyrsel men 

också genom sina ansiktsmålningar. Det är sällsynt med 

en medlem av Brödraskapet som inte smyckar sitt ansikte 

med målningar, men hur dessa målningar ser ut är dock 

oerhört varierande, både mellan individer och tillfällen. 

För en utomstående kan det verka som om målningarna 

helt saknar logik utöver den skrämmande effekt de 

ger, men sanningen är att en Brödraskapsmedlem kan 

utläsa mängder av dolda meningar i en målning då olika 

symboler representerar olika händelser eller begrepp. 

Man kan till och med visa vilken del av tvillingguden som 

står bäraren närmast eller skymfa ett annat skepp genom 

smyckningarna. Hur målningarna är gjorda skiljer sig 

mycket från skepp till skepp och varje klan har dessutom 

sina egna traditioner gällande ansiktsmålningarna. Det 

fi nns dock några gemensamma nämnare för alla inom 

Brödraskapet: 

1. Alla har rätt att smycka halva ansiktet med målningar. 

Vilken halva det gäller skiljer sig från skepp till skepp men 

inom en besättning har man målningarna på samma sida. 

Halva ansiktet räknas vertikalt, dvs från mitten av pannan, 

nedför näsan och vidare ner genom mitten av hakan. Man 

kan alltså inte välja att måla övre eller nedre ansiktshalvan 

utan det är vänster eller höger sida som gäller. 

2. Quabtan och personer med rang däröver har rätt att 

smycka hela ansiktet med målningar. 

Beskrivningarna av symbolerna nedan är den vanligaste 

tolkningen av dem: 

- Prickar = Antalet symboliserar hur gammal man är inom 

Brödraskapet (eller så gammal man vill utge sig för att vara). 

- Månskära, trekant = Lama 

- Sol, cirkel = Hajad 

- Verktyg eller vapen = Beroende på vad symbolen 

föreställer påvisar den skicklighet inom något område. 

Exempelvis ett svärd står för skicklighet i strid, en hammare för 

smeder eller snickare eller en repstump för en kunnig repmakare.

- Blod = Prästerskapet målar alltid blod över sin 

smyckade ansiktshalva. Ibland täcker blodet hela 

målningen, i andra fall är blodet pålagt som ett 

handavtryck eller som en månskära eller cirkel. 

Vissa bär symbolen för sitt skepp och till och med 

symbolen för sin klan i målningen, och det fi nns de 

som vill berätta hela sin historia med sin målning. En 

tillräckligt detaljrik smyckning innebär att vem som helst 

inom Brödraskapet kan utläsa allt om bärarens bakgrund, 

åsikter och bedrifter. Det är också möjligt att skymfa andra 

individer eller skepp med sin målning, men det är väldigt 

komplext att utföra. En mindre kraftig skymf är att nyttja 

det utsatta skeppets symbol i sin egen målning. Har dock 

en hel besättning det andra skeppets symbol målad i 

ansiktet anses det vara en stor förolämpning. Än större är 

skymfen om besättningen lyckats gestalta symbolen på ett 

förlöjligande vis. 

När det kommer till att skymfa individer genom sin 

målning brukar man börja med att kalla personen 

i fråga något nedsättande, och göra detta vid 

upprepade tillfällen så att personen i fråga och 

andra i närheten uppfattar det. När man sedan 

24 

känner sig redo infogar man symbolen för skällsordet i sin 

målning. Det är inte ovanligt att fl ertalet närstående infogar 

symbolen i sina målningar även de, för att ställa sig bakom 

sin bror eller syster och ge mer kraft åt skymfen. Denna 

metod är något som ibland används mot ett helt skepp 

istället för att använda deras egen skeppssymbol enligt 

ovan. 

Något annat som är gemensamt för alla som tillhör 

Brödraskapet är klantatueringen. Den dagen man upptas i en 

klan, blir man märkt för livet med en tatuering föreställande 

klanens tecken på insidan av underarmen. Tatueringen 

behöver Quabtans ibland visa varandra för att först och 

främst markera sig fullvärdiga medlemmar av Brödraskapet 

men också för att bekräfta klantillhörighet. Det har nämligen 

hänt att Brödraskapsskepp stött på besättningar som utgett 

sig för att vara av Svarta Solen, men som inte kunnat bevisa 

sin tillhörighet och därmed blivit dödade (eller i vissa fall förda 

till ett klanskepp för indoktrinering om de ansetts värdiga). 

Det är alltid riskfyllt att utge sig för att vara av Svarta Solens 

Brödraskap men med tanke på ryktet som 

medföljer kan det också ge många fördelar, 

vilket har fått en del mindre nogräknade 

sjöfarare att utnyttje detta.

Ekonomi 

Grunden i Brödraskapets ekonomi är plundring. Saknar 

man något, stjäl man det från någon annan, normalt någon 

utanför Brödraskapet. Ofta är det ensamma skepp, eller 

mindre grupper av skepp, från Brödraskapet som ger sig 

på andra fartyg på havet. Efter kriget i Cordovien har det 

också blivit vanligare att man färdas utefter kuster och upp 

längs fl oder för att plundra bebyggelse på land, eftersom 

man kunnat använda Gillet som utökat skydd. 

Quabtan bestämmer hur bytet fördelas. För att undvika 

myteri sker detta normalt på ett i besättningens ögon 

någorlunda rättvist sätt. Andelarna ökar ju högre upp i 

hierarkin på skeppet man kommer. Skepp som erövrats 

seglas med minimal besättning tillbaka till ett klanskepp 

där det antingen delvis demonteras och byggs om till ett 

nytt Brödraskapsskepp eller används som bränsle och 

byggnadsmaterial på själva klanskeppet. 

De allra fl esta skepp seglar under klanfl agg och då ger 

man också andelar av bytet till klanen. Plundringsbytet 

till den egna klanen ger en skeppssbesättning, speciellt 

Quabtan, anseende inom klanen. Det är dock även en 

slags avgift för att utnyttja klanskeppet som rörlig frihamn. 

Brödraskapetss skepp är normalt välkomna att ankra även 

vid andra klaners klanskepp, men då är betalning i form 

av plundringsbyte förväntad och inte frivillig. Vid den egna 

klanens skepp är man dock alltid välkommen, även om 

man haft dålig jaktlycka. 

Svarta Solens Brödraskap är avskytt över hela den 

kända världen och det är ytterst ovanligt att deras skepp 

välkomnas i andra kulturers hamnar. Det fi nns ett fåtal 

kända hamnar som tillåter Brödraskapet att ankra där, 

men de fl esta hamnstäder skulle öppna eld så snart 

ett Brödraskapsskepp kom inom skotthåll. Det gör att 

handel med andra kulturer endast sker i begränsad 

omfattning. Det händer dock att mindre nogräknade 

handelsmän går med på byteshandel med representanter 

från Brödraskapet. Eventuella möten sker i hemliga 

vikar eller dolt i natten, och är främst aktuellt när ett 

Brödraskapsskepp befi nner sig långt från sina klanskepp. 

Klanskeppen har normalt stora rikedomar ombord, då 

många besättningsmedlemmar och klanen i sig förvarar 

sin förmögenhet där. Det fi nns Brödraskapsmedlemmar 

som drömmer om ett liv i rikedom och bekvämlighet. 

Andra drömmer om ett eget skepp, kanske som ett sätt 

25 

att få större del av bytet. De fl esta lever dock för dagen; 

guldet läggs på spel, drycker, droger och utrustning att 

imponera på andra med. De fl esta i Brödraskapet har inte 

stora mängder guld undanstoppat, utan det spenderas. 

Inkomsten är osäker och ibland kan man råka ut för många 

misslyckade jakter innan man hittar ett välbärgat byte.

Familjerelationer 

Den ”familj” som en medlem av Brödraskapet räknar sig 

till är enligt skeppsindelningen ens besättning. De som bor 

och lever ihop blir naturligt familjen. När det gäller vänner 

är det betydligt diffusare; familjen går ju alltid först och 

vänner kommer i andra hand. Grunden för vänskap kan 

dock hittas till exempel under strid och plundring, om man 

fi nner personer som delar ens smak eller böjelser. Andra 

händelser som bjuder in till vänskap är om man brukar 

spela eller kämpa emot varandra för skojs skull. 

Det händer ganska ofta att personer bildar par inom 

Brödraskapet, vilka inte nödvändigtvis är indelade enligt 

modellen man och kvinna. Banden som knyts mellan par 

behöver inte heller vara av sexuell natur, en platonisk 

lojalitet mellan individer värderas minst lika högt och 

behandlas av den närmaste omvärlden på samma sätt. 

Ett vanligt sätt att uppvakta sin nuvarande eller blivande 

partner är i regel genom materiella gåvor. Saker som 

antingen är dyrbara eller är av praktisk natur (vapen, 

kläder, ljus, lyktor, etc) uppskattas. Det kan hända att 

någon ger bort ett billigt smycke eller en vacker blomma, 

men detta ses som fattiglappsgåvor och gör man detta 

är det på gränsen till en förolämpning då gåvan anses 

symbolisera hur mycket partnern är värd för den som 

uppvaktar. 

Om ett par skulle bli med barn så kontaktar man 

sin Suwar’din, som sedan följer med till Quabtan för 

att överlägga om de praktiska konsekvenser ett barn 

skulle innebära. Är man på väg att plundra eller kriga, 

räcker maten till om man har ”dödkött” ombord, dvs 

personer som inte kan utföra sina sysslor, klarar man sina 

vaktåtaganden, och så vidare. I de fall där man räknar med 

att besöka ett klanskepp i rimlig tid kring den beräknade 

födseln och man inte riskerar resten av sin besättning, så 

händer det att man väljer att låta barnet födas. 

Då barnet är fött stannar modern på klanskeppet tills 

amningen är avslutad. Barnet kommer sedan att förbli på 

klanskeppet och uppfostras tills den nya individen kan 

tjäna Brödraskapet på bästa sätt, men modern återgår så 

fort som möjligt till valfri besättning som vill ha henne. Om 

inget skepp vill ha henne så kommer hon bli tvungen att 

duellera mot en utsedd person i någon besättning för att 

visa sin duglighet, eller på annat förutbestämt sätt bevisa 

sin duglighet för Quabtan. Hon kommer inte att ingå i 

någon besättning förrän hon har gjort detta och det fi nns 

26 

alltså inga garantier för att hon kommer tillbaka till samma 

skepp som hon lämnat. 

Om det skulle vara så att det inte passar med 

barnafödande brukar man lösa detta med medicinsk abort, 

dvs användandet av örter och droger som framkallar 

missfall. Om detta är inte möjligt så löser man aborten 

med mer handfasta medel. Man föredrar dock det förra 

alternativet, då detta inte äventyrar en bra krigare. 

Rykten 

Att sprida rykten om varandra är en öppen sak och 

det är inget som hymlar med utan detta är ett vedertaget 

sätt att upprätta upp och justera sin heder på. En 

besättningsmedlem är inte bättre än sitt rykte och därmed 

ses det som en skyldighet att man ser till att rykten som 

cirkulerar om en själv är mer bra än dåliga. 

Ur detta har traditionen om att styra sitt rykte sprungit. 

Det innebär att man på ett aktivt sätt försöker se till att 

ens dåliga rykten är sådana man kan leva med och att de 

positiva ryktena är sådana som man planerar att leva upp 

till. Rent praktiskt går det till så att man tänker ut ett rykte 

som vill skall spridas, för att sedan söker man upp någon 

eller några av sina vänner och säger att man ”vill ha ut 

ett rykte”. Ofta byter man rykten och gengäldar på så sätt 

spridningen. Om det är något verkligt tungt rykte eller om 

man vill baktala någon kanske man kan behöva utföra en 

gentjänst senare, eller så sätter man sig i ”ryktesskuld” 

hos den andre. Ryktesskuld innebär, precis om det låter, 

att man är skyldig den andre en tjänst i form av att sprida 

rykten på begäran. 

Fenomenet att sprida rykten om varandra är på gott 

och ont, eftersom det har inneburit att lika ofta som man 

ärar någon för dennes skicklighet så hackar på någon 

sämre sida hos densamme. Till exempel kan en medlem 

i Brödraskapet som är duktig på dolk äras för det, men 

förlöjligas för sin oförmåga att smyga. Det är ofta ett 

ständigt givande och tagande när det gäller rykten som 

kommer och går kring en person. Det anses dock att en 

fullgod medlem i Brödraskapet skall kunna ta sin beskärda 

del av pikar och förlöjliganden innan denne förlorar humör

och tvingas upprätthålla sin heder via duell istället. 

Man kan också använda negativa rykten för att förstärka 

något annat hos sin person. En Hajaditpräst kanske vill 

få ett rykte om sig att inte lyda Quabtan, vilket kan ses 

som negativt, men så länge det samtidigt säger att han är 

en fanatiskt Hajad-präst som trotsar allt för att döda sina 

fi ender, ”inte ens Quabtan kan stoppa honom”, är det i 

slutänden något bra. 

Konflikter och 

Dueller 

Brödraskapet skulle aldrig ha överlevt genom 

århundradena utan vissa sätt att hantera situationer där 

den vanligaste utvägen är blodsspillan. Detta innebär att 

man duellerar istället, och att äran är uppfylld när någon 

har dragit första blod (även om det givetvis förekommer 

dueller till döden). Vad som kan ligga till grund för en 

duell kan i princip vara vad som helst. Då personerna 

inom Brödraskapet är påverkade av sin livsstil och den 

förändring de genomgått vid indoktrineringsprocessen är 

det inte ovanligt att psykiska besvär eller andra sviter av 

detta manifesterar sig i beteendet. Därför kan många vara 

instabila och se förolämpningar där andra inte gjort det. 

När en person beslutar sig för att meningsskiljaktigheter 

med någon annan nått en nivå nog för duell, går denne till 

sin Quabtan och säger: 

”Min ära vid Lama’Hajads, jag vill utmana [namnet på 

motståndaren] till blod.” 

Den första delen av utmaningen informerar Quabtan 

om att du inte kommer låta detta bero då du sätter din ära 

mot Lama ́Hajads. Att avsluta med ”till blod” innebär att det 

kommer räcka för att tillfredställa din ära om motståndaren 

blir sårad. Om man hade velat ha en duell till döden så 

skulle man ersatt ordet blod med ”döden” istället. Det 

vanligaste vapnet vid dueller är en eller fl era dolkar, då 

detta är det mest hedervärda vapnet att använda. Quabtan 

kan givetvis besluta att annat vapen skall användas. Den 

som förlorar en duell skall erkänna vinnaren rätt i frågan 

och denna ”sanning” gäller tills en ny duell kan hållas eller 

tills Quabtan säger annorlunda. 

27 

Anledningen till att Quabtan måste ha godkänt en 

duell innan den sker är för att skeppet inte skall kollapsa, 

eftersom en duell vid fel tidpunkt kan riskera livet på 

samtliga i besättningen. Det fi nns tillfällen då en Quabtan 

inte fi nns till hands eller då Quabtan inte godkänner en 

duell överhuvudtaget. Då är det tradition att de inblandade 

gör upp på annat sätt, något sett som lämpligt av övriga 

besättningen. Denna typ av duell får dock inte leda till 

blodsutgjutelse eller innebära ens strid med vapen. Det 

kan istället vara brottning, löpning, bågskytte, armbrytning 

eller annat som besättningen föreslår. Det är upp till 

duellanterna att godkänna besättningens förslag på vad 

den oblodiga duellen skall bestå i. Det fi nns dock ett antal 

tillfällen där man inte kan tillåta att konfl ikter löses genom 

duell, till exempel om man är under anfall eller om det är 

fullmåne (då detta anses vara en helig tidpunkt). 

Quabtan kan dock ändra på typen av duell om så 

anses lämpligt. Om duellanterna exempelvis skulle vara 

Quabtans fi ender kanske det blir en duell till döden istället 

för till först dragna blod. Quabtan har även makt att ge 

beslutsrätten till annan part, t ex prästerskapet eller den 

förorättade, angående vilken typ av duell som skall hållas. 

Det är dock sällan som en Quabtan helt förbjuder en duell 

om den har framlagts ”till döden”, då Quabtan riskerar 

utmanarens vrede om personen i fråga inte får en chans 

att återupprätta sin heder. 

Förutom att besluta om duellen skall pågå till döden 

eller till först dragna blod, så skall Quabtan besluta om 

den skall hållas i Lamas eller i Hajads namn. Duell i Lamas 

namn, i nattens tecken, inleds med att besättningen 

informeras om att en sådan duell pågår och sedan skiljs 

duellanterna åt. Duellen går ut på att man skall försöka 

dra första blod eller döda sin motståndare utan att denne 

hinner upptäcka utmanaren. Det anses dessutom vara 

oerhört ärofyllt om inte heller någon i besättningen 

uppfattar det hela. Om båda duellanterna ser varandra 

kommer inget våld att användas, utan båda kommer 

försöka utmanövrera den andre tills en lucka uppstår. 

En duell i Lamas namn får dock inte avslutas genom att 

man attackerar den andre medan denne sover eller är så 

sårad att inget motstånd kan uppbådas, då anses det inte 

hedervärt. 

Om det är en duell som sker i Hajads namn, i solens 

tecken, så märks en yta upp där duellen skall hållas. Det 

kan vara däcket på en båt, en äng eller helt enkelt att 

besättningen ställer sig i ring med duellanterna i mitten. 

Om en duellant lämnar ytan som är bestämd av Quabtan, 

brukar detta innebära att denne måste duellera mot

alla vittnen som fi nns på platsen, vilket alltså inte är att 

rekommendera. Ibland bestäms ingen begränsningsyta 

och då kan duellanterna röra sig fritt medan de gör upp. 

Om man duellerar i Hajads namn så skall man ropa och 

höras eftersom detta är tecken på styrka och behagar 

guden. Denna typ av duell avbryts aldrig när den väl har 

påbörjats. 

Sedan fi nns det även specialfall av dueller som kan 

ske i både Lamas och Hajads namn. Det sker oftast om 

duellanterna vägrar godkänna det Quabtan beslutar 

som duellform, men innebär också att man nästan alltid 

hamnar i onåd hos Quabtan. Själva duellen medför att de 

två duellanterna kommer att följa olika kodex, Lamas eller 

Hajads beroende på vad man åberopar. Den som strider i 

Hajads namn kommer att ropa när han ser sin motståndare 

och genast anfalla, och när denne väl har påbörjat sitt 

anfall anses det som väldigt vanhedrande att misslyckas 

med att skada sin motståndare. Undkommer motståndaren 

men ändå blivit sårad ska Hajad-duellanten fortfarande 

ha heder. Den som strider i Lamas namn gör det enligt 

grundmodellen för en Lama-duell, och skulle duellanten 

upptäckas eller ännu värre; bli skadad, drabbas man av 

stor skam. Skärmytslingar kommer sedan att pågå på detta 

sätt tills duellen är avgjord. 

Både den som utmanar och den som blivit utmanad 

kan, precis innan duellen skall börja, begära hos Quabtan 

att striden skall utföras av någon annan, om det fi nns en 

frivillig. I ljuset av den regeln händer det att stora summor 

byter händer för att påverka utgången av duellen. Quabtan 

kan även i sista stund förbjuda någon att duellera och 

då får denne begära en ersättare som måste strida eller 

riskera Quabtan vrede. Det kan ibland fi nnas personer 

ombord som Quabtan inte vill riskera och då kan detta 

användas som argument i de fall duellen ändå måste få 

äga rum. 

Om någon vill försöka sig på att bli Quabtan genom 

duell, skall denne först samla ihop ett antal vittnen innan 

utmaningen sker. Denna typ av duell, som oftast sker till 

döden, kan Quabtan inte vägra att acceptera. Istället kan 

Quabtan enligt traditionen skjuta fram tillfället till natten 

efter nästa fullmåne, detta för att ingen skall kunna utmana 

Quabtan när denne är skadad eller välja ett tillfälle när 

besättningens styrka kan påverkas av Quabtanskiftet, eller 

liknande. 

Dueller kan även hållas mellan olika skepp, och då 

beslutar respektive Quabtan under vilka former den egna 

besättningen skall duellera. Om det blir en duell i Lamas 

namn kan det hända att en duell pågår i många år innan 

28 

den avslutas. I vissa extremfall har det hänt att så många 

i besättningen har dött eller blivit ersatta att orsaken till 

duellen har fallit i glömska hos alla inblandade. 

Spel och lekar 

Brödraskapets medlemmar har en förkärlek för olika 

sorters kamplekar. De är i de fl esta fall enbart till för 

nöjes skull, men det kan fi nnas lägen då de används 

som fasad för att skada varandra utan att Quabtan får 

veta det (om denne t ex har nekat en duell eller om det 

inte är läge att be om en sådan). Kamplekarna kan vara 

allt ifrån vanlig brottning eller armbrytning till den mer 

avancerade skrävelleken. Ombord på de fl esta skepp 

försöker besättningsmedlemmarna samla på mästartitlar 

då skicklighet är något som innebär ära i alla lägen. Det 

kanske kan verka mesigt eller konstigt för en utomstående 

att de hårdföra krigarna inom Brödraskapet kan hålla på 

med lekar och skrävel på det sättet, men då skall man ha 

i åtanke att det är ett avslappnat sätt för besättningen att 

umgås och fördriva tiden ombord på ett skepp där väldigt 

många kan anses vara labila. 

De fl esta tävlingar som hålls är populära en kort period 

för att sedan bytas ut mot något annat, så det fi nns 

egentligen ingen lek som kan anses som unik eller speciell 

för Brödraskapet. Något som dock är vanligt är att den 

som precis vunnit eller är påväg att vinna en tävling lägger 

till detta till sin namnpresentation, alltså namnet följt av 

”mästare av yxkastning”, eller liknande. Dessa titeltillägg 

gör man mest för att driva med de personer som förlorat i 

samma tävling. 

Nedan kommer några beskrivningar av olika lekar, 

men listan kan i princip göras hur lång som helst och 

kreativiteten inom Brödraskapet är det enda som sätter 

gränsen för vilka spel som blir populära. 

. . 

Skraveltavlingen 

Detta är en vanlig lek ombord på skeppen eftersom den 

är så enkel att göra medan man jobbar. Den inleds helt 

enkelt med att någon ropar ” jag utmanar i skrävel.... fi nns 

det motstånd?”. Om någon svarar ja så är leken igång för 

alla som är inom höravstånd. Personen ut som begärde 

tävlingen ropar ut ett påstående, t ex ”jag är snabbare än

en sjöorm” och sedan är ordet fritt för andra att försöka 

komma med något som kan bräcka detta oavsett om det är 

sant eller inte. Då leken är till för att roa alla så är en duktig 

skrävlare en person som på ett påhittigt och roligt sätt 

trissar upp leken istället för att försöka knäcka den andre 

direkt. När ingen kommer på något ytterligare som kan 

bräcka den andre leken antingen avgjord eller så slänger 

man ut ett nytt påstående och börjar om igen. För att 

någon skall kunna bli mästare i skrävel behöver de som 

deltar enas om vem som vunnit. 

. . 

Jarnnave 

Järnnäve är en vanlig lek bland besättningar från olika 

skepp som möts, och ett sätt att belysa Lama’Hajads 

storhet. Det är en enkel utmaning där man både tävlar i 

styrka och i att skryta. Leken är dynamisk i det att även en 

förlorare kan vinna, om denne gör det på ett snyggt sätt. 

Tävlingen inleds med att att man ropar ut ” jag utmanar 

i järnnäve” och sedan fattar man ett föremål, vilket som 

helst, och väntar in en eller fl era rivaler. De nya deltagarna 

fattar ett annat föremål, helst tyngre än det förstvalda om 

man vill skryta. Det är tillåtet att byta föremål om syftet är 

att hitta ett tyngre sådant. När alla är nöjda med sitt valda 

föremål så börjar själva tävlingen, vilken går ut på att hålla 

föremålet i fråga med rak arm framåt och ut från kroppen. 

Den som orkar längst tid vinner för grenen. 

Andra grenen går ut på att hålla samma föremål ut från 

kroppen åt sidan. 

Tredje grenen går ut på att hålla samma föremål ut från 

kroppen, framåt, men med andra handen 

Fjärde grenen går ut på att hålla samma föremål ut från 

kroppen åt sidan men med andra handen. 

Bäst av alla fyra grenar vinner. Om någon har haft ett 

mycket tyngre föremål men precis förlorat så kan dock 

denne ”vinna” respekten hos andra ändå; Hajad visar 

styrka mot hårda odds. Det är fortfarande den som vunnit 

som förtjänar äran; Lama planerar och lyckas. För att 

vinnaren i första tävlingsomgången skall vinna total respekt 

hos alla som ser, är det vanligt att vinnaren ställer upp om 

det skulle bli en ny omgång (en andra tävling). Det grundar 

sig i traditionen –en sann person av Brödraskapet kan 

uthärda smärta. 

29 

Brottning 

Brottning är alltid en rolig gren då den uppskattas av 

åskådarna runtomkring. Det fi nns fl era sorters brottning 

där både former mellan två individer eller mellan stora 

grupper av deltagare förekommer. Oavsett vilken typ av 

brottning det är behövs en eller fl era domare. 

”En mot en” är den enkla och den vanligaste formen. 

När man anser att man har ett grepp på motståndaren som 

borde vara nog för att vinna, begär man vinst av domaren 

som får avgöra om så är fallet. Vilken typ av grepp är inte 

relevant, bara att man har överläge. 

Gruppbrottning är en mera komplicerad variant eftersom 

alla brottas med alla. Leken utförs på en begränsad yta 

som bestäms innan spelet blåses igång. Så fort en person 

är nedplockad och hålls på plats med någon form av grepp 

som domarna godkänner så är denne ute, och så kommer 

det att fortsätta tills en enskild deltagare har vunnit. Man 

kan alltså gå ihop fl era mot en för att taktiskt reducera 

antalet deltagare, vilket innebär att man ibland kan fi nna 

sig brottandes med tre eller fl er motståndare. 

o 

Tusen tarar 

Denna mycket udda lek används ofta sent på 

kvällarna eller när någon har råkat förolämpa en annan 

ur Brödraskapet. Leken utförs genom att två små smala 

pinnar ordnas fram, med vilka den ene får ”nypa” den 

andra på armen så hårt det går. En nypning pågår så länge 

som den som blir nypt klarar av att andas normalt. Man 

turas om att nypa och att bli nypt. Av ren tradition så brukar 

man inte rotera pinnarna de första gångerna men detta är 

garanterat något som sker efter ett tag när man försöker få 

den andre att ge upp. Denna tävling pågår tills någon ger 

sig eller att pinnarna går av.

Svarta Solen Forts

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?