Download ePaper

Gotlandsinfanteristen

Gotlandsinfanteristen Gotlandsinfanteristen

from tjelvar.se More from this publisher

10.09.2013 Views

Page 2 and 3: MöBLER l" Vet Ni Adelsg.15 Tet 917
Page 4 and 5: FREDSJUL - FRJDSJUl Denna jul falle
Page 6 and 7: vanHgt mycket bristfäilig, endast
Page 8 and 9: tidigare tjänstgjort här såsom b
Page 10 and 11: na och dels för arfilleriet. Artil
Page 12 and 13: Genemlrnajor D. A. G. Bildt Militä
Page 14 and 15: RIKSFÖRENINGEN AV GIKF: ordf. öve
Page 16 and 17: der, han ömkade sig själv för si
Page 18 and 19: Hubertusdagen 3.11. firades traditi
Page 20 and 21: LAGERLOFS.KA SK0UTPRISET J8 742 Joh
Page 22 and 23: Värd g och Luciadagen 1945 firades
Page 24 and 25: 22 ({)åga, oinn.I Lotta-Lo teriet
Page 26 and 27: 24. SOLDATHEMM,ET har alltid gott k
Page 28 and 29: = 26 Frifz Lölqvisf Östragård Te
Page 30 and 31: · . . J ako b s son & E ngströ Dl
Page 32: Prima velerinärt(onlrollerade köt

MöBLER l"

Vet Ni

Adelsg.15 Tet 917

a t t stadens största och modernaste atelje

ligger inom fritidsområdet för I 18

a t t vi tu såväl ATLJE- som MULTIFOTO

a t t Ni kan anlita oss vid större GRUPP-

och andra Ul~EFOTOGRAFERINGt\..R

a t t vi FRAMKALLAR, KOPIERAR och

FöRSTORAR

a t t vi försälja KAMEOR, RAMAR, ALBUM m. m.

a t t vi alltid gör ett FöRSTKLASSIGT

ARBETE.

DÄRFÖR bör Ni alltid anlita

Tyrsen -Foto

Stenkumlaväg. Tel. 562.

Filial: V~allers plats. Tel. 1062.

I folkförsörjningens

tjänst

under farofylld eller (redlig tid

arbetar enskild handel

till gagn för land och folk

Gotlands Folkblad

i

f, I

! I

~

SLÅ SNABBT! - SLÅ HÅRT!

G O~r l).\ 1'1J)S Ii'I F).\ i'rr ERI S~rEl'I

N:r 4 I REDAKTÖR och ANSVARIG UTGIVARE MAJOR NILS WlADNER I 1945

REGEMENTSCHEFEN ONSKAR ALLA GOTlANDSINFANTERISTER EN GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR

En efterlängtad fredens jul är

snart inne och ännu ett år inom

kort till ända.

Freden har icke hittills skänkt

mänskligheten, vad den önskat.

Ovisshet inför framtiden sätter sin

prägel på förhållandena inom skilda

verksamhetsområden, ej, minst

det militära.

Sedan beredskapen upphört har

en för övrigt ganska naturlig avspänning

i verksamheten inträtt.

Beredskapens mången gång rastlösa

jäkt har följts aven återhämtningsperiod-

Man spårar hos många

tron på att krig i framtiden är uteslutet.

Även om alla hoppas på en

sådan utveckling, är det för tidigt

att hänge sig åt slikt önsketänkande.

Alla goda krafter må samverka

till motsättningarnas fredliga lösning,

men dessförinnan är det skäl

att sätta sig in i möjligheten av krigiska

förvecklingar och vara beredd

på dess allvarliga följder.

Hos inneliggande värnpliktiga har

jag funnit en allmän strävan att söka

tillgodogöra sig utbildningen.

Många goda resultat ha nåtts och'

uttrycken för en stark vilja - en

av de viktigaste betingelserna för

framgång i fält - ha med glädje

.kunnat iakttagas. Detta är en god

tillgång att bygga vidare på.

Överste Herman Levin.

Befälets insatser ha lett till betydelsefulla

resultat och böra skänka

känsla av tillfredsställelse.

Målet för verksamheten' är det

väsentliga och medlen för att nå detta

kunna växla. De senare böra helst

vara avpassade efter vars och ens

kynne. En personlig naturlig stil vid

handhavandet av' utbildningen och

ledandet av verksamheten i övrigt

är ett önskemål. Likaså är det av

stor 'betydelse att befälet tager hän-

syn till de olika individernas förutsättningar

och anlag inom en trupp,

varigenom de underlydandes förtroende

lättare vinnes. I exempel

och anvisningar har man andras erfarenhet

på vederbörligt område,

vilket kan ge den oerfarne ett gott

stöd, men får icke kritiklöst följas

utan bör anpassas efter rådande förhållanden.

Regementets verksamhet har i år

liksom tidigare omfattats med stort

intresse av Gotlandsinfanteristernas

kamratförening. Uttrycken härför,

som både äro många och övertygande,

ha uppskattats mycket av

den i tjänst varande personalen och

bidragit till att stärka samhörigheten,

vilken är -en betingelse för ett

effektivt försvar.

En allmän anslutning l1lill kamratföreningen

skapar ökade möjligheter

att förverkliga dess betydels

sefulla mål. I tjänst varande värnpliktiga-kunna

redan nu gå in i föreningen.

Alla Gotlandsinfanterister, förutvarande

liksom nuvarande, liksom

regementets Givila personal önskas

. en göd jul och ett gott nytt år,

vartill fogas ett varmt tack för insatserna

under det år, som snart är

till ända,

Herman Levin.

FREDSJUL - FRJDSJUl

Denna jul faller inga bomber.

Inga krevader lyser upp julens himmel.

Inga. strålkastarknippen trevar

med sina likfingrar över den. Stjärnorna

lysa i obestritt majestät. Vi

har fred på jorden.

Men har vi frid? Vågar vi lita

på freden? Vågar vi lita på framtiden?

Vi kan ju fråga de milliontals

hemlösa därute bland de ruinhögar,

som en gång var människors hem.

Vi kan ju fråga de svältande i Mellaneuropas

städer. Vi kan ju fråga -

statsmännen, som förtvivlat leta efter

formeln för världsfredens bevarande.

Och svaren som vi få bli nog

.tveksamma. Och ändå vet vi, som

lever i atomåldern, att kan inte freden

bevaras, så är framtiden förlorad.

J ulbudskapet är budskapet om

frid på jorden. Så borde väl detta

budskap vara aktuellt som aldrig

förr denna jul. Inför julen kommer

frågan: Hur skall vi människor få

frid? Har julen något svar att ge -

eller är den med alla sina arrangemang

bara en flykt undan verkligheten?

Opium för folken?

Kristi Kyrka svarar denna jul -

som alla andra jular, sedan Betlehemsstjärnan

tändes: Vi få frid genom

att ta emot Jesus.

Det var ingen, som tog emot

Fridsfursten, då han kom till vår

värld. Han var sällsamt hemlös. Han

föddes i ett stall - det fanns ingen

plats för hans havande moder i

värdshus och härbärgen. Hemlösheten

blev hans lott som vuxen man.

Han har en gång talat några bittra

ord om, att rävarna hava kulor och

himmelens fåglar sina nästen, medan

Människosonen inte hade någon

plats, där han kunde luta sitt

huvud till vila. Utstött ur de aktade

människornas välordnade samhälle

dog han en brottslings död på

Jerusalems galgbacke. Det var få,

som tog emot honom. Och därför

var det så få, som fick del av den

gåva han ville ge. Den gåvan heter

frid. Min frid giver jag eder - säger

han till sina trogna.

Och den gåvan vill han ännu ge

dem som ta emot honom. Vad är

frid? Det är den oövervinneliga

trygghet den har, som vet sig innesluten

i Guds fadershand och som

vet, att han var dag får ty sig till

Guds förlåtelse för Kristi skull. Det

2

~

Regementspastor Erik Beijer.

är den fasthet i beslut och livsväg,

som den får,. vilken som kompass

har viljan, att Guds vilja må ske.

Vår ofrid kommer därav, att vi är

rädda för livet, att vi ständigt vill

skapa garantier för vår trygghet.

Vår ofrid kommer därav, att vi alltid

v.ill, att vår vilja må ske. Av den-

na dubbla ofrid kommer i mitt personliga

liv jakten efter skyddade positioner,

strävan efter inflytande

och makt. Av denna dubbla ofrid

kommer i historiens väldiga skeende

maktkamp och kapprustningar.

J ag såg efter förra kriget en ironisk

teckning. Det var bilden av

fredskongressen. Alla satt och bevakade

sina intressen. En hölls noga

utestängd. Det var Herren Kristus.

Under stod: »Han som inte fick vara

med». Det var därför det blev så

föga bevänt med både friden och

freden. Nu upplever vi den första

fredsjulen igen. Nu ljuder åter friasbudskapet

från den första julnatten .

Förstå vi inte, att det är nödvändigare

än någonsin att Kristus får vara

med. Vi stå inför alternativet

Kristus eller kaos. Han vill ge oss

den frid, på vilken vi kan bygga

vårt personliga liv, på vilken vi kan

bygga en ny värld.

Vi firar jul, var på sitt håll. Det

berättas om den första julen, att det

inte fanns plats för Jesus i härbärget.

Finns -det plats för honom vid

våra julbord? Det är den viktigaste

frågan nu till jul. För då blir fredsjulen

fridsjul. Det är ingen dålig

insats för byggandet aven ny värld.

Alltså - när vi önskar varandra

»God Jul» - då önskar vi, att Jesus

verkligen får vara med! Så önska

vi varandra alla vid vårt regemente

en god jul - fredsjul -

Kristusjul - fridsjul!

~~~ {?,~ ~~~~~

C- Vet) att kungsörn i nord lyfter fritt mot det blå) g

d, bor i krona av rakväxta träd. ~

veuae Om än vindarna blåser och himlen är grå) ~

(J växer blåklint i solförgylld säd.

~

Det är arvet av fädernas brukade jord.

Det är ansvar mot nedärvd kultur.

Det är sonen av vinterns och sommarens nord.

~

\2

Gotländska allmogeuppbåd

Gotlands Nationalbeväring

Kungl. Gotlands

infanteriregemente

genom tiderna

En sammanställning för soldatundervisningenav Nils Wadner

Fortsättning fl'ån hästnU1n1·et.

Kriget mot Ryssland 1788-1790.

Planerna på att utbygga Gotland till en

stödjepunkt för flottan övergåves. I

stället för ett starkt försvar blev det ingenting.

Strax före krigsutbrottet förstördes

Carlsvärds fästning på Enholmen

såsom "onödig, onyttig och kostsam att

underhålla samt lätt kunde falla i fiendens

händer, då ön icke var med erforderlig

krigsstyrka försedd". Den gotländska

artilleribataljonen lämnade på

hösten 1788 för alltid Gotland och överfördes

till Finland, där den deltog i kriget.

Då fingo gotlänningarna ordna försvaret

på egen hand. Från länsstyrelsen

utgavs 12/8 1788 en kungörelse, som anbefallde

invånarna, att "i jemlikhet med

Hvad ifrån långa tider öfligt varit, antaga

Wapen för att till landets försvar från

fientliga anfall kunna ställa sig i försvars

tillstånd samt med bewäpnad arm vid

slika händelser gå fienden till mötes".

Tolv man skulle bilda en rote och väLja

en rotemästare, som hade att avhämta vapen

och ammunition. För uppsättande

av vårdkasar, vakthållning vid dessa och

uppbådets samling vid fientligt anfall utfärdades

noggranna föreskrifter. Så höll

man vakt och övade sig i vapnens bruk så

gott man kunde. Lyckligtvis kom under

detta krig icke något landstigningsförsök.

Sverige under Napoleon-krigen fram

till 1808. Lantvärnet.

Efter Gustaf III:s ärorika seger över

ryssarna vid Svensksund 1790 slöts fred

med Ryssland utan vinst eller förlust å

någondera sidan. Det ryska kriget hade

medfört stora förluster i folk och penningar

men på samma gång hade det höjt

Sveriges anseende och stärkt vår självkänsla.

Gotland fick under åren fram till 1808

en fredsperiod, varunder förmyndarregeringen

för Gustaf IV Adolf och konungen

själv sökte upprätthålla en väpnad neutralitet

i de krig, som det revolutionära

Frankrike under Napoleon från 1792 för-.

de med de flesta av Europas stater. Sveriges

karta hade 'då ett helt annat utseende

än nu. Då ägde Sverige som bekant

ännu östersjöprovinserna och Finland,

under det att Danmark innehade Norge.

Ryssland var, alltsedan Peter den stores

tid, arvfienden och innebar ett ständigt

hot för Sverige. Inför detta hot och inför

det pågående stora europeiska kriget

skulle man kunna tro att försvarsberedskapen

i Sverige hölls på en hög nivå,

l Cloi\ •...•.•. cl

I -,.",~

II 1c.'P~

~S(&"l(w"'l4.

.4•.• Io:&.

~Syc.l'Cl

Vårdkasar och strandvakter

å Gotland 1788.

A = vårdkas~ e a strandvakt

men så var icke fallet. Rikets ekonomiska

ställning var bekymmersam och de

inrikespolitiska intrigerna fångade det

mesta intresset. Med den franska revolutionen

hade den allmänna värnpliktens

ide återupptagits av alla i det europeiska

kriget deltagande länderna. Sverige följde

till en början icke exemplet. Men i

längden kunde vi icke undvika att taga

ställning till de stora europeiska motsättningarna.

Sedan vi år 1805 ingått i den

tredje koalitionen mot Napoleon, föränd-

rades det yttre läget på ett för landet

ödesdigert sätt. Ryssland slöt 1807 fred

med Napoleon i Tilsit och dar bestämdes

i hemlighet, att Ryssland skulle tvinga

Sverige att antaga det s k kontinentalsystemet,

d v s blockaden av nmgland,

det enda land Napoleon icke kunnat besegra.

Om Sverige vägrade, tilläts Ryssland

att bemäktiga sig Finland. Då Gustaf

IV Adolf vägrade att förklara England

krig, användes detta såsom "casus beui"

och i februari 1808 inbröt o ryska trupper

i Finland. I mars följde Danmarks krigs-

förklaring och på våren 1808 se vi således

Sverige helt oförberett invecklat i krig

med kontinentalmakterna, endast ägande

England såsom bundsförvant. Med storsta

skyndsamhet vidtogos nu krafiiga åtgärder

för skapande av ett starkt forsvar

och bl a befallde konungen, genom en

kungörelse i mars 1808, uppsåt anae av

ett lantvärn, som skulle utskrivas av alla

vapenföra män i åldern 18-25 år.

Aven på Go land, vilket som förut

nämnts, vid denna tid var blottat på allt

försvar, skulle en lantvärnsbataljon om

600 man uppsättas. Man var emellertid

för sent ute, ty då ryssarna i mars lö()~

tagit Hangöudd och Svartholmen och l

april även Sveaberg och Åland, ansågo de

tiden mogen för att söka bemäktiga sig

även Gotland, som de lämnat ifred nära

ett helt århundrade. Landshövding på

Gotland var denna tid baron von Rajalin.

Han befann sig emellertid icke på ön man

förde befälet på svenska flottan utanfor

F'inland. Tf landshövding på Gotland var

amiralitetsoversten Erik af Klint. Då

denne den 22. april var sysselsatt med utskrivningen

till lantvärnet vid södra

tingsstället Skogs iLevide, varseblevo

några fiskare utanför Grötlingbo, att 9

kofferdifartyg nalkades Gotlands kust. De

saknade konvoj, förde svensk flagg på

masttopparna och ankrade i Sleesviken

utanför Grötlingbo. Snart fann man, att

det var en rysk invasionsarmada, som anlänt

till ön. Vårdkasarna tändes och snart

kallade larmklockorna över hela ön allmogen

till vapen. Under loppet av den

22. april landsattes de fientliga trupperna.

Gutarna samlades dels vid Fardhem, dels

förskansade de sig bakom Sudertingsån

vid Ejmundsbro i Mästerby och bakom

Gothemsån, fast beslutna att bjuda fienden

. motstånd. Utrustningen var som

vanHgt mycket bristfäilig, endast omkring

300 skjutvapen hade man lyckats hopbringa

och med krutet var klent beställt.

De riesta hade beväpnat sig med vad de

i hast kunnat finna, yxor, liar och påkar.

Men det kom icke till någon strid. Då

överste af Klint tidigt nästa morgon kom

till Visby, dit han begivit sig för att organisera

försvaret, påyrkade han hos Magrstraten

och stadens Äldste snabba åtgarder

för stadens och öns försvar. Då

emellertid på ön endast furmos 900 omoderna

gevär och intet krut och då Magistraten

icke ville vara med om någon

broasutgjutelse beslöts att uppgiva motslandet

utan strid och att försoka åstadkomma

en dräglig uppgörelse med den

ryske invasionscneten, amiral Bodisco.

Den uppbådade allmogen hemförlovades

trots sina protester ocn Boensee m.ågade

i Visby med en styrka på omkring

icke av ålder och sjuklighet är därtill

obienlig, för att indelas uthi fyra Corpser

av Jägare, Infanteri, Pikförare och

Artilleri. Om Exercitietiden och det öfvriga

av Allmänna bewäringsanstalterna

skall särskilt öfverenskommas med Allmogen

och Församlingarna". Värnpliktstiden

bestämdes från 15 till 50 års ålder.

Intill fyllda 30 år skulle de värnpliktiga

tjänstgöra såsom jägare, "vilka vid fiendens

ankomst genast skulle samlas till

öns försvar och fiendens mottagande.

Intill 45 år tjänstgjorde de såsom linjeinfanterister

och därefter såsom pikförare.

Mellan 50 och 60 år skulle de dessutom

i krigstid biträda med fältarbeten

m m. Pikarna - en märklig kvarleva

från 1700-talet - avlades först år 1867.

Övningstiden bestämdes till 6 dagar om

året. Varje man förvarade och ansvarade

för sitt gevär.

Det är möjligt att man från början icke

tänkt sig annat än att Nationalbeväringen

skulle vara en försvarsåtgärd för det pågående

kriget. 1812antog emellertid riksdagen

den första lagen om allmän värnplikt,

innebärande en tjänstetid av 5 år

och 12 dagars fredsövningar. För Gotlands

del innehöll riksdagsbeslutet en

särskild §, som föreskrev: "Den på Gotland

antagna och upprättade Allmänna

Bewäringen kommer i dess nuvarande

skick att fortfara, utan anledning 1ill förändring

däri af hvad denna stadga för

Riket i öfvrigt innehåller." Konventionen

blev sålunda lagfäst såsom värnpliktslag

för Gotland och kom såsom sadan

att gälla i 75 år.

Vid generalmönstringarna under januari

och februari 1811, vilka amiral Cederström

själv förrättade vid tingsplatserna,

inskrevos de beväringssky ldiga

jämlikt konventionen till jägare, infanterister,

pikförare eller artillerister. Jägarna

indelades i 16 kompanier om 150

man i åldern 15-30 år, infanteristerna i

19 infanterikompanier om 150 man i åldern

31-45 år. Pikförarna indelades i

1 pikenerarekår om 3 avdelningar om 150

man i åldern över 45 år. Nationalbeväringen,

vilken omfattade landsbygdens

beväring indelades, enligt en militärbefälhavareorder

den 10/3 1811, i 5 bataljoner

med 4 infanterikompanier i varje.

I. (norra) bataljonen fick dock endast 3

kompanier och Fårö beväring. Av jägarkompanierna

tilldelades varje bataljon

två, medan de återstående ställdes direkt

under cheferna för de 2 brigader, vari

lantbeväringens bataljoner voro sammanförda.

Till artillerister uttogos lämpliga

värnpliktiga från Visby stad. Artilleriet

organiserades pii två kompanier, ett

6-pundigt och ett 12-pundigt fältartillerikompani,

vartill kom ett 6-pundigt depåkompani

från Svea artilleriregemente,

som alltså utgör kärnan till den nuvarande

artillerikåren. Visby stads beväring

utgjordes av ett [ågar--, ett infanterikompani

och en avdelning pikförare

samt artilleriet.

Underbefälet tillsattes genom val bland

manskapet, som utsåg 1 korpral för var

25. och 1 underofficer för var 50. man.

Officerarna utnämndes av konungen efter

avlagd examen. Visby stad hade dock

betingat sig privilegiet att även välja sina

officerare, en rättighet som dock upphörde

att gälla år 1861.

Genom den ständiga indelningen i bataljoner

och kompanier, med inom vederbörligt

område bosatt befäl! vann orga-

AmimL O. R. Cederström,

bef1'iade GotLand 1808. OTganisemde

GotLands nationaLbeväTing 1810-1811.

GotLändsk pikeneTaTe

ÖveTsten L. A. ReuteTskiöLd

MiHtäTbefäLhavare och chef fÖT

90tLands nationaLbeväTing

UJ1l-181Z.

nisationen en ganska stor fasthet. Varje

man hade sitt nwnmer och skulle personligen

inställa sig 1ill de årliga generalmönstringarna

och vapensynerna.

Permissionsbestämmelserna voro ganska

stränga. Ingen fick lämna Gotland utan

att först hava avlämnat sin utrustning

till kompanibefälet och efter uppvisande

av intyg härom erhållit pass från landskansliet.

Genom att varje man hade sin

utrustning hemma hos sig gick mobiliseringen

anmärkningsvärt snabbt. Omedelbart

efter samlingen kunde manskapet

ingå i ledet. Det beräknades att bataljonerna

kunde samlas på tre dygn och

om färdighållningsorder utfärdats på halva

denna tid.

Den förste militärbefälhavaren hade hos

sig samlat en ansenlig stab. Såsom stabschef

tjänstgjorde majoren friherre Jacob

Cederström och såsom adjutanter officerare

ur artilleriet, fältmätningskåren och

kavalleriet. Till staben hörde även ingenjörofficer,

artilleribefälhavare, tygmästare

med tygpersonal, fältpostmästare,

läkare, överkommissarie, fältkamrer

samt juridiskt och diplomatiskt biträde.

På sommaren 1811 fick amiralen även

krigsfartyg till sitt förfogande.

Den 2/7 1812 utfärdades den första avlöningsstaten

för Gotlands nationalbeväring.

Av denna framgår att en bataljonschef

åtnjöt ett arvode av 250 riksdaler,

en kompanichef 150, en subalternofficer

100, en pikförarchef 66 o s v. Även i betraktande

av det dåtida höga penningvärdet

kan ifrågasättas om denna avlöning

var tillräcklig för livsuppehället särskilt

som befälet hade tjänstgöring året runt.

Visserligen voro de inkvarterade hos bönderna

var och en inom sitt område för en

billig penning, men de blygsamt tilltagna

arvodena, räckte icke ens till de nödvändigaste

utgifterna. Det visade sig också

förenat med stora svårigheter att fylla

officerskadern. De värnpliktiga bekostade

själva sitt underhåll under övningarna

mot en kontant ersättning av 37 öre om

dagen.

Någon uniform förekom till en början

icke utan klädedräkten var valfri. Ar

1812 utfärdades emellertid en förordning

om uniform för befälet. Den utgjordes av

grå långrock med vida benkläder, rund

hatt med kordong, plym, plåt och kokard

samt sabel i gehäng. Det grå uniformstyget

utbyttes senare mot blått, vilket användes

vid armen i övrigt.

En bestämmelse av stor vikt, var den

att manskapet själva förvarade sina gevär.

Detta grundlade på Gotland en frivillig

skytterörelse av stor omfattning.

Den skjututbildning, som kunde medhinnas

på den korta övningstiden, omfattade

vanligen endast de första grunderna i gevärets

handhavande och förutsatte fortsatta

frivilliga övningar. Inom så gott som

varje kompani bildades därför frivilliga

skarpskytteföreningar, i vilka det ivrigt

arbetades på skjutskicklighetens höjande.

Sedan amiral Cederström utfört sitt

uppdrag med Nationalbeväringens organisation,

lämnade han i november 1811 sin

befattning såsom v landshövding och militärbefälhavare

och återgick till sin befattning

såsom högste befälhavare för

flottan,

Han efterträddes av översten i armen,

överstelöjtnanten vid Södermanlands regemente,

L. A. Reuterskiöld, vilken under

tiden 3/11 1811-31/8 1812var v landshövding

och militärbefälhavare. Han hade

tidigare tjänstgjort här såsom brigadchef

och birrätt amiral Cederström med Na-

tionalbeväringens organisation.

Reu.erskiöld fullföljde med

skicklighet organisationen och

6

nit och

skapade

Amiralen C. F. Aschling

Militärbefälhavare och chef för Gotlands

nationalbeväring 1812-1817

Kompani

N:r I Namn

I

ordning och disciplin. Han var en skicklig.

och mycket omtyckt officer, som efterlämnade

omdömet att "såväl högre som

lägre av Nationalbeväringen skola med

glädje och tacksamhet minnas den tid de

stått under hans befäl".

Reuterskiöld efterträddes 31/8 1812 av

konteramiralen C. F. Aschling. Den cederströmska

organisationen var en lämplig

krigs- och beredskaps organisation med

olika slag av infanteri i skilda kompanier.

När ofredstiden var slut befanns den

mindre lämplig. Det rillgängliga antalet

officerare var för litet för de många

kompanierna, personal ur samma socknar

hänfördes till olika kompanier och kompaniområdena

blevo för stora, vilket var

olämpligt ur övnings- och redovisningssynpunkt.

Amiral Aschling uppgjorde

för-den-skull en ny organisation, vilken

fastställdes i en generalorder 29/1 1813.

Organisationen hade nedanstående utseende:

I. (Norra) batallionen.

Chef: Överstelöjtnanten, friherre Palmstierna.

Kompanichef

I

Rekryteringsområde

(socken)

Nationalbeväringens övningsplatser

1813

I

Övningsplats

1

2

Fårö

Rute & Forssa

Kapten Drake

Kapten Drysen I Fårö

Ruthe, Fleringe,

Hellvigs

Bunge, Lärbro och

Fårö kyrka

Lekarehed i Lärbro

3 Lummelunda Kapten v Brömsen Hangvar,

Martebo

Hall, Stenkyrka,

och Lummelunda

Tingstäde, Austers hed i 'I'ingstäde

,1 Bähl Kapten v Köhler Othem, Boge, Fohle, Lokrume,

och Bähl

Heinum Bings hed i Heinum

5 Endre & Bro Kapten Ridderhierta Vestkinde,

Lokrume

Bro, Endre, Hejdeby, del av Tibbles hed i Hejdeby

6 Lina Major Carlquist Källunge, Vallstena. Hörsne, Bara, Got- Vallstena rum i Vall-

7

I

hem och Norrlanda stena

Halla

Major Georgii

I

Dalhem, Ganthem, Valla,

Vänge, Buttle och Guldrupe

II. (Medel-) batallionen.

Sjonhem, Burgs rum i Dalhem och

Nickarfve i Vänge

Chef: vakant. Tjensten uppehålles av major Georgii.

8 Dede Kapten Stenberg Roma, Björke, Follingbo, Akebeck, Vall Becks rum i Akebeck

9 Stenkumla Kapten Lindeberg

och Hogrän

Stenkumla, Vesterheide, Träkumla, Es- Ansarfve i Stenkumla

I

10 Banda Kapten Nisbeth

kelhem och Tofta

Sanda, Mästerby och Vestergarn Sanda kyrka

I

11

12

Klinte

Heide

Kapten

v Böhnen

Ehrenström

Klinte och Fröjel

Heide, Väte och Atlingbo

Sandåker i Fröjei

Gräne i Väte

~

13 Kräcklinge Kapten Malmborg Kräcklingbo, Ahla, Anga, Nygarn, Gam- Ekeskogs rum i Kräckmelgarn,

Ardre lingbo

14 Garde Kapten Calonius Alskog, Lye, Garde, Etelhem Guffride i Garde.

15 Nährs

16 Buhrs

17 Hemse

18 Fardhems

19 Habblinge

20 Gröttlinge

21 Hoburgs

III. (Södra) batallionen.

Chef: Major Stael von Holstein.

Kapten Wennerström Nähr och Lau

Kapten Broberg Buhr och Stånga

Kapten Ludhe Alfva, Hemse, Rohne och Eke

Kapten Reimers Fardhem, Linde, Lojsta, Levede och

Kapten Rudebeck

Major Berencreutz

Gerum

Habblingbo, Silte, Eksta och Sproge

Hafdhem, Näs, Gröttlingbo och Fide

Vacant Öja, Hamra, Vamblingbo och Sundre

Häggdarfve i Nähr

Allmunde i Buhr

Rohne kyrka

Fardhem kyrka

Butvier i Sproge

Sandes backe i Gröttlingbo

Vamblingbo kyrka

I ~

I·

)

Visby stadsbevii'ring 'bibehölfs av

Aschling i oförändrat skick. Chefen för

Visby jägarkompani fick såsom "stadsmajor"

bataljonschefs befäl över stadens infanteri-

och positionsartilleriförband.

Stadens beväring bedrev sina övningar

på södra byrumrnet utanför södra stadsmuren.

Då bataljonsövningar i början på '1850talet

kommo i bruk användes Vallslima

rum för Norra och Medelbatallionerna

och Stånga malm för Södra. 1814 fick

Medelbaiallionen ny exercisplats på Petsarfverum

i Sjonhem. I"

Gång efter annan vidtogos sedermera

ändringar och tidsenliga förbättringar i

organisationen, vilken så småningom fick

allt: större likhet med regementena på

fastlandet.

Amiral Aschling satt kvar såsom militärbefälhavare

till i mars 1817. Han ivrade

på många sätt för national beväringens

utveckling. Förutom ovannämnda omorganisation

ingav han redan 1812 ett för-.

slag t.lll stat för beväringen, vari han påyrkade

en snar förbättring av befälets

löneförmåner.

I armens rulla av den 1/3 1813 finnes

Nationalbeväringen för första gången

upptagen bland armens övriga regementen

under namn av "Nationalbeväringen

å Gottland". Staten'omfattade förutom

militärbefälhavaren såsom chef: 2 Batallions-Chefer,

3 Piquener-Chefer, 21 Capitainer

och 1 Lieutenant. I 1816 års rulla

har staten ökats till 3 Batallions-Chefer,

1 Piquener-Chef, 23 Capitainer, 25 Lieuterianter

och 26 Under-Lieutenanter och

Fändrickar, varjämte Visby stads beväring,

omfattande 1 Stadsmajor och Batallions-Chef,

2 Capitainer, 3 Lieutenanter

och 3 Fändrickar även medtagits.

Amiral Aschling efterträddes i mars

1817 av generaladjutanten, friherre Jacob

Cederström, vilken under åren 1810-1811

tjänstgjort såsom stabschef vid militärbefälet

och därvid medverkat vid Nationalbeväringens

organisation. Cederström,

som under sin tidigare militära bana

gjort sig känd såsom en oförskräckt,

dugande och sträng men rättvis officer,

var invalid efter en skottskada i högra

G.eneralmajor J. Cederströ~

'Militärbefälhavare och chef för

:Gotlands nationalbeväring

1817-1831

Gömn Fåhraeus

»Stadsmajo1'» och chef för Visby stads

beväring

benet, som han ådragit sig i Gustaf IV

Adolfs sorgligt ryktbara pommerska fälttåg

1808. Trots sitt träben deltog han

med berömmelse i flera fälttåg och tog

även verksam del i Gustaf IV Adolfs avsättning.

Såsom militärbefälhavare på

Gotland utvecklade "Baronen med träbenet"

en stor aktivitet, särskilt vad be-

1829 års manskapsuniform

träNar Nationalbevärfngens 5vnfngaf.

Han sökte därvid icke göra denna till ett

paradregemente, utan lade största vikten

vid manövern, vari regementet vann sådan

färdighet att det väckte främmande

officerares förvåning. Nationalbeväringen

var under hans tid av många ansedd och

åberopad "såsom ett mönster för ett väl

ordnat National-Förswar". Bland de av

Cederström anordnade övningarna märkas

de första gemensamma övningarna för

alla kompanierna i Kräklingbo 1826 och

en övning i Slite 1829, då HKH Kronprins

Oscar inspekterade. Cederström verkade

också för förbättring av truppens utrustning

och den 10/6 anbefalldes, att Nationalbeväringen

skulle hava samma uniform,

som infanteriregementena på fastlandet.'

Han genomdrev även ökade kunskapsfordringar

vid officerskårens rekrytering.

Många minnesvärda bevis på

Cederströms sällsynta oegennytta äro

ännu i tacksam hågkomst här på ön. Sålunda

anslog han en honom tilldelad gra;:;

tifikation på 2000 kr. till pensioner åt tre

i fält sårade underofficerare. Sitt eget

arvode såsom militärbefälhavare om 800

Rdr b:o avsade han sig till förmån för

truppens och befälets avlöning. Därjämte

anslog han medel till inköp av ett militär

bibliotek, premier åt manskapet vid

målskjutning, inköp av instrument och

till ett gymnastikhus i Visby.

Cederström efterträddes i juni 1831 av

översten i armen M. S. von Hohenhausen.

Även denne hade under sin tidigare militära

bana medverkat vid Nationalbeväringens

organisation och övningar och

därvid tilldragit sig särskild uppmärksamhet

för sitt väl utbildade kompani.

Med berömmelse hade han även deltagit

i kronprins Carl Johans fälttåg mot Napoleon

och därvid tilldelats guldmedaljen

för tapperhet i fält. Såsom efterträdare

till generalmajor Cederström hade han

fördelen att endast behöva fullfölja och

utvidga de inrättningar denne hade

grundlagt. Han utverkade sålunda årligt

statsbidrag till det militära centralbiblioteket,

utbyggde befälsutbildningen med

föreläsningar och examina i reglementen

och instruktioner. På hans förslag anordnades

även militära skolor, kallade

Informationsverk, .dels för linjeofficerar-

Kaptenen, sedermera majoren

Fredrik Adolf Nisbeth chef för

Banda .komp. '

na och dels för arfilleriet. Artilleriets

organisation ändrades i 'så måtto att även

landsbygdens beväring uttogos till artillerister.

Von Hohenhausen arbetade även

för förbättrad avlöning för befälet och

lyckades 1832 genomdriva höjda dagtraktamenten

till underbefälet och 33 1/3 %

löneförhöjning åt officerarna. Han utverkade

även billiga inträdesavgifter i

armens pensionskassa, varigenom det blev

möjligt för officerskåren att ansluta sig

till densamma. För att höja sina officerares

duglighet förmedlade han kommenderingar

till Instruktionsbataljonen å

Drottningholm, Gcr och vapenfaktoriet.

Ar 1832 hade han glädjen att till Visby

stads beväring överlämna en av HKH

Kronprinsen skänkt fana, vilken ännu

finnes i behåll i Armemuseum.

Bataljonsfana från 1814 (förvaras vid

I 18)

Garde kompanifana från 1814 (förvaras

vid I 18)

8

Generalmajol' G. .r. af Dalström

Militärbefälhavare och chef för

Gotlands nationalb!?väring 1849

-1858

Trumsl(lgare 1860

2. komp fana. Sannolikt av senare

uatum. Funnen i Vallstena kyrka.

(t GotlG,nds fornsal)

Bland von Hohenhausens många insatser

såsom landshövding märkes hans initiativ

till bildande av Gotlands Skarpskytte-o

och Jägargille, vilket finns kvar

ännu i dag.

Von Hohenhausen efterträddes i november

1849 av generalmajoren G. J. af

Dalström. vilken stannade såsom militärbefälhavare

till i juli 1858. Denne hade

tidigare tjänstgjort såsom adjutant i ge- -,

neral J. Cederströms stab och var väl för-'

trogen med de militära förhållandena på

Gotland. Han deltog med tapperhet dels i

finska kriget 'och dels i kriget mot Napoleon,

där han erhöll guldmedaljen för

tapperhet i fält. Även i fredens dagar

ådagalade af Dalström framstående egenskaper

dels såsom regernents- och brigadchef,

dels såsom lärare vid Krigsakade-

Klinte kompanifana från 1814 (förvaras

vid I 18)

Visby stads bevärings fana skänkt

av HKH Kronprins Oscar 1832 (i

ArmemuBeum)

~

-t '

mien och dels såsom läroboksförfattare,

Under hans tid på Gotland utbröt det s k

Krimkriget mellan Ryssland och västmakterna.

Då kriget berörde även Östersjön

måste Sverige 1854vidtaga omfaitan-,

de åtgärder för att trygga neutraliteten.

Fördenskull överfördes till Gotland en

del trupper från fastlandet, vilka tillsammans

med de gotländska bildade den s k

,"Gotländska fordelningen", vilken ställ-

'des, under general af Dalströms befäl.

, Omfattande åtgärder vidtogos fö~ försvaret

av ön, bl a uppfördes två nya batterier

å Enholmen, som fick både infanteri-

och artillerfbesättning. Genom en

överenskommelse med Gotlands befolkning

ökades övningstiden för Nationalbeväringen

till 10 dagar och det bestämdes ,

att hela' styrkan skulle sammandragas på

en plats och förläggas i tält. Då Konung

Oscar X' tillkännagivit, att han önskade

inspektera trupperna och utdela fanor,

ordnade man Nationalbeväringens ordinarie

'övningar så, att de inföllo under

Konungens besök.. Då arrendatorn på

Visborgs kungsladugård välvilligt upplät

Visborgs. slätt tillövningsplats, förlade

man såväl Nationalbeväringen som fastlandstrupperna

dit. Den' 14. juni skulle

famndelningen äga rum. .Det blev en

imponerande högtidlighet. Nationalbeväringens

,jägareuppbåd,forme~at på fem

övningsbataljoner avlämnades tillsammans

med Smålands' grenadjärbataljon.

L bat Jonköpings regemente, en skvadron

ur Kronprinsens husarregemente, ett batteri

ur Göta artilleriregemente jämte Nationalbcväringens

egna tre batterier, till-

0ammansnära 5000 man, till Konungen,

som till truppen riktade följande tal:

"Vid ovanliga verldshändelser, vid en

stor möjligen överhängande fara erhåller

hvarje förbindelse en förnyad styrka,

\

hvarje pligt en förökad helgd. Då krigets

åskuigra moln, .eft~.r en långvarig ..fred,

sammandraga SIg over" Norden, kanner

såväl Gotlands som Fasta Landets innevånare

hela vidden av denna' sanning.

Deras svenska hjärtan klappa varmare

och deras härider sträckas till trofast nordiskt

handslag..pet är under denna högtidliga

sinnesstämning; "som Gotlands

Na.ional-Beväring av sin Konungs hand

emotfager .. nya ' Fahnor, Omkring dem

skolen, i samlas om en fiende ville rycka

ur Moderlandets famn denna herrliga ö,

en dyrbar p,erla i 'Sveriges krona'; I skolen

då kämpa med det mod och den fosterlaridskärlek,

hvilka lifvavarje Gotlänning.

'M'~ttesegern blifva Eder belöning

och des~a Fahnors skönaste prydnad.

- Men innan jag i Eder vård anförtror

dessa fälttecken, frågar Jag Eder; ;Befäl,

Under-Befäl och Manskap vid Gotlands

Nationalbeväring lofven I alt med lif och

blod försvara dessa Fähnor, så sant Eder

Gud hjelpa skall.!'·.:.:.... Vid Konungens ord

"frågar jag Eder" kommenderade brigadchefen

:'Till ed gevär!" och eden besvarades

med ett samfällt, rungande "Ja",

varefter Konungen, medan truppen skyldrade,

artilleriet sköt salut och musiken

slog paradmarsch, överlämnade fanorna

till bataljonscheferna. Därefter hölls

korum och förbimarsch för konungen och

avtackning av truppen, varefter högtidligheten

var till ända. - Till minne av

fanutdelningen och kungabesöket lät Nationalbeväringens

officerskår resa den

s k Oscarsslenen vid Kungsladugård. -

Den 17. juli 1858 utnämndes översten i

artilleriet G. Bildt till militärbefälhavare

och landshövding på Gotland: Aret därpå

Oscarsstenen

på

Visborgsslätt

Nationalbeväri'ngens

officerskår reste

stenen till minne av

fan,överlämningen

den 14. juni 1854.

Fanorna äro ännu i bruk vid regementet. Mottagna i allvarliga

tider äro de för oss ett dyrbart arv, som manar till målmedvetet

.arbete och pliktuppfyllelse!

Genemlrnajor D. A. G. Bildt

Militärbefälhavare och chef fÖl'

Gotlands nationalbeväring 1858

-1862

utnämndes han till generalmajor .. "Bildt

var en av sin tids mest bemärkte svenske

män och har genom en synnerligen gagnande

verksamhet på olika områden inskrivit

sitt namn i Fäderneslandets hävder.

Han har verkat såsom militär, vetenskapligt

bildad och varmt intresserad,

därunder även såsom lärare; han har

verkat såsom öfverståthåIIare och därvid

haft sin andel i Stockholms stads utveckling,

såsom riksdagsman både under den

gamla och den nya ordningen, såsom diplomat

på den kanske för oss viktigaste

platsen i Europa, såsom riksmarskalk och

två konungars förtrogne, såsom statsminister

vid det nya tuIIsystemets införande",

har det skrivits i en minnesruna över

honom. - Han kvarstod såsom militärbe-

JO

Gruppbild av officerm'e vid Gotlands

Nationalbeväring 1877

fälhavare till år 1862. På hans förslag

omorganiserades Nationalbeväringen år

1861 på fyra bataljoner om tillsammans

30 kompanier, därav i Visby ett jägareoch

ett infanterikompani. Bataljonerna

kallades Södra-, Medel-, Visby- och

Norra bataljonen. Artilleriet. sammanfördes

under artilleribefälhavaren till Gottlands

Nationalbevärings Artillericorps.

Löjtnant vid Nationalbeväringen

1860

Genemlmajor H. G. W. Gyllenmrn

Militärbefälhavare och chef fÖl'

Gotlands nationalbeväring 1862-

1873,

Översten, sedermera generalmajoren H.

G. W. GylIenram efterträdde i maj 1862

general Bildt såsom militärbefälhavare och

landshövding. Genorh tjänstgöring såsom

regementskvartermästare vid Andra livgrenadjärregementet

under neutralitetsvakten

på Gotland 1854 var han väl förtrogen

med gotländska förhållanden.

Han genomförde den 1861 beslutade omorganisationen

och lyckades anskaffa gevär

till pikförarna, vilka avlade sina pikar

år 1867. De hade då varit i bruk vid gotländsk

trupp i mer än 200 år. Ar 1862

tilldelades även den fjärde bataljonen en

ny fana. Även den användes fortfarande

vid regementet. Då Gyllenram 1873 avgick,

skildes miIitärbefälhavare- och

Iandshövdingebefattningarna åt.

.• r

Generalmajoren E. M. P. von Vegesack

var den siste chefen för Gotlands nationalbeväring.

Han hade gjort det svenska

namnet stor heder genom sitt tappra deltagande

i det nordamerikanska frihetskriget

1861-1865, vari han förvärvat ära

och berömmelse och vid sin hemkomst

även belönats med guldmedaljen för tapperhet

i fält av Carl XV. Under hans

chefstid arrenderades Visborgs slät t med

ladugårdshällar och bergavsatsen nedan-

. för som övningsplats för trupperna på

Gotland. Ar 1885 kom en ny påminnelse

om Gotland utsatta läge vid krigiska händelser

i Östersjön. Man väntade ett krig

mellan Ryssland och England och förden-

C. G. Meukow Off. vid

nationalbev 1836-1872.

Föreståndare för informationsläroverket

på

Gotland 1839-1844.

Framstående pedagog o.

tecknare. Överstes avsked.

generalmajor E. M. P. von Vegesac

k Militärbefälhavare och chef

för Gotlands nationalbeväring

1873-1884

NAGRA BATALJONS- OCH KOMPANICHEFER FÖR NATIONALBEVÄRINGEN

Major G. Ridderhjerta

(Efter pennteckning av Meukou;

1945)

C. O. A. af Klint

Off. vid Nationalbev. 1839-1879. Major o. batch 1858-1877. Överstelöjtn. i

O. L. Gustafson Off. vid

Nationalbev 1846-1884.

Major o. batch 1872-

1882. Överstelöjtn. i armen.

Ad. von Post Off. vid

Nat',onalbev 1854----1872.

Major o, batch 1862-

1872.

skull krigrustades Carlsvärds fästning på

Enholmen ännu en gång och färdighållningsorder

utfärdades för fyra fältkompanier,

avsedda dels för Slite och dels för

Fårösund. Det blev visserligen intet krig,

men förvecklingarna förde det goda med

sig, att befästningar började att anläggas

vid Fårösund och att Nationalbeväringens

organisation ändrades till större effektivitet.

Enligt den nya organisationen, som

fastställdes 1886 ombildades nationalbeväringen

till två skilda förband, Gotlands

infanteriregemente och Gotlands artillerikår.

Forts. i vårnumret.

P. A. L. Gahne Off. vid

Nationalbev 1840-1881.

Major och batch 1862-

1880. Överstelöjtnant i

armen.

Överstelöjtnant L. Stenberg

(Efter pennteckning av Meukou;

1845)

RIKSFÖRENINGEN AV GIKF:

ordf. överste A. W. Linde, vice ordf.

major E. Råberg, sekr. ombudsman

N. G. Olsson, . Brunkebergsgatan 9,

Stockholm. kassaförvaltare fanjunkare

K. Krafft.

STOCKHOLMSKRETSEN: ordf. major

E. Råberg, vice ordf. kapten B.

Runeberg, sekr. prokurist C. Wirström,

kassaförv. direktör E. V. Höök,

klubbmåst. optiker O. Ahlström.

Postadress: Stockholm 6. Postigiro

2718.

SKANEKRETSEN: ordf. direktör A.

Hellqvist, Malmö, vice ordf. handlande

H. Håkansson, Kristianstr d, sekreterare

tillskärare S. Stenmarck.

Malmö, kassaförv. direktör K. A.

Lu-:dbladh, Malmö. Exp.-adress Stenrnarek.

Sigtunagatan 4, Malmö. Postgiro

39895.

GÖTEBORGSKRETSEN: ordförande

brandchef N. Grönwall, vice ordf.

revisor 1. Dahlström, sekr. herr A.

Friberg, kassaförv. G. Bergenhem.

Exp.-adress: Friberg, Danska vägen

97, Göteborg. Postgiro 42718.

ÖSTGÖT AKRETSEN: ordf. ingenjör

G. Platin, vice ordf. disponent H.

Gehlin, sekr. kamrer G. Pharmanson,

kassaförvalt. försäljni:-:tgschefJ. Werngren.

Exp.-adress: Pharmanson, Södra

Nygatan 5, Norrköping.

KALMAR-ÖLANDSKRETSEN: ordförande

lantbrukare O. Tornegård,

rekr. och kr ssaförvalt, posttjänsteman

M. Larsson, Unionsgatan 10, Kalmar.

Postgiro 160312.

GOTLANDSKRETSEN: ordf. överstelöjtnant

N. Söderberg, Visby, v.

ordf. nämndeman J. Edmark, Ala,

sekr. fanjunkare N. Fohlström, I 18,

kassör kontorist A. Altheimer, Visby,

Exp.-adress: I 18: Visborgsslätt.

(Fohlström). Postgiro 163001.

G otla n dsi nfanteri sten

Tidning för Kungl Gotlands infanteriregemente

och Gotlandsinfanteristernas

Kamratförening

Redaktör och ansvarig utgivare: major

Nils Wadner.

Medarbetare: regementspastor Erik

Beijer.

Redaktionens adress: III. utbbat. exp,

I 18, Visborgsslätt.

Telefone?': Visby, namnanrop "I 18",

linje 2. Postgiro 189897.

Prenumerationspris: helår kr. 3:-,

halvår 1: 50, kvartal 75 öre.

Annonspriser: 1/1 sida kr. 100:-,

1/2 sida kr. 50:-, 1/4 sida kr. 25,

1/8 sida kr. 12: 50, 1/10 sida kr.

10:-, 1/20 sida kr. 5: -. l

12

G otl'e na Srnfan te riste rn as

Kam ratfören ing

StockhoImskretsen

Vem är vad i Stockholmskretsen av G. I. K. F.

När vi under exercis tiden stod i ledet,

så vor o vi mestadels endast unga män,

som ännu ej funnit sin plats ute i livet.

Nu när vi åter har samlats kring gemensamma

minnen och gemensamt. intresse

för vårt regemente i vår kamratförening,

så har av de forna pojkarna blivit, som

man brukar säga "män i staten".

Om vi nu skulle taga oss en titt i

stockholmskretsens matrikel, så finna vi,

att. av vårt forna befäl hava vi som medlemmar

2 generalmajorer, 2 överstar, 1

överstelöjtnant, 7 majorer, 14 kaptener,

9 löjtnanter och 1 fanjunkare.

Affärsvärlden omfattar 8 affärs- och 6

försäljningschefer, 25 direktörer, 9 disponenter,

11 grosshandlare, 25 köpmän, 13,

kamrerare, 8 kontorister och 3 järnhandlare

samt 2 bokhandlare. Det finns 1 advokat,

1 arkitekt, 1 aktuarie och 2 apotekare.

Bankvärlden ligger nära affärsvärlden

och representeras av 1 bankdirektör

i spetsen samt ytterligare 19 bankrevisorer

och banktjänstemän samt bank-,

Redaktionellt

1) Gotlandsinfanteristen avser att under

år 1946 utkomma med fyra nummer

- ett vår-, ett höst-, ett midsommar-

och ett jul- och nyårsnummer.

2) Prenumeration sker enklast genom

insättande av kr. 3: - å medföljande

inbetalningskort. För planläggningen

av redigeringen är det av vikt, att

så snart som möjligt få kännedom om

antalet prenumeranter. Sänd därför

in avgiften omedelbart! Angiv tydligt

namn och adress samt titel. .

3) Intressera vänner och bekanta för

Gotlandsinfanteristen och Gotlandsinfanteristernas

kamratförening, Ju

flera prenumeranter och medlemmar

i kamratföreningen desto större möjligheter

hava vi att förverkliga våra

syftemål.

4) Skriv i Gotlandsinfanteristen be-

rätta hur du haft det under din

tjänstetid, vad du uplevt och hört

andra berätta!

vaktmästare. Hantverk och fastighetsmarknad

med 1 fastighetsmäklare och 1

fastighetsförvaltare, 1 optiker, 2 urmakare,

5 fabrikörer utan särskilt yrke

nämnt samt 1 representant från vardera:

entreprenörer, snickare, målare, plåtslagare,

skräddare.

Från modernäringen hava vi 1 trädgårdsmästare

samt 9 agronomer och lantbrukare.

De grafiska yrkena representeras

av 1 boktryckare, 3 faktorer, 1 kemigraf

och i typograf.

Vi hava 8 poliser, överkonstaplar och

landsfiskaler, 19 järnvägstjänstemän, kontorsskrivare

och stationsinspektorer, 1

tulltjänsteman och 1 telegraftjänsteman,

3 posttjänstemän och 3 spårvägsmän samt

17 tjänstemän utan angiven specialgren.

Enstaka yrkesrepresentanter kunna vi

uppräkna med 1 generalkonsul i teten och

finna vidare ombudsmän, speditör, intendent,

inspektör, konstnär, redaktör,

riksdagsman, dispachör, omnibussförare,

skådespelare och styckmästare.

C. Wirström.

Sänd trevliga bilder från gammal och

ny tid! Medverka till att tidningen blir

den trevliga kamrattidning och rege-

mentskrönika, som den vill vara!

Och så till sist: Ett varmt tack til1

Gotlandsinfanteristens gynnare och

vänner, till trogna annonsörer och

medarbetare för visat intresse och

bistånd under 1945!

En God Jul och Ett Gott Nytt Ar

önskar

Vi gratulera:

70 år

Redaktören.

18/1 1946 Fanjunkare J. A. T. Norrby,

Tingstäde

50 år

17/2 1946 Kapten E. L. Andråen, Kalmar

FINLANDIA

Hans namn stod med fetstil i svart på

de gula affischerna. Han var en kassamagnet,

en av konstens stora, en hypnotisör

på dirigentpallen, en konstnär som

svingade ett trollspö.

En ensam människa med ljust hår och

klargråa ögon. En spenslig gestalt med

buteljaxlar och platt bröst, en krumelur

som man inte såg upp till när han stod

framför sin stora orkester.

Han hade alltid varit ensam. På konservatoriet

hade han gått för sig själv

och professorerna hade kanske haft sina

aningar. Men de hade inte fört dem till

torgs.

Han hade musiken i blodet och svaga

lungor, båda sakerna i arv efter modern

som varit rumänska. Han hade spelat i

Steckholrn en gång och där mött sitt öde,

en kallsinnig affärsman som en enda gång

i sitt liv visat. intresse för något annat än

kalkyler. Han hade gift sig med henne

efter endast två månaders bekantskap

och som så ofta händer med äktenskap

där allt pekar på att det måste sluta med

skilsmässa, blev deras samliv sällsynt

.z->: --- .--

lyckligt. Han förstod, att hennes värld

var inte endast hemmet, den rymde i sig

även fiolen som fört dem samman.·

Hon hade dött när pojken var endast

fem år: Maken hade sörjt henne uppriktigt

och överraskat sina vänner och bekanta

med att hela livet förbli ogift. Ingen

kunde säga om orsaken härtill var bristande

initiativ eller fortsatt kärlek till

den döda. Själv gav han ingen förklaring.

Han levde för sina affärer och för sin

son, han tycktes- nöjd med den tillvaro

som blivit hans,-· det minskade livsrummet

efter hustruns frånfälle.

Nu var även han borta. Han hade dött

några timmar efter det sonen dirigerat

sin första konsert.

Boni Malmstedt var ensam, han hade

aldrig upplevat kärleken och visste att

det var bäst så. Han skulle ha sprängts

inifrån om han konfronterats med den.

Den tunna kroppen. var för spenslig att

bära upp både :kärleken till musik och

kärleken till en kvinna.

Han v~r rik, förmögen redan i och med

faderns död. Hans förmögenhet hade

Ma.nskapet såg på honom som om han varit ett högre väsen.

vuxit oavbrutet. Hans pretentioner vara

små; i likhet med de flesta människor,

som ha råd att köpa vad de önska sig,

önskade han sig mycket litet.

Han satt i sin loge efter konsertens

slut och betraktade den stora lagerkrans

som med en chevaleresk bugning överlämnats

till honom av den stora konstnärinnan.

Han gnolade några takter ur Finlandia,

Sibelius stora tonskapelse, som är

den varmaste .av bekännelser till fosterlandet,

tondrömmen som för många år

sedan skrevs i förhoppning, att de tusen

sjöarnas land skulle kasta av sig förtryckaroket

och träda in i de fria nationernas

krets.

Musiken ville inte släppa honom denna

kväll. Takterna återkomma oemotståndligt,

de trängde sig på honom, de skapade

en stämning som han inte kunde

frigöra sig från, en längtan till en liten

stuga med vita knutar någonstans vid

en sjö i sommardagar.

Hundra gånger så visst som en hade

han dirigerat Finlandia. Men aldrig inför

en så entusiastisk publik. Finlandia var

den nya trollformeln, den nya stjärnan

över Europas Betlehem, där senfödda

ättlingar till den romerske barbarkejsaren

snetsade de små barnen nå sina svärd

och bajonetter. -

Han hade upprörts av underrättelsen

om det första bombardemanget av Helsingfors.

Det hade kommit honom vid på

ett otäckt sätt, som om han sett en

drucken slå ett barn vilket inte vågar

försvara sig. Men den första upprördheten

hade avlösts aven känsla av hjälplöshet.

Av den frågan: Vad kan du göra?

Han var inte krigare, bara en ensam

människa, som älskade musik ...

Och ändå var det i denna kväll som

om han förnummit det finska kriget på

ett nytt sätt, som om han genom de ständigt

återkommande takterna förts de bloddränkta

slagfälten in på livet, som om

han med själens ögon sett dusterna på

nära håll. De finska krigarnas obrutna

vilja till seger, deras nedslående av den

misstro till den egna förmågan som smög

sig på dem.

Han steg upp, misslynt med sig själv,

med den stämning som tagit honom i

besittning, han gick av och an i rummet

men takterna släppte honom inte d~

ställde fram för hans inre öga små 'stugor

med röda väggar och vita knutar och

stilla sjöar, drickande det klaraste solljus.

Inte heller nästa dag kunde han frigöra

sig från Finlandia. Han spelade den

på sin fiol i hopp att driva ut de takter

som oavbrutet sjöngo i hans öron och filade

med sin osynliga stråke på hans

n;rver. Ha~ spelade Finlandia gång på

gang och till slut lade han ner fiolen.

Han hade upptäckt att det inte var takterna

som pinade honom, det var ropet

från människa i nöd till människa, som

kunde hjälpa, vilket upprörde.

I dagar kämpade han sin ensamma

kamp, försökte undertrycka den röst som

sade honom att sälla sig till de fåtaliga

försvararna. Han låg vaken om nätterna

han ansträngde sig att se sig själv Irrva-

Iidiserad av granater, han försökte med

all makt avskräcka sig själv. Men ur de

konstlade mardrömmarna steg en bild en

sång, en musik - Finlandia l '

. På frivilligbyrån skakade man på huvudet

.

. »Nej, vi tar bara emot friskt folk».

Han såg på sina långa och smala hän-

.13

der, han ömkade sig själv för sin spenslighet,

för sin dåliga fysik: Han jämförde

sig med de andra i rummet, de stora

tunga gestalterna med välvda bröst och

grova handleder; stadiga, säkra lår på

smäckra. muskelfyllda ben.

Mannen bakom skrivbordet skakade på

huvudet. Och tillade: »Jag är mycket

. ledsen, jag .förstår hur ni känner det. Men

vi kap. inte hur gärna vi än vill sända er

till fronten».·

Dirigenten strök sig på kinden med

handflatan, han hade fått en ide.

»Jag förstår, att jag inte är tillräckligt

stark», sade han stilla. Men kan det

inte tänkas att jag kan göra något? Att

jag på något sätt kan få komma dit över

och lindra någon smärta, kanske spela för

någon som är sjuk och vill lyssna.»

Han svalde ·och återtog med varmare

röst: »8äg, är det inte så att en människa

som jag, som vill hjälpa, kan få

stilla den oro som är i mig och som kanske,

när den är stillad, kan hjälpa andra?

Jag kan spela för dem, spela, på min fiol.

Ni förstår, säg att ni förstår, att musik

lindrar när själen är sjuk. Ja, jag ser

på er att ni förstår. Säg,å, jag ber, säg

nu att .jag. får resa. Jag betalar allting

själv, biljett, utrustning, pass, tull, skatt,

ja, allting som kan tänkas».

Det blev stilla i rummet, de storvuxna

männen såga undrande på denna muskelfattiga

musikkrumelur, mannen bakom

skrivbordet drog djupt efter andan

och satt med nedböjt huvud.

»Ni får resa. Jag ska se till att ni får

resa genast».

Dirigenten bugade sig, djupare än han

någonsin bugat sig för applåder. Han gick

ut från byrån och den barske kaptenen

gnuggade sig i ögat.

I Salijärvi var ett evakueringsläger.

'I.:rötta, olyckliga människor, skrämda,

stumma barn utan fäder, utan mödrar,

kanske några av dem levde, deras föräldrar,

kanske inte. Man fick ingenting veta.

Det var så tyst allting, så avskuret från

yttervärlden. Det enda som var liv var

de hemska mordfåglarna och de pipande

bomberna som exploderade och spred död

och förskräckelse åt alla håll.

Ett par småflickor hade ritat upp en hage

i det lilla rummet där de bodde, åta

och sova. Deras ansikten var uttryckslösa,

krigets hemskhet hade stelnat i deras själar

och lämnat ingenting kvar utom den

eviga skräcken.

Han såg på dem, såg på deras tröstlösa,

fattiga lek som var utan den minsta

skymt av skratt och skämt. De tittade litet

nyfiket på honom, bara en halv minut,

sedan tycktes de ha glömt att han

befann sig i rummet. Han öppnade sin

låda, stämde fiolen och spelade en gammal

vals som han upptecknat en gång vid

ett besök i Hogdal. Flickorna stannade i

sin hoppning, de lyssnade, deras ögon

irrade, de tycktes undra om det inte snart

skulle komma en bomb, eller kanske det

var så, att det inte skulle komma några

bomber mer. Det kanske var slut, det

otäcka kriget med sina hemska plågor.

Han som spelade kanske visste att det var

slut, för hur skulle han annars ha kunnat

spela så glatt? Han fortsatte att spela,

hans ögon började bli glada, han kände

att hans musik ägde trollkraft, att den

för dessa flickor var något som vände tankr

rna bort från vardagens avskyvärda

enahanda. Han slutade inte spela fast

armen kändes trött, han spelade nya låtar,

en gammal schlager, en bit ur Csar-

14

dasfurstinnan, ur Ungersk rapsodi, ur Peterson-Bergers

solljusa sommarsång.

En darrning gick genom hans kropp,

han hade upptäckt skymten av ett leende

i den minsta flickans ansikte, hon som

sett mest skrämd ut. Hon trutade med

läpparna, snorade till och började skratta,

mjukt, ovant och med huvudet litet på

sned. De andra. flickorna smittades av

hennes leende, skrattet bubblade fram

som vattnet ur ett djupt just dagligt källsprång.

Det gled in i rummet, tog dem i

famn och tvang dem att dansa. Och efter

en stund var det fullt med folk därinne

sam häpet betraktade violinisten och barnen,

kanske betraktade de deras ansikten

mest.

Den kvällen gick han till sängs tröttare

än någonsin förr. Men också lyckligare.

Skrattet följde honom som skuggan den

i solljuset vandrande, det åt sig in i hans

själ, det ställde fram nya aspekter, nya

symboler. Det var som om allt, som förut

varit, endast varit ett förspel till detta

nya och härligt stora, detta outsägliga

som var lycka.

Han spelade sig fram genom Finland

han sådde glädje och skratt i .skräckens

åker och han hade lyckan att se de små

fröna spira, växa upp' till undersköna

blomster. Ingen visste hans namn, ingen

frågade efter hans namn. Han var bara

en människa, en svensk som rest över

och tagit sin fiol med sig.

Han spelade sig fram till Helsingfors

och människorna nickade åt honom på

gata:n, hen blev en känd figur. Han satt

i bombrummen med fiolen under sin haka

och spelade bort skräcken, petade på den

med sin stråke och föste den ur bombrummen,

drev den ur åhörarnas sinnen.

Tio gånger nära döden lärde han sig att

inte frukta den. Den -bultade för ofta på

hans' dörr för att dess bultningar skulle

skrämma honom. Han accepterade sin nya

tillvaro som något naturligt och upptäckte,

att hans liv fått rikare innehåll, att det

var så märkligt lätt att le, att bekanta sig

med människorna, att ta del av deras bekymmer

och förjaga dem med sin musik.

Efter ett par veckor blev Helsingfors

honom för lugnt. Han hade spelat skräcken

ur bombrummen, han hade trubbat

av .de trista långa vaktimmarna deras

mörker. Han drogs till Karelska Näset till

männen som var sekund bjöd ,den ryska

björnen' sitt famntag. Där var tristessen

större än på något annat ställe i Finland.

Han kom pulsande genom snön till en

korsu vilken just låg under granateld.

Han såg varken till höger eller vänster,

han nickade åt vakten, pekade på sin

fiollåda och gick ned till de väntande soldaterna,

de på anfallet väntande. Han såg

orakade ansikten och hårda kalla ögon,

som hade en underton av .en .värme han

inte kunde tyda, Deras hopbitna ansikten

utstrålade likgiltighet för det egna välet.

Och ingen tog notis om honom.

Han satte sig på en omvänd sockerlåda,

granatelden fortsatte och han tog upp en

stämgaffel och knäppte på strängarna. Så

satte han fiolen under hakan och spelade

en schottis. En svepande gladlynt schottis,

vars första toner komma soldaterna att

spetsa öronen, En av dem rynkade på

näsan, en annan grimaserade hånfullt, en

tredje blåste ut ett cigarettrökmoln liksom

för att bilda en rökbarriär mellan

sig och och violinisten. De andra ryckte

på axlarna som om de ville säga, att hans

musik inte angick dem. Han log, han

hade så många gånger sett samma likgiltiga,

nästan fientlighet, lian fortsatte

spela, han vände till vals och det buttra

i soldaternas ansikten liksom smektes

bort. Det kom liv i trötta ögon, det kom

glans i glanslösa blickar. Det kom sprittningar

i domnande leder och han spelade

i halvtimmar. Han var trött för länge sedan

men tvang sig att spela. Och efter

oändliga minuter steg en av soldaterna

upp, puttade lätt på hans axel och frågade:

»Viljasången ur Glada Änkan, kan

du den?»' .

Han svarade inte men spelade Viljasången

och soldaten, som bett om den,

satte sig ned, dolde huvudet i händerna

och grät. Men det var ingen övergiven

gråt, ingen hopplös gråt. Det var ett

tungt hjärta, avbördande sig den plåga

som legat likt en mara över honom i veckor.

»Någon som vill höra något annat?»

frågade han när Viljasången var slut.

Soldaten som bett om den, såg mot honom

med tårade ögon och nickade tacksamt.

Och violinisten kände att den applåden

var den varmaste han fått.

Det blev liv i korsun, man bestormade

honom med böner om mer musik, man

lyssnade inte längre till granatelden, man

hade glömt den. Man bad om Suomis

sång, man tiggde om Finlandia. Han spelade

den sistnämnda och när hans fiol

tystnat, sade en av soldaterna med gripen

röst: »Se här, kamrat, tag vår sista

cigarett».

Han tog emot den. Vad betydde alla

lagerkransar, alla blomsterkvastar, som

räckts honom! Vad betydde de mot detta

»vår sista cigarett».

Han lade ner fiolen i lådan, han stängde

den och fingrade på sin rockficka, där

han hade ett stort paket med cigaretter.

Ett ögonblick föresvävade det honom att

ge dem till soldaterna. Men detta skulle

ha varit helgerån. I så fall skulle deras

gåva ha mist sin storhet... .

Han gick till nästa korsu och upplevde

samma händelse. Han spelade sig fram

kilometer efter kilometer och manskapet

såg på honom, som om han varit ett

högre väsen. Man gav honom namn.

Sorgfördrivaren! Det fanns radio i många

av dessa korsun men hans musik, den

återgavs inte i radio och hade en annan

klang. Den bröt sig in med kraft i själarna,

den var liv och eld, den var den

nyckel, som öppnade de starkast tillstängda

vrår.

På nyårsdagen hade han kommit till

den sextionde korsun och det var en dag

med hög luft. Han såg den finska flaggan

som bredde ut sina blå vita färger bredvid

korsun liksom ett rop till den mäktiga

fienden att här gick Finlands gräns.

Ryktet hade gått före honom, soldaterna

såga inte misstroget på violinisten.

Man trodde visserligen inte att han kunde

fördriva sorgerna, få soldaterna att

glömma sina bekymmer i några korta och

likväl så saliga timmar. Men man fann

snart att ryktet talat sanning. Man satt

tyd medan han spelade, men visste inte

av någon anna värld än musikens.

Den dagen spelade han som om han

känt att han aldrig skulle spela mer.

Han spelade i timmar, tills hans tunna

kropp skälvde av trötthet och det brände

i musklerna. 'Och plötsligt, när han

skulle sätta fiolen till hakan för att spela

Finlandia lossades ett skott från det

ryska batteriet. En granatskarva kasta-

.des in i korsyn och splittrade hans fiol.

Strängarna sprungo av, deras klang låg

länge kvar i luften och violinisten slöt

sina ö~OI,l.Han öppnade dem, såg på sin

* Med a Ije rad e trotj än a re *

Högtidlig medalj.

och prisutdelning

vid regementet

30/11

I samband med en högtidlig prisutdelning

i exercishuset 30/11 medaljerades

tre trotjänare vid regementet,

nämligen fanjunkare Carl

Ahlgren, som fick medaljen »För nit

och redlighet i rikets tjänst» i guld,

femte storleken, samt sömmerskorna,

systrarna fröken Irma Sundberg

och fru Ruth Hardingz, vilka erhöll

motsvarande medalj i silver, åttonde

storleken.

Fanjunkare Ahlgren, som är född

1882, anställdes vid regementet 1901.

1915 utnämndes han till. sergeant

trasiga fiol och skrek hjärtskärande:

»Inte ens detta fattiga instrument var heligt

för dem! De våldför sig, å ...

Han stönade, soldaterna sågo frågande

på varandra och det var som om livet

ebbat ur hans ådror, som om allt det nya

han lärt känna och fått kärt, med ens, i

ett hugg, berövats honom. Han steg upp,

lyfte sina händer mot korsuns tak och

skrek: »Men jag skall!»

Ingen fick höra vad det var han skulle.

Men med två långa kliv var han ur rummet

och uppe på krönet, bredvid den

finska flaggan på stången, som var nedstucken

i en jordvall. Han ryckte loss

den, ett skrik steg över hans läppar och

man hörde det enda ordet, en flamma

som steg mot himlen förtärande:

»Framåt!»

Han rusade fram med den finska flaggan

i sina händer, soldaterna sågo på

galningen som oskyddad och med den

finska flaggan. vajande över sitt huvud

rusade mot de välbefästa ryska linjerna.

Hundra skott föllo, violinisten stannade i

sitt lopp, hävde sig högt på tå och föll

framstupa.

De finska soldaterna stodo stilla någon

minut och därefter var det som om Finlandias

smattrande fanfar drivit sin tonborr

genom deras själar. De visste inte

längre vad död och fasa var, de visste

endast ett - att därute i Ingen Mans

land låg den som givit dem deras skönaste

ögonblick.

Tre timmar senare var den ryska skyttegraven

erövrad och de trötta soldaterna

gingo till den plats där violinisten

låg. Han låg på rygg, såg upp mot valvet

och i hans blick var ett stort lugn. Flaggan

låg utbredd över hans kropp och

bredvid honom låg den trasiga fiolen. En

sträng var hel, de andra hade lockat sig

kring stämskruven.

Soldaterna lyfte upp honom och buro

honom till den erövrade skyttegraven.

Han hade nått sitt mål: han hade givit

sitt liv. Och levat rikare än de flesta

andra !llänniskor... C.-T. Lötst(Ld:

Fröken

Irma Sundberg

och placerades samtidigt i reserven,

men kvarstod i. tjänst. 1924 blev

han föreståndare för regementets

tvättinrättning, en befattning som

han fortfarande innehar. Hans sammanlagda

tjänstetid hittills är 44

1/2 år, varav nära 15 år på aktiv

stat.

Fröken Sundberg anställdes vid

regementet. 1902 som sömmerska vid

skrädderiverkstaden, där hon arbetat

under perioderna 1902-04 och

1910-4l. Sistnämnda år slutade

hon på grund av uppnådd åldersgräns.

Hennes tjänstetid vid regementet

är drygt 33 år.

Fru Hardingz är, liksom systern,

tidigare, sömmerska i skrädderiet,

där hon anställdes 1910 och fortfarande

har sin dagliga gärning förlagd.

Fru Hardingz tjänstetid hittills

uppgår alltså till. över 35 år.

Högtidligheten inleddes med att

fanorna. marscherade in hälsade av

»E'anmarsch» av musikkåren, varefter

regementschefen överste Herman

Levin framträdde och yttrade:

I krigsmans erinran, som de flesta

av oss känner, står det att soldaten

»med nit och trohet skall uppfylla

alla de plikter honom i tjänsten

åläggas, samvetsgrant och efter

bästa förmåga verkställa mottagna

befallningar och föreskrifter». Detta

är emellertid icke enbart en

krigsmanna dygd utan en allmänt

medborgerlig förtjänst av stor betydelse.

Fanjun~are

Cari Ah~gren

Fru

Ruth Hardingz

Vi. har här på regementet fördelen

av att äga personal, som under

många år på ett förtjänstfullt sätt

omsatt dessa ord i krigsmans erinran

i praktiken. De som jag i dag

närmast tänker på äro: fanjunkare

Carl Ahlgren med en tjänstetid av

44 år och 6 mån., vilken tilldelats

medalj i guld av femte storleken,

fröken Irma Sundberg, S9m tjänat

regementet i 33 år och 1 mån., och

fru Ruth Hardingz, som varit anställd

vid regementet i 35 år och 1

mån., vilka tilldelats medalj av åttonde

storleken i silver.

Då jag nu till dessa överlämnar

belöningsmedaljer »för nit och redlighet

i rikets tjänst» tackar jag Er

alla för alla Edra insatser för och

vid regementet, lyckönskar Er till

utmärkelsen och fogar därtill önskningar

om allt gott under kommande

år.

Därefter överräckte översten medaljerna

till de tre trotjänarna, varefter

prisutdelningen för idrottsoch

skytte pre stationerna vid regementet

under sista halvåret vidtog.

Allt som allt fick över 300 man

hämta belöningar ur regementschefens

hand, det största antal som nå;

gonsin förekommit vid en prisutdelning

vid regementet. Efter prisutdelningen

spelade musikkåren

Marcia Carolus Rex, varpå regementspastor

Beijer förrättade l crum.

Hubertusdagen 3.11.

firades traditionsenligt av Visborgs

fältrittklubb med hubertusjakt, på

Visborgs slätt.

Här ett bildreportage från

den lyckade jakten.

Bland deltagarna märktes fältrittklubbens ordförande Överste T.', Berggren,

A 7, Chefen för I 18, Överste H. Levin och fältrittklubbens v. ordf.

Major N. Wadner

Efter slutad jakt utdelades järnekskvistarna av Överstinnan

Ingeborg Levin.

Överste Levins »Junker» fål· sin sockerbit.

Överste Berggren och dagens master, Kapten Sjögren jämte

sköna damer njuta av rykande glögg i Donners hage.

16

Ett tjugotal ryttare från MB-staben, I 18

och A 7 samt tre civila deltogo.

Jakten gick i en 8 runt Visborgs slätt

över ett 20-tal medelsvåra hinder, som

khrades flott av alla.

ID~~ROTTS-och-SKVTTEFACIT 1945

A;_,}~~RÖVRADE MÄ~TERSKAP:

1. ARMEMÄSTERSKAP i skjutning med

kikargevär.

2. MILITÄRA. !)lSTRIKTSMlÄSTER-

.SKAP:

.i handboll;

.r slddlöpning, individuellt, oldboys och

',Jag samt seniorer samt Generaiskan

< Törngrens .vandringspris i skidstafett;

iterriin.glöpning, individuellt i seniorklassen

och i lag;

i fälttävlans officersklass; .

i or-ientering, senior- och oldboysklasserna;

i skolskjutning med gevär klass Gl,

G4, mästerskaps- och lagtävling;;

i skolskjutning med pistol klass PI,

P2, P 3 och lagtävling samt lagmästerskap

i fältskjutning med gevär.

Furir F. Magnusson

miltär distriktsmästare i orientering

3. CIVILA DISTRIKTSMÄS11ERSKAP:

i gymnastik;

i simning, 100 m. ryggsim;

i brottning, lättvikt;

i terränglöpning, klass I och lagtävlan

klass II;

i fri idrott, tiokamp, löpning 400 m.

och spjutkastning;

i budkavle orientering, oldboysklassen

i värjfäktning, seniorklassen. .

4. SERIESEGER I HANDBOLL:

Gotlandsserien, div. I och J samt seger

i blixtturneringen 1945.

5. FöRBUNDS- OCH KRETSMÄSTER- .

SKAP I SKJUTNING:

Förbundsmästerskap i fältskjutning;

kretsmästerskap på pistol.

Regementets handbollag

Stående fr. v.: Borg (lagledare), Larsson, Lindqvist, Sporre; Birgersson,

Kolmodin, Nordlund, Fernström (mtrförv), Wenell (ordf i bollsekt). Knästående

fr. v.: Fredborg, Sasse, Lindberg, Almqvist och Kåhre.

B. FÖRNÄMLIGA RESULTAT

I öVRIGT:

2. lagpris Stockholms- Tidningens

riksskyttetävling, krets A;

2. pris i förbundsmästerskapet i skolskjutning

med gevär;

seger i Visborgs fältrittklubbs seriehoppning

och

seger i samtliga klasser vid prishoppningarna

2-3 juni samt

seger i klass IX vid prishoppning på

Strömsholm. .

Seger över A 7 och KA 3 vid tävling

om A 7:s vandringspris i fäktning.

Fanjunkarna Gustren och Billten jämte Kapten Runeborg - påliJlig(t oldboys

såväl civil som militä1' orientering.

C. ARMENS SKYTTEMEDAL.

JER OCH -MÄRKEN:

Medaljer: 1945 78 Märken: 1945 210

1944 35 1944 90

ökning 43 ökning 120

SVENSKA GYMNASTIK- OCH

IROTTSFöRENINGARNAS

IDROTTSMÄRKE

1945

1944

ökning

32,9 %

28,1 %

4,8 %

e~övrade märken

» »

SIMBORGARMÄRKET:

1945 685 avlagda prov

1944 546 » »

ökning 139

LAGERLOFS.KA SK0UTPRISET

J8

742 Johansson nä,t bäste skytt.

7. komp seqraåe överlägset i årets tävling

Mannen bakom verket

Kompchefen, kapten S. Runeborg.

242 Johansson, bäste skytt.

7. komp segmnde lag: stående fr v: 133

Hultgren, 1037 Valfridsson, 147 Olofsson,

2390 Jansson, 262 Karlsson, 351 Larsson,

sittande fr v: 1876 Forslund, 1658 Andersson,

742 Johansson, 242 Johansson,

425 Ragnefors och 1732. Eriksson.

291 Söderberg (nedan t h): och 1591

Karlsson (nedan t v) 101. komp blevo

bäste resp näst bäste sky,tt i näst bästa

'konvp, S6derberg erÖvrade även Kel1~

grens~a skjutprislJt •

• ,...•,J

. :q:

s ,

, j,< '

19Eee~~ell !besegrade olllare

,f. ):~.~

-~ __ o~tidligt ~ustOlf-Siidollsmiuuaeil dom'!f/JU"ifJJ01l med bis'opstal

• 'C t

--:l!, .

Infbr~:e,nfullsatt S.ta Maria talade 6/11biskop Vsander om Lutz eris

hjält~:toch Nordens store konung _Gustaf II Adolf - Minnestalet

fick ~y~rdig inramning av andakt och traditionell festglans - I 18

OChA~~7 fyllde större delen av templet men 400 stolar hade reser-

Under paradmarsch infördes truppförbandens

fanor och placerades i koret

och minnesstunden inleddes med Stridsbön,

spelad av I 18:s musikkår. Den ursvenskt

kärva men vackra melodin klingade

klart och mäktigt under valven och

stämde till högtid och efter ps. »Vår Gud

är oss en väldig borg» tog biskop Ysander

till orda och sade bl. a. följande:

Som ett eko från förra söndagen. Allhelgonadagens

kväll, ljuder ännu för oss

den apostoliska kämpens maning i Hebreibrevet:

»Mina bröder, då vi ha omkring

oss en så stor hop av vittnen, må ock vi

lägga av allt som är oss till hinder, och

särskilt synden, som så hårt omsnärjer

oss, och med uthållighet löpa framåt i

den tävlingskamp, som är oss förelagd».

Som gäst i ett annat land, vars frihetshistoria

blott är 130 år och vars befolkning

svetsats samman av 30 olika

nationer, gjorde jag i somras en upptäckt,

som överraskade. Man höll sin

historias minnen i synnerligen helgd och

ära. Hjältarna i. raden från frihetskampens

San Martin., var verkligen en hop

av vittnen, som omgav varje skolbarn.

De voro deras ideal och föredömen.

Vi ha ingen frihetsdag att fira.

Här går vi svenskar och ha ingen frihetsdag

att minnas eller fira, eftersom

vi bortom all historia städse varit fria.

Inte underligt, om vår historias hjältegestalter

bli stela skuggor utan liv och

must. Den 6 november är en av årets

besinningsdagar för oss. Gustaf Adolf

den stores liv och bragd bör i dag vara

känt för varje svensk. Så mycket hellre

tar jag i kväll ut allenast tre ting och gör

dem till hjärtats blickpunkt.

1. Han var en frihetens vakne vakthållare.

Ordet 'frihet' har fått ett påtagligt

innehåll för oss de senaste åren. Vi

ha lättare att förstå och beundra dem,

som vågade »liv och ära, gods och allt»

för svenska hem och svenska tegar. Men

denna sommar har jag också lärt mig

mer än förr, vad andlig frihet innebär

och hur det kan kännas att inför vapenmakt,

regeringsmakt och pressens makt

dagligen vara i betryck för sin tro. I världens

mest katolska land i dag förnimmer

verats för allmänheten och utnyttlats till sista plats.

man starkare än annorstädes, vad det vill

säga att ha ett evangeliskt folks frihet

för tanke och tro för tvivlets frågor och

tillbedjans ödmjukhet. De våra i det

främmande landet nändes inte kalla sin

kyrka Gustaf-Adolfskyrkan av fruktan

att blotta namnet skulle bereda svårigheter.

Men för mitt hjärta lyste hjältekonungens

bild desto varmare där.

2. Min andra blickpunkt inför dagens

minne är den svenska konungen som de

vida perspektives hövding. Har vi inte

ibland i våra tankar kommit in i en

återvändsgränd, då vi tänkt på det nationella.

Det tycks mig stundom så förvirrande,

att det som är högsta dygd och

rätt på ena floden, är förbrytelse mot

mänskligheten på den andra - på denna

lilla jord, där alla tal lika stort om broderskap.

- Mitt hjärta blir uppbyggt och

värmt, då jag läser Gustaf Adolfs syftemål.

Det är hans medvetna vilja, att ock-

Biskop Torsten Ysander

så vårt folk skulle taga ansvar för andras

bördor och andras frihetsrätt. Det är hans

utsago, att humanitet och rättfärdighet

skulle hävdas var än på jorden kristna

bröder möttes. - Arvet förpliktar! Gustaf

Adolfs folk är värdigt sin historia, först

om det idag redoboget vill beträda samma

väg.

Vi lockas ständigt skjuta honom in

i de ouppnåeligas sky.

3. Den tredje blickpunkten i vår minnesmönstring

är den självförglömda frimodigheten.

- Med en ynglings aptit

på arbete och mödor och en diktators

intresse för enskildheten och detaljer,

var han samtidigt en glädjebärare och

glädjespridare som få. Han vann flera

segrar med sitt hastiga leende än med

sitt hastiga svärd. Inte minst i detta

karaktärsdrag står han som ett föredöme,

som jag önskar mig ·kunna efterlikna.

Hans dag är så nära granne till alla

helgons dag, att vi ständigt lockas skjuta

honom in i de fullkomligas och ouppnåeligas

sky. Näppeligen hör de svenskes

Gustaf-Adolf hemma där. Det är oss nog'

och kanske bättre att veta, att han var en

övertygande representant för ödmjuk

gudsförtröstan och för manlig vilja att gå

Guds vägar och Herrens ärenden. Men

därför hör han ock till den hop av vittnen,

som angår oss. Och, därför begå vi

minnet under tempelvalv och bedja om

kraft att ock vi må Iägga av allt som är

oss till hinder i fast och, ärlig föresats

att vi må styrkas till uthållighet i den

tävlingskamp, som är oss förelagd som

trohetsprov och trohetsdåd.

Högtidstalet avslutades med psalmsång

och biskopen förrättade, altartjänst medan

domkyrkokomminister N. Öberg fungerade

som liturg. Efter ytterligare psalmsång

följde ett konsertprogram i fosterländsk

anda av I 18:s musikkår, Biskop

Thomas F'rihetssång av. Liholm och Sverige

av Stenhammar och 'till Peterson-

Bergers Festmarsch avtågade de militära

förbanden.

(Ur Gotlands Allehanda 7/11 -45).

Värd g och

Luciadagen 1945 firades traditionsenligt

vid regementet med Lussekaffe

i matsalen i arla morgonstund

och Luciatåg, konsert och revy-cabaret

i exercishuset.

Då redaktionen i viss mån är part

i målet överlåta vi med benäget

medgivande åt signaturen »Mr En»

i Gotlands Allehanda att stå för reportaget:

Infanteriregementets bildningsråd

hos est major Nils Wadner - har under

senare år ådagalagt stora förberedelser

för att kunna bjuda personalen vid I 18

med anhöriga och vänner ett värdigt arrangemang

i anslutning till Luciafirandet.

Så blev även fallet i år då tillslutningen

på nedre sidan om rampen förmodligen

utgjorde publikrekord för exercishuset,

ty 1,300 personer har nog aldrig

tidigare på en gång varit inne i den livligt

utnyttjade lokalen. På parkett satt

bl. a. översteparet Levin, och stämningen

var i hela salongen hör- och synbarligen

på toppen, ty det bjöds verkligen på angenäm

underhållning -.

Regementets frivilliga musiker och

sångare konserterade inledningsvis, de

förra under musiksergeant Kurt Lund-

20

• i

m I n n eS,r I k Lucia9ag

vid r o o e rn e ri t e t

Söta Aina Wallin,

regementets

Lucia 1945

grens, de senare under löjtnant Tore

Dahlgren ledning. Den senare sjöng också

en julsång solo under Luciatablån, som

med de frivilligas konsert fick en måttfull

inramning. Innan I 18:s egen Lucia, fröken

Aina Wallin, bland, med resning och

sångröst, en sextett tärnor och övrigt följe

i släptåget trätt in hade emellertid major

Wadner hållit sitt Luciaanförande.

'I'al hälsade välkommen på bildningsrådets

vägnar och höll sig i inledningen

till ungdomsideaL - I ungdomen ska vi

försöka ta ställning till de aktuella frågorna

och bidra till skapandet aven ny.

och bättre värld, sade tal, och presenterade

de kamrater som valt glädjespridandet

till ideal, alla besjälade. av viljan att

ge en glad och trevlig kvälL TaL var sedan

inne vid kärnan berörande LuciaIegenden,

varvid bl. a. framhölls att Luci~seden

befästs och fördjupats hos oss under

de sista åren.

- I Luciagestalten ser vi löftet' om

den nya och den bättre världen. - Många

står utanför hjälpverksamheten, må

det vara som vår plikt att sprida Lucias

ljus och värme omkring oss. I det medvetandet

ska vi fira Lucia här l kvälL

Millioner arma människor i de krigshärjade

länderna frågar på alla språk:

kommer hjälp från Sverige? Uppmanad

att -vädia om bidrag till Rädda Barnens

verksamhet ber jag Er alla ge vad Ni

förmår.

Så följde Luciasången och -tåget.

Sedan Lucia fått smycket av regementschefen

var den högtidligare delen

avslutad och efter en kort paus tog revycabareten

»1 eterns radionarkos», en televisionistisk

radiorevy i 14 eterdroppar,

vid. Dropparna hade ordinerats av Kar

de Mumma, Lansgard, Jahn m. fl., den

senare skådespelare och f. ö. fungerande

regissör, conferencier, pjatt m. m.

Allt med odiskutabel framgång,. enda

kruxet var bara att han var en aning

indisponerad i röstorganen. vilka sannolikt

ansträngts väl hårt under de säkerligen

många och långa repetitionerna.

(Och det hör nog inte till det mera avundsvärda

att stå och rya i en så stor

lokal med dålig akustik.) För de omsorgsfullt

utförda dekorationerna på scenen

med trovärdiga kulisser hade duon Erik

Miiller-Karl Erik Fors svarat.

För att nämna de starkare dropparna

var »Arthur, min förra man», en Kar

de Mumma-sketch strax i början, säkert

iramförd med ypperliga aktörer på den

manliga sidan. I synnerhet Fritz Brant

som en aristokratisk Viktor med »rabatt»

imponerande. Särdeles rolig var också

sketchen »Kontakt med krigsmakten». med

rekrytaspiranten Pettersson, utrustad med

ett lustigt nordsmåländskt idiom, som

glädjespridare av rang. Duettsången »Vi

möts och vi skiljs» av Lucia själv och

furir Holmgren fick ett rörande känsligt

framförande. Kronan på verket var

bandupptagningen av ett reportage från

gotländska landsbygden, en parodi, som

Karl Erik Fors var primus motor i och

dokumenterade sig som en representativ

storsnackare i mikrofonen. BL a. fick

jazzmusiken här en präktig släng av sleven.

Till sist qom så det festliga »Äntligen

folkpark i Visby» och det »som kom

bägaren att rinna över», finalen alltså.

Helhetsintrycket blev att det stundvis

dråpliga spexet förvisso kan göra succå

på fler platser.

Överste Levin framförde publikens tack

till ensemblen och så klappade man. i

händerna, men taket lyftes ändå inte

Efter en paus, varunder seldaterna med

damer bjöds på kaffe i manskapsmässen,

tråddes dansen fram till 12-slaget...

Lucia hade haft en .ansträngande dag,

ty redan kl. 6 besökte hon sjukhuset och

därefter matsalen, som var dekorerad och

där musikkåren spelade vid första frukost.

Ingen kan påstå annat än att I 18:5

bildningsråd gjort sitt ytters a för att göra

den första Freds-Luciadagen värdig och

minnesrik; .,. Mr En•. ~.

..

I

P,

f

r

På Steinsviks förlag har utkommit en

diktsamling av .mindre vanligt slag. Den

berömda 8:e armen har genom sin bildningsdetalj

låtit oss få del av intryck från

fälttåget i de afrikanska öknarna. Genom

en pristävling har bildningsdetaljen

fått material till sitt förfogande. De sålunda

hopbragta dikterna har på svenska

fått namnet: "8:e Armens Ökensånger"

(originalets titel är "Poems from the Deser

z.)

Dåvarande generalen numera fältmarskalken

Montgomery inleder diktsamlingen

med ett förord. Han skriver bl. a.:

"Måhända är det inte bara inbillning om

man i dikterna tror sig skönja något av

den sinnets och andens storhet, som eldat

denna tappra arme och vari många av

dess vackraste bragder haft sitt upphov."

Som i all krigslitteratur märker man

här stämningsväxlingarna mellan ångestkänslorna

på slagfältet och flykten undan

verklighetens brutalitet till drömmarna

om den lugna lyckan därhemma.

Inledningsdikten för oss in i stridens

medelpunkt; artillerieldens skakande upplevesle:

"Ett oväsen som växer och aldrig avtar

och täpper till öron och hjärna."

"Likt en galen, hypnotisk tyrann

denna vansinneskör av ljud

pressar som ett brutalt ok,

"

men mitt i skräcken hör diktaren det

svaga suset aven snäcka plockad vid en

fjärran sandstrand en solig sommarmorgon.

Tanken härpå lugnar honom, larmet

sjunker tillbaka, men i själva de lugnande

minnena ligger fröet till ny ångest,

ty minnen binder honom vid livet. Dikten

mynnar ut i en sammanställning av

det närvarande och det förflutna och

nödvändigheten av att kämpa för att få

behålla det, som gör livet värt att leva:

Landet, hemmet, kärleken.

Utom dikter av detta slag med militära

motiv, såsom den nämnda inledningsdikten

"lVjellanspel" (Battle Interlude)

och "På morgonen efter spärrelden

vid El Alamein" finns lyrik med formanslutning

till det bästa inom engelsk

poesi. Motivet för dessa är Västöknen

och medelhavet".

"Se hur solen

töckenslöjad upp ur natten stiger

och lockar kala berg att sträcka

sig högre ren ur ~örkrets sjuka famn."

Ett annat motiv som ofta återkommer

är hemlandet, England, vare sig nu betoningen

lagts på hemöns leende natur

i motsats till öknens sterila förhållanden

eller det brittiska folkets utveckling till

ledare av världens öden. Den senare genren

får ett gripande uttryck i "Vita klippor"

(White Clifje) där hemöns kalkklippor

vid Dover manas' fram som förebilden

för engelsk orubblighet och trots

mot ödet:

"Mitt land, mitt fag:ra land! Ur havets

sköte

sig höjer dina vita klippors prakt

djärvt över Doversundet skyn till möte

Lugnt stod du mot envar som övermodig

sig trodde kunna b7'inga dig på fall.

"

Det förra motivet, öknen kontra hemlandet

finns i "Jul i Tobruk" (Christmas

in Tobruk) där författaren, en signalist

vid namn Knight, kallar fram:

"Utanför en vred vind,

sandmättad,

piskade salviabuskarna

till en sjö av vilda virvlar natten lång."

I motsats till:

"Inne råder

en hemtrevlig atmosfär med värme och

ljus

och mogna, bruna hasselnötte7' som minde

o mhasselhäckars höstliga ymnighet därhemma."

Denna senare dikt ansluter också till

de intimare stämningsvärdena; saknaden

av hemmet, avskedets smärta, den gnagande

oron förorsakad av personliga bekymmer.

Bland dikter med dessa motiv

är t. ex. "Till ett brev" (To a letter) som

stundom höjer sig till stor poesi. För den

unge artillerikonstapeln Watkin framkallar

ett brev hemifrån bilden av ett kärt

ansikte, vilket:

»- minner mig om sommardar

bland Cotswolds berg - där doftar gott

lavendel, timjan, mynta som

nyss skuren, än ej torka fått

om vårens äppelblom

och doft av hö i skördetid

och svalt, grönt gdäs, och stugor små

där ljusen tänds i kvällens frid.»

En annan dikt kallas »Avfärd» (Voyage)

och skildrar liksom »Vid avskedet»

(On Parting) smärtan och saknaden i

skilsmässan från de kära därhemma:

Så iir det då att skiljas: torrögd saknad,

tvivel ,oro;

hopp mot ängslan står.

Dock ingen sorg,

ej bitterhet, men endast

otålig väntan på ej födda år.)

skriver Korpralen (signaturen) S. Abel

och menige W E Jones tillägger:

»Sant nog att ensamheten där ska kräla

'så sakta som om sanden runnit ut

ur tidens timglas - - -»

Men minnet av

»- dessa ögon, skapta att om kärlek

ta.la, - - -»

skall

»- göra ensamheten lättare att bära.»

På ett annat plan står några dikter med

religiöst innehåll. Här framskymtar en

kristlig grund tro parad med förtröstan på

den egna förmågan. Associationerna ger

sig nästan själv: Andan bland Cromwells

Järnsidor. Man tar inte mycket fel om

man i »En soldats bön» (A Soldier -

His Prayer) igenkänner både Rundhuvudenas

puritanska anda och fältmarskalken

Montgomerys egen livssyn. De är'

bägge av samma art:

»Bliv hos mig Gud! Kring mig är natt

så mörk och kall. Då flämtar matt

mitt mod och dör. Lång natten är.

Bliv hos mig,. Gud! Mig kraft beskär!»

Denna dikt inledes med en förklaring

att den under ett våldsamt bombardemang

vid El Agheila av vinden förts ned

i en skyttegrav, där den tillvaratagits.

Dess författåre är anonym. Denna anonymitet

är en symbol; symbolismen i Den

okända soldaten, som i sig representerar

miljonerna, okända stupade. En påminnelse

om deras lidande, om deras förödda

liv. »En soldats bön» ger oss andan

i en segerrik' arme. Och kan dess anda'

.vara annat än segerrik, då den innersta

tanken lyder:

»Och ska jag stupa, hjälp att då

jag modigt döden möta må,

så att min själ ur stoftets skrud

må stiga segerkrönt, o Gud!»

Men även om segern själv och segerns

frukter är berusande för armen som helhet

och även om en djup förtröstan skänker

lugn för det egna ödet, kvarstår för

individen på djupet en ängslan för dem,

som därhemma lämnats att utkämpa sin

strid. Här framskymtar också oron för

framtiden, tiden efter segerparaderna. I

»Rikt var vårt liv» (There Was a Richness)

finner vi denna slutliga aspekt av

den intressanta diktboken:

»Finns mer för oss en väg till livets

glädje?

Kan än vi knyta samman slitna band?

Eller är vägen stängd för oss? Förblir vi

glömda soldater i ett öde land?»

Tore Wallin.

22

({)åga, oinn.I

Lotta-Lo teriet

som. biuder

•

L

o

Ila

Svenska Statens premieobligationer av år 1945.

Sportstuga med tomt och grund Kr. 11,000.

Campingbåt med Archimedes utombordsmotor Kr. 2,815.

Möbel. 1 st. soffa, 2 st. fåtöljer, 1 st. bord, Kr. 1,499.

Bland övriga vinster märkas mattor i hemslöjd, radioapparater,

matsilver, nyttiga hushållsvaror i konstsilke, rostfritt stål, aluminium,

glas, porslin och nysilver. Alla vinster äro av prima kvalite och om-

sorgsfullt utvaldå bland förstklassiga, uteslutande svenska fabrikat och

hemslöj dsar beten.

Sammanlagt 6078 vinster värda

tillhopa 105,000 kronor.

Lottpris Kr. 2: 10.

Obs. Om 10 lotter rekv. på samma gång, erhållas dessa för Kr. 1: 90 pr st.

Lottsedlarna samt dragningslistan säljas av lottor, cigarrhandlare,

bokhandlare m. fl. samt å Lotta-Lotteriets exp., Birger Jarlsgatan 13,

2 tro Stockholm 7.

An~änd för Eder rekvisition vidfogade rekvisitionskort.

•

Den populära

och trivsamma

BOKHANDELN

Wessman & Pettersson

VISBY

Adelsgatan 5 Telefon 111

Vi rekommendera

RESEFFEKTER

PARAPLYER

LEKSAKER

BRIESBERGS

St. torget 6 Reseffekt- och Leksaksaffär

ALL-REKLAM

Atelje och Försäljning, S:t Hansgatan 38

VISBY

Telefon 2590

VälJ l~dra pjäser, revyer

etc. or vår repertoar, då är

suecen säkrad! Hä. nedan

några trevliga förslag.

Glada kilkcll. Revybyggnad l

24.

SOLDATHEMM,ET

har alltid gott kaffe, goda kakor,

mjölk och saft m. m.

Snabb servering

Läs- och skrivrum .

Föredrag med sång och musik,

tisdagar och fredagar

Visborgs slätt

Tel. 573

Alla militärer

dricka med god smak

läskedrycker

från

A,-B,

Visby Bryggeri

Telefon 39

'AL,L-PBESS

KEM. TVÄTT

STENKUMLA VÄG 15

Kem. tvätt. Pressning. Benovering.

- RING 603 -

Vi hämta - och hemsända

~äf lell#el t/"I#I#"'c1

Platsens största sortering av årstidens

BLOMMOR

FRUKT och

GRöNSAKER

hos

D'ci"la/" If)/"I#J le'ckaule/

Hästgatan 19, Visby

Tel. Affären 85, Bost. 916, Filial: Slite 111

Gotlan~sinlante rister l

Gör Edra inköp i

118:s Handelsbod

Intag Edra förfriskningar på

I 18:s Marketenteri

ANVÄND

VÅRT

HÖNSFODER!

Behållningen tillfaller lägerkassan

som är till för att öka Eder trivsel

Gotländska

Lantmännens

Centralförening

•

Hrr Militärer! Intag Edra måltider på

RtSTAURANO ÖSTtRPORT

Där får Ni alltid

god, vällagad husmanskost och väl

tempererade drycker till billiga priser

HASTGATAN 20 TELEFON 911

Hansson & Holms Glasmästeri

Adelsgatan 30 - Telefon 1309

REKOMMENDERAS

BESÖK

Kaffestugan, Södertorg

Tel. 494

GOTT KAFFE, TE, MJöLK

A. w. S T E N M A N

FRÖHANDEL TEL. 909

Lantbruks- och Trädgårdsfröer,

Fiskredskap m. m.

allt i tillförlitliga kvaliteter

Stengårds

Färg- och

Tapetavdelning

öSTERPORT

II

TELEFONER 401

Allt i branschen hos

Sjukvårds- och

Parfymavdelning

VISBY

1446

A.-B. Gotlands Järnhandel

Hästgatan 8 Tel. 19 och 273

Största sortering av

Spoetpelscr - l1

=

26

Frifz Lölqvisf

Östragård Telefon Visby 1883

LANTBRUKSMASKINER

OLIVER TRAKTORER

MANUS MJöLKMASKINER

Fullständig service

RESERVDELAR

() lO-,ft.!onJ

@ate om @bnditO-li

J.lile

TREVLIG LOKAL KAFFE och BRöD

Beställningar mottagas tacksamt

Telefon Slite 16

I(lippt

Banskr-apad

Renhårig

Permanentad

blir TVi båsi. h08

Carl Haases

Rak- och Frisersalong

Adelsgatan 27 Telefon 592

(Jolland3infanleri3lerna

intaga sina måltider bäst och billigast å

Hotellet, Tingstäde

Tel. 6

UOTT KÖK TREVLIGA GÄSTRUM

För Byggnadsverksamheten

-Vid behov av Träfiberplattor, Plywood,

Eternit, Reveteringsmattor,

Papp, Byggnadsvirke samt Byggnadssnickerier,

vänd Eder med förtroende

till

R.nut Holmberg, Visby

Södervärnsgatan 19 och 21

Tel. 1049 och 250

Rak- och Frisersalong

STIG OLOFSSON

. VISBORGS SLATT

Rekommenderas

På Rflstaurant

Gut~källarel)

Stora Torget

äter Gotlandsinfanteristen bäst och billigast.

·Sara

Granlun~s ~iuarrallär

Södflrtorg

Visby - Tel. 196

REKOMMENDERAS

A.~8.Gotlan~sMjölk~ar

Stora Torget Tel. 81

GOD MAT

- Låga priser -

Öppet: Vardagar 9-20, sön, och helgdagar 13-18

Sommartid: Vardagar 8-20, sön, o. helgdagar 9-11, 13-18

~

Tapeter

• °0 LINOLJA - OLJEFÄRG - KITT

~ LACKFÄRG - SPACKELFÄRG

•• ~ FERNISSOR, PE~SLAR i stor

- sortenng

Knu:t Falcks Eftr.

'"~

Wallers plats Telefon 90

.~

•••

ANLITA CENTRUM

för högtalaranläggningar vid Edra fester

Låt en Centrum radio bliva Eder radio

Centrum ~adio filial

Adelsgatan 30 Telefon 1614

Vid behov av

SKRIVMATERIEL, FOTOGRAFISK FILM,

RESERVOIRPENNOR

m.m.

vänd Eder till oss och Ni blir alltid

belåten

A.-B.

Sylve Norrbys Bokhandel, Visby

Gör Edra inköp

av Manufaktur, Specerier och Tobaksvaror,

Tidningar och Tidskrifter m. m.

hos

F:a E. 0ACOBSSON

VISBORGS SLATT

TOBAK

PIPOR

av de förnämsta

rökaren.

märken och allt för

Böcker, tidningar, tidskrifter.

Rakdon, tandcreme, hårvatten etc.

PRESENTARTIK.I;AR.

Herrar MILITÄRER gör Edra inköp hos

A.-B. Visby Tobaksaffärer

Visby S:a Kyrkogatan 5 .Tel. 186

(Portikhuset)

VISBY

I{EMISKA

Mellangatan 25

TVÄTT Visby

Elegant kem. tvätt, pressning och

renovering - snabbt och billigt

HÄMTAS OCH HEMSÄNDES

RING telefon 904

Förlovningsringar! ~

Guld-, Silver- och

Tennarbeten

Juvelerare

~. Wi~slröms Ellr.

- STIG SWENSON -

Tel. 246

Bröderna Eklund

VISBY

Koppar-, Bleck- och Plåtslageri

Smedjegatan 3 Telefon 1434

Specialverkstad för

ROSTFRIA ARBETEN

STANDARDBÄNKAR ständigt i lager

Rosens Bageri

Söderväg Telefon 129

REKOM MENDERAS

Kameran och Filmen

köper Ni bäst hos

Holnterts

Adelsgatan 32 Telefon 649

Specialaffär i den fotografiska branschen

Köp Eder RADIO hos oss!

Vi föra de bästa märkesapparater

som finnas i marknaden

Motorcentralen

Visby Hemse

· . .

J ako b s son & E ngströ Dl A.-B., S k o a ff ä r

Adelsgatan 14 v I S B Y TelefOlli68

Ensamförsäljare för "JIlalK-J I_~" det svenska kvalitetsmärket

Skrivmaskiner - Räknemaskiner - Kontorsmöbler

G. B O D I N

Adelsgatan 12 - VISBY - Tel. 636, 2406

Edv~Olssons B R OD rekommenderas '

Adelsgatan 38 VISBY Telefon 177 ,

~--------------------------------------------------------------------------~

DET ÄR GOD

huJ.hållninlj

att köpa

Om Ni skall sätta bo eller komplettera

Edert husgeråd ha vi just det Ni önskar

Eder - praktiska och moderna kvali- '!@~!!~$

tetsvaror till låga priser

S:a Kyrkogatan 4 Tel. 728 I

koa lileisoa uu.!

1--------------------------------------------------------------------------1'

Hj. Carlssons El. Byrå

Adelsgatan 37 V i s b y

ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR AV ALLA SLAG

Telefon 1400Kontor

888 Affär

ARMELEVERANTöR I

I--_·~··~-_·~·~--------------~~~··~-~·~-----------------------------------------I

28

VISITKORT

l

TACKKORT

FÖRLOVNINGSKORT

tryckas fort och br,a

Elegant sortering i brevpapper - vid

Nils GutenW"ik & C:o

S:t Hansgatan 30

köp präglas Edra initialer kostnadsfritt

Cedergrens Bokförings- ocH Skrivbyrå

Stora torget 7 VISBY Telefon 1184

Bokföringsuppdrag - Bokslut - Deklarationer - Duplicering - Maskinskrivning

Kurser i maskinskrivning

W'AHLGRENS

~ ' ,

S KOAFFAR Tel~fon 9

,

S:t Hansgatan 26, VISBY

!I

j

\

Gollan~s

Fisklörsäljnin~slörenin~ u. ~. B.

Vis~y

Strömming

Lax och fjällfis~

Tors~ och flundra

Saltstsömming

Telefoner: Telegr.-adr.:

151, 1501 Gottandsfisk

Full

beredskap

vinner Ni genom att göra

Edra inköp hos

Visby Telefon 722

ALLTID

BÄST OCH

BILIGAST

Aktuellt:

Mösskapell för skärmmössor

0171 TVi dricker

en

uerkligl god

läskedryck

se då på eti kelten - och där står

A-B Ostra Bryggeriet

Ordertelefon 456 - 544

Slite-Linien

Reguljär godstrafik

Stockh o I m -Få rös u n d-SI ife

Godsanmälan:

i SIite

och retur

SIite-Linien, tel. Slitecement

i Stockholm

Ancher o. Nordström A-B, tel. 600821

iFårösund

Slite-Linien, tel. 3

Prima

velerinärt(onlrollerade

kött-, fläst(- och

char-kuter-lvar-or

till militär i fält och depå

levereras från

An~elsslakteriet, Vis~y

Tel.: Namnanrop

På Stadshotellet

trios {j6tland!inlante.ri!ten bäJ.t

BRA MArI

GOD MUSIKI

Trevlig milj ö l

; l God betjäning l

Visby 1945 Visby Tryckeri-A .•B.

- Kvalitet till varje pris -

i alla prislägen

- Egna tapetserare-, sruc . k en- . och måleriverkstäder -

Möbleringsaffärer

Hemse VISBY Slite

LorOUIST-JII(~

Tag det RÄTTA

- tag

Gotlandsinfanteristen

Gotlandsinfanteristen ... View more Gotlandsinfanteristen

Delete template?

Save as template ?

Gotlandsinfanteristen Gotlandsinfanteristen