fukt i fjärrvärmerör, larmsystem och detektering - Svensk Fjärrvärme

10.2 Kontroll vid tillverkning av rör- och rördetaljer med pulsekometermetod för att
fastställa trådläge
Ekvationen (2) för den karakteristiska impedansen visar att den är en funktion av dielektricitetskonstanten
och avståndet mellan koppartråd och jordplan. Vid tillverkningen
skulle det således kunna gå att bedöma avståndet mellan koppartråd och stålrör. Sambandet
skulle kunna omsättas till att vid tillverkningen av fjärrvärmerör och detaljer använda
pulsekometermetoden för att mäta/kontrollera avståndet mellan koppartråd och
stålrör på ett bättre sätt än med enbart en isolationsmätning vid 5 kV. På sikt skulle detta
kunna innebära att ett krav kan sättas på en maximal avvikelse i förhållande till ett
lämpligt värde för att förbättra möjligheten att tolka resultaten från pulsekometerkurvor
i fält. Förvissningen om att detaljerna är bra redan från tillverkningen underlättar tolkningen
av kurvbilderna. I fält finns tillräckligt många störparametrar ändå att ta hänsyn
till som överkopplingar med elkabel, som både förändrar löphastigheten och karakteristiska
impedansen. Detsamma gäller isolerade trådar och avvikande avstånd mellan tråd
och stålrör till exempel då isolerskålar används.
Målsättningen med försöket är att utvärdera denna möjlighet och toleranser för avvikelser.
Det vill säga pulsekometermätningar, med puls- eller flanksignal, för att vid tillverkningskontroll
av fjärrvärmerör och komponenter säkerställa att avståndet mellan
koppartråd och medierör är korrekt inom vissa toleranser. Försöken ger även möjligheter
att klarlägga samband och därmed undanröja osäkerheter innan mätningar och utvärderingar
i vått tillstånd genomförs.
En utvärdering av pulsekometermätning utvecklad för tillverkningskontroll innebär en
parameterstudie för att studera inverkan av densitetsvariationer av isolertvärsnitt, temperatur
vid mättillfälle (i samband med tillverkningen och i avsvalnat och utreagerat tillstånd),
kvarvarande ej utreagerade drivmedel etc för att bedöma med vilken noggrannhet
som mätmetoden skulle kunna visa en avståndsavvikelse mellan koppartråd och medierör.
Om man för enkelhetens skull kunde säga att den relativa dielektricitetskonstanten
alltid är konstant längs röret eller rördetaljen så skulle vi kunna omsätta erhållet
mätresultat till ett avstånd mellan rör och koppartråden och dessutom sätta ett krav på
detta, med en tolerans säg ± 5 mm. Möjligen kan en större avvikelse tillåtas under en
kortare delsträcka utan att det blir för mycket störningar vid en inmätning i fält. Framför
allt är det viktigt att anpassa mätmetoden till rördetaljer med korta längder etc. för att t
ex den utsända pulsen inte reflekteras för fort.
Det övergripande motivet är att begränsa eventuella störningsmoment för senare
övervakning och inmätning för att lokalisering av fel, i fält. För respektive intressegrupp
kan följande motiv ses:
71