fukt i fjärrvärmerör, larmsystem och detektering - Svensk Fjärrvärme

7.2 Isolationsresistans
Isolationsresistansen och isoleringens resistans definieras och är i fysikalisk mening
som två skilda egenskaper. Liksom luft är PUR-isoleringen inte bara ett termiskt isoleringsmaterial
utan även en elektrisk isolator. Det finns knappast några fria elektroner
eller joner som kan delta i ledningen av ström.
En isolator som PUR är ett dielektriskt material som karakteriseras av:
o elektriska resistiviteten
o elektriska permitiviteten (dielektriska konstanten)
o genomslagshållfastheten, det vill säga det spänningsfall över materialet vid vilket
materialets förmåga att stå emot en statisk uppladdning bryts ned.
I de efterföljande avsnitten beskrivs dessa fysikaliska begrepp.
Elektriska resistiviten är normalt mycket hög och det kan vara svårt att bestämma den
noggrant genom en likströmsmätning. Mätningar kan genomföras genom att ladda upp
systemet som en kondensator och bestämma läckströmmen. Mätningar av resistansen på
ett och samma isoleringsobjekt kan ge olika resultat vid olika mättillfällen (Hellström,
1980).
I många praktiska sammanhang räcker det med att konstatera att den elektriska ledaren,
larmtråden i detta fall, är tillräckligt väl isolerad. Det man mäter i praktiken är isolationsresistansen
för denna koppartråd till en annan ledare till exempel fjärvärmeledningens
medierör, eller till jord.
Vid mätningen används en isolationsprovare (megohmmeter eller ”megger”), ett instrument
som är anpassat till höga resistanser. En hög spänning används, 1 till 5 kV.
Mätutrustningen regelbundet kontrolleras och kalibreras för att visa rätt värde och, i förekommande
fall, att batterierna har tillräcklig laddning. Det är även viktigt att även
mätsladdarna kontrolleras och att en bra jordpunkt används vid mätningen.
7.3 Isoleringens resistans
I många sammanhang karakteriseras ett dielektriskt material med hjälp av en pålagd
växelspänning, varvid den så kallade komplexa permitiviteten erhålls. Materialet kan
representeras som parallellkopplade resistanser och kapacitanser. Resistansen svarar
inte enbart mot ren ledning utan även mot andra förlustmekanismer såsom polarisation
(von Hippel, 1954). Många material har en molekylstruktur som gör dem till dipoler, till
exempel vatten, och det kan ta en viss tid för molekylerna att omorientera sig en pålagd
spänning. Kapacitansen för materialstycket och resistansen beror ofta på den pålagda
spänningens frekvens.
25