Deras uppdrag är att dokumentera den svenska försvarsmakten ...

More documents

Recommendations

Info

18 EN DAG SOM: KRIGSFOTOGRAF EN DAG SOM: KRIGSFOTOGRAF 19 Denna sida Härdad. Niklas har varit i många krigshärjade områden, Rumänien, Kurdistan och Sarajevo, för att nämna några. Motsatt sida Vinterkrig. Det ihärdiga snöandet gör att sikten blir begränsad, både för våra fotografer och för stridsvagnsförarna som ska skjuta mot ett mål längre bort. 05:30 Klockan ringer. Så här tidigt är jag sällan uppe. Men så är det inte heller varje dag som jag medverkar vid en militärövning i en liten by norr om Skellefteå. På några minuter är jag fullt vintermunderad och redo att åka. Vi har hyrt en bil som ska ta oss till den lilla byn Tåme. Tur att det finns GPS. 06:00 Vi kör på små undangömda, men välskottade, vägar tills vi kommer till en avspärrning. Niklas Ehlén, stillbildsfotograf på Combat Camera, släpper in oss. Äventyret kan börja. Vi kommer in i en matsal full av grönklädda värnpliktiga som sitter och småpratar över ostmackor och risgrynsgröt. I ett litet rum längre in sitter de andra två från Combat Camera. På deras namnbrickor står det Emil Marczak och Mats Nyström. Alla tre har flugits in från Stockholm för att dokumentera dagens militärövning. Emil och Mats jobbar enbart med rörlig bild. Dagens uppdrag är att göra en film om försvarets vinterförmåga. Det kan handla om allt från hur man ska klä sig till hur material beter sig när temperaturen kryper långt under noll grader. 07:10 Vi tar bilen till ett ammunitionsförråd. Här får vi inte fotografera. En tunn liten kille står utanför och vaktar med en AK5. – Stackaren. Han har säkert stått där hela natten, säger Niklas. Framför oss står några stridsvagnar. Vi måste vänta på att de är klara innan vi kan åka. – Det är mycket väntan i det här jobbet. Och att förbereda nästa steg, säger Niklas. Niklas passar på att ta upp telefonen och ringa hem. Han pratar på ett bra tag innan han avslutar samtalet. – Älskar dig, säger han till dottern i andra änden. Sedan lägger han på. Det märks att han har ringt det där samtalet förut. Efter en liten stund börjar vi röra på oss igen. Vi kommer ut till ett litet fält där tre stridsvagnar står parkerade. Solen har fortfarande inte gått upp, men i skenet av strålkastarna kan man ändå ana att snön yr där utanför. Våra kamerakillar går ut och börja rigga upp ett stativ. Det är dags att ta dagens första bilder. Niklas tar fram två kameror med stora teleobjektiv som han hänger på sig. – Det är orättvist. Ni har bara en kamera att hålla reda på, säger han till Mats och Emil. En kille har tagit sig ut ur stridsvagnen och kommer vadandes mot oss i den djupa snön. – Om du ska fota mig får du ha ett vidvinkelobjektiv, skojar han. De småpratar lite. Ser över dagens planering. Då och då åker det förbi något militärfordon. Förarna tittar åt vårt håll och nickar som hälsning. – Här, säger Mats och ger mig ett par hörselskydd. Det kommer att smälla rejält i dag. Det finns ingen ’sann’ verklighet, och därför behövs fler bilder.” Stridsvagnarna är laddade med ammunition värd en kvarts miljon kronor. 07:56 Snöfallet gör att schemat blir försenat och det blir ännu mer väntan. Niklas börjar småspringa till bilen, sådär lite hukat som om han värjde sig för fiender. Vi följer efter. Det är riktigt skönt att få komma in och värma sig en stund. Niklas var 13 år när han bestämde sig för att bli fotograf. Han klarade inte av att bara sitta hemma när han visste att det fanns så mycket orättvisor i världen. – Har man sett bilderna på lidandet så har man ett ansvar, säger han. Sitt första utlandsuppdrag fick han som 21åring. Han skulle åka till Irak via organisa tionen Hoppets stjärna. Det var tänkt att han skulle stanna en vecka, men det blev längre än så. – Jag övertalade organisationen att låta mig stanna. Till slut fick jag 500 dollar av dem, jag satte mig i en taxi och åkte in i igen. Efter två månader var pengarna slut och det blev dags att åka hem. Men det var lättare sagt än gjort. Han tog sig till ett svenskt läger, men de kunde inte hjälpa honom eftersom han inte var rätt försäkrad. Till slut lyckades han ta sig hem med hjälp av brittiska Royal Airforce som kunde smuggla hem honom. – När jag landade på Arlanda hade jag 60 kronor kvar som precis räckte till flygbussen hem. Nu när Niklas jobbar för Combat Camera är han lika mycket soldat som fotograf. Det gör att jobbet blir lite säkrare. Risken för kidnappningar och hot minskar. – Åker du som frilans är du mer sårbar. Någon kan rikta en pistol mot dig och säga »hit med kameran«. Då har du inget att sätta emot, säger han. Samtidigt innebär det också att du blir delaktig i insatsen på ett helt annat sätt. – När vi fotografer kommer ut till insatsområdet måste vi vara följsamma så att vi inte blir en belastning. Vi blir ju utplacerade i en grupp och då måste vi veta hur de jobbar. För det krävs kunskap om hur det går till i en strid, säger han. Att befinna sig i konfliktområden innebär alltid en viss risk. Men Niklas är sällan orolig. Han har erfarenheten i ryggen och har alltid koll på var hoten finns. – Då är det värre att åka tunnelbana hem en sen kväll i Stockholm. Då vet man inte vilka faror som lurar runt hörnet, säger han. Men visst har det hänt att Niklas har varit rädd. När han var i Rumänien blev han tillfångatagen av sudanesiska säkerhetsvakter. De hotade honom genom att hålla en Kalasjnikov mot hans bakhuvud. Niklas försökte agera så lugnt han kunde för att inte skapa bråk. Det hela slutade med att FN fick komma och hämta ut honom efter ett tiotal timmar i fångenskap. Fakta: Niklas Ehlén Ålder: 39 år. Bor: Stockholm. Medlemsnamn: ehlen Familj: Sambo och barn. Yrke: Combat Camera-fotograf och soldat Alltid med: Minneskort och 24-14L, 35-14L, 50 1,2 och ett 85 1,2. Plogbilen kör förbi. – Glöm inte kameran, säger Mats. Niklas har lämnat kameraväskan i en snödriva utanför bilen för att snabbt kunna plocka upp den när det blir dags att plåta igen. Nu måste han skynda sig ut för att flytta den så att den inte blir begravd i snömassorna. Emil hoppar in i bilen efter att ha varit ute en sväng. Han har blivit rejält köldbiten på den korta stunden.
20 EN DAG SOM: KRIGSFOTOGRAF EN DAG SOM: KRIGSFOTOGRAF 21 Bilder denna sida Riskfyllt. Trots att det kan vara väldigt farligt att vara Combat Camera-soldat är Niklas sällan orolig. Efter några år i yrket har han för det mesta koll på var farorna lurar. Hålls med utrustning. Combat Camera förser sina militärer med kameror. Niklas är lite sur nu när de ska gå över till Nikon. Motsatt sida Enorm smäll. När stridsvagnen slutligen fyrar av ett skott känns det i hela kroppen. Det trots att vi står 20 meter bort. www.fotosidan.se Se Niklas egna bilder och kommentera på fotosidan.se/magasin – Det knakar i skägget, säger han och rör på käken. Han visar stolt upp bakgrundsbilden han har på sin mobil. Det är det gamla stabsfotografmärket som i dag har blivit ett emblem för Combat Camera. Bilden föreställer ett linselement, men det är inte så lätt att se för den som inte är insatt. – När jag visar det för folk frågar de om jag är fallskärmsjägare eller något, haha. Fotografer har i stort sett alltid funnits inom militären. Det var först på 80talet som de rationaliserades bort. Nu är de alltså tillbaka igen, fast i en modernare version. – Vi är generation 2.0. Vi är renodlade specialister på visuell information, säger Emil. 09:25 En bandvagn har kommit för att hämta upp oss. Det finns inte plats för alla i den främre vagnen så jag erbjuder mig att sitta ensam i den bakre. På vagnen finns en lucka baktill, och en träbänk på vardera sida. Det är en skumpig färd som går över ängar, diken och vägar. Kors och tvärs. Jag måste hålla emot med benen på den andra bänken för att inte flyga omkring där inne. 09:43 Folk börjar droppa in nu, och Ivan får allt mer att göra. Han måste hela tiden hålla koll vid dörren så att han fångar de intressanta personerna. I början var det svårt att veta vilka människor som var »viktiga« och vilka som inte var det, och det kunde vara svårt att hinna med. Plötsligt hörs en enorm smäll och hela vagnen skakar till. Jag tar skydd med händerna över huvudet och väntar en stund innan jag vågar titta ut genom den lilla fönstergluggen. Nej, vi har inte blivit påkörda av en bil. Det är stridsvagnen som har avfyrat ett skott. Och det kändes. I. Hela. Kroppen. Några minuter senare kommer ett andra skott. Det är ännu värre. Det känns som om att hela marken skakar. Aldrig trodde jag att ett skott kunde kännas så starkt, ens från en stridsvagn. 10:30 Tillbaka vid vapenförrådet. När vi hoppar ut ur bandvagnen förklarar de andra för mig att övningen blev misslyckad. Det var för dålig sikt. De två granater som avfyrades var bara ett spel för gallerierna, så att våra fotografer skulle få något material med sig hem. Den unge stridsvagnsföraren är inte sen att uttrycka sin besvikelse. – Jag har aldrig haft så mycket ammunition och gjort av med så lite, säger han och gestikulerar likt matadoren i Tjuren Ferdinand. 11:00 Det blir en tidig lunch. Det är torsdag och som vanligt bjuds det på ärtsoppa och pannkakor. Dessutom serveras en otroligt god bonussoppa med champinjoner. Vi väljer den senare.
Page 1: En dag med en yrkesfotograf FOTOGRA

Deras uppdrag är att dokumentera den svenska försvarsmakten ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?