09.09.2013 Views

Brännpunkt Irak 2 - IrakSolidaritet

Brännpunkt Irak 2 - IrakSolidaritet

Brännpunkt Irak 2 - IrakSolidaritet

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

frågan i säkerhetsrådet så att vetot skulle<br />

komma att ställas på sin spets. Och de motsatte<br />

sig inte att deras luftrum respektive<br />

centrala transportleder kom att användas.<br />

Varken Frankrike eller Tyskland gick<br />

emot de av säkerhetsrådet sanktionerade<br />

mandaten för amerikansk ockupation av<br />

<strong>Irak</strong>, och de stödde den irakiska klientregim,<br />

som hade plockats ihop av den amerikanske<br />

pro-konsuln Bremer. EU i övrigt<br />

följde efter. Sverige förmådde inte ensamt<br />

driva en självständig linje.<br />

Staterna valde att ordna in sig på nytt<br />

under USA:s ledning. <strong>Irak</strong> lades åt sidan<br />

som stridsfråga. Man ville inte ha någon ytterligare<br />

diskussion om folkrätten, invasionen<br />

och ockupationen. Detta har kommit<br />

att få ett kraftigt genomslag i opinionsbildningen.<br />

usa har i var fall tills vidare<br />

fått igenom sin vilja, men man<br />

vann inte i fråga om folkrätten.<br />

Den dominerande bilden var<br />

att invasionen stred mot folkrätten, och den<br />

bilden förstärktes. Den amerikanska folkrättsprofessorn<br />

Anne-Marie Slaughter, som<br />

själv menade att invasionen var illegal men<br />

(möjligen) legitim, konstaterade att bland<br />

världens folkrättsjurister ansåg säkert åtta<br />

av tio att kriget var illegalt, en förutsägelse<br />

som visade sig vara högst relevant.<br />

Vi har nu ett läge i Europa där Bernard<br />

Koucher, krigsivrare och en av den humanitära<br />

interventionens främsta pådrivare,<br />

blivit fransk utrikesminister, och där folkrättens<br />

grundläggande principer sedan länge<br />

attackeras bakom slagord som ”humanitär<br />

intervention” och ”plikt att ingripa” samt<br />

det ständigt återkommande ”hotet om<br />

terrorism”.<br />

I Sverige är Carl Bildt utrikesminister.<br />

I <strong>Irak</strong>-frågan har han gått helt snett. Han<br />

var med vid grundandet av lobbyorganisationen<br />

Committee for the Liberation<br />

of Iraq. Andra som deltog var krigsivrare<br />

som Richard Perle, William Kristol och<br />

Newt Gingrich. Organisationen blev dock<br />

snart överspelad. Dess taktiska vinkling<br />

var mänskliga rättigheter, vilket rimmade<br />

illa med den amerikanska statsledningens<br />

intentioner. Skulle man gå ut i krig och ha<br />

en chans att få stöd från den amerikanska<br />

befolkningen, måste nyckelorden vara hot<br />

om massförstörelsevapen och kopplingar<br />

till terrorism.<br />

Bildt problematiserade i riksdagen den<br />

16 april 2007 regeringen Perssons hållning<br />

till USA:s angreppskrig. Han talade där<br />

om att folkrättens regler ”gav utrymme<br />

“Den 30 juni 2004 upphörde<br />

ockupationen<br />

formellt (enligt ett tidigare<br />

amerikanskt-brittiskt<br />

beslut) och en irakisk<br />

provisorisk regering tog<br />

över. Ockupationsrättens<br />

regler utgår emellertid<br />

ifrån att en ockupations<br />

upphörande speglar en<br />

faktisk händelseutveckling.<br />

Det kan inte enbart<br />

vara fråga om att deklarera<br />

ett visst datum, utan den<br />

militära närvaron måste<br />

reduceras på ett sådant<br />

sätt att kontrollen över det<br />

aktuella territoriet faktiskt<br />

upphör.<br />

..En folkrättsjurist kan<br />

därför våga påståendet att<br />

de ockupationsrättsliga<br />

förpliktelserna gentemot<br />

den irakiska befolkningen<br />

dröjde kvar även efter den<br />

1 juli 2004.”<br />

ove bring, ”irakkriget 2003: oM<br />

legalitet och legitiMitet” i boken<br />

internationell vÅldsanvändning och<br />

folkrätt, 2006.<br />

för delvis olika tolkningar”. Bildt rörde sig<br />

i riktning mot USA:s och Storbritanniens<br />

folkrättsliga linje inför kriget, enligt vilken<br />

<strong>Irak</strong>s påstådda brott mot tidigare FN-resolutioner<br />

skulle ha gett tillräcklig grund för<br />

invasionen. Det är ingen ny hållning från<br />

Bildts sida (se hans veckobrev 9 september<br />

och 18 november 2002).<br />

bildt spelade i riksdagen på fallet<br />

Kosovo, där Sverige stödde<br />

de folkrättsstridiga Nato-bombningarna<br />

av dåvarande Jugoslavien.<br />

Han menade att detta visade hur<br />

komplexa frågorna är och att regeringen<br />

och den socialdemokratiska oppositionen<br />

egentligen stod varandra nära.<br />

Han konstaterade inledningsvis att det<br />

militära angreppet skedde utan ett uttryckligt<br />

mandat från FN:s säkerhetsråd. Under<br />

debatten kvalificerades detta glidande<br />

till att det inte förelåg något ”fullständigt<br />

folkrättsligt mandat”.<br />

I en sorts sammanfattande kommentar<br />

menade han att vi från svensk utgångspunkt<br />

har all anledning att såväl hävda<br />

folkrättens grundläggande betydelse i de<br />

internationella relationerna ”som betydelsen<br />

av att denna utvecklas i ljuset såväl<br />

av utvecklingen som av de starkare krav<br />

vi i dag har på att kunna ingripa i vissa<br />

extrema situationer”.<br />

Även om Bildt allmänt hävdade att<br />

hans grundläggande uppfattning var att<br />

konflikter skall lösas på folkrättens grund<br />

och inom de ramar som Förenta Nationernas<br />

stadga och institutioner anger, var<br />

den springande punkten att regeringen<br />

måste ha fria händer. Det gällde att föra en<br />

”löpande diskussion i det konkreta fallet”,<br />

att vara medveten om att man befinner sig i<br />

en ”gråzon” och att vara beredd att ingripa<br />

i ”extremlägen”.<br />

Så håller han öppet för en utrikespolitik<br />

som är följsam till nya interventioner och<br />

angrepp från stormakternas sida. Mot<br />

detta får man ställa regeringen Perssons<br />

ställningstagande och den hållning som<br />

bland annat Chirac och Schröder intog.<br />

Svängrummet har tillfälligt snävats in för<br />

en självständig, principiell utrikespolitik,<br />

men det är otvivelaktigt av bestående värde<br />

att invasionen av <strong>Irak</strong> kom att stämplas som<br />

det folkrättsstridiga angreppskrig det var.<br />

rolf andersson<br />

advokat, MedleM i fib-Juristerna<br />

<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!