Brännpunkt Irak 2 - IrakSolidaritet

anledningen till detta är våldet på gatorna.
Dessutom har förstörelsen av Irak särskilt
drabbat kvinnors arbetsplatser. Sjukhus,
mödravårdscentraler och skolor har bombats,
plundrats, stängts eller privatiserats.
Kvinnorna har genom denna förstörelse
inte bara berövats sina arbetsplatser, utan
också tillgången till sjukvård, mödravård
och barnavård. I den mån det fortfarande
finns vårdinrättningar kvar, är det alldeles
för farligt att stå i de köer som bildas
utanför deras entréer. Resultatet är att
graviditeter inte längre kontrolleras och
att förlossningar måste ske i hemmen,
med stora risker för infektioner och andra
komplikationer. Dessutom innebär ”liberaliseringen”
av Iraks ekonomi att gravida
kvinnor inte längre får gratis kosttillskott.
Visserligen är skolor och universitet fortfarande
avgiftsfria , säger Eman Ahmed
Khammas, men förstörelsen, mördandet
och avskedandet av lärare och professorer
och våldet på gatorna innebär att
analfabetismen bland kvinnor ökat. Hon
uppger att läskunnigheten bland kvinnor
tidigare var över 90 procent, men att idag
går kanske bara en tredjedel av flickorna
i skolan .
saMManfattningsvis så berättar Eman
Ahmed Khammas om hur ett land befriats
från diktatorn men också från alla sina
välfärdsinrättningar. ”All systems are destroyed”
upprepar hon flera gånger, men
betoning på ”all”. Ingen elektricitet, inget
rent vatten, inga sjukhus, ingen medicin,
farligt att vara hemma men ännu farligare
att gå ut. Tidigare välutbildade och
någorlunda självständiga kvinnor tvingas
nu klä sig och uppföra sig enligt vad olika
makthavare och beväpnade milisgäng
anser vara lämpligt för kvinnor.
Eman Ahmed Khammas förlorade
som många andra sitt jobb som journalist
när TV-hus och tidningar bombades och
plundrades. Hon var sedan chef för ett
internationellt center – Occupation Watch
Center – i Bagdad, som inrättades för att
bevaka förändringarna i Irak när det gäller
säkerhet, sociala frågor, politik, mänskliga
rättigheter, med mera. Centret stängdes
år 2004, eftersom det var omöjligt att
fortsätta arbetet. Eman Ahmed Khammas
namn fanns med på flera dödslistor och
hon hotades direkt till livet i anonyma
brev och mejl. Hennes två döttrar kunde
inte fortsätta sina universitetsstudier. Mest
för familjens skull flydde hon därför med
sin familj till Spanien. Hon har nyligen
fått ett spanskt pass och kan resa. I oktober
2007 besökte hon Sverige för att visa sin
film och medverka på ett seminarium arrangerat
av ABF och Iraksolidaritet.
lena schröder
USA:s invasion av Irak 2003 har medfört en
kraftig försämring av kvinnornas rättigheter.
Det framgår av en utförlig rapport,
Försämringen av irakiska kvinnors rättigheter
och livsvillkor under ockupationen av dr.
Souad N. Al-Azzawi, biträdande professor i
Bagdad.
Ockupationen
drabbar kvinnor hårt
Rapporten (som publicerades av
BRussells Tribunal i december
2007) konstaterar att Iraks
kvinnor har kämpat i århundraden
för sina mänskliga rättigheter, men
att en påtaglig förbättring kom först på
1960-talet. Det fortsatte under 1970- och
80-talen, med förbättrade möjligheter
till utbildning, politiskt engagemang,
möjligheter till likvärdiga jobb som män,
hälsovård samt förbättringar i lagar och
förordningar för att förbättra livet för
irakiska kvinnor och flickor.
denna positiva trend bröts med USA:s
och FN:s omfattande ekonomiska sanktioner
mot Irak under 1990-talet, och situationen
försämrades drastiskt med USA:s
och dess allierades invasion 2003.
För att fastställa hur USA:s ockupation
påverkat kvinnors rättigheter och levnadsvillkor
har en enkät med 21 frågor genomförts
dels i stadsdelen Karada i Iraks
huvudstad Bagdad, dels i Kudsiyaområdet
i Syriens huvudstad Damaskus, där mer
än 200 000 irakiska flyktingar bor.
De 150 kvinnor som besvarade enkäten
representerade 150
olika familjer eller hushåll
bestående av totalt 502
irakier.
En statistisk analys av
svaren tyder på att den
kraftigt försämrade säker-
heten drev kvinnor bort
från sina jobb, så att 85
procent av de undersökta
kvinnorna nu är arbetslösa.
En stor majoritet
av dessa har en formell
utbildning.
1
miljon änkor. 5 miljoner
föräldralösa barn i Irak.
http://english.aljazeera.
net/NR/exeres/F22B4D85-
59F6-4778-8E9F-
C15E7F1CDB40.htm
Studien visar också att 36 procent av
de undersökta familjerna helt saknade
inkomst eller hade en mycket låg inkomst
motsvarande 100 dollar per månad eller
mindre, vilket lett till att kvinnor och barn
tvingats till förnedrande arbeten eller
tiggeri.
det fraMgick ocksÅ att 87 familjer
har fallit offer för antingen ockupationsstyrkorna
eller sekteristiskt våld. Dödsfrekvensen
inom denna utsatta fördrivna
befolkning är 193 per 1000. Rapporten
hävdar att denna höga dödssiffra tyder på
att folkmord förekommer inom den flyttande
och fördrivna befolkningen.
Andelen saknade familjemedlemmar
uppgår till 12,7 procent, och det bedöms
också att 20 procent av de studerande i
de undersökta kvinnornas familjer har
svårigheter och misslyckas i skolan. Några
lämnar skolan helt.
Ockupationen bär det fulla ansvaret för
försämringen och ödeläggelsen av kvinnors
liv och rättigheter i Irak, konstaterar
rapporten. Irakiska kvinnor under ockupation
behöver hjälp från sina medsystrar
i internationella kvinnoorganisationer
utomlands
för att hjälpa till att skydda
dem och försvara deras
rättigheter. De har också
rätten att göra motstånd
mot ockupationsmakten
på alla sätt de förmår för
att återta sina förlorade liv
och trygga ett bättre liv för
sig och sina familjer.
översättning:
christer lundgren
Brännpunkt Irak