Brännpunkt Irak 2 - IrakSolidaritet

årsskiftet inleddes i skuggan av primärvalen
i USA flera nya offensiver från både USAstyrkor
och irakiska regeringsstyrkor, och
återigen kunde vi se exempel på förödande
flygbombningar och andra tillslag som
drabbade mängder av civila. Det räcker att
nämna Arab Jabour som i mitten av januari
bombades med 50 ton bomber, ungefär lika
mycket som en gång Guernica i Spanien,
och Mosul som snart också skulle utsättas
för en större markoffensiv. I söder fortsatte
regeringsstyrkorna slå ned med oerhört
våld mot regeringspartiernas politiska och
religiösa konkurrenter.
2 Tona ned bilden av
religiöst inbördeskrig.
Medan Man under 2006 hade använt
talet om inbördeskrig för att slå mot olika
motståndsgrupperingar och som argument
för fortsatt amerikansk närvaro, talades nu
mindre om de religiösa spänningarna som
ockupanten själv underblåser. Under våren
2007 kunde de USA-lojala shiitiska partierna
i Bagdad fortsätta utrensningarna bland
befolkningen i huvudstaden. När staden i
början av hösten 2007 i det närmaste var
fullständigt uppdelad, och mellan en och
två miljoner av dess invånare flytt, så kunde
man peka på ett minskat våld mot civila.
Anledningen till detta var även att aktioner
av de USA-lojala partimiliserna, de s.k.
dödspatrullerna, som använts såväl mot
misstänkta motståndsmän som i de religiösa
rensningarna kunde trappas ned. Samtidigt
utverkades dessutom en halvårslång vapenvila
med den starkt USA-kritiska men också
politiskt spelsinnade Muqtada al-Sadrs
rörelse. De nya miliser som nu sattes in
mot motståndet i norr kunde knappast ha
kunnat förenas med den tidigare bilden av
religiöst inbördeskrig, eftersom konflikterna
tydligt gick mellan ockupationslojala och
ockupationsmotståndare oavsett område
eller religiös tillhörighet.
3 Bygga nya
miliser i norr.
sedan hösten 2006 experimenterade amerikanerna
med att bygga upp nya miliser
i de sunni-dominerade områdena i Irak.
Syftet var bland annat att försöka säkra
de utsatta oljeledningarna i dessa delar av
landet. Eftersom de shiitiska USA-lojala
regeringspartierna vägrar acceptera något
större antal folk i landets militära styrkor
som inte tillhör de egna partimiliserna eller
nätverken, så sker denna utökade militarisering
utanför statsapparaten. I områden
där arbetslösheten ligger på 70 procent
eller däröver, har det inte varit några
problem att värva fotfolk till dessa nya
miliser, där de får en liten lön för mödan att
”Till och med en idiot förstår principen. Vi behöver
oljan. Det låter fint att prata om frihet, men
Kuwait och Saudiarabien är knappast demokratier,
och om deras främsta exportgröda var apelsiner
skulle vi struntat i alltihop.”
ställa sig på ockupantens sida. Som ledare
har man placerat villiga shejker, ofta yngre
makthungriga män som eftertraktat positionen
som klanledare. För att stärka deras position
har dessutom en del av ansvaret för
den s.k. återuppbyggnaden av infrastruktur
och civilsamhälle lagts över till dem. I
skrivande stund består dessa ytterligare
stridskrafter av ca 70 000 man men deras
lojalitet med USA är ytterst bräcklig och
troligen består de till stora delar av tidigare
motståndsmän som försöker få tillträde till
de reguljära militära styrkorna. Liknande
försök att bygga miliser har gjorts i söder
för att motarbeta Sadr-rörelsen, men får
betraktas som misslyckade.
4 Förberedelse för
formellt avhändande.
inoM ett par veckor i november togs två
viktiga steg i förberedelserna för den kommande
politiska strategin. FN:s säkerhetsråd
gav ytterligare ett års förlängning av
USA:s mandat i Irak. Ungefär samtidigt
skrev premiärminister al-Maliki i Bagdad
och president Bush under ett ramavtal om
att Irak även fortsättningsvis kommer att
önska en amerikansk militär närvaro i landet.
Den amerikanska regeringen utfäster
sig att ”skydda” Irak och dess regering, mot
att denna garanterar USA:s ekonomiska
intressen i landet. Avtalet är juridiskt oklart,
och kommer att vidareförhandlas under
våren. För FN vore det trivsamt att slippa
fortsätta förödmjuka sig självt med fortsatta
mandat.
5 Framgångshistorier.
bÅde frÅn washington och Bagdad har
det strömmat uttalanden om de stora framgångarna.
Våldet minskade (även om det
mest byggde på folkflykt och vapenvilor).
Motståndet minskade (snarare gick under
jorden, och dök upp där motståndsfickor
kunde byggas). Ekonomin har vänt och
oljeproduktionen ökar (dessa uppgifter
byggde på felaktiga redovisningar i Bagdad).
Återuppbyggnaden närmar sig slutet
(ja, för att pengarna är slut, men inget har
blivit bättre). En ny lag har antagits som
ska bidra till försoning mellan olika politiska
krafter (fast den öppnat upp för fortsatta
utrensningar av anställda inom statsappara-
en rÅdgivare till bush svarar pÅ frÅgan oM krigets orsaker
ten). Flyktingar i utlandet börjar återvända
(ja, eftersom deras pengar och visa tagit
slut, och än fler fortsätter fly ut ur landet).
Den som läser rapporter från FN och oberoende
institut ser att allt bara blir värre.
Den irakiska staten är så söndertrasad och
korrumperad att den inte ens kunde få ut
de nya egna medlen för återuppbyggnad
av el- vatten- och oljeinfrastruktur i landet,
pengarna samlades istället på hög i bankvalv
i New York.
6 Handels
förhandlingar.
eftersoM allt nu gick så bra kunde de
efterlängtade kontrakten börja diskuteras.
Under hösten inledde den kurdiska
provinsregeringen självsvåldigt egna
förhandlingar med olika oljebolag, vilket
fick regeringen i Bagdad att ogiltigförklara
dessa och brådstörtat sätta igång förhandlingar
under vintern och denna våren. Hela
tiden slås på trumman för en omtvistad
oljelag som ska utvidga möjligheterna för
riktigt lönsamma kontraktsformer, men så
länge släpps nu de stora bolagen in med
enklare tekniska kontrakt. De ansvariga
ministrarna i Bagdad lovar stora affärer,
inte minst med återupptagandet av tidigare
utlovade privatiseringar av de statsägda företagen
i landet. Utan att höja ögonbrynen
inför sakernas tillstånd för nu EU förhandlingar
om kommande gasleveranser, ivrigt
påhejat av USA för att av säkerhetspolitiska
skäl hejda Europas beroende av den ryska
gasen. På liknande vis förs förhandlingar
om Iraks inträde i WTO, världshandelsorganisationen,
eftersom ”reformerna” gått
åt rätt håll i landet.
Sådan är alltså situationen denna
vår 2008. Vi levereras bilder av framgång,
vars syfte är att säkra USA:s och starka företagsintressens
agenda. Världssamfundets
institutioner dras alltmer ned i det rättsliga
moras ockupationen inneburit. De avtal
som knyts för samtidigt med sig att vi har
orsak att befara att amerikansk militär låses
fast i Irak för lång tid framåt. För ingen
väntar sig väl att den irakiska befolkningen
låter detta fortgå ostört?
Mathias cederholM
historiker vid lunds universitet
MedleM i irakkoMMittén i MalMö
19
brännpunkt irak