Brännpunkt Irak 2 - IrakSolidaritet

More documents

Recommendations

Info

Det har nu gått fem år sedan USA:s olagliga invasion av Irak. Ända sedan president Bush efter sex veckors krig tillkännagav att USA segrat har vi matats av desinformation i ett omfång utan motsvarighet. Glädjekalkyler, framgångssagor och segeruttalanden har levererats till omvärlden medan det reella kriget i det tysta utförts med förödande hårdhet, smutsiga metoder och oheliga allianser. Alltsedan 2004 har USA tillämpat principen att hellre rasera landet än att godta att strategin misslyckats. USA:s Irakpolitik denna allMänna bild kan illustreras av det sista årets utveckling. I början av 2007 menade flertalet kommentatorer att USA hade förlorat kriget. Den irakiska befolkningen var helhjärtat emot hela det amerikanska projektet, motståndet var djupt rotat och agerade alltmer sofistikerat. Den amerikanska militären var demoraliserad. Förtvivlade rop började höjas om att dela Irak för att rädda de viktigaste målsättningarna. Vilka dessa var blev då mycket tydliga. Såväl den amerikanska regeringen som rapporter från olika s.k. oberoende råd och institut – exempelvis den omtalade Bakerrapporten - framhöll att det var oerhört viktigt att garantera de ekonomiska förbindelser som ingåtts mellan de bägge länderna, och att den irakiska oljeindustrin nu måste öppnas för internationellt kapital med hjälp av en ny oljelag. Osäkerheten i landet har fördröjt den förväntade olje-bonanzan och för att rädda det ekonomiska och politiska projektet måste omvärlden levereras en success story. President Bush och den nya befälhavaren Petraeus levererade ”the Surge”. Med en liten injektion av ytterligare ett 30 000-tal soldater skulle bilden fullständigt vändas upp och ned, och seger (än en gång) proklameras. Den egentliga förstärkningen var inte särskilt stor. Om vi räknar all trupp brännpunkt irak 18 i regionen, militärt anlitade kontraktörer samt de USA-lojala regeringsstyrkorna förfogar man över mer än 700 000 man i krigföringen. Man hade alltså något annat i kikaren; ett skifte av strategi som nu ett år senare kan rekonstrueras. 1 Militär offensiv. pÅ nÅgra hÅll i landet gick man på offensiv mot olika grupperingar. Sedan något år hade man diskuterat möjligheten av ett eskalerat bombkrig. Detta kom nu att realiseras, under sommarmånaderna femdubblades flygbombningarna för att åstadkomma chockverkan mot motståndsgrupper och civilbefolkning. Även markstrider tilltog och belysande är att alla typer av förlustsiffror gick i taket dessa månader – även för USA och de irakiska regeringsstyrkorna. Krigströtta amerikanska soldater avhåller sig nu regelbundet från beordrade bevakningsuppdrag. Under hösten minskade det militära våldet avsevärt för några månader, men 2007 blev totalt sett det blodigaste året hittills. Omedelbart efter
årsskiftet inleddes i skuggan av primärvalen i USA flera nya offensiver från både USAstyrkor och irakiska regeringsstyrkor, och återigen kunde vi se exempel på förödande flygbombningar och andra tillslag som drabbade mängder av civila. Det räcker att nämna Arab Jabour som i mitten av januari bombades med 50 ton bomber, ungefär lika mycket som en gång Guernica i Spanien, och Mosul som snart också skulle utsättas för en större markoffensiv. I söder fortsatte regeringsstyrkorna slå ned med oerhört våld mot regeringspartiernas politiska och religiösa konkurrenter. 2 Tona ned bilden av religiöst inbördeskrig. Medan Man under 2006 hade använt talet om inbördeskrig för att slå mot olika motståndsgrupperingar och som argument för fortsatt amerikansk närvaro, talades nu mindre om de religiösa spänningarna som ockupanten själv underblåser. Under våren 2007 kunde de USA-lojala shiitiska partierna i Bagdad fortsätta utrensningarna bland befolkningen i huvudstaden. När staden i början av hösten 2007 i det närmaste var fullständigt uppdelad, och mellan en och två miljoner av dess invånare flytt, så kunde man peka på ett minskat våld mot civila. Anledningen till detta var även att aktioner av de USA-lojala partimiliserna, de s.k. dödspatrullerna, som använts såväl mot misstänkta motståndsmän som i de religiösa rensningarna kunde trappas ned. Samtidigt utverkades dessutom en halvårslång vapenvila med den starkt USA-kritiska men också politiskt spelsinnade Muqtada al-Sadrs rörelse. De nya miliser som nu sattes in mot motståndet i norr kunde knappast ha kunnat förenas med den tidigare bilden av religiöst inbördeskrig, eftersom konflikterna tydligt gick mellan ockupationslojala och ockupationsmotståndare oavsett område eller religiös tillhörighet. 3 Bygga nya miliser i norr. sedan hösten 2006 experimenterade amerikanerna med att bygga upp nya miliser i de sunni-dominerade områdena i Irak. Syftet var bland annat att försöka säkra de utsatta oljeledningarna i dessa delar av landet. Eftersom de shiitiska USA-lojala regeringspartierna vägrar acceptera något större antal folk i landets militära styrkor som inte tillhör de egna partimiliserna eller nätverken, så sker denna utökade militarisering utanför statsapparaten. I områden där arbetslösheten ligger på 70 procent eller däröver, har det inte varit några problem att värva fotfolk till dessa nya miliser, där de får en liten lön för mödan att ”Till och med en idiot förstår principen. Vi behöver oljan. Det låter fint att prata om frihet, men Kuwait och Saudiarabien är knappast demokratier, och om deras främsta exportgröda var apelsiner skulle vi struntat i alltihop.” ställa sig på ockupantens sida. Som ledare har man placerat villiga shejker, ofta yngre makthungriga män som eftertraktat positionen som klanledare. För att stärka deras position har dessutom en del av ansvaret för den s.k. återuppbyggnaden av infrastruktur och civilsamhälle lagts över till dem. I skrivande stund består dessa ytterligare stridskrafter av ca 70 000 man men deras lojalitet med USA är ytterst bräcklig och troligen består de till stora delar av tidigare motståndsmän som försöker få tillträde till de reguljära militära styrkorna. Liknande försök att bygga miliser har gjorts i söder för att motarbeta Sadr-rörelsen, men får betraktas som misslyckade. 4 Förberedelse för formellt avhändande. inoM ett par veckor i november togs två viktiga steg i förberedelserna för den kommande politiska strategin. FN:s säkerhetsråd gav ytterligare ett års förlängning av USA:s mandat i Irak. Ungefär samtidigt skrev premiärminister al-Maliki i Bagdad och president Bush under ett ramavtal om att Irak även fortsättningsvis kommer att önska en amerikansk militär närvaro i landet. Den amerikanska regeringen utfäster sig att ”skydda” Irak och dess regering, mot att denna garanterar USA:s ekonomiska intressen i landet. Avtalet är juridiskt oklart, och kommer att vidareförhandlas under våren. För FN vore det trivsamt att slippa fortsätta förödmjuka sig självt med fortsatta mandat. 5 Framgångshistorier. bÅde frÅn washington och Bagdad har det strömmat uttalanden om de stora framgångarna. Våldet minskade (även om det mest byggde på folkflykt och vapenvilor). Motståndet minskade (snarare gick under jorden, och dök upp där motståndsfickor kunde byggas). Ekonomin har vänt och oljeproduktionen ökar (dessa uppgifter byggde på felaktiga redovisningar i Bagdad). Återuppbyggnaden närmar sig slutet (ja, för att pengarna är slut, men inget har blivit bättre). En ny lag har antagits som ska bidra till försoning mellan olika politiska krafter (fast den öppnat upp för fortsatta utrensningar av anställda inom statsappara- en rÅdgivare till bush svarar pÅ frÅgan oM krigets orsaker ten). Flyktingar i utlandet börjar återvända (ja, eftersom deras pengar och visa tagit slut, och än fler fortsätter fly ut ur landet). Den som läser rapporter från FN och oberoende institut ser att allt bara blir värre. Den irakiska staten är så söndertrasad och korrumperad att den inte ens kunde få ut de nya egna medlen för återuppbyggnad av el- vatten- och oljeinfrastruktur i landet, pengarna samlades istället på hög i bankvalv i New York. 6 Handels förhandlingar. eftersoM allt nu gick så bra kunde de efterlängtade kontrakten börja diskuteras. Under hösten inledde den kurdiska provinsregeringen självsvåldigt egna förhandlingar med olika oljebolag, vilket fick regeringen i Bagdad att ogiltigförklara dessa och brådstörtat sätta igång förhandlingar under vintern och denna våren. Hela tiden slås på trumman för en omtvistad oljelag som ska utvidga möjligheterna för riktigt lönsamma kontraktsformer, men så länge släpps nu de stora bolagen in med enklare tekniska kontrakt. De ansvariga ministrarna i Bagdad lovar stora affärer, inte minst med återupptagandet av tidigare utlovade privatiseringar av de statsägda företagen i landet. Utan att höja ögonbrynen inför sakernas tillstånd för nu EU förhandlingar om kommande gasleveranser, ivrigt påhejat av USA för att av säkerhetspolitiska skäl hejda Europas beroende av den ryska gasen. På liknande vis förs förhandlingar om Iraks inträde i WTO, världshandelsorganisationen, eftersom ”reformerna” gått åt rätt håll i landet. Sådan är alltså situationen denna vår 2008. Vi levereras bilder av framgång, vars syfte är att säkra USA:s och starka företagsintressens agenda. Världssamfundets institutioner dras alltmer ned i det rättsliga moras ockupationen inneburit. De avtal som knyts för samtidigt med sig att vi har orsak att befara att amerikansk militär låses fast i Irak för lång tid framåt. För ingen väntar sig väl att den irakiska befolkningen låter detta fortgå ostört? Mathias cederholM historiker vid lunds universitet MedleM i irakkoMMittén i MalMö 19 brännpunkt irak
Page 1 and 2: BRÄNNPUNKT II IrakSolidaritet Sthl
Page 3 and 4: ”Det finns klara samband mellan o
Page 5 and 6: Föreningen IrakSolidaritet i Stock
Page 7 and 8: ”Det är verkligen tragiskt…..a
Page 9 and 10: MOT KRIGSPOLITIKEN Thage G Peterson
Page 11 and 12: flyktingkatastrof sedan fördrivnin
Page 13 and 14: stadsområden, nya affärer öppnas
Page 15 and 16: Till Migrationsverket och Migration
Page 17: också av humanitära skäl. Den up
Page 21 and 22: ”Deras närvaro inne i Irak - soc
Page 23 and 24: En annan viktig fråga är: hur kun
Page 25 and 26: Att måla ett krig I MaskMuseet i Z
Page 27 and 28: ALDRIG GLÖMMA, ALDRIG FÖRLÅTA de
Page 29 and 30: anledningen till detta är våldet
Page 31 and 32: den irakiska motståndsrörelsen be
Page 33 and 34: terror mot civila. USA skyller på
Page 35 and 36: Motståndet mot USA växer Bombkrig
Page 37 and 38: USA-imperialismen med överraskning
Page 39 and 40: frågan i säkerhetsrådet så att
Page 41 and 42: Bild: US-army att släppas in eller
Page 43 and 44: Sveriges vapenexport till USA och E
Page 45 and 46: REKVIEM FÖR IRAKS FÖRFLUTNA, NUTI
Page 47 and 48: ste räddas Nationalmuséet i Bagda

Brännpunkt Irak 2 - IrakSolidaritet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?