Brännpunkt Irak 2 - IrakSolidaritet

BRÄNNPUNKT II 

IrakSolidaritet Sthlm 

30 kr 

Brännpunkt Irak

Omslaget är gjort av konstnären Torsten Jurell, www.jurell.se 

USA UT UR IRAK ! 

Världens folk har aldrig talat så klart och tydligt mot ett 

planerat angreppskrig som med de stora protesterna i mars 

2003 inför USA:s invasion av Irak. Stockholm upplevde sin 

största politiska demonstration i modern tid. 

Hur kan solidariteten med krigets offer befästas och 

utvecklas när kriget ändå blev ett faktum? 

SOLIDARITETENS VÄG 

I 

de diskussioner som följde efter 

USA:s invasion 2003 utvecklades 

enighet kring en grundläggande 

politisk ståndpunkt: kriget var illegalt, 

ockupationen var illegitim och irakiernas 

rätt till att göra motstånd måste försvaras. 

Detta synsätt präglade arbetet inför 

och under den breda Stockholmssession i 

november 2004 inför Världstribunalen om 

Irak (WTI), som hölls i Istanbul på försommaren 

året därpå. 

Solidaritetsrörelsen tog redan från början 

avstånd från attacker som i första hand 

riktade sig mot civilbefolkningen. Terrorism 

har inget med motståndskamp att göra. 

En klar skiljelinje drogs också mot den så 

kallade ”ockupationsvänstern”, gruppe- 

1 000 000 

Brännpunkt Irak 

ringar som av olika skäl försvarade samarbete 

med den av USA tillsatta quislingregimen 

i Bagdad. 

Organisationer som samverkade i koalitioner 

eller nätverk enades om aktioner 

som lyfte fram Irakfrågan. Men många 

enskilda människor vill koncentrera sig på 

Irak och verka för att samla folk mot detta 

krig. Under våren 2005 bildades IrakSolidaritet 

i Stockholm. Liknande grupper 

finns nu på flera orter i Sverige. 

ockupationen fortsätter. Mer än en 

miljon döda, flera miljoner flyktingar i 

och utanför landet och ett oräkneligt antal 

föräldralösa barn – det är en del av facit 

hittills i detta smutsiga krig. 

IrakSolidaritet 

har 

under dessa 

tre år försökt 

n n Över en miljon människor har dödats i våldsamheter 

sedan USA:s ockupation av Irak inleddes 2003, visar 

statistik som det kända brittiska opinionsinstitutet ORB 

(Opinion Research Business) publicerade i januari. 

Resultatet stämmer väl överens med andra undersökningar, 

däribland en undersökning av Johns Hopkins Bloomberg 

School of Public Health i Baltimore, som tidskriften The 

Lancet tidigare publicerat. 

lyfta fram 

rösterna från 

irakierna som 

drabbas av 

kriget och gör 

motstånd på 

olika sätt. Vi 

har enträget 

spridit 

kunskap om 

massförstörelsen 

och 

bombningarna av Iraks städer och samlat 

stöd mot morden på akademiker och 

läkare, mot avrättningar av politiska fångar 

och mot tortyr. 

Massmedia har oftast struntat i den 

verklighet som är krigets vardag. Däremot 

rapporterar man utförligt om varenda 

primärval i USA där kandidaterna om de 

ens tar upp kriget struntar fullständigt i 

irakiernas åsikter om sin framtid. 

Lögnerna om en så kallad ”framgång” 

för USA:s upptrappning kan inte dölja sanningen. 

För Iraks folk är det en katastrof. 

Livet har inte blivit säkrare eller bättre. 

Nästan 1,4 miljoner människor, det vill 

säga en fjärdedel av befolkningen, har 

flytt huvudstaden Bagdad, en stad som nu 

kännetecknas av etnisk resning och höga 

betongmurar som skiljer de kvarvarande 

åt. Mord och kidnappningar av civila 

förekommer alltjämt. Antalet fängslade 

är nu enligt Röda Korset mer än 60 000. 

Antalet som hålls inspärrade av USA:s 

trupper ökade under 2007 till nästan 

25 000 människor! 

Men någon framgång för USA-koalitionen 

är inte i sikte. Motståndsgrupperna 

omgrupperar sig och fortsätter oavbrutet 

att genomföra attacker mot ockupationsmakten. 

Det finns klara samband 

mellan ockupationen av Irak och USA: 

s krigspolitik i andra länder – till exempel 

mot Afghanistan och Palestina. Men Irak

”Det finns klara samband mellan ockupationen 

av Irak och USA:s krigspolitik i andra 

länder – till exempel mot Afghanistan och 

Palestina. Men Irak är brännpunkten i dagens 

internationella motsättningar. Det är där 

som USA:s globala offensiv möter starkast 

motstånd.” 

är brännpunkten i dagens internationella 

motsättningar. Det är där som USA:s globala 

offensiv möter starkast motstånd. Det 

är där kampen står som hårdast om oljan 

och de militära och strategiska positionerna 

för globalt herravälde. Därför koncentrerar 

IrakSolidaritet sig på Irakfrågan. 

Solidaritetsarbetet tar fasta på den 

grundläggande orsaken till att kriget fortsätter: 

USA måste ut ur Irak! 

Vi vill ena oss med alla som stödjer detta 

huvudkrav samtidigt som vi bedriver ett 

självständigt arbete på vår egen politiska 

grundval. 

Vi kommer att fortsätta med seminarier, 

studiecirklar och brett opinionsarbete. Vi 

behöver också fler lokalgrupper och aktiva 

medlemmar, som kan stå med banderoller 

och dela ut flygblad. Varje exemplar 

av Brännpunkt som säljs, varje krona som 

samlas in till Fallujainsamlingen och varje 

människa vi kan nå i våra bostadsområden 

eller på våra arbetsplatser för att diskutera 

den fortsatta ockupationen bidrar till att 

sätta tryck underifrån på partier och organisationer 

i Irakfrågan. 

Men vi har inget Monopol på solidaritet. 

Det stora flertalet människor är emot kriget. 

Det är breda skikt av det svenska folket 

vi vill nå och ena oss med. Det är på det vi 

koncentrerar våra krafter. 

Vi stödjer det irakiska folkets kamp 

för att driva ut ockupationsstyrkorna. 

Däremot tar vi inte ställning mellan olika 

grupperingar inom motståndet – religiösa 

eller sekulära. Vi respekterar självbestämmanderätten 

och blandar oss inte i Iraks 

interna angelägenheter. Att forma landets 

framtid är en uppgift för det irakiska folket 

själva – på samma sätt som vi kräver rätt 

att utforma vår egen politik utan obehörig 

inblandning. Vi hoppas att irakierna kan 

enas kring huvudfrågan, att driva ut USA 

och befria sitt land. Kan de inte förvänta 

sig samma enighet kring huvudfrågan av 

dem som är mot ockupationen? Det är vår 

gemensamma utmaning. Det är solidaritetens 

väg. 

Mike powers 

Inget svenskt stöd 

till USA:s ockupation 

Stöd motståndskampen! 

Brännpunkt Irak ges ut av föreningen 

IrakSolidaritet i Stockholm 

inför femårsdagen av invasionen. 

För kontakt 

med föreningen 

kontakta: info@ 

iraksolidaritet.se 

IrakSolidaritets 

plattform 

n USA ut ur IRAK 

– villkorslöst och omedelbart! 

n Ett fritt och självständigt Irak! 

n Stöd motståndskampen! 

n Inget svenskt stöd till ockupationen! 

Vill du bli medlem i Föreningen Irak- 

Solidaritet stödjer du vår plattform 

och betalar 200 kronor /år om du är 

förvärvsarbetande (annars 100:-). 

Inbetalning sker till 

pg: 409692-1 

IrakSolidaritets styrelse 

ger ut tidningen. Ansvarig utgivare: 

Sigyn Meder. Redaktion: Christer 

Lundgren, Lena Schröder, Peter 

Emsheimer, Martin Schibbye (red.) 

och Jörgen Larsson. Alla skribenter 

står för sina egna texter. 

n n IAON ( Internationella 

nätverket mot ockupationen) 

bildades i Madrid av aktivister 

från 7 länder i maj 2006. 

BRussells Tribunal, CEOSI 

(Spanien), Women´s Will (Irak), 

IrakSolidaritet och de andra 

deltagande organisationerna 

beslöt att arbeta på grundval 

av slutsatserna från 

Världstribunalen i Istanbul 

i juni 2005. Idag ingår 20 

organisationer i Nätverket. 


Inledning 

Offensiv mot Mosul 

följs av etnisk rensning 

n n Iraks tredje stad Mosul har utsatts 

för en stor offensiv av flyg- och markstridskrafter. 

Offensiven betecknas i 

USA:s propaganda som ”det avgörande 

slaget mot al Qaida”. Men det verkliga 

syftet är att krossa motståndet mot 

ockupationen. Mosul är en historisk, 

mångkulturell stad med 1,8 miljoner 

invånare, såväl sunni- och shiamuslimer 

som kristna av olika slag, judar, araber, 

turkmener, assyrier, armenier och kurder. 

Trots denna mångfald har det sekteristiska 

våldet inte kunnat få fäste i staden, 

som istället länge varit ett starkt fäste för 

motståndsrörelsen. 

Offensiven inleddes 2007 och har 

pågått i flera månader. Under stor 

förstörelse och ödeläggelse upprättar 

USA utposter för striderna i stadens 

utkanter och äter sig inåt. Man upprättar 

checkpoints och bygger murar runt hela 

kvarter, som i Bagdad och andra städer. 

Stadsdelar som Yarmouk, Thawar och 

Siha är fullständigt isolerade. 

Al Qaida påstås ha flytt Anbarprovinsen 

och Diyala och tagit sin tillflykt till 

staden. 

I offensiven deltar tiotusentals soldater 

ur den irakiska armén, USA-trupper, 

kurdiska peshmergas och poliser. Washington 

Post beskrev 24 februari 2008 hur 

den amerikanska armén dirigerar den 

irakiska armén medan de själva sitter 

kvar i sina militärfordon. 

”Det minskar riskerna för amerikanska 

styrkor. Det är trevligt att ha människor 

som hjälper oss att sparka in dörrar”, 

kommenterade sergeant Christopher 

Sherman. 

”Många Mosulbor är öppet fientliga 

mot den irakiska armén, vars ledning i 

Mosul är övervägande kurdisk och ses 

som en kraft för kurdiskt inkräktande”, 

skriver tidningen. 

Tiotusentals invånare har flytt från 

staden och mängder av människor fängslas 

och förs bort. Samtidigt genomför 

motståndet attacker. När NBC-reportern 

Richard Engel intervjuade en amerikansk 

militär talesman vid en utpost i 

utkanterna av Mosul, genomfördes en 

attack mitt under sändningen. 


sigyn Meder

Föreningen IrakSolidaritet i Stockholm 

uppmanar till protest mot urskillningslösa 

bombningar av Irak 

n n 2008 inleddes med ”en av de största bomboffensiverna under kriget”. 

De multinationella styrkornas hemsida informerar om de offensiver som pågått 

under hela januari och nu fortsätter. Den mediala tystnaden är kompakt. 

I ”de kombinerade offensiverna Phantom Phoenix och Iron Harvest”som 

understöds av ”Operation Iron Boston” och andra offensiver bombas stora 

delar av Irak. Enligt officiella siffror fälldes 5 gånger fler bomber över Irak 

2007 än 2006. Även delar av huvudstaden Bagdad har bombats av amerikanska 

attackflygplan. 

Enligt krigspropagandan dödas enbart ”al Qaida-terrorister”. Men rapporter 

från Irak och även i internationell press pekar på ett stort antal civila döda 

och nya flyktingskaror som tvingas bort från sina hem. 

Just nu pågår intensiva förberedelser för en jätteoffensiv från luften och 

marken mot Iraks andra stad Mosul. Mosul är en historisk, mångkulturell stad 

med gyllene tempel och mångtusenåriga bevattningsanläggningar. Ruinerna 

efter det gamla Nineve ligger inom stadsmurarna. 

Motståndet mot ockupationen är starkt i Mosul och de stora delar av Irak 

som drabbas av USA-alliansens militära anfall. 

USA-alliansens bombningar av städer och storoffensiver med marktrupp 

utgör kollektiv bestraffning av civilbefolkningen. 

n n Regering och riksdag måste fördöma USA-alliansens brott mot folkrätten 

och kräva att bombningar och storoffensiver mot Iraks civilbefolkning 

upphör! 

n n IrakSolidaritet kräver att offensiven mot Mosul stoppas! 

n n IrakSolidaritet kräver stopp för kollektiv bestraffning. 

Föreningen IrakSolidaritet i Stockholm 


INNEHÅLLS 

FÖRTECKNING 

Solidaritetetens väg 

Mike Powers sid 2. 

Poesi: En vanlig dag 

Mohamed Omar sid 7. 

Intervju med Thage G Peterson 

Christer Lundgren sid 8. 

Varför så tyst? 

Jytte Gutland sid11. 

USA är skyldiga till 

flyktingkatastrofen 

Sigyn Meder sid 13. 

»Irakiska oljeinkomster skall gå 

till flyktingarna« 

Hana al-Bayati, sid 14. 

USA:s Irakpolitik 

Mathias Cederholm, sid 16. 

Ut med ockupanterna 

– omedelbart! 

Sami Ramadani, sid 18. 

USA planerar 

stycka upp Irak 

Sigyn Meder, sid 21. 

Smaragdstaden 

Lena Schröder, sid 22. 

Torsten Jurell 

Att måla ett krig, sid 24-25. 

ALDRIG GLÖMMA, 

ALDRIG FÖRLÅTA, 

Peter Emsheimer, sid 26. 


Var finns den irakiska rösten? 

Läs Noam Chomskys analys på sid 40. 

Ahmed Khammas 

Lena Schröder, sid 28. 

Ockupationen 

drabbar kvinnor hårt, övers. 

Christer Lundgren sid 29. 

Motståndet – decentraliserat 

men effektivt 

Sigyn Meder, sid 30. 

Basarbete i Farsta 

Jörgen Larsson, sid 35. 

FOLKRÄTT UNDER 

OCKUPATION 

Rolf Andersson, sid 39 

Sveriges roll i Kriget 

Mathias Cederholm, sid 42 

REKVIEM FÖR IRAKS 

FÖRFLUTNA, NUTID OCH FRAM 

TID 

Kaled, sid 44. 

Iraks kulturarv måste räddas 

Upprop, sid 46 

”Irakkriget är långt mera upprörande än Vietnamkriget 

som framkallade omfattande protester. De unga skulle 

nu kunna göra en verklig insats genom att fördöma det 

amerikanska uppträdandet i Irak och samtidigt ge uttryck 

åt sina drömmar om en ny världsordning som 

styrs av de värderingar som varit och är våra och som 

nu kränks så grovt i ord och i handling av världens genom 

historien starkaste makt”. 

sverker ÅströlM, f.d kabinettsekreterare.

”Det är verkligen tragiskt…..att delar av 

antikrigsrörelsen inte fattar att ockupation, 

föder motstånd. Det är normalt. Och de 

borde stödja motståndet därför att det är en 

folklig ansträngning för självbestämmande 

– mot utländskt slaveri. 

I Belgien hade vi de Vita brigaderna. 

Det fanns inget enat kommando i början 

och olika grupper tillhörde motståndet 

och agerade självständigt. Det förekom till 

och med strider mellan några av dem. De 

arbetade helt under jorden. Ingen visste 

vem som tillhörde motståndet. De hade 

inga talesmän och inga telefonnummer. Så 

vad talar fredsrörelsen i de ockuperande 

länderna om? Vi ska inte ha en kolonial 

attityd och tala om för irakierna vem som 

kan eller inte kan vara med i motståndet. 

Varför förstår inte fredsrörelsen detta”? 

dirk adriaensens, brussells tribunal 


Intervju 


MOT KRIGSPOLITIKEN 

Thage G Peterson är en politiker som varit med och format dagens 

Sverige. Efter sin pensionering har han engagerat sig starkt mot 

USA:s krig i Irak och mot Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan. 

Bland annat var han en av huvudtalarna vid en stor Irakdemonstration 

i mars 2007. 

Foto: Eva Wernlid 

Bilden är tidigare publiccerad 

i Folket i Bild 2007. 

J 

ag träffar Thage G Peterson 

på ett kafé i Stockholm 

en eftermiddag i januari 

för att diskutera Irakfrågan. 

Han kommer direkt från 

Södertörns högskola, där 

han som 75-åring studerar religionsvetenskap. 

Det är mycket att läsa, och det tar 

det mesta av hans tid just nu, men ändå 

har han gått med på att avsätta tid för 

detta samtal. 

Kriget mot Irak innebär två flagranta 

brott från USA:s sida, framhåller han. 

För det första saknade själva angreppet 

2003 och den följande ockupationen 

förankring i folkrätten, och folkrätten är 

grunden för allt internationellt umgänge. 

Det andra brottet är de enorma resurser 

som USA lägger på att föra kriget, 

menar han. 

– Bara i år, 2008, äskar president 

George W Bush från kongressen 200 

miljarder dollar för kriget – enligt media; 

jag har också hört högre siffror. Att lägga 

så mycket pengar på kriget då Iraks folk 

behöver mat, sjukvård och social trygghet, 

är i sig ett brott. 

– Senast i natt talade president Bush 

och sade att USA är berett att skicka fler 

soldater. Men det som krävs är socialt 

uppbygge, inte fler soldater. 

– Samtidigt som USA vräker ut 

pengar på krig, lider en stor del av världens 

befolkning nöd, svälter, har brist på 

vatten och annat – de får nöja sig med 

allmosor. Detta sätt att missbruka jordens 

Thage G Peterson var riksdagsledamot 

för socialdemokratiska 

partiet i över 25 år. I regeringen 

har han varit bland annat 

industriminister, justitieminister, 

försvarsminister, och dessutom 

riksdagens talman 

resurser är ett brott mot mänskligheten, 

mot världssamfundet. 

Det första kravet är att USA och Storbritannien 

ska lämna Irak, men vi måste 

också kräva att de tar ansvar för sitt 

angrepp och bygger upp Irak igen, och 

inte skjuter över kostnaderna på andra, 

anser han. 

– Sverige bör bidra med biståndsinsatser, 

men ansvaret för att återuppbygga 

infrastrukturen bör åvila dem som 

förstört den. 

nÅgra dagar innan jag träffar Thage G 

Peterson har det årliga World Economic 


u

u 

Intervjun 

”Olof Palme hade inte tigit om han 

levt idag, han hade varit ute på 

barrikaderna, försäkrar Thage G 

Peterson med övertygelse.” 

Forum hållits i Davos. Han hänvisar till 

detta möte: 

– I Davos kunde vi höra inflytelserika 

ledare klaga över att världen saknar 

kompetent ledarskap. USA:s krig är 

ett slående exempel på den bristen på 

ledarskap då det gäller humanitet och 

mänsklighet. 

Han hänvisar också till en nyligen 

publicerad studie, som visar att USA: 

s politiska ledning under upptakten till 

kriget i Irak ljög hämningslöst. Före 

invasionen i mars 2003 uttalades 935 

lögner om läget i Irak. President George 

W Bush och vicepresident Dick Cheney 

är bland de åtta toppnamn som uppges 

ha gjort sig skyldiga till upprepade falska 

påståenden om Iraks innehav av massförstörelsevapen 

eller om landets band till 

terrornätverket al-Qaida. Man talar 

om detta som ”världsrekord i lögner”. 

Studien har genomförts av Center for 

Public Integrity, enligt nyhetsbyrån AFP 

en Washingtonbaserad organisation som 

i allmänhetens tjänst bevakar maktpersoner 

och -institutioner. 

thage g peterson är skarp i sin kritik 

mot USA:s krigspolitik, men han är också 

noga med att framhålla att denna kritik 

inte betyder att han är ”antiamerikansk”. 

– Jag har amerikanska vänner som 

sagt till mig apropå Olof Palmes kritik av 

0 

n n Flyktingkatastrof 

Stora delar av befolkningen 

drivs på flykt. ”Vi bevittnar den 

största långsiktiga befolkningsförflyttningen 

i Mellanöstern 

sedan palestinier tvingades iväg 

som följd av bildandet av staten 

Israel 1948”, skriver Andrew 

Harper i en artikel i nr. 27 av 

FMR (Forced Migration Review). 


Vietnamkriget: ”Palme hade rätt, vi hade 

fel.” De påpekar också för mig att det 

idag finns en enorm proteströrelse i USA 

mot Irakkriget, men att den inte kommer 

igenom i media. 

Thage G Peterson var kritisk mot 

Sovjetunionen, men han konstaterar att 

maktbalansen före 1990 gjorde att ingen 

av stormakterna kunde hitta på vad de 

ville. 

– Efter Sovjetunionens fall har krigshetsarna 

i Pentagon, till exempel Dick 

Cheney och Donald Rumsfeld, fått sin 

chans och tagit den. Jag tror inte att USA 

hade vågat bygga Irakalliansen med 

Storbritannien om Sovjetunionen funnits. 

FN var inte starkt nog för att hindra detta 

angreppskrig. USA:s ledare har inställningen 

att det är de som styr och ställer i 

världen. 

södertörns högskola är en mycket 

stimulerande miljö; ung och internationell 

– med många svenska medborgare från 

andra länder, berättar han. 

– Jag studerar för att berika mitt liv. 

Under mina resor har jag mött många 

människor för vilka religionen haft avgörande 

betydelse. Jag vill förstå dem bättre. 

Religionerna har stor betydelse i världen. 

Just nu upplever jag detta som bland de 

roligaste månaderna i mitt liv, inte minst 

för att jag får möta ungdomar igen. 

– De frågar mig var det socialdemokratiska 

partiet finns när det gäller protester 

mot orättvisor i världen. Partiet borde lära 

av Danmark och Australien. I Danmark 

gick vänsterpartiet från 11 till 22 mandat, 

huvudsakligen för sin kritik mot deltagandet 

i Afghanistankriget. Också i Australien 

var det kritiken mot krigen som appellerade 

till ungdomarna. 

Han är övertygad om att Sverige även 

i dagens situation och som EU-medlem 

skulle kunna föra en annan politik. 

– Man måste bestämma sig om man är 

för freden och folkrätten, säger han med 

emfas. 

thage g peterson var en av huvudtalarna 

vid den stora Irakdemonstration som 

hölls i mars 2007 på Norra Latins område 

vid Norra Bantorget i Stockholm, alldeles 

utanför Folkets hus, där den socialdemokratiska 

partikongressen pågick. Han gick 

ifrån kongressen för att tala vid demonstrationen 

och hade hoppats att en del av 

delegaterna skulle komma ut och delta. 

Men han såg inte många från kongressen 

där. Några var det kanske som 

lyssnade på avstånd, men inte många. 

– Det är svårt att prata fred. Det fick 

Olof Palme erfara, till exempel då han 

gick i Vietnamdemonstrationen 1969 och 

krävde ett fredsavtal. 

– Olof Palme hade inte tigit om han 

levt idag, han hade varit ute på barrikaderna, 

försäkrar Thage G Peterson med 

övertygelse. Men han är kritisk mot den 

tystnad och undfallenhet han ser från det 

socialdemokratiska partiet idag. 

Inom partiet finns en del som kritiserat 

honom för hans frispråkighet i utrikespolitiska 

frågor och som tycker att han ”tar ut 

svängarna för mycket”. Andra är mer avvaktande. 

Men många håller med honom. 

– Jag är efterfrågad som talare. Om 

några dagar ska jag till Varberg för att 

tala om krigen och freden, och sedan till 

Piteå. Och SSU-arna kommer. Ungdom 

har i alla tider velat protestera mot det 

som är fel och dåligt i tillvaron. Jag var 

med vid deras förbundskongress i Örebro 

och på SSU-konferenser i Kristianstad och 

Botkyrka. Jag talar om Irak, Afghanistan 

och tystnaden i Sverige. 

en av krigets konsekvenser är att ett 

stort antal irakiska flyktingar sökt sig till 

Sverige. 

– Jag kan inte se att det funnits en större

flyktingkatastrof sedan fördrivningen av 

palestinierna 1948. Vem har ansvaret för 

att ta hand om flyktingarna? 

Som svar på sin egen fråga plockar 

Thage G Peterson fram en artikel ur 

Svenska Dagbladet söndag 27 januari, 

med rubriken: ”Lilla Södertälje tog emot 

fler Irakflyktingar än USA.” 

– Här bör USA skämmas. Men jag vill 

inte att Sverige ska behöva skämmas. Jag 

vill inte skicka hem irakier så länge som 

kriget pågår. 

– Ur svenskt perspektiv har vi plats för 

dem. Inte i storstadsregionerna och Södertälje, 

men vi har gott om plats i Karlstad, 

på Gotland, i Falun, Luleå och Östersund. 

75-100 000 irakier klarar vi att ta emot. 

– Jag har mött irakiska ungdomar som 

säger ”Sverige är vårt nya hemland”. 

Sverige behöver dem. Det gör visserligen 

Irak också, men om de väljer Sverige före 

det pågående kriget, så har vi plats för 

dem och bör ta emot dem i våra hjärtan. 

De kan bli fina svenska medborgare och 

trivas här. 

– Det är farligt om Sveriges och 

världens ungdom tror att krigsinsatser 

är lösningen på internationella motsättningar. 

Jag vill inte att svenska soldater ska 

sändas ut i världen för strid, för att skjuta 

på människor. Det hade jag aldrig gått 

med på som försvarsminister. Och jag har 

mött många ungdomar som tycker det är 

märkligt att vi sänder ut stridande militära 

styrkor. 

– Jag efterlyser en debatt i Sverige om 

det här. När jag skrev i Expressen i juli var 

det många som hörde av sig. Folk på gatan 

kom fram till mig och tackade: ”Bra att 

någon säger ifrån!” 

– Får jag ha hälsan, vill jag ut i valrörelsen 

2010. Första maj 2007 var jag ute och 

talade på välbesökta möten i Jönköping, 

Norrahammar och Gislaved. En 75-åring 

som orkar hålla tal verkar uppskattas. 

Varför 

så tyst? 

Frågar sig SSU:s ordförande. 

Varför talar de svenska politiska partierna så tyst om Irak? Har läget lugnat sig. 

Lever folk säkert nu? Nej, tvärtom, Irak är en av världens farligaste länder. Efter 

flera decenniers diktatur, tretton år med ekonomiskt embargo, en utbredd 

korruption och tre krig är befolkningen hårt drabbad. Våld drabbar ständigt 

de civila. Den bristande säkerheten och stabiliteten förhindrar en ekonomisk återuppbyggnad. 

Bristen på vatten och elektricitet och den höga arbetslösheten innebär stora 

problem. Fattigdomen är utbredd. Stora delar av befolkningen är dessutom omedveten 

om sina mänskliga rättigheter. 

Beror tystnaden på att civilbefolkningen ser ljusning i tunneln? Att det finns ett positivt 

reformprogram? Nej, tvärtom, Irak har blivit ett allt hårdare samhälle. Många kvinnor 

tvingas leva i rädsla för det stora antalet våldtäkter och kidnappningar. Ett stort antal 

vågar inte längre gå till skolor, universitet och arbetsplatser. 25 procent av de irakiska 

barnen har inte möjlighet att gå i skolan. De som har skolgång får en bristfällig utbildning, 

eftersom det saknas lärare, böcker och skolbyggnader. Mer än 4,5 miljoner irakier, en 

femtedel av befolkningen, har blivit flyktingar i eller utanför sitt land sedan den illegala 

ockupationen av Irak år 2003. 

Beror tystnaden på att människor inte dödas av kriget längre? Nej, tvärtom, Iraq Body 

count gör regelbundet uppdateringar av antalet döda. Enligt dem har hundratusentalet 

civila dödats sedan den USA-ledda alliansen invaderade Irak i mars 2003. Fortfarande 

dödas mängder med människor av våldet. 

vad beror dÅ tystnaden pÅ? Vi SSUare vet inte. Men vi vet att tystnaden är farlig. Den 

innebär ett medgivande till våldet. Det är dags att ruska om både den svenska oppositionen 

och regeringen. Dags att föra upp Irak på den svenska politiska dagordningen. 

Det civila samhället och därmed den demokratiska utvecklingen i Irak måste stärkas. 

Målet är också att stärka de mänskliga rättigheterna och bidra till konfliktlösningsinitiativ. 

Genom biståndet kan Sverige stärka det civila samhället och stödja de reformistiska 

framtidsinriktade krafter som finns. I det framtida arbetet måste FN ta ett större ansvar 

för Irak. Det är nödvändigt så att USA 

kan lämna landet. FNs säkerhetsråd har 

också makten och skyldigheten att försäkra 

sig om att de irakiska flyktingarnas behov 

tillgodoses. Säkerhetsrådet kan utfärda en 

resolution att den irakiska staten fördelar 

proportionella inkomster till ansvariga 

myndigheter och värdländer. 

SSU kräver omedelbart agerande både 

från oppositionen och av den borgerliga 

regeringen. Sveriges protester mot kriget 

i Irak ska höras lika högt och långt över 

nationsgränsen som vårt motstånd mot 

Vietnamkriget gjorde. 

Jytte guteland 

förbundsordförande ssu 


Analys av Chomsky 

Noam Chomsky läser amerikanarnas egna rapporter 

som slår fast att det finns hopp om nationell försoning 

bara ”invasionsstyrkorna, ansvariga för det interna 

våldet, drar sig ut och lämnar Irak till irakierna”. 

Men erövrare är dåliga på att lyssna. 

Var finns den 

irakiska rösten? 

Usa:s ockupationsarMé i Irak 

(eufemistiskt benämnd den 

Multinationella styrkan – Irak) 

genomför omfattande studier 

av folkopinionen. Dess rapport i december 

2007 om en enkät bland fokusgrupper var 

osedvanligt optimistisk. 

Rapporten drog slutsatsen att enkäten 

”ger mycket starkt belägg” för att avvisa 

den vanliga uppfattningen att ”nationell 

försoning är varken sannolik eller möjlig”. 

Tvärtom fann man att en känsla av 

”optimistisk möjlighet genomsyrade alla fokusgrupper 

… och man hittar betydligt fler 

gemensamma uppfattningar än skillnader 

bland dessa synbarligen olikartade grupper 

av irakier”. 

Denna upptäckt av ”gemensamma uppfattningar” 

bland irakier över hela landet 

är ”goda nyheter, enligt en militär analys av 

resultaten”, rapporterar Karen deYoung i 

The Washington Post. 

De ”gemensamma uppfattningarna” 

preciserades i rapporten. För att citera 

deYoung: ”Irakier från alla sekteristiska 

och etniska grupperingar anser att USA: 

s militära invasion är den främsta orsaken 

till de våldsamma meningsmotsättningarna 

mellan dem, och ser ’ockupationsstyrkornas’ 

bortdragande som nyckeln till 

nationell försoning.” 

Alltså finns det, enligt irakierna, hopp 


om nationell försoning om invasionsstyrkorna, 

ansvariga för det interna våldet, 

drar sig ut och lämnar Irak till irakierna. 

Rapporten nämnde inte andra goda 

nyheter. Irakier tycks acceptera amerikanernas 

högsta värden, som fastställda 

i Nürnbergrättegången – särskilt att aggression, 

”invasion av dess väpnade styrkor” 

av en stat mot en annan stat ”av en 

annan stats territorium” – är ”det högsta 

internationella brottet, vilket skiljer sig från 

andra krigsförbrytelser endast däri att det 

inom sig rymmer helhetens sammanlagda 

ondska”. USA:s chefsåklagare i Nürnberg, 

domaren i högsta domstolen Robert Jackson, 

hävdade med kraft att Tribunalen vore 

enbart en fars om vi inte skulle tillämpa 

dess principer på oss själva. 

Till skillnad från irakierna tar USA, ja 

i själva verket väst i allmänhet, avstånd 

från de högtidliga värderingar som man 

bekände sig till vid Nürnberg, en intressant 

indikation på substansen i den berömda 

”civilisationernas konflikt”. 

Mer goda nyheter rapporterades 

av general David 

Petraeus och USA:s ambassadör 

i Irak Ryan Crocker 

under det burleska skådespel som iscensattes 

11 september 2007. Bara en cyniker 

kan föreställa sig att tidpunkten valts för 

Ett område anses vara ockuperat, 

då detsamma faktiskt befinner sig 

under den fientliga arméns herravälde. 

(artikel 42,lantkrigsregleMentet, annex till den fJärde haagkonventionen frÅn 

1907.) 

att insinuera Bush-Cheneys påståenden 

om samband mellan Saddam Hussein och 

Osama bin Laden, så att de genom att 

begå det ”främsta internationella brottet” 

försvarade världen mot terror – vilken 

sjudubblades som ett resultat av invasionen, 

enligt en analys förra året av terrorismspecialisterna 

Peter Bergen och Paul Cruickshank. 

Petraeus och Crocker gav siffror för att 

visa att den irakiska regeringen kraftigt 

ökade satsningarna på återuppbyggande, 

och nådde upp till en fjärdedel av de 

belopp som reserverats för detta ändamål. 

Verkligen goda nyheter, tills de granskades 

av regeringens redovisningskontor, som 

fann att den verkliga siffran var en sjättedel 

av vad Petraeus och Crocker rapporterade, 

en minskning med 50 procent jämfört med 

föregående år. 

Fler goda nyheter är minskningen av 

det sekteristiska våldet, som delvis beror på 

framgångarna i den mordiska etniska rensning 

som irakier skyller på invasionen; det 

finns färre mål för sekteristiska mord. Men 

den beror också på Washingtons beslut att 

stödja de stamgrupper som hade organiserats 

för att driva ut irakiska Al Qaida, och 

på en ökning av USA:s trupper. 

Det är möjligt att Petraeus’ strategi kan 

närma sig ryssarnas framgång i Tjetjenien, 

där stridigheterna nu är ”begränsade och 

sporadiska, och Grozny befinner sig mitt i 

en byggboom” efter att ha krossats till grus 

av den ryska attacken, enligt vad CJ Chivers 

rapporterade i the New York Times i 

september 2007. 

Kanske en dag också Baghdad och 

Fallujah kommer att kunna glädjas åt att 

”elektriciteten återställts i många bo-

stadsområden, nya affärer öppnas och 

stadens huvudgator åter asfalterats”, som 

i uppsvingets Grozny. Det är möjligt, men 

tveksamt, med tanke på den sannolika 

konsekvensen av skapandet av krigsherrearméer 

som kan vara frön till än mer 

omfattande sekteristiskt våld, som bidrar 

till aggressionens ”sammanlagda ondska”. 

Irakier är inte ensamma om att tro att 

nationell försoning är möjlig. En kanadensisk 

enkät fann att afghaner är hoppfulla 

om framtiden och är för närvaron av 

kanadensiska och andra utländska trupper 

– de ”goda nyheter” som fick rubriker. 

Den finstilta texten antyder några förbehåll. 

Bara 20 procent ”tror att talibanerna 

kommer att få övertaget när de utländska 

trupperna ger sig av”. Tre fjärdedelar 

stödjer förhandlingar mellan den USAstödda 

Karzairegeringen och talibanerna 

och över hälften är för en koalitionsregering. 

Den stora majoriteten är därför starkt 

oenig med den USA-kanadensiska inställningen 

och tror att fred är möjlig om man 

övergår till fredliga medel. Fastän frågan 

inte ställdes i enkäten, tycks det rimligt att 

förmoda att den utländska närvaron gillas 

för bistånd och återuppbyggnad. 

Det finns naturligtvis många frågor 

kring enkäter i länder under utländsk 

militär ockupation, särskilt på platser som 

södra Afghanistan. Men resultaten av de 

irakiska och afghanska studierna överensstämmer 

med tidigare sådana och bör inte 

avfärdas. 

Enkäter nyligen i Pakistan innebär 

också ”goda nyheter” för 

Washington. Hela fem procent 

är för att man låter utländska 

trupper från USA eller andra länder gå in 

i Pakistan ”för att förfölja eller tillfångata 

Al Qaida-stridsmän”. Nio procent är för 

att man ska låta USA-styrkor ”förfölja och 

ta till fånga talibanska upprorsmän som 

har tagit sig över gränsen från Afghanistan”. 

Nästan hälften är för att man ska låta 

pakistanska soldater göra det. Och bara 

lite mer än 80 procent ser USA:s militära 

närvaro i Asien och Afghanistan som ett 

hot mot Pakistan, medan en överväldigande 

majoritet tror att USA försöker skada 

den islamska världen. Den goda nyheten 

är att dessa resultat anses som en avsevärd 

förbättring jämfört med oktober 2001, då 

en Newsweek-enkät fann att ”åttiotre procent 

av de tillfrågade pakistanierna sade 

att de höll på talibanerna medan bara tre 

procent uttryckte stöd för USA” och över 

80 procent beskrev Osama bin Laden som 

en gerillakämpe och sex procent som en 

terrorist. 

I strömmen av goda nyheter från olika 

delar av regionen finns det nu mycket uppriktig 

debatt bland politiska kandidater, 

företrädare för administrationen och kommentatorer 

beträffande olika möjligheter 

för USA i Irak. En röst saknas ständigt: 

irakiernas. Deras ”gemensamma uppfattningar” 

är välkända, liksom tidigare. 

Men de kan inte tillåtas välja sin egen väg 

mer än små barn. Bara erövrarna har den 

rätten. 

Kanske det också här finns något att 

lära om ”civilisationernas konflikt”. 

noaM choMsky, counter point 

© 2008 noaM choMsky (distributed 

by new york tiMesyndicate) 

översättning: christer lundgren 

70 

procent av irakierna anser att 

USA:s truppförstärkningar i 

Bagdad och omgivande provinser 

det senaste halvåret har försämrat 

säkerheten. 18 procent tycker att den 

förbättrats. 

68 

procent i övriga Irak anser 

att truppökningen försämrat 

säkerheten och tolv procent att 

den förbättrats. 

58 

procent har inget förtroende 

alls för ockupationsstyrkorna, 

27 procent har litet förtroende, 

medan 15 procent har mycket eller ganska 

mycket förtroende för dem. 

53 

procent av irakier säger att de 

är starkt emot ockupationsstyrkornas 

närvaro, 26 procent 

är lite emot. Endast fem procent är starka 

förespråkare av den utländska truppnärvaron, 

16 procent är lite för. 

47 

procent säger att trupperna 

genast ska lämna (i mätningen 

i februari i år var siffran 35 

procent). 34 procent vill att de ska stanna 

tills säkerheten återställts. 

57 

procent av alla irakier anser 

att attacker mot koalitionsstyrkorna 

är acceptabla. Skillnaden 

mellan folkgrupperna är stor. Av 

sunniterna svarar 93 procent ja. Motsvarande 

siffror för shiiter och kurder är 50 

respektive fem procent. 

38 

procent säger på frågan om 

den USA-stödda irakiska regeringens 

arbete att de gör ett 

väldigt dåligt jobb, 27 procent ett ganska 

dåligt jobb, medan 34 procent är mycket 

eller ganska nöjda. Det är ett stort tapp 

jämfört med 2005. 

62 

procent svarar på frågan om 

det framtida Irak att de vill 

behålla ett enat land med centralregering 

i Bagdad. 28 procent önskar 

en federal stat med regionalt självstyre. 

Nio procent vill dela Irak i självständiga 

stater. 

Källa: Brittiska BBC och ABC news samt japanska 

NHK genomförde i augusti en omfattande 

opinionsundersökning i Irak. Över 2.000 irakier 

från 450 bostadsområden i landets arton provinser 

intervjuades. Även om frågor och svarsalternativ 

kan diskuteras, liksom svårigheterna att fritt 

uttrycka sin uppfattning under ockupationen, ger 

undersökningen en intressant inblick i opinionen 

i Irak. Särskilt som en jämförelse med tidigare 

undersökningar visar att missnöjet med ockupationen 

ökar. 


Migrationsöverdomstolen i Sverige har beslutat 

att det inte råder ”inre väpnad konflikt” i Irak. 

Detta beslut saknar såväl verklighetsförankring 

som sunt förnuft. 

USA är skyldiga till 

flyktingkatastrofen 

Den svenska regeringen har 

nyligen tecknat ett avtal med 

regeringen i gröna zonen i 

Bagdad om att skicka tillbaka 

flyktingar till Irak. Den kurdiska regionala 

regeringen vägrar att ta emot flyktingar. 

Dessa ska sändas till det belägrade och etniskt 

rensade Bagdad, där USA:s upptrappning 

av kriget pågår. 

De tusentals som väntar på besked om 

uppehållstillstånd kommer att tvingas gå 

under jorden för att inte skickas med tvång 

till Bagdad. 

Sveriges regering förbereder dessutom 

ett beslut att de flyktingar som fått uppehållstillstånd 

måste ha bostad och kunna 

försörja sin familj om de ska tillåtas komma 

till Sverige. Det beslutet kommer att splittra 

familjer och förvärra deras redan svåra 

situation både för dem som redan är här 


och för väntande familjemedlemmar. 

De irakier som lyckats bevisa att de är 

”personligen hotade” i Irak och fått politisk 

asyl, får vänta i åratal på att få hit sina 

familjer. Det tar långt över ett år att ens få 

till stånd ett möte på någon av de svenska 

ambassaderna i Amman eller Damaskus 

för familjemedlemmar som söker visum till 

Sverige och har rätt att komma hit. 

För en tid sedan gjorde kommunstyrelsens 

ordförande i Göteborg, Göran 

Johansson, ett utspel och ville ”utvisa 

alla flyktingar som kommer med smugglare”. 

Det är mycket cyniskt, för några 

legala möjligheter för irakiska flyktingar att 

komma till Sverige finns inte. 

n n MÅnga MilJoner flyktingar tar sig 

till fattiga grannländer som Syrien och 

Jordanien. Av dem som kommer till Europa 

tar Sverige emot omkring hälften. USA och 

Storbritannien, som förorsakat katastrofen, 

tar endast emot flyktingar som är för 

ockupationen. 

Iraks grannländer klarar inte att härbärgera 

många miljoner flyktingar och 

dessa lever i fattigdom och ofta utan både 

sjukvård och utbildning. De humanitära 

organisationerna har för lite resurser för att 

hjälpa till på plats. 

Såväl Syrien som Jordanien har skärpt 

visumtvånget. Flyktingar skickas tillbaka 

till Irak eller återvänder för att pengarna 

är slut. ”Jag kan lika gärna dö i Bagdad”, 

säger många. 

I media påstås att irakier återvänder på 

grund av ökad säkerhet. Det är en absurd 

propagandalögn. I själva verket ökar antalet 

flyktingar internt och i utlandet med var 

dag av bombningar och nya offensiver.

Till Migrationsverket och 

Migrationsöverdomstolen 

n n Föreningen IrakSolidaritet i Stockholm protesterar mot 

Migrationsverkets beslut att irakier ska skickas tillbaka till södra 

och mellersta Irak om de inte kan bevisa att de är personligen 

hotade. 

Ockupationen av Irak har orsakat den största flyktingkatastrofen 

i Mellersta Östern efter 1948 då palestinierna fördrevs. 

De fattiga grannländerna Syrien och Jordanien har fått ta emot 

huvudströmmen av irakiska flyktingar, men en minoritet har 

också nått Sverige. Drygt 9000 irakier har kommit i år och 

väntar på asyl. Migrationsverkets ställningstagande är grundat 

på ett beslut i Migrationsöverdomstolen att det ”inte råder en 

inre väpnad konflikt” i Irak. Trots den amerikanska offensiven i 

Bagdad, trots ständiga rapporter om krigshandlingar och åtföljande 

civila offer så råder det enligt Migrationsöverdomstolen 

ingen väpnad konflikt. 

Migrationsöverdomstolens slutsats saknar såväl verklighetsförankring 

som sunt förnuft. 

USA-Storbrittanien och dess allierade bär det yttersta 

ansvaret för den uppkomna flyktingkatastrofen och måste bära 

det största ansvaret för denna humanitära katastrof. USA och 

Storbritannien som tar emot skamligt få flyktingar måste ta 

emot fler och ekonomiskt kraftfullt understödja de humanitära 

flyktingorganisationernas arbete i Syrien och Jordanien. De 

irakiska flyktingbarnen måste få tillgång till skola och hälsovård. 

Sverige uppmanar andra europeiska länder att ta ett större 

flyktingansvar, men det räcker inte. De som förorsakat flyktingkatastrofen 

ska betala. 

n n IrakSolidaritet kräver att Migrationsöverdomstolen fattar 

ett nytt beslut som grundar sig på det verkliga läget i Irak 

n n IrakSolidaritet kräver att irakier som flytt kriget i Irak 

inte ska skickas tillbaka till södra och mellersta Irak under 

rådande förhållanden. 

n n IrakSolidaritet uppmanar den svenska regeringen att 

kräva att ockupationsmakterna USA och Storbrittanien tar sitt 

fulla ansvar för flyktingkatastrofen. 

Ockupationen måste upphöra! 

Föreningen IrakSolidaritet 

Två miljoner internflyktingar i landet bor 

i tältläger eller hos släktingar, ofta utan vare 

sig el eller rent vatten. Kolera och andra 

svåra infektionssjukdomar sprids. De lokala 

regionsstyrelserna har infört förbud för 

flyktingar att slå sig ned om de inte har nära 

släktingar. 

Sverige, EU, FN och världens länder har 

ansvar för flyktingarna, men måste kräva av 

ockupationsmakten att den tar sitt ekonomiska 

ansvar. Iraks flyktingar har också rätt 

till landets oljeinkomster. 

Den svenska regeringen, media och organisationer 

talar om flyktingarna som om 

de kom från yttre rymden. Att de växande 

flyktingskarorna beror på ockupationsmaktens 

bombningar, anfallsvåg, attacker och 

raider mot civila i Irak nämns knappast ens 

som orsak. 

sigyn Meder 

IrakSolidaritet stöder den 

internationella kampanjen 

för Iraks flyktingar: 

Oljeinkomsterna skall gå 

till flyktingarna! 

(Iraqi International Initiative on refugees) 

Ockupationen har tvingat en femtedel av 

Iraks befolkning i flykt inom och utanför 

landet. Det är den största flyktingkatastrofen 

sedan palestinierna fördrevs 1948. 

USA-alliansen bär det fulla politiska 

och ekonomiska ansvaret för rådande 

situation. Iraks flyktingar kan inte vänta. 

IrakSolidaritet uppmanar partier, fackliga 

organisationer, föreningar, humanitära 

organisationer och enskilda att arbeta i 

kampanjens anda och skriva på för Iraks 

flyktingar. Läs om uppropet på nästa sida: 

Skriv på! Agera! 


u

OLJA 

Hana al-Bayati om ett självklart krav. 

»Irakiska oljeinkomster 

skall gå till flyktingarna« 

Mer än 4,5 miljoner irakier - 

en femtedel av befolkningen 

– har blivit flyktingar i 

eller utanför sitt land, på 

grund av den sekteristiska ockupationspolitiken 

och regeringarna som installerats 

efter den illegala ockupationen av Irak år 

2003. 

Det internationella samfundet, ockupationsmakten 

och regeringarna den installerat, 

är enligt lag skyldiga att hjälpa och 

beskydda irakiska flyktingar. 

Irakiska flyktingar är irakiska medborgare, 

som har rätt till ett värdigt liv, en rätt 

att få lika stöd av nationens resurser och 

rätt att åtevända till sina hem. 

FNs säkerhetsråd, som det högsta FNorganet, 

har makten och skyldigheten att 

försäkra sig om att de irakiska flyktingarnas 

behov tillgodoses genom att utfärda en 

resolution att den irakiska staten fördelar 

proportionella inkomster till ansvariga 


efter fJorton Års sanktioner på FN:s 

initiativ, under medverkan av Säkerhetsrådet, 

och med katastrofala följder som kan 

klassas som folkmord har USA:s folkrättsstridiga 

invasion och ockupation resulterat 

i den värsta humanitära katastrofen sedan 

andra världskriget. 

Förutom att ha orsakat en plågsam död 

för mer än en miljon irakier, har minst 2 

miljoner blivit flyktingar i sitt eget land, 

medan mer än 2 miljoner är skingrade, för 

det mesta i grannländerna. Irakiska Röda 

halvmånen meddelar att bara i oktober 

2007 fördrevs 368 479 irakier från sina 

hem i Irak, medan uppskattningsvis 60 000 

irakier i månaden flyr till grannländerna. 

Det moderna Iraks utbildade medel- 


klass, vars medverkan behövs – nu och i 

framtiden – för att bidra till utvecklingen av 

landet, både den ekonomiska och kulturella, 

har decimerats. Efter mord, militära 

ingrepp, hot och diskriminering, har de 

flesta av dem som återstår lämnat landet. 

Frånvaron av medelklass har gjort att all 

offentlig tjänst i det irakiska samhället har 

brutit samman. 

All information visar att fruktan för 

livet präglar tillvaron för de irakier som är 

flyktingar i eller utanför sitt land. Irakiska 

flyktingar har som sådana rätt till beskydd 

enligt gällande definitioner och internationell 

lag. FN:s flyktingkonvention av år 

1951 och tillhörande protokoll, fastställer 

att en flykting är var och en ”som känner 

en välgrundad fruktan på grund av sin ras, 

religion, nationalitet, eller tillhörighet till 

en särskild samhällsopinion och befinner 

sig utanför sitt land, som är oförmöget eller 

ovilligt att ge honom beskydd i landet”. 

irakiska flyktingar har rätt till ett värdigt 

liv. Den USA-ledda ockupationsmakten 

och regeringarna den installerat, är underordnade 

internationell lag – genom Fjärde 

Génèvekonventionen och dess tillägg, samt 

genom Säkerhetsrådets resolutioner 1265, 

1296 och 1674 att skydda civila i Irak och 

sörja för deras grundläggande behov. I 

stället inför ockupationsmakten och dess 

regeringar en sekteristisk politik med stöd 

till sekteristiska miliser, som utför etnisk 

rensning. De är oförmögna eller ovilliga 

att sörja för ens de mest grundläggande 

behoven, inkluderande nödvändig tillgång 

till vatten och el. Denna politik tvingar 

miljoner att leva i fattigdom eller att fly för 

sina liv. 

Varken ockupatonsmakten, eller de 

“Nonsens. Helt fel. Det finns mycket sådant där, 

myter, som far omkring. Jag är glad att ni frågade. 

Det har ingenting att göra med oljan, bokstavligen 

ingenting med oljan att göra. 

dÅvarande försvarasMinister donald ruMsfeld 2002 

regeringar den installerat, individuella 

stater eller Världssamfundet har tillgodosett 

lagliga eller moraliska skyldigheter mot 

irakiska flyktingar, eller mot de länder som 

tagit hand om dem. Medan levnadsförhållandena 

för irakier försämras, blir de en 

social, finansiell och ekonomisk börda för 

värdländerna, av vilka många redan har en 

stor flyktingbefolkning. 

Irakiska flyktingar har rätt till trygghet, 

erkända pass och uppehållstillstånd, föda, 

tak över huvudet, hälsovård och utbildning. 

Om inga skyndsamma årgärder vidtas för 

att lösa dessa problem, så kommer en generation 

irakier att förlora sin allomfattande 

rätt till utbildning, vilket är ett hot mot de 

irakiska flyktingarna, men också mot Iraks 

framtid. Det är bråttom att ge eleverna 

tillträde till skolor. Man måste hjälpa värdländerna 

att möta de irakiska flyktingarnas 

behov, vilket också höjer och mobiliserar 

den stora potential dessa flyktingar har. 

Det brådskar med en lösning. Det 

innebär att våldet i Irak måste upphöra, 

för att tillåta irakiska flyktingar att kunna 

återvända till sina hem i säkerhet. Ockupationsmakten 

och den regering den har 

tillsatt, ansvarar för att skydda civila från 

våld. Det finns inga tecken som tyder på att 

den kommer att uppfylla denna skyldighet. 

Det faktum att en massutvandring (exodus) 

äger rum, bevisar att regeringen i Irak, 

eller ockupationsmakten, inte beskyddar 

befolkningen. 

fn:s säkerhetsrÅd måste utfärda en resolution 

nu. Säkerhetsrådet har den lagliga 

och politiska makten att utfärda en resolution 

som uppfordrar staten Irak att fördela 

en del av Iraks oljeinkomster, proportionell 

mot antalet flyktingar i värdländerna. 

Ingen kan rätteligen motsätta sig ett 

sådant förslag. Irakiska flyktingar är 

irakiska medborgare. De har rätt till 

sin andel av nationens resurser och 

att begära beskydd med stöd av den 

egna staten. Deras rätt att återvända 

måste garanteras. 

Ett prejudikat finns redan, med 

Säkerhetsrådets resolution 986 år 

1995. Denna resolution genomdrevs

också av humanitära skäl. Den uppfordrade 

den irakiska staten att avdela en del av 

de inhemska inkomsterna till FN:s byrå för 

humanitär hjälp ”för att tillförsäkra alla 

delar av det irakiska samhället en jämlik 

fördelning av humanitär hjälp”, alltså även 

till irakiska medborgare i de tre nordliga 

guvernementen, som administrativt inte är 

underordnade centralregeringen. Dagens 

irakiska flyktingar är i samma situation, 

de står utanför den administration som 

utövas av Iraks centralregering. 

Staternas ansvar mot flyktingar är 

etablerat i internationell lag. Att genom en 

resolution från Säkerhetsrådet, uppmana 

den irakiska staten att fördela proportionella 

inkomster till irakiska flyktingar är 

den enda effektiva vägen för ursprungslandet 

och den internationella gemenskapen 

att fullfölja sina skyldigheter mot både 

inhemska flyktingar och värdländer att 

tillgodose deras rättigheter som flyktingar 

och värdighet som irakiska medborgare. 

FN-kontor, värdlandets institutioner, 

NGO:s och irakiska flyktingrepresentanter 

kan övervaka distributionen av de samlade 

inkomsterna. 

irakiska flyktingar kan inte vänta 

tills de får återvända hem, för att se sina 

väsentliga behov tillgodosedda. Det internationella 

samfundet har skyldighet att 

agera nu. Säkerhetsrådets resolution 986 

– 1995, fastslog att de irakiska oljeinkomsterna 

var till för alla irakier. Som irakiska 

medborgare har irakiska flyktingar lika 

rätt till Iraks oljetillgångar. 

Vi uppmanar alla regringar, FNkontor 

och organisationer - människorätts- 

och humanitära - och alla medvetna 

människor att arbeta tillsammans, för att 

försäkra sig om att Säkerhetsrådet antar 

och implementerar denna uppmaning att 

se till att den irakiska staten avdelar oljeinkomster 

till de irakiska flyktingarna. 

Vi uppmanar staterna – särskilt de 

som deltagit i den olagliga invasionen 

och förstörelsen av Irak att fullgöra sina 

skyldigheter och ta sitt ansvar och tillskjuta 

nödvändiga tillgångar till FN:s High 

Commissioner för uppdraget att beskydda 

irakiska flyktingar. 

Vi begär av alla att samla in pengar 

och vidta alla åtgärder för att förse irakiska 

flyktingar och de organisationer som 

hjälper dem, med direkt stöd. 

Mänskligheten är i svårt trångmål i 

Irak. Vi har ansvaret att rädda den. 

hana al-bayati 

är koordinator för initiativet. 

översättning: carl-Magnus wendt 

OLJEUPPROPET! 

n n Mer än 4,5 miljoner irakier - en femtedel av befolkningen – har blivit 

flyktingar i eller utanför sitt land, på grund av den sekteristiska ockupationspolitiken 

och regeringarna som installerats efter den illegala ockupationen av Irak år 2003. 

Det internationella samfundet, ockupationsmakten och regeringarna den 

installerat, är enligt lag skyldiga att hjälpa och beskydda irakiska flyktingar. 

Irakiska flyktingar är irakiska medborgare, som har rätt till ett värdigt liv, rätt att 

få lika stöd av nationens resurser och rätt att återvända till sina hem. 

FN:s säkerhetsråd, som det högsta FN-organet, har makten och skyldigheten att 

försäkra sig om att de irakiska flyktingarnas behov tillgodoses genom att utfärda 

en resolution att den irakiska staten fördelar proportionella inkomster till ansvariga 


Mänskligheten är i svårt trångmål i Irak. Vi har ansvaret att rädda den. 

Medundertecknare 

Hans von Sponeck, UN Humanitarian Coordinator for Iraq (1998-2000), 

Germany. 

Denis Halliday, UN Humanitarian Coordinator for Iraq (1997-1998), Ireland. 

Ms. Niloufer Bhagwat, Advocate, Vice President of the Indian Association of 

Lawyers. 

Mathias Chang, 37 years in the antiwar movement, Malaysia. 

Sabah Al-Mukhtar, President Arab Lawyers Association, UK. 

Issam Al-Chalabi, Former Iraqi Oil Minister, Iraq-Jordan. 

Saeed H. Hassan, Former Iraqi Permanent Representative to the UN, Iraq 

-Egypt. 

Dr Curtis F J Doebbler, Professor of law, at Najah National University, Nablus, 

Palestine. 

Dirk Adriaensens, Member Executive Committee BRussells Tribunal, Belgium. 

Dahr Jamail, Independent Journalist, Author of “Beyond the Green Zone: Dis 

patches from an Unembedded Journalist in Occupied Iraq”, USA. 

Paola Manduca, Geneticist and Antiwar Activist, New Weapons, Italy. 

Bert De Belder, M.D., Coordinator, Medical Aid for the Third World, Belgium. 

Mohammed Aref, Science Writer, Advisor for ‘Arab Science&Technology Foun 

dation’, UAE. 

Abdul Ilah Albayaty, Writer, Iraqi Political Analyst, Iraq-France. 

Dr Ian Douglas, Writer, Egypt. 

Hana Al Bayaty, Iraqi International Initiative Coordinator, France-Iraq / Egypt. 

Läs mer och skriv på för Iraks flyktingar http://3iii.org/proposal 


Det har nu gått fem år sedan USA:s olagliga invasion av Irak. Ända sedan 

president Bush efter sex veckors krig tillkännagav att USA segrat har vi 

matats av desinformation i ett omfång utan motsvarighet. Glädjekalkyler, 

framgångssagor och segeruttalanden har levererats till omvärlden medan det 

reella kriget i det tysta utförts med förödande hårdhet, smutsiga metoder och 

oheliga allianser. Alltsedan 2004 har USA tillämpat principen att hellre rasera 

landet än att godta att strategin misslyckats. 

USA:s Irakpolitik 

denna allMänna bild kan 

illustreras av det sista årets 

utveckling. I början av 2007 

menade flertalet kommentatorer 

att USA hade förlorat kriget. Den 

irakiska befolkningen var helhjärtat emot 

hela det amerikanska projektet, motståndet 

var djupt rotat och agerade alltmer 

sofistikerat. Den amerikanska militären 

var demoraliserad. Förtvivlade rop började 

höjas om att dela Irak för att rädda 

de viktigaste målsättningarna. Vilka dessa 

var blev då mycket tydliga. Såväl den 

amerikanska regeringen som rapporter 

från olika s.k. oberoende råd och institut 

– exempelvis den omtalade Bakerrapporten 

- framhöll att det var oerhört viktigt 

att garantera de ekonomiska förbindelser 

som ingåtts mellan de bägge länderna, 

och att den irakiska oljeindustrin nu måste 

öppnas för internationellt kapital med 

hjälp av en ny oljelag. Osäkerheten i landet 

har fördröjt den förväntade olje-bonanzan 

och för att rädda det ekonomiska och politiska 

projektet måste omvärlden levereras 

en success story. 

President Bush och den nya befälhavaren 

Petraeus levererade ”the Surge”. 

Med en liten injektion av ytterligare ett 30 

000-tal soldater skulle bilden fullständigt 

vändas upp och ned, och seger (än en gång) 

proklameras. Den egentliga förstärkningen 

var inte särskilt stor. Om vi räknar all trupp 

brännpunkt irak 18 

i regionen, militärt anlitade kontraktörer 

samt de USA-lojala regeringsstyrkorna 

förfogar man över mer än 700 000 man i 

krigföringen. Man hade alltså något annat 

i kikaren; ett skifte av strategi som nu ett år 

senare kan rekonstrueras. 

1 Militär offensiv. 

pÅ nÅgra hÅll i landet gick man på 

offensiv mot olika grupperingar. Sedan 

något år hade man diskuterat möjligheten 

av ett eskalerat bombkrig. Detta kom nu 

att realiseras, under sommarmånaderna 

femdubblades flygbombningarna för att 

åstadkomma chockverkan mot motståndsgrupper 

och civilbefolkning. Även markstrider 

tilltog och belysande är att alla typer 

av förlustsiffror gick i taket dessa månader 

– även för USA och de irakiska regeringsstyrkorna. 

Krigströtta amerikanska soldater 

avhåller sig nu regelbundet från beordrade 

bevakningsuppdrag. Under hösten 

minskade det militära våldet avsevärt för 

några månader, men 2007 blev totalt sett 

det blodigaste året hittills. Omedelbart efter

årsskiftet inleddes i skuggan av primärvalen 

i USA flera nya offensiver från både USAstyrkor 

och irakiska regeringsstyrkor, och 

återigen kunde vi se exempel på förödande 

flygbombningar och andra tillslag som 

drabbade mängder av civila. Det räcker att 

nämna Arab Jabour som i mitten av januari 

bombades med 50 ton bomber, ungefär lika 

mycket som en gång Guernica i Spanien, 

och Mosul som snart också skulle utsättas 

för en större markoffensiv. I söder fortsatte 

regeringsstyrkorna slå ned med oerhört 

våld mot regeringspartiernas politiska och 

religiösa konkurrenter. 

2 Tona ned bilden av 

religiöst inbördeskrig. 

Medan Man under 2006 hade använt 

talet om inbördeskrig för att slå mot olika 

motståndsgrupperingar och som argument 

för fortsatt amerikansk närvaro, talades nu 

mindre om de religiösa spänningarna som 

ockupanten själv underblåser. Under våren 

2007 kunde de USA-lojala shiitiska partierna 

i Bagdad fortsätta utrensningarna bland 

befolkningen i huvudstaden. När staden i 

början av hösten 2007 i det närmaste var 

fullständigt uppdelad, och mellan en och 

två miljoner av dess invånare flytt, så kunde 

man peka på ett minskat våld mot civila. 

Anledningen till detta var även att aktioner 

av de USA-lojala partimiliserna, de s.k. 

dödspatrullerna, som använts såväl mot 

misstänkta motståndsmän som i de religiösa 

rensningarna kunde trappas ned. Samtidigt 

utverkades dessutom en halvårslång vapenvila 

med den starkt USA-kritiska men också 

politiskt spelsinnade Muqtada al-Sadrs 

rörelse. De nya miliser som nu sattes in 

mot motståndet i norr kunde knappast ha 

kunnat förenas med den tidigare bilden av 

religiöst inbördeskrig, eftersom konflikterna 

tydligt gick mellan ockupationslojala och 

ockupationsmotståndare oavsett område 

eller religiös tillhörighet. 

3 Bygga nya 

miliser i norr. 

sedan hösten 2006 experimenterade amerikanerna 

med att bygga upp nya miliser 

i de sunni-dominerade områdena i Irak. 

Syftet var bland annat att försöka säkra 

de utsatta oljeledningarna i dessa delar av 

landet. Eftersom de shiitiska USA-lojala 

regeringspartierna vägrar acceptera något 

större antal folk i landets militära styrkor 

som inte tillhör de egna partimiliserna eller 

nätverken, så sker denna utökade militarisering 

utanför statsapparaten. I områden 

där arbetslösheten ligger på 70 procent 

eller däröver, har det inte varit några 

problem att värva fotfolk till dessa nya 

miliser, där de får en liten lön för mödan att 

”Till och med en idiot förstår principen. Vi behöver 

oljan. Det låter fint att prata om frihet, men 

Kuwait och Saudiarabien är knappast demokratier, 

och om deras främsta exportgröda var apelsiner 

skulle vi struntat i alltihop.” 

ställa sig på ockupantens sida. Som ledare 

har man placerat villiga shejker, ofta yngre 

makthungriga män som eftertraktat positionen 

som klanledare. För att stärka deras position 

har dessutom en del av ansvaret för 

den s.k. återuppbyggnaden av infrastruktur 

och civilsamhälle lagts över till dem. I 

skrivande stund består dessa ytterligare 

stridskrafter av ca 70 000 man men deras 

lojalitet med USA är ytterst bräcklig och 

troligen består de till stora delar av tidigare 

motståndsmän som försöker få tillträde till 

de reguljära militära styrkorna. Liknande 

försök att bygga miliser har gjorts i söder 

för att motarbeta Sadr-rörelsen, men får 

betraktas som misslyckade. 

4 Förberedelse för 

formellt avhändande. 

inoM ett par veckor i november togs två 

viktiga steg i förberedelserna för den kommande 

politiska strategin. FN:s säkerhetsråd 

gav ytterligare ett års förlängning av 

USA:s mandat i Irak. Ungefär samtidigt 

skrev premiärminister al-Maliki i Bagdad 

och president Bush under ett ramavtal om 

att Irak även fortsättningsvis kommer att 

önska en amerikansk militär närvaro i landet. 

Den amerikanska regeringen utfäster 

sig att ”skydda” Irak och dess regering, mot 

att denna garanterar USA:s ekonomiska 

intressen i landet. Avtalet är juridiskt oklart, 

och kommer att vidareförhandlas under 

våren. För FN vore det trivsamt att slippa 

fortsätta förödmjuka sig självt med fortsatta 

mandat. 

5 Framgångshistorier. 

bÅde frÅn washington och Bagdad har 

det strömmat uttalanden om de stora framgångarna. 

Våldet minskade (även om det 

mest byggde på folkflykt och vapenvilor). 

Motståndet minskade (snarare gick under 

jorden, och dök upp där motståndsfickor 

kunde byggas). Ekonomin har vänt och 

oljeproduktionen ökar (dessa uppgifter 

byggde på felaktiga redovisningar i Bagdad). 

Återuppbyggnaden närmar sig slutet 

(ja, för att pengarna är slut, men inget har 

blivit bättre). En ny lag har antagits som 

ska bidra till försoning mellan olika politiska 

krafter (fast den öppnat upp för fortsatta 

utrensningar av anställda inom statsappara- 

en rÅdgivare till bush svarar pÅ frÅgan oM krigets orsaker 

ten). Flyktingar i utlandet börjar återvända 

(ja, eftersom deras pengar och visa tagit 

slut, och än fler fortsätter fly ut ur landet). 

Den som läser rapporter från FN och oberoende 

institut ser att allt bara blir värre. 

Den irakiska staten är så söndertrasad och 

korrumperad att den inte ens kunde få ut 

de nya egna medlen för återuppbyggnad 

av el- vatten- och oljeinfrastruktur i landet, 

pengarna samlades istället på hög i bankvalv 

i New York. 

6 Handels 

förhandlingar. 

eftersoM allt nu gick så bra kunde de 

efterlängtade kontrakten börja diskuteras. 

Under hösten inledde den kurdiska 

provinsregeringen självsvåldigt egna 

förhandlingar med olika oljebolag, vilket 

fick regeringen i Bagdad att ogiltigförklara 

dessa och brådstörtat sätta igång förhandlingar 

under vintern och denna våren. Hela 

tiden slås på trumman för en omtvistad 

oljelag som ska utvidga möjligheterna för 

riktigt lönsamma kontraktsformer, men så 

länge släpps nu de stora bolagen in med 

enklare tekniska kontrakt. De ansvariga 

ministrarna i Bagdad lovar stora affärer, 

inte minst med återupptagandet av tidigare 

utlovade privatiseringar av de statsägda företagen 

i landet. Utan att höja ögonbrynen 

inför sakernas tillstånd för nu EU förhandlingar 

om kommande gasleveranser, ivrigt 

påhejat av USA för att av säkerhetspolitiska 

skäl hejda Europas beroende av den ryska 

gasen. På liknande vis förs förhandlingar 

om Iraks inträde i WTO, världshandelsorganisationen, 

eftersom ”reformerna” gått 

åt rätt håll i landet. 

Sådan är alltså situationen denna 

vår 2008. Vi levereras bilder av framgång, 

vars syfte är att säkra USA:s och starka företagsintressens 

agenda. Världssamfundets 

institutioner dras alltmer ned i det rättsliga 

moras ockupationen inneburit. De avtal 

som knyts för samtidigt med sig att vi har 

orsak att befara att amerikansk militär låses 

fast i Irak för lång tid framåt. För ingen 

väntar sig väl att den irakiska befolkningen 

låter detta fortgå ostört? 

Mathias cederholM 

historiker vid lunds universitet 

MedleM i irakkoMMittén i MalMö 

19 

brännpunkt irak

Analys 

Motståndsrörelsen i Irak kräver att ockupationstrupperna 

ska dras bort från Irak omedelbart. Enligt västliga media 

skulle det betyda kaos. Dessa farhågor kommenterades av 

Sami Ramadani vid konferensen ”Värld mot krig” i London 

den 1 december 2007. Här följer hans inlägg: 

Ut med ockupanterna 

– omedelbart! 

0 


Till frÅgan om bortdragande: 

Notera att på grund 

av etablissemangets och 

medias roll har debatten 

svängt från att avsluta ockupationen 

till att avsluta inbördeskriget och 

terrorn i Irak. Detta är en stor svängning 

som med orätt har övertygat stora sektorer 

bland allmänheten om att det kanske 

finns skäl för trupperna att stanna kvar 

åtminstone en kort tid, för att detta kommer 

att hejda blodsutgjutelse eller minska 

blodspillan i landet. 

Enligt min mening är detta en farlig 

svängning och en framgång för etablissemangen 

i USA och Storbritannien och 

huvudströmmens media, då det gäller 

att förflytta debatten, precis som de före 

kriget flyttade den till att fokusera på 

massförstörelsevapen, då saken egentligen 

gällde frågan om aggression och ockupation 

av ett annat suveränt land. 

Jag skulle hävda att de USA-ledda 

trupperna och deras närvaro i Irak inte är 

en kraft för fred, stabilitet eller för att föra 

folk närmare varandra, inte för försoning 

eller för minskad blodsutgjutelse. Det är 

själva huvudstyrkan bakom det mesta av 

våldet i landet. 

Om vi inte håller detta i medvetande, 

kommer vi att förlora oss i ett träsk av 

argument att de kanske skulle stanna lite 

längre; kanske om ett halvår, kanske om 

två år, kommer de att ha stabiliserat landet 

så att de sedan kan säga farväl till landet. 

Det är en fullständigt oriktig bild av situationen 

i Irak. 

Detta är en farlig, giftig, söndrande 

kraft i det irakiska samhället. De begår 

det mesta av våldet och de drar till sig det 

mesta av våldet. Så deras närvaro är ett 

gift i det irakiska samhället och ju längre 

de stannar, desto större är risken för att det 

irakiska samhället slits sönder.

”Deras närvaro inne i Irak – socialt, ekonomiskt, 

politiskt, militärt – är det gift som måste dras 

bort från det irakiska samhället.” 

de spenderar MilJarder på det. Nio 

miljarder dollar har försvunnit, enligt 

USA:s kongress och [ockupationsmaktens 

chefsadministratör] Paul Bremer. De 

skeppade in 350 ton kontanter, 100-dollarsedlar, 

till Irak, historiens största transport 

av kontanter någonsin, 12 miljarder dollar. 

Tre miljarder redovisades, nio miljarder 

har försvunnit, och Bremer sade till 

kongressen: Ni har ingen rätt att fråga mig 

om det, för det är inte amerikanska skattebetalares 

pengar, det är irakiska pengar. 

Detta är pengar som USA kontrollerar 

från oljeförsäljningen enligt det så kallade 

suveräna arrangemanget, att USA hanterar 

Iraks plånbok. 

De smugglade pengar, och inom ett år 

efter att de ockuperade landet smugglade 

de, enligt Amnesty International, 200 000 

kalasjnikovs, genom privata företag från 

Bosnien, åren 2004 och 2005. 

Nio miljarder saknade dollar och 200 

000 kalasjnikovs – det säger något viktigt 

om den roll USA spelar inom det irakiska 

samhället. Tusentals organisationer inom 

det så kallade civila samhället inrättades 

för 100 000 dollar styck; irakier kallar dem 

”100 000 dollar-organisationer”. 

De skapar strukturer, organisationer, för 

att fördjupa sin närvaro i landet, inte för 

att minska den. Deras strategi för bortdragande 

är inte att säga att de bör dra sig 

bort helt och hållet från samhället.Deras 

strategi för bortdragande är baserad på 

etablerandet av en marionettregim i Bagdad 

uppbackad av permanenta baser. De 

bygger fortfarande dessa sex jättelika baser 

i landet – det är de permanenta baserna, 

de massiva baserna, som de bygger i Irak. 

De använder ännu Irak som en aggressionsplattform 

för sina kommande krig 

– mot Iran, kanske Syrien, och i förbund 

med Israel mot det libanesiska folket. 

Deras närvaro inne i Irak – socialt, ekonomiskt, 

politiskt och militärt – är det gift 

som måste dras bort från det irakiska samhället. 

Och dras bort ju förr dess bättre. 

Jag skulle säga: Omedelbart bortdragande! 

Det kan arrangeras så att de lämnar 

landet inom några månader med hjälp 

Internationell 

fredskonferens i 

London 

n n Över 1 200 delegater från 

antikrigsrörelsen världen över 

kom till London för den internationella 

fredskonferensen World 

Against War. 

Delegater från 26 länder talade 

vid konferensen, rapporterade 

om utvecklingen i sina regioner 

och diskuterade strategin för rörelsen. 

Deltagarna kom enhälligt 

överens om att organisera demonstrationer 

för att trupperna 

ska dras ut ur Irak och Afghanistan 

och mot ett angrepp på Iran 

i alla länder omkring femårsdagen 

av angreppet på Irak mellan 

den 15 och 22 mars. 

Konferensdeltagarna kom från 

Kanada, Tjeckiska Republiken, 

Danmark, Frankrike, Tyskland, 

Grekland, Egypten, Island, 

Iran, Irak, Irland, Italien, Kenya, 

Libanon, Nederländerna, Norge, 

Pakistan, Palestina, Polen, 

Somalia, Sydkorea, Spanien, 

Schweiz, Turkiet, Storbritannien 

och USA. 

Flera av inläggen kan ses och 

höras på http://www.stopwar. 

org.uk/ 

av Förenta Nationerna, utan inblandning 

av länder som begått aggression mot det 

irakiska folket. 

Media här i Storbritannien har ändrat 

fokus för diskussionen och inriktat sig på 

att säga att Irak och irakierna är hopplöst 

splittrade med farliga sekteristiska, etniska 

och till och med rasmässiga gränsdragningar. 

det finns skillnader i det irakiska samhället. 

Några av dessa skillnader har trappats 

upp till våldsnivåer. Men det irakiska 

folket genom sin långa historia har inte 

sett gatustrider mellan samhällsgrupper 

– shia mot sunni, kurder mot araber, kristna 

mot muslimer osv. Dessa nya problem, 

nya politiska fasetter inom samhället, är 

dynamiskt helt och hållet förbundna med 

ockupationen. Ta bort ockupationen, och 

mycket av dessa konflikter kan reduceras 

till deras tidigare nivå. 

Jag säger inte att våldet kommer att 

upphöra omedelbart eller att det kommer 

att bli fullständig fred och ro så snart de 

drar sig tillbaka, men det irakiska folket får 

en möjlighet att lösa sina egna konflikter 

utan närvaron av hundratusentals soldater, 

tiotusentals legosoldater och alla de hemliga 

miliserna och dödsskvadronerna och 

andra organisationer som ockupationen 

skapar. Tag bort allt detta och det irakiska 

folket kommer att ha möjligheten att lösa 

sina egna meningsskiljaktigheter. Det kan 

ta fem år, det kan ta tio år eller tjugo år, 

men detta kallas nationellt självbestämmande 

för det irakiska folket; att hävda sin 

värdighet, att hävda sin strävan efter frihet 

och demokrati. 

inlägg av saMi raMadani vid 

konferensen world against war, 

1 deceMber 2007 

översättning: christer lundgren. 


Läst 

Smaragdstaden 

Kan det här verkligen 

vara sant? Är 

detta möjligt? Dessa 

frågor dyker hela 

tiden upp i huvudet 

vid läsningen av 

Rajiv Chandrasekarans 

bok om hur 

USA administrerade 

det ockuperade Irak 

under de första åren 

efter Saddamregimens 

fall. 

De drygt 300 sidorna är en förfärande 

skildring av försöken 

att förverkliga Bush’s vision av 

det nya Irak. Visionen var en 

neokonservativ planritning av ett USAvänligt 

land utan marknadsstörande välfärd, 

där privata initiativ, låga skatter och 

privatiseringar skulle få hjulen att börja 

rulla i det totalt förödda landet. Lojaliteten 

till Bush’s vision bestämde därför vilka 

personer som sattes att genomföra reformerna. 

Resultatet blev att Iraks styrelse 

togs över av en tusenhövdad samling neokonservativa 

fundamentalister från USA. 

Nästan ingen kunde arabiska eller kände 

till något om Irak eller arabvärlden i stort. 

I de allra flesta fall var dessa styresmän 

också helt okunniga inom sitt sakområde. 

Uppgiften var inte att bygga upp det som 

förstörts av krig och sanktioner utan en 

”total make-over” för att förverkliga den 

neo-konservativa visionen. Några exempel 

på de förödande vansinnigheter som blev 

resultatet: 


ett gäng ungdoMar som skickat in sina 

CV till en konservativ tankesmedja rekryterades 

och gick under öknamet ”the brat 

pack”. De fick förtroendet att administrera 

Iraks budget på 13 miljarder dollar. 

Ansvaret förr att bygga upp och göra om 

Bagdads börs lades på en 24-åring utan 

någon som helst finansiell utbildning eller 

erfarenhet av finansiell verksamhet. 

En annan trogen republikan hade 

meriten att ha varit rektor för ett mindre 

college där Rumsfelds fru satt i styrelsen. 

Hans uppgift var att omvandla den högre 

utbildningen i ett land med 375 000 

studenter. Att nästan alla universitet var 

plundrade såg han som en fördel, det gav 

ju ett gyllene tillfälle till ”a clean start”. 

En annan fördel var att tiotusentals lärare 

avskedats eftersom de hade anknytning 

till Baathpartiet. Denne utbildningsexpert 

såg det som väsentligt att inte kunna något 

om Irak eller landets utbildningssystem. 

Då kunde han lättare ta itu med omvand- 

”Resultatet blev att Iraks styrelse togs över 

av en tusenhövdad samling neokonservativa 

fundamentalister från USA. Nästan ingen kunde 

arabiska eller kände till något om Irak eller 

arabvärlden i stort. ” 

lingen utan förutfattade meningar. 

Det mest hårresande exemplet handlar 

om hälsovården. Sjukhusen var bombade 

eller plundrade och saknade allt. 

Utrustning, inredning och mediciner var 

förstörda eller stulna. Elektricitet fanns 

bara några timmar om dagen. Behovet 

av rent dricksvatten var akut, epidemier 

spred sig. Till att reda upp detta sattes inledningsvis 

en riktig expert, en läkare med 

gedigen erfarenhet av katastrofmedicin. 

Men han ansågs inte tillräckligt lojal med 

visionen och fick sparken efter bara några 

veckor. Ersättaren var en socialarbetare 

som kände den republikanske guvernören 

i Michigan. Han hade också erfarenhet av 

internationellt bistånd i kombination med 

kristen mission. Den nye ”experten” såg 

det som allra viktigast att minska trycket 

på sjukhusen med förebyggande åtgärder. 

Han lanserade därför en antirökningskampanj 

och bestämde att den fria sjukvården 

nu skulle beläggas med avgifter. 

kan dessa och otaliga andra liknande 

exempel verkligen vara sanna? Chandrasakar 

var stationerad i Bagdad som Washington 

Posts korrespondent. Boken bygger 

i huvudsak på intervjuer med hundratals 

personer som deltog i den amerikanska 

omvandlingen av Irak. Framförallt efter att 

de lämnat Irak och återvänt till USA. Det 

finns alltså ingen möjlighet för en utomstående 

att kontrollera uppgifterna.

En annan viktig fråga är: hur kunde allt 

detta vara möjligt? Chandrasakar framhåller 

främst konflikten mellan USA:s försvarsdepartement 

och utrikesdepartement som förklaring 

till den administrativa katastrofen. De kunniga 

experterna från utrikesdepartementet bortmanövrerades 

och ersattes av lojala neo-konservativa 

fundamentalister med anknytning 

till försvarsdepartementet. Överallt i boken 

framkommer också en annan förklaring. En 

arrogans utan like, baserad på den grundläggande 

uppfattningen att Irak befolkades 

av okunniga vildar, som borde hälsa de nya 

härskarna som befriare. En del av dessa arroganta 

fundamendalister satte en ära i att inte 

kunna någonting om Irak, andra var bara helt 

ointresserade. Även när det var möjligt av säkerhetsskäl, 

såg de ingen anledning att lämna 

swimmingpoolen och hamburgerbarerna i den 

muromgärdade ”gröna zonen”. 

en sista frÅga soM dyker upp vid läsningen 

är författarens budskap. Här och var framskymtar 

att Chandrasakar vill visa hur USA 

missade ett ”gyllene tillfälle” att åstadkomma 

en bättre värld för ett förtryckt folk. Att detta 

är Chandrasakars syfte med boken framgår 

helt klart av hans chat på Washington Posts 

hemsida. Det är mer oklart om han också 

menar att ockupationen skulle varit berättigad 

om den inte misskötts av fundamentalistiska 

klantskallar. Hela boken ger intryck av att det 

främst var visionen att förverkliga det neokonservativa 

superkapitalistiska drömsamhället 

i arabvärlden som ledde fram till kriget och 

ockupationen. Att få kontroll över regionens 

oljetillgångar nämns till exempel inte som 

en möjlig bakomliggande orsak. Inte ens en 

gång när Chandrasakar beskriver hur sjukhus, 

muséer, palats och alla ministerier utom oljeministeriet 

plundras utan att de amerikanska 

trupperna ingriper. På samma sätt ges läsaren 

intrycket att irakierna glatt skulle ha gått med 

på att lämna över sin olja och rea ut sina tillgångar 

till amerikanska företag, om ockupationen 

bara hade genomförts på ett bättre sätt. 

Trots detta är boken mycket läsvärd. Den 

ger en avslöjande och förskräckande bild 

av hur en arrogant ockupant agerar, utan 

tillstymmelse till respekt för det ockuperade 

folket och utan intresse för detta folks allra 

mest fundamentala behov. 

lena schröder har läst chandrasekaran, 

raJiv (2006), iMperial life in the eMerald 

city – inside baghdad’s green Zone. 

”Kontrollera oljan, och du kan kontrollera 

hela kontinenter. Kontrollera maten och 

du kontrollerar människorna”. HENRY KISSINGER 

Matransoner slopas 

n n Den irakiska regeringen har beslutat att de matransoner (food for oil) 

som räddat miljoner irakier undan svält ska tas bort i juni i år. 

De infördes av Iraks tidigare president Saddam Hussein under de svåra 

sanktionsåren för att underlätta livet för civilbefolkningen. UNESCO uttalade 

sitt beröm för den rättvisa fördelningen av ransonerna. 

Under ockupationen har de urholkats av inflation, flyktingar har många 

gånger blivit av med sin ranson, men för miljoner har de haft stor betydelse. 

Beslutet att avskaffa ransonerna beror på Iraks förpliktelser mot Världsbanken, 

säger den irakiska regeringen. Men beslutet var kontroversiellt och 

parlamentet tillfrågades inte. 

I tvåflodslandet med sina berömda bevattningssystem och urgamla 

jordbruk härjar Monsanto, Syngenta och Dow Chemical. Ståthållare Paul 

Bremers beslut nr. 81 från 2004 öppnade Iraks jordbruksbygder för agrobolagens 

genmodifierade grödor. De redan fattiga bönderna måste köpa 

bolagens utsäde med tillhörande pesticider och får inte längre spara frön 

från förra årets skörd för kommande sådd. 

Svälten är också ett vapen i ockupanternas händer. 

Förbjudna vapen i Falluja 

n n USA använde splitterbomber och kemiska vapen som vit fosfor mot 

civilbefolkningen i Falluja. Tumörer, cancer, barn som föds med svåra deformationer 

ökar. 

Effekten av förbjudna vapen på hälsosituationen i Falluja mellan 2003- 

2006 granskas i en undersökning som Monitoring Net of Human Rights in 

Iraq (MHRI) och andra organisationer genomfört i samarbete med Fallujas 

allmänna sjukhus. 

Tre år efter USA:s andra stora angrepp på staden Falluja i november 

2004 inbjöd IrakSolidaritet Ahmed al Samraie, vice ordförande för MHRI 

att presentera rapporten om Falluja på ABF i Stockholm. 

Falluja förstördes till 70 procent. Sjukhus, skolor, moskéer, bostäder 

bombades. Tusentals människor dödades. Falluja och många andra städer 

har muromgärdats liksom hela kvarter i Bagdad. IrakSolidaritet har bedrivit 

kampanj mot dessa murar som strider mot folkrätten precis som Israels mur 

på Västbanken. 

Falluja är en symbol för USA: s systematiska förstörelse av nationen Irak 

med dess infrastruktur och mångtusenåriga historia och kultur, men också 

för irakiernas heroiska motstånd. 

Läs hela rapporten på IrakSolidaritets hemsida. 

The Women´s Story 

n n I samarbete med Orionbion inledde journalisten och författarinnan 

Eman Ahmed Khammas den 29 oktober visningen av den skakande dokumentärfilmen 

om kvinnor under ockupation. Filmen är gjord av kvinnor. 

Två av dem har deltagit på seminarier arrangerade av IrakSolidaritet. 

Din organisation eller fackförening kan beställa visning av filmen och 

starta en diskussion om Irak. Skriv till info@iraksolidaritet.se 


Galleri 

inFORMATION 

är namnen på tre utställningar Torsten Jurell har i Stockholm under april månad arrangerade av Galleri Claes Moser.. inFORMATION 

1 på Hälsingegatan 3 visar Jurells ”Tre Vilsna Conquistadorer möter Maya” – den skulpturgrupp som återges i Brännpunkt Irak samt 

många andra verk som berör kriget. Öppet: 17 - 27/4 alla dagar mellan kl 12-20. Se mer på: www. jurell.com 


Att måla ett krig 

I 

MaskMuseet i Zacatecas i Mexiko 

såg jag några små lerfigurer, conquistadorer, 

modellerade i ett stycke 

så som de framstod för ursprungsbefolkningen; 

ryttare och häst i ett – en 

vidunderlig stridsmaskin som Spanien 

skickade ut att kolonisera mellan- och 

sydamerika med under 1400-1600 

talet. 

Hemma började jag arbeta på en 

skulpturgrupp – Tre Vilsna Conquistadorer 

möter Maya. 

I ryttarens hatt formade jag en medaljong 

där jag tänkte att i spegelbilden skulle 

vi ana något som just pågick i vår tid och på så 

vis skulle conquistadoren bli en mer tidlös erövrare. 

Bilden jag valde var den kända där en vietnamesisk 

flicka springer naken på en väg, skadad 

av napalm. 

När jag arbetar med detta publiceras tortyrbilderna 

från Abu Ghraibfängelset. 

De amerikanska fångvaktarna har 

kopplat elektriska sladdar till fingrarna på 

en irakier som tvingats upp på en låda med 

något slags tygsjok över sig. Bilden är som 

hämtad ur en inquisitionscen. 

dÅ upptäcker jag, när jag skriver in tortyroffret 

i den andre conquistadorens medaljong, 

att han håller armarna utsträckta precis 

som den vietnamesiska flickan. När jag så skall 

forma den tredje medaljongen, väljer jag att göra 

en krucifixbild. Det var ju spridandet av kristendomen 

som var den sagda anledningen även om vi alla 

vet att det var erövringen, att stilla törsten efter guld 

som var den verkliga missionen. Åter, Kristus 

på korset håller armarna utsträckta… Allt ser 

ut som en medveten tanke. Men på detta vis 

blir conquistadorerna de tidlösa erövrare som 

alltid säger sig komma i ädla syften; för att 

sprida Guds ord, värna om de demokratiska 

värdena i Sydostasien eller arabvärlden. Så 

målar jag porträttet av Conquistadoren med 

siluettbilden av Abu Ghraibfången broderad 

i brokaden eller två conquistadorer som passerar 

Falluja. 

Jag skildrar kanske inte kriget konkret, men 

så som det förhåller sig bortom retoriken; att röva, 

erövra, plundra, vålda och döda till underkastelse. Så målar 

jag detta krig. 

torsten Jurell 



ALDRIG GLÖMMA, 

ALDRIG FÖRLÅTA 

det kan alltid vara bra att sätta upp en spegel för att 

betrakta vad som hände, hur det var och vad som 

sas hur det var. En av spåmännen från tiden före 

ockupationen var Per Ahlmark. 

“Hans regim har nu sannolikt tillgång till några 

tusen ton av kemiska och biologiska vapen. Hur 

nära man är en atombomb vet vi inte i dag. Dokumenterad 

gång på gång är däremot diktatorns 

besatthet av sitt nukleära program… Per Ahlmark 

2003 

vi känner nuMera till denna sannolikhet liksom den 

säkerhet med vilken exempelvis Tony Blair höll upp 

ett prov på giftgasen och satte hela sin politiska 

heder på förekomsten av massförstörelsevapen. 

De var inte ensamma om dessa försäkringar. Bush 

förfalskade CIA´s rapporter och så skulle världen 

komma att tro på denna sanning. 

… Just nu handlar naturligtvis lögnerna om att 

dölja vapnen för massförstörelse. Regimen har 

haft fyra år på sig att utan insyn från marken 

gräva ner kemiska och biologiska vapen, spränga 

in dem i bergrum, lagra på otillgängliga platser i 

detta stora land, dölja dem i fabriker som också 

sysslar med civil produktion, låta dem föras landet 

runt av lastbilar och andra mobila enheter… 

Per Ahlmark 2003 

Nu har USA och dess allierade i Irak haft fem år på 

sig att ta sig till alla dessa otillgängliga platser och 

gräva upp alla dessa gömmor. De har inte funnit 

något. Inte ens en enda liten fjäder som de kunnat 

pröva att göra ett hönshus av. 

… Iraks väldiga ekonomiska resurser, som kommer 

från illegala avtal om oljeexport, nyttjas 

till stor del för atomprogrammet. Tiotusentals 

anställda, varav många skickliga tekniker och 

forskare, anstränger sig för att till slut få fram ett 

antal atombomber. Irakiska agenter är ofta på 

shoppingrundor över världen för att hitta utländska 

experter och köpa in förbjuden materiel… 

Per Ahlmark 2003 

USA´s krigsmakt garanterar nu intäkter från oljeproduktionen. 

Intäkter som amerikanska bolag 

tillskansat sig genom folkrättsvidriga kontrakt med 

”Irak”. Amerikanska tekniker och forskare arbetar 

nu vidare på att ta hem oljan som är av strategiskt 

intresse för supermakten. 

…Det blir nog inte FN-inspektörerna men Amerikas 

krigsmakt som till slut tvingar fram sanningen 

om Iraks domedagsvapen…” Per Ahlmark 2003 

det blev ”Amerikas krigsmakt” som grävde fram 

sanningen om Iraks domedagsvapen. Genom att 

ha misslyckats att hitta någonting överhuvudtaget 

har de åstadkommit vad Hans Blix och andra inspektörer 

inte fick chansen att slutföra – att visa att 

det inte fanns några massförstörelsevapen överhuvudtaget 

i Irak. 

Folkpartiets Fredrik Malm: 

”I Sverige säger människor: USA ut ur Irak. Jag 

skulle hellre säga: USA in i Iran” 

När det första äventyret slutade i katastrof och 

har bevisats vara ett brott mot alla tänkbara folkrättsliga 

regler, som dödat mer än ½ miljon människor 

(eller är det 800 000?), tvingat miljoner i flykt 

och ännu fler i fattigdom då kan det behövas en ny 

demon för att skyla över det kapitala misslyckandet 

och brotten. Nu ska Iran anfallas och det är meningen 

att vi ska glömma det som varit. 

peter eMsheiMer 


”Kvinnornas situation är värre 

i dag än den var på min mors 

och till och med på min mormors 

tid” 

I 

vita huset berättar herr och fru 

Bush hur USA befriat kvinnorna i 

Mellanöstern från slaveri och förtryck. 

Kvinnorna i Irak får till och 

med hjälp av USA att utveckla demokratiprogram 

om kvinnors rättigheter och över 

hela landet byggs det upp yrkesutbildning 

för kvinnor (http://www.whitehouse. 

gov/news/releases/2004/03/20040312- 

5.html). 

Må så vara att det finns demokratikurser 

och yrkesutbildning. Men det USA 

givit till Iraks kvinnor är i själva verket en 

återgång till medeltidens mörker. 

– Kvinnorna är tillbaka i de mörka åren 

för 500 år sedan. Till och med min mor 

och mormor hade en bättre situation än 

vad kvinnorna har i Irak idag, säger Eman 

Ahmed Khammas, journalist och författare 

från Bagdad, nu i exil i Spanien. 

kvinnorna i irak drabbas särskilt hårt 

av ockupationen. Våldet från ockupationsmakten 

och de sekteristiska miliserna 

drabbar både män och kvinnor. Men 


Emman Ahmed Khammas, journalist och 

författare från Bagdad, som nu bor i exil i 

Spanien besökte nyligen Sverige, inbjuden 

av Iraksolidaritet. 

Eman Ahmed Khammas framhåller att de 

politiker som USA installerat vid makten, 

har infört ett ”renodlat patriarkaliskt samhälle”. 

Den gamla konstitutionen under 

diktaturen garanterade lika rättigheter 

för män och kvinnor. Denna skrivning 

finns även i den nya konstitutionen, men 

dess inledande portalparagraf stadgar att 

ingen lag får stiftas som går emot islams 

etablerade regler (www.export.gov/iraq/ 

pdf/iraqi_constitution.pdf: Article 2A). 

Likaså har det införts en artikel att 

familjen är samhällets grundval och att 

staten ska upprätthålla dess religiösa, moraliska 

och nationella värden (ibid. Article 

29A). Konsekvensen har blivit att mullor, 

imamer och andra makthavare känner 

sig fria att tolka lagarna som de behagar. 

Foto: Martin Schibbye 

Så har till exempel Bagdads borgmästare 

ställt kvinnorna inför alternativen att bära 

islamisk klädsel eller lämna stan. 

Återgången till ”medeltidens mörker” 

innebär att det är särskilt farligt för kvinnor 

att vistas utomhus. Att gå till arbetet, 

besöka sjukhuset eller följa barnen till 

skolan är därför förenat med livsfara. 

den bristande säkerheten är det största 

problemet. Men Eman Ahmed Khammas 

berättar hur kvinnornas situation 

blivit katastrofal på område efter område. 

Arbetslösheten bland kvinnor har ökat 

dramatiskt. Det finns inga säkra statistiska 

uppgifter, men Eman Ahmed Khammas 

uppskattar att i dag har bara 10 procent 

av kvinnorna ett arbete. Den främsta

anledningen till detta är våldet på gatorna. 

Dessutom har förstörelsen av Irak särskilt 

drabbat kvinnors arbetsplatser. Sjukhus, 

mödravårdscentraler och skolor har bombats, 

plundrats, stängts eller privatiserats. 

Kvinnorna har genom denna förstörelse 

inte bara berövats sina arbetsplatser, utan 

också tillgången till sjukvård, mödravård 

och barnavård. I den mån det fortfarande 

finns vårdinrättningar kvar, är det alldeles 

för farligt att stå i de köer som bildas 

utanför deras entréer. Resultatet är att 

graviditeter inte längre kontrolleras och 

att förlossningar måste ske i hemmen, 

med stora risker för infektioner och andra 

komplikationer. Dessutom innebär ”liberaliseringen” 

av Iraks ekonomi att gravida 

kvinnor inte längre får gratis kosttillskott. 

Visserligen är skolor och universitet fortfarande 

avgiftsfria , säger Eman Ahmed 

Khammas, men förstörelsen, mördandet 

och avskedandet av lärare och professorer 

och våldet på gatorna innebär att 

analfabetismen bland kvinnor ökat. Hon 

uppger att läskunnigheten bland kvinnor 

tidigare var över 90 procent, men att idag 

går kanske bara en tredjedel av flickorna 

i skolan . 

saMManfattningsvis så berättar Eman 

Ahmed Khammas om hur ett land befriats 

från diktatorn men också från alla sina 

välfärdsinrättningar. ”All systems are destroyed” 

upprepar hon flera gånger, men 

betoning på ”all”. Ingen elektricitet, inget 

rent vatten, inga sjukhus, ingen medicin, 

farligt att vara hemma men ännu farligare 

att gå ut. Tidigare välutbildade och 

någorlunda självständiga kvinnor tvingas 

nu klä sig och uppföra sig enligt vad olika 

makthavare och beväpnade milisgäng 

anser vara lämpligt för kvinnor. 

Eman Ahmed Khammas förlorade 

som många andra sitt jobb som journalist 

när TV-hus och tidningar bombades och 

plundrades. Hon var sedan chef för ett 

internationellt center – Occupation Watch 

Center – i Bagdad, som inrättades för att 

bevaka förändringarna i Irak när det gäller 

säkerhet, sociala frågor, politik, mänskliga 

rättigheter, med mera. Centret stängdes 

år 2004, eftersom det var omöjligt att 

fortsätta arbetet. Eman Ahmed Khammas 

namn fanns med på flera dödslistor och 

hon hotades direkt till livet i anonyma 

brev och mejl. Hennes två döttrar kunde 

inte fortsätta sina universitetsstudier. Mest 

för familjens skull flydde hon därför med 

sin familj till Spanien. Hon har nyligen 

fått ett spanskt pass och kan resa. I oktober 

2007 besökte hon Sverige för att visa sin 

film och medverka på ett seminarium arrangerat 

av ABF och Iraksolidaritet. 

lena schröder 

USA:s invasion av Irak 2003 har medfört en 

kraftig försämring av kvinnornas rättigheter. 

Det framgår av en utförlig rapport, 

Försämringen av irakiska kvinnors rättigheter 

och livsvillkor under ockupationen av dr. 

Souad N. Al-Azzawi, biträdande professor i 

Bagdad. 

Ockupationen 

drabbar kvinnor hårt 

Rapporten (som publicerades av 

BRussells Tribunal i december 

2007) konstaterar att Iraks 

kvinnor har kämpat i århundraden 

för sina mänskliga rättigheter, men 

att en påtaglig förbättring kom först på 

1960-talet. Det fortsatte under 1970- och 

80-talen, med förbättrade möjligheter 

till utbildning, politiskt engagemang, 

möjligheter till likvärdiga jobb som män, 

hälsovård samt förbättringar i lagar och 

förordningar för att förbättra livet för 

irakiska kvinnor och flickor. 

denna positiva trend bröts med USA:s 

och FN:s omfattande ekonomiska sanktioner 

mot Irak under 1990-talet, och situationen 

försämrades drastiskt med USA:s 

och dess allierades invasion 2003. 

För att fastställa hur USA:s ockupation 

påverkat kvinnors rättigheter och levnadsvillkor 

har en enkät med 21 frågor genomförts 

dels i stadsdelen Karada i Iraks 

huvudstad Bagdad, dels i Kudsiyaområdet 

i Syriens huvudstad Damaskus, där mer 

än 200 000 irakiska flyktingar bor. 

De 150 kvinnor som besvarade enkäten 

representerade 150 

olika familjer eller hushåll 

bestående av totalt 502 

irakier. 

En statistisk analys av 

svaren tyder på att den 

kraftigt försämrade säker- 

heten drev kvinnor bort 

från sina jobb, så att 85 

procent av de undersökta 

kvinnorna nu är arbetslösa. 

En stor majoritet 

av dessa har en formell 

utbildning. 

1 

miljon änkor. 5 miljoner 

föräldralösa barn i Irak. 

http://english.aljazeera. 

net/NR/exeres/F22B4D85- 

59F6-4778-8E9F- 

C15E7F1CDB40.htm 

Studien visar också att 36 procent av 

de undersökta familjerna helt saknade 

inkomst eller hade en mycket låg inkomst 

motsvarande 100 dollar per månad eller 

mindre, vilket lett till att kvinnor och barn 

tvingats till förnedrande arbeten eller 

tiggeri. 

det fraMgick ocksÅ att 87 familjer 

har fallit offer för antingen ockupationsstyrkorna 

eller sekteristiskt våld. Dödsfrekvensen 

inom denna utsatta fördrivna 

befolkning är 193 per 1000. Rapporten 

hävdar att denna höga dödssiffra tyder på 

att folkmord förekommer inom den flyttande 

och fördrivna befolkningen. 

Andelen saknade familjemedlemmar 

uppgår till 12,7 procent, och det bedöms 

också att 20 procent av de studerande i 

de undersökta kvinnornas familjer har 

svårigheter och misslyckas i skolan. Några 

lämnar skolan helt. 

Ockupationen bär det fulla ansvaret för 

försämringen och ödeläggelsen av kvinnors 

liv och rättigheter i Irak, konstaterar 

rapporten. Irakiska kvinnor under ockupation 

behöver hjälp från sina medsystrar 

i internationella kvinnoorganisationer 

utomlands 

för att hjälpa till att skydda 

dem och försvara deras 

rättigheter. De har också 

rätten att göra motstånd 

mot ockupationsmakten 

på alla sätt de förmår för 

att återta sina förlorade liv 

och trygga ett bättre liv för 

sig och sina familjer. 

översättning: 

christer lundgren 


Analys 

Motståndet 

– decentraliserat men effektivt 

Ockupationen av Irak strider mot folkrätten. Angriparna har 

gjort sig skyldiga till vad som i Nürnbergdomarna betecknades 

som ”det värsta av alla brott, brottet mot freden”, och är 

därmed krigsförbrytare. Motståndet mot ockupationsmakten 

har stöd i FN-deklarationen och andra internationella konventioner. 

Det är även legalt enligt islamsk lag. 

0 


den irakiska motståndsrörelsen 

bekämpar ockupationsstyrkorna 

framgångsrikt. Den är 

sammansatt av flera organisationer, 

som förenas av den gemensamma 

målsättningen att driva ut ockupanterna 

för att det irakiska folket själva ska kunna 

avgöra sin framtid. 

USA-alliansens invasion av Irak i mars 

2003 blev ingen promenadseger. Mycket 

hårda strider utkämpades innan ockupationen 

fullbordades, och övergick omedelbart 

till väpnat motstånd när ockupationen var 

ett faktum. 

Motståndet hade förberetts sedan länge. 

Vapendepåer hade placerats ut i hela 

landet och pengar fördelats. ”Det finns mer 

ammunition i Irak än någon annanstans jag 

har varit i hela mitt liv och det går inte att 

kontrollera”, erkände generallöjtnant John 

Abizaid när han tog över USA:s centralkommando 

i juli 2003. 

Samma år sade befälhavaren över de 

multinationella styrkorna Ricardo Sanchez 

att ”det irakiska motståndet verkar mer sofistikerat 

och kapabelt än man förutspått”. 

Motståndsrörelsen valde att inte ta 

striderna mitt i Bagdad utan att övergå till 

gerillakrigföring på egna villkor. 

Iraks geografi underlättar inte motstånd. 

Det finns varken skogar eller berg att dra 

sig tillbaka till. Inte heller finns naturliga 

basområden i grannländerna. USA har 

dessutom låtit hugga ner befintliga träd 

som frukt- och dadelträd i stora områden. 

Motståndet vore inte möjligt utan folkligt 

stöd och förankring. 

i börJan fanns hundratals motståndsgrupper. 

De har efterhand minskat i antal. 

Många har utvecklats och vuxit och flera 

har samlats i motståndskoalitioner. En 

enandeprocess pågår, men tar tid och 

sker inte heller utan konflikter. Det finns 

nationalister, militärer från den gamla 

armén, religiösa patrioter, baathpartister, 

nasserister, panarabister och kommunister 

i de olika motståndsgrupperna. Dessutom 

alla de vanliga människor som fått nog av 

att se sina släktingar föras bort och torteras. 

Stöd kommer även från många klaner. 

Utbildade tekniker och specialister av olika 

slag hjälper motståndsrörelsen. 

Ännu finns inget enat kommando, 

men en ganska gemensam syn på situationen 

återspeglas som regel hos de olika 

koalitionerna och grupperna: USA måste 

villkorslöst lämna Irak. USA-koalitionen 

måste betala krigsskadestånd för den förstörelse 

och skada de åsamkat Iraks folk sedan 

1990. Alla lagar och avtal som dikterats av 

ockupationsmakten strider mot internationell 

lag och ska bort. Alla politiska fångar 

ska friges. Motståndsrörelsen förespråkar 

demokrati och flerpartisystem. Även de 

flesta religiösa organisationer förespråkar 

en sekulär stat i Irak. Motståndsrörelsen 

fördömer attentat riktade mot civila. 

Motståndsorganisationernas aktioner 

runt om i landet samverkar. De olika 

grupperna är ofta lokalt förankrade och 

kämpar på sin hemmaplan. Några rör sig 

över större områden. Den decentraliserade 

organisationen försvårar USA:s försök att 

förgöra motståndet. 

det stora aMerikanska krigsmaskineriet 

är skakat. Efter fem års ockupation har den 

amerikanska truppnärvaron nått ”all time 

high” – växlande mellan 160 000 och 169 

000 soldater. Den näst största kontingenten 

i Irak är privatanställda säkerhetsagenter 

som utgör en armé av legosoldater. Enligt 

GAO, den amerikanska kongressens 

”Det amerikanska angreppet på Irak i mars 2003 

är antagligen det värsta internationella brott 

begått efter det andra världskriget, det är horribelt 

att tänka att själva basen i FN-stadgan, 

aggressionsförbudet nu kränkts av USA, detta är 

en absolut skam för mänskligheten.” 

Rätten till motstånd 

n n Rätten till självbestämmande, 

nationellt oberoende, territoriell 

integritet, nationell enighet 

och självständighet utan extern 

inblandning har fastslagits oräkneliga 

gånger av olika FN-organ 

inklusive säkerhetsrådet, generalförsamlingen, 

kommissionen 

för mänskliga rättigheter med 

flera. Principen för det nationella 

självbestämmandet uttrycks inte 

minst genom att göra motstånd 

mot kränkningar av den rätten. 

Rätten att göra väpnat motstånd 

mot en ockupationsmakt finns 

formaliserad i olika delar av folkrätten. 

Till exempel i Generalförsamlings 

resolution 3070 från 

november 1973 som handlar 

om rätten till självbestämmande 

för koloniala länder och folk: 

”legitimiteten hos folkens kamp 

för befrielse från kolonial och 

utländsk överhöghet och främmande 

underkuvande genom 

alla tillgängliga medel, inklusive 

väpnad kamp.” 

n n Generalförsamlingen 

påminde om underkuvade folks 

rätt i resolution 42/22 från 1987, 

där man uttalar ”dessa folks rätt 

att strida för detta mål [självbestämmande] 

och söka och 

mottaga stöd.” 

revisionskontor, uppgår dessa till 48 000, 

troligen betydligt fler. 

Ännu fler av de minst 180 000 ”privata 

entreprenörer” som arbetar på kontrakt 

med den amerikanska regeringen och Pentagon 

är på olika sätt indragna, till exempel 

som förhörsledare i fängelser och som 

lastbilsförare av militärkonvojer. 

Trots denna ständiga upptrappning går 

det dåligt för USA. Ett helsidesreportage i 

Dagens Nyheter i höstas belyste det amerikanska 

krigsmaskineriets svårigheter i Irak, 

men undvek att nämna att dessa svårigheter 

beror på motståndsrörelsen. Genom att 

tiga om motståndet gör media händelseutvecklingen 

obegriplig. 

sverker ÅströM f.d kabinettsekreterare u 


u 

MotstÅndets taktik har hela tiden 

förfinats från enkla vägbomber (Improvised 

Explosive Devices, IED), ibland utlösta 

med leksaksfjärrkontroller, till sofistikerade 

bomber som sprängs på långt avstånd. När 

helikoptrar och hjälpkonvojer närmar sig, 

sprängs nya IED. Inte ens stora baser som 

Taji och Falcon Base går säkra. Gröna 

zonen har varit och är under ständig attack 

trots att den är en enda jättestor befäst 

bas. Helikoptrar och flygplan skjuts ner. 67 

stycken sedan 2003 till januari 2008 enligt 

Brookings Institute. Ett mycket stort antal 

stridsvagnar har gjorts till skrot i effektiva 

och modiga motståndsattacker. 

Över 90 procent av alla attacker i Irak 

riktar sig mot USA-alliansen och dess 

kollaboratörer medan den svenska pressen 

enbart talar om de hemska attackerna riktade 

mot civila. Dessa tjänar ockupationsmaktens 

intressen och gör livet för irakier 

än mer outhärdligt. 

Det är motståndsrörelsens riktade attacker 

som får det amerikanska krigsmaskineriet 

att vackla. 

Motståndsrörelsen är mot delningar av 

landet och mot den sekterism och etniska 

rensning som utgår från ockupationen och 


n n Amerikanska generaler medger nu i samband med en konferens i Bagdad 

den 10 mars att USA “ligger efter Iraks rebeller taktiskt i ett krig som de säger 

är den största utmaningen sedan Korea för 50 år sedan.” Högre officerare 

säger att “Det är förödande nu att världens enda supermakt drivs tillbaka av 

några 10 000-tals lätt beväpnade irreguliära trupper som har utvecklat metoder 

som kan förstöra militärfordon och flygplan för mångmiljardbelopp.” (The 

Guardian 070311). 

n n Den 17 augusti i fjol rapporterade New York Times att 70 procent av de 

1666 bomber som sprängdes i Irak i juli var riktade mot de USA-ledda styrkorna, 

20 procent mot de irakiska säkerhetsstyrkorna och 10 procent drabbade 

civila. 

de krafter som samarbetar med dem. Den 

så kallade ”sunnitriangeln” är ett påfund av 

USA. Det finns inga etniskt rena områden 

i Irak och motståndet lever även hos shiamuslimer 

och andra etniska och religiösa 

grupper. Även i söder och norr finns det 

starkt motstånd. 

Abdallah Suleiman Omary, chef för den 

politiska avdelningen av 1920 års Revolutions 

Brigader, framhöll i en intervju i The 

Guardian 19 juli 2007: 

”Vår uppfattning är att det finns två slags 

folk i Irak: inte sunni och shia, kurder och 

araber, muslimer och kristna, utan de som 

är med ockupationen och de som är mot 

den.” 

det nationella MotstÅndet har anpassat 

sig till USA:s växlande strategi och taktik 

med stor skicklighet. 

Kvinnorna har en viktig roll i hela den 

infrastruktur motståndet behöver för att 

kunna leva som ”fisken i vattnet”. En av 

motståndets organisationer har bildat en 

kvinnobataljon för det väpnade motståndet. 

Kvinnor sitter fängslade och hotas 

med dödsdomar anklagade för att göra 

motstånd mot ockupationen. 

“Varje angrepp mot rikets frihet och självständighet 

skall mötas med vapen. Varje meddelande att motståndet 

skall uppges är falskt. Sverige vill försvara sig, 

kan försvara sig och skall försvara sig”. 

civilförsvarsstyrelsens brochyr ”oM kriget koMMer” frÅn 1952. 

Den brittiske generalen och tidigare 

befälhavaren Sir Michael Rose sade till 

BBC nyligen att upprorsmännen har rätt 

att driva USA ut ur sitt land”. USA och 

Storbritannien ”måste erkänna nederlag” 

och sluta slåss i ”ett hopplöst krig”. ”De 

irakiska upprorsmännen kommer inte att 

ge upp.” 

MotstÅndets fraMgÅngar har mötts av 

”the Surge”, upptrappningen, det vill säga 

kraftig upptrappning med fler amerikanska 

soldater och ett fruktansvärt bombkrig, 

parallellt med typiskt koloniala metoder för 

att splittra och härska. 

Kampen för geopolitisk kontroll av Mellanöstern 

kräver en demoniserad fiende för 

att USA:s folk ska acceptera ännu större 

nedskärningar av välfärden till förmån för 

”det globala kriget mot terrorism”. Med 

hänvisning till 11 september-attentaten i 

New York har Bushadministrationen utsett 

al Qaida till huvudfienden. President Bush 

hotar: ”Besegrar vi inte terroristerna i Irak, 

får vi kriget på New Yorks gator”. 

Al Qaida kännetecknas förutom retorik 

riktad mot USA av en intolerant religiös 

uppfattning och impopulära försök att upprätta 

en islamsk stat. De anklagas 

ofta för attentat mot civila. 

Nätverket al Qaida kom till 

Irak med ockupationen och 

stöds ekonomiskt från utlandet. 

USA behöver dem i kampen mot 

motståndsrörelsen och för att 

vända det irakiska folkets ilska 

från ockupanterna till al Qaida 

och få världsopinionen att blanda 

ihop motstånd med medveten

terror mot civila. 

USA skyller på al Qaida för att motivera 

slakt på civila och angrepp mot motståndsrörelsen. 

Under den nu pågående offensiven 

mot den historiska staden Mosul där 

motståndet är starkt, talar USA bara om al 

Qaida. 

en särskild roll spelar den så kallade al 

Sawa-rörelsen, ”väckelseråden” m.fl., vars 

lokala shejker, kriminella och desperata 

män i behov av pengar har köpts för 300 

dollar/månad som verktyg i kampen mot 

den utpekade huvudfienden ”al Qaida”. 

Att ”först bekämpa al Qaida och sedan 

USA” kan ha lockat en del. Ren tvångsrekrytering 

förekommer också. 

Inom dessa grupper pågår såväl avhopp 

och inbördes strider som strider med regeringstrupper. 

Dr Muthana al Dari från Muslimska 

lärdas förbund (AMSI), den främsta sunnimuslimska 

organisationen, säger i en 

intervju att väckelseråden ”byggdes upp 

för att betjäna ockupationen” och att de 

”befinner sig nu i gungning”. AMSI uppmanar 

motståndets organisationer att ta 

steg mot enighet och motstå ockupanternas 

splittringsförsök. 

USA försöker splittra motståndsrörelsen 

och avleda dess kamp genom att vända 

den mot olika företeelser som dyker upp. 

Motståndsrörelsen utformar sin taktik för 

att koncentrera krafterna på huvudfienden. 

“I ockuperade länder uppstod under andra 

världskriget motståndsrörelser. De ökade i styrka 

och betydelse ju hårdare ockupationsmakten 

for fram. Att aktivt deltaga i motståndsrörelsen 

kräver mod och goda nerver.” 

civilförsvarsstyrelsens brochyr ”oM kriget koMMer” frÅn 1961. 

98 

procent av sunni och 84% av shia 

vill att usa läMnar landet enligt 

en aktuell abc/bbc-undersök- 

Grupperingarna inom motståndsrörelsen 

har olika taktik gentemot al Qaida. Öppna 

strider mellan motståndsrörelsen och al 

Qaida har förekommit, men också tal om 

dialog med de unga irakiska män som 

lockas av rörelsens pengar och retorik. 

lÅngt ifrÅn alla attentat som tillskrivs al 

Qaida är emellertid deras verk. Brittiska 

och amerikanska agenter har vid några 

tillfällen avslöjats ligga bakom sprängdåd 

mot civila. 

USA har en lång tradition av kontraterror. 

I olika strategidokument, som ”Victory 

in Iraq” från 2005, står det svart på vitt 

att kontraterror är ett alternativ. Det är 

samma metoder som USA praktiserade 

med Phoenixprogrammet i Vietnam. Dödsskvadronsexperten 

John Negroponte var 

ambassadör i Irak under två år. 

Även den israeliska underrättelsetjänsten 

Mossad, känd för att lönnmörda politiska 

motståndare, har kontor i Irak och landets 

gränser står öppna för infiltration från 

USA-allierade regimer eller regimer med 

egna intressen, däribland Iran. 

Förhandlingar med Iraks grannländer 

kommer inte att återge Irak dess självständighet. 

Världen måste ”stödja det irakiska 

folket genom att försvara folkrätten” säger 

Abu Mohamad som representerar den 

Patriotiska nationella och islamska fronten 

i ett öppet brev till det internationella 

samfundet. 

SIGYN MEDER 


poesi 

En vanlig dag 

Det var en vanlig dag 

Soldaterna var från den 101:a Luftburna divisionen 

Deras jobb var att vakta en checkpoint 

Men denna dag hade de tråkigt 

Det var i Mahmudiya 

söder om Bagdad, den 12:e mars 2006 

Deras namn Paul Cortez, James Barker, Jesse Spielman, 

Bryan Howard och Steven Green 

De satt på sin bas, spelade kort 

och drack sprit 

Tiden gick långsamt 

Menige Green kläckte idén 

Varför inte ”knacka araber”? 

De andra höll med 

De satte på sig masker och gick på stan 

Flickan Abeer Qasim Hamza al-Janabi var fjorton år gammal 

Hon var duktig i skolan 

och av sin far och mor 

kallades hon ”duvan” 

Nu stod hon utanför sitt hus 

och höll sin far i handen 

Det var en vanlig dag 

Soldaterna kom från ingenstans 

De tog tag i Abeer och hennes pappa 

och släpade in dem i huset 

De kunde inte försvara sig 

Soldaterna skiljde på far och dotter 

De slog på deras armar och händer med sina gevärskolvar 

för att de skulle släppa varandra 

Pappa, och mamma som också fanns i huset 

med deras yngsta dotter 

som var sex år, 

knuffade de in i ett sovrum 


Green slog dem med gevärskolven för att de grät 

Han höll vakt i dörren 

Sergant Cortez slet kläderna av Abeer 

och tryckte henne mot golvet 

medan Barker höll hennes armar i ett hårt grepp 

Abeer var stark för sin ålder 

Hon höll ihop sina knän med all styrka hon kunde uppbåda 

Det var som en övernaturlig styrka 

Men soldaterna var många 

och de våldtog henne 

medan de slog och sparkade henne över hela kroppen 

Från sovrummet hördes flera skott 

Menige Green kom ut 

Han sa: ”Dom är döda” 

Nu var det hans tur 

Han våldtog Abeer som inte orkade göra motsånd längre 

När hennes mamma, pappa och syster dog 

var det som att hennes styrka dött med dem 

När Green hade våldtagit Abeer 

ställde han sig upp 

och sköt henne flera gånger i huvudet. 

Soldaterna hällde bensin över liken 

och tände eld på dem 

De stack därifrån 

och när de var tillbaka på basen 

firade de med grillade kycklingvingar - en amerikansk favorit. 

Och kanske kall öl. 

Det var en vanlig dag i det ockuperade Irak. 

MOHAMED OMAR 

Poet och redaktör för tidskriften Minaret

Motståndet mot USA växer 

Bombkriget med upp till 550 

flyguppdrag per dag, bland annat 

från USA:s största flygbas Balad, 

pågår och ökar ständigt. Det är 

en medveten strategi. USA kan inte överföra 

fler soldater till Irak. Fler behövs dessutom 

i Afghanistan. USA ändrar sin taktik och 

har låtit upprätta 75 militära utposter bara 

i Bagdad. Avsikten är att hindra motståndsrörelsen 

att omgruppera efter en attack när 

USA tidigare dragit sig tillbaka till sina stora 

baser. De ska finnas i grannskapet. 

USA har också upprättat ett tiotal höga 

murar runt hela kvarter i Bagdad och staden 

har etniskt rensats. Detta är den så kallade 

”säkerhet” USA åberopar att (the surge) 

bidragit till. 

Enligt militära siffror och uttalanden avtog 

motståndets attacker under slutet av 2007 och 

USA-administrationen talade om framgångar 

för ”svallvågen” och de nya säkerhetsplanerna 

och militära åtgärderna. 

USA:s ledare pekar på sådana ”framgångar” 

för att slippa uppslitande opinionsyttringar inför 

presidentvalet och behålla kontrollen över 

Irak. Men statistiken talar ett annat språk. 

2007 var det dödligaste året för USA, med 

901 dödade amerikanska soldater enligt officiella 

källor. Och drygt 23 000 skadade. 

Motståndsrörelsen tar naturligtvis hänsyn 

till nya förutsättningar och anpassar sitt 

agerande efter USA:s taktik. Omgruppering 

är nödvändig liksom anpassning av strategi 

och taktik. 

Enligt Brookings Institute genomfördes 

under sista kvartalet 2007 omkring 3000 attacker 

i månaden. Fler amerikanska soldater 

har dödats i januari 2008 än i december 

2007. 

I januari 2008 rapporteras om ökade attacker 

mot ockupationstrupperna i Bagdad. 

Samtidigt rapporteras om ökad användning 

av IED, Improvised Explosive Devices. De 

grävs ner djupare, är svårare att hitta och har 

ökat i sprängkraft. En nyare och dödligare 

variant kallad EFP (Explosively Formed 

Projectiles) kommer till användning. 

IED är den främsta dödsorsaken för amerikanska 

soldater. Brookings Institute angav 27 

januari IED som dödsorsak i 56,1 procent av 

fallen och 39,1 procent i december 2007. 

USA har tillsatt en armé av specialister för 

att bekämpa IED och begär i årets militärbudget 

ett extra tillägg på 6,4 miljarder dollar 

bara för att bekämpa IED. Till våldsamma 

kostnader har USA utvecklat nya typer av 

stridsvagnar, MRAP, som ska motstå raketer 

som kan tränga genom pansar. Kriget kostar 

10 miljarder dollar i månaden. 

Föreningen IrakSolidaritet bildades för snart 

tre år sedan i protest mot kriget och ockupationen 

av Irak och till stöd för irakiernas 

självbestämmanderätt. Redan i sin första 

plattform slog IrakSolidaritet fast stödet till 

motståndskampen i Irak. 

I vårt internationella samarbete har 

föreningen ställt sig bakom ett uttalande 

från BRussells Tribunal om motståndets 

legitimitet. 

n Den USA-ledda ockupationen av Irak 

har politiskt, militärt, moraliskt och ekonomiskt 

gått in i en återvändsgränd. 

n Endast det nationella folkliga motstån- 


Irak 

Det irakiska motståndet binder upp den 

amerikanska armén och militära strateger 

varnar för att USA:s flexibilitet därigenom 

minskar. Såväl president Bush som en del militära 

representanter anser att den amerikanska 

armén måste utökas numerärt. Samtidigt 

pågår en accelererad privatisering av kriget. 

Motståndet enligt officiell statistik: 

Juli 2003 19 attacker/dag. 

Oktober 2006 176 /dag 

April 2007 4 500 /månad 

Juni 2007 5 335 /månad 

sigyn Meder 

Motståndet är legitimt 

IrakSolidaritets styrelse uttalade 6 november 

2006 föreningens stöd för det folkliga 

motståndet i Irak. 

det kan med legitimitet företräda det irakiska 

folket och den irakiska republiken. 

n Endast det nationellt folkliga motståndet 

har rätt, och förmåga att staka ut en väg 

mot fred och stabilitet i landet. 

Vi står även gemensamt bakom uttalandet 

Vägen ut. (The Way out se mer på hemsidan) 

Det är IrakSolidaritets uppfattning att 

dessa krav är oerhört viktiga i antikrigsrörelsens 

arbete. De amerikanskledda styrkorna 

måste inleda förhandlingar med den irakiska 

motståndsrörelsen om ett omedelbart tillbakadragande. 

Det amerikanska folket 

måste ställa sina ledare till svars för brottet 

angreppskrig.

Föreningen 

Lasse Antonsson, 60år, snickare och arbetsledare 

inom Stockholms socialförvaltning, 

har tagit solidaritetsarbetet för 

Irak med ut till sin förort. 

Basarbete i Farsta 

Jag finns pÅ torget här och stöter ihop 

med de jag känner och träffar nya människor. 

Till slut får man personliga kontakter 

– i mycket högre grad än om man bara 

åker in till Stockholms city och säljer 

tidningen. 

Någon mil söder om centrala Stockholm, 

längst ut, i mitten av den treudd 

som tunnelbanans gröna linje bildar, 

ligger Farsta. 22 minuter från T-centralen. 

Farsta är en stadsdelsförvaltning inom 

Stockholms kommun, lika stor som en 

medelstor svensk stad. Med sina 45 000 

inevånare i nivå med Hudiskvall. 

Knappa majoriteten av de som bor i 

Farsta är fortfarande ”äldre”, d.v.s. över 

50 år – mycket beroende på att stadsdelen 

började byggas från norr med Tallkrogen, 

Gubbängen och Hökarängen redan på 

1930 och 1940-talen. Sakta men säkert 

börjar dock de äldre områdena inom 

Farsta stadsdel nu erövras av yngre barnfamiljer. 

1960 var Farsta Centrum färdigt för 

invigning och dåtidens ledande affärscentrum. 

1998 genomfördes i Farsta Centrum 

en av de största renoveringarna i Sverige 

och det slukar nu 10 miljoner besökare 

årligen. 

Antalet födda utomlands i stadsdelen 

Farsta ligger precis på riksgenomsnittet 

men valdeltagandet ligger något över. 

Lasse Antonsson, 60 år, medlem och 

styrelseledamot i Irak-Solidaritet sedan 

2006, är egentligen född på norra sidan av 

Stockholm. Nu bor han sedan 20 år bara 

400 meter från Farsta Centrum och kan 

se ner mot köpgrytan från sitt sovrumsfönster. 

2003 arbetade lasse som arbetsledare 

på Farsta gård. Han samlade namn bland 

“Det enda intresse USA har i regionen är att 

främja fredens sak och stabilitet, inte i Iraks förmåga 

att ge olja.” 


sina arbetskamrater mot invasionen och 

lyckades få med sig flera av sina arbetskamrater 

in på den stora demonstrationen. 

– Jag vet att det var så på många håll. 

Jag fick höra att folk tänkte gå man ur huse 

för att demonstrera mot USA och det 

planerade kriget. 

– Många av de som demonstrerade 

hade aldrig demonstrerat förr, och många 

av de som jag träffade har jag aldrig sett 

igen. 

Om det var 100 000 eller 50 000 vet jag 

inte, säger Lasse. Men sen hände inte så 

mycket mer. 

– Om nu nästan 100 000 demonstrerade 

bara i Stockholm – varför blev det 

ingen fortsättning? Vart tog alla i vägen? 

Pessimismen spred sig. Det kände man 

ju, säger Lasse. 

– Vad hjälpte det att demonstrera. 

Många som gick trodde att det skulle 

vara möjligt att påverka USA:s politik, att 

deras insats i demonstrationer den dagen, 

tillsammans med hundratusentals andra, 

faktiskt skulle tvinga USA att ställa in det 

planerade kriget – och blev besvikna och 

desillusionerade när USA ändå invaderade 

Irak. 

I övriga Europa, i Tyskland, Italien, 

Frankrike och många andra länder 

demonstrerade flera miljoner människor. 

Förmodligen var det samma reaktion där, 

tror Lasse. 

– Demonstrera hjälper inte, tyckte 

många. De går ju in i alla fall. 

– Besvikelsen är förståelig, men frågan 

är ju fortfarande varför inget mer hände? 

Efter ett tag borde man ju ”hantera sin 

besvikelse”?. 

det fanns ingen organiserad kraft som 

white house sMan ari fleischer, 2002. 

följde upp demonstrationerna, är Lasses 

uppfattning. 

– Demonstrationerna var mycket en 

grej via nätet och olika partier och grupperingar 

som kallades samman för detta 

tillfälle, bl.a. via ”Nätverket mot krig”. 

När demonstrationerna väl var genomförda 

fanns ingen som tog ansvar för att 

följa upp dem. 

– De organisationer, partier och nätverk 

som dragit ihop demonstrationerna hade 

också andra frågor på dagordningen så en 

uppföljning av de stora demonstrationerna 

– som kunde ha fortsatt i organiserat solidaritetsarbete 

– konkurrerade med andra 

frågor som ansågs lika viktiga. 

Lasse tycker i efterhand att t.ex. 

”Nätverket mot kriget” och dess medlemsorganisationer 

inte har förvaltat frågan 

med den kraft som hade behövts. Istället 

har en massa andra frågor fått dela plats 

med invasionen av Irak. Detta i sin tur 

har i praktiken – oavsiktligt – lämnat stort 

utrymme för krafter inom landet som var 

positiva till USA:s invasion. 

– Som jag ser det nu kan jag undra om 

det då ens fanns en tanke och avsikt att 

fortsätta efter de stora demonstrationerna. 

Du var ju även aktiv i arbetet mot USA:s krig 

mot Vietnam. Tycker du att det är svårare att få 

igång människor och organisera en opinion mot 

kriget i Irak? 

– Opinionen mot kriget i Vietnam 

hade också mycket emot sig i början, men 

växte på några år rätt snabbt. Opinionen 

mot USA:s krig i Irak är idag inte särskilt 

märkbar – åtminstone inte organisatoriskt. 

Det är rätt tyst i landet om kriget. 

Det beror på, menar Lasse, att den 

amerikanska krigspropagandan lyckats 

svartmåla och misstänkliggöra det irakiska 

motståndet – med argument som är 

islamofobiska; Amerikas mission i Irak är 

att hjälpa ett förvirrat och förtryckt folk ur 

misär och okunskap. Så framställs frågan 

och svenska medier hänger på! 

I Vietnam var frågan på ett sätt ”enklare”. 

Där var kommunismen den stora 

fienden som USA skulle bekämpa. Det var 

då lättare att genomskåda. 

I Vietnam, fortsätter Lasse, togs också

USA-imperialismen med överraskning av 

den uppblommande opinionen mot kriget 

och hade ingen fungerande strategi att 

möte detta med. 

– Idag satsar USA stora resurser på att 

styra opinionen. Ett sätt är att bara tillåta 

lojala och vänligt sinnade journalister, 

s.k. inbäddade journalister, att rapportera 

inifrån Irak och på ett helt annat sätt kontrollera 

den information som når media. 

Till detta kan läggas att USA idag har 

en mer renodlad yrkesarmé än när man 

var i Vietnam. En hel del av uppdragen i 

samband med invasionen har också lagts 

ut på privatarméer och privata bolag 

– där möjligheten till insyn är helt stängd. 

det borde egentligen finnas större 

möjligheter att skapa opinion idag jämfört 

med 1970- och 80-talet, tycker Lasse. 

– Vi har internet, med stora kontaktytor 

för snabba kontakter och mer och 

fler medier. Men samtidigt har vi ett helt 

annat FolkrörelseSverige än under tiden 

för Vietnamrörelsen. Engagemanget i och 

från folkrörelser, t.ex. fackföreningsrörelsen, 

betydde mycket för Vietnamrörelsens 

tillväxt på den tiden. 

– Sedan dess har mängder av dessa 

folkrörelsers medlemmar försvunnit; rörelserna 

har centraliserats, tömts på aktiva 

medlemmar och blivit toppstyrda på ett 

helt annat sätt än för 25-30 år sedan. 

Vad kan och ska Irak-Solidaritet göra 

idag för att växa och bli en större rörelse 

Fotograf: Eva Wernlid 

mot USA:s krig i Irak? 

Mer basverksamhet, menar Lasse – och 

gärna med avstamp i de erfarenheter som 

gjordes just i arbetet mot USA:s krig i 

Vietnam. 

– Betona basarbetet, föra ut verksamheten 

i större förortsområden och gärna 

också på större orter i landet. Organisera 

runt några få uppgifter – inte splittra oss 

i för många frågor. Sälja tidningen regelbundet, 

dela ut flygblad, synas och samla 

människor till studiecirklar. 

Så småningom få igång medlemsgrupper 

och utifrån dem ordna offentliga 

möten och skriva insändare. 

– Så tycker jag att läget är just nu, men 

det kan ändras om vi växer till oss. 

Det är ändå viktigt att få rätt perspektiv 

på det man gör, säger Lasse och berättar 

att solidaritetsarbetet i Farsta i början 

kändes tradigt. Han började ensam i 

Farsta centrum. Nu nästan ett år senare är 

det fyra stycken – och ibland flera - som 

deltar på torget regelbundet. 

– När det kommer med nya aktiva 

utvecklas arbetet. Vi har hunnit med ett 

möte på biblioteket med nästan femtio 

människor, sålt rätt många tidningar och 

delat en hel del flygblad och skaffat en 

egen banderoll. I januari fick vi tillstånd 

för appelltal för hela året. 

– Allt det där skulle jag inte fixat själv, 

avslutar Lasse. 

Jörgen larsson 

Iraks nya oljelag 

n n 19 februari 2007 läcktes 

förslaget till ny irakisk oljelag ut 

på Internet. Lagom till fyraårsdagen 

av invasionen av Irak 

kan USA komma att uppnå ett 

av huvudmålen med kriget och 

ockupationen: att omvandla 

Iraks oljesektor, nationaliserad 

sedan 1972, och göra den 

tillgänglig för utländska, privata 

investerare. 

n n Enligt förslaget till ny oljelag 

kan utländska företag skriva 

kontrakt som ger bolagen kontroll 

över verksamheten i upp till 

35 år med garanterade vinster 

under 25 år. De utländska företagen 

har inga skyldigheter att 

återinvestera sina vinster i Irak, 

att anställa eller utbilda irakisk 

personal eller medverka till teknologisk 

utveckling i Irak. 

Det är fullt möjligt att företagsledare 

i utländska företag 

kan delta i de framtida besluten 

om exploateringen av Iraks olja 

och gas eftersom bland rådets 

medlemmar ska finnas “executive 

managers from important 

related petroleum companies”. 

USA har genomdrivit en lag 

som skulle få 1800-talets kolonisatörer 

att kippa efter andan. 

“Oljevinsterna, som 

folk felaktigt påstår att 

vi är ute efter, kommer 

att placeras i en fond 

för det irakiska folket 

och administreras av 

FN” 

preMiärMinister tony blair i 

brittiska underhuset 18 Mars 2003 


Analys 

I en deklaration den 26 november 2007 lät president Bush 

och premiärminister al-Maliki meddela att man kommit överens 

om att förhandla fram en rad avtal om USA:s och Iraks 

långsiktiga relationer. Dessa skulle inkludera USA:s fortsatta 

militära roll i Irak. Avtalen skulle vara på plats före utgången 

av juli månad 2008, dvs före det amerikanska presidentvalet. 

Enligt deklarationen skulle Irak en sista gång begära en förlängning 

av den amerikanska ockupationsstyrkans mandat 

för Irak. 

FOLKRÄTT UNDER 

OCKUPATION 

rätt att begära en 

förlängning av mandatet 

hade ifrågasatts. I en rapport 

i oktober 2007 från FN:s 

al-Malikis 

generalsekreterare till säker- 

i presidentvalstider. Genom sådana avtal 

skulle den amerikanska kontrollen över landet 

kunna göras mer långsiktig och smidig. 

USA skulle också kunna helt frigöra sig 

från den insyn och granskning, som trots 

ska stater med USA i spetsen självsvåldigt 

gick till väpnad attack mot en främmande 

nation.” Han redovisar även hur stämningarna 

var nere i Bryssel när han träffade 

stats- och regeringscheferna: ”Det blev ett 

hetsrådet heter det att det irakiska parla- allt är förknippad med ett mandat, som är märkligt möte. Ingen kände att det var mementet 

antog en icke bindande resolution i beroende av säkerhetsrådet. Den amerikanningsfyllt att diskutera kriget. Istället kunde 

juni 2007, som ålade regeringen att begära ska kontrollen skulle de facto bestå, men vi ganska snart enas om ett okontroversiellt 

parlamentets godkännande vid framtida anpassas och lättare legitimeras. Med al- uttalande om behovet av humanitärt stöd 

förlängningar av mandatet för den ”mul- Maliki synes USA ha goda förutsättningar till Irak. EU var lika överspelat som FN i 

tinationella styrkan” samt att inkludera att komma överens. Det återstår att se vad Irakfrågan.” 

en tidtabell för styrkans tillbakadragande. det irakiska folket har att säga. 

Bland de europeiska länderna gjorde 

Enligt rapporten stödde 144 parlamentsle- Om ett sådant avtal kommer på plats framförallt Tyskland och Frankrike tidigt 

damöter (av totalt 275) kravet på en sådan med inbjudan till USA att behålla eller föra klart att de var emot kriget. Detta tyska 

tidtabell. Hur dessa motsättningar skall in trupper i Irak skulle det utgöra en inter- och franska motstånd var betydelsefullt. 

värderas lämnar jag här åt sidan. 

vention i en pågående inbördes konflikt i Det bars också fram av breda rörelser och 

al-Maliki begärde sedan i ett brev till landet. Den som går in med trupper under innebar ett försvar för grundläggande 

säkerhetsrådet i början av december 2007 sådana förutsättningar gör sig skyldig till folkrättsliga principer. 

en förlängning av mandatet. I brevets inled- folkrättsbrott . 

Gerhard Schröder har skildrat detta 

ning talade han om behovet av att utsträcka 

det ”en sista gång”. Han angav att han 

förväntade sig att säkerhetsrådet framgent 

kommer att kunna hantera situationen i 

Irak utan att kvalificera den som ett hot 

före invasionen av Irak fanns det 

en stark opposition mot kriget i 

stora delar av Europa. Men så 

snart ockupationen var ett fak- 

i sina memoarer, ”Entscheidungen”: 

”Putin, Chirac och jag kom överens om en 

gemensam tysk, fransk och rysk förklaring 

för att göra klar vår position och försvåra 

att det kom till stånd en resolution i FN: 

mot fred och säkerhet. 

tum, försvagades protesterna snabbt, inte s säkerhetsråd som legitimerade kriget. 

fn:s säkerhetsrÅd förlängde 

i december 2007 mandatet till 

utgången av december månad 

2008. Beslutet var enigt. Även 

minst vad gäller stödet för motståndet mot 

ockupationen. Regeringarna i England, 

Spanien, Italien, Holland, Danmark och 

Portugal, liksom stater i öst, kunde skicka 

trupper för att backa upp den amerikanska 

Därvid tillkom alla tre länderna en viktig 

roll: Ryssland och Frankrike som vetomakter 

och Tyskland som ordförandeland i FN: 

s säkerhetsråd.” 

usa och dess allierade fick inte till stånd 

Ryssland och Kina röstade för. Ingen dis- ockupationsmakten. 

en legitimerande resolution. Men motstånkussion 

förekom i säkerhetsrådet. Resolu- I Sverige väntade statsminister Göran det ebbade snart ut, när ockupationen var 

tionen är upplagd som tidigare resolutioner. Persson länge, men han kom sedan ut och ett faktum. Både i Paris och i Berlin hade 

Mandatet ses som baserat på en ”frivillig” gjorde klart att invasionen var folkrättsvid- taktiska inhemska fördelar bidragit till att 

begäran från Iraks sida. 

rig. Detta var av stor principiell vikt. I ett man gick emot de amerikanska krigspla- 

Det är full möjligt att USA ser betydande europeiskt perspektiv var regeringen Persnerna. Schröder vann antagligen ett val 

fördelar i att på sikt göra sig oberoende son ganska ensam. 

på frågan. De tyska och franska statsled- 

av årliga mandatbeslut av säkerhetsrådet. Person skriver i ”Min väg, mina val” att ningarnas offentliga opposition var viktig. 

Med ”ömsesidiga” avtal skulle det hela se det han ”inte kunde och fortfarande inte Men bakom dörrarna var bilden samtidigt 

bättre ut på papperet, vilket är fördelaktigt kan acceptera är att ett antal västerländ- mer komplicerad. Man vill ogärna ha upp 


frågan i säkerhetsrådet så att vetot skulle 

komma att ställas på sin spets. Och de motsatte 

sig inte att deras luftrum respektive 

centrala transportleder kom att användas. 

Varken Frankrike eller Tyskland gick 

emot de av säkerhetsrådet sanktionerade 

mandaten för amerikansk ockupation av 

Irak, och de stödde den irakiska klientregim, 

som hade plockats ihop av den amerikanske 

pro-konsuln Bremer. EU i övrigt 

följde efter. Sverige förmådde inte ensamt 

driva en självständig linje. 

Staterna valde att ordna in sig på nytt 

under USA:s ledning. Irak lades åt sidan 

som stridsfråga. Man ville inte ha någon ytterligare 

diskussion om folkrätten, invasionen 

och ockupationen. Detta har kommit 

att få ett kraftigt genomslag i opinionsbildningen. 

usa har i var fall tills vidare 

fått igenom sin vilja, men man 

vann inte i fråga om folkrätten. 

Den dominerande bilden var 

att invasionen stred mot folkrätten, och den 

bilden förstärktes. Den amerikanska folkrättsprofessorn 

Anne-Marie Slaughter, som 

själv menade att invasionen var illegal men 

(möjligen) legitim, konstaterade att bland 

världens folkrättsjurister ansåg säkert åtta 

av tio att kriget var illegalt, en förutsägelse 

som visade sig vara högst relevant. 

Vi har nu ett läge i Europa där Bernard 

Koucher, krigsivrare och en av den humanitära 

interventionens främsta pådrivare, 

blivit fransk utrikesminister, och där folkrättens 

grundläggande principer sedan länge 

attackeras bakom slagord som ”humanitär 

intervention” och ”plikt att ingripa” samt 

det ständigt återkommande ”hotet om 

terrorism”. 

I Sverige är Carl Bildt utrikesminister. 

I Irak-frågan har han gått helt snett. Han 

var med vid grundandet av lobbyorganisationen 

Committee for the Liberation 

of Iraq. Andra som deltog var krigsivrare 

som Richard Perle, William Kristol och 

Newt Gingrich. Organisationen blev dock 

snart överspelad. Dess taktiska vinkling 

var mänskliga rättigheter, vilket rimmade 

illa med den amerikanska statsledningens 

intentioner. Skulle man gå ut i krig och ha 

en chans att få stöd från den amerikanska 

befolkningen, måste nyckelorden vara hot 

om massförstörelsevapen och kopplingar 

till terrorism. 

Bildt problematiserade i riksdagen den 

16 april 2007 regeringen Perssons hållning 

till USA:s angreppskrig. Han talade där 

om att folkrättens regler ”gav utrymme 

“Den 30 juni 2004 upphörde 

ockupationen 

formellt (enligt ett tidigare 

amerikanskt-brittiskt 

beslut) och en irakisk 

provisorisk regering tog 

över. Ockupationsrättens 

regler utgår emellertid 

ifrån att en ockupations 

upphörande speglar en 

faktisk händelseutveckling. 

Det kan inte enbart 

vara fråga om att deklarera 

ett visst datum, utan den 

militära närvaron måste 

reduceras på ett sådant 

sätt att kontrollen över det 

aktuella territoriet faktiskt 

upphör. 

..En folkrättsjurist kan 

därför våga påståendet att 

de ockupationsrättsliga 

förpliktelserna gentemot 

den irakiska befolkningen 

dröjde kvar även efter den 

1 juli 2004.” 

ove bring, ”irakkriget 2003: oM 

legalitet och legitiMitet” i boken 

internationell vÅldsanvändning och 

folkrätt, 2006. 

för delvis olika tolkningar”. Bildt rörde sig 

i riktning mot USA:s och Storbritanniens 

folkrättsliga linje inför kriget, enligt vilken 

Iraks påstådda brott mot tidigare FN-resolutioner 

skulle ha gett tillräcklig grund för 

invasionen. Det är ingen ny hållning från 

Bildts sida (se hans veckobrev 9 september 

och 18 november 2002). 

bildt spelade i riksdagen på fallet 

Kosovo, där Sverige stödde 

de folkrättsstridiga Nato-bombningarna 

av dåvarande Jugoslavien. 

Han menade att detta visade hur 

komplexa frågorna är och att regeringen 

och den socialdemokratiska oppositionen 

egentligen stod varandra nära. 

Han konstaterade inledningsvis att det 

militära angreppet skedde utan ett uttryckligt 

mandat från FN:s säkerhetsråd. Under 

debatten kvalificerades detta glidande 

till att det inte förelåg något ”fullständigt 

folkrättsligt mandat”. 

I en sorts sammanfattande kommentar 

menade han att vi från svensk utgångspunkt 

har all anledning att såväl hävda 

folkrättens grundläggande betydelse i de 

internationella relationerna ”som betydelsen 

av att denna utvecklas i ljuset såväl 

av utvecklingen som av de starkare krav 

vi i dag har på att kunna ingripa i vissa 

extrema situationer”. 

Även om Bildt allmänt hävdade att 

hans grundläggande uppfattning var att 

konflikter skall lösas på folkrättens grund 

och inom de ramar som Förenta Nationernas 

stadga och institutioner anger, var 

den springande punkten att regeringen 

måste ha fria händer. Det gällde att föra en 

”löpande diskussion i det konkreta fallet”, 

att vara medveten om att man befinner sig i 

en ”gråzon” och att vara beredd att ingripa 

i ”extremlägen”. 

Så håller han öppet för en utrikespolitik 

som är följsam till nya interventioner och 

angrepp från stormakternas sida. Mot 

detta får man ställa regeringen Perssons 

ställningstagande och den hållning som 

bland annat Chirac och Schröder intog. 

Svängrummet har tillfälligt snävats in för 

en självständig, principiell utrikespolitik, 

men det är otvivelaktigt av bestående värde 

att invasionen av Irak kom att stämplas som 

det folkrättsstridiga angreppskrig det var. 

rolf andersson 

advokat, MedleM i fib-Juristerna 


USA planerar 

stycka upp Irak 

I september 2007 beslöt den amerikanska 

senaten att Irak skulle delas i minst tre autonoma 

delar. Den så kallade Biden-Brownback 

Amendment väckte stor vrede och protester 

hos det irakiska folket. 

The surge (upptrappningen) 

”betyder i grund och botten 

att presidenten har accepterat 

etnisk rensning, vare sig han 

talar om det eller ej” säger den kände 

amerikanska journalisten och författaren 

Seymour Hersh i en intervju med tyska 

Der Spiegel i december förra året. 

Enligt BBC:s opinionsundersökning 

skulle endast 9 procent av irakierna 

vara för en delning av landet. Senatens 

majoritetsbeslut innebär en kränkning av 

internationella konventioner som inte ger 

ockupationsmakten rätt att på detta sätt 

påtvinga staten Irak de vittgående förändringar 

en delning innebär. 

Beslutet är visserligen ”non-binding” 

men innebär en fortsättning och en bekräftelse 

på gamla USA-Israeliska planer 

att kontrollera det strategiskt viktiga och 

oljerika Irak genom att söndra och härska, 

balkanisera och fragmentisera på etnisk 

och religiös grundval. 

Iraks kurdiske president Talabani, Al 

Hakim, Hillary Clinton och Barak Obama 

är positiva till senatens beslut. 

republikanen Sam Browbnback och den 

demokratiske senator Biden initierade 

omröstningen i senaten. Biden sade i en 

intervju som finns på israeliska Shalom- 

TV:s hemsida att ”Israel är USA:s enskilt 

största styrka i Mellanöstern” och lägger 

med stolthet till ”jag är sionist”. 

Senator Biden från Delaware, ordförande 

för Senatens utskott för utrikesfrågor 

och Leslie Gelb tidigare ordförande 

för det privata Rådet för utrikesfrågor, har 

länge arbetat för gehör för en delning i en 

kurdisk, en shiamuslimsk och en sunnimuslimsk 

självstyrande del. 

0 


Uttalat eller inte har denna medvetna 

balkanisering pågått under såväl USA-Säkerhetsrådets 

påtvingade sanktioner och 

under ockupationen. 

De påbjudna flygförbudszonerna under 

Säkerhetsråds sanktioner 1990-2003 

hindrade den legala irakiska regeringen 

att skydda sina områden i söder och norr. 

I norr fick de gamla kurdiska krigsherrepartierna 

stöd och hjälp att utöka sin 

autonomi, öppna irakiska Kurdistan för 

israeliska baser och annan infiltration och 

i söder kunde proiranska shiitiska grupper 

infiltrera landet. Det faktum att en del 

kurder och shiitiska grupper upplevde 

förtryck under Saddam Hussein kunde 

utnyttjas av de utländska och inhemska 

krafter som i strid med den irakiska folkmajoritetens 

uppfattning och folkrätten 

försöker splittra och dela landet. 

Bland ståthållare Bremers 100 styrande 

beslut för Iraks framtid finns den administrativa 

övergångslagen TAL. Enligt den 

valordning som USA föreskriver i TAL för 

det sekulära Irak ska alla val i Irak ske på 

etnisk och religiös grund liksom omröstningar 

om ny konstitution och liknade 

folkomröstningar. 

i den konstitution som USA föreskrev 

Irak finns tendenser till uppluckring av 

den irakiska staten och regionalisering. 

Såväl denna regionalisering som den 

föreskrivna ekonomiska nyliberalismen 

underlättar för de multinationella bolagen 

att utnyttja Iraks oljefyndigheter och 

andra resurser. 

Redan innan det illegala angreppet på 

Irak, samarbetade USA med sekteristiska 

INC vars ledare Ahmed Chalabi dömts 

för banksvindel i Jordanien, CIA-agenten 

Allawi och fundamentalistiska och 

sekteristiska proiranska exilpartier som 

Sciri och Dawa, partier som tidigare hade 

mycket ringa inflytande i det sekulära Irak. 

Gemensamt förberedde de anfallet på Irak 

och USA förde dessa partier till makten 

redan i det så kallade Styrande rådet (Governing 

Council), den övergångsregering 

som med ockupationsmakten skulle styra 

Irak. 

USA har valt sina kollaboratörer bland 

de mest sekteristiska och kvinnofientliga 

partierna och detta i ett land där kvinnorna 

tillkämpat sig stora rättigheter och 

gratis möjligheter att studera och välja 

yrke. 

Både innan och under ockupationen 

har USA hållit dörrarna öppna för en de 

facto-delning av landet. 

den etniska rensning som skett och sker 

i hela landet, har skett med USA:s goda 

vilja och i många fall medverkan. 

Bagdad, en blandad och kosmopolitisk 

stad, har delats etniskt. Den amerikanska 

armén har byggt stora murar runt hela 

kvarter i Bagdad. Bagdads historiska kvarter 

Adimiya har omringats med en hög 

mur som sedan följts av ett 10-tal till. 

Regeringsmiliser, polis och dödsskvadroner 

har fritt tillträde till dessa stora fängelser. 

Fler är under uppbyggnad. Befolkningen 

måste ha biometriska ID-kort för 

”Såväl denna regionalisering som den föreskrivna 

ekonomiska nyliberalismen underlättar för de 

multinationella bolagen att utnyttja Iraks oljefyndigheter 

och andra resurser.”

Bild: US-army 

att släppas in eller ut genom ”checkpoints”. 

Shiamuslimer och sunnimuslimer har skilts 

åt och tvingats bort från sina blandade 

kvarter till segregerade. Sunni för sig och 

shia för sig. Folk har mördats, fängslats eller 

flytt. Många äktenskap är blandade. De 

tvingas i flykt. 

USA begår krigsförbrytelser som 

överhuvudtaget inte påtalas i svensk press. 

I stället upprepar man den amerikanska 

propagandan om ökad säkerhet och minskat 

våld. 

Runt om i Irak har etnisk rensning 

pågått med militärt bistånd. Dessutom 

mördas människor systematiskt om de är 

emot ockupationen vare sig de är shia eller 

sunni. 

Etniskt rena områden har aldrig existerat 

i Irak eller den tidigare historien. 

Har området shiamajoritet, körs sunniterna 

iväg och tvärtom. 

Detta drabbar även turkmener, palestinier, 

kristna och andra. 

Kurdiska peshmergas, irakiska armén 

och miliser har fått fria händer och även 

amerikanskt militärt stöd att etniskt rensa 

städer som Kirkuk, Tal Afar och Mosul. 

Detta är ett medvetet möjliggörande av en 

uppdelning av landet i tre delar. 

USA överväger fördelar och risker, men 

har medvetet lagt grunden för en delning. 

senatens beslut är en fruktansvärd kränkning 

av det irakiska folket som i sin stora 

majorietet stödjer en stark central regering 

och staten Irak som ett land. 

Sverige och världen håller tyst! Det är 

skamligt. 

sigyn Meder 

iraksolidaritet stockholM 

1,6 

MILJONER amerikanska soldater har hittills 

tjänstgjort i Irak och Afghanistan. 

Myt och verklighet 

Vet du att det var ofint att fråga människor 

om de var sunni eller shia före ockupationen? 

Den frågan har inte heller tidigare 

ställts i samband med folkräkningar. 

Vet du att många sunniter och shiiter var 

och är gifta med varandra? Vad blir deras 

barn? 

Vet du att även Iraks klaner ofta är blandade 

med en majoritet shia eller sunni? 

Inte hatade de varandra. 

Vet du att fångarna tvångsindelas i sunni 

och shia och skiljs åt även i fängelserna? 

Vet du att majoriteten av de eftersökta i 

den kortlek med foton som USA publicerade 

efter angreppet och svensk press ofta 

återgav var shiiter? 

Vet du att majorieteten av Baathpartiets 

många medlemmar var shiiter? 

Vet du att Bagdad är de irakiska kurdernas 

största stad? Där bor en miljon kurder. 

FN är larmat 

sigyn Meder 

n n I december 2005 slog provinsen 

Nineves sheiker, kända 

personer och religiösa råd larm 

om den etniska rensning som 

pågick i provinsen. De vände sig 

till FN och internationella humanitära 

organisationer för hjälp. 

De anklagade de amerikanska 

ockupationstrupperna, irakiska 

nationalgardet, kurdiska 

peshmergas och Badrmilisen för 

etnisk rensning av araber och 

turkmener i Tal Afar, Mosultrakten 

och Kirkuk. 

De kurdiska regeringspartierna 

anklagas av araber, turkmener 

och andra nationaliteter för 

etnisk rensning för att få kontroll 

över det oljerika Kirkuk och införliva 

staden i ett Storkurdistan. 

Turkmener, araber och andra 

grupper körs iväg och många 

har dödats. 

En omröstning ska ske under 

2008 om Kirkuks ställning. Inför 

denna omröstning pågår en 

demografisk omvandling. 


Folkrätt 

SVERIGES RO 

Allt fler får upp ögonen för de enorma övergrepp som USA och dess allierade 

varit ansvariga för i Irak under de nu fem åren av krig och ockupation. 

– Men vad kan vi göra här i Sverige, som inte deltar i kriget? 

Denna fråga ställs ofta till oss i antikrigsrörelsen. Frågan är viktig, men 

utgår från en förenklad uppfattning om Sveriges roll i vad som måste kallas 

för ett imperialistiskt krig på 2000-talet. 


text: Mathias cederholM

Sveriges vapenexport till USA och England har ökat sedan Irakockupationen inleddes - trots 

att det finns lagar som förbjuder krigsmaterielexport från Sverige till krigförande länder. 

Krigsmaterielexporten till USA från Sverige ökade faktiskt från 152 miljoner kronor 1993 

till 461 miljoner kronor 2002, redan före det senaste kriget. Bilden: Pansarskott AT4 och 

som använts av USA-koalitionen ända sedan Irakinvasionen inleddes. Foto: http://defendamerica.mil/ 

LL I KRIGET 

vi lever i en – soM det heter – globaliserad 

tidsålder. Ett så enormt projekt som kriget i 

och ockupationen av Irak är därför på många 

vis förankrat i stora delar av det internationella 

systemet. Här ska tas upp några av de viktigaste 

sätten Sverige, trots dess yttre neutralitet i frågan, bidrar 

till kriget, ockupationen och raserandet av den internationella 

rätten. 

Aktivt bidrar vårt land till krigföringen med vår 

vapenexport. Sverige säljer stora mängder vapen och 

annan militär utrustning till USA och Storbritannien. 

Till dessa har levererats granatgevär med flechettegra- 

nater (som sprutar 1000-tals pilar mot ”mjuka mål”), 

precisionsgranater, kikarsikten, ammunition, bandvagnar, 

satellitkommunikationssystem med mera. Alla dessa 

produkter används i Irak, och har varit avgörande för 

Sveriges vapenexportboom under de senaste åren. 

Minst lika viktig är den tystnad som har präglat 

Sveriges och flertalet andra länders hållning i Irakfrågan. 

Invasionen i Irak var olaglig. Inledningsvis höjde vissa 

länder försiktiga protester, men dessa har sedan länge 

tystnat. Sverige är lika tyst som någon annan. Trots 

mängder av uppgifter om krigsbrott har FN alltsedan 

2004 stött den amerikanska närvaron utan att begära 

u 


u 

undersökningar rörande flygbombningar 

mot civila, kollektiva bestraffningar och annat. 

Man välkomnade också de USA-lojala 

regeringarna som legitima. Den lagstiftning 

med bl.a. en gigantisk nyliberal chockterapi 

av landet som ockupationsmakten mot 

internationell rätt genomdrivit, byggdes 

n n I Government Accountability Office -rapporten av den 11 september 

rapporteras om motståndsrörelsens ökande attacker: ”Det 

totala antalet attacker rapporterade från januari 2006 t.o.m. juli 2006 

var cirka 57 procent högre än motsvarande totala antal rapporterade 

för samma period 2005.” 

in i den nya förvaltningen och tvingades 

på de irakiska regeringarna. Därmed har 

FN undergrävt sitt eget fundament, den 

n n Antalet månatliga attacker hade ökat från 100 i maj 2003 till 4500 

i juli 2006. 

internationella rätten. Det är tydligen idag 

lagligt att invadera och sedan fullständigt 

omstrukturera länder, och Sverige säger 

inget. 

n n Den 17 augusti rapporterade New York Times att 70 procent 

av de 1666 bomber som sprängdes i Irak i juli i år var riktade mot de 

USA-ledda styrkorna, 20 procent mot de irakiska säkerhetsstyrkorna 

och 10 procent drabbade civila. Svensk media skriver endast om 

dessa 10 procent . 

Men vÅrt lands delaktighet består inte 

enbart i vår tystnad. Snart efter invasionen 

skulle Sverige som många andra delta i 

”demokratiseringen” av Irak. Stora pengar 

skickades för att reformera domstolar, 

stärka barns och kvinnors rättigheter, lära 

irakiska journalister demokrati och modernisera 

Iraks centralbank. Det låter fint, men 

problemet är att vi talar om ett land i fullt 

krig. Statsmakten är genomkorrumperad, 

och att ge situationen en fernissa av demokratisering 

med t.ex. utbildning av journalister 

framstår som mer än lovligt naivt med 

tanke på att USA samtidigt lagt hundratals 

miljoner dollar årligen på att styra irakiska 

nyhetsmedia med spökskrivande och 

plantering av nyheter samt uppbyggande 

av lojala medianätverk. Än värre är att de 

svenska riktlinjerna för detta stöd förefaller 

uttrycka samma brist av respekt för demokratins 

spelregler som ockupanten själv. Det 

står bl.a. i den svenska landstrategin att det 

irakiska ”Näringslivet har skadats och delvis 

paralyserats av överdriven statlig reglering” 

och ”En förutsättning för en normalisering 

av näringslivet är att /…/ sunda spelregler 


för den privata sektorn införs”. Att driva en 

ekonomisk agenda i ett annat land utan att 

dess befolkning ska ha något att säga till om 

– är det demokrati? Man ser även möjligheter 

att vinna ekonomiskt på situationen, 

”Sverige bör främja utvecklingen av en väl 

fungerande marknadsekonomi vilket även 

ger svenska företag möjligheten att göra 

sig gällande i Irak”, så vi skickar utbildare 

inom t.ex. elproduktionssektorn med 

förhoppningar om kommande kontrakt. 

På egen hand och i samarbete med EU 

har vi dessutom utbildat poliser och andra 

inom rättsväsendet i Irak, alltså folk som är 

knutna till en erkänt korrupt och sekteristisk 

statsmakt som för krig mot den egna 

befolkningen. 

förutoM fn är sverige även delaktigt 

i ett internationellt system av andra 

organisationer som alltmer godtar det nya 

Irak som ekonomisk och politisk partner. 

Bakgrunden är att USA som ockupant i 

”Att Iran är odemokratiskt är en helt riktig iakttagelse. 

Iran är en religiös diktatur av samma slag 

som USA:s nära allierade Saudiarabien. Så det 

krävs med andra ord något mer än odemokrati 

för att kvalificera sig för att anfallas av den goda 

imperialismen. Nämligen olja som inte är under 

västerländsk kontroll, som oljan i den religiösa 

diktaturen Saudiarabien. 

Men det kan man ju inte säga högt. Vem som 

helst förstår att om Irak fortfarande haft torkade 

dadlar som sin största exportvara så hade den 

goda imperialismen aldrig behövt satsa 1000 

miljarder dollar på en erövring.” 

Jan guillou, 

aftonbladet, april 2006 

strid med internationell rätt och befolkningens 

vilja har försökt reformera Iraks 

ekonomi och stat i marknadsekonomisk 

riktning. Politiken har lett till en social 

katastrof i Irak, med galopperande arbetslöshet, 

fattigdom och ren svält. En alltmer 

militariserad Bagdad-regering avvecklar 

de fattigas subventioner. USA har haft stöd 

från flera av de internationella ekonomiska 

organisationerna i sin omstrukturering av 

Irak. Världsbanken och IMF (internationella 

valutafonden) ställer krav på fortsatta 

reformer i landet i linje med den tidigare 

politiken. Ända sedan invasionen har USA 

också drivit på för att Irak skulle inträda i 

WTO (världshandelsorganisationen) för att 

garantera att olika ekonomiska reformer 

permanentas, och medlemskapsförhandlingarna 

pågår. EU för nu långtgående 

handelsförhandlingar med Irak, och en 

målsättning är att inleda en gasimport från 

Irak vilket naturligtvis involverar säkerhetspolitik 

liksom starka ekonomiska intressen. 

I alla dessa organisationer sitter Sverige 

med utan att resa några protester. 

Det internationella samfundets 

förhandlingar och affärer med det nya Irak 

får som följd att det politiska systemet i 

Irak framställs som legitimt. Man blundar 

för flera besvärliga fakta. Invasionen var 

olaglig, vilket gör all senare lagstiftnings 

status i Irak oklar, i synnerhet den del av 

lagstiftningen som gjordes av USA 2003-4 

och som fortfarande råder. Detta har 

motståndsgrupperna noga framhållit, och 

många av dem har som mål att återkalla 

all lagstiftning som stiftats, alla kontrakt 

och alla avtal som slutits sedan 2003. Och 

motståndet är stort i Irak! Det internationella 

samfundet för alltså indirekt samma 

krig mot den irakiska befolkningen som 

USA och dess allierade. Och Sverige är lika 

involverat som något annat land. Var är 

protesterna? 

Mathias cederholM 

historiker vid lunds universitet 

MedleM i irakkoMMittén i MalMö

REKVIEM FÖR IRAKS FÖRFLUTNA, NUTID OCH FRAMTID 

TACK FÖR ATT NI HAR VALT VÅRT LAND TILL ATT BLI DEN FÖRSTA 

FÖREBILDEN FÖR FRIHET OCH DEMOKRATI I ER NYA CIVILISERADE VÄRLD 

TACK FÖR ERA ÖVERVAKANDE HIMLAKROPPAR SOM OMSORGSFULLT 

HAR VALT VAD SOM SKULLE BEVARAS OCH VAD SOM SKULLE FÖRSTÖRAS 

TACK FÖR ATT NI INTE HAR TVEKAT ATT GÅ IN OCH VÅLDTA VÅRT LAND 

TACK FÖR DE TUSEN OCH EN BOMBER OCH MISSILER 

NI HAR SKÄNKT OSS FRÅN OVAN VARJE NATT 

TACK FÖR ALLT NI HAR LYCKATS ÖDELÄGGA 

TACK FÖR DE HUNDRATUSENTALS NI HAR LYCKATS DÖDA 

TACK FÖR ALLA KLINISKA ANGREPP OCH INGREPP 

TACK FÖR ATT VI HAR KLARAT DET UTAN BEDÖVNINGSMEDEL 

TACK FÖR ERA TANKS OCH SOLDATER SOM HAR BEFRIAT LANDET 

FRÅN LAGAR, FRÅN EL, FRÅN RENT VATTEN OCH FRÅN MEDICIN 

TACK FÖR ATT NI HAR SKYDDAT OLJEFÄLTEN OCH OLJEMINISTERIET 

TACK FÖR ATT NI HAR STÄDAT RENT I VÅRA URGAMLA MUSEER 

TACK FÖR ATT NI HAR ELDAT UPP VÅRA GAMLA BÖCKER OCH BIBLIOTEK 

TACK FÖR ATT NI HAR BEFRIAT OSS FRÅN VÅR HISTORIA 

TACK FÖR ATT DET HELA HAR GÅTT PLAN ENLIGT OCH FORT 

TACK FÖR ATT SAMVETEN INTE HANN VÄCKAS I STORT 

TACK FÖR DEN NYANLÄNDE ALI BABA OCH HANS 40 ELLER 400 

”ADMINISTRATÖRER” , ”ORGANISATÖRER” , ”FÖRVALTARE” OCH ”POLISER” 

TACK FÖR ALLA DESSA STACKARS PENSIONÄRER SOM PÅ SINA SISTA DAR 

BEHÖVER BROTTAS MED ATT LEDA ETT SÅ BESVÄRLIGT LAND OCH FOLK 

TACK FÖR ATT NI NOGA VÄLJER VEM SOM SKALL STYRA LANDET 

TACK FÖR ATT NI NOGA VÄLJER VILKA SOM SKALL BYGGA UPP LANDET 

TACK FÖR ATT NI SJÄLVA TAR HAND OM VÅR SVARTA , KLADDIGA OLJA 

TACK FÖR DE NYA LAGAR NI HÅLLER PÅ ATT SKRIVA FÖR OSS 

TACK FÖR DEN NYA LÄROPLAN NI SKALL GE TILL VÅRA BARN 

TACK FÖR ATT NI LÄR OSS DEN NYA ORDNINGENS SPRÅK 

TACK FÖR ATT NI HAR SAMLAT VÄRLDENS TALANDE PAPEGOJOR 

ATT SJUNGA I ER KÖR 

TACK FÖR ATT NI TYSTAR ALLA SOM SJUNGER FALSKT ELLER STÖR 

TACK FÖR ATT NI HAR KLIPPT MITT SISTA BAND TILL MIN MAMMA 

TACK FÖR ATT NI HAR FÖRLÄNGT MIN HEMLÄNGTAN 

TACK FÖR ATT NI HAR GETT MIG VITA NÄTTER OCH FLERA VITA HÅR 

TACK FÖR ATT NI HAR FÖRDJUPAT MIN SPRICKA OCH GETT MIG NYA SÅR 

kaled ahMed, göteborg, april 2003 


Iraks kulturarv må 

UPPROP: Redan före anfallet i mars 2003 kom varningar från forskare 

och kännare av Iraks kulturarv, både i koalitionsländerna 

och andra: Ett krig skulle kunna få svåra följder för Iraks fornlämningar 

och övriga kulturarv. Tyvärr besannades dessa farhågor. 


ste räddas 

Nationalmuséet i Bagdad, 

med samlingar viktiga för 

hela världens kulturhistoria, 

plundrades och skövlades strax 

efter anfallet 2003. Över 15 000 föremål 

stals. Bagdadmuseet är idag fortfarande 

stängt i brist på medel och endast en del av 

föremålen har förts tillbaka. 

Från världshistoriska centra som Babylon, 

Ur, Larsa, Samarra, Hatra, Khinnis 

och andra platser kopplade till vår civilisations 

uppkomst, finns rapporter om att allvarlig 

förstörelse ägt rum. Många av dessa 

platser har skadats av koalitionsstyrkornas 

militära aktiviteter, i en del fall för alltid: 

Vid Babylon placerades en helikopterplatta 

och parkeringsplatser. Skyttegravar 

anlades i arkeologiskt outgrävda områden. 

Tusentals ton arkeologiskt material 

användes för att fylla sandsäckar för värn. 

Babylons unika, 2 600 år gamla vägbeläggning 

krossades av tunga militära fordon. 

Uppgifter finns om att ammunition dumpats 

i området. 

Ur, de välkända sumeriska lämningarna 

från cirka 4 000 f Kr, direktträffades av 

flygbomber på några ställen redan 1991. 

Idag körs här tunga militära fordon. En 

militärbas med flyglandningsbana har 

byggts strax intill. Tanks cirkulerar runt 

Urs berömda ziggurat-tornområde, dit ett 

logistikförband förlagts. Detta är som att 

utsätta platsen för en kontinuerlig jordbävning. 

soM en fölJd av att kriget inleddes har 

minst 38 av Iraks, och världens, stora 

fornlämningsplatser skadats och plundrats; 

däribland Uruk, Nippur, Nimrud och den 

forntida staden Isin. Ytterligare tusentals 

ojämförliga, oskyddade, arkeologiskt intressanta 

platser kan läggas till denna lista. 

Plundrare skadade och förstörde också 

många andra unika historiska byggnader 

och artefakter. Iraks nationalbibliotek 

blev allvarligt brandskadat av mordbrännare. 

Universitetslärare och akademiker i 

allmänhet flyr från Irak. Det gör att det är 

svårt med återuppbyggandet - inte minst av 

landets kultursektor. 

Illegal utförsel av föremål och en viss 

plundring av gravplatser och bebyggelselämningar 

förekom redan förut. Nu sker en 

kraftig ökning på grund av det sönderfall 

av det civila samhället kriget orsakat. Enligt 

den förre chefen för museet i Bagdad, 

Donny George Youkhanna, räcker den 

särskilda fornlämningspolis som upprättats 

inte till. Plundrarna är organiserade 

och ofta beväpnade. De vet att det finns en 

marknad för dessa antikviteter runt om i 

världen, främst i Europa och USA. 

Nyligen kom också rapporter om ännu 

en långvarig militär operation från luften 

och marken mot Iraks andra stad Mosul. 

Mosul är en historisk, mångkulturell stad 

med gyllene tempel och mångtusenåriga 

bevattningsanläggningar. Ruinerna efter 

det gamla Nineve ligger inom Mosuls 

stadsmurar. 

Nu behöver flera kraftfulla åtgärder 

vidtas för att motverka all förstörelse och 

utplundring : 

Ingen bör befatta sig med föremål som 

kan misstänkas ha illegalt utgrävts och 

utförts eller stulits från Irak. Det får inte 

finnas en marknad i Sverige eller i andra 

delar av världen för dessa föremål. Vi uppmanar 

museer, antikhandel och samlare att 

uppmärksamma alla försök till införsel och 

försäljning av föremål från Irak och meddela 

detta till behöriga myndigheter. 

Vi uppmanar svenska staten att i FN och 

Unesco driva frågan om skyddet av det 

irakiska kulturarvet i enlighet med Unescos 

konvention 1970 om skydd av kulturarvet i 

krig, en konvention som Sverige anslöt sig 

till den 10 oktober 2002. Unesco måste i 

samarbete med företrädare för Iraks folk 

omgående agera för att skydda landets 

kulturarv; fornlämningar, bibliotek, museer 

och universitet. 

De makter som invaderat Irak måste bekosta 

återförande och reparation av Iraks 

stulna och plundrade kulturarv. Vi uppmanar 

också svenska staten att kraftfullt bidra 

till återuppbyggandet och återförandet av 

det irakiska kulturarvet. 

Margareta Alin Hegelund, chef för Världskulturmuseet i Göteborg; 

Margareta Biörnstad, f. d. riksantikvarie; Göran Drougge, 

gymnasiepedagog; Jan Hjärpe, professor i islamologi, Lunds 

universitet; Bengt O.H. Johansson, tidigare ordf. i Kulturarv utan 

gränser; Caroline Krook, biskop i Stockholms stift; Per Kåks, f. d. 

museichef; Staffan Lundén, arkeolog och lärare på Museion/Göteborgs 

universitet och Högskolan på Gotland; Patricia Marino, 

curator, Främre Orienten, Medelhavsmuseet ; Eva Myrdal, 

arkeolog verksam i Sydasien på 80- och 90-talen; Johan Mårtelius, 

professor, Kungliga Tekniska Högskolan; Henrik Persson, 

kulturvetare, fil. kand.; Mike Powers, skolledare, internationella 

sektionen på Kungsholmens gymnasium; Arne Ruth, publicist 

Stöd Iraks mordhotade 

akademiker och 

intellektuella 

n n Det handlar om mord på Iraks 

framtid. Systematiskt mördas professorer 

inom såväl humaniora som vetenskap, 

läkare, journalister och författare. 

Det är ett led i ett medvetet kulturmord 

riktat mot Irak som nation med 

balkanisering och splittring som mål för 

att underlätta den i praktiken koloniala 

kontrollen av landet och dess rika 

energitillgångar. Den 30 oktober mördades 

professorn i geologi vid Bagdads universitet 

Issam al-Rawi. Som ordförande i Irakiska 

Professorers Förbund hade han samlat fakta 

om morden för BRussells Tribunal. Två 

veckor innan mordet gjorde amerikansk 

trupp en raid mot hans kontor och slog 

sönder lokalen. 

n n Föreningen IrakSolidaritet deltar i 

den internationella namninsamlingen till 

stöd för Iraks akademiker och intellektuella. 

Appellen finn på: 

www.iraksolidaritet.se 

Rättsövergrepp i 

Sverige 

n n Rättsövergrepp mot muslimer blir 

allt vanligare i Sverige. Det får allvarliga 

konsekvenser för rättssäkerheten. 

Flera sådana övergrepp och deras 

konsekvenser belystes vid ett seminarium 

om ”Terroristjakt på svenska” på 

ABF-huset i Stockholm lördagen den 2 

februari 2008. 

I den breda panelen medverkade 

Jan Guillou, författare, Thomas 

Hammarberg, Europarådets kommissarie 

för mänskliga rättigheter, Lise 

Bergh, generalsekreterare Amnesty 

International, svenska sektionen, Anna 

Wigenmark, människorättsjurist Svenska 

Helsingforskommittén, Gösta Hultén, 

författare och Ingemar Folke, jurist och 

ordförande för föreningen FIB-juristerna. 

IrakSolidaritet var medarrangör 

till seminariet tillsammans med ABF, 

Afghanistansolidaritet, FIB/K-Stockholm 

och FIB-juristerna. 

Irakisk protest mot 

eftergift för Israel 

n n De palestinska och arabiska 

delegationerna drog tillbaka sitt deltagande 

i det ”Forum för en rättvis fred i 

Mellanöstern”, som anordnades i Madrid i 

december 2007. 

Den irakiska delegationen hade inbjudits 

av International Anti-Occupation Network 

(IAON), i vilket IrakSolidaritet ingår. 

Att de vägrade komma var en protest 

mot att det spanska utrikesdepartementet 

och Madrids Sociala Forum hade bjudit in 

”sionistiska krafter” trots att dessa varken 

skrivit under eller kan skriva under det 

referensdokument som låg till grundval för 

deltagande på forumet, och som framhöll 

folkrättens okränkbarhet. 

Läs mer på www.iraksolidaritet.se 


Sista sidan 

Fallujainsamlingen 

pg 116 73-1 

nn USA:s massförstörelse har drabbat 

staden Falluja hårt. 

En stor del av befolkningen flydde 

undan USA:s bombningar under det 

andra stora anfallet mot staden i 

november-december 2004 och blev 

flyktingar i sitt eget land. Nästan 70 

procent av staden ödelades. 1000tals 

dödades. Det tog ett helt år innan 

pressen redovisade USA:s användning 

av vit fosfor mot befolkningen i Falluja. 

Allt motstånd mot ockupationen skulle 

krossas genom “kollektiv bestraffning” 

av civilbefolkningen. 

Det finns många bombade och 

ödelagda städer i Irak. Det finns många 

Falluja, men pressen tiger om denna 

medvetna ödeläggelse. 

Falluja är en symbol för det irakiska 

folkets motstånd mot ockupationen 

och den oerhörda massförstörelse 

USA utsätter Falluja och andra irakiska 

städer och byar för. 

nn IrakSolidaritets Fallujainsamling 

går oavkortad (allt arbete är ideellt) till 

framför allt sjukvård i bombade städer. 

IrakSolidaritet har överlämnat 40 000 

kronor till irakiska representanter i 

samband med seminariet 2 april om 

massförstörelsen av irakiska städer 

med deltagande av irakiska vittnen. 

20.000 kronor har överlämnats till 

Muhamad Tareq al-Darraji, chef för 

Studiecentret för mänskliga rättigheter 

och demokrati i Falluja och samordnare 

för 28 människorättsorganiosationer i 

Irak. Insamlade medel har hjälpt flyktingfamiljer 

från Falluja och bidragit till 

cancerläkemedel. 

nn Dessutom har 20 000 kronor överlämnats 

till en grupp kvinnor som med 

fara för sina liv tagit sig in i några av 

de av USA bombade städerna t.ex Al 

Qaim och Falluja. 


INSAMLINGEN 

pg: 116 73-1 

Revisor: Tomas Bolme 

Falluja är en symbol för USA:s massförstörelse 

och det irakiska folkets motstånd mot 

ockupationen. Föreningen IrakSolidaritets 

insamling går oavkortat till offren för USA:s 

ockupation. 

www.iraksolidaritet.se, info@iraksolidaritet.se 

Kom med i arbetet: 

www.iraksolidaritet.se 

info@iraksolidaritet.se 

-

Brännpunkt Irak 2 - IrakSolidaritet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?