Brännpunkt Irak 2 - IrakSolidaritet
Brännpunkt Irak 2 - IrakSolidaritet
Brännpunkt Irak 2 - IrakSolidaritet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
BRÄNNPUNKT II<br />
<strong>Irak</strong>Solidaritet Sthlm<br />
30 kr<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
Omslaget är gjort av konstnären Torsten Jurell, www.jurell.se<br />
USA UT UR IRAK !<br />
Världens folk har aldrig talat så klart och tydligt mot ett<br />
planerat angreppskrig som med de stora protesterna i mars<br />
2003 inför USA:s invasion av <strong>Irak</strong>. Stockholm upplevde sin<br />
största politiska demonstration i modern tid.<br />
Hur kan solidariteten med krigets offer befästas och<br />
utvecklas när kriget ändå blev ett faktum?<br />
SOLIDARITETENS VÄG<br />
I<br />
de diskussioner som följde efter<br />
USA:s invasion 2003 utvecklades<br />
enighet kring en grundläggande<br />
politisk ståndpunkt: kriget var illegalt,<br />
ockupationen var illegitim och irakiernas<br />
rätt till att göra motstånd måste försvaras.<br />
Detta synsätt präglade arbetet inför<br />
och under den breda Stockholmssession i<br />
november 2004 inför Världstribunalen om<br />
<strong>Irak</strong> (WTI), som hölls i Istanbul på försommaren<br />
året därpå.<br />
Solidaritetsrörelsen tog redan från början<br />
avstånd från attacker som i första hand<br />
riktade sig mot civilbefolkningen. Terrorism<br />
har inget med motståndskamp att göra.<br />
En klar skiljelinje drogs också mot den så<br />
kallade ”ockupationsvänstern”, gruppe-<br />
1 000 000<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
ringar som av olika skäl försvarade samarbete<br />
med den av USA tillsatta quislingregimen<br />
i Bagdad.<br />
Organisationer som samverkade i koalitioner<br />
eller nätverk enades om aktioner<br />
som lyfte fram <strong>Irak</strong>frågan. Men många<br />
enskilda människor vill koncentrera sig på<br />
<strong>Irak</strong> och verka för att samla folk mot detta<br />
krig. Under våren 2005 bildades <strong>Irak</strong>Solidaritet<br />
i Stockholm. Liknande grupper<br />
finns nu på flera orter i Sverige.<br />
ockupationen fortsätter. Mer än en<br />
miljon döda, flera miljoner flyktingar i<br />
och utanför landet och ett oräkneligt antal<br />
föräldralösa barn – det är en del av facit<br />
hittills i detta smutsiga krig.<br />
<strong>Irak</strong>Solidaritet<br />
har<br />
under dessa<br />
tre år försökt<br />
n n Över en miljon människor har dödats i våldsamheter<br />
sedan USA:s ockupation av <strong>Irak</strong> inleddes 2003, visar<br />
statistik som det kända brittiska opinionsinstitutet ORB<br />
(Opinion Research Business) publicerade i januari.<br />
Resultatet stämmer väl överens med andra undersökningar,<br />
däribland en undersökning av Johns Hopkins Bloomberg<br />
School of Public Health i Baltimore, som tidskriften The<br />
Lancet tidigare publicerat.<br />
lyfta fram<br />
rösterna från<br />
irakierna som<br />
drabbas av<br />
kriget och gör<br />
motstånd på<br />
olika sätt. Vi<br />
har enträget<br />
spridit<br />
kunskap om<br />
massförstörelsen<br />
och<br />
bombningarna av <strong>Irak</strong>s städer och samlat<br />
stöd mot morden på akademiker och<br />
läkare, mot avrättningar av politiska fångar<br />
och mot tortyr.<br />
Massmedia har oftast struntat i den<br />
verklighet som är krigets vardag. Däremot<br />
rapporterar man utförligt om varenda<br />
primärval i USA där kandidaterna om de<br />
ens tar upp kriget struntar fullständigt i<br />
irakiernas åsikter om sin framtid.<br />
Lögnerna om en så kallad ”framgång”<br />
för USA:s upptrappning kan inte dölja sanningen.<br />
För <strong>Irak</strong>s folk är det en katastrof.<br />
Livet har inte blivit säkrare eller bättre.<br />
Nästan 1,4 miljoner människor, det vill<br />
säga en fjärdedel av befolkningen, har<br />
flytt huvudstaden Bagdad, en stad som nu<br />
kännetecknas av etnisk resning och höga<br />
betongmurar som skiljer de kvarvarande<br />
åt. Mord och kidnappningar av civila<br />
förekommer alltjämt. Antalet fängslade<br />
är nu enligt Röda Korset mer än 60 000.<br />
Antalet som hålls inspärrade av USA:s<br />
trupper ökade under 2007 till nästan<br />
25 000 människor!<br />
Men någon framgång för USA-koalitionen<br />
är inte i sikte. Motståndsgrupperna<br />
omgrupperar sig och fortsätter oavbrutet<br />
att genomföra attacker mot ockupationsmakten.<br />
Det finns klara samband<br />
mellan ockupationen av <strong>Irak</strong> och USA:<br />
s krigspolitik i andra länder – till exempel<br />
mot Afghanistan och Palestina. Men <strong>Irak</strong>
”Det finns klara samband mellan ockupationen<br />
av <strong>Irak</strong> och USA:s krigspolitik i andra<br />
länder – till exempel mot Afghanistan och<br />
Palestina. Men <strong>Irak</strong> är brännpunkten i dagens<br />
internationella motsättningar. Det är där<br />
som USA:s globala offensiv möter starkast<br />
motstånd.”<br />
är brännpunkten i dagens internationella<br />
motsättningar. Det är där som USA:s globala<br />
offensiv möter starkast motstånd. Det<br />
är där kampen står som hårdast om oljan<br />
och de militära och strategiska positionerna<br />
för globalt herravälde. Därför koncentrerar<br />
<strong>Irak</strong>Solidaritet sig på <strong>Irak</strong>frågan.<br />
Solidaritetsarbetet tar fasta på den<br />
grundläggande orsaken till att kriget fortsätter:<br />
USA måste ut ur <strong>Irak</strong>!<br />
Vi vill ena oss med alla som stödjer detta<br />
huvudkrav samtidigt som vi bedriver ett<br />
självständigt arbete på vår egen politiska<br />
grundval.<br />
Vi kommer att fortsätta med seminarier,<br />
studiecirklar och brett opinionsarbete. Vi<br />
behöver också fler lokalgrupper och aktiva<br />
medlemmar, som kan stå med banderoller<br />
och dela ut flygblad. Varje exemplar<br />
av <strong>Brännpunkt</strong> som säljs, varje krona som<br />
samlas in till Fallujainsamlingen och varje<br />
människa vi kan nå i våra bostadsområden<br />
eller på våra arbetsplatser för att diskutera<br />
den fortsatta ockupationen bidrar till att<br />
sätta tryck underifrån på partier och organisationer<br />
i <strong>Irak</strong>frågan.<br />
Men vi har inget Monopol på solidaritet.<br />
Det stora flertalet människor är emot kriget.<br />
Det är breda skikt av det svenska folket<br />
vi vill nå och ena oss med. Det är på det vi<br />
koncentrerar våra krafter.<br />
Vi stödjer det irakiska folkets kamp<br />
för att driva ut ockupationsstyrkorna.<br />
Däremot tar vi inte ställning mellan olika<br />
grupperingar inom motståndet – religiösa<br />
eller sekulära. Vi respekterar självbestämmanderätten<br />
och blandar oss inte i <strong>Irak</strong>s<br />
interna angelägenheter. Att forma landets<br />
framtid är en uppgift för det irakiska folket<br />
själva – på samma sätt som vi kräver rätt<br />
att utforma vår egen politik utan obehörig<br />
inblandning. Vi hoppas att irakierna kan<br />
enas kring huvudfrågan, att driva ut USA<br />
och befria sitt land. Kan de inte förvänta<br />
sig samma enighet kring huvudfrågan av<br />
dem som är mot ockupationen? Det är vår<br />
gemensamma utmaning. Det är solidaritetens<br />
väg.<br />
Mike powers<br />
Inget svenskt stöd<br />
till USA:s ockupation<br />
Stöd motståndskampen!<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong> ges ut av föreningen<br />
<strong>Irak</strong>Solidaritet i Stockholm<br />
inför femårsdagen av invasionen.<br />
För kontakt<br />
med föreningen<br />
kontakta: info@<br />
iraksolidaritet.se<br />
<strong>Irak</strong>Solidaritets<br />
plattform<br />
n USA ut ur IRAK<br />
– villkorslöst och omedelbart!<br />
n Ett fritt och självständigt <strong>Irak</strong>!<br />
n Stöd motståndskampen!<br />
n Inget svenskt stöd till ockupationen!<br />
Vill du bli medlem i Föreningen <strong>Irak</strong>-<br />
Solidaritet stödjer du vår plattform<br />
och betalar 200 kronor /år om du är<br />
förvärvsarbetande (annars 100:-).<br />
Inbetalning sker till<br />
pg: 409692-1<br />
<strong>Irak</strong>Solidaritets styrelse<br />
ger ut tidningen. Ansvarig utgivare:<br />
Sigyn Meder. Redaktion: Christer<br />
Lundgren, Lena Schröder, Peter<br />
Emsheimer, Martin Schibbye (red.)<br />
och Jörgen Larsson. Alla skribenter<br />
står för sina egna texter.<br />
n n IAON ( Internationella<br />
nätverket mot ockupationen)<br />
bildades i Madrid av aktivister<br />
från 7 länder i maj 2006.<br />
BRussells Tribunal, CEOSI<br />
(Spanien), Women´s Will (<strong>Irak</strong>),<br />
<strong>Irak</strong>Solidaritet och de andra<br />
deltagande organisationerna<br />
beslöt att arbeta på grundval<br />
av slutsatserna från<br />
Världstribunalen i Istanbul<br />
i juni 2005. Idag ingår 20<br />
organisationer i Nätverket.<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
Inledning<br />
Offensiv mot Mosul<br />
följs av etnisk rensning<br />
n n <strong>Irak</strong>s tredje stad Mosul har utsatts<br />
för en stor offensiv av flyg- och markstridskrafter.<br />
Offensiven betecknas i<br />
USA:s propaganda som ”det avgörande<br />
slaget mot al Qaida”. Men det verkliga<br />
syftet är att krossa motståndet mot<br />
ockupationen. Mosul är en historisk,<br />
mångkulturell stad med 1,8 miljoner<br />
invånare, såväl sunni- och shiamuslimer<br />
som kristna av olika slag, judar, araber,<br />
turkmener, assyrier, armenier och kurder.<br />
Trots denna mångfald har det sekteristiska<br />
våldet inte kunnat få fäste i staden,<br />
som istället länge varit ett starkt fäste för<br />
motståndsrörelsen.<br />
Offensiven inleddes 2007 och har<br />
pågått i flera månader. Under stor<br />
förstörelse och ödeläggelse upprättar<br />
USA utposter för striderna i stadens<br />
utkanter och äter sig inåt. Man upprättar<br />
checkpoints och bygger murar runt hela<br />
kvarter, som i Bagdad och andra städer.<br />
Stadsdelar som Yarmouk, Thawar och<br />
Siha är fullständigt isolerade.<br />
Al Qaida påstås ha flytt Anbarprovinsen<br />
och Diyala och tagit sin tillflykt till<br />
staden.<br />
I offensiven deltar tiotusentals soldater<br />
ur den irakiska armén, USA-trupper,<br />
kurdiska peshmergas och poliser. Washington<br />
Post beskrev 24 februari 2008 hur<br />
den amerikanska armén dirigerar den<br />
irakiska armén medan de själva sitter<br />
kvar i sina militärfordon.<br />
”Det minskar riskerna för amerikanska<br />
styrkor. Det är trevligt att ha människor<br />
som hjälper oss att sparka in dörrar”,<br />
kommenterade sergeant Christopher<br />
Sherman.<br />
”Många Mosulbor är öppet fientliga<br />
mot den irakiska armén, vars ledning i<br />
Mosul är övervägande kurdisk och ses<br />
som en kraft för kurdiskt inkräktande”,<br />
skriver tidningen.<br />
Tiotusentals invånare har flytt från<br />
staden och mängder av människor fängslas<br />
och förs bort. Samtidigt genomför<br />
motståndet attacker. När NBC-reportern<br />
Richard Engel intervjuade en amerikansk<br />
militär talesman vid en utpost i<br />
utkanterna av Mosul, genomfördes en<br />
attack mitt under sändningen.<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
sigyn Meder
Föreningen <strong>Irak</strong>Solidaritet i Stockholm<br />
uppmanar till protest mot urskillningslösa<br />
bombningar av <strong>Irak</strong><br />
n n 2008 inleddes med ”en av de största bomboffensiverna under kriget”.<br />
De multinationella styrkornas hemsida informerar om de offensiver som pågått<br />
under hela januari och nu fortsätter. Den mediala tystnaden är kompakt.<br />
I ”de kombinerade offensiverna Phantom Phoenix och Iron Harvest”som<br />
understöds av ”Operation Iron Boston” och andra offensiver bombas stora<br />
delar av <strong>Irak</strong>. Enligt officiella siffror fälldes 5 gånger fler bomber över <strong>Irak</strong><br />
2007 än 2006. Även delar av huvudstaden Bagdad har bombats av amerikanska<br />
attackflygplan.<br />
Enligt krigspropagandan dödas enbart ”al Qaida-terrorister”. Men rapporter<br />
från <strong>Irak</strong> och även i internationell press pekar på ett stort antal civila döda<br />
och nya flyktingskaror som tvingas bort från sina hem.<br />
Just nu pågår intensiva förberedelser för en jätteoffensiv från luften och<br />
marken mot <strong>Irak</strong>s andra stad Mosul. Mosul är en historisk, mångkulturell stad<br />
med gyllene tempel och mångtusenåriga bevattningsanläggningar. Ruinerna<br />
efter det gamla Nineve ligger inom stadsmurarna.<br />
Motståndet mot ockupationen är starkt i Mosul och de stora delar av <strong>Irak</strong><br />
som drabbas av USA-alliansens militära anfall.<br />
USA-alliansens bombningar av städer och storoffensiver med marktrupp<br />
utgör kollektiv bestraffning av civilbefolkningen.<br />
n n Regering och riksdag måste fördöma USA-alliansens brott mot folkrätten<br />
och kräva att bombningar och storoffensiver mot <strong>Irak</strong>s civilbefolkning<br />
upphör!<br />
n n <strong>Irak</strong>Solidaritet kräver att offensiven mot Mosul stoppas!<br />
n n <strong>Irak</strong>Solidaritet kräver stopp för kollektiv bestraffning.<br />
Föreningen <strong>Irak</strong>Solidaritet i Stockholm<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
INNEHÅLLS<br />
FÖRTECKNING<br />
Solidaritetetens väg<br />
Mike Powers sid 2.<br />
Poesi: En vanlig dag<br />
Mohamed Omar sid 7.<br />
Intervju med Thage G Peterson<br />
Christer Lundgren sid 8.<br />
Varför så tyst?<br />
Jytte Gutland sid11.<br />
USA är skyldiga till<br />
flyktingkatastrofen<br />
Sigyn Meder sid 13.<br />
»<strong>Irak</strong>iska oljeinkomster skall gå<br />
till flyktingarna«<br />
Hana al-Bayati, sid 14.<br />
USA:s <strong>Irak</strong>politik<br />
Mathias Cederholm, sid 16.<br />
Ut med ockupanterna<br />
– omedelbart!<br />
Sami Ramadani, sid 18.<br />
USA planerar<br />
stycka upp <strong>Irak</strong><br />
Sigyn Meder, sid 21.<br />
Smaragdstaden<br />
Lena Schröder, sid 22.<br />
Torsten Jurell<br />
Att måla ett krig, sid 24-25.<br />
ALDRIG GLÖMMA,<br />
ALDRIG FÖRLÅTA,<br />
Peter Emsheimer, sid 26.<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
Var finns den irakiska rösten?<br />
Läs Noam Chomskys analys på sid 40.<br />
Ahmed Khammas<br />
Lena Schröder, sid 28.<br />
Ockupationen<br />
drabbar kvinnor hårt, övers.<br />
Christer Lundgren sid 29.<br />
Motståndet – decentraliserat<br />
men effektivt<br />
Sigyn Meder, sid 30.<br />
Basarbete i Farsta<br />
Jörgen Larsson, sid 35.<br />
FOLKRÄTT UNDER<br />
OCKUPATION<br />
Rolf Andersson, sid 39<br />
Sveriges roll i Kriget<br />
Mathias Cederholm, sid 42<br />
REKVIEM FÖR IRAKS<br />
FÖRFLUTNA, NUTID OCH FRAM<br />
TID<br />
Kaled, sid 44.<br />
<strong>Irak</strong>s kulturarv måste räddas<br />
Upprop, sid 46<br />
”<strong>Irak</strong>kriget är långt mera upprörande än Vietnamkriget<br />
som framkallade omfattande protester. De unga skulle<br />
nu kunna göra en verklig insats genom att fördöma det<br />
amerikanska uppträdandet i <strong>Irak</strong> och samtidigt ge uttryck<br />
åt sina drömmar om en ny världsordning som<br />
styrs av de värderingar som varit och är våra och som<br />
nu kränks så grovt i ord och i handling av världens genom<br />
historien starkaste makt”.<br />
sverker ÅströlM, f.d kabinettsekreterare.
”Det är verkligen tragiskt…..att delar av<br />
antikrigsrörelsen inte fattar att ockupation,<br />
föder motstånd. Det är normalt. Och de<br />
borde stödja motståndet därför att det är en<br />
folklig ansträngning för självbestämmande<br />
– mot utländskt slaveri.<br />
I Belgien hade vi de Vita brigaderna.<br />
Det fanns inget enat kommando i början<br />
och olika grupper tillhörde motståndet<br />
och agerade självständigt. Det förekom till<br />
och med strider mellan några av dem. De<br />
arbetade helt under jorden. Ingen visste<br />
vem som tillhörde motståndet. De hade<br />
inga talesmän och inga telefonnummer. Så<br />
vad talar fredsrörelsen i de ockuperande<br />
länderna om? Vi ska inte ha en kolonial<br />
attityd och tala om för irakierna vem som<br />
kan eller inte kan vara med i motståndet.<br />
Varför förstår inte fredsrörelsen detta”?<br />
dirk adriaensens, brussells tribunal<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
Intervju<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
MOT KRIGSPOLITIKEN<br />
Thage G Peterson är en politiker som varit med och format dagens<br />
Sverige. Efter sin pensionering har han engagerat sig starkt mot<br />
USA:s krig i <strong>Irak</strong> och mot Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan.<br />
Bland annat var han en av huvudtalarna vid en stor <strong>Irak</strong>demonstration<br />
i mars 2007.<br />
Foto: Eva Wernlid<br />
Bilden är tidigare publiccerad<br />
i Folket i Bild 2007.<br />
J<br />
ag träffar Thage G Peterson<br />
på ett kafé i Stockholm<br />
en eftermiddag i januari<br />
för att diskutera <strong>Irak</strong>frågan.<br />
Han kommer direkt från<br />
Södertörns högskola, där<br />
han som 75-åring studerar religionsvetenskap.<br />
Det är mycket att läsa, och det tar<br />
det mesta av hans tid just nu, men ändå<br />
har han gått med på att avsätta tid för<br />
detta samtal.<br />
Kriget mot <strong>Irak</strong> innebär två flagranta<br />
brott från USA:s sida, framhåller han.<br />
För det första saknade själva angreppet<br />
2003 och den följande ockupationen<br />
förankring i folkrätten, och folkrätten är<br />
grunden för allt internationellt umgänge.<br />
Det andra brottet är de enorma resurser<br />
som USA lägger på att föra kriget,<br />
menar han.<br />
– Bara i år, 2008, äskar president<br />
George W Bush från kongressen 200<br />
miljarder dollar för kriget – enligt media;<br />
jag har också hört högre siffror. Att lägga<br />
så mycket pengar på kriget då <strong>Irak</strong>s folk<br />
behöver mat, sjukvård och social trygghet,<br />
är i sig ett brott.<br />
– Senast i natt talade president Bush<br />
och sade att USA är berett att skicka fler<br />
soldater. Men det som krävs är socialt<br />
uppbygge, inte fler soldater.<br />
– Samtidigt som USA vräker ut<br />
pengar på krig, lider en stor del av världens<br />
befolkning nöd, svälter, har brist på<br />
vatten och annat – de får nöja sig med<br />
allmosor. Detta sätt att missbruka jordens<br />
Thage G Peterson var riksdagsledamot<br />
för socialdemokratiska<br />
partiet i över 25 år. I regeringen<br />
har han varit bland annat<br />
industriminister, justitieminister,<br />
försvarsminister, och dessutom<br />
riksdagens talman<br />
resurser är ett brott mot mänskligheten,<br />
mot världssamfundet.<br />
Det första kravet är att USA och Storbritannien<br />
ska lämna <strong>Irak</strong>, men vi måste<br />
också kräva att de tar ansvar för sitt<br />
angrepp och bygger upp <strong>Irak</strong> igen, och<br />
inte skjuter över kostnaderna på andra,<br />
anser han.<br />
– Sverige bör bidra med biståndsinsatser,<br />
men ansvaret för att återuppbygga<br />
infrastrukturen bör åvila dem som<br />
förstört den.<br />
nÅgra dagar innan jag träffar Thage G<br />
Peterson har det årliga World Economic<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
u
u<br />
Intervjun<br />
”Olof Palme hade inte tigit om han<br />
levt idag, han hade varit ute på<br />
barrikaderna, försäkrar Thage G<br />
Peterson med övertygelse.”<br />
Forum hållits i Davos. Han hänvisar till<br />
detta möte:<br />
– I Davos kunde vi höra inflytelserika<br />
ledare klaga över att världen saknar<br />
kompetent ledarskap. USA:s krig är<br />
ett slående exempel på den bristen på<br />
ledarskap då det gäller humanitet och<br />
mänsklighet.<br />
Han hänvisar också till en nyligen<br />
publicerad studie, som visar att USA:<br />
s politiska ledning under upptakten till<br />
kriget i <strong>Irak</strong> ljög hämningslöst. Före<br />
invasionen i mars 2003 uttalades 935<br />
lögner om läget i <strong>Irak</strong>. President George<br />
W Bush och vicepresident Dick Cheney<br />
är bland de åtta toppnamn som uppges<br />
ha gjort sig skyldiga till upprepade falska<br />
påståenden om <strong>Irak</strong>s innehav av massförstörelsevapen<br />
eller om landets band till<br />
terrornätverket al-Qaida. Man talar<br />
om detta som ”världsrekord i lögner”.<br />
Studien har genomförts av Center for<br />
Public Integrity, enligt nyhetsbyrån AFP<br />
en Washingtonbaserad organisation som<br />
i allmänhetens tjänst bevakar maktpersoner<br />
och -institutioner.<br />
thage g peterson är skarp i sin kritik<br />
mot USA:s krigspolitik, men han är också<br />
noga med att framhålla att denna kritik<br />
inte betyder att han är ”antiamerikansk”.<br />
– Jag har amerikanska vänner som<br />
sagt till mig apropå Olof Palmes kritik av<br />
0<br />
n n Flyktingkatastrof<br />
Stora delar av befolkningen<br />
drivs på flykt. ”Vi bevittnar den<br />
största långsiktiga befolkningsförflyttningen<br />
i Mellanöstern<br />
sedan palestinier tvingades iväg<br />
som följd av bildandet av staten<br />
Israel 1948”, skriver Andrew<br />
Harper i en artikel i nr. 27 av<br />
FMR (Forced Migration Review).<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
Vietnamkriget: ”Palme hade rätt, vi hade<br />
fel.” De påpekar också för mig att det<br />
idag finns en enorm proteströrelse i USA<br />
mot <strong>Irak</strong>kriget, men att den inte kommer<br />
igenom i media.<br />
Thage G Peterson var kritisk mot<br />
Sovjetunionen, men han konstaterar att<br />
maktbalansen före 1990 gjorde att ingen<br />
av stormakterna kunde hitta på vad de<br />
ville.<br />
– Efter Sovjetunionens fall har krigshetsarna<br />
i Pentagon, till exempel Dick<br />
Cheney och Donald Rumsfeld, fått sin<br />
chans och tagit den. Jag tror inte att USA<br />
hade vågat bygga <strong>Irak</strong>alliansen med<br />
Storbritannien om Sovjetunionen funnits.<br />
FN var inte starkt nog för att hindra detta<br />
angreppskrig. USA:s ledare har inställningen<br />
att det är de som styr och ställer i<br />
världen.<br />
södertörns högskola är en mycket<br />
stimulerande miljö; ung och internationell<br />
– med många svenska medborgare från<br />
andra länder, berättar han.<br />
– Jag studerar för att berika mitt liv.<br />
Under mina resor har jag mött många<br />
människor för vilka religionen haft avgörande<br />
betydelse. Jag vill förstå dem bättre.<br />
Religionerna har stor betydelse i världen.<br />
Just nu upplever jag detta som bland de<br />
roligaste månaderna i mitt liv, inte minst<br />
för att jag får möta ungdomar igen.<br />
– De frågar mig var det socialdemokratiska<br />
partiet finns när det gäller protester<br />
mot orättvisor i världen. Partiet borde lära<br />
av Danmark och Australien. I Danmark<br />
gick vänsterpartiet från 11 till 22 mandat,<br />
huvudsakligen för sin kritik mot deltagandet<br />
i Afghanistankriget. Också i Australien<br />
var det kritiken mot krigen som appellerade<br />
till ungdomarna.<br />
Han är övertygad om att Sverige även<br />
i dagens situation och som EU-medlem<br />
skulle kunna föra en annan politik.<br />
– Man måste bestämma sig om man är<br />
för freden och folkrätten, säger han med<br />
emfas.<br />
thage g peterson var en av huvudtalarna<br />
vid den stora <strong>Irak</strong>demonstration som<br />
hölls i mars 2007 på Norra Latins område<br />
vid Norra Bantorget i Stockholm, alldeles<br />
utanför Folkets hus, där den socialdemokratiska<br />
partikongressen pågick. Han gick<br />
ifrån kongressen för att tala vid demonstrationen<br />
och hade hoppats att en del av<br />
delegaterna skulle komma ut och delta.<br />
Men han såg inte många från kongressen<br />
där. Några var det kanske som<br />
lyssnade på avstånd, men inte många.<br />
– Det är svårt att prata fred. Det fick<br />
Olof Palme erfara, till exempel då han<br />
gick i Vietnamdemonstrationen 1969 och<br />
krävde ett fredsavtal.<br />
– Olof Palme hade inte tigit om han<br />
levt idag, han hade varit ute på barrikaderna,<br />
försäkrar Thage G Peterson med<br />
övertygelse. Men han är kritisk mot den<br />
tystnad och undfallenhet han ser från det<br />
socialdemokratiska partiet idag.<br />
Inom partiet finns en del som kritiserat<br />
honom för hans frispråkighet i utrikespolitiska<br />
frågor och som tycker att han ”tar ut<br />
svängarna för mycket”. Andra är mer avvaktande.<br />
Men många håller med honom.<br />
– Jag är efterfrågad som talare. Om<br />
några dagar ska jag till Varberg för att<br />
tala om krigen och freden, och sedan till<br />
Piteå. Och SSU-arna kommer. Ungdom<br />
har i alla tider velat protestera mot det<br />
som är fel och dåligt i tillvaron. Jag var<br />
med vid deras förbundskongress i Örebro<br />
och på SSU-konferenser i Kristianstad och<br />
Botkyrka. Jag talar om <strong>Irak</strong>, Afghanistan<br />
och tystnaden i Sverige.<br />
en av krigets konsekvenser är att ett<br />
stort antal irakiska flyktingar sökt sig till<br />
Sverige.<br />
– Jag kan inte se att det funnits en större
flyktingkatastrof sedan fördrivningen av<br />
palestinierna 1948. Vem har ansvaret för<br />
att ta hand om flyktingarna?<br />
Som svar på sin egen fråga plockar<br />
Thage G Peterson fram en artikel ur<br />
Svenska Dagbladet söndag 27 januari,<br />
med rubriken: ”Lilla Södertälje tog emot<br />
fler <strong>Irak</strong>flyktingar än USA.”<br />
– Här bör USA skämmas. Men jag vill<br />
inte att Sverige ska behöva skämmas. Jag<br />
vill inte skicka hem irakier så länge som<br />
kriget pågår.<br />
– Ur svenskt perspektiv har vi plats för<br />
dem. Inte i storstadsregionerna och Södertälje,<br />
men vi har gott om plats i Karlstad,<br />
på Gotland, i Falun, Luleå och Östersund.<br />
75-100 000 irakier klarar vi att ta emot.<br />
– Jag har mött irakiska ungdomar som<br />
säger ”Sverige är vårt nya hemland”.<br />
Sverige behöver dem. Det gör visserligen<br />
<strong>Irak</strong> också, men om de väljer Sverige före<br />
det pågående kriget, så har vi plats för<br />
dem och bör ta emot dem i våra hjärtan.<br />
De kan bli fina svenska medborgare och<br />
trivas här.<br />
– Det är farligt om Sveriges och<br />
världens ungdom tror att krigsinsatser<br />
är lösningen på internationella motsättningar.<br />
Jag vill inte att svenska soldater ska<br />
sändas ut i världen för strid, för att skjuta<br />
på människor. Det hade jag aldrig gått<br />
med på som försvarsminister. Och jag har<br />
mött många ungdomar som tycker det är<br />
märkligt att vi sänder ut stridande militära<br />
styrkor.<br />
– Jag efterlyser en debatt i Sverige om<br />
det här. När jag skrev i Expressen i juli var<br />
det många som hörde av sig. Folk på gatan<br />
kom fram till mig och tackade: ”Bra att<br />
någon säger ifrån!”<br />
– Får jag ha hälsan, vill jag ut i valrörelsen<br />
2010. Första maj 2007 var jag ute och<br />
talade på välbesökta möten i Jönköping,<br />
Norrahammar och Gislaved. En 75-åring<br />
som orkar hålla tal verkar uppskattas.<br />
Varför<br />
så tyst?<br />
Frågar sig SSU:s ordförande.<br />
Varför talar de svenska politiska partierna så tyst om <strong>Irak</strong>? Har läget lugnat sig.<br />
Lever folk säkert nu? Nej, tvärtom, <strong>Irak</strong> är en av världens farligaste länder. Efter<br />
flera decenniers diktatur, tretton år med ekonomiskt embargo, en utbredd<br />
korruption och tre krig är befolkningen hårt drabbad. Våld drabbar ständigt<br />
de civila. Den bristande säkerheten och stabiliteten förhindrar en ekonomisk återuppbyggnad.<br />
Bristen på vatten och elektricitet och den höga arbetslösheten innebär stora<br />
problem. Fattigdomen är utbredd. Stora delar av befolkningen är dessutom omedveten<br />
om sina mänskliga rättigheter.<br />
Beror tystnaden på att civilbefolkningen ser ljusning i tunneln? Att det finns ett positivt<br />
reformprogram? Nej, tvärtom, <strong>Irak</strong> har blivit ett allt hårdare samhälle. Många kvinnor<br />
tvingas leva i rädsla för det stora antalet våldtäkter och kidnappningar. Ett stort antal<br />
vågar inte längre gå till skolor, universitet och arbetsplatser. 25 procent av de irakiska<br />
barnen har inte möjlighet att gå i skolan. De som har skolgång får en bristfällig utbildning,<br />
eftersom det saknas lärare, böcker och skolbyggnader. Mer än 4,5 miljoner irakier, en<br />
femtedel av befolkningen, har blivit flyktingar i eller utanför sitt land sedan den illegala<br />
ockupationen av <strong>Irak</strong> år 2003.<br />
Beror tystnaden på att människor inte dödas av kriget längre? Nej, tvärtom, Iraq Body<br />
count gör regelbundet uppdateringar av antalet döda. Enligt dem har hundratusentalet<br />
civila dödats sedan den USA-ledda alliansen invaderade <strong>Irak</strong> i mars 2003. Fortfarande<br />
dödas mängder med människor av våldet.<br />
vad beror dÅ tystnaden pÅ? Vi SSUare vet inte. Men vi vet att tystnaden är farlig. Den<br />
innebär ett medgivande till våldet. Det är dags att ruska om både den svenska oppositionen<br />
och regeringen. Dags att föra upp <strong>Irak</strong> på den svenska politiska dagordningen.<br />
Det civila samhället och därmed den demokratiska utvecklingen i <strong>Irak</strong> måste stärkas.<br />
Målet är också att stärka de mänskliga rättigheterna och bidra till konfliktlösningsinitiativ.<br />
Genom biståndet kan Sverige stärka det civila samhället och stödja de reformistiska<br />
framtidsinriktade krafter som finns. I det framtida arbetet måste FN ta ett större ansvar<br />
för <strong>Irak</strong>. Det är nödvändigt så att USA<br />
kan lämna landet. FNs säkerhetsråd har<br />
också makten och skyldigheten att försäkra<br />
sig om att de irakiska flyktingarnas behov<br />
tillgodoses. Säkerhetsrådet kan utfärda en<br />
resolution att den irakiska staten fördelar<br />
proportionella inkomster till ansvariga<br />
myndigheter och värdländer.<br />
SSU kräver omedelbart agerande både<br />
från oppositionen och av den borgerliga<br />
regeringen. Sveriges protester mot kriget<br />
i <strong>Irak</strong> ska höras lika högt och långt över<br />
nationsgränsen som vårt motstånd mot<br />
Vietnamkriget gjorde.<br />
Jytte guteland<br />
förbundsordförande ssu<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
Analys av Chomsky<br />
Noam Chomsky läser amerikanarnas egna rapporter<br />
som slår fast att det finns hopp om nationell försoning<br />
bara ”invasionsstyrkorna, ansvariga för det interna<br />
våldet, drar sig ut och lämnar <strong>Irak</strong> till irakierna”.<br />
Men erövrare är dåliga på att lyssna.<br />
Var finns den<br />
irakiska rösten?<br />
Usa:s ockupationsarMé i <strong>Irak</strong><br />
(eufemistiskt benämnd den<br />
Multinationella styrkan – <strong>Irak</strong>)<br />
genomför omfattande studier<br />
av folkopinionen. Dess rapport i december<br />
2007 om en enkät bland fokusgrupper var<br />
osedvanligt optimistisk.<br />
Rapporten drog slutsatsen att enkäten<br />
”ger mycket starkt belägg” för att avvisa<br />
den vanliga uppfattningen att ”nationell<br />
försoning är varken sannolik eller möjlig”.<br />
Tvärtom fann man att en känsla av<br />
”optimistisk möjlighet genomsyrade alla fokusgrupper<br />
… och man hittar betydligt fler<br />
gemensamma uppfattningar än skillnader<br />
bland dessa synbarligen olikartade grupper<br />
av irakier”.<br />
Denna upptäckt av ”gemensamma uppfattningar”<br />
bland irakier över hela landet<br />
är ”goda nyheter, enligt en militär analys av<br />
resultaten”, rapporterar Karen deYoung i<br />
The Washington Post.<br />
De ”gemensamma uppfattningarna”<br />
preciserades i rapporten. För att citera<br />
deYoung: ”<strong>Irak</strong>ier från alla sekteristiska<br />
och etniska grupperingar anser att USA:<br />
s militära invasion är den främsta orsaken<br />
till de våldsamma meningsmotsättningarna<br />
mellan dem, och ser ’ockupationsstyrkornas’<br />
bortdragande som nyckeln till<br />
nationell försoning.”<br />
Alltså finns det, enligt irakierna, hopp<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
om nationell försoning om invasionsstyrkorna,<br />
ansvariga för det interna våldet,<br />
drar sig ut och lämnar <strong>Irak</strong> till irakierna.<br />
Rapporten nämnde inte andra goda<br />
nyheter. <strong>Irak</strong>ier tycks acceptera amerikanernas<br />
högsta värden, som fastställda<br />
i Nürnbergrättegången – särskilt att aggression,<br />
”invasion av dess väpnade styrkor”<br />
av en stat mot en annan stat ”av en<br />
annan stats territorium” – är ”det högsta<br />
internationella brottet, vilket skiljer sig från<br />
andra krigsförbrytelser endast däri att det<br />
inom sig rymmer helhetens sammanlagda<br />
ondska”. USA:s chefsåklagare i Nürnberg,<br />
domaren i högsta domstolen Robert Jackson,<br />
hävdade med kraft att Tribunalen vore<br />
enbart en fars om vi inte skulle tillämpa<br />
dess principer på oss själva.<br />
Till skillnad från irakierna tar USA, ja<br />
i själva verket väst i allmänhet, avstånd<br />
från de högtidliga värderingar som man<br />
bekände sig till vid Nürnberg, en intressant<br />
indikation på substansen i den berömda<br />
”civilisationernas konflikt”.<br />
Mer goda nyheter rapporterades<br />
av general David<br />
Petraeus och USA:s ambassadör<br />
i <strong>Irak</strong> Ryan Crocker<br />
under det burleska skådespel som iscensattes<br />
11 september 2007. Bara en cyniker<br />
kan föreställa sig att tidpunkten valts för<br />
Ett område anses vara ockuperat,<br />
då detsamma faktiskt befinner sig<br />
under den fientliga arméns herravälde.<br />
(artikel 42,lantkrigsregleMentet, annex till den fJärde haagkonventionen frÅn<br />
1907.)<br />
att insinuera Bush-Cheneys påståenden<br />
om samband mellan Saddam Hussein och<br />
Osama bin Laden, så att de genom att<br />
begå det ”främsta internationella brottet”<br />
försvarade världen mot terror – vilken<br />
sjudubblades som ett resultat av invasionen,<br />
enligt en analys förra året av terrorismspecialisterna<br />
Peter Bergen och Paul Cruickshank.<br />
Petraeus och Crocker gav siffror för att<br />
visa att den irakiska regeringen kraftigt<br />
ökade satsningarna på återuppbyggande,<br />
och nådde upp till en fjärdedel av de<br />
belopp som reserverats för detta ändamål.<br />
Verkligen goda nyheter, tills de granskades<br />
av regeringens redovisningskontor, som<br />
fann att den verkliga siffran var en sjättedel<br />
av vad Petraeus och Crocker rapporterade,<br />
en minskning med 50 procent jämfört med<br />
föregående år.<br />
Fler goda nyheter är minskningen av<br />
det sekteristiska våldet, som delvis beror på<br />
framgångarna i den mordiska etniska rensning<br />
som irakier skyller på invasionen; det<br />
finns färre mål för sekteristiska mord. Men<br />
den beror också på Washingtons beslut att<br />
stödja de stamgrupper som hade organiserats<br />
för att driva ut irakiska Al Qaida, och<br />
på en ökning av USA:s trupper.<br />
Det är möjligt att Petraeus’ strategi kan<br />
närma sig ryssarnas framgång i Tjetjenien,<br />
där stridigheterna nu är ”begränsade och<br />
sporadiska, och Grozny befinner sig mitt i<br />
en byggboom” efter att ha krossats till grus<br />
av den ryska attacken, enligt vad CJ Chivers<br />
rapporterade i the New York Times i<br />
september 2007.<br />
Kanske en dag också Baghdad och<br />
Fallujah kommer att kunna glädjas åt att<br />
”elektriciteten återställts i många bo-
stadsområden, nya affärer öppnas och<br />
stadens huvudgator åter asfalterats”, som<br />
i uppsvingets Grozny. Det är möjligt, men<br />
tveksamt, med tanke på den sannolika<br />
konsekvensen av skapandet av krigsherrearméer<br />
som kan vara frön till än mer<br />
omfattande sekteristiskt våld, som bidrar<br />
till aggressionens ”sammanlagda ondska”.<br />
<strong>Irak</strong>ier är inte ensamma om att tro att<br />
nationell försoning är möjlig. En kanadensisk<br />
enkät fann att afghaner är hoppfulla<br />
om framtiden och är för närvaron av<br />
kanadensiska och andra utländska trupper<br />
– de ”goda nyheter” som fick rubriker.<br />
Den finstilta texten antyder några förbehåll.<br />
Bara 20 procent ”tror att talibanerna<br />
kommer att få övertaget när de utländska<br />
trupperna ger sig av”. Tre fjärdedelar<br />
stödjer förhandlingar mellan den USAstödda<br />
Karzairegeringen och talibanerna<br />
och över hälften är för en koalitionsregering.<br />
Den stora majoriteten är därför starkt<br />
oenig med den USA-kanadensiska inställningen<br />
och tror att fred är möjlig om man<br />
övergår till fredliga medel. Fastän frågan<br />
inte ställdes i enkäten, tycks det rimligt att<br />
förmoda att den utländska närvaron gillas<br />
för bistånd och återuppbyggnad.<br />
Det finns naturligtvis många frågor<br />
kring enkäter i länder under utländsk<br />
militär ockupation, särskilt på platser som<br />
södra Afghanistan. Men resultaten av de<br />
irakiska och afghanska studierna överensstämmer<br />
med tidigare sådana och bör inte<br />
avfärdas.<br />
Enkäter nyligen i Pakistan innebär<br />
också ”goda nyheter” för<br />
Washington. Hela fem procent<br />
är för att man låter utländska<br />
trupper från USA eller andra länder gå in<br />
i Pakistan ”för att förfölja eller tillfångata<br />
Al Qaida-stridsmän”. Nio procent är för<br />
att man ska låta USA-styrkor ”förfölja och<br />
ta till fånga talibanska upprorsmän som<br />
har tagit sig över gränsen från Afghanistan”.<br />
Nästan hälften är för att man ska låta<br />
pakistanska soldater göra det. Och bara<br />
lite mer än 80 procent ser USA:s militära<br />
närvaro i Asien och Afghanistan som ett<br />
hot mot Pakistan, medan en överväldigande<br />
majoritet tror att USA försöker skada<br />
den islamska världen. Den goda nyheten<br />
är att dessa resultat anses som en avsevärd<br />
förbättring jämfört med oktober 2001, då<br />
en Newsweek-enkät fann att ”åttiotre procent<br />
av de tillfrågade pakistanierna sade<br />
att de höll på talibanerna medan bara tre<br />
procent uttryckte stöd för USA” och över<br />
80 procent beskrev Osama bin Laden som<br />
en gerillakämpe och sex procent som en<br />
terrorist.<br />
I strömmen av goda nyheter från olika<br />
delar av regionen finns det nu mycket uppriktig<br />
debatt bland politiska kandidater,<br />
företrädare för administrationen och kommentatorer<br />
beträffande olika möjligheter<br />
för USA i <strong>Irak</strong>. En röst saknas ständigt:<br />
irakiernas. Deras ”gemensamma uppfattningar”<br />
är välkända, liksom tidigare.<br />
Men de kan inte tillåtas välja sin egen väg<br />
mer än små barn. Bara erövrarna har den<br />
rätten.<br />
Kanske det också här finns något att<br />
lära om ”civilisationernas konflikt”.<br />
noaM choMsky, counter point<br />
© 2008 noaM choMsky (distributed<br />
by new york tiMesyndicate)<br />
översättning: christer lundgren<br />
70<br />
procent av irakierna anser att<br />
USA:s truppförstärkningar i<br />
Bagdad och omgivande provinser<br />
det senaste halvåret har försämrat<br />
säkerheten. 18 procent tycker att den<br />
förbättrats.<br />
68<br />
procent i övriga <strong>Irak</strong> anser<br />
att truppökningen försämrat<br />
säkerheten och tolv procent att<br />
den förbättrats.<br />
58<br />
procent har inget förtroende<br />
alls för ockupationsstyrkorna,<br />
27 procent har litet förtroende,<br />
medan 15 procent har mycket eller ganska<br />
mycket förtroende för dem.<br />
53<br />
procent av irakier säger att de<br />
är starkt emot ockupationsstyrkornas<br />
närvaro, 26 procent<br />
är lite emot. Endast fem procent är starka<br />
förespråkare av den utländska truppnärvaron,<br />
16 procent är lite för.<br />
47<br />
procent säger att trupperna<br />
genast ska lämna (i mätningen<br />
i februari i år var siffran 35<br />
procent). 34 procent vill att de ska stanna<br />
tills säkerheten återställts.<br />
57<br />
procent av alla irakier anser<br />
att attacker mot koalitionsstyrkorna<br />
är acceptabla. Skillnaden<br />
mellan folkgrupperna är stor. Av<br />
sunniterna svarar 93 procent ja. Motsvarande<br />
siffror för shiiter och kurder är 50<br />
respektive fem procent.<br />
38<br />
procent säger på frågan om<br />
den USA-stödda irakiska regeringens<br />
arbete att de gör ett<br />
väldigt dåligt jobb, 27 procent ett ganska<br />
dåligt jobb, medan 34 procent är mycket<br />
eller ganska nöjda. Det är ett stort tapp<br />
jämfört med 2005.<br />
62<br />
procent svarar på frågan om<br />
det framtida <strong>Irak</strong> att de vill<br />
behålla ett enat land med centralregering<br />
i Bagdad. 28 procent önskar<br />
en federal stat med regionalt självstyre.<br />
Nio procent vill dela <strong>Irak</strong> i självständiga<br />
stater.<br />
Källa: Brittiska BBC och ABC news samt japanska<br />
NHK genomförde i augusti en omfattande<br />
opinionsundersökning i <strong>Irak</strong>. Över 2.000 irakier<br />
från 450 bostadsområden i landets arton provinser<br />
intervjuades. Även om frågor och svarsalternativ<br />
kan diskuteras, liksom svårigheterna att fritt<br />
uttrycka sin uppfattning under ockupationen, ger<br />
undersökningen en intressant inblick i opinionen<br />
i <strong>Irak</strong>. Särskilt som en jämförelse med tidigare<br />
undersökningar visar att missnöjet med ockupationen<br />
ökar.<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
Migrationsöverdomstolen i Sverige har beslutat<br />
att det inte råder ”inre väpnad konflikt” i <strong>Irak</strong>.<br />
Detta beslut saknar såväl verklighetsförankring<br />
som sunt förnuft.<br />
USA är skyldiga till<br />
flyktingkatastrofen<br />
Den svenska regeringen har<br />
nyligen tecknat ett avtal med<br />
regeringen i gröna zonen i<br />
Bagdad om att skicka tillbaka<br />
flyktingar till <strong>Irak</strong>. Den kurdiska regionala<br />
regeringen vägrar att ta emot flyktingar.<br />
Dessa ska sändas till det belägrade och etniskt<br />
rensade Bagdad, där USA:s upptrappning<br />
av kriget pågår.<br />
De tusentals som väntar på besked om<br />
uppehållstillstånd kommer att tvingas gå<br />
under jorden för att inte skickas med tvång<br />
till Bagdad.<br />
Sveriges regering förbereder dessutom<br />
ett beslut att de flyktingar som fått uppehållstillstånd<br />
måste ha bostad och kunna<br />
försörja sin familj om de ska tillåtas komma<br />
till Sverige. Det beslutet kommer att splittra<br />
familjer och förvärra deras redan svåra<br />
situation både för dem som redan är här<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
och för väntande familjemedlemmar.<br />
De irakier som lyckats bevisa att de är<br />
”personligen hotade” i <strong>Irak</strong> och fått politisk<br />
asyl, får vänta i åratal på att få hit sina<br />
familjer. Det tar långt över ett år att ens få<br />
till stånd ett möte på någon av de svenska<br />
ambassaderna i Amman eller Damaskus<br />
för familjemedlemmar som söker visum till<br />
Sverige och har rätt att komma hit.<br />
För en tid sedan gjorde kommunstyrelsens<br />
ordförande i Göteborg, Göran<br />
Johansson, ett utspel och ville ”utvisa<br />
alla flyktingar som kommer med smugglare”.<br />
Det är mycket cyniskt, för några<br />
legala möjligheter för irakiska flyktingar att<br />
komma till Sverige finns inte.<br />
n n MÅnga MilJoner flyktingar tar sig<br />
till fattiga grannländer som Syrien och<br />
Jordanien. Av dem som kommer till Europa<br />
tar Sverige emot omkring hälften. USA och<br />
Storbritannien, som förorsakat katastrofen,<br />
tar endast emot flyktingar som är för<br />
ockupationen.<br />
<strong>Irak</strong>s grannländer klarar inte att härbärgera<br />
många miljoner flyktingar och<br />
dessa lever i fattigdom och ofta utan både<br />
sjukvård och utbildning. De humanitära<br />
organisationerna har för lite resurser för att<br />
hjälpa till på plats.<br />
Såväl Syrien som Jordanien har skärpt<br />
visumtvånget. Flyktingar skickas tillbaka<br />
till <strong>Irak</strong> eller återvänder för att pengarna<br />
är slut. ”Jag kan lika gärna dö i Bagdad”,<br />
säger många.<br />
I media påstås att irakier återvänder på<br />
grund av ökad säkerhet. Det är en absurd<br />
propagandalögn. I själva verket ökar antalet<br />
flyktingar internt och i utlandet med var<br />
dag av bombningar och nya offensiver.
Till Migrationsverket och<br />
Migrationsöverdomstolen<br />
n n Föreningen <strong>Irak</strong>Solidaritet i Stockholm protesterar mot<br />
Migrationsverkets beslut att irakier ska skickas tillbaka till södra<br />
och mellersta <strong>Irak</strong> om de inte kan bevisa att de är personligen<br />
hotade.<br />
Ockupationen av <strong>Irak</strong> har orsakat den största flyktingkatastrofen<br />
i Mellersta Östern efter 1948 då palestinierna fördrevs.<br />
De fattiga grannländerna Syrien och Jordanien har fått ta emot<br />
huvudströmmen av irakiska flyktingar, men en minoritet har<br />
också nått Sverige. Drygt 9000 irakier har kommit i år och<br />
väntar på asyl. Migrationsverkets ställningstagande är grundat<br />
på ett beslut i Migrationsöverdomstolen att det ”inte råder en<br />
inre väpnad konflikt” i <strong>Irak</strong>. Trots den amerikanska offensiven i<br />
Bagdad, trots ständiga rapporter om krigshandlingar och åtföljande<br />
civila offer så råder det enligt Migrationsöverdomstolen<br />
ingen väpnad konflikt.<br />
Migrationsöverdomstolens slutsats saknar såväl verklighetsförankring<br />
som sunt förnuft.<br />
USA-Storbrittanien och dess allierade bär det yttersta<br />
ansvaret för den uppkomna flyktingkatastrofen och måste bära<br />
det största ansvaret för denna humanitära katastrof. USA och<br />
Storbritannien som tar emot skamligt få flyktingar måste ta<br />
emot fler och ekonomiskt kraftfullt understödja de humanitära<br />
flyktingorganisationernas arbete i Syrien och Jordanien. De<br />
irakiska flyktingbarnen måste få tillgång till skola och hälsovård.<br />
Sverige uppmanar andra europeiska länder att ta ett större<br />
flyktingansvar, men det räcker inte. De som förorsakat flyktingkatastrofen<br />
ska betala.<br />
n n <strong>Irak</strong>Solidaritet kräver att Migrationsöverdomstolen fattar<br />
ett nytt beslut som grundar sig på det verkliga läget i <strong>Irak</strong><br />
n n <strong>Irak</strong>Solidaritet kräver att irakier som flytt kriget i <strong>Irak</strong><br />
inte ska skickas tillbaka till södra och mellersta <strong>Irak</strong> under<br />
rådande förhållanden.<br />
n n <strong>Irak</strong>Solidaritet uppmanar den svenska regeringen att<br />
kräva att ockupationsmakterna USA och Storbrittanien tar sitt<br />
fulla ansvar för flyktingkatastrofen.<br />
Ockupationen måste upphöra!<br />
Föreningen <strong>Irak</strong>Solidaritet<br />
Två miljoner internflyktingar i landet bor<br />
i tältläger eller hos släktingar, ofta utan vare<br />
sig el eller rent vatten. Kolera och andra<br />
svåra infektionssjukdomar sprids. De lokala<br />
regionsstyrelserna har infört förbud för<br />
flyktingar att slå sig ned om de inte har nära<br />
släktingar.<br />
Sverige, EU, FN och världens länder har<br />
ansvar för flyktingarna, men måste kräva av<br />
ockupationsmakten att den tar sitt ekonomiska<br />
ansvar. <strong>Irak</strong>s flyktingar har också rätt<br />
till landets oljeinkomster.<br />
Den svenska regeringen, media och organisationer<br />
talar om flyktingarna som om<br />
de kom från yttre rymden. Att de växande<br />
flyktingskarorna beror på ockupationsmaktens<br />
bombningar, anfallsvåg, attacker och<br />
raider mot civila i <strong>Irak</strong> nämns knappast ens<br />
som orsak.<br />
sigyn Meder<br />
<strong>Irak</strong>Solidaritet stöder den<br />
internationella kampanjen<br />
för <strong>Irak</strong>s flyktingar:<br />
Oljeinkomsterna skall gå<br />
till flyktingarna!<br />
(Iraqi International Initiative on refugees)<br />
Ockupationen har tvingat en femtedel av<br />
<strong>Irak</strong>s befolkning i flykt inom och utanför<br />
landet. Det är den största flyktingkatastrofen<br />
sedan palestinierna fördrevs 1948.<br />
USA-alliansen bär det fulla politiska<br />
och ekonomiska ansvaret för rådande<br />
situation. <strong>Irak</strong>s flyktingar kan inte vänta.<br />
<strong>Irak</strong>Solidaritet uppmanar partier, fackliga<br />
organisationer, föreningar, humanitära<br />
organisationer och enskilda att arbeta i<br />
kampanjens anda och skriva på för <strong>Irak</strong>s<br />
flyktingar. Läs om uppropet på nästa sida:<br />
Skriv på! Agera!<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
u
OLJA<br />
Hana al-Bayati om ett självklart krav.<br />
»<strong>Irak</strong>iska oljeinkomster<br />
skall gå till flyktingarna«<br />
Mer än 4,5 miljoner irakier -<br />
en femtedel av befolkningen<br />
– har blivit flyktingar i<br />
eller utanför sitt land, på<br />
grund av den sekteristiska ockupationspolitiken<br />
och regeringarna som installerats<br />
efter den illegala ockupationen av <strong>Irak</strong> år<br />
2003.<br />
Det internationella samfundet, ockupationsmakten<br />
och regeringarna den installerat,<br />
är enligt lag skyldiga att hjälpa och<br />
beskydda irakiska flyktingar.<br />
<strong>Irak</strong>iska flyktingar är irakiska medborgare,<br />
som har rätt till ett värdigt liv, en rätt<br />
att få lika stöd av nationens resurser och<br />
rätt att åtevända till sina hem.<br />
FNs säkerhetsråd, som det högsta FNorganet,<br />
har makten och skyldigheten att<br />
försäkra sig om att de irakiska flyktingarnas<br />
behov tillgodoses genom att utfärda en<br />
resolution att den irakiska staten fördelar<br />
proportionella inkomster till ansvariga<br />
myndigheter och värdländer.<br />
efter fJorton Års sanktioner på FN:s<br />
initiativ, under medverkan av Säkerhetsrådet,<br />
och med katastrofala följder som kan<br />
klassas som folkmord har USA:s folkrättsstridiga<br />
invasion och ockupation resulterat<br />
i den värsta humanitära katastrofen sedan<br />
andra världskriget.<br />
Förutom att ha orsakat en plågsam död<br />
för mer än en miljon irakier, har minst 2<br />
miljoner blivit flyktingar i sitt eget land,<br />
medan mer än 2 miljoner är skingrade, för<br />
det mesta i grannländerna. <strong>Irak</strong>iska Röda<br />
halvmånen meddelar att bara i oktober<br />
2007 fördrevs 368 479 irakier från sina<br />
hem i <strong>Irak</strong>, medan uppskattningsvis 60 000<br />
irakier i månaden flyr till grannländerna.<br />
Det moderna <strong>Irak</strong>s utbildade medel-<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
klass, vars medverkan behövs – nu och i<br />
framtiden – för att bidra till utvecklingen av<br />
landet, både den ekonomiska och kulturella,<br />
har decimerats. Efter mord, militära<br />
ingrepp, hot och diskriminering, har de<br />
flesta av dem som återstår lämnat landet.<br />
Frånvaron av medelklass har gjort att all<br />
offentlig tjänst i det irakiska samhället har<br />
brutit samman.<br />
All information visar att fruktan för<br />
livet präglar tillvaron för de irakier som är<br />
flyktingar i eller utanför sitt land. <strong>Irak</strong>iska<br />
flyktingar har som sådana rätt till beskydd<br />
enligt gällande definitioner och internationell<br />
lag. FN:s flyktingkonvention av år<br />
1951 och tillhörande protokoll, fastställer<br />
att en flykting är var och en ”som känner<br />
en välgrundad fruktan på grund av sin ras,<br />
religion, nationalitet, eller tillhörighet till<br />
en särskild samhällsopinion och befinner<br />
sig utanför sitt land, som är oförmöget eller<br />
ovilligt att ge honom beskydd i landet”.<br />
irakiska flyktingar har rätt till ett värdigt<br />
liv. Den USA-ledda ockupationsmakten<br />
och regeringarna den installerat, är underordnade<br />
internationell lag – genom Fjärde<br />
Génèvekonventionen och dess tillägg, samt<br />
genom Säkerhetsrådets resolutioner 1265,<br />
1296 och 1674 att skydda civila i <strong>Irak</strong> och<br />
sörja för deras grundläggande behov. I<br />
stället inför ockupationsmakten och dess<br />
regeringar en sekteristisk politik med stöd<br />
till sekteristiska miliser, som utför etnisk<br />
rensning. De är oförmögna eller ovilliga<br />
att sörja för ens de mest grundläggande<br />
behoven, inkluderande nödvändig tillgång<br />
till vatten och el. Denna politik tvingar<br />
miljoner att leva i fattigdom eller att fly för<br />
sina liv.<br />
Varken ockupatonsmakten, eller de<br />
“Nonsens. Helt fel. Det finns mycket sådant där,<br />
myter, som far omkring. Jag är glad att ni frågade.<br />
Det har ingenting att göra med oljan, bokstavligen<br />
ingenting med oljan att göra.<br />
dÅvarande försvarasMinister donald ruMsfeld 2002<br />
regeringar den installerat, individuella<br />
stater eller Världssamfundet har tillgodosett<br />
lagliga eller moraliska skyldigheter mot<br />
irakiska flyktingar, eller mot de länder som<br />
tagit hand om dem. Medan levnadsförhållandena<br />
för irakier försämras, blir de en<br />
social, finansiell och ekonomisk börda för<br />
värdländerna, av vilka många redan har en<br />
stor flyktingbefolkning.<br />
<strong>Irak</strong>iska flyktingar har rätt till trygghet,<br />
erkända pass och uppehållstillstånd, föda,<br />
tak över huvudet, hälsovård och utbildning.<br />
Om inga skyndsamma årgärder vidtas för<br />
att lösa dessa problem, så kommer en generation<br />
irakier att förlora sin allomfattande<br />
rätt till utbildning, vilket är ett hot mot de<br />
irakiska flyktingarna, men också mot <strong>Irak</strong>s<br />
framtid. Det är bråttom att ge eleverna<br />
tillträde till skolor. Man måste hjälpa värdländerna<br />
att möta de irakiska flyktingarnas<br />
behov, vilket också höjer och mobiliserar<br />
den stora potential dessa flyktingar har.<br />
Det brådskar med en lösning. Det<br />
innebär att våldet i <strong>Irak</strong> måste upphöra,<br />
för att tillåta irakiska flyktingar att kunna<br />
återvända till sina hem i säkerhet. Ockupationsmakten<br />
och den regering den har<br />
tillsatt, ansvarar för att skydda civila från<br />
våld. Det finns inga tecken som tyder på att<br />
den kommer att uppfylla denna skyldighet.<br />
Det faktum att en massutvandring (exodus)<br />
äger rum, bevisar att regeringen i <strong>Irak</strong>,<br />
eller ockupationsmakten, inte beskyddar<br />
befolkningen.<br />
fn:s säkerhetsrÅd måste utfärda en resolution<br />
nu. Säkerhetsrådet har den lagliga<br />
och politiska makten att utfärda en resolution<br />
som uppfordrar staten <strong>Irak</strong> att fördela<br />
en del av <strong>Irak</strong>s oljeinkomster, proportionell<br />
mot antalet flyktingar i värdländerna.<br />
Ingen kan rätteligen motsätta sig ett<br />
sådant förslag. <strong>Irak</strong>iska flyktingar är<br />
irakiska medborgare. De har rätt till<br />
sin andel av nationens resurser och<br />
att begära beskydd med stöd av den<br />
egna staten. Deras rätt att återvända<br />
måste garanteras.<br />
Ett prejudikat finns redan, med<br />
Säkerhetsrådets resolution 986 år<br />
1995. Denna resolution genomdrevs
också av humanitära skäl. Den uppfordrade<br />
den irakiska staten att avdela en del av<br />
de inhemska inkomsterna till FN:s byrå för<br />
humanitär hjälp ”för att tillförsäkra alla<br />
delar av det irakiska samhället en jämlik<br />
fördelning av humanitär hjälp”, alltså även<br />
till irakiska medborgare i de tre nordliga<br />
guvernementen, som administrativt inte är<br />
underordnade centralregeringen. Dagens<br />
irakiska flyktingar är i samma situation,<br />
de står utanför den administration som<br />
utövas av <strong>Irak</strong>s centralregering.<br />
Staternas ansvar mot flyktingar är<br />
etablerat i internationell lag. Att genom en<br />
resolution från Säkerhetsrådet, uppmana<br />
den irakiska staten att fördela proportionella<br />
inkomster till irakiska flyktingar är<br />
den enda effektiva vägen för ursprungslandet<br />
och den internationella gemenskapen<br />
att fullfölja sina skyldigheter mot både<br />
inhemska flyktingar och värdländer att<br />
tillgodose deras rättigheter som flyktingar<br />
och värdighet som irakiska medborgare.<br />
FN-kontor, värdlandets institutioner,<br />
NGO:s och irakiska flyktingrepresentanter<br />
kan övervaka distributionen av de samlade<br />
inkomsterna.<br />
irakiska flyktingar kan inte vänta<br />
tills de får återvända hem, för att se sina<br />
väsentliga behov tillgodosedda. Det internationella<br />
samfundet har skyldighet att<br />
agera nu. Säkerhetsrådets resolution 986<br />
– 1995, fastslog att de irakiska oljeinkomsterna<br />
var till för alla irakier. Som irakiska<br />
medborgare har irakiska flyktingar lika<br />
rätt till <strong>Irak</strong>s oljetillgångar.<br />
Vi uppmanar alla regringar, FNkontor<br />
och organisationer - människorätts-<br />
och humanitära - och alla medvetna<br />
människor att arbeta tillsammans, för att<br />
försäkra sig om att Säkerhetsrådet antar<br />
och implementerar denna uppmaning att<br />
se till att den irakiska staten avdelar oljeinkomster<br />
till de irakiska flyktingarna.<br />
Vi uppmanar staterna – särskilt de<br />
som deltagit i den olagliga invasionen<br />
och förstörelsen av <strong>Irak</strong> att fullgöra sina<br />
skyldigheter och ta sitt ansvar och tillskjuta<br />
nödvändiga tillgångar till FN:s High<br />
Commissioner för uppdraget att beskydda<br />
irakiska flyktingar.<br />
Vi begär av alla att samla in pengar<br />
och vidta alla åtgärder för att förse irakiska<br />
flyktingar och de organisationer som<br />
hjälper dem, med direkt stöd.<br />
Mänskligheten är i svårt trångmål i<br />
<strong>Irak</strong>. Vi har ansvaret att rädda den.<br />
hana al-bayati<br />
är koordinator för initiativet.<br />
översättning: carl-Magnus wendt<br />
OLJEUPPROPET!<br />
n n Mer än 4,5 miljoner irakier - en femtedel av befolkningen – har blivit<br />
flyktingar i eller utanför sitt land, på grund av den sekteristiska ockupationspolitiken<br />
och regeringarna som installerats efter den illegala ockupationen av <strong>Irak</strong> år 2003.<br />
Det internationella samfundet, ockupationsmakten och regeringarna den<br />
installerat, är enligt lag skyldiga att hjälpa och beskydda irakiska flyktingar.<br />
<strong>Irak</strong>iska flyktingar är irakiska medborgare, som har rätt till ett värdigt liv, rätt att<br />
få lika stöd av nationens resurser och rätt att återvända till sina hem.<br />
FN:s säkerhetsråd, som det högsta FN-organet, har makten och skyldigheten att<br />
försäkra sig om att de irakiska flyktingarnas behov tillgodoses genom att utfärda<br />
en resolution att den irakiska staten fördelar proportionella inkomster till ansvariga<br />
myndigheter och värdländer.<br />
Mänskligheten är i svårt trångmål i <strong>Irak</strong>. Vi har ansvaret att rädda den.<br />
Medundertecknare<br />
Hans von Sponeck, UN Humanitarian Coordinator for Iraq (1998-2000),<br />
Germany.<br />
Denis Halliday, UN Humanitarian Coordinator for Iraq (1997-1998), Ireland.<br />
Ms. Niloufer Bhagwat, Advocate, Vice President of the Indian Association of<br />
Lawyers.<br />
Mathias Chang, 37 years in the antiwar movement, Malaysia.<br />
Sabah Al-Mukhtar, President Arab Lawyers Association, UK.<br />
Issam Al-Chalabi, Former Iraqi Oil Minister, Iraq-Jordan.<br />
Saeed H. Hassan, Former Iraqi Permanent Representative to the UN, Iraq<br />
-Egypt.<br />
Dr Curtis F J Doebbler, Professor of law, at Najah National University, Nablus,<br />
Palestine.<br />
Dirk Adriaensens, Member Executive Committee BRussells Tribunal, Belgium.<br />
Dahr Jamail, Independent Journalist, Author of “Beyond the Green Zone: Dis<br />
patches from an Unembedded Journalist in Occupied Iraq”, USA.<br />
Paola Manduca, Geneticist and Antiwar Activist, New Weapons, Italy.<br />
Bert De Belder, M.D., Coordinator, Medical Aid for the Third World, Belgium.<br />
Mohammed Aref, Science Writer, Advisor for ‘Arab Science&Technology Foun<br />
dation’, UAE.<br />
Abdul Ilah Albayaty, Writer, Iraqi Political Analyst, Iraq-France.<br />
Dr Ian Douglas, Writer, Egypt.<br />
Hana Al Bayaty, Iraqi International Initiative Coordinator, France-Iraq / Egypt.<br />
Läs mer och skriv på för <strong>Irak</strong>s flyktingar http://3iii.org/proposal<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
Det har nu gått fem år sedan USA:s olagliga invasion av <strong>Irak</strong>. Ända sedan<br />
president Bush efter sex veckors krig tillkännagav att USA segrat har vi<br />
matats av desinformation i ett omfång utan motsvarighet. Glädjekalkyler,<br />
framgångssagor och segeruttalanden har levererats till omvärlden medan det<br />
reella kriget i det tysta utförts med förödande hårdhet, smutsiga metoder och<br />
oheliga allianser. Alltsedan 2004 har USA tillämpat principen att hellre rasera<br />
landet än att godta att strategin misslyckats.<br />
USA:s <strong>Irak</strong>politik<br />
denna allMänna bild kan<br />
illustreras av det sista årets<br />
utveckling. I början av 2007<br />
menade flertalet kommentatorer<br />
att USA hade förlorat kriget. Den<br />
irakiska befolkningen var helhjärtat emot<br />
hela det amerikanska projektet, motståndet<br />
var djupt rotat och agerade alltmer<br />
sofistikerat. Den amerikanska militären<br />
var demoraliserad. Förtvivlade rop började<br />
höjas om att dela <strong>Irak</strong> för att rädda<br />
de viktigaste målsättningarna. Vilka dessa<br />
var blev då mycket tydliga. Såväl den<br />
amerikanska regeringen som rapporter<br />
från olika s.k. oberoende råd och institut<br />
– exempelvis den omtalade Bakerrapporten<br />
- framhöll att det var oerhört viktigt<br />
att garantera de ekonomiska förbindelser<br />
som ingåtts mellan de bägge länderna,<br />
och att den irakiska oljeindustrin nu måste<br />
öppnas för internationellt kapital med<br />
hjälp av en ny oljelag. Osäkerheten i landet<br />
har fördröjt den förväntade olje-bonanzan<br />
och för att rädda det ekonomiska och politiska<br />
projektet måste omvärlden levereras<br />
en success story.<br />
President Bush och den nya befälhavaren<br />
Petraeus levererade ”the Surge”.<br />
Med en liten injektion av ytterligare ett 30<br />
000-tal soldater skulle bilden fullständigt<br />
vändas upp och ned, och seger (än en gång)<br />
proklameras. Den egentliga förstärkningen<br />
var inte särskilt stor. Om vi räknar all trupp<br />
brännpunkt irak 18<br />
i regionen, militärt anlitade kontraktörer<br />
samt de USA-lojala regeringsstyrkorna<br />
förfogar man över mer än 700 000 man i<br />
krigföringen. Man hade alltså något annat<br />
i kikaren; ett skifte av strategi som nu ett år<br />
senare kan rekonstrueras.<br />
1 Militär offensiv.<br />
pÅ nÅgra hÅll i landet gick man på<br />
offensiv mot olika grupperingar. Sedan<br />
något år hade man diskuterat möjligheten<br />
av ett eskalerat bombkrig. Detta kom nu<br />
att realiseras, under sommarmånaderna<br />
femdubblades flygbombningarna för att<br />
åstadkomma chockverkan mot motståndsgrupper<br />
och civilbefolkning. Även markstrider<br />
tilltog och belysande är att alla typer<br />
av förlustsiffror gick i taket dessa månader<br />
– även för USA och de irakiska regeringsstyrkorna.<br />
Krigströtta amerikanska soldater<br />
avhåller sig nu regelbundet från beordrade<br />
bevakningsuppdrag. Under hösten<br />
minskade det militära våldet avsevärt för<br />
några månader, men 2007 blev totalt sett<br />
det blodigaste året hittills. Omedelbart efter
årsskiftet inleddes i skuggan av primärvalen<br />
i USA flera nya offensiver från både USAstyrkor<br />
och irakiska regeringsstyrkor, och<br />
återigen kunde vi se exempel på förödande<br />
flygbombningar och andra tillslag som<br />
drabbade mängder av civila. Det räcker att<br />
nämna Arab Jabour som i mitten av januari<br />
bombades med 50 ton bomber, ungefär lika<br />
mycket som en gång Guernica i Spanien,<br />
och Mosul som snart också skulle utsättas<br />
för en större markoffensiv. I söder fortsatte<br />
regeringsstyrkorna slå ned med oerhört<br />
våld mot regeringspartiernas politiska och<br />
religiösa konkurrenter.<br />
2 Tona ned bilden av<br />
religiöst inbördeskrig.<br />
Medan Man under 2006 hade använt<br />
talet om inbördeskrig för att slå mot olika<br />
motståndsgrupperingar och som argument<br />
för fortsatt amerikansk närvaro, talades nu<br />
mindre om de religiösa spänningarna som<br />
ockupanten själv underblåser. Under våren<br />
2007 kunde de USA-lojala shiitiska partierna<br />
i Bagdad fortsätta utrensningarna bland<br />
befolkningen i huvudstaden. När staden i<br />
början av hösten 2007 i det närmaste var<br />
fullständigt uppdelad, och mellan en och<br />
två miljoner av dess invånare flytt, så kunde<br />
man peka på ett minskat våld mot civila.<br />
Anledningen till detta var även att aktioner<br />
av de USA-lojala partimiliserna, de s.k.<br />
dödspatrullerna, som använts såväl mot<br />
misstänkta motståndsmän som i de religiösa<br />
rensningarna kunde trappas ned. Samtidigt<br />
utverkades dessutom en halvårslång vapenvila<br />
med den starkt USA-kritiska men också<br />
politiskt spelsinnade Muqtada al-Sadrs<br />
rörelse. De nya miliser som nu sattes in<br />
mot motståndet i norr kunde knappast ha<br />
kunnat förenas med den tidigare bilden av<br />
religiöst inbördeskrig, eftersom konflikterna<br />
tydligt gick mellan ockupationslojala och<br />
ockupationsmotståndare oavsett område<br />
eller religiös tillhörighet.<br />
3 Bygga nya<br />
miliser i norr.<br />
sedan hösten 2006 experimenterade amerikanerna<br />
med att bygga upp nya miliser<br />
i de sunni-dominerade områdena i <strong>Irak</strong>.<br />
Syftet var bland annat att försöka säkra<br />
de utsatta oljeledningarna i dessa delar av<br />
landet. Eftersom de shiitiska USA-lojala<br />
regeringspartierna vägrar acceptera något<br />
större antal folk i landets militära styrkor<br />
som inte tillhör de egna partimiliserna eller<br />
nätverken, så sker denna utökade militarisering<br />
utanför statsapparaten. I områden<br />
där arbetslösheten ligger på 70 procent<br />
eller däröver, har det inte varit några<br />
problem att värva fotfolk till dessa nya<br />
miliser, där de får en liten lön för mödan att<br />
”Till och med en idiot förstår principen. Vi behöver<br />
oljan. Det låter fint att prata om frihet, men<br />
Kuwait och Saudiarabien är knappast demokratier,<br />
och om deras främsta exportgröda var apelsiner<br />
skulle vi struntat i alltihop.”<br />
ställa sig på ockupantens sida. Som ledare<br />
har man placerat villiga shejker, ofta yngre<br />
makthungriga män som eftertraktat positionen<br />
som klanledare. För att stärka deras position<br />
har dessutom en del av ansvaret för<br />
den s.k. återuppbyggnaden av infrastruktur<br />
och civilsamhälle lagts över till dem. I<br />
skrivande stund består dessa ytterligare<br />
stridskrafter av ca 70 000 man men deras<br />
lojalitet med USA är ytterst bräcklig och<br />
troligen består de till stora delar av tidigare<br />
motståndsmän som försöker få tillträde till<br />
de reguljära militära styrkorna. Liknande<br />
försök att bygga miliser har gjorts i söder<br />
för att motarbeta Sadr-rörelsen, men får<br />
betraktas som misslyckade.<br />
4 Förberedelse för<br />
formellt avhändande.<br />
inoM ett par veckor i november togs två<br />
viktiga steg i förberedelserna för den kommande<br />
politiska strategin. FN:s säkerhetsråd<br />
gav ytterligare ett års förlängning av<br />
USA:s mandat i <strong>Irak</strong>. Ungefär samtidigt<br />
skrev premiärminister al-Maliki i Bagdad<br />
och president Bush under ett ramavtal om<br />
att <strong>Irak</strong> även fortsättningsvis kommer att<br />
önska en amerikansk militär närvaro i landet.<br />
Den amerikanska regeringen utfäster<br />
sig att ”skydda” <strong>Irak</strong> och dess regering, mot<br />
att denna garanterar USA:s ekonomiska<br />
intressen i landet. Avtalet är juridiskt oklart,<br />
och kommer att vidareförhandlas under<br />
våren. För FN vore det trivsamt att slippa<br />
fortsätta förödmjuka sig självt med fortsatta<br />
mandat.<br />
5 Framgångshistorier.<br />
bÅde frÅn washington och Bagdad har<br />
det strömmat uttalanden om de stora framgångarna.<br />
Våldet minskade (även om det<br />
mest byggde på folkflykt och vapenvilor).<br />
Motståndet minskade (snarare gick under<br />
jorden, och dök upp där motståndsfickor<br />
kunde byggas). Ekonomin har vänt och<br />
oljeproduktionen ökar (dessa uppgifter<br />
byggde på felaktiga redovisningar i Bagdad).<br />
Återuppbyggnaden närmar sig slutet<br />
(ja, för att pengarna är slut, men inget har<br />
blivit bättre). En ny lag har antagits som<br />
ska bidra till försoning mellan olika politiska<br />
krafter (fast den öppnat upp för fortsatta<br />
utrensningar av anställda inom statsappara-<br />
en rÅdgivare till bush svarar pÅ frÅgan oM krigets orsaker<br />
ten). Flyktingar i utlandet börjar återvända<br />
(ja, eftersom deras pengar och visa tagit<br />
slut, och än fler fortsätter fly ut ur landet).<br />
Den som läser rapporter från FN och oberoende<br />
institut ser att allt bara blir värre.<br />
Den irakiska staten är så söndertrasad och<br />
korrumperad att den inte ens kunde få ut<br />
de nya egna medlen för återuppbyggnad<br />
av el- vatten- och oljeinfrastruktur i landet,<br />
pengarna samlades istället på hög i bankvalv<br />
i New York.<br />
6 Handels<br />
förhandlingar.<br />
eftersoM allt nu gick så bra kunde de<br />
efterlängtade kontrakten börja diskuteras.<br />
Under hösten inledde den kurdiska<br />
provinsregeringen självsvåldigt egna<br />
förhandlingar med olika oljebolag, vilket<br />
fick regeringen i Bagdad att ogiltigförklara<br />
dessa och brådstörtat sätta igång förhandlingar<br />
under vintern och denna våren. Hela<br />
tiden slås på trumman för en omtvistad<br />
oljelag som ska utvidga möjligheterna för<br />
riktigt lönsamma kontraktsformer, men så<br />
länge släpps nu de stora bolagen in med<br />
enklare tekniska kontrakt. De ansvariga<br />
ministrarna i Bagdad lovar stora affärer,<br />
inte minst med återupptagandet av tidigare<br />
utlovade privatiseringar av de statsägda företagen<br />
i landet. Utan att höja ögonbrynen<br />
inför sakernas tillstånd för nu EU förhandlingar<br />
om kommande gasleveranser, ivrigt<br />
påhejat av USA för att av säkerhetspolitiska<br />
skäl hejda Europas beroende av den ryska<br />
gasen. På liknande vis förs förhandlingar<br />
om <strong>Irak</strong>s inträde i WTO, världshandelsorganisationen,<br />
eftersom ”reformerna” gått<br />
åt rätt håll i landet.<br />
Sådan är alltså situationen denna<br />
vår 2008. Vi levereras bilder av framgång,<br />
vars syfte är att säkra USA:s och starka företagsintressens<br />
agenda. Världssamfundets<br />
institutioner dras alltmer ned i det rättsliga<br />
moras ockupationen inneburit. De avtal<br />
som knyts för samtidigt med sig att vi har<br />
orsak att befara att amerikansk militär låses<br />
fast i <strong>Irak</strong> för lång tid framåt. För ingen<br />
väntar sig väl att den irakiska befolkningen<br />
låter detta fortgå ostört?<br />
Mathias cederholM<br />
historiker vid lunds universitet<br />
MedleM i irakkoMMittén i MalMö<br />
19<br />
brännpunkt irak
Analys<br />
Motståndsrörelsen i <strong>Irak</strong> kräver att ockupationstrupperna<br />
ska dras bort från <strong>Irak</strong> omedelbart. Enligt västliga media<br />
skulle det betyda kaos. Dessa farhågor kommenterades av<br />
Sami Ramadani vid konferensen ”Värld mot krig” i London<br />
den 1 december 2007. Här följer hans inlägg:<br />
Ut med ockupanterna<br />
– omedelbart!<br />
0<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
Till frÅgan om bortdragande:<br />
Notera att på grund<br />
av etablissemangets och<br />
medias roll har debatten<br />
svängt från att avsluta ockupationen<br />
till att avsluta inbördeskriget och<br />
terrorn i <strong>Irak</strong>. Detta är en stor svängning<br />
som med orätt har övertygat stora sektorer<br />
bland allmänheten om att det kanske<br />
finns skäl för trupperna att stanna kvar<br />
åtminstone en kort tid, för att detta kommer<br />
att hejda blodsutgjutelse eller minska<br />
blodspillan i landet.<br />
Enligt min mening är detta en farlig<br />
svängning och en framgång för etablissemangen<br />
i USA och Storbritannien och<br />
huvudströmmens media, då det gäller<br />
att förflytta debatten, precis som de före<br />
kriget flyttade den till att fokusera på<br />
massförstörelsevapen, då saken egentligen<br />
gällde frågan om aggression och ockupation<br />
av ett annat suveränt land.<br />
Jag skulle hävda att de USA-ledda<br />
trupperna och deras närvaro i <strong>Irak</strong> inte är<br />
en kraft för fred, stabilitet eller för att föra<br />
folk närmare varandra, inte för försoning<br />
eller för minskad blodsutgjutelse. Det är<br />
själva huvudstyrkan bakom det mesta av<br />
våldet i landet.<br />
Om vi inte håller detta i medvetande,<br />
kommer vi att förlora oss i ett träsk av<br />
argument att de kanske skulle stanna lite<br />
längre; kanske om ett halvår, kanske om<br />
två år, kommer de att ha stabiliserat landet<br />
så att de sedan kan säga farväl till landet.<br />
Det är en fullständigt oriktig bild av situationen<br />
i <strong>Irak</strong>.<br />
Detta är en farlig, giftig, söndrande<br />
kraft i det irakiska samhället. De begår<br />
det mesta av våldet och de drar till sig det<br />
mesta av våldet. Så deras närvaro är ett<br />
gift i det irakiska samhället och ju längre<br />
de stannar, desto större är risken för att det<br />
irakiska samhället slits sönder.
”Deras närvaro inne i <strong>Irak</strong> – socialt, ekonomiskt,<br />
politiskt, militärt – är det gift som måste dras<br />
bort från det irakiska samhället.”<br />
de spenderar MilJarder på det. Nio<br />
miljarder dollar har försvunnit, enligt<br />
USA:s kongress och [ockupationsmaktens<br />
chefsadministratör] Paul Bremer. De<br />
skeppade in 350 ton kontanter, 100-dollarsedlar,<br />
till <strong>Irak</strong>, historiens största transport<br />
av kontanter någonsin, 12 miljarder dollar.<br />
Tre miljarder redovisades, nio miljarder<br />
har försvunnit, och Bremer sade till<br />
kongressen: Ni har ingen rätt att fråga mig<br />
om det, för det är inte amerikanska skattebetalares<br />
pengar, det är irakiska pengar.<br />
Detta är pengar som USA kontrollerar<br />
från oljeförsäljningen enligt det så kallade<br />
suveräna arrangemanget, att USA hanterar<br />
<strong>Irak</strong>s plånbok.<br />
De smugglade pengar, och inom ett år<br />
efter att de ockuperade landet smugglade<br />
de, enligt Amnesty International, 200 000<br />
kalasjnikovs, genom privata företag från<br />
Bosnien, åren 2004 och 2005.<br />
Nio miljarder saknade dollar och 200<br />
000 kalasjnikovs – det säger något viktigt<br />
om den roll USA spelar inom det irakiska<br />
samhället. Tusentals organisationer inom<br />
det så kallade civila samhället inrättades<br />
för 100 000 dollar styck; irakier kallar dem<br />
”100 000 dollar-organisationer”.<br />
De skapar strukturer, organisationer, för<br />
att fördjupa sin närvaro i landet, inte för<br />
att minska den. Deras strategi för bortdragande<br />
är inte att säga att de bör dra sig<br />
bort helt och hållet från samhället.Deras<br />
strategi för bortdragande är baserad på<br />
etablerandet av en marionettregim i Bagdad<br />
uppbackad av permanenta baser. De<br />
bygger fortfarande dessa sex jättelika baser<br />
i landet – det är de permanenta baserna,<br />
de massiva baserna, som de bygger i <strong>Irak</strong>.<br />
De använder ännu <strong>Irak</strong> som en aggressionsplattform<br />
för sina kommande krig<br />
– mot Iran, kanske Syrien, och i förbund<br />
med Israel mot det libanesiska folket.<br />
Deras närvaro inne i <strong>Irak</strong> – socialt, ekonomiskt,<br />
politiskt och militärt – är det gift<br />
som måste dras bort från det irakiska samhället.<br />
Och dras bort ju förr dess bättre.<br />
Jag skulle säga: Omedelbart bortdragande!<br />
Det kan arrangeras så att de lämnar<br />
landet inom några månader med hjälp<br />
Internationell<br />
fredskonferens i<br />
London<br />
n n Över 1 200 delegater från<br />
antikrigsrörelsen världen över<br />
kom till London för den internationella<br />
fredskonferensen World<br />
Against War.<br />
Delegater från 26 länder talade<br />
vid konferensen, rapporterade<br />
om utvecklingen i sina regioner<br />
och diskuterade strategin för rörelsen.<br />
Deltagarna kom enhälligt<br />
överens om att organisera demonstrationer<br />
för att trupperna<br />
ska dras ut ur <strong>Irak</strong> och Afghanistan<br />
och mot ett angrepp på Iran<br />
i alla länder omkring femårsdagen<br />
av angreppet på <strong>Irak</strong> mellan<br />
den 15 och 22 mars.<br />
Konferensdeltagarna kom från<br />
Kanada, Tjeckiska Republiken,<br />
Danmark, Frankrike, Tyskland,<br />
Grekland, Egypten, Island,<br />
Iran, <strong>Irak</strong>, Irland, Italien, Kenya,<br />
Libanon, Nederländerna, Norge,<br />
Pakistan, Palestina, Polen,<br />
Somalia, Sydkorea, Spanien,<br />
Schweiz, Turkiet, Storbritannien<br />
och USA.<br />
Flera av inläggen kan ses och<br />
höras på http://www.stopwar.<br />
org.uk/<br />
av Förenta Nationerna, utan inblandning<br />
av länder som begått aggression mot det<br />
irakiska folket.<br />
Media här i Storbritannien har ändrat<br />
fokus för diskussionen och inriktat sig på<br />
att säga att <strong>Irak</strong> och irakierna är hopplöst<br />
splittrade med farliga sekteristiska, etniska<br />
och till och med rasmässiga gränsdragningar.<br />
det finns skillnader i det irakiska samhället.<br />
Några av dessa skillnader har trappats<br />
upp till våldsnivåer. Men det irakiska<br />
folket genom sin långa historia har inte<br />
sett gatustrider mellan samhällsgrupper<br />
– shia mot sunni, kurder mot araber, kristna<br />
mot muslimer osv. Dessa nya problem,<br />
nya politiska fasetter inom samhället, är<br />
dynamiskt helt och hållet förbundna med<br />
ockupationen. Ta bort ockupationen, och<br />
mycket av dessa konflikter kan reduceras<br />
till deras tidigare nivå.<br />
Jag säger inte att våldet kommer att<br />
upphöra omedelbart eller att det kommer<br />
att bli fullständig fred och ro så snart de<br />
drar sig tillbaka, men det irakiska folket får<br />
en möjlighet att lösa sina egna konflikter<br />
utan närvaron av hundratusentals soldater,<br />
tiotusentals legosoldater och alla de hemliga<br />
miliserna och dödsskvadronerna och<br />
andra organisationer som ockupationen<br />
skapar. Tag bort allt detta och det irakiska<br />
folket kommer att ha möjligheten att lösa<br />
sina egna meningsskiljaktigheter. Det kan<br />
ta fem år, det kan ta tio år eller tjugo år,<br />
men detta kallas nationellt självbestämmande<br />
för det irakiska folket; att hävda sin<br />
värdighet, att hävda sin strävan efter frihet<br />
och demokrati.<br />
inlägg av saMi raMadani vid<br />
konferensen world against war,<br />
1 deceMber 2007<br />
översättning: christer lundgren.<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
Läst<br />
Smaragdstaden<br />
Kan det här verkligen<br />
vara sant? Är<br />
detta möjligt? Dessa<br />
frågor dyker hela<br />
tiden upp i huvudet<br />
vid läsningen av<br />
Rajiv Chandrasekarans<br />
bok om hur<br />
USA administrerade<br />
det ockuperade <strong>Irak</strong><br />
under de första åren<br />
efter Saddamregimens<br />
fall.<br />
De drygt 300 sidorna är en förfärande<br />
skildring av försöken<br />
att förverkliga Bush’s vision av<br />
det nya <strong>Irak</strong>. Visionen var en<br />
neokonservativ planritning av ett USAvänligt<br />
land utan marknadsstörande välfärd,<br />
där privata initiativ, låga skatter och<br />
privatiseringar skulle få hjulen att börja<br />
rulla i det totalt förödda landet. Lojaliteten<br />
till Bush’s vision bestämde därför vilka<br />
personer som sattes att genomföra reformerna.<br />
Resultatet blev att <strong>Irak</strong>s styrelse<br />
togs över av en tusenhövdad samling neokonservativa<br />
fundamentalister från USA.<br />
Nästan ingen kunde arabiska eller kände<br />
till något om <strong>Irak</strong> eller arabvärlden i stort.<br />
I de allra flesta fall var dessa styresmän<br />
också helt okunniga inom sitt sakområde.<br />
Uppgiften var inte att bygga upp det som<br />
förstörts av krig och sanktioner utan en<br />
”total make-over” för att förverkliga den<br />
neo-konservativa visionen. Några exempel<br />
på de förödande vansinnigheter som blev<br />
resultatet:<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
ett gäng ungdoMar som skickat in sina<br />
CV till en konservativ tankesmedja rekryterades<br />
och gick under öknamet ”the brat<br />
pack”. De fick förtroendet att administrera<br />
<strong>Irak</strong>s budget på 13 miljarder dollar.<br />
Ansvaret förr att bygga upp och göra om<br />
Bagdads börs lades på en 24-åring utan<br />
någon som helst finansiell utbildning eller<br />
erfarenhet av finansiell verksamhet.<br />
En annan trogen republikan hade<br />
meriten att ha varit rektor för ett mindre<br />
college där Rumsfelds fru satt i styrelsen.<br />
Hans uppgift var att omvandla den högre<br />
utbildningen i ett land med 375 000<br />
studenter. Att nästan alla universitet var<br />
plundrade såg han som en fördel, det gav<br />
ju ett gyllene tillfälle till ”a clean start”.<br />
En annan fördel var att tiotusentals lärare<br />
avskedats eftersom de hade anknytning<br />
till Baathpartiet. Denne utbildningsexpert<br />
såg det som väsentligt att inte kunna något<br />
om <strong>Irak</strong> eller landets utbildningssystem.<br />
Då kunde han lättare ta itu med omvand-<br />
”Resultatet blev att <strong>Irak</strong>s styrelse togs över<br />
av en tusenhövdad samling neokonservativa<br />
fundamentalister från USA. Nästan ingen kunde<br />
arabiska eller kände till något om <strong>Irak</strong> eller<br />
arabvärlden i stort. ”<br />
lingen utan förutfattade meningar.<br />
Det mest hårresande exemplet handlar<br />
om hälsovården. Sjukhusen var bombade<br />
eller plundrade och saknade allt.<br />
Utrustning, inredning och mediciner var<br />
förstörda eller stulna. Elektricitet fanns<br />
bara några timmar om dagen. Behovet<br />
av rent dricksvatten var akut, epidemier<br />
spred sig. Till att reda upp detta sattes inledningsvis<br />
en riktig expert, en läkare med<br />
gedigen erfarenhet av katastrofmedicin.<br />
Men han ansågs inte tillräckligt lojal med<br />
visionen och fick sparken efter bara några<br />
veckor. Ersättaren var en socialarbetare<br />
som kände den republikanske guvernören<br />
i Michigan. Han hade också erfarenhet av<br />
internationellt bistånd i kombination med<br />
kristen mission. Den nye ”experten” såg<br />
det som allra viktigast att minska trycket<br />
på sjukhusen med förebyggande åtgärder.<br />
Han lanserade därför en antirökningskampanj<br />
och bestämde att den fria sjukvården<br />
nu skulle beläggas med avgifter.<br />
kan dessa och otaliga andra liknande<br />
exempel verkligen vara sanna? Chandrasakar<br />
var stationerad i Bagdad som Washington<br />
Posts korrespondent. Boken bygger<br />
i huvudsak på intervjuer med hundratals<br />
personer som deltog i den amerikanska<br />
omvandlingen av <strong>Irak</strong>. Framförallt efter att<br />
de lämnat <strong>Irak</strong> och återvänt till USA. Det<br />
finns alltså ingen möjlighet för en utomstående<br />
att kontrollera uppgifterna.
En annan viktig fråga är: hur kunde allt<br />
detta vara möjligt? Chandrasakar framhåller<br />
främst konflikten mellan USA:s försvarsdepartement<br />
och utrikesdepartement som förklaring<br />
till den administrativa katastrofen. De kunniga<br />
experterna från utrikesdepartementet bortmanövrerades<br />
och ersattes av lojala neo-konservativa<br />
fundamentalister med anknytning<br />
till försvarsdepartementet. Överallt i boken<br />
framkommer också en annan förklaring. En<br />
arrogans utan like, baserad på den grundläggande<br />
uppfattningen att <strong>Irak</strong> befolkades<br />
av okunniga vildar, som borde hälsa de nya<br />
härskarna som befriare. En del av dessa arroganta<br />
fundamendalister satte en ära i att inte<br />
kunna någonting om <strong>Irak</strong>, andra var bara helt<br />
ointresserade. Även när det var möjligt av säkerhetsskäl,<br />
såg de ingen anledning att lämna<br />
swimmingpoolen och hamburgerbarerna i den<br />
muromgärdade ”gröna zonen”.<br />
en sista frÅga soM dyker upp vid läsningen<br />
är författarens budskap. Här och var framskymtar<br />
att Chandrasakar vill visa hur USA<br />
missade ett ”gyllene tillfälle” att åstadkomma<br />
en bättre värld för ett förtryckt folk. Att detta<br />
är Chandrasakars syfte med boken framgår<br />
helt klart av hans chat på Washington Posts<br />
hemsida. Det är mer oklart om han också<br />
menar att ockupationen skulle varit berättigad<br />
om den inte misskötts av fundamentalistiska<br />
klantskallar. Hela boken ger intryck av att det<br />
främst var visionen att förverkliga det neokonservativa<br />
superkapitalistiska drömsamhället<br />
i arabvärlden som ledde fram till kriget och<br />
ockupationen. Att få kontroll över regionens<br />
oljetillgångar nämns till exempel inte som<br />
en möjlig bakomliggande orsak. Inte ens en<br />
gång när Chandrasakar beskriver hur sjukhus,<br />
muséer, palats och alla ministerier utom oljeministeriet<br />
plundras utan att de amerikanska<br />
trupperna ingriper. På samma sätt ges läsaren<br />
intrycket att irakierna glatt skulle ha gått med<br />
på att lämna över sin olja och rea ut sina tillgångar<br />
till amerikanska företag, om ockupationen<br />
bara hade genomförts på ett bättre sätt.<br />
Trots detta är boken mycket läsvärd. Den<br />
ger en avslöjande och förskräckande bild<br />
av hur en arrogant ockupant agerar, utan<br />
tillstymmelse till respekt för det ockuperade<br />
folket och utan intresse för detta folks allra<br />
mest fundamentala behov.<br />
lena schröder har läst chandrasekaran,<br />
raJiv (2006), iMperial life in the eMerald<br />
city – inside baghdad’s green Zone.<br />
”Kontrollera oljan, och du kan kontrollera<br />
hela kontinenter. Kontrollera maten och<br />
du kontrollerar människorna”. HENRY KISSINGER<br />
Matransoner slopas<br />
n n Den irakiska regeringen har beslutat att de matransoner (food for oil)<br />
som räddat miljoner irakier undan svält ska tas bort i juni i år.<br />
De infördes av <strong>Irak</strong>s tidigare president Saddam Hussein under de svåra<br />
sanktionsåren för att underlätta livet för civilbefolkningen. UNESCO uttalade<br />
sitt beröm för den rättvisa fördelningen av ransonerna.<br />
Under ockupationen har de urholkats av inflation, flyktingar har många<br />
gånger blivit av med sin ranson, men för miljoner har de haft stor betydelse.<br />
Beslutet att avskaffa ransonerna beror på <strong>Irak</strong>s förpliktelser mot Världsbanken,<br />
säger den irakiska regeringen. Men beslutet var kontroversiellt och<br />
parlamentet tillfrågades inte.<br />
I tvåflodslandet med sina berömda bevattningssystem och urgamla<br />
jordbruk härjar Monsanto, Syngenta och Dow Chemical. Ståthållare Paul<br />
Bremers beslut nr. 81 från 2004 öppnade <strong>Irak</strong>s jordbruksbygder för agrobolagens<br />
genmodifierade grödor. De redan fattiga bönderna måste köpa<br />
bolagens utsäde med tillhörande pesticider och får inte längre spara frön<br />
från förra årets skörd för kommande sådd.<br />
Svälten är också ett vapen i ockupanternas händer.<br />
Förbjudna vapen i Falluja<br />
n n USA använde splitterbomber och kemiska vapen som vit fosfor mot<br />
civilbefolkningen i Falluja. Tumörer, cancer, barn som föds med svåra deformationer<br />
ökar.<br />
Effekten av förbjudna vapen på hälsosituationen i Falluja mellan 2003-<br />
2006 granskas i en undersökning som Monitoring Net of Human Rights in<br />
Iraq (MHRI) och andra organisationer genomfört i samarbete med Fallujas<br />
allmänna sjukhus.<br />
Tre år efter USA:s andra stora angrepp på staden Falluja i november<br />
2004 inbjöd <strong>Irak</strong>Solidaritet Ahmed al Samraie, vice ordförande för MHRI<br />
att presentera rapporten om Falluja på ABF i Stockholm.<br />
Falluja förstördes till 70 procent. Sjukhus, skolor, moskéer, bostäder<br />
bombades. Tusentals människor dödades. Falluja och många andra städer<br />
har muromgärdats liksom hela kvarter i Bagdad. <strong>Irak</strong>Solidaritet har bedrivit<br />
kampanj mot dessa murar som strider mot folkrätten precis som Israels mur<br />
på Västbanken.<br />
Falluja är en symbol för USA: s systematiska förstörelse av nationen <strong>Irak</strong><br />
med dess infrastruktur och mångtusenåriga historia och kultur, men också<br />
för irakiernas heroiska motstånd.<br />
Läs hela rapporten på <strong>Irak</strong>Solidaritets hemsida.<br />
The Women´s Story<br />
n n I samarbete med Orionbion inledde journalisten och författarinnan<br />
Eman Ahmed Khammas den 29 oktober visningen av den skakande dokumentärfilmen<br />
om kvinnor under ockupation. Filmen är gjord av kvinnor.<br />
Två av dem har deltagit på seminarier arrangerade av <strong>Irak</strong>Solidaritet.<br />
Din organisation eller fackförening kan beställa visning av filmen och<br />
starta en diskussion om <strong>Irak</strong>. Skriv till info@iraksolidaritet.se<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
Galleri<br />
inFORMATION<br />
är namnen på tre utställningar Torsten Jurell har i Stockholm under april månad arrangerade av Galleri Claes Moser.. inFORMATION<br />
1 på Hälsingegatan 3 visar Jurells ”Tre Vilsna Conquistadorer möter Maya” – den skulpturgrupp som återges i <strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong> samt<br />
många andra verk som berör kriget. Öppet: 17 - 27/4 alla dagar mellan kl 12-20. Se mer på: www. jurell.com<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
Att måla ett krig<br />
I<br />
MaskMuseet i Zacatecas i Mexiko<br />
såg jag några små lerfigurer, conquistadorer,<br />
modellerade i ett stycke<br />
så som de framstod för ursprungsbefolkningen;<br />
ryttare och häst i ett – en<br />
vidunderlig stridsmaskin som Spanien<br />
skickade ut att kolonisera mellan- och<br />
sydamerika med under 1400-1600<br />
talet.<br />
Hemma började jag arbeta på en<br />
skulpturgrupp – Tre Vilsna Conquistadorer<br />
möter Maya.<br />
I ryttarens hatt formade jag en medaljong<br />
där jag tänkte att i spegelbilden skulle<br />
vi ana något som just pågick i vår tid och på så<br />
vis skulle conquistadoren bli en mer tidlös erövrare.<br />
Bilden jag valde var den kända där en vietnamesisk<br />
flicka springer naken på en väg, skadad<br />
av napalm.<br />
När jag arbetar med detta publiceras tortyrbilderna<br />
från Abu Ghraibfängelset.<br />
De amerikanska fångvaktarna har<br />
kopplat elektriska sladdar till fingrarna på<br />
en irakier som tvingats upp på en låda med<br />
något slags tygsjok över sig. Bilden är som<br />
hämtad ur en inquisitionscen.<br />
dÅ upptäcker jag, när jag skriver in tortyroffret<br />
i den andre conquistadorens medaljong,<br />
att han håller armarna utsträckta precis<br />
som den vietnamesiska flickan. När jag så skall<br />
forma den tredje medaljongen, väljer jag att göra<br />
en krucifixbild. Det var ju spridandet av kristendomen<br />
som var den sagda anledningen även om vi alla<br />
vet att det var erövringen, att stilla törsten efter guld<br />
som var den verkliga missionen. Åter, Kristus<br />
på korset håller armarna utsträckta… Allt ser<br />
ut som en medveten tanke. Men på detta vis<br />
blir conquistadorerna de tidlösa erövrare som<br />
alltid säger sig komma i ädla syften; för att<br />
sprida Guds ord, värna om de demokratiska<br />
värdena i Sydostasien eller arabvärlden. Så<br />
målar jag porträttet av Conquistadoren med<br />
siluettbilden av Abu Ghraibfången broderad<br />
i brokaden eller två conquistadorer som passerar<br />
Falluja.<br />
Jag skildrar kanske inte kriget konkret, men<br />
så som det förhåller sig bortom retoriken; att röva,<br />
erövra, plundra, vålda och döda till underkastelse. Så målar<br />
jag detta krig.<br />
torsten Jurell<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
ALDRIG GLÖMMA,<br />
ALDRIG FÖRLÅTA<br />
det kan alltid vara bra att sätta upp en spegel för att<br />
betrakta vad som hände, hur det var och vad som<br />
sas hur det var. En av spåmännen från tiden före<br />
ockupationen var Per Ahlmark.<br />
“Hans regim har nu sannolikt tillgång till några<br />
tusen ton av kemiska och biologiska vapen. Hur<br />
nära man är en atombomb vet vi inte i dag. Dokumenterad<br />
gång på gång är däremot diktatorns<br />
besatthet av sitt nukleära program… Per Ahlmark<br />
2003<br />
vi känner nuMera till denna sannolikhet liksom den<br />
säkerhet med vilken exempelvis Tony Blair höll upp<br />
ett prov på giftgasen och satte hela sin politiska<br />
heder på förekomsten av massförstörelsevapen.<br />
De var inte ensamma om dessa försäkringar. Bush<br />
förfalskade CIA´s rapporter och så skulle världen<br />
komma att tro på denna sanning.<br />
… Just nu handlar naturligtvis lögnerna om att<br />
dölja vapnen för massförstörelse. Regimen har<br />
haft fyra år på sig att utan insyn från marken<br />
gräva ner kemiska och biologiska vapen, spränga<br />
in dem i bergrum, lagra på otillgängliga platser i<br />
detta stora land, dölja dem i fabriker som också<br />
sysslar med civil produktion, låta dem föras landet<br />
runt av lastbilar och andra mobila enheter…<br />
Per Ahlmark 2003<br />
Nu har USA och dess allierade i <strong>Irak</strong> haft fem år på<br />
sig att ta sig till alla dessa otillgängliga platser och<br />
gräva upp alla dessa gömmor. De har inte funnit<br />
något. Inte ens en enda liten fjäder som de kunnat<br />
pröva att göra ett hönshus av.<br />
… <strong>Irak</strong>s väldiga ekonomiska resurser, som kommer<br />
från illegala avtal om oljeexport, nyttjas<br />
till stor del för atomprogrammet. Tiotusentals<br />
anställda, varav många skickliga tekniker och<br />
forskare, anstränger sig för att till slut få fram ett<br />
antal atombomber. <strong>Irak</strong>iska agenter är ofta på<br />
shoppingrundor över världen för att hitta utländska<br />
experter och köpa in förbjuden materiel…<br />
Per Ahlmark 2003<br />
USA´s krigsmakt garanterar nu intäkter från oljeproduktionen.<br />
Intäkter som amerikanska bolag<br />
tillskansat sig genom folkrättsvidriga kontrakt med<br />
”<strong>Irak</strong>”. Amerikanska tekniker och forskare arbetar<br />
nu vidare på att ta hem oljan som är av strategiskt<br />
intresse för supermakten.<br />
…Det blir nog inte FN-inspektörerna men Amerikas<br />
krigsmakt som till slut tvingar fram sanningen<br />
om <strong>Irak</strong>s domedagsvapen…” Per Ahlmark 2003<br />
det blev ”Amerikas krigsmakt” som grävde fram<br />
sanningen om <strong>Irak</strong>s domedagsvapen. Genom att<br />
ha misslyckats att hitta någonting överhuvudtaget<br />
har de åstadkommit vad Hans Blix och andra inspektörer<br />
inte fick chansen att slutföra – att visa att<br />
det inte fanns några massförstörelsevapen överhuvudtaget<br />
i <strong>Irak</strong>.<br />
Folkpartiets Fredrik Malm:<br />
”I Sverige säger människor: USA ut ur <strong>Irak</strong>. Jag<br />
skulle hellre säga: USA in i Iran”<br />
När det första äventyret slutade i katastrof och<br />
har bevisats vara ett brott mot alla tänkbara folkrättsliga<br />
regler, som dödat mer än ½ miljon människor<br />
(eller är det 800 000?), tvingat miljoner i flykt<br />
och ännu fler i fattigdom då kan det behövas en ny<br />
demon för att skyla över det kapitala misslyckandet<br />
och brotten. Nu ska Iran anfallas och det är meningen<br />
att vi ska glömma det som varit.<br />
peter eMsheiMer<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
”Kvinnornas situation är värre<br />
i dag än den var på min mors<br />
och till och med på min mormors<br />
tid”<br />
I<br />
vita huset berättar herr och fru<br />
Bush hur USA befriat kvinnorna i<br />
Mellanöstern från slaveri och förtryck.<br />
Kvinnorna i <strong>Irak</strong> får till och<br />
med hjälp av USA att utveckla demokratiprogram<br />
om kvinnors rättigheter och över<br />
hela landet byggs det upp yrkesutbildning<br />
för kvinnor (http://www.whitehouse.<br />
gov/news/releases/2004/03/20040312-<br />
5.html).<br />
Må så vara att det finns demokratikurser<br />
och yrkesutbildning. Men det USA<br />
givit till <strong>Irak</strong>s kvinnor är i själva verket en<br />
återgång till medeltidens mörker.<br />
– Kvinnorna är tillbaka i de mörka åren<br />
för 500 år sedan. Till och med min mor<br />
och mormor hade en bättre situation än<br />
vad kvinnorna har i <strong>Irak</strong> idag, säger Eman<br />
Ahmed Khammas, journalist och författare<br />
från Bagdad, nu i exil i Spanien.<br />
kvinnorna i irak drabbas särskilt hårt<br />
av ockupationen. Våldet från ockupationsmakten<br />
och de sekteristiska miliserna<br />
drabbar både män och kvinnor. Men<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
Emman Ahmed Khammas, journalist och<br />
författare från Bagdad, som nu bor i exil i<br />
Spanien besökte nyligen Sverige, inbjuden<br />
av <strong>Irak</strong>solidaritet.<br />
Eman Ahmed Khammas framhåller att de<br />
politiker som USA installerat vid makten,<br />
har infört ett ”renodlat patriarkaliskt samhälle”.<br />
Den gamla konstitutionen under<br />
diktaturen garanterade lika rättigheter<br />
för män och kvinnor. Denna skrivning<br />
finns även i den nya konstitutionen, men<br />
dess inledande portalparagraf stadgar att<br />
ingen lag får stiftas som går emot islams<br />
etablerade regler (www.export.gov/iraq/<br />
pdf/iraqi_constitution.pdf: Article 2A).<br />
Likaså har det införts en artikel att<br />
familjen är samhällets grundval och att<br />
staten ska upprätthålla dess religiösa, moraliska<br />
och nationella värden (ibid. Article<br />
29A). Konsekvensen har blivit att mullor,<br />
imamer och andra makthavare känner<br />
sig fria att tolka lagarna som de behagar.<br />
Foto: Martin Schibbye<br />
Så har till exempel Bagdads borgmästare<br />
ställt kvinnorna inför alternativen att bära<br />
islamisk klädsel eller lämna stan.<br />
Återgången till ”medeltidens mörker”<br />
innebär att det är särskilt farligt för kvinnor<br />
att vistas utomhus. Att gå till arbetet,<br />
besöka sjukhuset eller följa barnen till<br />
skolan är därför förenat med livsfara.<br />
den bristande säkerheten är det största<br />
problemet. Men Eman Ahmed Khammas<br />
berättar hur kvinnornas situation<br />
blivit katastrofal på område efter område.<br />
Arbetslösheten bland kvinnor har ökat<br />
dramatiskt. Det finns inga säkra statistiska<br />
uppgifter, men Eman Ahmed Khammas<br />
uppskattar att i dag har bara 10 procent<br />
av kvinnorna ett arbete. Den främsta
anledningen till detta är våldet på gatorna.<br />
Dessutom har förstörelsen av <strong>Irak</strong> särskilt<br />
drabbat kvinnors arbetsplatser. Sjukhus,<br />
mödravårdscentraler och skolor har bombats,<br />
plundrats, stängts eller privatiserats.<br />
Kvinnorna har genom denna förstörelse<br />
inte bara berövats sina arbetsplatser, utan<br />
också tillgången till sjukvård, mödravård<br />
och barnavård. I den mån det fortfarande<br />
finns vårdinrättningar kvar, är det alldeles<br />
för farligt att stå i de köer som bildas<br />
utanför deras entréer. Resultatet är att<br />
graviditeter inte längre kontrolleras och<br />
att förlossningar måste ske i hemmen,<br />
med stora risker för infektioner och andra<br />
komplikationer. Dessutom innebär ”liberaliseringen”<br />
av <strong>Irak</strong>s ekonomi att gravida<br />
kvinnor inte längre får gratis kosttillskott.<br />
Visserligen är skolor och universitet fortfarande<br />
avgiftsfria , säger Eman Ahmed<br />
Khammas, men förstörelsen, mördandet<br />
och avskedandet av lärare och professorer<br />
och våldet på gatorna innebär att<br />
analfabetismen bland kvinnor ökat. Hon<br />
uppger att läskunnigheten bland kvinnor<br />
tidigare var över 90 procent, men att idag<br />
går kanske bara en tredjedel av flickorna<br />
i skolan .<br />
saMManfattningsvis så berättar Eman<br />
Ahmed Khammas om hur ett land befriats<br />
från diktatorn men också från alla sina<br />
välfärdsinrättningar. ”All systems are destroyed”<br />
upprepar hon flera gånger, men<br />
betoning på ”all”. Ingen elektricitet, inget<br />
rent vatten, inga sjukhus, ingen medicin,<br />
farligt att vara hemma men ännu farligare<br />
att gå ut. Tidigare välutbildade och<br />
någorlunda självständiga kvinnor tvingas<br />
nu klä sig och uppföra sig enligt vad olika<br />
makthavare och beväpnade milisgäng<br />
anser vara lämpligt för kvinnor.<br />
Eman Ahmed Khammas förlorade<br />
som många andra sitt jobb som journalist<br />
när TV-hus och tidningar bombades och<br />
plundrades. Hon var sedan chef för ett<br />
internationellt center – Occupation Watch<br />
Center – i Bagdad, som inrättades för att<br />
bevaka förändringarna i <strong>Irak</strong> när det gäller<br />
säkerhet, sociala frågor, politik, mänskliga<br />
rättigheter, med mera. Centret stängdes<br />
år 2004, eftersom det var omöjligt att<br />
fortsätta arbetet. Eman Ahmed Khammas<br />
namn fanns med på flera dödslistor och<br />
hon hotades direkt till livet i anonyma<br />
brev och mejl. Hennes två döttrar kunde<br />
inte fortsätta sina universitetsstudier. Mest<br />
för familjens skull flydde hon därför med<br />
sin familj till Spanien. Hon har nyligen<br />
fått ett spanskt pass och kan resa. I oktober<br />
2007 besökte hon Sverige för att visa sin<br />
film och medverka på ett seminarium arrangerat<br />
av ABF och <strong>Irak</strong>solidaritet.<br />
lena schröder<br />
USA:s invasion av <strong>Irak</strong> 2003 har medfört en<br />
kraftig försämring av kvinnornas rättigheter.<br />
Det framgår av en utförlig rapport,<br />
Försämringen av irakiska kvinnors rättigheter<br />
och livsvillkor under ockupationen av dr.<br />
Souad N. Al-Azzawi, biträdande professor i<br />
Bagdad.<br />
Ockupationen<br />
drabbar kvinnor hårt<br />
Rapporten (som publicerades av<br />
BRussells Tribunal i december<br />
2007) konstaterar att <strong>Irak</strong>s<br />
kvinnor har kämpat i århundraden<br />
för sina mänskliga rättigheter, men<br />
att en påtaglig förbättring kom först på<br />
1960-talet. Det fortsatte under 1970- och<br />
80-talen, med förbättrade möjligheter<br />
till utbildning, politiskt engagemang,<br />
möjligheter till likvärdiga jobb som män,<br />
hälsovård samt förbättringar i lagar och<br />
förordningar för att förbättra livet för<br />
irakiska kvinnor och flickor.<br />
denna positiva trend bröts med USA:s<br />
och FN:s omfattande ekonomiska sanktioner<br />
mot <strong>Irak</strong> under 1990-talet, och situationen<br />
försämrades drastiskt med USA:s<br />
och dess allierades invasion 2003.<br />
För att fastställa hur USA:s ockupation<br />
påverkat kvinnors rättigheter och levnadsvillkor<br />
har en enkät med 21 frågor genomförts<br />
dels i stadsdelen Karada i <strong>Irak</strong>s<br />
huvudstad Bagdad, dels i Kudsiyaområdet<br />
i Syriens huvudstad Damaskus, där mer<br />
än 200 000 irakiska flyktingar bor.<br />
De 150 kvinnor som besvarade enkäten<br />
representerade 150<br />
olika familjer eller hushåll<br />
bestående av totalt 502<br />
irakier.<br />
En statistisk analys av<br />
svaren tyder på att den<br />
kraftigt försämrade säker-<br />
heten drev kvinnor bort<br />
från sina jobb, så att 85<br />
procent av de undersökta<br />
kvinnorna nu är arbetslösa.<br />
En stor majoritet<br />
av dessa har en formell<br />
utbildning.<br />
1<br />
miljon änkor. 5 miljoner<br />
föräldralösa barn i <strong>Irak</strong>.<br />
http://english.aljazeera.<br />
net/NR/exeres/F22B4D85-<br />
59F6-4778-8E9F-<br />
C15E7F1CDB40.htm<br />
Studien visar också att 36 procent av<br />
de undersökta familjerna helt saknade<br />
inkomst eller hade en mycket låg inkomst<br />
motsvarande 100 dollar per månad eller<br />
mindre, vilket lett till att kvinnor och barn<br />
tvingats till förnedrande arbeten eller<br />
tiggeri.<br />
det fraMgick ocksÅ att 87 familjer<br />
har fallit offer för antingen ockupationsstyrkorna<br />
eller sekteristiskt våld. Dödsfrekvensen<br />
inom denna utsatta fördrivna<br />
befolkning är 193 per 1000. Rapporten<br />
hävdar att denna höga dödssiffra tyder på<br />
att folkmord förekommer inom den flyttande<br />
och fördrivna befolkningen.<br />
Andelen saknade familjemedlemmar<br />
uppgår till 12,7 procent, och det bedöms<br />
också att 20 procent av de studerande i<br />
de undersökta kvinnornas familjer har<br />
svårigheter och misslyckas i skolan. Några<br />
lämnar skolan helt.<br />
Ockupationen bär det fulla ansvaret för<br />
försämringen och ödeläggelsen av kvinnors<br />
liv och rättigheter i <strong>Irak</strong>, konstaterar<br />
rapporten. <strong>Irak</strong>iska kvinnor under ockupation<br />
behöver hjälp från sina medsystrar<br />
i internationella kvinnoorganisationer<br />
utomlands<br />
för att hjälpa till att skydda<br />
dem och försvara deras<br />
rättigheter. De har också<br />
rätten att göra motstånd<br />
mot ockupationsmakten<br />
på alla sätt de förmår för<br />
att återta sina förlorade liv<br />
och trygga ett bättre liv för<br />
sig och sina familjer.<br />
översättning:<br />
christer lundgren<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
Analys<br />
Motståndet<br />
– decentraliserat men effektivt<br />
Ockupationen av <strong>Irak</strong> strider mot folkrätten. Angriparna har<br />
gjort sig skyldiga till vad som i Nürnbergdomarna betecknades<br />
som ”det värsta av alla brott, brottet mot freden”, och är<br />
därmed krigsförbrytare. Motståndet mot ockupationsmakten<br />
har stöd i FN-deklarationen och andra internationella konventioner.<br />
Det är även legalt enligt islamsk lag.<br />
0<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
den irakiska motståndsrörelsen<br />
bekämpar ockupationsstyrkorna<br />
framgångsrikt. Den är<br />
sammansatt av flera organisationer,<br />
som förenas av den gemensamma<br />
målsättningen att driva ut ockupanterna<br />
för att det irakiska folket själva ska kunna<br />
avgöra sin framtid.<br />
USA-alliansens invasion av <strong>Irak</strong> i mars<br />
2003 blev ingen promenadseger. Mycket<br />
hårda strider utkämpades innan ockupationen<br />
fullbordades, och övergick omedelbart<br />
till väpnat motstånd när ockupationen var<br />
ett faktum.<br />
Motståndet hade förberetts sedan länge.<br />
Vapendepåer hade placerats ut i hela<br />
landet och pengar fördelats. ”Det finns mer<br />
ammunition i <strong>Irak</strong> än någon annanstans jag<br />
har varit i hela mitt liv och det går inte att<br />
kontrollera”, erkände generallöjtnant John<br />
Abizaid när han tog över USA:s centralkommando<br />
i juli 2003.<br />
Samma år sade befälhavaren över de<br />
multinationella styrkorna Ricardo Sanchez<br />
att ”det irakiska motståndet verkar mer sofistikerat<br />
och kapabelt än man förutspått”.<br />
Motståndsrörelsen valde att inte ta<br />
striderna mitt i Bagdad utan att övergå till<br />
gerillakrigföring på egna villkor.<br />
<strong>Irak</strong>s geografi underlättar inte motstånd.<br />
Det finns varken skogar eller berg att dra<br />
sig tillbaka till. Inte heller finns naturliga<br />
basområden i grannländerna. USA har<br />
dessutom låtit hugga ner befintliga träd<br />
som frukt- och dadelträd i stora områden.<br />
Motståndet vore inte möjligt utan folkligt<br />
stöd och förankring.<br />
i börJan fanns hundratals motståndsgrupper.<br />
De har efterhand minskat i antal.<br />
Många har utvecklats och vuxit och flera<br />
har samlats i motståndskoalitioner. En<br />
enandeprocess pågår, men tar tid och<br />
sker inte heller utan konflikter. Det finns<br />
nationalister, militärer från den gamla<br />
armén, religiösa patrioter, baathpartister,<br />
nasserister, panarabister och kommunister<br />
i de olika motståndsgrupperna. Dessutom<br />
alla de vanliga människor som fått nog av<br />
att se sina släktingar föras bort och torteras.<br />
Stöd kommer även från många klaner.<br />
Utbildade tekniker och specialister av olika<br />
slag hjälper motståndsrörelsen.<br />
Ännu finns inget enat kommando,<br />
men en ganska gemensam syn på situationen<br />
återspeglas som regel hos de olika<br />
koalitionerna och grupperna: USA måste<br />
villkorslöst lämna <strong>Irak</strong>. USA-koalitionen<br />
måste betala krigsskadestånd för den förstörelse<br />
och skada de åsamkat <strong>Irak</strong>s folk sedan<br />
1990. Alla lagar och avtal som dikterats av<br />
ockupationsmakten strider mot internationell<br />
lag och ska bort. Alla politiska fångar<br />
ska friges. Motståndsrörelsen förespråkar<br />
demokrati och flerpartisystem. Även de<br />
flesta religiösa organisationer förespråkar<br />
en sekulär stat i <strong>Irak</strong>. Motståndsrörelsen<br />
fördömer attentat riktade mot civila.<br />
Motståndsorganisationernas aktioner<br />
runt om i landet samverkar. De olika<br />
grupperna är ofta lokalt förankrade och<br />
kämpar på sin hemmaplan. Några rör sig<br />
över större områden. Den decentraliserade<br />
organisationen försvårar USA:s försök att<br />
förgöra motståndet.<br />
det stora aMerikanska krigsmaskineriet<br />
är skakat. Efter fem års ockupation har den<br />
amerikanska truppnärvaron nått ”all time<br />
high” – växlande mellan 160 000 och 169<br />
000 soldater. Den näst största kontingenten<br />
i <strong>Irak</strong> är privatanställda säkerhetsagenter<br />
som utgör en armé av legosoldater. Enligt<br />
GAO, den amerikanska kongressens<br />
”Det amerikanska angreppet på <strong>Irak</strong> i mars 2003<br />
är antagligen det värsta internationella brott<br />
begått efter det andra världskriget, det är horribelt<br />
att tänka att själva basen i FN-stadgan,<br />
aggressionsförbudet nu kränkts av USA, detta är<br />
en absolut skam för mänskligheten.”<br />
Rätten till motstånd<br />
n n Rätten till självbestämmande,<br />
nationellt oberoende, territoriell<br />
integritet, nationell enighet<br />
och självständighet utan extern<br />
inblandning har fastslagits oräkneliga<br />
gånger av olika FN-organ<br />
inklusive säkerhetsrådet, generalförsamlingen,<br />
kommissionen<br />
för mänskliga rättigheter med<br />
flera. Principen för det nationella<br />
självbestämmandet uttrycks inte<br />
minst genom att göra motstånd<br />
mot kränkningar av den rätten.<br />
Rätten att göra väpnat motstånd<br />
mot en ockupationsmakt finns<br />
formaliserad i olika delar av folkrätten.<br />
Till exempel i Generalförsamlings<br />
resolution 3070 från<br />
november 1973 som handlar<br />
om rätten till självbestämmande<br />
för koloniala länder och folk:<br />
”legitimiteten hos folkens kamp<br />
för befrielse från kolonial och<br />
utländsk överhöghet och främmande<br />
underkuvande genom<br />
alla tillgängliga medel, inklusive<br />
väpnad kamp.”<br />
n n Generalförsamlingen<br />
påminde om underkuvade folks<br />
rätt i resolution 42/22 från 1987,<br />
där man uttalar ”dessa folks rätt<br />
att strida för detta mål [självbestämmande]<br />
och söka och<br />
mottaga stöd.”<br />
revisionskontor, uppgår dessa till 48 000,<br />
troligen betydligt fler.<br />
Ännu fler av de minst 180 000 ”privata<br />
entreprenörer” som arbetar på kontrakt<br />
med den amerikanska regeringen och Pentagon<br />
är på olika sätt indragna, till exempel<br />
som förhörsledare i fängelser och som<br />
lastbilsförare av militärkonvojer.<br />
Trots denna ständiga upptrappning går<br />
det dåligt för USA. Ett helsidesreportage i<br />
Dagens Nyheter i höstas belyste det amerikanska<br />
krigsmaskineriets svårigheter i <strong>Irak</strong>,<br />
men undvek att nämna att dessa svårigheter<br />
beror på motståndsrörelsen. Genom att<br />
tiga om motståndet gör media händelseutvecklingen<br />
obegriplig.<br />
sverker ÅströM f.d kabinettsekreterare u<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
u<br />
MotstÅndets taktik har hela tiden<br />
förfinats från enkla vägbomber (Improvised<br />
Explosive Devices, IED), ibland utlösta<br />
med leksaksfjärrkontroller, till sofistikerade<br />
bomber som sprängs på långt avstånd. När<br />
helikoptrar och hjälpkonvojer närmar sig,<br />
sprängs nya IED. Inte ens stora baser som<br />
Taji och Falcon Base går säkra. Gröna<br />
zonen har varit och är under ständig attack<br />
trots att den är en enda jättestor befäst<br />
bas. Helikoptrar och flygplan skjuts ner. 67<br />
stycken sedan 2003 till januari 2008 enligt<br />
Brookings Institute. Ett mycket stort antal<br />
stridsvagnar har gjorts till skrot i effektiva<br />
och modiga motståndsattacker.<br />
Över 90 procent av alla attacker i <strong>Irak</strong><br />
riktar sig mot USA-alliansen och dess<br />
kollaboratörer medan den svenska pressen<br />
enbart talar om de hemska attackerna riktade<br />
mot civila. Dessa tjänar ockupationsmaktens<br />
intressen och gör livet för irakier<br />
än mer outhärdligt.<br />
Det är motståndsrörelsens riktade attacker<br />
som får det amerikanska krigsmaskineriet<br />
att vackla.<br />
Motståndsrörelsen är mot delningar av<br />
landet och mot den sekterism och etniska<br />
rensning som utgår från ockupationen och<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
n n Amerikanska generaler medger nu i samband med en konferens i Bagdad<br />
den 10 mars att USA “ligger efter <strong>Irak</strong>s rebeller taktiskt i ett krig som de säger<br />
är den största utmaningen sedan Korea för 50 år sedan.” Högre officerare<br />
säger att “Det är förödande nu att världens enda supermakt drivs tillbaka av<br />
några 10 000-tals lätt beväpnade irreguliära trupper som har utvecklat metoder<br />
som kan förstöra militärfordon och flygplan för mångmiljardbelopp.” (The<br />
Guardian 070311).<br />
n n Den 17 augusti i fjol rapporterade New York Times att 70 procent av de<br />
1666 bomber som sprängdes i <strong>Irak</strong> i juli var riktade mot de USA-ledda styrkorna,<br />
20 procent mot de irakiska säkerhetsstyrkorna och 10 procent drabbade<br />
civila.<br />
de krafter som samarbetar med dem. Den<br />
så kallade ”sunnitriangeln” är ett påfund av<br />
USA. Det finns inga etniskt rena områden<br />
i <strong>Irak</strong> och motståndet lever även hos shiamuslimer<br />
och andra etniska och religiösa<br />
grupper. Även i söder och norr finns det<br />
starkt motstånd.<br />
Abdallah Suleiman Omary, chef för den<br />
politiska avdelningen av 1920 års Revolutions<br />
Brigader, framhöll i en intervju i The<br />
Guardian 19 juli 2007:<br />
”Vår uppfattning är att det finns två slags<br />
folk i <strong>Irak</strong>: inte sunni och shia, kurder och<br />
araber, muslimer och kristna, utan de som<br />
är med ockupationen och de som är mot<br />
den.”<br />
det nationella MotstÅndet har anpassat<br />
sig till USA:s växlande strategi och taktik<br />
med stor skicklighet.<br />
Kvinnorna har en viktig roll i hela den<br />
infrastruktur motståndet behöver för att<br />
kunna leva som ”fisken i vattnet”. En av<br />
motståndets organisationer har bildat en<br />
kvinnobataljon för det väpnade motståndet.<br />
Kvinnor sitter fängslade och hotas<br />
med dödsdomar anklagade för att göra<br />
motstånd mot ockupationen.<br />
“Varje angrepp mot rikets frihet och självständighet<br />
skall mötas med vapen. Varje meddelande att motståndet<br />
skall uppges är falskt. Sverige vill försvara sig,<br />
kan försvara sig och skall försvara sig”.<br />
civilförsvarsstyrelsens brochyr ”oM kriget koMMer” frÅn 1952.<br />
Den brittiske generalen och tidigare<br />
befälhavaren Sir Michael Rose sade till<br />
BBC nyligen att upprorsmännen har rätt<br />
att driva USA ut ur sitt land”. USA och<br />
Storbritannien ”måste erkänna nederlag”<br />
och sluta slåss i ”ett hopplöst krig”. ”De<br />
irakiska upprorsmännen kommer inte att<br />
ge upp.”<br />
MotstÅndets fraMgÅngar har mötts av<br />
”the Surge”, upptrappningen, det vill säga<br />
kraftig upptrappning med fler amerikanska<br />
soldater och ett fruktansvärt bombkrig,<br />
parallellt med typiskt koloniala metoder för<br />
att splittra och härska.<br />
Kampen för geopolitisk kontroll av Mellanöstern<br />
kräver en demoniserad fiende för<br />
att USA:s folk ska acceptera ännu större<br />
nedskärningar av välfärden till förmån för<br />
”det globala kriget mot terrorism”. Med<br />
hänvisning till 11 september-attentaten i<br />
New York har Bushadministrationen utsett<br />
al Qaida till huvudfienden. President Bush<br />
hotar: ”Besegrar vi inte terroristerna i <strong>Irak</strong>,<br />
får vi kriget på New Yorks gator”.<br />
Al Qaida kännetecknas förutom retorik<br />
riktad mot USA av en intolerant religiös<br />
uppfattning och impopulära försök att upprätta<br />
en islamsk stat. De anklagas<br />
ofta för attentat mot civila.<br />
Nätverket al Qaida kom till<br />
<strong>Irak</strong> med ockupationen och<br />
stöds ekonomiskt från utlandet.<br />
USA behöver dem i kampen mot<br />
motståndsrörelsen och för att<br />
vända det irakiska folkets ilska<br />
från ockupanterna till al Qaida<br />
och få världsopinionen att blanda<br />
ihop motstånd med medveten
terror mot civila.<br />
USA skyller på al Qaida för att motivera<br />
slakt på civila och angrepp mot motståndsrörelsen.<br />
Under den nu pågående offensiven<br />
mot den historiska staden Mosul där<br />
motståndet är starkt, talar USA bara om al<br />
Qaida.<br />
en särskild roll spelar den så kallade al<br />
Sawa-rörelsen, ”väckelseråden” m.fl., vars<br />
lokala shejker, kriminella och desperata<br />
män i behov av pengar har köpts för 300<br />
dollar/månad som verktyg i kampen mot<br />
den utpekade huvudfienden ”al Qaida”.<br />
Att ”först bekämpa al Qaida och sedan<br />
USA” kan ha lockat en del. Ren tvångsrekrytering<br />
förekommer också.<br />
Inom dessa grupper pågår såväl avhopp<br />
och inbördes strider som strider med regeringstrupper.<br />
Dr Muthana al Dari från Muslimska<br />
lärdas förbund (AMSI), den främsta sunnimuslimska<br />
organisationen, säger i en<br />
intervju att väckelseråden ”byggdes upp<br />
för att betjäna ockupationen” och att de<br />
”befinner sig nu i gungning”. AMSI uppmanar<br />
motståndets organisationer att ta<br />
steg mot enighet och motstå ockupanternas<br />
splittringsförsök.<br />
USA försöker splittra motståndsrörelsen<br />
och avleda dess kamp genom att vända<br />
den mot olika företeelser som dyker upp.<br />
Motståndsrörelsen utformar sin taktik för<br />
att koncentrera krafterna på huvudfienden.<br />
“I ockuperade länder uppstod under andra<br />
världskriget motståndsrörelser. De ökade i styrka<br />
och betydelse ju hårdare ockupationsmakten<br />
for fram. Att aktivt deltaga i motståndsrörelsen<br />
kräver mod och goda nerver.”<br />
civilförsvarsstyrelsens brochyr ”oM kriget koMMer” frÅn 1961.<br />
98<br />
procent av sunni och 84% av shia<br />
vill att usa läMnar landet enligt<br />
en aktuell abc/bbc-undersök-<br />
Grupperingarna inom motståndsrörelsen<br />
har olika taktik gentemot al Qaida. Öppna<br />
strider mellan motståndsrörelsen och al<br />
Qaida har förekommit, men också tal om<br />
dialog med de unga irakiska män som<br />
lockas av rörelsens pengar och retorik.<br />
lÅngt ifrÅn alla attentat som tillskrivs al<br />
Qaida är emellertid deras verk. Brittiska<br />
och amerikanska agenter har vid några<br />
tillfällen avslöjats ligga bakom sprängdåd<br />
mot civila.<br />
USA har en lång tradition av kontraterror.<br />
I olika strategidokument, som ”Victory<br />
in Iraq” från 2005, står det svart på vitt<br />
att kontraterror är ett alternativ. Det är<br />
samma metoder som USA praktiserade<br />
med Phoenixprogrammet i Vietnam. Dödsskvadronsexperten<br />
John Negroponte var<br />
ambassadör i <strong>Irak</strong> under två år.<br />
Även den israeliska underrättelsetjänsten<br />
Mossad, känd för att lönnmörda politiska<br />
motståndare, har kontor i <strong>Irak</strong> och landets<br />
gränser står öppna för infiltration från<br />
USA-allierade regimer eller regimer med<br />
egna intressen, däribland Iran.<br />
Förhandlingar med <strong>Irak</strong>s grannländer<br />
kommer inte att återge <strong>Irak</strong> dess självständighet.<br />
Världen måste ”stödja det irakiska<br />
folket genom att försvara folkrätten” säger<br />
Abu Mohamad som representerar den<br />
Patriotiska nationella och islamska fronten<br />
i ett öppet brev till det internationella<br />
samfundet.<br />
SIGYN MEDER<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
poesi<br />
En vanlig dag<br />
Det var en vanlig dag<br />
Soldaterna var från den 101:a Luftburna divisionen<br />
Deras jobb var att vakta en checkpoint<br />
Men denna dag hade de tråkigt<br />
Det var i Mahmudiya<br />
söder om Bagdad, den 12:e mars 2006<br />
Deras namn Paul Cortez, James Barker, Jesse Spielman,<br />
Bryan Howard och Steven Green<br />
De satt på sin bas, spelade kort<br />
och drack sprit<br />
Tiden gick långsamt<br />
Menige Green kläckte idén<br />
Varför inte ”knacka araber”?<br />
De andra höll med<br />
De satte på sig masker och gick på stan<br />
Flickan Abeer Qasim Hamza al-Janabi var fjorton år gammal<br />
Hon var duktig i skolan<br />
och av sin far och mor<br />
kallades hon ”duvan”<br />
Nu stod hon utanför sitt hus<br />
och höll sin far i handen<br />
Det var en vanlig dag<br />
Soldaterna kom från ingenstans<br />
De tog tag i Abeer och hennes pappa<br />
och släpade in dem i huset<br />
De kunde inte försvara sig<br />
Soldaterna skiljde på far och dotter<br />
De slog på deras armar och händer med sina gevärskolvar<br />
för att de skulle släppa varandra<br />
Pappa, och mamma som också fanns i huset<br />
med deras yngsta dotter<br />
som var sex år,<br />
knuffade de in i ett sovrum<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
Green slog dem med gevärskolven för att de grät<br />
Han höll vakt i dörren<br />
Sergant Cortez slet kläderna av Abeer<br />
och tryckte henne mot golvet<br />
medan Barker höll hennes armar i ett hårt grepp<br />
Abeer var stark för sin ålder<br />
Hon höll ihop sina knän med all styrka hon kunde uppbåda<br />
Det var som en övernaturlig styrka<br />
Men soldaterna var många<br />
och de våldtog henne<br />
medan de slog och sparkade henne över hela kroppen<br />
Från sovrummet hördes flera skott<br />
Menige Green kom ut<br />
Han sa: ”Dom är döda”<br />
Nu var det hans tur<br />
Han våldtog Abeer som inte orkade göra motsånd längre<br />
När hennes mamma, pappa och syster dog<br />
var det som att hennes styrka dött med dem<br />
När Green hade våldtagit Abeer<br />
ställde han sig upp<br />
och sköt henne flera gånger i huvudet.<br />
Soldaterna hällde bensin över liken<br />
och tände eld på dem<br />
De stack därifrån<br />
och när de var tillbaka på basen<br />
firade de med grillade kycklingvingar - en amerikansk favorit.<br />
Och kanske kall öl.<br />
Det var en vanlig dag i det ockuperade <strong>Irak</strong>.<br />
MOHAMED OMAR<br />
Poet och redaktör för tidskriften Minaret
Motståndet mot USA växer<br />
Bombkriget med upp till 550<br />
flyguppdrag per dag, bland annat<br />
från USA:s största flygbas Balad,<br />
pågår och ökar ständigt. Det är<br />
en medveten strategi. USA kan inte överföra<br />
fler soldater till <strong>Irak</strong>. Fler behövs dessutom<br />
i Afghanistan. USA ändrar sin taktik och<br />
har låtit upprätta 75 militära utposter bara<br />
i Bagdad. Avsikten är att hindra motståndsrörelsen<br />
att omgruppera efter en attack när<br />
USA tidigare dragit sig tillbaka till sina stora<br />
baser. De ska finnas i grannskapet.<br />
USA har också upprättat ett tiotal höga<br />
murar runt hela kvarter i Bagdad och staden<br />
har etniskt rensats. Detta är den så kallade<br />
”säkerhet” USA åberopar att (the surge)<br />
bidragit till.<br />
Enligt militära siffror och uttalanden avtog<br />
motståndets attacker under slutet av 2007 och<br />
USA-administrationen talade om framgångar<br />
för ”svallvågen” och de nya säkerhetsplanerna<br />
och militära åtgärderna.<br />
USA:s ledare pekar på sådana ”framgångar”<br />
för att slippa uppslitande opinionsyttringar inför<br />
presidentvalet och behålla kontrollen över<br />
<strong>Irak</strong>. Men statistiken talar ett annat språk.<br />
2007 var det dödligaste året för USA, med<br />
901 dödade amerikanska soldater enligt officiella<br />
källor. Och drygt 23 000 skadade.<br />
Motståndsrörelsen tar naturligtvis hänsyn<br />
till nya förutsättningar och anpassar sitt<br />
agerande efter USA:s taktik. Omgruppering<br />
är nödvändig liksom anpassning av strategi<br />
och taktik.<br />
Enligt Brookings Institute genomfördes<br />
under sista kvartalet 2007 omkring 3000 attacker<br />
i månaden. Fler amerikanska soldater<br />
har dödats i januari 2008 än i december<br />
2007.<br />
I januari 2008 rapporteras om ökade attacker<br />
mot ockupationstrupperna i Bagdad.<br />
Samtidigt rapporteras om ökad användning<br />
av IED, Improvised Explosive Devices. De<br />
grävs ner djupare, är svårare att hitta och har<br />
ökat i sprängkraft. En nyare och dödligare<br />
variant kallad EFP (Explosively Formed<br />
Projectiles) kommer till användning.<br />
IED är den främsta dödsorsaken för amerikanska<br />
soldater. Brookings Institute angav 27<br />
januari IED som dödsorsak i 56,1 procent av<br />
fallen och 39,1 procent i december 2007.<br />
USA har tillsatt en armé av specialister för<br />
att bekämpa IED och begär i årets militärbudget<br />
ett extra tillägg på 6,4 miljarder dollar<br />
bara för att bekämpa IED. Till våldsamma<br />
kostnader har USA utvecklat nya typer av<br />
stridsvagnar, MRAP, som ska motstå raketer<br />
som kan tränga genom pansar. Kriget kostar<br />
10 miljarder dollar i månaden.<br />
Föreningen <strong>Irak</strong>Solidaritet bildades för snart<br />
tre år sedan i protest mot kriget och ockupationen<br />
av <strong>Irak</strong> och till stöd för irakiernas<br />
självbestämmanderätt. Redan i sin första<br />
plattform slog <strong>Irak</strong>Solidaritet fast stödet till<br />
motståndskampen i <strong>Irak</strong>.<br />
I vårt internationella samarbete har<br />
föreningen ställt sig bakom ett uttalande<br />
från BRussells Tribunal om motståndets<br />
legitimitet.<br />
n Den USA-ledda ockupationen av <strong>Irak</strong><br />
har politiskt, militärt, moraliskt och ekonomiskt<br />
gått in i en återvändsgränd.<br />
n Endast det nationella folkliga motstån-<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
<strong>Irak</strong><br />
Det irakiska motståndet binder upp den<br />
amerikanska armén och militära strateger<br />
varnar för att USA:s flexibilitet därigenom<br />
minskar. Såväl president Bush som en del militära<br />
representanter anser att den amerikanska<br />
armén måste utökas numerärt. Samtidigt<br />
pågår en accelererad privatisering av kriget.<br />
Motståndet enligt officiell statistik:<br />
Juli 2003 19 attacker/dag.<br />
Oktober 2006 176 /dag<br />
April 2007 4 500 /månad<br />
Juni 2007 5 335 /månad<br />
sigyn Meder<br />
Motståndet är legitimt<br />
<strong>Irak</strong>Solidaritets styrelse uttalade 6 november<br />
2006 föreningens stöd för det folkliga<br />
motståndet i <strong>Irak</strong>.<br />
det kan med legitimitet företräda det irakiska<br />
folket och den irakiska republiken.<br />
n Endast det nationellt folkliga motståndet<br />
har rätt, och förmåga att staka ut en väg<br />
mot fred och stabilitet i landet.<br />
Vi står även gemensamt bakom uttalandet<br />
Vägen ut. (The Way out se mer på hemsidan)<br />
Det är <strong>Irak</strong>Solidaritets uppfattning att<br />
dessa krav är oerhört viktiga i antikrigsrörelsens<br />
arbete. De amerikanskledda styrkorna<br />
måste inleda förhandlingar med den irakiska<br />
motståndsrörelsen om ett omedelbart tillbakadragande.<br />
Det amerikanska folket<br />
måste ställa sina ledare till svars för brottet<br />
angreppskrig.
Föreningen<br />
Lasse Antonsson, 60år, snickare och arbetsledare<br />
inom Stockholms socialförvaltning,<br />
har tagit solidaritetsarbetet för<br />
<strong>Irak</strong> med ut till sin förort.<br />
Basarbete i Farsta<br />
Jag finns pÅ torget här och stöter ihop<br />
med de jag känner och träffar nya människor.<br />
Till slut får man personliga kontakter<br />
– i mycket högre grad än om man bara<br />
åker in till Stockholms city och säljer<br />
tidningen.<br />
Någon mil söder om centrala Stockholm,<br />
längst ut, i mitten av den treudd<br />
som tunnelbanans gröna linje bildar,<br />
ligger Farsta. 22 minuter från T-centralen.<br />
Farsta är en stadsdelsförvaltning inom<br />
Stockholms kommun, lika stor som en<br />
medelstor svensk stad. Med sina 45 000<br />
inevånare i nivå med Hudiskvall.<br />
Knappa majoriteten av de som bor i<br />
Farsta är fortfarande ”äldre”, d.v.s. över<br />
50 år – mycket beroende på att stadsdelen<br />
började byggas från norr med Tallkrogen,<br />
Gubbängen och Hökarängen redan på<br />
1930 och 1940-talen. Sakta men säkert<br />
börjar dock de äldre områdena inom<br />
Farsta stadsdel nu erövras av yngre barnfamiljer.<br />
1960 var Farsta Centrum färdigt för<br />
invigning och dåtidens ledande affärscentrum.<br />
1998 genomfördes i Farsta Centrum<br />
en av de största renoveringarna i Sverige<br />
och det slukar nu 10 miljoner besökare<br />
årligen.<br />
Antalet födda utomlands i stadsdelen<br />
Farsta ligger precis på riksgenomsnittet<br />
men valdeltagandet ligger något över.<br />
Lasse Antonsson, 60 år, medlem och<br />
styrelseledamot i <strong>Irak</strong>-Solidaritet sedan<br />
2006, är egentligen född på norra sidan av<br />
Stockholm. Nu bor han sedan 20 år bara<br />
400 meter från Farsta Centrum och kan<br />
se ner mot köpgrytan från sitt sovrumsfönster.<br />
2003 arbetade lasse som arbetsledare<br />
på Farsta gård. Han samlade namn bland<br />
“Det enda intresse USA har i regionen är att<br />
främja fredens sak och stabilitet, inte i <strong>Irak</strong>s förmåga<br />
att ge olja.”<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
sina arbetskamrater mot invasionen och<br />
lyckades få med sig flera av sina arbetskamrater<br />
in på den stora demonstrationen.<br />
– Jag vet att det var så på många håll.<br />
Jag fick höra att folk tänkte gå man ur huse<br />
för att demonstrera mot USA och det<br />
planerade kriget.<br />
– Många av de som demonstrerade<br />
hade aldrig demonstrerat förr, och många<br />
av de som jag träffade har jag aldrig sett<br />
igen.<br />
Om det var 100 000 eller 50 000 vet jag<br />
inte, säger Lasse. Men sen hände inte så<br />
mycket mer.<br />
– Om nu nästan 100 000 demonstrerade<br />
bara i Stockholm – varför blev det<br />
ingen fortsättning? Vart tog alla i vägen?<br />
Pessimismen spred sig. Det kände man<br />
ju, säger Lasse.<br />
– Vad hjälpte det att demonstrera.<br />
Många som gick trodde att det skulle<br />
vara möjligt att påverka USA:s politik, att<br />
deras insats i demonstrationer den dagen,<br />
tillsammans med hundratusentals andra,<br />
faktiskt skulle tvinga USA att ställa in det<br />
planerade kriget – och blev besvikna och<br />
desillusionerade när USA ändå invaderade<br />
<strong>Irak</strong>.<br />
I övriga Europa, i Tyskland, Italien,<br />
Frankrike och många andra länder<br />
demonstrerade flera miljoner människor.<br />
Förmodligen var det samma reaktion där,<br />
tror Lasse.<br />
– Demonstrera hjälper inte, tyckte<br />
många. De går ju in i alla fall.<br />
– Besvikelsen är förståelig, men frågan<br />
är ju fortfarande varför inget mer hände?<br />
Efter ett tag borde man ju ”hantera sin<br />
besvikelse”?.<br />
det fanns ingen organiserad kraft som<br />
white house sMan ari fleischer, 2002.<br />
följde upp demonstrationerna, är Lasses<br />
uppfattning.<br />
– Demonstrationerna var mycket en<br />
grej via nätet och olika partier och grupperingar<br />
som kallades samman för detta<br />
tillfälle, bl.a. via ”Nätverket mot krig”.<br />
När demonstrationerna väl var genomförda<br />
fanns ingen som tog ansvar för att<br />
följa upp dem.<br />
– De organisationer, partier och nätverk<br />
som dragit ihop demonstrationerna hade<br />
också andra frågor på dagordningen så en<br />
uppföljning av de stora demonstrationerna<br />
– som kunde ha fortsatt i organiserat solidaritetsarbete<br />
– konkurrerade med andra<br />
frågor som ansågs lika viktiga.<br />
Lasse tycker i efterhand att t.ex.<br />
”Nätverket mot kriget” och dess medlemsorganisationer<br />
inte har förvaltat frågan<br />
med den kraft som hade behövts. Istället<br />
har en massa andra frågor fått dela plats<br />
med invasionen av <strong>Irak</strong>. Detta i sin tur<br />
har i praktiken – oavsiktligt – lämnat stort<br />
utrymme för krafter inom landet som var<br />
positiva till USA:s invasion.<br />
– Som jag ser det nu kan jag undra om<br />
det då ens fanns en tanke och avsikt att<br />
fortsätta efter de stora demonstrationerna.<br />
Du var ju även aktiv i arbetet mot USA:s krig<br />
mot Vietnam. Tycker du att det är svårare att få<br />
igång människor och organisera en opinion mot<br />
kriget i <strong>Irak</strong>?<br />
– Opinionen mot kriget i Vietnam<br />
hade också mycket emot sig i början, men<br />
växte på några år rätt snabbt. Opinionen<br />
mot USA:s krig i <strong>Irak</strong> är idag inte särskilt<br />
märkbar – åtminstone inte organisatoriskt.<br />
Det är rätt tyst i landet om kriget.<br />
Det beror på, menar Lasse, att den<br />
amerikanska krigspropagandan lyckats<br />
svartmåla och misstänkliggöra det irakiska<br />
motståndet – med argument som är<br />
islamofobiska; Amerikas mission i <strong>Irak</strong> är<br />
att hjälpa ett förvirrat och förtryckt folk ur<br />
misär och okunskap. Så framställs frågan<br />
och svenska medier hänger på!<br />
I Vietnam var frågan på ett sätt ”enklare”.<br />
Där var kommunismen den stora<br />
fienden som USA skulle bekämpa. Det var<br />
då lättare att genomskåda.<br />
I Vietnam, fortsätter Lasse, togs också
USA-imperialismen med överraskning av<br />
den uppblommande opinionen mot kriget<br />
och hade ingen fungerande strategi att<br />
möte detta med.<br />
– Idag satsar USA stora resurser på att<br />
styra opinionen. Ett sätt är att bara tillåta<br />
lojala och vänligt sinnade journalister,<br />
s.k. inbäddade journalister, att rapportera<br />
inifrån <strong>Irak</strong> och på ett helt annat sätt kontrollera<br />
den information som når media.<br />
Till detta kan läggas att USA idag har<br />
en mer renodlad yrkesarmé än när man<br />
var i Vietnam. En hel del av uppdragen i<br />
samband med invasionen har också lagts<br />
ut på privatarméer och privata bolag<br />
– där möjligheten till insyn är helt stängd.<br />
det borde egentligen finnas större<br />
möjligheter att skapa opinion idag jämfört<br />
med 1970- och 80-talet, tycker Lasse.<br />
– Vi har internet, med stora kontaktytor<br />
för snabba kontakter och mer och<br />
fler medier. Men samtidigt har vi ett helt<br />
annat FolkrörelseSverige än under tiden<br />
för Vietnamrörelsen. Engagemanget i och<br />
från folkrörelser, t.ex. fackföreningsrörelsen,<br />
betydde mycket för Vietnamrörelsens<br />
tillväxt på den tiden.<br />
– Sedan dess har mängder av dessa<br />
folkrörelsers medlemmar försvunnit; rörelserna<br />
har centraliserats, tömts på aktiva<br />
medlemmar och blivit toppstyrda på ett<br />
helt annat sätt än för 25-30 år sedan.<br />
Vad kan och ska <strong>Irak</strong>-Solidaritet göra<br />
idag för att växa och bli en större rörelse<br />
Fotograf: Eva Wernlid<br />
mot USA:s krig i <strong>Irak</strong>?<br />
Mer basverksamhet, menar Lasse – och<br />
gärna med avstamp i de erfarenheter som<br />
gjordes just i arbetet mot USA:s krig i<br />
Vietnam.<br />
– Betona basarbetet, föra ut verksamheten<br />
i större förortsområden och gärna<br />
också på större orter i landet. Organisera<br />
runt några få uppgifter – inte splittra oss<br />
i för många frågor. Sälja tidningen regelbundet,<br />
dela ut flygblad, synas och samla<br />
människor till studiecirklar.<br />
Så småningom få igång medlemsgrupper<br />
och utifrån dem ordna offentliga<br />
möten och skriva insändare.<br />
– Så tycker jag att läget är just nu, men<br />
det kan ändras om vi växer till oss.<br />
Det är ändå viktigt att få rätt perspektiv<br />
på det man gör, säger Lasse och berättar<br />
att solidaritetsarbetet i Farsta i början<br />
kändes tradigt. Han började ensam i<br />
Farsta centrum. Nu nästan ett år senare är<br />
det fyra stycken – och ibland flera - som<br />
deltar på torget regelbundet.<br />
– När det kommer med nya aktiva<br />
utvecklas arbetet. Vi har hunnit med ett<br />
möte på biblioteket med nästan femtio<br />
människor, sålt rätt många tidningar och<br />
delat en hel del flygblad och skaffat en<br />
egen banderoll. I januari fick vi tillstånd<br />
för appelltal för hela året.<br />
– Allt det där skulle jag inte fixat själv,<br />
avslutar Lasse.<br />
Jörgen larsson<br />
<strong>Irak</strong>s nya oljelag<br />
n n 19 februari 2007 läcktes<br />
förslaget till ny irakisk oljelag ut<br />
på Internet. Lagom till fyraårsdagen<br />
av invasionen av <strong>Irak</strong><br />
kan USA komma att uppnå ett<br />
av huvudmålen med kriget och<br />
ockupationen: att omvandla<br />
<strong>Irak</strong>s oljesektor, nationaliserad<br />
sedan 1972, och göra den<br />
tillgänglig för utländska, privata<br />
investerare.<br />
n n Enligt förslaget till ny oljelag<br />
kan utländska företag skriva<br />
kontrakt som ger bolagen kontroll<br />
över verksamheten i upp till<br />
35 år med garanterade vinster<br />
under 25 år. De utländska företagen<br />
har inga skyldigheter att<br />
återinvestera sina vinster i <strong>Irak</strong>,<br />
att anställa eller utbilda irakisk<br />
personal eller medverka till teknologisk<br />
utveckling i <strong>Irak</strong>.<br />
Det är fullt möjligt att företagsledare<br />
i utländska företag<br />
kan delta i de framtida besluten<br />
om exploateringen av <strong>Irak</strong>s olja<br />
och gas eftersom bland rådets<br />
medlemmar ska finnas “executive<br />
managers from important<br />
related petroleum companies”.<br />
USA har genomdrivit en lag<br />
som skulle få 1800-talets kolonisatörer<br />
att kippa efter andan.<br />
“Oljevinsterna, som<br />
folk felaktigt påstår att<br />
vi är ute efter, kommer<br />
att placeras i en fond<br />
för det irakiska folket<br />
och administreras av<br />
FN”<br />
preMiärMinister tony blair i<br />
brittiska underhuset 18 Mars 2003<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
Analys<br />
I en deklaration den 26 november 2007 lät president Bush<br />
och premiärminister al-Maliki meddela att man kommit överens<br />
om att förhandla fram en rad avtal om USA:s och <strong>Irak</strong>s<br />
långsiktiga relationer. Dessa skulle inkludera USA:s fortsatta<br />
militära roll i <strong>Irak</strong>. Avtalen skulle vara på plats före utgången<br />
av juli månad 2008, dvs före det amerikanska presidentvalet.<br />
Enligt deklarationen skulle <strong>Irak</strong> en sista gång begära en förlängning<br />
av den amerikanska ockupationsstyrkans mandat<br />
för <strong>Irak</strong>.<br />
FOLKRÄTT UNDER<br />
OCKUPATION<br />
rätt att begära en<br />
förlängning av mandatet<br />
hade ifrågasatts. I en rapport<br />
i oktober 2007 från FN:s<br />
al-Malikis<br />
generalsekreterare till säker-<br />
i presidentvalstider. Genom sådana avtal<br />
skulle den amerikanska kontrollen över landet<br />
kunna göras mer långsiktig och smidig.<br />
USA skulle också kunna helt frigöra sig<br />
från den insyn och granskning, som trots<br />
ska stater med USA i spetsen självsvåldigt<br />
gick till väpnad attack mot en främmande<br />
nation.” Han redovisar även hur stämningarna<br />
var nere i Bryssel när han träffade<br />
stats- och regeringscheferna: ”Det blev ett<br />
hetsrådet heter det att det irakiska parla- allt är förknippad med ett mandat, som är märkligt möte. Ingen kände att det var mementet<br />
antog en icke bindande resolution i beroende av säkerhetsrådet. Den amerikanningsfyllt att diskutera kriget. Istället kunde<br />
juni 2007, som ålade regeringen att begära ska kontrollen skulle de facto bestå, men vi ganska snart enas om ett okontroversiellt<br />
parlamentets godkännande vid framtida anpassas och lättare legitimeras. Med al- uttalande om behovet av humanitärt stöd<br />
förlängningar av mandatet för den ”mul- Maliki synes USA ha goda förutsättningar till <strong>Irak</strong>. EU var lika överspelat som FN i<br />
tinationella styrkan” samt att inkludera att komma överens. Det återstår att se vad <strong>Irak</strong>frågan.”<br />
en tidtabell för styrkans tillbakadragande. det irakiska folket har att säga.<br />
Bland de europeiska länderna gjorde<br />
Enligt rapporten stödde 144 parlamentsle- Om ett sådant avtal kommer på plats framförallt Tyskland och Frankrike tidigt<br />
damöter (av totalt 275) kravet på en sådan med inbjudan till USA att behålla eller föra klart att de var emot kriget. Detta tyska<br />
tidtabell. Hur dessa motsättningar skall in trupper i <strong>Irak</strong> skulle det utgöra en inter- och franska motstånd var betydelsefullt.<br />
värderas lämnar jag här åt sidan.<br />
vention i en pågående inbördes konflikt i Det bars också fram av breda rörelser och<br />
al-Maliki begärde sedan i ett brev till landet. Den som går in med trupper under innebar ett försvar för grundläggande<br />
säkerhetsrådet i början av december 2007 sådana förutsättningar gör sig skyldig till folkrättsliga principer.<br />
en förlängning av mandatet. I brevets inled- folkrättsbrott .<br />
Gerhard Schröder har skildrat detta<br />
ning talade han om behovet av att utsträcka<br />
det ”en sista gång”. Han angav att han<br />
förväntade sig att säkerhetsrådet framgent<br />
kommer att kunna hantera situationen i<br />
<strong>Irak</strong> utan att kvalificera den som ett hot<br />
före invasionen av <strong>Irak</strong> fanns det<br />
en stark opposition mot kriget i<br />
stora delar av Europa. Men så<br />
snart ockupationen var ett fak-<br />
i sina memoarer, ”Entscheidungen”:<br />
”Putin, Chirac och jag kom överens om en<br />
gemensam tysk, fransk och rysk förklaring<br />
för att göra klar vår position och försvåra<br />
att det kom till stånd en resolution i FN:<br />
mot fred och säkerhet.<br />
tum, försvagades protesterna snabbt, inte s säkerhetsråd som legitimerade kriget.<br />
fn:s säkerhetsrÅd förlängde<br />
i december 2007 mandatet till<br />
utgången av december månad<br />
2008. Beslutet var enigt. Även<br />
minst vad gäller stödet för motståndet mot<br />
ockupationen. Regeringarna i England,<br />
Spanien, Italien, Holland, Danmark och<br />
Portugal, liksom stater i öst, kunde skicka<br />
trupper för att backa upp den amerikanska<br />
Därvid tillkom alla tre länderna en viktig<br />
roll: Ryssland och Frankrike som vetomakter<br />
och Tyskland som ordförandeland i FN:<br />
s säkerhetsråd.”<br />
usa och dess allierade fick inte till stånd<br />
Ryssland och Kina röstade för. Ingen dis- ockupationsmakten.<br />
en legitimerande resolution. Men motstånkussion<br />
förekom i säkerhetsrådet. Resolu- I Sverige väntade statsminister Göran det ebbade snart ut, när ockupationen var<br />
tionen är upplagd som tidigare resolutioner. Persson länge, men han kom sedan ut och ett faktum. Både i Paris och i Berlin hade<br />
Mandatet ses som baserat på en ”frivillig” gjorde klart att invasionen var folkrättsvid- taktiska inhemska fördelar bidragit till att<br />
begäran från <strong>Irak</strong>s sida.<br />
rig. Detta var av stor principiell vikt. I ett man gick emot de amerikanska krigspla-<br />
Det är full möjligt att USA ser betydande europeiskt perspektiv var regeringen Persnerna. Schröder vann antagligen ett val<br />
fördelar i att på sikt göra sig oberoende son ganska ensam.<br />
på frågan. De tyska och franska statsled-<br />
av årliga mandatbeslut av säkerhetsrådet. Person skriver i ”Min väg, mina val” att ningarnas offentliga opposition var viktig.<br />
Med ”ömsesidiga” avtal skulle det hela se det han ”inte kunde och fortfarande inte Men bakom dörrarna var bilden samtidigt<br />
bättre ut på papperet, vilket är fördelaktigt kan acceptera är att ett antal västerländ- mer komplicerad. Man vill ogärna ha upp<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
frågan i säkerhetsrådet så att vetot skulle<br />
komma att ställas på sin spets. Och de motsatte<br />
sig inte att deras luftrum respektive<br />
centrala transportleder kom att användas.<br />
Varken Frankrike eller Tyskland gick<br />
emot de av säkerhetsrådet sanktionerade<br />
mandaten för amerikansk ockupation av<br />
<strong>Irak</strong>, och de stödde den irakiska klientregim,<br />
som hade plockats ihop av den amerikanske<br />
pro-konsuln Bremer. EU i övrigt<br />
följde efter. Sverige förmådde inte ensamt<br />
driva en självständig linje.<br />
Staterna valde att ordna in sig på nytt<br />
under USA:s ledning. <strong>Irak</strong> lades åt sidan<br />
som stridsfråga. Man ville inte ha någon ytterligare<br />
diskussion om folkrätten, invasionen<br />
och ockupationen. Detta har kommit<br />
att få ett kraftigt genomslag i opinionsbildningen.<br />
usa har i var fall tills vidare<br />
fått igenom sin vilja, men man<br />
vann inte i fråga om folkrätten.<br />
Den dominerande bilden var<br />
att invasionen stred mot folkrätten, och den<br />
bilden förstärktes. Den amerikanska folkrättsprofessorn<br />
Anne-Marie Slaughter, som<br />
själv menade att invasionen var illegal men<br />
(möjligen) legitim, konstaterade att bland<br />
världens folkrättsjurister ansåg säkert åtta<br />
av tio att kriget var illegalt, en förutsägelse<br />
som visade sig vara högst relevant.<br />
Vi har nu ett läge i Europa där Bernard<br />
Koucher, krigsivrare och en av den humanitära<br />
interventionens främsta pådrivare,<br />
blivit fransk utrikesminister, och där folkrättens<br />
grundläggande principer sedan länge<br />
attackeras bakom slagord som ”humanitär<br />
intervention” och ”plikt att ingripa” samt<br />
det ständigt återkommande ”hotet om<br />
terrorism”.<br />
I Sverige är Carl Bildt utrikesminister.<br />
I <strong>Irak</strong>-frågan har han gått helt snett. Han<br />
var med vid grundandet av lobbyorganisationen<br />
Committee for the Liberation<br />
of Iraq. Andra som deltog var krigsivrare<br />
som Richard Perle, William Kristol och<br />
Newt Gingrich. Organisationen blev dock<br />
snart överspelad. Dess taktiska vinkling<br />
var mänskliga rättigheter, vilket rimmade<br />
illa med den amerikanska statsledningens<br />
intentioner. Skulle man gå ut i krig och ha<br />
en chans att få stöd från den amerikanska<br />
befolkningen, måste nyckelorden vara hot<br />
om massförstörelsevapen och kopplingar<br />
till terrorism.<br />
Bildt problematiserade i riksdagen den<br />
16 april 2007 regeringen Perssons hållning<br />
till USA:s angreppskrig. Han talade där<br />
om att folkrättens regler ”gav utrymme<br />
“Den 30 juni 2004 upphörde<br />
ockupationen<br />
formellt (enligt ett tidigare<br />
amerikanskt-brittiskt<br />
beslut) och en irakisk<br />
provisorisk regering tog<br />
över. Ockupationsrättens<br />
regler utgår emellertid<br />
ifrån att en ockupations<br />
upphörande speglar en<br />
faktisk händelseutveckling.<br />
Det kan inte enbart<br />
vara fråga om att deklarera<br />
ett visst datum, utan den<br />
militära närvaron måste<br />
reduceras på ett sådant<br />
sätt att kontrollen över det<br />
aktuella territoriet faktiskt<br />
upphör.<br />
..En folkrättsjurist kan<br />
därför våga påståendet att<br />
de ockupationsrättsliga<br />
förpliktelserna gentemot<br />
den irakiska befolkningen<br />
dröjde kvar även efter den<br />
1 juli 2004.”<br />
ove bring, ”irakkriget 2003: oM<br />
legalitet och legitiMitet” i boken<br />
internationell vÅldsanvändning och<br />
folkrätt, 2006.<br />
för delvis olika tolkningar”. Bildt rörde sig<br />
i riktning mot USA:s och Storbritanniens<br />
folkrättsliga linje inför kriget, enligt vilken<br />
<strong>Irak</strong>s påstådda brott mot tidigare FN-resolutioner<br />
skulle ha gett tillräcklig grund för<br />
invasionen. Det är ingen ny hållning från<br />
Bildts sida (se hans veckobrev 9 september<br />
och 18 november 2002).<br />
bildt spelade i riksdagen på fallet<br />
Kosovo, där Sverige stödde<br />
de folkrättsstridiga Nato-bombningarna<br />
av dåvarande Jugoslavien.<br />
Han menade att detta visade hur<br />
komplexa frågorna är och att regeringen<br />
och den socialdemokratiska oppositionen<br />
egentligen stod varandra nära.<br />
Han konstaterade inledningsvis att det<br />
militära angreppet skedde utan ett uttryckligt<br />
mandat från FN:s säkerhetsråd. Under<br />
debatten kvalificerades detta glidande<br />
till att det inte förelåg något ”fullständigt<br />
folkrättsligt mandat”.<br />
I en sorts sammanfattande kommentar<br />
menade han att vi från svensk utgångspunkt<br />
har all anledning att såväl hävda<br />
folkrättens grundläggande betydelse i de<br />
internationella relationerna ”som betydelsen<br />
av att denna utvecklas i ljuset såväl<br />
av utvecklingen som av de starkare krav<br />
vi i dag har på att kunna ingripa i vissa<br />
extrema situationer”.<br />
Även om Bildt allmänt hävdade att<br />
hans grundläggande uppfattning var att<br />
konflikter skall lösas på folkrättens grund<br />
och inom de ramar som Förenta Nationernas<br />
stadga och institutioner anger, var<br />
den springande punkten att regeringen<br />
måste ha fria händer. Det gällde att föra en<br />
”löpande diskussion i det konkreta fallet”,<br />
att vara medveten om att man befinner sig i<br />
en ”gråzon” och att vara beredd att ingripa<br />
i ”extremlägen”.<br />
Så håller han öppet för en utrikespolitik<br />
som är följsam till nya interventioner och<br />
angrepp från stormakternas sida. Mot<br />
detta får man ställa regeringen Perssons<br />
ställningstagande och den hållning som<br />
bland annat Chirac och Schröder intog.<br />
Svängrummet har tillfälligt snävats in för<br />
en självständig, principiell utrikespolitik,<br />
men det är otvivelaktigt av bestående värde<br />
att invasionen av <strong>Irak</strong> kom att stämplas som<br />
det folkrättsstridiga angreppskrig det var.<br />
rolf andersson<br />
advokat, MedleM i fib-Juristerna<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
USA planerar<br />
stycka upp <strong>Irak</strong><br />
I september 2007 beslöt den amerikanska<br />
senaten att <strong>Irak</strong> skulle delas i minst tre autonoma<br />
delar. Den så kallade Biden-Brownback<br />
Amendment väckte stor vrede och protester<br />
hos det irakiska folket.<br />
The surge (upptrappningen)<br />
”betyder i grund och botten<br />
att presidenten har accepterat<br />
etnisk rensning, vare sig han<br />
talar om det eller ej” säger den kände<br />
amerikanska journalisten och författaren<br />
Seymour Hersh i en intervju med tyska<br />
Der Spiegel i december förra året.<br />
Enligt BBC:s opinionsundersökning<br />
skulle endast 9 procent av irakierna<br />
vara för en delning av landet. Senatens<br />
majoritetsbeslut innebär en kränkning av<br />
internationella konventioner som inte ger<br />
ockupationsmakten rätt att på detta sätt<br />
påtvinga staten <strong>Irak</strong> de vittgående förändringar<br />
en delning innebär.<br />
Beslutet är visserligen ”non-binding”<br />
men innebär en fortsättning och en bekräftelse<br />
på gamla USA-Israeliska planer<br />
att kontrollera det strategiskt viktiga och<br />
oljerika <strong>Irak</strong> genom att söndra och härska,<br />
balkanisera och fragmentisera på etnisk<br />
och religiös grundval.<br />
<strong>Irak</strong>s kurdiske president Talabani, Al<br />
Hakim, Hillary Clinton och Barak Obama<br />
är positiva till senatens beslut.<br />
republikanen Sam Browbnback och den<br />
demokratiske senator Biden initierade<br />
omröstningen i senaten. Biden sade i en<br />
intervju som finns på israeliska Shalom-<br />
TV:s hemsida att ”Israel är USA:s enskilt<br />
största styrka i Mellanöstern” och lägger<br />
med stolthet till ”jag är sionist”.<br />
Senator Biden från Delaware, ordförande<br />
för Senatens utskott för utrikesfrågor<br />
och Leslie Gelb tidigare ordförande<br />
för det privata Rådet för utrikesfrågor, har<br />
länge arbetat för gehör för en delning i en<br />
kurdisk, en shiamuslimsk och en sunnimuslimsk<br />
självstyrande del.<br />
0<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
Uttalat eller inte har denna medvetna<br />
balkanisering pågått under såväl USA-Säkerhetsrådets<br />
påtvingade sanktioner och<br />
under ockupationen.<br />
De påbjudna flygförbudszonerna under<br />
Säkerhetsråds sanktioner 1990-2003<br />
hindrade den legala irakiska regeringen<br />
att skydda sina områden i söder och norr.<br />
I norr fick de gamla kurdiska krigsherrepartierna<br />
stöd och hjälp att utöka sin<br />
autonomi, öppna irakiska Kurdistan för<br />
israeliska baser och annan infiltration och<br />
i söder kunde proiranska shiitiska grupper<br />
infiltrera landet. Det faktum att en del<br />
kurder och shiitiska grupper upplevde<br />
förtryck under Saddam Hussein kunde<br />
utnyttjas av de utländska och inhemska<br />
krafter som i strid med den irakiska folkmajoritetens<br />
uppfattning och folkrätten<br />
försöker splittra och dela landet.<br />
Bland ståthållare Bremers 100 styrande<br />
beslut för <strong>Irak</strong>s framtid finns den administrativa<br />
övergångslagen TAL. Enligt den<br />
valordning som USA föreskriver i TAL för<br />
det sekulära <strong>Irak</strong> ska alla val i <strong>Irak</strong> ske på<br />
etnisk och religiös grund liksom omröstningar<br />
om ny konstitution och liknade<br />
folkomröstningar.<br />
i den konstitution som USA föreskrev<br />
<strong>Irak</strong> finns tendenser till uppluckring av<br />
den irakiska staten och regionalisering.<br />
Såväl denna regionalisering som den<br />
föreskrivna ekonomiska nyliberalismen<br />
underlättar för de multinationella bolagen<br />
att utnyttja <strong>Irak</strong>s oljefyndigheter och<br />
andra resurser.<br />
Redan innan det illegala angreppet på<br />
<strong>Irak</strong>, samarbetade USA med sekteristiska<br />
INC vars ledare Ahmed Chalabi dömts<br />
för banksvindel i Jordanien, CIA-agenten<br />
Allawi och fundamentalistiska och<br />
sekteristiska proiranska exilpartier som<br />
Sciri och Dawa, partier som tidigare hade<br />
mycket ringa inflytande i det sekulära <strong>Irak</strong>.<br />
Gemensamt förberedde de anfallet på <strong>Irak</strong><br />
och USA förde dessa partier till makten<br />
redan i det så kallade Styrande rådet (Governing<br />
Council), den övergångsregering<br />
som med ockupationsmakten skulle styra<br />
<strong>Irak</strong>.<br />
USA har valt sina kollaboratörer bland<br />
de mest sekteristiska och kvinnofientliga<br />
partierna och detta i ett land där kvinnorna<br />
tillkämpat sig stora rättigheter och<br />
gratis möjligheter att studera och välja<br />
yrke.<br />
Både innan och under ockupationen<br />
har USA hållit dörrarna öppna för en de<br />
facto-delning av landet.<br />
den etniska rensning som skett och sker<br />
i hela landet, har skett med USA:s goda<br />
vilja och i många fall medverkan.<br />
Bagdad, en blandad och kosmopolitisk<br />
stad, har delats etniskt. Den amerikanska<br />
armén har byggt stora murar runt hela<br />
kvarter i Bagdad. Bagdads historiska kvarter<br />
Adimiya har omringats med en hög<br />
mur som sedan följts av ett 10-tal till.<br />
Regeringsmiliser, polis och dödsskvadroner<br />
har fritt tillträde till dessa stora fängelser.<br />
Fler är under uppbyggnad. Befolkningen<br />
måste ha biometriska ID-kort för<br />
”Såväl denna regionalisering som den föreskrivna<br />
ekonomiska nyliberalismen underlättar för de<br />
multinationella bolagen att utnyttja <strong>Irak</strong>s oljefyndigheter<br />
och andra resurser.”
Bild: US-army<br />
att släppas in eller ut genom ”checkpoints”.<br />
Shiamuslimer och sunnimuslimer har skilts<br />
åt och tvingats bort från sina blandade<br />
kvarter till segregerade. Sunni för sig och<br />
shia för sig. Folk har mördats, fängslats eller<br />
flytt. Många äktenskap är blandade. De<br />
tvingas i flykt.<br />
USA begår krigsförbrytelser som<br />
överhuvudtaget inte påtalas i svensk press.<br />
I stället upprepar man den amerikanska<br />
propagandan om ökad säkerhet och minskat<br />
våld.<br />
Runt om i <strong>Irak</strong> har etnisk rensning<br />
pågått med militärt bistånd. Dessutom<br />
mördas människor systematiskt om de är<br />
emot ockupationen vare sig de är shia eller<br />
sunni.<br />
Etniskt rena områden har aldrig existerat<br />
i <strong>Irak</strong> eller den tidigare historien.<br />
Har området shiamajoritet, körs sunniterna<br />
iväg och tvärtom.<br />
Detta drabbar även turkmener, palestinier,<br />
kristna och andra.<br />
Kurdiska peshmergas, irakiska armén<br />
och miliser har fått fria händer och även<br />
amerikanskt militärt stöd att etniskt rensa<br />
städer som Kirkuk, Tal Afar och Mosul.<br />
Detta är ett medvetet möjliggörande av en<br />
uppdelning av landet i tre delar.<br />
USA överväger fördelar och risker, men<br />
har medvetet lagt grunden för en delning.<br />
senatens beslut är en fruktansvärd kränkning<br />
av det irakiska folket som i sin stora<br />
majorietet stödjer en stark central regering<br />
och staten <strong>Irak</strong> som ett land.<br />
Sverige och världen håller tyst! Det är<br />
skamligt.<br />
sigyn Meder<br />
iraksolidaritet stockholM<br />
1,6<br />
MILJONER amerikanska soldater har hittills<br />
tjänstgjort i <strong>Irak</strong> och Afghanistan.<br />
Myt och verklighet<br />
Vet du att det var ofint att fråga människor<br />
om de var sunni eller shia före ockupationen?<br />
Den frågan har inte heller tidigare<br />
ställts i samband med folkräkningar.<br />
Vet du att många sunniter och shiiter var<br />
och är gifta med varandra? Vad blir deras<br />
barn?<br />
Vet du att även <strong>Irak</strong>s klaner ofta är blandade<br />
med en majoritet shia eller sunni?<br />
Inte hatade de varandra.<br />
Vet du att fångarna tvångsindelas i sunni<br />
och shia och skiljs åt även i fängelserna?<br />
Vet du att majoriteten av de eftersökta i<br />
den kortlek med foton som USA publicerade<br />
efter angreppet och svensk press ofta<br />
återgav var shiiter?<br />
Vet du att majorieteten av Baathpartiets<br />
många medlemmar var shiiter?<br />
Vet du att Bagdad är de irakiska kurdernas<br />
största stad? Där bor en miljon kurder.<br />
FN är larmat<br />
sigyn Meder<br />
n n I december 2005 slog provinsen<br />
Nineves sheiker, kända<br />
personer och religiösa råd larm<br />
om den etniska rensning som<br />
pågick i provinsen. De vände sig<br />
till FN och internationella humanitära<br />
organisationer för hjälp.<br />
De anklagade de amerikanska<br />
ockupationstrupperna, irakiska<br />
nationalgardet, kurdiska<br />
peshmergas och Badrmilisen för<br />
etnisk rensning av araber och<br />
turkmener i Tal Afar, Mosultrakten<br />
och Kirkuk.<br />
De kurdiska regeringspartierna<br />
anklagas av araber, turkmener<br />
och andra nationaliteter för<br />
etnisk rensning för att få kontroll<br />
över det oljerika Kirkuk och införliva<br />
staden i ett Storkurdistan.<br />
Turkmener, araber och andra<br />
grupper körs iväg och många<br />
har dödats.<br />
En omröstning ska ske under<br />
2008 om Kirkuks ställning. Inför<br />
denna omröstning pågår en<br />
demografisk omvandling.<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
Folkrätt<br />
SVERIGES RO<br />
Allt fler får upp ögonen för de enorma övergrepp som USA och dess allierade<br />
varit ansvariga för i <strong>Irak</strong> under de nu fem åren av krig och ockupation.<br />
– Men vad kan vi göra här i Sverige, som inte deltar i kriget?<br />
Denna fråga ställs ofta till oss i antikrigsrörelsen. Frågan är viktig, men<br />
utgår från en förenklad uppfattning om Sveriges roll i vad som måste kallas<br />
för ett imperialistiskt krig på 2000-talet.<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
text: Mathias cederholM
Sveriges vapenexport till USA och England har ökat sedan <strong>Irak</strong>ockupationen inleddes - trots<br />
att det finns lagar som förbjuder krigsmaterielexport från Sverige till krigförande länder.<br />
Krigsmaterielexporten till USA från Sverige ökade faktiskt från 152 miljoner kronor 1993<br />
till 461 miljoner kronor 2002, redan före det senaste kriget. Bilden: Pansarskott AT4 och<br />
som använts av USA-koalitionen ända sedan <strong>Irak</strong>invasionen inleddes. Foto: http://defendamerica.mil/<br />
LL I KRIGET<br />
vi lever i en – soM det heter – globaliserad<br />
tidsålder. Ett så enormt projekt som kriget i<br />
och ockupationen av <strong>Irak</strong> är därför på många<br />
vis förankrat i stora delar av det internationella<br />
systemet. Här ska tas upp några av de viktigaste<br />
sätten Sverige, trots dess yttre neutralitet i frågan, bidrar<br />
till kriget, ockupationen och raserandet av den internationella<br />
rätten.<br />
Aktivt bidrar vårt land till krigföringen med vår<br />
vapenexport. Sverige säljer stora mängder vapen och<br />
annan militär utrustning till USA och Storbritannien.<br />
Till dessa har levererats granatgevär med flechettegra-<br />
nater (som sprutar 1000-tals pilar mot ”mjuka mål”),<br />
precisionsgranater, kikarsikten, ammunition, bandvagnar,<br />
satellitkommunikationssystem med mera. Alla dessa<br />
produkter används i <strong>Irak</strong>, och har varit avgörande för<br />
Sveriges vapenexportboom under de senaste åren.<br />
Minst lika viktig är den tystnad som har präglat<br />
Sveriges och flertalet andra länders hållning i <strong>Irak</strong>frågan.<br />
Invasionen i <strong>Irak</strong> var olaglig. Inledningsvis höjde vissa<br />
länder försiktiga protester, men dessa har sedan länge<br />
tystnat. Sverige är lika tyst som någon annan. Trots<br />
mängder av uppgifter om krigsbrott har FN alltsedan<br />
2004 stött den amerikanska närvaron utan att begära<br />
u<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
u<br />
undersökningar rörande flygbombningar<br />
mot civila, kollektiva bestraffningar och annat.<br />
Man välkomnade också de USA-lojala<br />
regeringarna som legitima. Den lagstiftning<br />
med bl.a. en gigantisk nyliberal chockterapi<br />
av landet som ockupationsmakten mot<br />
internationell rätt genomdrivit, byggdes<br />
n n I Government Accountability Office -rapporten av den 11 september<br />
rapporteras om motståndsrörelsens ökande attacker: ”Det<br />
totala antalet attacker rapporterade från januari 2006 t.o.m. juli 2006<br />
var cirka 57 procent högre än motsvarande totala antal rapporterade<br />
för samma period 2005.”<br />
in i den nya förvaltningen och tvingades<br />
på de irakiska regeringarna. Därmed har<br />
FN undergrävt sitt eget fundament, den<br />
n n Antalet månatliga attacker hade ökat från 100 i maj 2003 till 4500<br />
i juli 2006.<br />
internationella rätten. Det är tydligen idag<br />
lagligt att invadera och sedan fullständigt<br />
omstrukturera länder, och Sverige säger<br />
inget.<br />
n n Den 17 augusti rapporterade New York Times att 70 procent<br />
av de 1666 bomber som sprängdes i <strong>Irak</strong> i juli i år var riktade mot de<br />
USA-ledda styrkorna, 20 procent mot de irakiska säkerhetsstyrkorna<br />
och 10 procent drabbade civila. Svensk media skriver endast om<br />
dessa 10 procent .<br />
Men vÅrt lands delaktighet består inte<br />
enbart i vår tystnad. Snart efter invasionen<br />
skulle Sverige som många andra delta i<br />
”demokratiseringen” av <strong>Irak</strong>. Stora pengar<br />
skickades för att reformera domstolar,<br />
stärka barns och kvinnors rättigheter, lära<br />
irakiska journalister demokrati och modernisera<br />
<strong>Irak</strong>s centralbank. Det låter fint, men<br />
problemet är att vi talar om ett land i fullt<br />
krig. Statsmakten är genomkorrumperad,<br />
och att ge situationen en fernissa av demokratisering<br />
med t.ex. utbildning av journalister<br />
framstår som mer än lovligt naivt med<br />
tanke på att USA samtidigt lagt hundratals<br />
miljoner dollar årligen på att styra irakiska<br />
nyhetsmedia med spökskrivande och<br />
plantering av nyheter samt uppbyggande<br />
av lojala medianätverk. Än värre är att de<br />
svenska riktlinjerna för detta stöd förefaller<br />
uttrycka samma brist av respekt för demokratins<br />
spelregler som ockupanten själv. Det<br />
står bl.a. i den svenska landstrategin att det<br />
irakiska ”Näringslivet har skadats och delvis<br />
paralyserats av överdriven statlig reglering”<br />
och ”En förutsättning för en normalisering<br />
av näringslivet är att /…/ sunda spelregler<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
för den privata sektorn införs”. Att driva en<br />
ekonomisk agenda i ett annat land utan att<br />
dess befolkning ska ha något att säga till om<br />
– är det demokrati? Man ser även möjligheter<br />
att vinna ekonomiskt på situationen,<br />
”Sverige bör främja utvecklingen av en väl<br />
fungerande marknadsekonomi vilket även<br />
ger svenska företag möjligheten att göra<br />
sig gällande i <strong>Irak</strong>”, så vi skickar utbildare<br />
inom t.ex. elproduktionssektorn med<br />
förhoppningar om kommande kontrakt.<br />
På egen hand och i samarbete med EU<br />
har vi dessutom utbildat poliser och andra<br />
inom rättsväsendet i <strong>Irak</strong>, alltså folk som är<br />
knutna till en erkänt korrupt och sekteristisk<br />
statsmakt som för krig mot den egna<br />
befolkningen.<br />
förutoM fn är sverige även delaktigt<br />
i ett internationellt system av andra<br />
organisationer som alltmer godtar det nya<br />
<strong>Irak</strong> som ekonomisk och politisk partner.<br />
Bakgrunden är att USA som ockupant i<br />
”Att Iran är odemokratiskt är en helt riktig iakttagelse.<br />
Iran är en religiös diktatur av samma slag<br />
som USA:s nära allierade Saudiarabien. Så det<br />
krävs med andra ord något mer än odemokrati<br />
för att kvalificera sig för att anfallas av den goda<br />
imperialismen. Nämligen olja som inte är under<br />
västerländsk kontroll, som oljan i den religiösa<br />
diktaturen Saudiarabien.<br />
Men det kan man ju inte säga högt. Vem som<br />
helst förstår att om <strong>Irak</strong> fortfarande haft torkade<br />
dadlar som sin största exportvara så hade den<br />
goda imperialismen aldrig behövt satsa 1000<br />
miljarder dollar på en erövring.”<br />
Jan guillou,<br />
aftonbladet, april 2006<br />
strid med internationell rätt och befolkningens<br />
vilja har försökt reformera <strong>Irak</strong>s<br />
ekonomi och stat i marknadsekonomisk<br />
riktning. Politiken har lett till en social<br />
katastrof i <strong>Irak</strong>, med galopperande arbetslöshet,<br />
fattigdom och ren svält. En alltmer<br />
militariserad Bagdad-regering avvecklar<br />
de fattigas subventioner. USA har haft stöd<br />
från flera av de internationella ekonomiska<br />
organisationerna i sin omstrukturering av<br />
<strong>Irak</strong>. Världsbanken och IMF (internationella<br />
valutafonden) ställer krav på fortsatta<br />
reformer i landet i linje med den tidigare<br />
politiken. Ända sedan invasionen har USA<br />
också drivit på för att <strong>Irak</strong> skulle inträda i<br />
WTO (världshandelsorganisationen) för att<br />
garantera att olika ekonomiska reformer<br />
permanentas, och medlemskapsförhandlingarna<br />
pågår. EU för nu långtgående<br />
handelsförhandlingar med <strong>Irak</strong>, och en<br />
målsättning är att inleda en gasimport från<br />
<strong>Irak</strong> vilket naturligtvis involverar säkerhetspolitik<br />
liksom starka ekonomiska intressen.<br />
I alla dessa organisationer sitter Sverige<br />
med utan att resa några protester.<br />
Det internationella samfundets<br />
förhandlingar och affärer med det nya <strong>Irak</strong><br />
får som följd att det politiska systemet i<br />
<strong>Irak</strong> framställs som legitimt. Man blundar<br />
för flera besvärliga fakta. Invasionen var<br />
olaglig, vilket gör all senare lagstiftnings<br />
status i <strong>Irak</strong> oklar, i synnerhet den del av<br />
lagstiftningen som gjordes av USA 2003-4<br />
och som fortfarande råder. Detta har<br />
motståndsgrupperna noga framhållit, och<br />
många av dem har som mål att återkalla<br />
all lagstiftning som stiftats, alla kontrakt<br />
och alla avtal som slutits sedan 2003. Och<br />
motståndet är stort i <strong>Irak</strong>! Det internationella<br />
samfundet för alltså indirekt samma<br />
krig mot den irakiska befolkningen som<br />
USA och dess allierade. Och Sverige är lika<br />
involverat som något annat land. Var är<br />
protesterna?<br />
Mathias cederholM<br />
historiker vid lunds universitet<br />
MedleM i irakkoMMittén i MalMö
REKVIEM FÖR IRAKS FÖRFLUTNA, NUTID OCH FRAMTID<br />
TACK FÖR ATT NI HAR VALT VÅRT LAND TILL ATT BLI DEN FÖRSTA<br />
FÖREBILDEN FÖR FRIHET OCH DEMOKRATI I ER NYA CIVILISERADE VÄRLD<br />
TACK FÖR ERA ÖVERVAKANDE HIMLAKROPPAR SOM OMSORGSFULLT<br />
HAR VALT VAD SOM SKULLE BEVARAS OCH VAD SOM SKULLE FÖRSTÖRAS<br />
TACK FÖR ATT NI INTE HAR TVEKAT ATT GÅ IN OCH VÅLDTA VÅRT LAND<br />
TACK FÖR DE TUSEN OCH EN BOMBER OCH MISSILER<br />
NI HAR SKÄNKT OSS FRÅN OVAN VARJE NATT<br />
TACK FÖR ALLT NI HAR LYCKATS ÖDELÄGGA<br />
TACK FÖR DE HUNDRATUSENTALS NI HAR LYCKATS DÖDA<br />
TACK FÖR ALLA KLINISKA ANGREPP OCH INGREPP<br />
TACK FÖR ATT VI HAR KLARAT DET UTAN BEDÖVNINGSMEDEL<br />
TACK FÖR ERA TANKS OCH SOLDATER SOM HAR BEFRIAT LANDET<br />
FRÅN LAGAR, FRÅN EL, FRÅN RENT VATTEN OCH FRÅN MEDICIN<br />
TACK FÖR ATT NI HAR SKYDDAT OLJEFÄLTEN OCH OLJEMINISTERIET<br />
TACK FÖR ATT NI HAR STÄDAT RENT I VÅRA URGAMLA MUSEER<br />
TACK FÖR ATT NI HAR ELDAT UPP VÅRA GAMLA BÖCKER OCH BIBLIOTEK<br />
TACK FÖR ATT NI HAR BEFRIAT OSS FRÅN VÅR HISTORIA<br />
TACK FÖR ATT DET HELA HAR GÅTT PLAN ENLIGT OCH FORT<br />
TACK FÖR ATT SAMVETEN INTE HANN VÄCKAS I STORT<br />
TACK FÖR DEN NYANLÄNDE ALI BABA OCH HANS 40 ELLER 400<br />
”ADMINISTRATÖRER” , ”ORGANISATÖRER” , ”FÖRVALTARE” OCH ”POLISER”<br />
TACK FÖR ALLA DESSA STACKARS PENSIONÄRER SOM PÅ SINA SISTA DAR<br />
BEHÖVER BROTTAS MED ATT LEDA ETT SÅ BESVÄRLIGT LAND OCH FOLK<br />
TACK FÖR ATT NI NOGA VÄLJER VEM SOM SKALL STYRA LANDET<br />
TACK FÖR ATT NI NOGA VÄLJER VILKA SOM SKALL BYGGA UPP LANDET<br />
TACK FÖR ATT NI SJÄLVA TAR HAND OM VÅR SVARTA , KLADDIGA OLJA<br />
TACK FÖR DE NYA LAGAR NI HÅLLER PÅ ATT SKRIVA FÖR OSS<br />
TACK FÖR DEN NYA LÄROPLAN NI SKALL GE TILL VÅRA BARN<br />
TACK FÖR ATT NI LÄR OSS DEN NYA ORDNINGENS SPRÅK<br />
TACK FÖR ATT NI HAR SAMLAT VÄRLDENS TALANDE PAPEGOJOR<br />
ATT SJUNGA I ER KÖR<br />
TACK FÖR ATT NI TYSTAR ALLA SOM SJUNGER FALSKT ELLER STÖR<br />
TACK FÖR ATT NI HAR KLIPPT MITT SISTA BAND TILL MIN MAMMA<br />
TACK FÖR ATT NI HAR FÖRLÄNGT MIN HEMLÄNGTAN<br />
TACK FÖR ATT NI HAR GETT MIG VITA NÄTTER OCH FLERA VITA HÅR<br />
TACK FÖR ATT NI HAR FÖRDJUPAT MIN SPRICKA OCH GETT MIG NYA SÅR<br />
kaled ahMed, göteborg, april 2003<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
<strong>Irak</strong>s kulturarv må<br />
UPPROP: Redan före anfallet i mars 2003 kom varningar från forskare<br />
och kännare av <strong>Irak</strong>s kulturarv, både i koalitionsländerna<br />
och andra: Ett krig skulle kunna få svåra följder för <strong>Irak</strong>s fornlämningar<br />
och övriga kulturarv. Tyvärr besannades dessa farhågor.<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
ste räddas<br />
Nationalmuséet i Bagdad,<br />
med samlingar viktiga för<br />
hela världens kulturhistoria,<br />
plundrades och skövlades strax<br />
efter anfallet 2003. Över 15 000 föremål<br />
stals. Bagdadmuseet är idag fortfarande<br />
stängt i brist på medel och endast en del av<br />
föremålen har förts tillbaka.<br />
Från världshistoriska centra som Babylon,<br />
Ur, Larsa, Samarra, Hatra, Khinnis<br />
och andra platser kopplade till vår civilisations<br />
uppkomst, finns rapporter om att allvarlig<br />
förstörelse ägt rum. Många av dessa<br />
platser har skadats av koalitionsstyrkornas<br />
militära aktiviteter, i en del fall för alltid:<br />
Vid Babylon placerades en helikopterplatta<br />
och parkeringsplatser. Skyttegravar<br />
anlades i arkeologiskt outgrävda områden.<br />
Tusentals ton arkeologiskt material<br />
användes för att fylla sandsäckar för värn.<br />
Babylons unika, 2 600 år gamla vägbeläggning<br />
krossades av tunga militära fordon.<br />
Uppgifter finns om att ammunition dumpats<br />
i området.<br />
Ur, de välkända sumeriska lämningarna<br />
från cirka 4 000 f Kr, direktträffades av<br />
flygbomber på några ställen redan 1991.<br />
Idag körs här tunga militära fordon. En<br />
militärbas med flyglandningsbana har<br />
byggts strax intill. Tanks cirkulerar runt<br />
Urs berömda ziggurat-tornområde, dit ett<br />
logistikförband förlagts. Detta är som att<br />
utsätta platsen för en kontinuerlig jordbävning.<br />
soM en fölJd av att kriget inleddes har<br />
minst 38 av <strong>Irak</strong>s, och världens, stora<br />
fornlämningsplatser skadats och plundrats;<br />
däribland Uruk, Nippur, Nimrud och den<br />
forntida staden Isin. Ytterligare tusentals<br />
ojämförliga, oskyddade, arkeologiskt intressanta<br />
platser kan läggas till denna lista.<br />
Plundrare skadade och förstörde också<br />
många andra unika historiska byggnader<br />
och artefakter. <strong>Irak</strong>s nationalbibliotek<br />
blev allvarligt brandskadat av mordbrännare.<br />
Universitetslärare och akademiker i<br />
allmänhet flyr från <strong>Irak</strong>. Det gör att det är<br />
svårt med återuppbyggandet - inte minst av<br />
landets kultursektor.<br />
Illegal utförsel av föremål och en viss<br />
plundring av gravplatser och bebyggelselämningar<br />
förekom redan förut. Nu sker en<br />
kraftig ökning på grund av det sönderfall<br />
av det civila samhället kriget orsakat. Enligt<br />
den förre chefen för museet i Bagdad,<br />
Donny George Youkhanna, räcker den<br />
särskilda fornlämningspolis som upprättats<br />
inte till. Plundrarna är organiserade<br />
och ofta beväpnade. De vet att det finns en<br />
marknad för dessa antikviteter runt om i<br />
världen, främst i Europa och USA.<br />
Nyligen kom också rapporter om ännu<br />
en långvarig militär operation från luften<br />
och marken mot <strong>Irak</strong>s andra stad Mosul.<br />
Mosul är en historisk, mångkulturell stad<br />
med gyllene tempel och mångtusenåriga<br />
bevattningsanläggningar. Ruinerna efter<br />
det gamla Nineve ligger inom Mosuls<br />
stadsmurar.<br />
Nu behöver flera kraftfulla åtgärder<br />
vidtas för att motverka all förstörelse och<br />
utplundring :<br />
Ingen bör befatta sig med föremål som<br />
kan misstänkas ha illegalt utgrävts och<br />
utförts eller stulits från <strong>Irak</strong>. Det får inte<br />
finnas en marknad i Sverige eller i andra<br />
delar av världen för dessa föremål. Vi uppmanar<br />
museer, antikhandel och samlare att<br />
uppmärksamma alla försök till införsel och<br />
försäljning av föremål från <strong>Irak</strong> och meddela<br />
detta till behöriga myndigheter.<br />
Vi uppmanar svenska staten att i FN och<br />
Unesco driva frågan om skyddet av det<br />
irakiska kulturarvet i enlighet med Unescos<br />
konvention 1970 om skydd av kulturarvet i<br />
krig, en konvention som Sverige anslöt sig<br />
till den 10 oktober 2002. Unesco måste i<br />
samarbete med företrädare för <strong>Irak</strong>s folk<br />
omgående agera för att skydda landets<br />
kulturarv; fornlämningar, bibliotek, museer<br />
och universitet.<br />
De makter som invaderat <strong>Irak</strong> måste bekosta<br />
återförande och reparation av <strong>Irak</strong>s<br />
stulna och plundrade kulturarv. Vi uppmanar<br />
också svenska staten att kraftfullt bidra<br />
till återuppbyggandet och återförandet av<br />
det irakiska kulturarvet.<br />
Margareta Alin Hegelund, chef för Världskulturmuseet i Göteborg;<br />
Margareta Biörnstad, f. d. riksantikvarie; Göran Drougge,<br />
gymnasiepedagog; Jan Hjärpe, professor i islamologi, Lunds<br />
universitet; Bengt O.H. Johansson, tidigare ordf. i Kulturarv utan<br />
gränser; Caroline Krook, biskop i Stockholms stift; Per Kåks, f. d.<br />
museichef; Staffan Lundén, arkeolog och lärare på Museion/Göteborgs<br />
universitet och Högskolan på Gotland; Patricia Marino,<br />
curator, Främre Orienten, Medelhavsmuseet ; Eva Myrdal,<br />
arkeolog verksam i Sydasien på 80- och 90-talen; Johan Mårtelius,<br />
professor, Kungliga Tekniska Högskolan; Henrik Persson,<br />
kulturvetare, fil. kand.; Mike Powers, skolledare, internationella<br />
sektionen på Kungsholmens gymnasium; Arne Ruth, publicist<br />
Stöd <strong>Irak</strong>s mordhotade<br />
akademiker och<br />
intellektuella<br />
n n Det handlar om mord på <strong>Irak</strong>s<br />
framtid. Systematiskt mördas professorer<br />
inom såväl humaniora som vetenskap,<br />
läkare, journalister och författare.<br />
Det är ett led i ett medvetet kulturmord<br />
riktat mot <strong>Irak</strong> som nation med<br />
balkanisering och splittring som mål för<br />
att underlätta den i praktiken koloniala<br />
kontrollen av landet och dess rika<br />
energitillgångar. Den 30 oktober mördades<br />
professorn i geologi vid Bagdads universitet<br />
Issam al-Rawi. Som ordförande i <strong>Irak</strong>iska<br />
Professorers Förbund hade han samlat fakta<br />
om morden för BRussells Tribunal. Två<br />
veckor innan mordet gjorde amerikansk<br />
trupp en raid mot hans kontor och slog<br />
sönder lokalen.<br />
n n Föreningen <strong>Irak</strong>Solidaritet deltar i<br />
den internationella namninsamlingen till<br />
stöd för <strong>Irak</strong>s akademiker och intellektuella.<br />
Appellen finn på:<br />
www.iraksolidaritet.se<br />
Rättsövergrepp i<br />
Sverige<br />
n n Rättsövergrepp mot muslimer blir<br />
allt vanligare i Sverige. Det får allvarliga<br />
konsekvenser för rättssäkerheten.<br />
Flera sådana övergrepp och deras<br />
konsekvenser belystes vid ett seminarium<br />
om ”Terroristjakt på svenska” på<br />
ABF-huset i Stockholm lördagen den 2<br />
februari 2008.<br />
I den breda panelen medverkade<br />
Jan Guillou, författare, Thomas<br />
Hammarberg, Europarådets kommissarie<br />
för mänskliga rättigheter, Lise<br />
Bergh, generalsekreterare Amnesty<br />
International, svenska sektionen, Anna<br />
Wigenmark, människorättsjurist Svenska<br />
Helsingforskommittén, Gösta Hultén,<br />
författare och Ingemar Folke, jurist och<br />
ordförande för föreningen FIB-juristerna.<br />
<strong>Irak</strong>Solidaritet var medarrangör<br />
till seminariet tillsammans med ABF,<br />
Afghanistansolidaritet, FIB/K-Stockholm<br />
och FIB-juristerna.<br />
<strong>Irak</strong>isk protest mot<br />
eftergift för Israel<br />
n n De palestinska och arabiska<br />
delegationerna drog tillbaka sitt deltagande<br />
i det ”Forum för en rättvis fred i<br />
Mellanöstern”, som anordnades i Madrid i<br />
december 2007.<br />
Den irakiska delegationen hade inbjudits<br />
av International Anti-Occupation Network<br />
(IAON), i vilket <strong>Irak</strong>Solidaritet ingår.<br />
Att de vägrade komma var en protest<br />
mot att det spanska utrikesdepartementet<br />
och Madrids Sociala Forum hade bjudit in<br />
”sionistiska krafter” trots att dessa varken<br />
skrivit under eller kan skriva under det<br />
referensdokument som låg till grundval för<br />
deltagande på forumet, och som framhöll<br />
folkrättens okränkbarhet.<br />
Läs mer på www.iraksolidaritet.se<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong>
Sista sidan<br />
Fallujainsamlingen<br />
pg 116 73-1<br />
nn USA:s massförstörelse har drabbat<br />
staden Falluja hårt.<br />
En stor del av befolkningen flydde<br />
undan USA:s bombningar under det<br />
andra stora anfallet mot staden i<br />
november-december 2004 och blev<br />
flyktingar i sitt eget land. Nästan 70<br />
procent av staden ödelades. 1000tals<br />
dödades. Det tog ett helt år innan<br />
pressen redovisade USA:s användning<br />
av vit fosfor mot befolkningen i Falluja.<br />
Allt motstånd mot ockupationen skulle<br />
krossas genom “kollektiv bestraffning”<br />
av civilbefolkningen.<br />
Det finns många bombade och<br />
ödelagda städer i <strong>Irak</strong>. Det finns många<br />
Falluja, men pressen tiger om denna<br />
medvetna ödeläggelse.<br />
Falluja är en symbol för det irakiska<br />
folkets motstånd mot ockupationen<br />
och den oerhörda massförstörelse<br />
USA utsätter Falluja och andra irakiska<br />
städer och byar för.<br />
nn <strong>Irak</strong>Solidaritets Fallujainsamling<br />
går oavkortad (allt arbete är ideellt) till<br />
framför allt sjukvård i bombade städer.<br />
<strong>Irak</strong>Solidaritet har överlämnat 40 000<br />
kronor till irakiska representanter i<br />
samband med seminariet 2 april om<br />
massförstörelsen av irakiska städer<br />
med deltagande av irakiska vittnen.<br />
20.000 kronor har överlämnats till<br />
Muhamad Tareq al-Darraji, chef för<br />
Studiecentret för mänskliga rättigheter<br />
och demokrati i Falluja och samordnare<br />
för 28 människorättsorganiosationer i<br />
<strong>Irak</strong>. Insamlade medel har hjälpt flyktingfamiljer<br />
från Falluja och bidragit till<br />
cancerläkemedel.<br />
nn Dessutom har 20 000 kronor överlämnats<br />
till en grupp kvinnor som med<br />
fara för sina liv tagit sig in i några av<br />
de av USA bombade städerna t.ex Al<br />
Qaim och Falluja.<br />
<strong>Brännpunkt</strong> <strong>Irak</strong><br />
INSAMLINGEN<br />
pg: 116 73-1<br />
Revisor: Tomas Bolme<br />
Falluja är en symbol för USA:s massförstörelse<br />
och det irakiska folkets motstånd mot<br />
ockupationen. Föreningen <strong>Irak</strong>Solidaritets<br />
insamling går oavkortat till offren för USA:s<br />
ockupation.<br />
www.iraksolidaritet.se, info@iraksolidaritet.se<br />
Kom med i arbetet:<br />
www.iraksolidaritet.se<br />
info@iraksolidaritet.se<br />
-