Specialisering - Sveriges Domstolar

En förstudie i samarbete med Sveriges Domareförbund 

DV-rapport 2003:3 

SPECIALISERING

Sammanfattning 

Målet för förstudien har varit att undersöka om någon eller några olika typer av specialisering 

för domare kan vara intressant att gå vidare med i ett projekt. Genom förstudien skulle 

några typer av specialisering tas fram som är intressanta ur omvärldens, domstolsväsendets 

och ur domarens egen synvinkel. 

Under förstudien har såväl omvärldens som domarnas egen syn på specialisering för domare 

kartlagts genom intervjuer och diskussioner om specialisering. De synpunkter som kommit 

fram har jämförts med regeringens och riksdagens mål för en reformering av domstolsväsendet. 

Slutsatsen är att det finns specialisering för domare, som såväl ombud som Barnombudsmannen, 

Handikappombudsmannen, Brottsoffermyndigheten och domare, anser vara 

intressant och som skulle kunna leda till att medborgarnas krav på kvalitet, snabbhet och 

service i domstolsväsendet bättre kan tillgodoses. Exempel på sådan specialisering, och hur 

den kan provas inom ramen för försöksprojekt vid domstolar, har tagits fram under förstudien 

och redovisas i rapporten. 

Den specialisering för domare som behandlas i förstudien är sådan som domstolarna på eget 

initiativ kan besluta om genom att organisera den dömande verksamheten så att domarna i 

ökad omfattning specialiserar sig inom olika ämnesområden/måltyper. DV avser att stödja 

de domstolar som så önskar och som är inriktade på att prova olika typer av specialisering. 

Domstolsverkets publikation: DV 2003:3 · Produktionsår: 2003 

Titel: Specialisering - En förstudie i samarbete med Sveriges Domareförbund

Innehållsförteckning 

1. BAKGRUND ...........................................................................3 

1.2 Avgränsning av uppdraget och arbetets bedrivande ....................................... 3 

2. SPECIALISERING INOM DOMSTOLSVÄSENDET ..................................5 

2.1 Olika typer av specialisering .................................................................... 5 

2.2 Diskussionen om specialisering ................................................................. 6 

2.2.1 Specialdomstolar.............................................................................6 

2.2.2 Nuvarande syn på specialisering...........................................................7 

2.2.3 Aktuell debatt om specialisering ........................................................ 10 

3. OLIKA TYPER AV SPECIALISERING VID DOMSTOLARNA .................... 11 

3.1 Nuvarande specialisering .......................................................................11 

3.2 Erfarenheter av specialisering.................................................................13 

3.3 Specialisering som tagits bort..................................................................14 

3.4 Specialisering som planeras ....................................................................15 

4. SPECIALISERING FÖR DOMARE I ÖVRIGA NORDEN .......................... 17 

5. INTRESSENTANALYS .............................................................. 19 

5.1 Synpunkter från omvärlden och domarna...................................................19 

5.2 Ombuden för de rättssökande .................................................................19 

5.3 Ombudsmännen och Brottsoffermyndigheten..............................................21 

5.4 Domarna............................................................................................23 

5.4.1 Olika sätt för inhämtande av synpunkter .............................................. 23 

5.4.2 Synpunkter lämnade i samband med diskussioner vid större möten............... 23 

5.4.3 Synpunkter lämnade i samband med diskussioner vid domstolar .................. 24 

6. ÖVERVÄGANDEN .................................................................. 27 

6.1 Finns det specialisering som är intressant ur omvärldens, domarnas och 

domstolsväsendets synvinkel? ......................................................................27 

6.2 Hur bör specialisering utformas?..............................................................28 

6.2.1 Allmänna synpunkter på specialisering................................................. 28 

6.2.2 Ämnesområden för specialisering ....................................................... 29 

6.2.3 Omfattningen av specialiseringen....................................................... 30 

6.2.4 Olika sätt för specialisering .............................................................. 30 

6.3 Sammanfattande analys .........................................................................32 

1 av 45

7. DET FORTSATTA ARBETET MED SPECIALISERING........................... 36 

7.1 Hur skall det fortsatta arbetet bedrivas?....................................................36 

7.1.1 Information om- och utvärdering av den specialisering som förekommer........ 36 

7.1.2 Nya specialiseringsprojekt vid domstolarna ........................................... 37 

7.2 Domstolsintern specialisering..................................................................38 

7.2.1 Allmänna överväganden inför försöksprojekt med domstolsintern specialisering38 

7.2.2 Idéer till specialiseringsprojekt ......................................................... 39 

7. 3 Domstolsövergripande specialisering........................................................41 

7.3.1 Allmänna överväganden inför försöksprojekt med domstolsövergripande 

specialisering ...................................................................................... 41 

7.3.2 Idéer till specialiseringsprojekt ......................................................... 42 

7.4 Vad bör man tänka på inför en projektstart?...............................................43 

KÄLLFÖRTECKNING .................................................................. 45 

Bilaga 1 Projektorganisation 

Bilaga 2 Direktiv till förstudie om specialisering för domare 

Bilaga 3 Ny organisation för Stockholms tingsrätt 

2 av 45

1. Bakgrund 

Under våren 2002 hölls ett möte mellan representanter för Sveriges Domareförbund (Domareförbundet) 

och Domstolsverket (DV) där specialisering för domare diskuterades. Såväl försom 

nackdelar med specialisering för domare diskuterades. Synpunkter som kom fram i diskussionen 

var bl.a. att specialisering för domare skulle kunna vara utvecklande för den enskilde 

domaren och leda till ökat kunskapsdjup och därmed till ökat förtroende för domstolarna 

hos medborgarna. 

I samband med mötet beslutades att Domareförbundet och DV tillsammans skulle bedriva en 

förstudie om specialisering för domare. Syftet med förstudien var att undersöka om det finns 

någon eller några typer av specialisering som det kan vara intressant att gå vidare med i ett 

projekt. En förutsättning för ett fortsatt projekt var att man under förstudien kunde finna 

specialisering för domare som är intressant såväl ur omvärldens, som ur domstolsväsendets, 

och domarnas egen synvinkel. 

I oktober 2002 anställdes en projektledare, hovrättsassessorn Marie B. Hagsgård, för att bedriva 

förstudien och i december 2002 fastställdes projektorganisation och direktiv för förstudien 

(se bilaga 1 och 2). I projektorganisationen har såväl representanter från Domareförbundet 

som från DV ingått. 

1.2 Avgränsning av uppdraget och arbetets bedrivande 

Den specialisering som har behandlats inom ramen för förstudien är den specialisering som 

de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna själva kan besluta om inom ramen för 

det löpande domstolsarbetet. Annan specialisering - genom att vissa målgrupper behandlas 

inom specialdomstolar eller genom att vissa målgrupper behandlas av de allmänna domstolarna 

och förvaltningsdomstolarna i särskild sammansättning har bara behandlats översiktligt, 

bl.a. för att belysa för- och nackdelar med specialisering inom domstolsväsendet i allmänhet. 

Inom ramen för förstudien har en kartläggning av den specialisering som förekommer i dag inom 

domstolsväsendet gjorts. Kartläggningen har dels bestått i en genomgång av den specialisering 

som skall ske på grund av lag eller förordning (avsnitt 2.1), dels i en genomgång av den 

specialisering som förekommer internt inom domstolarna på deras egna initiativ (avsnitt 3.1). 

För att få en uppfattning om omfattningen av den specialisering som sker vid domstolarna på 

eget initiativ, har en enkät sänts ut till de 33 största domstolarna i landet med frågor rörande 

specialisering. Enkäten har innehållit frågor om vilken specialisering som förekommer idag, 

om det har förekommit specialisering som man slutat med inom domstolen och om man vid 

domstolen planerar att införa specialisering. 

Det har också gjorts en genomgång av den diskussion som förts och förs om specialisering för domare i 

statliga utredningar, propositioner och regeringsskrivelser. Rapporter från DV och Riksrevisionsverket 

(RRV) har också gåtts igenom för att undersöka vilka överväganden som tidigare 

gjorts och görs när det gäller specialisering för domare. Den aktuella debatt som förs om specialisering 

för domare i massmedia har också, i viss mån, kartlagts (avsnitt 2.2). 

En stor del av tiden i förstudien har ägnats åt att inhämta synpunkter från domare på specialisering. 

Detta har dels skett genom att projektledaren besökt chefsdomarmöten m.fl. sammanträden 

där många domare deltagit för att informera om förstudien och inhämta domares synpunkter 

på specialisering för domare. Dels har de personer som ingår i projektorganisationen och 

Domareförbundets styrelse diskuterat specialisering på sina arbetsplatser eller på kurser för 

domare där de har deltagit. Frågor som; är specialisering önskvärd, vilken typ av specialisering 

kan man tänka sig, vilken utbildning skulle behövas för att specialisera sig inom olika ämnesområden 

och hur stor del av arbetstiden är det lämpligt att ägna åt ett specialområde har diskuterats 

(avsnitt 5.4). 

3 av 45

Inom ramen för förstudien har synpunkter på domares eventuella specialisering inhämtats från omvärlden. 

Detta har skett genom kontakt med representanter för ombud för de rättssökande. Representanter 

för Riksskatteverket, skattekonsulter, Föreningen svenskt näringsliv, Riksåklagaren och 

Sveriges Advokatsamfund har lämnat synpunkter på specialisering för domare i samband med 

besök hos dem (avsnitt 5.2). Synpunkter har också inhämtats skriftligen från ombudsmännen; 

DO, JämO, HomO, BO och HO samt Brottsoffermyndigheten (avsnitt 5.3). 

Det har också inhämtats uppgifter om vilken specialisering som förekommer vid domstolar i 

övriga nordiska länder (avsnitt 4). 

De synpunkter på specialisering som kommit fram från omvärlden och domarna själva har 

sammanställts och vägts mot de mål som riksdag och regering satt upp för en reformering av 

domstolsväsendet där medborgarnas krav på kvalitet, snabbhet och service i den dömande 

verksamheten står i centrum. En sammanfattande analys har sedan gjorts för att komma fram 

till svaret på frågan om det finns någon eller några typer av specialisering som är intressant 

såväl ur omvärldens som ur domarnas och domstolsväsendets synvinkel (avsnitt 6). 

Under förstudien har det hållits ett tvådagars idéseminarium dit samtliga personer inom projektorganisationen 

varit inbjudna. Syftet med seminariet var att deltagarna tillsammans skulle arbeta 

fram idéer till specialisering som kan provas inom ramen för ett eventuellt fortsatt projekt. 

Representanter för Riksåklagaren, Sveriges Advokatsamfund och Riksskatteverket deltog 

också för att ge sin syn på specialisering för domare och komma med idéer till specialisering. 

De idéer som kom fram under seminariet ligger till grund för de förslag till domstolsintern 

och domstolsövergripande specialisering som domstolarna kan prova (avsnitt 7). 

4 av 45

2. Specialisering inom domstolsväsendet 

2.1 Olika typer av specialisering 

Specialisering för domare har under lång tid förekommit på olika sätt inom domstolsväsendet. 

Den specialisering som finns i dag kan delas in i tre huvudtyper; specialisering genom handläggning 

av vissa måltyper på specialdomstolar och nämnder, specialisering genom koncentration 

av vissa måltyper till någon eller några domstolar och specialisering genom intern uppdelning 

av målen inom en viss domstol. De två första typerna av specialisering följer av lag eller 

förordning medan den tredje typen sker genom att domstolarna på eget initiativ fattar beslut 

om att organisera den dömande verksamheten så att domarna specialiserar sig inom olika 

ämnesområden/måltyper. 

Det är som nämnts inledningsvis, den på eget initiativ genomförda specialiseringen inom allmänna 

domstolar och förvaltningsdomstolar som huvudsakligen behandlas inom ramen för 

förstudien. Som en bakgrund till denna - och för att sätta in den i sitt sammanhang - bör dock 

översiktligt redovisas de övriga typer av specialisering som finns inom domstolsväsendet och 

den diskussion som förts angående specialisering i allmänhet i statliga utredningar och från 

regeringens och riksdagens sida. 

Den första huvudtypen av specialisering som finns är den specialisering som förekommer 

inom specialdomstolar och nämnder. Exempel på detta är arbetsdomstolen, marknadsdomstolen, 

patentbesvärsrätten, hyresoch arrendenämnderna samt utlänningsnämnden som dömer i 

särskilda måltyper. 

Den andra huvudtypen av specialisering inom domstolsväsendet sker genom att vissa måltyper 

koncentreras till någon eller några domstolar. Exempel på detta är att vissa tingsrätter utsetts till fastighetsdomstolar, 

miljödomstolar och sjörättsdomstolar för att döma i särskilda måltyper. 

Ofta har tingsrätten särskild sammansättning för att tillföra särskild teknisk kompetens när 

man dömer i dessa mål. Även tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål koncentreras till vissa 

tingsrätter. Stockholms tingsrätt är exklusiv domstol för vissa måltyper. Bland dessa kan nämnas 

patentmål, marknadsrättsliga mål och konkurrensrättsliga mål. 

Slutligen förekommer att man på större domstolar valt att internt fördela målen på ett sådant 

sätt att vissa domare handlägger och dömer i vissa måltyper. På det sättet, genom specialisering på 

eget initiativ, har specialisering vid domstolarna åstadkommits på olika sätt och i olika omfattning. 

Utöver dessa huvudtyper av specialisering bör nämnas vissa andra regler som innebär viss 

specialisering i vissa typer av mål. Det finns föreskrifter om att domare som dömer vid allmänna 

domstolar i ungdomsmål särskilt skall utses till detta. Genom systemet med särskild 

sammansättning av de allmänna domstolarna i tekniskt komplicerade mål finns i ekomål möjlighet 

att tillföra tingsrätt specialkunskap genom att förordna särskilda ledamöter. Det rör sig 

om särskilda ekonomiska experter eller domare från förvaltningsdomstol med skatterättslig 

erfarenhet som kan delta i dömandet. 

Vid förvaltningsdomstolar skall på liknande sätt värderingstekniska ledamöter delta som ledamöter 

i länsrätt och kammarrätt när domstolen avgör mål om fastighetstaxering och särskilda 

ledamöter med god kännedom om kommunal verksamhet delta vid prövning om mål om laglighetsprövning. 

I hovrätterna och kammarrätterna finns möjlighet att adjungera såväl kammarrättsråd/hovrättsråd 

som advokater, åklagare eller lagfaren person med mångårig erfarenhet av ett 

rättsområde som förekommer i hovrätten/kammarrätten (exempelvis professor eller docent i 

rättsvetenskapligt ämne). 

Det bör också nämnas att det finns möjlighet att tillföra domstolen sakkunskap genom att utnyttja 

möjligheterna till sakkunnigbevisning (40 kap RB). 

5 av 45

2.2 Diskussionen om specialisering 

Graden av specialisering i domstolsväsendet har varierat under olika tider. I samband med att 

olika förändringar har gjorts inom domstolsväsendet har det förts en diskussion om specialisering. 

Denna diskussion har i stor utsträckning rört specialdomstolarnas vara eller icke vara 

och specialisering genom att de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna dömer i 

vissa målgrupper i särskild sammansättning. Även om förstudien inte omfattar dessa typer av 

specialisering utan den som kan ske inom ramen för de allmänna domstolarnas och förvaltningsdomstolarnas 

verksamhet på domstolarnas eget initiativ, så ges nedan en kort sammanfattning 

av specialiseringsdiskussionen. Skälet till detta är att många argument för- och emot 

specialisering i dessa former har sin giltighet även när det gäller specialisering på domstolarnas 

eget initiativ inom ramen för de allmänna domstolarnas och förvaltningsdomstolarnas dömande 

verksamhet. 

2.2.1 Specialdomstolar 

På 1960-, och 70- talet tillkom flera nya specialdomstolar. Ett genomgående motiv bakom att 

tillskapa specialdomstolar var att skapa garantier för att det inom domstolen fanns tillräcklig 

sakkunskap på det materiella rättsområde som dömandet inom specialdomstolen skulle omfatta 

och att skapa en snabb process för dessa målgrupper. Man ville också ge avtalsslutande 

parter inom ett visst rättsområde ett reellt inflytande på rättskipningen genom att intresseledamöter 

skulle delta i dömandet i specialdomstolarna (DS 1992:38 s. 123). 

De senaste femton åren har utvecklingen gått åt motsatt håll. Flera specialdomstolar och 

nämnder har avskaffats och målen har förts över till allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol. 

Exempel på detta är att bostadsdomstolen, försäkringsrätterna, försäkringsöverdomstolen 

och den mellankommunala skatterätten har tagits bort. Andra specialdomstolar 

och nämnder finns kvar (se exempel ovan). Det förs dock fortfarande diskussioner om hyresoch 

arrendenämnderna och patentbesvärsrätten skall behållas som fristående specialdomstolar 

i framtiden (jfr SOU 2001:33, förslag om att föra över patentbesvärsrättens mål till Stockholms 

tingsrätt samt förslag från DV i juni 2002 dnr 971-2001 om att ombilda flertalet hyresnämnder 

och arrendenämnder till domstolar som knyts till de allmänna domstolarna på motsvarande 

sätt som fastighetsdomstolar och miljödomstolar). 

I samband med att den Mellankommunala skatterätten avskaffades 1988, gjorde regeringen 

vissa uttalanden när det gällde frågan om det var befogat att ha en speciell rikstäckande skattedomstol 

för att avgöra vissa typer av taxeringsbesvär (prop.1986/87:47 s.91-93). Departementschefen 

uppmärksammande att den Mellankommunala skatterätten utfört ett värdefullt 

arbete när det gällde rättskipningen på företagsbeskattningsområdet och att det inom domstolen 

fanns en betydande sakkunskap inom företagsbeskattningens område med åtföljande förtroende 

hos de berörda skattskyldiga. En grundläggande förutsättning för att behålla en 

rikstäckande domstol för att avgöra vissa taxeringsbesvär var dock enligt departementschefen 

att målområdet var så speciellt att det inte borde ankomma på någon länsrätt att handlägga 

målgruppen i fråga. Även om storföretagens taxeringsfrågor många gånger avsåg invecklade 

förhållanden, ansåg inte departementschefen att de var av så särpräglad natur att liknande frågor 

inte kunde komma upp hos andra skattskyldiga. På grund av detta och då det enligt departementschefen 

skett en höjning av kompetensen hos länsrätterna när det gällde att avgöra 

besvär över storföretagens taxeringar, ansåg departementschefen att de skattemål som rörde 

större företags taxeringsfrågor kunde flyttas från den Mellankommunala skatterätten till länsrätterna. 

När Bostadsdomstolen avskaffades redovisade regeringen relativt utförligt sin generella syn på 

specialdomstolar och specialisering i övrigt inom domstolsväsendet (prop. 1993/94:200, se 

även Ds 1993:34 Specialdomstolarna i framtiden). Regeringen angav att den principiella utgångspunkten 

för domstolsväsendet var att flertalet av de måltyper som handlades av specialdomstolar 

i framtiden borde prövas av domstolar som hade en mer generell kompetens och 

att specialdomstolarnas uppgifter följaktligen borde överföras till dessa domstolar i den utsträckning 

det var möjligt med hänsyn till målens karaktär. 

6 av 45

Två huvudargument anfördes för att flytta över mål från specialdomstolar till de allmänna 

domstolarna och förvaltningsdomstolarna. Det ena var att man ville ha ett sammanhållet 

domstolsväsende för att bättre kunna samordna resurserna och det andra var att man ville värna 

om domstolarnas generella kompetens. 

När det gällde det första huvudargumentet; ett effektivt utnyttjande av domstolsväsendets resurser 

pekade regeringen på att de flesta specialdomstolar var små och kostnaderna för administration 

därför blev relativt höga samtidigt som organisationen var sårbar och saknade flexibilitet. 

Det fanns också problem med att rekrytera personal till specialdomstolarna, framför 

allt föredragande. Ett annat problem med specialdomstolarna ansåg man vara att det kunde 

uppstå gränsdragningsproblem när man skulle avgöra om ett mål skulle tas upp av specialdomstol 

eller allmän domstol. Näraliggande rättsfrågor kunde också komma att bedömas olika 

av olika domstolsorganisationer. 

Det andra huvudskälet; att värna om domstolarnas generella kompetens ansåg man kunde 

tillgodoses inom de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna samtidigt som sakkunskapen 

hos domstolen och snabbheten i förfarandet bibehölls. 

När det gäller snabbheten i förfarandet pekade man på möjligheten att utöka tillämpningen av 

regler om prövningstillstånd i överrätt och regler om att ge vissa mål förtur. Behovet av sakkunskap 

ansåg man kunde tillgodoses både genom möjligheterna att utnyttja sakkunnigbevisning 

och genom systemet med särskild sammansättning av domstolarna i tekniskt komplicerade mål. När 

det gällde särskilda sammansättning av domstolarna tog man som exempel möjligheten för 

hovrätterna och kammarrätterna att adjungera olika typer av jurister i mål där det finns behov 

av särskild juridisk sakkunskap och till systemet med särskilda ledamöter i exempelvis fastighetsdomstol 

och i mål om laglighetsprövning enligt kommunallagen. Dessutom hänvisades till 

möjligheten för domstolarna att genom intern fördelning av mål åstadkomma en specialisering inom 

domstolen på vissa måltyper (det som behandlas i denna förstudie). 

I propositionen gjordes också ett generellt uttalande om intresseledamöter. Regeringen angav 

att intresseledamöter inte borde delta i den dömande verksamheten i framtiden eftersom dessa 

kan uppfattas som representanter för olika intressen. Närvaron av intresseledamöter i dömande 

verksamhet borde därför enligt regeringen, endast accepteras om det fanns klara och 

starka motiv för undantag (prop.1993/94:200 s. 21 f). 

2.2.2 Nuvarande syn på specialisering 

En ökad grad av specialisering för domare ingår som en del av det arbete som pågår när det 

gäller reformering av domstolsväsendet. I regeringens handlingsplan för reformeringen av 

domstolsväsendet (Regeringens skrivelse 1999/2000:106) behandlas bl.a. frågan om specialisering 

inom domstolsväsendet. Där anges att reformeringen av domstolsväsendet skall bedrivas 

med utgångspunkt i de krav som medborgarna har rätt att ställa på snabbhet, kvalitet och 

service och med beaktande av domstolarnas särskilda roll. Ett medel som anges för att uppnå 

dessa mål är att ”ge förutsättningar för en mer långtgående specialisering av domarnas arbetsuppgifter” 

(s.8). 

I handlingsplanen håller regeringen fast vid den tidigare angivna principen om att den dömande 

verksamheten så långt möjligt bör ske inom ramen för de allmänna domstolarna och 

förvaltningsdomstolarna. Specialdomstolar utanför de båda domstolsslagen bör enligt regeringen 

undvikas. Ett bättre alternativ än specialdomstolar är enligt handlingsplanen systemet 

med fastighetsdomstolar och miljödomstolar som finns knutna till de allmänna domstolarna. 

Personalförsörjning, ökad flexibilitet, minskad sårbarhet och högre effektivitet talar för en sådan 

lösning. 

Inom ramen för dömandet i de allmänna domstolarna och allmänna förvaltningsdomstolarna 

behövs dock enligt regeringen en ökad specialisering. ”En bibehållen hög kvalitet i dömandet 

förutsätter att domarna kan tillägna sig särskild erfarenhet och särskilda kunskaper på olika 

områden. En mer långtgående specialisering än idag behövs för att möta de behov som följer 

bl.a. av internationaliseringen och komplexiteten i samhället” (s.9). 

7 av 45

För att åstadkomma ökad specialisering anges i handlingsplanen att specialkompetens i ökad 

utsträckning bör beaktas vid rekryteringen av domare och av andra medarbetare och vid planeringen 

av kompetensutvecklingen. En möjlighet till specialisering anges också vara en viktig 

komponent i att behålla attraktionskraften i domaryrket (s.9). 

När det gäller arbetet med att reformera tingsrätternas domkretsar anser regeringen att möjligheten 

att kunna specialisera sig är en viktig omständighet att beakta. I den nuvarande organisationen 

finns det enligt handlingsplanen många domstolar där det inte finns ett tillräckligt 

målunderlag för specialisering. Med större målunderlag kan mål som kräver fördjupade kunskaper 

fördelas mellan domarna och andra medarbetare och utbildningsinsatser koncentreras 

till dem som arbetar med dessa mål (s.46). 

Inom DV och med stöd av DV har flera projekt bedrivits där domares specialisering berörts. 

Av slutrapporten för det övergripande länsrättsprojektet (DV dnr 494-1999, den 23 november 

2000) framgår att domare inom länsrätterna under perioder specialiserat sig på skatte- och socialförsäkringsmål 

för att arbeta ner balanser. Detta har varit ett effektivt arbetssätt. Majoriteten 

av domare vid länsrätterna har dock inte ansett att denna typ av specialisering skall permanentas 

eftersom blandningen av olika måltyper i arbetet anses vara övervägande positiv. De 

länsrätter som infört specialisering fullt ut eller i någon form även i det löpande målarbetet 

har dock uppgett att erfarenheterna av detta är goda. Målstatistiken ger enligt rapporten stöd 

åt den uppfattningen. 

Inom ramen för det arbete som utvecklingsgruppen på DV bedriver för att stödja domstolarna i 

deras eget utvecklingsarbete har specialisering i olika former prövats och prövas. Som exempel 

kan nämnas Länsrätten i Skåne län, länsrätten i Västmanlands län och Stockholms tingsrätt 

(se vidare angående Länsrätten i Skåne län och förslagen angående ny inre organisation 

för Stockholms tingsrätt, i avsnitt 3 nedan). 

Regeringen har också givit DV i uppdrag att bedöma vilka åtgärder som bör vidtas för att förbättra och 

påskynda skattemålshanteringen. Uppdraget kommer att genomföras genom ett projekt - Förvaltningsdomstolarnas 

skattemålshantering - och resultatet skall redovisas till regeringen senast 

den 1 mars 2004. En av de åtgärder som kommer att övervägas inom ramen för projektet är 

specialisering. Bakgrunden till regeringsuppdraget är en rapport från Riksrevisionsverket; Tiden 

i tvistiga skatteärenden (RRV 2002:18) som visar att skattemålen i domstol har långa handläggningstider. 

I RRV:s rapport nämns olika sätt som bör övervägas för att minska den tid det 

tar för handläggningen av skattemål i domstol. I det sammanhanget nämns att de försök med 

specialenheter för skattemål som bedrivits på olika domstolar varit framgångsrika. 

Som en uppföljning av regeringens handlingsplan (se ovan) har flera små tingsrätter slagits 

samman till större domstolar. RRV har granskat sammanslagningarna för att bl.a. följa upp 

om genomförda förändringar lett till en ökad möjlighet att specialisera verksamheten vid de 

sammanslagna tingsrätterna. 

RRV anger i sin rapport (RRV:s granskning av genomförda förändringar av tingsrättsorganisationen 

(RRV 2002:9) att man anser att specialisering i vart fall har varit möjlig på de tre största sammanslagna 

tingsrätterna som samtliga har ett målunderlag överstigande 2000 mål per år. Det 

framgår dock av rapporten att de flesta av de tingsrätter som berörts av sammanläggning inte 

har någon utvecklad specialisering bland domare utöver de vanligt förekommande rörande 

ungdomsmål, konkursärenden, m.m. På en av de tre större sammanslagna tingsrätterna, Helsingborg, 

prövas viss specialisering (se avsnitt 3 nedan). 

RRV anser att det behöver prövas hur stort en tingsrätts målunderlag bör vara för att det skall 

komma in tillräckligt många mål på respektive specialitet. Det behövs enligt RRV en viss frekvens 

av en måltyp för att specialistdomaren skall uppnå tillräcklig rutin och erfarenhet. Det 

måste också vara så många mål att specialiteterna blir lönsamma att satsa vidareutbildning på. 

RRV pekar också på att ett alternativt sätt att öka möjligheterna till specialisering kan vara att 

tillämpa domsagoövergripande specialisering (s. 55). 

Utöver RRV:s granskning av sammanslagningen av tingsrätterna har en särskild utredare gjort 

en utvärdering av de förändringar av tingsrättsorganisationen som har genomförts under pe- 

8 av 45

ioden 1999-2001 (Utredningen om utvärdering av vissa förändringar i tingsrättsorganisationen SOU 

2003:5). När det gäller specialisering delar utredaren RRV:s bedömning att någon nämnvärd 

specialisering inte kan noteras vid de sammanslagna tingsrätterna. Enligt utredaren är det 

tveksamt om det finns något större utrymme för specialisering annat än vid de allra största 

tingsrätterna. De sammanläggningar som omfattas av utredningen är enligt utredaren alltför 

begränsade för att kunna ge utrymme åt en ökad specialisering. 

Utredaren pekar på ett antal fördelar med specialisering för domare såsom att tid för inläsning 

av mål som domare specialiserade sig på skulle kunna minska, kunskapen inom specialområdet 

skulle öka och utbildning kan på ett effektivare sätt användas för att öka kompetensen hos 

specialiserade domare. Problem med specialisering för domare som utredaren noterat vid 

samtal med de tingsrätter som omfattas av utvärderingen är att det kan uppstå problem vid 

vakanser och frånvaro och då domare vid tingsrätterna ”roterar”. 

Utredarens allmänna intryck är att intresset vid flera av de berörda tingsrätterna för en ökad 

specialisering förefaller relativt begränsat och i de relativt få fall specialisering förekommer 

denna ofta är beroende av ett särskilt intresse hos en viss domare. Från flera håll har det framförts 

uppfattningen att det är en styrka att som domare behärska alla typer av mål och ärenden. 

Ett undantag utgör den försöksverksamhet som bedrivs vid Helsingborgs tingsrätt med 

särskilda rotlar för näringslivstvister. Även från de företrädare för riksdagspartierna som har 

deltagit som referensgrupp i utvärderingen har uttryckts tveksamhet till fördelarna med specialiserade 

domare i förhållande till generalister. 

Utredaren slutar med att konstatera att det torde behöva visas upp fler praktiska exempel på 

hur tingsrätternas arbete kan rationaliseras genom förändringar i arbetssättet. Bilden av hur 

specialisering i den dömande verksamheten skall genomföras är inte särskilt tydligt, exempelvis 

med avseende på vilka måltyper som är lämpliga för specialisering och hur stort målunderlaget 

bör vara. Praktiska exempel i kombination med utbildningsinsatser skulle enligt utredaren 

möjligen kunna påverka inställningen till specialisering i mer positiv riktning (s.68-72). 

I direktiv till flera statliga utredningar och kommittéer som pågår nämns specialisering som 

något som skall övervägas inom ramen för deras arbete. 

I kommittédirektiv (Dir 2001:57) till Utredningen om rekrytering av domare (Ju 2001:07) anges att 

en orsak till att det blir allt svårare att rekrytera domare kan vara brister när det gäller fortbildning, 

vidareutbildning och specialisering. I utredningsuppdraget ingår att lämna förslag till 

förändringar som innebär att domstolarna i framtiden blir attraktiva arbetsplatser som kan rekrytera 

domare som tillhör de allra skickligaste juristerna i hela landet. Utredningen skall vara 

avslutad senast 31 december 2003. 

I kommittédirektiv för Beredningen för rättsväsendets utveckling (Dir. 2000:90) anges att beredningen 

skall undersöka hur man med bibehållen rättssäkerhet kan öka effektiviteten och kvaliteten 

i rättsväsendet. I beredningens uppgifter skall ingå att överväga frågor om utbildning och 

kompetensutveckling. I direktiven anges att genom inrättande av Ekobrottsmyndigheterna 

(poliser, åklagare och specialister) har personalen specialiserat sig för att uppnå större effektivitet. 

Åklagare har även specialiserat sig inom andra kriminalpolitiskt prioriterade områden. 

Ett mål för beredningen blir att se till att utvecklingen vad gäller utbildning och kompetensutveckling 

sker samordnat och med en helhetssyn för ögonen för samtliga aktörer inom rättsväsendet. 

Beredningens första etapp skall vara avslutad vid utgången av 2003. 

I tidigare betänkanden och propositioner har olika typer av specialisering diskuterats. Bland 

dessa kan nämnas specialisering på ekobrott genom särskilda ekobrottsdomstolar som infördes 

år 1985 (prop. 1984/85:178) men lades ned, (dock med bibehållen möjlighet att adjungera 

ekonomisk eller skatterättslig expert) specialisering på näringslivstvister som föreslogs i slutbetänkandet 

från Skiljedomsutredningen SOU 1995:65, specialisering av domstolar i grupptalansmål 

som har diskuterats men avvisats (prop. 2001/02:107) och specialisering i ungdomsmål 

(prop. 1994/95:12 och prop.2000/01:56). 

9 av 45

2.2.3 Aktuell debatt om specialisering 

Under den tid förstudien bedrivits har det förts en viss diskussion om specialisering för domare 

i massmedia. I Advokaten nr 8, 2002 finns en diskussion om domarspecialisering där såväl 

advokater som domare ger sin syn på ämnet. DV:s generaldirektör Stefan Strömberg och 

Domareförbundets ordförande Jörn Jacobsson har också yttrat sig. I en debattartikel i Dagens 

nyheter den 28 december 2002 förordar Riksskatteverkets generaldirektör mycket starkt en 

ökad specialisering i dömandet i skattemål. I Advokaten nr 4, 2003 diskuteras specialisering 

bland domare i Högsta domstolen av HD:s nuvarande och förre ordföranden. 

10 av 45

3. Olika typer av specialisering vid domstolarna 

3.1 Nuvarande specialisering 

För att kartlägga vilken specialisering som genomförts på eget initiativ vid allmänna domstolar 

och förvaltningsdomstolar i dag har det under förstudien skickats ut en enkät med frågor 

om specialisering för domare till de 33 största domstolarna. Skälet till att enkäten riktats till de 

större domstolarna var att sannolikheten för att specialisering skulle förekomma ansågs vara 

störst vid dessa domstolar. 

De frågor som ställts i enkäten är, förekommer någon typ av specialisering vid Er domstol, 

om ja vilken typ av specialisering, vilka fördelar/nackdelar ser Ni med den typ av specialisering 

som finns vid Er domstol, har det tidigare förekommit specialisering vid Er domstol som 

tagits bort och vad var i så fall skälet till att specialiseringen togs bort, finns det planer på att 

införa någon typ av specialisering vid Er domstol och vilka skäl finns i så fall för detta. 

Av svaren på enkäten framgår att man på de flesta domstolar har någon form av specialisering. 

På förvaltningsdomstolar är det vanligare med specialisering än på allmänna domstolar. 

På förvaltningsdomstolar förekommer framförallt att man lottar skattemål och socialförsäkringsmål 

på ett sådant sätt att dessa mål koncentreras till vissa rotlar eller avdelningar. Längst med 

denna typ av specialisering har man gått på länsrätterna i Stockholms och Skåne län och på 

kammarrätten i Göteborg. I september 2003 börjar också tillämpa ett betydligt mer specialiserat 

arbetssätt på kammarrätten i Stockholm. 

På länsrätten i Skåne län arbetar man i Malmö på försök med storrotlar. Länsrätten är indelad 

i tre olika avdelningar. På en avdelning har man socialförsäkringsmål tillsammans med socialtjänstmål, 

körkortsmål, specialmål, LVU, LVM, FB, psykiatrimål och vissa specialmål och på 

två avdelningar har man skattemål tillsammans med socialtjänstmål, körkortsmål och specialmål, 

LVU, LVM, FB, psykiatrimål och vissa specialmål. 

Såväl domare som föredragande och notarier är specialiserade så att de antingen arbetar med 

1) skattemål eller 2) socialförsäkringsmål eller 3) socialtjänstmål, körkortsmål, specialmål, 

LVU, LVM, FB och psykiatrimål. Den nya organisationen trädde i kraft den 1 januari 2002 

varför frågan om att efter viss tid byta specialisering ej lösts än. 

Vid länsrättens avdelning i Kristianstad finns rotelindelningen kvar. Det förekommer dock 

specialisering vad gäller skattemålen. Dessa handläggs i en beredningsgrupp bestående av två 

föredragande och en notarie men döms på rotel. 

Vid länsrätten i Stockholms län finns tre huvudtyper av avdelningar, två för skattemål, två för 

administrativa frihetsberövanden, två för blandade förvaltningsmål, främst socialförsäkringsområdet. 

Mindre frekventa mål fördelas på avdelningspar, enskilda avdelningar eller halva avdelningar. 

Komplexa, tunga, udda eller nytillkomna måltyper behandlas som chefsrådmansmål 

fördelade mellan chefsrådmansparen. En specialenhet för mål om koncernbolagstaxeringar 

finns. Vissa målansamlingar handläggs i projektform. Cirkulation mellan avdelningarna förekommer 

när någon slutar på en avdelning. 

I kammarrätten i Göteborg har domare inom en storavdelning ledd av två lagmän specialiserat 

sig så att två ordinarie domare med bred erfarenhet och stort intresse för skatterätt har 

huvudansvaret för dessa mål. Skattemålen har i sin tur delats in i tjänst, kapital, enskild näringsverksamhet 

och uppbörd. En eller flera föredragande (antingen en assessor, en fiskal, en 

notarie eller annan föredragande) svarar för minst en målgrupp. De byter områden med viss 

intervall, allteftersom behov uppstår men också för att skapa omväxling. Ordinarie domare är 

indelade så att en grupp handlägger inhibitioner och andra snabba frågor medan övriga han- 

11 av 45

terar övriga mål. Utöver skatt finns följande uppdelning, en grupp av mål med en huvudansvarig 

utgörs av LVU, LVM, LPT, LRV och FB, en grupp av: EU-mål, sekretess, tull, resning 

och återställande av försutten tid, en grupp av: serveringstillstånd, körkort, PBL, SoL, Studiestöd 

och a-kassa, en grupp av: rättelse av personuppgift, kriminalvård och försvar, vite, laglighetsprövning 

och socialförsäkring och slutligen en grupp av upphandling. Även på övriga avdelningar 

har en viss specialisering genomförts (eller planeras) så att ledamöterna har delat 

upp huvudansvaret för vissa måltyper mellan sig. 

På allmänna domstolar förekommer vid flera tingsrätter att man koncentrerar konkursärenden 

och mål om återvinning i konkurser (10 av 15 tingsrätter), skuldsaneringsärenden (7 av 15 

tingsrätter) och mål och ärenden med arbetsrättslig anknytning (7 av 15 tingsrätter) till vissa 

rotlar eller viss avdelning. 

Vid de tre största tingsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö finns utöver den i lag angivna 

specialiseringen en uppdelning mellan tvistemål och brottmål. Dessutom speciallottas 

vissa andra måltyper, bl.a. ekomål vid Stockholms och Göteborgs tingsrätter, hyresrättsliga 

mål vid Malmö och Stockholms tingsrätter samt bl.a. immaterialrättsliga mål och 

transporträttsliga mål vid Stockholms tingsrätt. 

Vid Helsingborgs tingsrätt förekommer specialisering genom att s.k. näringslivstvister handläggs 

på tre rotlar. Som näringslivstvister räknas tvister mellan juridiska personer. För att de 

domare som har dessa rotlar skall kunna koncentrera sig på näringslivets konfliktlösning 

handlägger de inte mål med häktade eller ungdomsmål. Uppskattningsvis 30-40 % av domarnas 

arbetstid ägnas åt näringslivstvister. En särskild rotel på tingsrätten handlägger mål med 

immaterialrättslig anknytning. Försöket med specialisering på näringslivstvister skall pågå till 

slutet av år 2003 då det skall utvärderas. Redan nu har man dock uppmärksammat att det förekommer 

avtalsklausuler som anger att eventuella tvister mellan parterna skall handläggas på 

näringslivsrotlarna vid Helsingborgs tingsrätt. 

Vid Växjö tingsrätt lottas ungdomsmål och mål rörande våld och hot i närståenderelationer på 

en domare sedan den 1 mars 2001. En överenskommelse har träffats mellan polis, åklagare 

och domstolen om att dessa mål skall behandlas med förtur. Detta innebär för domstolens del 

att mål rörande våld och hot mot närstående, i likhet med ungdomsmålen, sätts ut till huvudförhandling 

inom två veckor från det de kommit in till tingsrätten. Den domare som handlägger 

dessa mål har nedsatt lottning av mål med häktade och tvistemål. Det görs från polisens 

sida årliga utvärderingar av rättsväsendets (polis, åklagares och domstols) handläggning av såväl 

ungdomsmål som mål rörande våld och hot i närståenderelationer. Från domstolens sida 

finns ett samarbete med polis, åklagare, de sociala myndigheterna och advokater rörande 

handläggningen av ungdomsmål. Arbetssättet har lett till att tiden för handläggning av mål 

som rör våld och hot i närståenderelationer har minskat avsevärt och att kvalitén på bevisningen 

i dessa mål blivit bättre. Det har blivit lättare att få vittnen och målsägande att medverka 

i utredningen och under domstolsförhandlingarna. Det har också lett till ett bättre bemötande 

av brottsoffer. 

Vid Östersunds tingsrätt dömer de domare som tjänstgör i miljödomstol också i mål rörande 

miljöbrott. 

I samtliga hovrätter speciallottas fastighetsmål och i de flesta hovrätter även ungdomsmål (4 

av 6). En viss specialisering förekommer i Göta hovrätt genom att vissa jurister, beredningschefer, 

svarar för beredningen av målen. I hovrätten för Västra Sverige speciallottas expropriationsmål 

och transportmål (inklusive sjörättsmål). På en avdelning i hovrätten för Västra Sverige 

har inkommande mål delats upp mellan ledamöterna så att en ledamot är ansvarig för beredningen 

av tvistemål, en för brottmål med häktade, en för övriga brottmål, en för familjemål 

och en för Ö-mål och PT-mål inklusive förtursmål. I Svea Hovrätt speciallottas på domstolens 

eget initiativ mål om immaterialrätt, sjörättsmål- och andra transporträttsmål, ärenden 

om felparkeringsavgift och mål om kontrollavgift vid olovlig parkering, mål om miljöbrott 

och familjemål. 

12 av 45

3.2 Erfarenheter av specialisering 

I enkäten har domstolarna fått svara på en fråga om vilka erfarenheter man har av den specialisering 

som redan förekommer vid domstolen och vilka för- och nackdelar man kan se med 

denna specialisering. 

De allmänna domstolarna har i enkätsvaren angett att de har följande erfarenheter från den specialisering 

som förekommer; 

Fördelar med specialisering: Många domstolar har svarat att en fördel med specialisering är att 

omloppstiden för målen blir kortare och handläggningen och dömandet mer effektivt. I 

många svar anges också att det med ökad specialisering finns en större möjlighet att samla 

och utveckla kunskaper och erfarenhet om de speciella målen hos dem som dömer, vilket ger 

kontinuitet och ökad kvalitet i dömandet. Flera anger också att specialisering ger en fastare 

praxis. Många påpekar att specialisering är viktigare ju mer särpräglade rättsområden det rör 

sig om (fastighetsbildning, miljömål och ekomål). Specialisering kan vara nödvändig inom 

dessa rättsområden för att domare skall uppnå ett tillräckligt kunskapsdjup. 

Från Växjö tingsrätt har man angett att specialiseringen där på ungdomsmål och brott riktade 

mot närstående gjort att det skapats en snabbfil för dessa mål vilket är positivt. Den domare 

som har ansvaret för dessa målkategorier anser också att hans kunskaper om den typ av mål 

det är frågan om har ökat och att samarbetet mellan olika aktörer, socialtjänst, polis, åklagare, 

advokater och domstol har förbättrats. 

Från Östersunds tingsrätt har man angett att man anser att det är stora fördelar att låta miljödomare, 

med de särskilda kunskaper de har, döma i miljöbrottmål. 

Den specialisering som på Helsingborgs tingsrätt sker på tvistemål, har enligt domstolen haft 

den fördelen att tvistemålen inte blir liggande till förmån för förtursmål. 

Från Svea Hovrätt, där ca 20 procent av målen avgörs genom speciallottning (inkluderar både 

specialisering på grund av föreskrifter i lag och specialisering på eget initiativ), har följande 

svar lämnats när det gäller positiva erfarenheter av specialisering; Det går egentligen att identifiera 

två typer av specialisering vid Svea hovrätt. Det handlar dels om en koncentrering av vissa 

måltyper till ett begränsat antal avdelningar, dels om en specialisering där t.ex. en viss rotelinnehavare 

hanterar en viss måltyp och där rotelinnehavaren har ett specialintresse och 

kunskaper sedan tidigare. 

Beträffande den förstnämnda specialiseringen kan sägas att där tillägnar sig ledamöterna en 

specialkunskap genom att handlägga en viss typ av mål under en längre period. Den sistnämnda 

typen av specialisering handlar mer om att en ledamot använder sig av den specialkunskap 

han eller hon redan besitter och att han eller hon ges tillfälle att vidareutveckla densamma. 

Hovrätten har upplevt att fördelarna med en specialisering i båda dessa hänseenden är de som 

ofta framförts i olika lagstiftningssammanhang nämligen bl.a. att ett specialkunnande inom ett 

visst område upprätthålls, att förutsättningar för en snabb process skapas, att det blir en ökad 

enhetlighet i rättstillämpningen, att det är processekonomiskt och att det inte blir så att ”svåra” 

mål eftersätts. 

Det är vidare resurseffektivt att ledamöter som har med sig vissa specialkunskaper från början 

håller på med det som de är specialister på. 

Den koncentration av en viss typ av mål till en eller flera avdelningar som nämnts ovan gör 

att en specialkunskap bibehålls på avdelningarna. Detta går att upprätthålla trots att ledamöterna 

cirkulerar eftersom de cirkulerar vid olika tidpunkter. Lagmannen kan dessutom bidra 

med den specialkunskap han eller hon tillägnat sig under den tid som avdelningen haft en viss 

speciallottning. 

Beträffande vissa måltyper är det av alldeles särskild vikt att de hålls samlade inom en avdelning. 

Vad gäller t.ex. överklagade mål från fastighetsdomstolen där ett fastighetsråd hos oss är 

knutet till avdelningen är det redan av den anledningen lämpligt att dessa mål handläggs av en 

13 av 45

avdelning. Inom Svea hovrätt finns också Miljööverdomstolen - i praktiken en överinstans för 

hela Sverige - till vilken det finns knutet miljöråd. Detsamma gäller patenträttsråden som är 

knutna till en särskild avdelning på hovrätten, även den med riksbehörighet. Även beträffande 

hyresmålen finns det särskilda fördelar med att knyta dessa till en avdelning eftersom hovrätten 

i många fall är sista instans också här för hela landet. Svea hovrätt är vidare specialforum 

för mål om erkännande och verkställighet enligt Lugano- och Brysselkonventionerna samt 

Bryssel I och II-förordningarna och det är även där viktigt att en enhetlig praxis bibehålls. 

Nackdelar med specialisering; Av svaren från flera allmänna domstolar framgår att det vid frånvaro 

kan vara svårt att hitta ersättare för specialisten vilket gör att systemet med specialiserade 

domare kan bli sårbart. Det kan också bli svårare att omfördela mål efter behov. En annan 

negativ erfarenhet som nämns av några domstolar är att speciallottning kan leda till en snedvriden 

arbetsbelastning, inte minst på kort sikt. Flera pekar på att specialisering kan leda till 

ett mer enahanda arbete. Någon domstol har nämnt att systemet med speciallottning kan leda 

till att de icke-ordinarie domarna aldrig får döma i specialmål såsom fastighetsbildningsmål eftersom 

de inte tjänstgör på den avdelning där de lottas. 

Från Svea hovrätt har det angetts att det med specialisering för domare finns en viss risk för 

att rättens ledamöter genom egen fackkunskap tillför målen nya omständigheter och bevis. En 

alltför genomgripande specialisering skulle också kunna innebära att övriga domare går miste 

om den värdefulla erfarenhet som en specialmålstyp kan ge för mera allmänna mål. I det 

sammanhanget har det erinrats om att det inte får bli så att en specialisering medför ”utarmning” 

på andra håll. Å andra sidan finns en risk för att de ledamöter som är specialiserade 

tappar helhetsbilden genom att de bara håller på med specialmål. 

Förvaltningsdomstolarna har i enkätsvaren angett att de har följande erfarenheter från den specialisering 

som förekommer; 

Fördelar med specialisering; Specialisering leder till att sällan förekommande mål koncentreras, så 

att viss kunskapsnivå kan uppnås. Flera domstolar har pekat på att på de avdelningar där skattemål 

och socialförsäkringsmål har koncentrerats har effektiviteten och målavverkningen ökat 

liksom kompetensen hos domarna. Specialiseringen har också lett till ökad likformighet och 

säkerhet i dömandet. En annan fördel med specialisering är att det blir arbetsro för dem som 

arbetar med tunga mål såsom stora skattemål. 

Det har också angetts att specialiseringen har lett till större trivsel för ledamöterna som kan 

koncentrera sig och fördjupa sig inom ett/flera ämnesområden efter intresse och kunnande. 

Genom specialisering kan man också utnyttja specialkunskaper bättre. En annan fördel med 

specialisering är enligt domstolarna att man kan koncentrera sina insatser, efter verksamhetens 

behov vid skilda tillfällen, och därmed arbeta effektivare. 

Nackdelar med specialisering; Flera domstolar har nämnt att det kan upplevas som enahanda att 

syssla med en typ av mål. Detta kan dock motverkas genom att domare cirkulerar mellan olika 

avdelningar/rotlar med olika måltyper. En annan nackdel som nämns är att specialisering kan 

leda till att ”specialisterna” utvecklar en egen rättspraxis. I synnerhet finns en sådan risk om 

domare dömer under allt för lång tid inom ett rättsområde. Specialisering leder till mindre variationsbredd 

för domare m.fl. och ett visst inslag av ökad sårbarhet finns för domstolens del. 

Specialisering kan också leda till en ojämn arbetsfördelning domare emellan på en och samma 

domstol. 

3.3 Specialisering som tagits bort 

På frågan om det funnits specialisering vid domstolen som har tagits bort och vad skälet i så 

fall varit till att man tagit bort specialiseringen har den övervägande andelen av de allmänna 

domstolarna svarat att de inte har haft någon specialisering som tagits bort. Av dem som haft 

specialisering men tagit bort den (sex domstolar) har följande svar lämnats; 

Vid en domstol lottades expropriationsmål tidigare bara på vissa rotlar men den specialiseringen 

togs bort eftersom dessa mål blev så sällsynta att någon specialisering inte bedömdes 

som meningsfull. Vid två domstolar har indelning i tvistemål/brottmål tidigare funnits men 

14 av 45

tagits bort. Skälet på den ena domstolen var att man ville främja mer rationell arbetsfördelning 

och allsidig kompetens bland domstolssekreterarna. Vid en domstol har det förekommit 

att arbetsrättsliga mål lottats till en rotel. Vid en annan domstol förekom under drygt ett år att 

hälften av brottmålen lottades på en storavdelning med tre domare. Det var effektivt men 

togs bort eftersom alla personalkategorier på sikt ville ha blandade arbetsuppgifter. En domstol 

har haft indelning i ungdomsbrottsavdelning och narkotikaavdelning men tagit bort detta 

för att få en jämnare fördelning av målen mellan avdelningarna. 

Vid Stockholms tingsrätt koncentrerades tidigare associationsrättsliga mål till två avdelningar 

men eftersom det konstaterades att materian i målen inte krävde specialkunskaper så upphörde 

detta. Till detta kom att inom denna måltyp fanns många stora mål, varför man ansåg att 

bördan av dem borde bäras av alla tvistemålsavdelningar. När det gäller ekobrotten så koncentrerades 

dessa tidigare till en avdelning men det fick till följd att avdelningen lamslogs av 

alla stora mål varför detta upphörde (Stockholm). Numera är vissa domare utsedda till ekodomare 

vid Stockholms tingsrätt och dömer i dessa mål vid samtliga avdelningar. 

Av förvaltningsdomstolarna har två domstolar svarat att de inte haft någon specialisering tidigare 

som har tagits bort. Av svaren från övriga framgår följande; 

Det har förekommit specialisering på udda måltyper men när måltypen blivit mer allmänt förekommande 

har man tagit bort specialiseringen eftersom man bedömt att alla skall kunna 

döma den måltypen. En domstol uppger att det tidigare funnits skattespecialisering i mera 

begränsad omfattning. Resultatet motsvarade inte förväntningarna, förmodligen på grund av 

att det var för få personer som medverkade och upphörde därför. En annan domstol uppger 

att man tidigare hade specialisering på sekretessmål och fastighetstaxeringsmål. Specialiseringen 

på sekretessmålen togs bort 1992 eftersom man ansåg att kunskaper om sekretessmål borde 

spridas på fler referenter. Specialiseringen på fastighetstaxeringsmål togs bort eftersom arbetsuppgifterna 

med dessa mål upplevdes som allför ensidiga av de berörda. En domstol 

uppger att man tidigare delade skattemål och socialförsäkringsmål mellan rotlarna men det 

ledde till ojämn arbetsfördelning varför denna specialisering upphörde. På en domstol har 

specialisering på mål rörande mervärdesskatt tidigare skett genom att dessa mål lottades på tre 

rotlar. Dessa mål hängde dock ofta samman med samme skattskyldiges inkomstskattemål och 

skiljde sig inte i svårighetsgrad från inkomstskattemål. Domarna tyckte därför att speciallottningen 

borde upphöra. 

3.4 Specialisering som planeras 

På frågan om det finns planer på att införa någon ny typ av specialisering och vilka skäl som i 

så fall finns till det har de flesta domstolar svarat att de inte planerar någon ny typ av specialisering. 

Av de sju allmänna domstolar som planerar någon ny typ av specialisering har följande 

svar givits; 

Två hovrätter har angett att det troligen kommer att bli specialisering bland de beredningsjurister 

som anställs och en hovrätt har diskuterat om det skulle vara möjligt att fördela brottmål 

med häktade till en eller ett fåtal avdelningar för att övriga avdelningar skulle kunna planera 

utsättning av mål på ett rationellare och effektivare sätt. Från en tingsrätt som arbetar 

med rotelgrupper övervägs specialisering på brottmål, respektive tvistemål. Tre tingsrätter 

svarar att diskussioner om nya typer av specialisering förekommer men preciserar inte i vilka 

avseenden detta skulle kunna vara aktuellt. 

För Stockholms tingsrätt finns förslag om specialisering för domare inom ramen för såväl nuvarande 

som en föreslagen ny organisation av tingsrätten tillsammans med andra tingsrätter i 

Stockholmsområdet. Man överväger också att införa specialisering på mål där grupptalan förs. 

Förslaget till ny inre organisation av Stockholms tingsrätt innebär att man på två avdelningar i 

ett första steg skall handlägga såväl tvistemål som brottmål och därutöver ha specialområdena; 

arbetsrättsliga mål, lönegarantimål, familjemål, ekobrottmål, gemensamma ansökningar 

samt ärenden (ärvdabalken, föräldrabalken). I ett andra steg föreslås att alla tingsrättens avdelningar 

skall handlägga både tvistemål och brottmål och ha olika specialområden. 

15 av 45

Domare skall på ca en tredjedel av sin arbetstid arbeta med specialmål medan övrig tid skall 

ägnas åt allmänna tvistemål och brottmål. På alla avdelningar skall det finnas ämnesansvariga 

domare som förutom att de skall bevaka lagstiftning och praxis inom sitt specialområde också 

skall svara för att det finns enhetliga och effektiva rutiner för handläggningen av specialmålen 

och att medarbetarna får nödvändig kompetensutveckling inom respektive ämnesområde. 

Områden för ämnesansvar är t.ex. familjemål, ungdomsmål och arbetsrätt (se bilaga till denna 

rapport; "Ny organisation för Stockholms tingsrätt" och även beskrivningen i "Slutrapport 

med förslag om förändringar för Stockholms tingsrätt" framlagd av DV:s generaldirektör Stefan 

Strömberg på uppdrag av regeringen. Det är värt att notera att slutrapporten förutom förslag 

rörande Stockholms tingsrätt också innehåller förslag och generella resonemang rörande 

specialisering för domare inom domstolsväsendet i stort, kap 5). 

Av förvaltningsdomstolarna har sex domstolar svarat att någon ny specialisering inte planeras. 

Övriga fyra domstolar har gett följande svar angående ny planerad specialisering; 

En kammarrätt anger att man för närvarande utreder ny specialisering. På en annan planerar 

de avdelningar som ännu inte har specialiserat sig att göra detta. 

I kammarrätten i Stockholm finns sedan länge viss specialisering genom att vissa målgrupper 

lottas endast på en avdelning och andra målgrupper på två avdelningar. Under hösten år 2003 

kommer ytterligare specialisering att införas samtidigt som avdelningarna görs större. På varje 

avdelning kommer en skatterotel, en socialförsäkrings/biståndsrotel, en rotel för tvångsmål 

(inkl. FB-mål) och en rotel för övriga mål, däribland avdelningens specialmål att finnas. 

För varje sakområde skall finnas en beredningsansvarig och en ämnesansvarig. Till ämnesansvarig 

skall utses den som har särskilda kunskaper och särskilt intresse för ett ämnesområde. 

Ämnesansvarig skall följa rättsutvecklingen inom sitt sakområde och hålla kontakt med övriga 

ämnesansvariga inom samma sakområde. 

Icke-ordinarie domare bör byta sakområden så att de får erfarenhet av samtliga. Ordinarie 

domare bör vara knutna till ett eller flera sakområden men bör också kunna döma inom andra 

vid behov. Man bör dock eftersträva att man är referent inom sitt eget specialområde. 

På en länsrätt uppges att det finns visst intresse för specialisering på föredragandesidan som i 

möjligaste mån kommer att tillgodoses. 

16 av 45

4. Specialisering för domare i övriga Norden 

I Finland är det vanliga att domarna är ”allmändomare”, dvs. att de handlägger alla slags ärenden. 

Men det finns också större domstolar där det förekommer 

specialisering bland domarna i särskilda mål eller ärenden. Det kan gälla en uppdelning av mål 

mellan civil- och brottmål men också en ytterligare uppdelning mellan domare inom en domstol 

på särskilda måltyper såsom sjörätt, mål enligt jordbalken, immaterialrätt, företags- och 

skuldsanering, utsökningsklagomål etc. Det finns inte en några riktlinjer som gäller för alla 

domstolar för hur uppdelningen av mål inom en domstol skall göras utan ledningen för varje 

domstol avgör hur man organiserar arbetet vid domstolen. 

I Danmark är domarna i huvudsak generalister med undantag för domare som tjänstgör på 

Sø- og Handelsretten i København. 

I förslag från Domstolenes Strukturkommission(Betænkning nr. 1398/2001) berörs specialisering 

för domare. I betänkandet anges att Retsplejerådet i sitt yttrande av den 30 november 

1998 till kommissionen, givit följande synpunkter på specialisering inom ramen för dömandet 

i byretterna. 

”En sådan specialisering kan gennemføres på flere niveauer, hvoraf ingen udelukker hinanden. 

For det første og mest radikalt kan nærmere angivne sagstyper henlægges til bestemte byretter. 

Dette princip kendes fra Retsplejerådets forslag i betænkning 1352/1998 om behandling 

af nævningesager. For de civile sagers vedkommende vil skattesager være et nærliggende eksempel 

på en sagstype, der vil kunne henlægges til bestemte byretter. 

For det andet vil der inden for den enkelte domstol kunne ske en vis specialisering, således at 

en vis sagstype henlægges til en bestemt afdeling eller bestemte dommere. Det skal præciseres, 

at dette ikke betyder, at den pågældende afdeling eller de pågældende dommere udelukkende 

eller næsten udelukkende behandler en særlig type sager. Retsplejerådet finder det vigtigt, at 

dommere fortsat er generalister, men at generalistfunktionen kan kombineres med, at en bestemt 

afdeling eller bestemte dommere samtidig opnår et vist specialkendskab til et bestemt 

område ved at behandle en vis mængde sager inden for det pågældende område. Som eksempler 

på særlige sagsområder kan igen nævnes skattesagerne. Et andet eksempel er patentsager. 

For det tredje vil der i forbindelse med en styrkelse af retternes sekretariater, herunder med 

jurister, kunne ske en specialisering på den måde, at forskellige sagstyper fordeles mellem 

forskellige sekretariatsmedarbejdere, uden at dette behøver at udelukke, at også sekretariatsmedarbejderne 

i et ikke ringe omfang samtidig fungerer som generalister. 

Den måde, specialiseringen nærmere gennemføres på, vil blandt andet afhænge af domstolsstrukturen. 

Med den nuværende domstolsstruktur med mange mindre byretter vil der være 

større grund til en specialisering af byretterne, end hvis domstolsstrukturen indrettes med 

færre byretter end i dag. Med større byretter vil specialiseringen snarere kunne ske inden for 

den enkelte byret. 

Sammenfattende er Retsplejerådets ønsker til domstolsstrukturen ..., og at der landet over findes 

et antal byretter med en sådan størrelse, at specialisering som skitseret ovenfor er mulig.” 

Kommissionen har dragit slutsatsen att Retsplejerådets syn på specialisering är att detta att det 

kan ske antingen genom en specialisering mellan de enskilda byretterna, eller att den inrättas 

så stora byretter att det kan ske en viss specialisering inom den enskilda domstolen. 

Kommissionen har mot bakgrund av dessa slutsatser lagt fram ett förslag om att byretterna i 

framtiden som regel skall ha minst 6-8 ordinarie domare. Ett skäl för förslaget är att möjlig- 

17 av 45

göra en ökad specialisering för domare i Danmark (Betænkning nr. 1398/2001 om Domstolenes 

Strukturkommission). 

Man har ännu inte tagit ställning till Strukturkommissionens förslag i Danmark. 

I Norge finns allmänna domstolar och specialdomstolar. De allmänna domstolarna är Høyesterett, 

Høyesteretts kjæremålsutvalg, lagmannsretterne og tingrettene (tidl. kalt herreds- og byrettene). 

Dessa domstolar dömer i både civil- och brottmål. Utgångspunkten är att de domare 

som dömer i allmän domstol skall kunna döma i alla typer av mål. Det sker emellertid en informell 

specialisering på det sättet att enskilda domare intresserar sig och får särskilda kunskaper 

inom vissa områden i exempelvis barne- og familierett eller strafferett. 

Utöver de allmänna domstolar finns specialdomstolar som avgör andra typer av mål än som 

behandlas av tingsrätterna. Arbeidsretten och jordskifterettene är de viktigaste specialdomstolarna. 

Typiskt för specialdomstolarna är att de har starka inslag av lekmannadomare. I arbeidsretten 

behandlas mål som rör kollektiv arbetsrätt (bl. a. tarifftvister). Arbeidsretten dömer i mål 

i hela landet. Jordskifteretten har som huvuduppgift att finna praktiska lösningar på egendomsoch 

bruksförhållanden. Jordskifterettene och jordskifteoverrettene dömer i tvister i hela landet. 

Domarna har egendomsrättslig och lantbruksteknisk kompetens. 

Även i Norge har beslut tagits om att skapa större domstolar i första instans. I Stortingsmelding 

nr. 23 Førsteinstansdomstolene i fremtiden (2000 - 2001) tas specialisering inom domstolarna 

upp. Där anges att nya specialdomstolar inte bör inrättas om det inte finns tungt 

vägande skäl för det. ”Dømmende oppgaver bør som hovedregel legges til de alminnelige 

domstolene. Dette vil sikre at ulike rettsområder blir sett i sammenheng, og at den enkelte sak 

får en allsidig og bred vurdering. Dersom det ved avgørelsen av en sak eller saker av en bestemt 

type er behov for sakkyndighet, vil dette behovet kunne ivaretas ved mer omfattende 

bruk av eksterne sakkyndige, og/eller at retten oftere settes med fagkyndige meddommere. 

Det må også, om ønskelig, kunne skje en viss grad av spesialisering innenfor de større domstolene” 

(St. meld. nr. 23 s. 49). 

I Norge är man således öppen för en viss grad av specialisering inom de större domstolar 

som man föreslår skall skapas. Det är dock upp till domstolen själv och avgöra om specialisering 

för domare skall förekomma. Det pågår för närvarande en utredning om den framtida 

domstolsorganisationen i Osloområdet. Inom ramen för den övervägs bl.a. specialisering för 

domare. 

På Island finns bara en specialdomstol, arbetsrätten. I övrigt tillgodoses behovet av särskild 

sakkunskap i domstolen genom att det är möjligt att inkalla sakkunniga som dömer tillsammans 

med den ordinarie domaren såväl i komplicerade civilmål som i brottmål som exempelvis 

rör ekonomisk brottslighet. 

18 av 45

5. Intressentanalys 

5.1 Synpunkter från omvärlden och domarna 

Syftet med intressentanalysen har varit att undersöka om det finns någon eller några typer av 

specialisering för domare som kan vara intressanta såväl ur omvärldens som domarnas egen 

synvinkel. 

Omvärldens intresse av specialisering för domare har sökt fångas genom att synpunkter på 

specialisering för domare under förstudien har inhämtats från ombud för de rättssökande. 

Skälet till detta är att ombuden företräder dem som närmast berörs av domstolarnas verksamhet. 

De rättssökande och deras ombud är därmed en viktig del av omvärlden. Också 

JämO, BO, DO, HomO, HO och Brottsoffermyndigheten, kan ses som företrädare för särskilda 

grupper som berörs av den dömande verksamheten. Dessa myndigheter har därför beretts 

tillfälle att ge sin syn på en eventuell specialisering för domare. 

Domstolsväsendets intresse av specialisering kommer till uttryck i regeringens handlingsplan 

för reformeringen av domstolsväsendet och i övriga dokument från riksdag och regering som 

berör intresset av specialisering inom domstolsväsendet (jfr ovan 2.1.2). Vi återkommer till 

vilken typ av specialisering som är av intresse för domstolsväsendet i våra överväganden och 

vår analys i avsnitt 6. 

En stor del av förstudien har ägnats åt att inhämta synpunkter på specialisering från domarna 

själva. Domarnas egen syn på specialisering är av avgörande betydelse för om den typ av specialisering 

som behandlas inom ramen för den här förstudien skall komma till stånd, eftersom 

den bygger på att domare och domstolschefer väljer att organisera arbetet vid domstolarna så 

att specialisering åstadkoms. 

5.2 Ombuden för de rättssökande 

Under förstudien har synpunkter från ombud för de rättssökande inhämtats genom besök 

hos företrädare för ombud, genom att ombuden deltagit i det idéseminarium rörande specialisering 

för domare som hållits under förstudien och genom att projektledaren deltagit i en hearing 

anordnad av svenskt Näringsliv rörande handläggningen av skattemål. 

De ombud för rättssökande som besökts är Riksskatteverket (RSV), Öhrlings PriceWaterhouseCoopers 

(Öhrlings), Föreningen Svenskt Näringsliv (Svenskt Näringsliv), Riksåklagaren 

(RÅ) och Sveriges advokatsamfund (Advokatsamfundet). Vid besöken har företrädare för 

dessa ombud lämnat sina synpunkter på domares eventuella specialisering och delat med sig 

av sina erfarenheter av den egna yrkeskårens specialisering. 

Sammanfattningsvis har samtliga ombud för de rättssökande understrukit vikten av att domare 

i högre grad än nu specialiserar sig. Man hänvisar till rättsutvecklingen med allt mer komplicerad 

lagstiftning och högre krav från de rättssökande på kvalitet i dömandet och på bemötandet 

i domstol. Ombuden har också i allt högre grad specialiserat sig. Det anses viktigt för 

förtroendet för domstolarna att rättens ledamöter har samma grad av fördjupade kunskaper 

inom olika områden som parterna. Detta ses som ett rättssäkerhetskrav. 

En alltför smal och ensidig specialisering bland domare anser dock flertalet av ombuden inte 

är önskvärd. Flera anger att det är viktigt att domare samtidigt som de specialiserar sig även 

behåller en överblick över rättsordningen som helhet. Företrädare för Advokatsamfund har 

angett att det önskvärt att domare mot bakgrund av en allmänjuridisk kompetens fördjupar 

sig inom ett eller flera ämnesområden, eller om man så vill, väljer verksamhetsinriktning. 

Företrädare för RSV, Öhrlings och Svenskt Näringsliv anser att det är nödvändigt att domare 

specialiserar sig ytterligare inom området skatterätt för att en tillräcklig kompetens inom detta 

19 av 45

ämnesområde skall kunna upprätthållas inom domstolarna. Man pekar också på nödvändigheten 

av att få snabbare avgöranden i dessa typer av mål och hänvisar till RRV:s rapport Tiden i 

tvistiga skatteärenden (RRV 2002:18) där det framgår att skattemål tar för lång tid att avgöra i 

domstol. Den långa väntetiden i skattemål leder både till att de skatterättsliga reglerna får 

sämre genomslag och till stora kostnader för de skattskyldiga som under lång tid tvingas vänta 

på besked om hur reglerna skall tillämpas och tolkas. 

Förutom att en ökad grad av specialisering skulle leda till högre kompetens i skatterätt bland 

domare och kortare handläggningstider, så skulle det kunna leda till bättre domskäl i skattemålen. 

Domskälen kan i dag vara så knapphändiga i skattemål att man inte kan se hur domstolen 

bedömt olika rättsfrågor. Inte sällan förekommer att domstolen hänvisar till samma 

skäl som de skattemyndigheten angett för sitt beslut. 

Ett sätt att åstadkomma ökad specialisering på skattemål inom domstolarna skulle enligt RSV 

och Svenskt Näringsliv kunna vara att koncentrera skattemålen till vissa länsrätter. I andra 

hand föreslår Svenskt Näringsliv en koncentration av skattemål till vissa rotlar per länsrätt. 

Inom de större länsrätterna bör enligt RSV också en uppdelning mellan domare på olika typer 

av skattemål ske. Ju högre specialiseringsgrad ju bättre är det anser RSV. Arvsskattemålen bör 

koncentreras till två-tre länsrätter. De som sysslar med skattemål bör befrias från förtursmål 

så att de har möjlighet att ostört ägna sig åt skattemålen. Det är också en fördel att fler föredragande 

anställs som kan specialisera sig inom olika områden av skatterätten, istället för att 

fiskaler/notarier arbetar med detta eftersom de byts ut så ofta. 

Enligt företrädare för Öhrlings behövs det domare med bred och djup erfarenhet inom skatterättens 

område. Det borde finnas åtminstone en skatterättsspecialist på varje domstol. Utöver 

en sådan specialisering vore det positivt om domare också kunde specialisera sig inom 

någon smalare del av skatterätten. Det borde också vara möjligt att koppla in domare från 

allmän domstol med specialkunskaper i civilrätt (avtalsrätt, kvittning, bevisvärdering m.fl. frågor), 

i skattemål som kräver sådana kunskaper. I vissa avseenden kunde det vara bra med ett 

ömsesidigt utbyte av domare mellan förvaltningsdomstolar och allmänna domstolar (utöver 

vissa skattemål, i ekobrott och näringslivstvister). 

Såväl företrädare för Öhrlings som för Svenskt Näringsliv anser också att skattemål med större 

koncerner inblandade borde koncentreras till vissa domstolar för att på det sättet göra det 

möjligt för domarna vid dessa domstolar att fördjupa sin kompetens i komplicerade skattefrågor 

som berör koncerner. 

Företrädare för Öhrlings och Svenskt Näringsliv föreslår en ordning där tre domare avgör 

skattemål i stället för som nu, en domare och nämnd. I vart fall borde möjligheten att ha två 

domare i sitsen i skattemål utnyttjas mer för att öka kompetensen i dömandet. I vart fall mål 

som berör koncernbeskattning och andra mera komplicerade skattefrågor borde avgöras av 

tre domare, helst också med biträde av en ekonomisk expert. Den ekonomiska experten kan 

exempelvis rekryteras från någon skattekonsultbyrå. 

Företrädare för Advokatsamfundet och Svenskt Näringsliv anser att domare behöver specialisera 

sig på tvistemål med anknytning till företagande och större mer komplicerade tvistemål samt mål med 

anknytning till immaterialrätt för att upprätthålla en hög kvalitet på dömandet inom dessa områden 

och för att dessa mål skall avgöras vid domstol snabbare än vad som nu är fallet. 

Generellt skulle det enligt Svenskt Näringsliv vara bra med ökad kunskap när det gäller företagsekonomiska 

förhållanden hos domare. Sådan specialistkompetens skulle kunna samlas på 

ett antal domstolar (exempelvis en per region) så att möjligheten till specialisering i mål med 

anknytning till företagsekonomiska förhållanden kunde öka. Detta skulle öka kvaliteten i dömandet 

såväl i skattemål som i näringslivstvister och immaterialrättsliga mål. En annan möjlighet 

kan vara att vissa domare specialiserar sig och reser runt och dömer i mål som ligger 

inom ramen för deras specialitet. 

Även Advokatsamfundet föreslår att man skulle kunna åstadkomma specialisering genom att 

vissa typer av specialmål (exempelvis immaterialrättsliga mål och transporträttsliga mål) kon- 

20 av 45

centreras till vissa större domstolar, eller vissa domstolar inom en viss region för att på det 

sättet kunna samla och öka kompetensen bland domare som skall döma i dessa mål. 

En specialisering på de kvalificerade tvistemålen i allmänhet skulle enligt Advokatsamfundet 

leda till att parterna i stället för skiljedomstol valde allmän domstol. I länder som Danmark 

(handelsrätten i Köpenhamn), England och Holland, där man specialiserat sig på tvistemål av 

detta slag, avgörs dessa mål i högre grad av dessa domstolar än vad som förekommer i Sverige 

i allmän domstol. Det behövs också fördjupade sakkunskaper inom civilrätten hos domare för 

att åstadkomma högre kvalité i dömandet och kortare handläggningstider. De domare som 

specialiserar sig på omfattande civilmål kan inte samtidigt syssla med förtursmål. Då riskerar 

de att inte ha tid att fördjupa sin kompetens inom sitt specialistområde. 

Företrädare för Advokatsamfundet nämner också att det behövs en specialisering bland domare 

i vårdnads- och umgängesmål, brottmål när brotten riktar sig mot närstående, tvångsmål och verkställighet 

i vårdnadsmål. När det gäller denna typ av mål behövs kompetens utöver den strikt juridiska 

såsom kunskaper om hur man bemöter och närmar sig människor i kris. Även mål med 

anknytning till transporträtt anser Advokatsamfundet är mål där domare borde specialisera sig. 

Såväl företrädare för Advokatsamfundet som för RÅ anser att det behövs en specialisering för 

domare när det gällde brott riktade mot barn, miljöbrott och ekobrott. När det gäller ekomål behövs 

enligt RÅ fördjupade sakkunskaper i bokföring och redovisning. 

5.3 Ombudsmännen och Brottsoffermyndigheten 

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Barnombudsmannen (BO), Jämställdhetsombudsmannen 

(JämO), Handikappombudsmannen (HO), Ombudsmannen mot diskriminering 

på grund av sexuell läggning (HomO) och Brottsoffermyndigheten har under förststudien 

skriftligen besvarat frågor om vilka fördelar/nackdelar de ser med en eventuell specialisering 

för domare och vilken typ av specialisering för domare som de anser skulle kunna vara 

intressant. 

BO anser att en specialisering för domare i mål som rör barn är nödvändig eftersom dessa mål 

kräver särskilda kunskaper hos domare om utvecklingspsykologi och metoder för att förhöra 

barn. Med sådana kunskaper skulle barnets roll i rättssystemet kunna bli mer likvärdig de 

vuxnas. Om domare fick kunskaper i hur barn förhörs skulle exempelvis barnet liksom övriga 

parter kunna höras under en rättegång, via videolänk eller på domarens tjänsterum. 

Domare skulle också behöva ytterligare kunskaper inom det medicinska området för att kunna 

bedöma orsaken till skador på små barn som inte kan berätta om vad de varit med om. Sådan 

kunskap skulle göra det lättare för domaren att tolka läkarjournaler och rättsintyg rörande 

skadorna och göra rättsäkra bedömningar av vad som är orsaken till skadorna. 

BO anser att det är viktigt att brottmål där offret är barn, på motsvarande sätt som gäller för 

mål där förövaren är barn, handläggs av domare med en särskild fallenhet för uppgiften. Domaren 

bör vara klar, tydlig och pedagogisk och vara väl insatt i barns livsvillkor. Såväl mål där 

förövaren är barn, som mål där offret är barn, måste enligt BO handläggas snabbt. Särskilt 

viktigt är detta om förövaren är en närstående. 

En nackdel med specialisering för domare i mål som rör brott mot små barn kan enligt BO 

vara att dessa kan vara svåra och upplevas som ”tunga”. BO anser dock att ökade kunskaper 

om mekanismerna bakom dessa brott skulle leda till att domare skulle ha lättare att hantera 

dessa mål. 

Utöver brottmål där barn är förövare eller offer behövs enligt BO en specialisering i mål som 

rör vårdnad, boende, umgänge och verkställighet. Barnet har i dessa mål inget eget ombud 

som ser till barnets rättigheter. Det är därför särskilt viktigt att domaren har kunskaper som 

gör att barnets behov kan tillgodoses. 

Även i mål som rör lagen om vård av unga (LVU) måste enligt BO domaren ha särskilda kunskaper 

om vad det innebär för ett barn att bli omhändertaget alternativt stanna kvar i en 

ibland ohälsosam miljö. 

21 av 45

DO anser inte att det inte finns några fördelar med en specialisering för domare på diskrimineringsområdet. 

Diskrimineringsfrågor kan komma upp i alla typer av mål och det är därför angeläget 

att den allmänna kunskapsnivån i domstolarna om diskriminering höjs. DO hänvisar 

till det regeringsuppdrag som DV har att i samråd med DO och HomO upprätta kompetensstrategier 

i diskrimineringsfrågor för redovisning senast den 15 november 2003 (Ju 

2003/3668/DOM). 

HomO har i sitt yttrande angett att en specialisering för domare på brott med homofobisk anknytning 

och mål som i övrigt innehåller diskrimineringsaspekter inte är lämplig. Gärningar 

med homofobisk anknytning liksom diskriminering på grund av sexuell läggning rör ytterst 

grundläggande principer om mänskliga rättigheter. Alla domare bör ha kunskaper inom detta 

ämnesområde. Alla myndigheter inom rättsväsendet har också numera, i enlighet med sina respektive 

regleringsbrev, skyldighet att aktivt se till att medarbetarnas kompetens när det gäller 

homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning är tillräckligt hög. 

JämO anser inte att en specialisering för domare inom rättsområden som särskilt berör kvinnors 

rätt är nödvändig. JämO anser att grundläggande insikter i genuskunskap hos domare är 

väsentlig och nödvändig även i mål som inte direkt handlar om utpräglade kvinnofrågor. I alla 

mål som i någon mening berör relationer mellan människor och/eller grupper av människor 

har kunskap om könsdiskrimineringens förekomst och förståelse för genusfrågor betydelse 

för tolkning av processmaterialet eller delar därav. Det finns enligt JämO anledning att understryka 

att genusfrågan intar en särställning därför att den är ständigt närvarande och relevant 

inom rättskipningen. JämO förordar mot denna bakgrund att alla domare genomgår en 

grundläggande utbildning i genuskunskap. 

JämO anser att en fördjupad kunskap om det könsperspektiv och det normsystem som gör 

sig gällande vid utredning om sexualbrott får ett avgörande inflytande på handläggningen av 

sexualbrottmål. Bemötandet av målsägandena, bedömningen av vad som är relevant för utredningen 

och bevisprövningen påverkas på ett sätt som är positivt vad gäller själva genomförandet 

av rättegången och inte minst med avseende på förutsättningarna att avkunna materiellt 

riktiga domar. JämO förordar därför att domare som dömer i sexualbrottmål genomgår 

fördjupad utbildning i genuskunskap med särskild inriktning på sexualiserat våld. 

HO anger att frågor om diskriminering och frågor som rör funktionshindrades rättigheter kan 

komma upp i alla typer av mål. Det är därför inte lämpligt att endast några domare specialiserar 

sig inom detta område. HO hänvisar till DV:s sektorsansvar när det gäller att se till att 

domstolar kan tillförsäkra rättssäkerhet för människor med funktionshinder. 

Enligt HO krävs fördjupade kunskaper om barn med funktionshinder för de domare som 

dömer i mål där dessa barns rättigheter berörs. Det kan exempelvis gälla processer där barn 

med utvecklingsstörning är inblandade. 

När det gäller domstolsprocessen i diskrimineringsmål erinrar HO om att denna skall övervägas 

av Diskrimineringskommittén. HO anser inte att DV bör föregripa kommitténs arbete 

genom förslag till specialisering. 

Brottsoffermyndigheten anser att en specialisering för domare är angelägen för att möta de nya 

krav som ställs till följd av samhällsutvecklingen och därav följande rättsutveckling. Särskilda 

kunskaper i vissa avseenden påverkar domarens möjligheter att ge ett relevant bemötande av 

brottsoffer, utöva en god processledning och göra en korrekt bevisvärdering. 

Generellt behöver domarkåren som helhet fördjupade kunskaper om brottsoffer, genus och 

etnicitet. Därutöver anser Brottsoffermyndigheten att det krävs en specialisering för domare 

inom följande ämnesområden: mål där sexualiserat våld i olika former förekommer (våld i 

nära relationer, våldtäkt, sexuella trakasserier, sexuella övergrepp på barn liksom våldspornografi, 

prostitution och så kallad trafficking), mål där barn förekommer i rättsprocessen (som 

målsägande i ”klassisk” mening, som berörda i mål om vårdnad och umgänge liksom i den juridiskt 

ännu oklara positionen som vittne till våld mot en vårdnadshavare) och mål där hot 

och riskbedömningar skall göras för rättsligt skydd efter våldsutövning i nära relationer. 

22 av 45

Brottsoffermyndigheten anger som exempel på fördjupade kunskaper som domare behöver i 

dessa typer av mål, kunskap om könsmaktsordningen och kunskaper om hur barn i kris reagerar. 

Sammanfattningsvis anges att det gäller att ge domare utökad och integrerad brottsoffer-, 

genus- och barnkompetens. 

5.4 Domarna 

5.4.1 Olika sätt för inhämtande av synpunkter 

Den största delen av förstudien har ägnats åt att inhämta synpunkter från domare på en ökad 

grad av specialisering. Synpunkter har inhämtats på fyra olika sätt. 

För det första har domstolarnas erfarenheter av för- och nackdelar med specialisering inhämtats 

genom den enkät som sänts ut till 33 domstolar och som redovisats ovan (avsnitt 3). 

För det andra har projektledaren inhämtat synpunkter på specialisering från domare genom 

att delta i möten där många domare varit samlade såsom chefsdomarmöten inom hovrättsområdena 

för Skåne Blekinge, Västra Sverige och Svea hovrätt samt ett möte för domare vid 

såväl allmänna domstolar som förvaltningsdomstolar i Norr- och Västerbotten, Domarförbundets 

årsmöte och en lärarträff för domare som undervisar vid DV:s kurser. Vid dessa möten 

har för- och nackdelar med specialisering diskuterats liksom vilken typ av specialisering 

för domare som är önskvärd. Sammanlagt har ca 250 domare deltagit i dessa möten då diskussion 

har förts om ökad grad av specialisering för domare. 

För det tredje har de personer som ingår i projektorganisationen och Domareförbundets styrelse 

diskuterat specialisering på sina arbetsplatser eller på kurser för domare där de har deltagit. 

Frågor som, är specialisering önskvärd, vilken typ av specialisering kan man tänka sig, vilken 

utbildning skulle behövas för att specialisera sig inom olika ämnesområden och hur stor 

del av arbetstiden är det lämpligt att ägna åt ett specialområde har diskuterats. Sammanlagt har 

ca 200 domare deltagit i dessa diskussioner. Resultatet av dessa diskussioner har samlats in 

och återförts till projektledaren. 

För det fjärde har synpunkter efterfrågats via DV:s tidning Domkretsen och DV:s hemsida. 

Ett tiotal domare har hört av sig och lämnat synpunkter direkt till projektledaren. 

5.4.2 Synpunkter lämnade i samband med diskussioner vid större möten 

Projektledaren har deltagit i chefsdomarmöten i Västra Sverige och Skåne och Blekinge och 

under Svea Hovrätt samt vid Domstolsverkets lärarkurs, Domareförbundets årsmöte och ett 

möte med domare i Norr- och Västerbottens län. Vid dessa möten har information lämnats 

om förstudien och deltagarna uppmanats att lämna synpunkter på en eventuell specialisering 

för domare. Följande synpunkter har sammanfattningsvis lämnats av deltagarna; 

Det stora flertalet domare som yttrat sig i diskussionen är positiva till någon form av specialisering 

för domare. 

De domare som redan är specialiserade (domare från hyresnämnd och miljödomstol samt 

domare som specialiserat sig på skattemål inom förvaltningsdomstol) har angett att specialiseringen 

lett till minskad stress och en ökad tillfredställelse i arbetssituationen. De har upplevt 

att specialiseringen har lett till ökat kunnande och till att de är experter inom sitt ämnesområde. 

Detta har i sin tur ökat förtroendet för domstolarna hos allmänheten. Även de domare 

som först har varit skeptiska till att specialisera sig har ändrat uppfattning när de upptäckt hur 

intressant det är att fördjupa sina kunskaper inom ett visst ämnesområde. Specialiseringen har 

lett till större arbetsglädje. Det har dock framförts att det inte är lämpligt att domare specialiserar 

sig för tidigt i karriären, innan man fått en bred juridisk erfarenhet som grund. 

Flera domare har framfört att det är viktigt att värna om generalistkunskaperna i domarkåren 

och anser därför att domare inte bör specialisera sig på heltid utan på del av arbetstiden. En 

specialisering på del av arbetstiden gör att domaren kan bibehålla generalistkunskaperna och 

sätta in specialområdet med eventuell speciallagstiftning i ett sammanhang av allmänna juri- 

23 av 45

diska principer, vilket man anser är viktigt. Sker specialisering på detta sätt kan den leda till 

ökad kvalitet i dömandet och en snabbare handläggning av målen. 

Flera domare har framfört att specialisering skulle kunna göra arbetet mer intressant och attraktivt 

för unga jurister. 

En synpunkt som kommit fram från flera är att specialisering bland domare behövs i dag eftersom 

advokater och åklagare i högre grad än förr specialiserar sig. Specialisering krävs för 

att hålla jämna steg med ombuden och för att behålla allmänhetens förtroende för kvaliteten i 

dömandet. Allmänhetens förtroende för domstolarnas kompetens är oerhört viktig. 

Domare från förvaltningsdomstolar har framfört att specialisering för domare är nödvändig 

eftersom det i dag inte är möjlighet att lära sig alla ämnesområden, eller följa utvecklingen 

inom alla ämnesområden, på grund av den stora mängd olika måltyper som skall handläggas 

inom förvaltningsdomstolarna. Domare från allmänna domstolar har framfört att man bör 

organisera arbetet vid domstolarna på ett sådant sätt att mer tid kan ägnas de komplicerade 

mål som i dag blivit allt vanligare vid domstolarna. 

Det har av flera påpekats att det är viktigt att ge fortbildning till dem som specialiserar sig så 

att de verkligen får chansen att bli duktiga inom sitt specialistområde. 

Olika typer av specialisering har diskuterats. På större domstolar har man ansett att det finns 

utrymme att specialisera sig inom domstolen, så som man exempelvis gör på Helsingborgs 

tingsrätt där några domare sysslar med näringslivstvister, eller så som man gör på Länsrätten i 

Skåne län där man bl.a. har specialiserat sig på skattemål och socialförsäkringsmål. På mindre 

domstolar har det ansetts att specialisering skulle kunna vara möjlig om man väljer ”smala” 

specialområden och kan tänka sig att döma på andra domstolar inom exempelvis en region. 

Specialister skulle kunna vara referenter i tvistemål eller anlitas som medlare på ett tidigt stadium 

i målets handläggning. 

Det har också framförts att de som är specialister inte nödvändigtvis måste döma i målen utan 

kan vara resurspersoner. Många domare har specialistkunskaper efter arbete i kommittéväsendet. 

Man skulle kunna upprätta en lista med namn på dem som på detta sätt har skaffat sig 

fördjupade kunskaper inom ett ämnesområde. Domare som får ett mål inom detta ämnesområde 

skulle sedan kunna ta kontakt med specialisten för råd eller för att be specialisten handlägga 

och döma i målet. 

De domare som har haft erfarenheter både av dömande i förvaltningsdomstol och allmän 

domstol har sett möjligheter att specialisera sig över domstolsgränserna. Man har som exempel 

angett att man skulle kunna undersöka om man kan inrätta specialisttjänster för familjemål 

och verkställighetsmål, för skattemål och tvistemål med ekonomisk inriktning samt för fastighetsbildningsmål 

och mål enligt Plan- och bygglagen etc. 

Om man inför specialisering har det i diskussionerna ansetts viktigt att se till att det inte blir 

alltför få specialister inom ett ämnesområde som sysslar med detta specialområde under för 

lång tid. Det skulle kunna leda till jävssituationer och till att rättsbildningen inom ett visst ämnesområde 

styrs av allt för få personer. En sådan specialisering skulle också kunna innebära 

att det blir svårt att ersätta specialisten om specialisten av någon anledning slutar. Det har 

också ansetts finnas en risk för att specialisering kan leda till att domstolsväsendet blir mindre 

flexibelt när måltillströmningen inom ett specialområde ändras. Den typ av specialisering som 

åklagarna har, har man ansett vara sårbar eftersom den innebär att specialister låser fast sig 

inom ett specialområde och kan vara svåra att få att tjänstgöra inom andra ämnesområden när 

måltillströmningen ändras. Dessa nackdelar har man dock påpekat att man skulle kunna motverka 

genom cirkulation av domare mellan olika specialområden, så att domare specialiserar 

sig inom flera sakområden. Man har dock understrukit att cirkulation inte bör ske för ofta, så 

att specialiserade domare mister i kunskapsdjup. 

5.4.3 Synpunkter lämnade i samband med diskussioner vid domstolar 

Sammanlagt ca 200 domare, ca hälften vid allmän domstol och hälften allmän förvaltningsdomstol 

har deltagit i diskussioner om specialisering för domare. Diskussionerna har letts av 

24 av 45

projektledaren eller medlemmar i projektorganisationen eller medlemmar i Domareförbundets 

styrelse. Följande synpunkter har kommit fram i dessa diskussioner. 

Av de domare som deltagit i diskussionen är ett stort antal (över 90 %) intresserade av någon 

form av specialisering. 

Av dem som arbetar inom förvaltningsdomstolar har de flesta nämnt socialförsäkringsmål 

och skattemål som ämnesområden som de anser skulle vara intressanta att specialisera sig på. 

Inom området skatterätt har man nämnt att det kunde vara intressant att specialisera sig ytterligare 

exempelvis inom områdena mervärdesskatt och företagsbeskattning. Många har också 

nämnt mål rörande offentlig upphandling, samt vissa mindre frekventa mål såsom mål rörande 

punktskatter, tulltaxering, laglighetsprövning, mål enligt PBL, och sekretessmål som intressanta 

att specialisera sig inom. Tvångsmål och verkställighetsmål nämns också av flera. 

När det gäller önskvärd utbildning har domare på förvaltningsdomstol svarat att de skulle vilja 

ha fördjupad utbildning i delar av skatterätten och anknytande ämnesområden såsom företagsekonomi 

och bokföring/redovisning, EG-rätt (skatt), offentlig upphandling, socialförsäkring 

(inklusive utbildning i medicin), processrätt samt psykologi. 

Av dem som arbetar inom allmän domstol har de flesta nämnt att de önskar specialisera sig 

inom ämnesområdena ekobrott, brott riktade mot närstående/familjevåld, familjerätt, näringslivstvister/avtalsrätt, 

konkursfrågor/obeståndsrätt, arbetsrätt, fastighetsrätt, sjö- och 

transporträtt, immaterialrätt, entreprenadjuridik, miljörätt/miljöbrott och EG-rätt. 

När det gäller utbildning anger de som vill specialisera sig inom de allmänna domstolarna att 

de skulle vilja ha utbildning i bokföring och redovisning och aktiebolagsrätt som är specialanpassad 

till det som behövs för dömandet i ekomål. Utbildning i kris- och konflikthantering, 

psykologi, kunskap om andra kulturer behövs för att öka kvalitén i handläggningen av familjemål 

och brott inom familjen. Obeståndsjuridik, gärna med deltagande av konkursförvaltare 

och kronofogde från Tillsynsmyndigheten. 

Flera, såväl vid allmän domstol som på förvaltningsdomstol, har betonat att det måste ges 

kvalificerad och skräddarsydd utbildning som är relevant för dömandet inom specialområdet 

och att utbildning bör ges innan man börjar döma inom området. Flera har nämnt att man 

anser det tänkbart med utbildning gemensamt med åklagare och advokater. Fortbildning måste 

därefter ske fortlöpande inom respektive område. 

Därutöver har det ansetts viktigt att få fortlöpande information om lagändringar, praxis och 

aktuella problem inom specialområdet och angränsande ämnesområden. Ett system med ämnesansvarig 

domare eller föredraganden har nämnts av flera som ett bra sätt att hålla sig à jour 

inom ett ämnesområde men också som ett bra sätt att diskutera och utveckla rutiner i handläggningen 

av mål m.m. Många har också ansett att nätverk bör bildas mellan dem som sysslar 

med samma specialområde för erfarenhetsutbyte och fortbildning. 

Det är också många som anser att det är viktigt att fortlöpande ha ett utbyte med andra aktörer, 

advokater/konkursförvaltare, åklagare, sociala myndigheter, familjerätten, Tillsynsmyndigheten 

m.fl. 

Flera har framfört önskemål om att domare skall adjungera mer över domstolsgränserna exempelvis 

i ekomål, skattemål och näringslivstvister för att lära av varandra. 

När det gäller frågan om hur stor del av arbetstiden man önskar ägna åt sitt specialområde 

anger merparten av dem som är intresserade av specialisering inom förvaltningsdomstolar att 

de vill göra detta på deltid. Det finns dock undantag. Bland dem som önskar specialisera sig 

på skatterätt anser vissa att det krävs en specialisering på heltid för att få tillräckligt djupa kunskaper 

inom ämnesområdet och för att kunna följa ändringar i lagstiftningen. Flest önskar 

specialisering på heltid eller två tredjedelar av arbetstiden. 

Nästan alla som är intresserade av att specialisera sig inom allmän domstol önskar göra detta 

på del av sin arbetstid. 

25 av 45

De flesta förordar också cirkulation mellan olika specialområden, men inte för ofta. Någon 

påpekar att det kan vara lämpligt att cirkulera mellan två eller tre specialområden för att inte 

förlora i kunskapsdjup. De allra flesta vill cirkulera efter en tid så att de inte sysslar med samma 

specialområde hela sin yrkesverksamma tid. Hur stor del av arbetstiden och hur ofta man 

bör cirkulera anser man har att göra med hur breda specialområdena är. 

Skäl som återkommande anges för att byta specialitet efter viss tid eller inte syssla med en 

specialitet på heltid är att det kan bli enahanda att syssla för länge med enbart en måltyp. Ett 

sådant system blir också sårbart vid sjukdom eller då någon går i pension eller byter jobb. Ett 

allför ensidigt och långvarigt dömande inom ett och samma specialområde är enligt de flesta 

inte lämpligt. Det anses av många viktigt att kunna göra analogier mellan rättsområdena och 

att bibehålla en helhetssyn på rättsordningen. ”En bra domare skall ha en helhetssyn på juridiken” 

anges det i svar från en diskussionsgrupp. Med ett allför ensidigt och långvarigt dömande 

inom ett specialområde finns också enligt många, en risk för att ett fåtal domare styr 

rättsutvecklingen inom ett smalt specialområde. 

Ungefär hälften av dem som är intresserade av att specialisera sig inom förvaltningsdomstolarna 

kan tänka sig att resa för att döma vid annan domstol. Många av dem som tjänstgör i 

Stockholm har ansett att denna fråga inte berör dem. 

De flesta inom allmänna domstolar kan tänka sig att resa mellan olika domstolar för att döma 

inom ett specialområde. Många påpekar dock att resandet inte får vara allt för ofta återkommande. 

Som ett alternativ till att resa anger domare i Norrland att man under förberedelsen 

kan ge råd per telefon till den kollega som förbereder målet medan man kan resa till huvudförhandlingen 

i målet. 

26 av 45

6. Överväganden 

6.1 Finns det specialisering som är intressant ur omvärldens, 

domarnas och domstolsväsendets synvinkel? 

En av de huvudfrågor som skall besvaras genom förstudien är om det finns någon specialisering 

för domare som är intressant såväl ur omvärldens, domarnas som ur domstolsväsendets 

synvinkel. 

Mot bakgrund av de synpunkter som kommit fram under förstudien från ombud för de rättssökande, 

ombudsmän och brottsoffermyndighet samt domare, kan det konstateras att såväl 

omvärlden som domarna själva anser att det är önskvärt med en ökad grad av specialisering 

för domare. 

När det gäller domstolsväsendet har regering och riksdag slagit fast att ett mer specialiserat 

arbetssätt för domare är önskvärt för att nå målen för ett reformerat domstolsväsende (jfr vad 

som refererats från regeringens handlingsprogram för ett reformerat domstolsväsende i avsnitt 

2 ovan). 

Det finns följaktligen ett gemensamt intresse hos omvärlden, domarna och domstolsväsendet 

av specialisering för domare inom en rad ämnesområden. 

Frågan är dock hur en specialisering för domare bör se ut och vilka ämnesområden den bör 

avse. 

Det avgörande för besvarandet av den frågan är hur en specialisering för domare skall utformas 

för att bäst tillgodose medborgarnas krav på domstolsväsendet. Medborgarnas krav ställs 

i centrum för det framtida domstolsväsendet. En utgångspunkt för reformeringen av domstolsväsendet 

är enligt handlingsplanen att medborgarnas krav på kvalitet, snabbhet och service 

tillgodoses samtidigt som domstolarnas särskilda roll beaktas. En specialisering för domare 

måste således utformas med sikte på att uppfylla dessa krav. 

Omvärldens intresse av hur en specialisering för domare bör se ut har i förstudien närmast 

tolkats som intresset hos de rättssökande, dvs. intresset hos de medborgare som närmast berörs 

av domstolarnas dömande verksamhet. De rättssökandes synpunkter på hur specialisering 

bör utformas är naturligtvis också av stor vikt att ta tillvara. 

Domarnas egna synpunkter är också av stor betydelse för hur en specialisering för domare 

bör utformas. Deras erfarenheter av den dömande verksamheten måste tas tillvara för att 

åstadkomma den kvalitet som medborgarna har rätt att ställa krav på men också för att skapa 

goda arbetsförhållanden för domare med möjlighet till utveckling. Inte minst mot bakgrund 

av det kommande generationsväxlingen är det viktigt att skapa arbetsplatser som är attraktiva 

och som förmår att locka till sig och behålla de bästa juristerna. 

Domarnas intresse för specialisering är också som tidigare nämnts av avgörande betydelse för 

att den typ av specialisering som behandlas i förstudien skall komma till stånd. Denna specialisering 

bygger nämligen på att domstolschefer och domare vid domstolarna själva tar initiativ 

till och genomför förändringar i arbetssättet som leder till en ökad grad av specialisering. 

I det följande jämförs de rättssökandes och domarnas egna synpunkter på hur specialisering 

för domare bör utformas. Därefter jämförs dessa synpunkter med de mål som anges för ett 

reformerat domstolsväsende för att se om den specialisering som domare och rättssökande 

önskar, kan anses bidra till ett domstolsväsende där medborgarnas krav på kvalitet, snabbhet 

och service tillgodoses. Övervägandena utgår från de allmänna synpunkter som kommit fram 

rörande specialisering, de ämnesområden som anses vara intressanta för specialisering, den 

omfattning som man anser att specialisering för domare bör ha och olika sätt för att genomföra 

specialisering vid domstolarna. Avslutningsvis görs en sammanfattande analys av de olika 

27 av 45

aspekter på hur en specialisering för domare bör utformas, som kommit fram under förstudien. 

6.2 Hur bör specialisering utformas? 

6.2.1 Allmänna synpunkter på specialisering 

De ombud som har yttrat sig under förstudien har samstämmigt hävdat att det är angeläget att 

domare specialiserar sig inom vissa ämnesområden, eller som företrädare för Advokatsamfundet 

uttryckt det, att domare mot bakgrund av en allmänjuridisk kompetens fördjupar sig 

inom ett eller flera ämnesområden. 

Från ombudens sida har man angett att rättsutvecklingen med allt mer komplicerad lagstiftning 

och högre krav från de rättssökande på kvalitet i dömandet och på bemötandet i domstol 

kräver en högre grad av specialisering bland domare. De anser att det är ett rättssäkerhetskrav 

att rättens ledamöter har samma grad av fördjupade kunskaper inom olika ämnesområden 

som ombuden för parterna. Förtroendet för rättens ledamöter är också beroende av att domare 

har tillräckligt djupa kunskaper inom olika ämnesområden. Den nackdel ombuden kan 

se med specialisering, att domare mister överblicken över rättsordningen, anser man kan motverkas 

genom att inte införa en alltför långtgående specialisering. 

Från ombudsmännens sida har BO angett att en specialisering på mål där barn berörs är nödvändig 

för att en hög kvalitet och rättssäkerhet i dessa mål skall kunna upprätthållas. HO och 

Brottsoffermyndigheten lyfter också fram vikten av att domare har fördjupade kunskaper om 

barn och anser att en specialisering på mål där barn berörs behövs. Brottsoffermyndigheten 

anser också att en specialisering behövs i mål som rör sexualiserat våld och hot riktade mot 

närstående. JämO anser att fördjupade kunskaper om sexualiserat våld behövs för domare 

som dömer i sexualbrottmål, även om ingen specialisering på sådana mål förordas. 

DO anser inte att det finns några fördelar med en specialisering för domare på diskrimineringsområdet. 

HomO har framfört att mål med homofobisk anknytning eller som rör diskriminering 

på grund av sexuell läggning inte bör bli föremål för specialisering. 

De domare som deltagit i förstudien och lämnat synpunkter på specialisering har med stor majoritet 

angett att de är intresserade av någon form av ökad specialisering i sitt arbete. Detta 

gäller såväl de domare som deltagit i diskussioner vid större möten som de domare som har 

deltagit i diskussioner vid domstolar där de arbetar. 

Som skäl för någon form av ökad specialisering har domare bl.a. angett att det skulle leda till 

ökad kvalitet i dömandet, intressantare arbetsuppgifter och en ökad tillfredställelse med arbetet. 

Utvecklingen mot mer komplicerade mål och en alltmer omfattande lagstiftning har också 

angetts som skäl för ökad specialisering. Domare har likasom ombuden pekat på att en ökad 

specialisering hos ombuden ställer krav på specialisering hos domarna. 

Samtidigt som domare har angett att de är intresserade av en ökad grad av specialisering har 

en övervägande majoritet betonat att de vill värna om generalistkunskaperna, överblicken 

över rättsordningen och förmågan att kunna döma i alla typer av mål. Domare har understrukit 

vikten av att kunna sätta in ett specialområde i ett sammanhang av allmänjuridiska principer. 

Jämför man ombudens, BO:s och domarnas synpunkter på specialisering med målen för domstolsväsendet 

så framgår det att regeringen i sin handlingsplan för ett reformerat domstolsväsende 

anser att en förutsättning för att bibehålla en hög kvalitet i dömandet är att domarna 

kan tillägna sig särskild erfarenhet och särskilda kunskaper på olika områden. För att möta de 

behov som följer bl.a. av internationaliseringen och komplexiteten i samhället behövs enligt 

regeringen en mer långtgående specialisering än i dag. 

Regeringens uppfattning om att specialisering för domare behövs inom vissa områden överensstämmer 

således med ombuden för de rättssökande, BO:s, HO:s, Brottsoffermyndighetens 

och domarnas egen uppfattning. Samstämmighet råder också mellan ombuden och domarna 

om att specialisering är en väg att möta utvecklingen med alltmer komplexa mål och en allt- 

28 av 45

mer omfattande lagstiftning. Ombudens och BO:s krav på ett bättre bemötande av parterna 

kan sägas överensstämma med det krav på god service till medborgarna som regeringen anger 

som ett mål för domstolsväsendet. 

DO och HomO anser inte att de områden de har att bevaka bör bli föremål för specialisering. 

JämO anser de domare som dömer i sexualbrottmål bör ha fördjupad genuskunskap med särskild 

inriktning på sexualiserat våld. 

6.2.2 Ämnesområden för specialisering 

När det gäller ämnesområden för specialisering kan det konstateras att de ämnesområden 

som ombuden anger som angelägna för domare att specialisera sig inom, i stort överensstämmer 

med de ämnesområden som domare anger att de skulle vilja specialisera sig inom. 

Bland ämnesområden som domare vid förvaltningsdomstolar anger att de vill specialisera sig inom 

nämns skatterätt, socialförsäkringsrätt, mål rörande offentlig upphandling, samt vissa mindre 

frekventa mål såsom mål rörande punktskatter, tulltaxering, laglighetsprövning, mål enligt 

PBL, sekretessmål, tvångsmål och verkställighetsmål. 

Ombuden anser att det är angeläget med en ökad grad av specialisering på skatterätt, tvångsmål 

och mål om verkställighet i vårdnadsmål och umgängesmål enligt Föräldrabalken. 

BO anger också verkställighetsmål och tvångsmål som måltyper där domare behöver specialisera 

sig och få djupare kunskaper om barns behov m.m. 

Bland ämnesområden som domare vid allmänna domstolar anger att de vill specialisera sig inom 

nämns, ekobrott, brott riktade mot närstående/familjevåld, familjerätt, näringslivstvister/ avtalsrätt, 

konkursfrågor/obeståndsrätt, arbetsrätt, fastighetsrätt, sjö- och transporträtt, immaterialrätt, 

entreprenadjuridik, miljörätt/miljöbrott, EG-rätt, samerätt. 

Ombuden anser att det är angeläget med en ökad grad av specialisering på tvistemål med anknytning 

till företagande, mer komplicerade tvistemål och mål med anknytning till immaterialrätt 

och transporträtt, vårdnads- och umgängesmål, brottmål när brotten riktar sig mot närstående, 

brott riktade mot barn, miljöbrott och ekobrott. 

BO anger också vårdnadsmål och brott riktade mot barn som angelägna för domare att specialisera 

sig inom. HO och Brottsoffermyndigheten framför likartade uppfattningar. JämO anser att 

fördjupade kunskaper om sexualiserat våld behövs för domare som dömer i sexualbrottmål. 

Regeringen har inte angett några ämnesområden som är angelägna för en ökad grad av specialisering 

inom domstolsväsendet. Men ser man till de ämnesområden som såväl domare som ombud 

för de rättssökande pekat ut som angelägna för specialisering så bör en specialisering 

inom dessa områden kunna leda till att medborgarnas krav på kvalitet, snabbhet och service i 

den dömande verksamheten bättre uppfylls. 

De ämnesområden som såväl ombud som domare angett som angelägna för specialisering är 

dels juridiskt komplicerade ämnesområden och dels ämnesområden där det krävs kompetens 

utöver den strikt juridiska. Exempel på juridiskt komplicerade ämnesområden är skatterätt, 

ekobrott, näringslivstvister/avtalsrätt. Ämnesområden där det krävs kompetens utöver den juridiska 

är exempelvis familjemål, brott riktade mot barn och andra närstående, mål om verkställighet 

och tvångsomhändertaganden m.fl. Inom dessa ämnesområden behövs särskilda 

kunskaper om hur barn och familjer i kris reagerar och särskilda kunskaper i hur parterna bör 

bemötas under handläggningen av målet vid domstol. Även när det gäller exempelvis miljöbrott, 

ekobrott, näringslivstvister och fastighetsrätt behövs särskilda kunskaper utöver de rent 

juridiska. Här rör det sig exempelvis om tekniska kunskaper och om kunskaper i ekonomi, redovisning 

m.m. 

En ökad grad specialisering på de juridiskt, tekniskt/ekonomiskt komplicerade måltyper skulle 

med största säkerhet leda till fördjupade kunskaper hos domarna inom det aktuella rättsområdet 

och därmed till ökad kvalitet i dömandet. Det skulle troligen också leda till ökad effektivitet 

vilket i sin tur skulle leda till snabbare avgöranden i domstol i dessa typer av mål. En 

specialisering inom juridiskt/tekniskt/ekonomiskt komplicerade måltyper skulle därför leda 

29 av 45

till att medborgarnas krav på kvalitet och snabbhet i den dömande verksamheten bättre kan 

tillgodoses. 

När det gäller specialisering på familjemål, brott riktade mot barn och andra närstående och 

tvångsomhändertaganden kan man förvänta sig att specialisering i dessa mål kommer att leda 

till ett bättre bemötande av parterna och en ökad förmåga att lösa konflikter hos domaren. 

Detta borde också kunna bidra till att de krav medborgarna enligt handlingsplanen har rätt att 

ställa på kvalitet och service i domstolsväsendet, bättre kan uppfyllas. 

Specialisering inom de ämnesområden som nämnts som intressanta från såväl ombud som 

domare bör således vara intressant också ur medborgarnas och därmed också ur domstolsväsendets 

synvinkel. 

Utöver de ämnesområden som ombud och domare gemensamt anser är angelägna för domare 

att specialisera sig inom har domare tagit upp ytterligare några, nämligen socialförsäkringsmål 

och mål rörande laglighetsprövning, mål enligt PBL, sekretessmål och samerätt. Skälet 

till att ombuden inte nämnt dessa områden som angelägna för specialisering kan dock ha 

att göra med att det sällan förekommer att enskilda företräds av ombud i dessa mål. Socialförsäkringsmålen 

är en stor målgrupp och övriga mål faller inom kategorin mål som är juridiskt 

tekniskt komplicerade. 

En specialisering på dessa målgrupper skulle därför troligen leda till ökad kvalitet och snabbare 

avgöranden, något bör vara av intresse såväl för de rättssökande som för domstolsväsendet 

och för domarna själva. 

6.2.3 Omfattningen av specialiseringen 

Även när det gäller i vilken omfattning som domarna bör specialisera sig finns det i stort samstämmiga 

åsikter mellan ombud och domare. De flesta representanter för ombud, liksom domarna 

själva, anser att domare bara bör specialisera sig på del av arbetstiden och eventuellt också 

cirkulera efter viss tid inom en viss specialitet. Det huvudsakliga undantaget är skatterätten 

där såväl vissa ombud som vissa domare anser att sakområdet är så komplicerat att det kräver 

en specialisering på heltid. 

Det skäl som såväl domare som ombud anger för till att specialisering bara bör ske på del av 

arbetstiden och att cirkulation bör förekomma mellan olika specialområden, är att man anser 

det att det är viktigt att värna om domarnas generalistkompetens. 

När det gäller vilken omfattning av specialisering som är intressant för domstolsväsendet har regeringen, 

både i handlingsplanen för reformeringen av domstolsväsendet och tidigare, angett 

att specialdomstolar bör undvikas. Dömandet bör i stället koncentreras till de allmänna domstolarna 

och förvaltningsdomstolarna. Ett skäl för detta är att regeringen vill värna om domstolarnas 

generella kompetens. Samtidigt har regeringen påpekat att det med hänsyn till samhällsutvecklingen 

är nödvändigt att domare inom de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna 

i ökad grad specialiserar sig. 

Ett sätt att uppfylla regeringens krav på både generalistkompetens och specialkompetens hos 

domare kan vara det som domare och ombud gemensamt föreslagit nämligen att domare 

inom allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar specialiserar sig på del av arbetstiden. På 

det sättet kan domare behålla en generell kunskap och överblick över ett större målområde 

samtidigt som man fördjupar sig inom ett eller flera ämnesområden. Specialisering på del av 

arbetstiden med möjlighet till cirkulation mellan specialområdens kan följaktligen anses vara 

såväl i omvärldens som domarnas och domstolsväsendets intresse. 

6.2.4 Olika sätt för specialisering 

Två olika sätt för specialisering har utkristalliserat sig i samtalet med domare och ombud för 

de rättssökande under förstudien. Dels rör det sig om specialisering inom en och samma 

domstol, dels specialisering genom att flera mindre domstolar samarbetar när det gäller specialisering 

inom ett visst ämnesområde eller en viss målgrupp. Den första typen av specialise- 

30 av 45

ing betecknas i det följande som domstolsintern specialisering och den andra domstolsövergripande 

specialisering. 

Domstolsintern specialisering kan antingen avse att alla domare inom en domstol specialiserar 

sig genom att de tilldelas någon eller några målgrupper för specialisering med möjlighet att 

cirkulera efter viss tid (det behöver inte innebära specialisering på hela domarens arbetstid). 

En sådan specialisering föreslås i den utredning som lagts fram om Stockholms tingsrätts organisation 

och ledning. Domstolsintern specialisering kan också vara begränsad så att en eller 

några få mål- eller ärendegrupper fördelas på vissa domare medan övriga inte har några specialmål. 

Detta förekommer bl.a. vid Helsingborgs tingsrätt där vissa domare specialiserar sig 

bl.a. på näringslivstvister och immaterialrättsliga mål. 

Domstolsintern specialisering kan också innefatta metodspecialisering, d.v.s. att man väljer att 

arbeta med specialisering på föredragandesidan eller att arbeta med s.k. ”storrotel” där specialmålen 

inte fördelas mellan enskilda rotlar när de kommer in till domstolen, utan efter hand, 

allt efter det som arbetssituationen kräver det. Fördelen med ett sådant arbetssätt är att det 

kan underlätta samarbetet mellan de domare som specialiserat sig inom samma ämnesområde 

och att organisationen blir mindre sårbar vid frånvaro/sjukdom. 

Domstolsövergripande specialisering avser specialisering inom ett smalt ämnesområde som 

antingen kan baseras på behov av kompetens inom ämnesområdet/höga balanser av vissa 

måltyper eller på att tillvarata specialkunskaper som redan finns hos vissa domare. Denna typ 

av specialisering bygger på att domare dömer en viss måltyp inom ett större geografiskt område 

än den egna domstolen omfattar. Det geografiska område som väljs kan variera från några 

domstolar i samarbete med varandra till ett helt hovrättsområde/kammarrättsområde. 

Domarna själva har i diskussionen tagit upp såväl domstolsintern som domstolsövergripande 

specialisering som intressanta. När det gäller domstolsövergripande specialisering har flera 

domare nämnt att det vore positivt med ökat utbyte mellan allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol. 

En fördel med att införa såväl domstolsintern specialisering som domstolsövergripande specialisering 

har av domare angetts vara att såväl domare från stora som från små domstolar kan 

specialisera sig. Det skulle bl.a. vara positivt ur rekryteringssynpunkt för de mindre domstolarna. 

Ombuden för de rättssökande har också tagit upp olika slag av specialisering, dels domstolsintern 

specialisering för de mer vanligt förekommande målen, dels specialisering genom att måltyper 

som är sällan förekommande och som berör smala ämnesområden kocentreras till vissa 

domstolar och inte förekomma på andra. Sådan koncentration av mål har bl.a. föreslagits för 

mål rörande koncernbeskattning och immaterialrätt. Mål inom dessa ämnesområden förekommer 

sällan på mindre domstolar och det är därför enligt ombuden svårt att upprätthålla 

kompetensen på sådana domstolar inom dessa ämnesområden. 

Ombuden har dock ansett att domstolsövergripande specialisering skulle kunna vara ett alternativ 

till att koncentrera vissa ovanliga och komplicerade måltyper till vissa domstolar. En 

fördel som ombuden ansett att en sådan lösning för med sig jämfört med att koncentrera målen 

till vissa domstolar, är att parterna inte behöver resa så långt för att komma till domstol 

där domare med specialkompetens finns. Resandet görs i stället av domaren med specialkompetensen. 

När det gäller domstolsväsendets intresse för olika specialiseringssätt har regeringen i sin 

handlingsplan för domstolsväsendet bara berört domstolsintern specialisering. Där anges att 

möjligheten till domstolsintern specialisering är en av de omständigheter som bör beaktas vid 

reformeringen av tingsrättsorganisationen. Det bör enligt regeringen skapas domstolar där det 

finns ett tillräckligt målunderlag för att specialisering skall vara möjlig. 

Domstolsövergripande specialisering nämns däremot inte i regeringens handlingsplan för 

domstolsväsendet men tas upp av RRV i utvärderingen av de sammanslagningar av tingsrätter 

som skett. RRV konstaterar att specialiseringen inte har ökat i nämnvärd grad på de samman- 

31 av 45

slagna tingsrätterna men att ett alternativt sätt att öka möjligheterna till specialisering skulle 

kunna vara att tillämpa domsagoövergripande specialisering. 

Såväl domstolsintern som domstolsövergripande specialisering skulle kunna vara sätt att 

åstadkomma en ökad grad av specialisering för domare på det sätt som regeringen anser vara 

önskvärt för domstolsväsendet. Koncentration av vissa ovanligt förekommande och komplicerade 

måltyper vissa domstolar, på det sätt som framförts från ombudshåll, är däremot inte 

möjlig att åstadkomma utan lagändringar och faller därför utanför förstudiens ram. 

6.3 Sammanfattande analys 

Sammanfattas de synpunkter och argument som kommit fram under förstudien på hur specialisering 

för domare bör utformas kan det konstateras att det finns olika typer av specialisering 

som är intressant såväl ur omvärldens som ur domstolsväsendets och domarnas egen synvinkel. 

Såväl ombud för de rättssökande som BO och Brottsoffermyndigheten har med emfas understrukit 

det nödvändiga i att domare specialiserar sig inom vissa ämnesområden. Domarna 

själva har också med stor majoritet uppgett att de anser en ökad grad av specialisering i dömandet 

är önskvärd. Så stor andel som drygt 90% av de ca 200 domare som deltagit i arbetsplatsdiskussioner 

om specialisering har angett att de är intresserade av någon form av specialisering. 

Det rör sig om domare från båda domstolsslagen, från såväl underrätt som överrätt 

och om både ordinarie och icke-ordinarie domare. 

Detta stora intresse för specialisering bland domare måste i och för sig tolkas med viss försiktighet. 

Den höga siffran kan ha att göra med att de domare som hörsammat en kallelse att 

delta i specialiseringsdiskussioner är just de som är intresserade av specialisering medan de 

som inte är intresserade har valt att inte delta i diskussionen. Även med en försiktig tolkning 

framstår dock intresset för specialisering som stort. 

Specialisering för domare bör mot bakgrund av vad som kommit fram under förstudien avse 

ämnesområden som är juridiskt komplicerade eller ämnesområden där det krävs annan kompetens 

än den strikt juridiska. Mål inom ämnesområden som förekommer sällan kan också vara 

intressanta för specialisering för att en domare skall få en tillräckligt stor erfarenhet dessa måltyper. 

Exempel på ämnesområden som är angelägna och intressanta för specialisering har lämnats av 

såväl ombud som domare själva och av BO, HO och Brottsoffermyndigheten under förstudien. 

Det har visats sig råda en stor samstämmighet mellan de ämnesområden som ombuden 

anser är angelägna för specialisering och de ämnesområden som domare själva uppgett är intressanta. 

Följande ämnesområden har tagits upp; 

- för domare inom förvaltningsdomstolar: skatterätt, socialförsäkringsrätt, mål rörande offentlig 

upphandling samt vissa mindre frekventa mål såsom mål rörande punktskatter, tulltaxering, 

laglighetsprövning, mål enligt PBL, sekretessmål, tvångsmål och verkställighetsmål enligt föräldrabalken, 

- för domare inom allmänna domstolar: ekobrott, brott riktade mot närstående/familjevåld, 

familjerätt, näringslivstvister/avtalsrätt, konkursfrågor/obeståndsrätt, arbetsrätt, fastighetsrätt, 

sjö- och transporträtt, immaterialrätt, entreprenadjuridik, miljörätt/miljöbrott, EG-rätt. 

Det kan naturligtvis finnas andra måltyper än de som kommit fram under förstudien som kan 

vara angelägna för domare att specialisera sig på. Vissa ämnen som flertalet domare anser är 

lämpliga för specialisering har av några domare inte ansetts vara lämpliga för specialisering. 

Som exempel på det kan nämnas EG-rätt och familjerätt. När det gäller EG-rätt har dessa 

domare ansett att alla domare bör behärska detta ämnesområde medan familjerätten ansetts 

för juridiskt enkel för specialisering. 

DO och HomO har, när det gäller mål där diskrimineringsfrågor och mål med anknytning till 

homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning, angett att samtliga domare bör 

behärska dessa ämnesområden. Specialisering inom dessa ämnesområden är därför enligt 

32 av 45

Ombudsmännen inte lämplig. JämO har anfört att alla domare bör ha en grundläggande utbildning 

i genuskunskap. HO har med undantag av mål där barn med handikapp är berörda 

ansett att frågor om diskriminering och funktionshindrades rättigheter inte bör bli föremål för 

specialisering. 

Syftet med specialiseringen är främst att uppnå en högre kvalitet, snabbhet och bättre service för 

medborgarna i den dömande verksamheten. Detta anges både i regeringens handlingsplan för 

en reformering av domstolsväsendet och av ombud och domare som argument för en ökad 

grad av specialisering. Domare och ombud har också framfört att specialisering skulle kunna 

leda till ett mer stimulerande arbete och möjligheter till utveckling av domarnas arbetsuppgifter. 

Detta anses viktigt för att åstadkomma en intressant och utvecklande arbetsmiljö för domare 

som gör att det även i framtiden går att rekrytera de skickligaste juristerna till domarbanan. 

En stor majoritet av de domare som yttrat sig under förstudien har ansett att en specialisering på 

del av domarnas arbetstid med möjlighet att cirkulera mellan olika ämnesområden är det som är 

mest intressant och det som gagnar kvaliteten i dömandet bäst. Många domare under förstudien 

angett att om de ställs inför valet mellan att bli specialister på heltid och att fortsätta arbeta 

som generalist väljer de flesta att förbli generalister (den inställningen skulle kunna förklara 

det svala intresse som såväl RRV som den särskilde utredare som följt upp de tingsrättssammanslagningar 

som ägt rum mött för specialisering bland domare vid de sammanslagna 

tingsrätterna, se ovan avsnitt 2.1.2). 

Även många ombud förordar en specialisering inom ett eller flera ämnesområden i kombination 

med att domare arbetar med en blandning av övriga måltyper. Regeringens uttalanden 

om att det är viktigt att värna såväl om domares generella kompetens som att domare i ökad 

grad specialiserar sig överensstämmer också väl med en sådan lösning. 

Många av de fördelar som domstolar med erfarenheter från specialisering pekar på skulle genom 

en specialisering på del av domarens arbetstid kunna vinnas samtidigt som många nackdelar 

kan undvikas. Domare kan på det sättet skaffa sig fördjupade kunskaper inom några 

ämnesområden utan att generalistkompetensen försvinner. Snabbare avgöranden i svåra och 

komplexa måltyper och en fastare praxis bör också kunna åstadkommas med en specialisering 

på del av arbetstiden samtidigt som erfarenheter från andra måltyper gör att ”tunnelseende” 

och revirtänkande undviks. 

Naturligtvis kan man hävda att en specialisering på heltid skulle leda till ännu större kunskapsdjup 

och snabbhet när det gäller att avgöra mål inom vissa specialområden, t.ex. skatterätt, 

men med en specialisering på heltid kommer också nackdelarna med specialisering att bli 

större. Det är exempelvis svårare att för en heltidsspecialist att byta ämnesområde vilket leder 

till en mindre flexibel domstolsorganisation. Om en heltidsspecialist är frånvarnade på grund 

av sjukdom eller annan orsak är det svårare att finna en ersättare. Samma sak gäller när en heltidsspecialist 

slutar. Det finns också risk för en ojämn arbetsfördelning heltidsspecialister 

emellan när måltillströmningen inom ett visst ämnesområde ändras. För den enskilde domaren 

riskerar också arbetet att bli enformigt med heltidsspecialisering. 

Specialisering på del av domarens arbetstid är därför generellt sett det som bäst tillgodoser såväl 

omvärldens som domstolsväsendets och domarnas egna intressen. Hur stor del av arbetstiden 

som bör ägnas åt specialområdet kan dock diskuteras och varierar bl.a. med hänsyn till 

hur komplext specialområdet är och hur smalt respektive brett ämnesområde det rör sig om. 

Detsamma kan sägas när det gäller möjligheten för domare att cirkulera mellan olika ämnesområden. 

Denna möjlighet kan variera med hänsyn till hur komplicerat och smalt ett ämnesområde 

är. Domarnas eget intresse av att cirkulera bör också vägas in i en sådan bedömning. 

En fråga som har väckts under förstudien är om specialisering där ett begränsat antal domare dömer i 

samma slag av mål inom en domstol eller större region, skulle sätta principen om den fria lottningen 

ur spel. Denna fråga har bl.a. diskuterats i betänkandet, Domarutnämningar och domstolsledning 

- frågor om utnämning av högre domare och domstolschefens roll (SOU 

2000:99). Enligt kommittén kan en ordning där målen fördelas bland domarna helt slumpmässigt 

genom fri lottning sägas på bästa sätt tillgodose kravet på så liten styrning som möj- 

33 av 45

ligt av den dömande verksamheten. Ett skäl att fördela mål enligt en i förväg fastlagd arbetsfördelning 

kan dock t.ex. vara att vissa mål kräver särskilda fördjupade kunskaper och därför 

bör fördelas mellan domare och andra medarbetare med sådan specialisering. Så länge den 

fastlagda arbetsfördelningen vilar på sakliga grunder torde den enligt kommittén inte vålla 

problem ur principiell synpunkt. Kommittén understryker att det ur ett medborgarperspektiv 

inte får finnas minsta misstanke om att fördelningen av mål inte sker på sakliga grunder. Ordningen 

för fördelningen av mål skall vara förutsebar och det skall i förväg kunna gå att se vilka 

principer för fördelning av mål som gäller. 

Slutsatsen är att ingenting hindrar att särskilt kunniga domare avgör mål av en viss typ eftersom 

detta måste anses vara en saklig grund för arbetsfördelningen inom en domstol eller mellan 

flera domstolar som samarbetar när det gäller handläggning och dömande i en viss typ av 

mål. 

Många domare har dock under förstudien påpekat att det är viktigt att se till att inte allt för få 

domare dömer inom en måltyp eftersom detta skulle kunna leda till en alltför stor samsyn när 

det gäller dömandet i en viss måltyp. Å andra sidan har man från ombudssidan pekat på att 

man önskar en större förutsebarhet när det gäller dömandet i exempelvis vissa skattemål och 

att detta är ett argument för att koncentrera dessa måltyper till betydligt färre domare än i dag. 

Slutsatsen av dessa resonemang är att en viss koncentration av vissa måltyper till ett mindre 

antal domare kan öka förutsägbarheten i dömandet i dessa måltyper men man bör undvika att 

allt för få domare dömer i alla mål av en viss typ eftersom detta kan leda till en icke- önskvärd 

samordning av dömandet. 

De domare som deltagit i specialiseringsdiskussioner har understrukit vikten av att kvalificerad 

och skräddarsydd utbildning som är relevant för dömandet inom respektive specialområde erbjuds 

de domare som specialiserar sig. Den utbildning som tillhandahålls i dag anses ofta för allmänt 

hållen och inte tillräckligt inriktad på de problem som uppstår i handläggningen och 

dömandet av mål inom specialområdet. En lång rad förslag på intressanta ämnesområden för 

utbildning har givits (se vidare nedan i de förslag som tagits fram till specialiseringsförsök). 

Fortbildning inom specialområdet har också ansetts vara viktigt liksom att det bildas nätverk 

för de domare som sysslar med samma specialområde. 

Flera domare har också framfört önskemål om att inom respektive specialområde ha regelbundna 

nätverksträffar med övriga aktörer vid domstolarna såsom, ombud, åklagare, sociala myndigheter 

m.fl. På detta sätt kan erfarenheter av specialområdet utbytas samtidigt som synpunkter 

på domstolens arbetssätt kan inhämtas. 

När det gäller sättet för specialisering har det ovan konstaterats att såväl domstolsintern specialisering 

som domstolsövergripande specialisering kan vara intressanta ur omvärldens, domarnas 

och domstolsväsendets synvinkel. Båda formerna av specialisering kan komma till stånd på 

domstolarnas egna initiativ. 

Under förstudien har det framkommit att många domstolar tillämpar domstolsintern specialisering, 

antingen delvis när det gäller att vissa måltyper handläggs av ett begränsat antal domare eller 

fullt ut så att alla domare handlägger någon eller några speciella måltyper. 

Ett skäl för att välja att fördela målen på en domstol så att alla domare får något specialområde 

kan vara att man då åstadkommer kvalitets- och effektivitetsvinster inom alla måltyper 

samtidigt som alla domare får möjlighet att fördjupa sina kunskaper inom ett eller flera specialområden. 

En farhåga som har funnits när det gäller domstolsintern specialisering som omfattar alla 

domare är att vissa domare skulle få arbeta med ett specialområde de inte är intresserade av. 

Naturligtvis kan detta inträffa men det är värt att notera att domare i de diskussioner om specialisering 

som förekommit under förstudien nämnt samtliga mer vanligt förekommande målgrupper 

som intressanta att specialisera sig inom. På förvaltningsdomstolar finns det såväl 

domare som är intresserade av att specialisera sig inom skatterätt som domare som önskar 

specialisera sig inom socialförsäkringsrätt. På allmänna domstolar finns domare som vill specialisera 

sig på mer komplicerade tvistemål och ekobrott och domare som anger att de är mest 

34 av 45

intresserade av familjemål och brott riktade mot barn och närstående. Det tycks således som 

det i relativt många fall skulle gå att dela upp samtliga mer vanligt förekommande mål inom 

en domstol så att de flesta domare skulle kunna syssla med ett specialområde som intresserar 

dem. 

Om man väljer att låta domstolsintern specialisering omfatta alla domare och alla vanligare 

måltyper inom en domstol kan man också, såsom domare har föreslagit under förstudien, välja 

att låta domare cirkulera med visst intervall mellan olika specialområden. På det sättet kan 

även de domare som inledningsvis inte sysslar med det område de helst skulle vilja fördjupa 

sig inom få chansen att göra detta efter cirkulation. 

Ett skäl för att välja domstolsintern specialisering på endast någon eller några få målgrupper 

kan vara att dessa målgrupper är juridiskt eller tekniskt svåra och/eller tenderar att skapa 

balanser inom domstolen. Det styrande kan också vara att det finns domare vid domstolen 

med särskild kompetens eller särskilt intresse för specialisering inom denna måltyp. En nackdel 

med att begränsa specialiseringen till endast något eller några ämnesområden kan vara att 

de domare som inte får syssla med någon specialisering tycker att deras arbetsuppgifter blir 

mer enformiga. Detta kan i viss mån motverkas genom att domare inom en domstol får cirkulera 

mellan specialiserade mål och övriga mål. 

Domstolsövergripande specialisering förekommer såvitt känt inte för närvarande. Det huvudsakliga 

skälet för att införa domstolsövergripande specialisering är att det gör det möjligt att införa ett 

mer specialiserat arbetssätt även vid mindre domstolar. Att domare vid såväl mindre som 

större domstolar har möjlighet att specialisera sig är viktigt både för att kvalitén i dömandet 

skall kunna vara lika hög i hela landet, på såväl stora som små domstolar och för möjligheten 

att kunna rekrytera domare med hög kompetens också till de mindre domstolarna. 

Ett annat skäl för att införa domstolsövergripande specialisering är att det skulle göra det 

möjligt att pröva specialisering där såväl domare från förvaltningsdomstolar som från allmänna 

domstolar deltar. Fördelarna med detta har under förstudien påpekats av de domare som 

har erfarenheter av dömande inom båda domstolsslagen. Vissa ombud har också framfört att 

detta skulle vara en fördel. Många målgrupper som handläggs inom de olika domstolsslagen 

har beröringspunkter med varandra och ett utbyte mellan domare och domstolar skulle därför 

kunna leda till en breddning och fördjupning av kunnandet på båda håll. 

Genom domstolsövergripande specialisering går det också att uppnå ett större kunskapsdjup 

hos domare som dömer i udda måltyper som inte förekommer så ofta vid enskilda domstolar. 

Slutligen skulle specialkunskaper som vissa domare redan har, bättre kunna tillvaratas om 

domstolsövergripande specialisering tillämpas. 

Något som man kanske skall tänka på är dock att hur man än utformar en sådan specialisering 

kommer den att i viss mån bli sårbar och beroende av intresset och viljan av den domare som 

specialiserar sig. Om intresset svalnar eller den/de berörda domarna flyttar eller slutar finns 

det inte några garantier för att specialiseringen fortsätter. Detta är inte ett argument mot en 

sådan verksamhet, utan endast något man skall vara medveten om när man överväger denna 

form av specialisering. 

35 av 45

7. Det fortsatta arbetet med specialisering 

7.1 Hur skall det fortsatta arbetet bedrivas? 

Intresset för en ökad grad av specialisering av domarnas arbetsuppgifter har under förstudien 

visat sig vara stort från dem som berörs, de rättsökande och domarna själva. Regeringen har 

också klargjort att en ökad grad av specialisering är ett sätt att åstadkomma ett domstolsväsende 

där medborgarnas berättigade krav på kvalitet, snabbhet och service tillgodoses. Frågan 

är därför hur det fortsatta arbetet med specialisering för domare skall bedrivas. 

7.1.1 Information om- och utvärdering av den specialisering som förekommer 

En utgångspunkt för det fortsatta arbetet med specialisering för domare är att de erfarenheter 

som redan finns vid domstolarna av ett specialiserat arbetssätt bör tillvaratas och spridas till 

andra domstolar. Görs detta kan de domstolar som redan tillämpar ett specialiserat arbetssätt 

fungera som idégivare för andra domstolar som är intresserade av införa ett sådant arbetssätt. 

Andra domstolar kan också dra nytta av de erfarenheter som redan gjorts och själva prova 

specialisering på liknande sätt eller på andra sätt, anpassade till situationen på sina domstolar. 

För att åstadkomma ett erfarenhetsutbyte mellan domstolar som tillämpar ett specialiserat arbetssätt 

och de som ännu inte gör det behöver information spridas från de domstolar som arbetar 

specialiserat redan i dag och de domstolar som planerar att påbörja sådan specialisering. 

De enkätsvar som redovisats i denna förstudie kan ses som ett första steg i en sådan informationsspridning. 

Men för att informationen skall kunna fungera som ett underlag för domstolar 

som vill börja arbeta mer specialiserat behöver de domstolar som arbetar med specialisering 

sprida mer detaljerad och konkret information om hur man lagt upp arbetet, vilka måltyper 

det omfattar, hur domare och övriga medarbetare arbetar specialiserat m.m. Även mer detaljerad 

information från de domstolar som planerar att införa ett mer specialiserat arbetssätt är 

intressant för andra domstolar att ta del av. 

Om domstolarna är beredda att tillhandahålla information om den specialisering som förekommer 

eller planeras kan DV bidra med att samordna informationen från olika domstolar 

och sprida den vidare via Domstolsväsendets intranät. På det sättet kan alla domstolar lätt få 

tillgång till informationen. 

En annan informationskanal för domstolar som är intresserade av att införa ett mer specialiserat 

arbetssätt är DV:s utvecklingsgrupp. Genom de verksamhetsutvecklingsprojekt som 

medlemmarna i utvecklingsgruppen deltar i vid olika domstolar har de kunskaper om olika 

typer av specialisering som prövas inom ramen för dessa projekt. Information från utvecklingsgruppen 

finns på intranätet och kan också ges av utvecklingsgruppens medlemmar vid 

besök hos domstolar som är intresserade av att införa ett specialiserat arbetssätt. 

Det är också av stort värde om de domstolar som tillämpar ett specialiserat arbetssätt utvärderar 

detta. Frågor som, har det specialiserade arbetssättet lett till ökad kvalitet, snabbhet och 

service i den dömande verksamheten och hur domare och andra medarbetare vid domstolen 

samt ombud m.fl. utomstående aktörer ser på de resultat som uppnåtts, kan besvaras genom 

en utvärdering. Erfarenheten visar att det oftast är lämpligt att låta någon utomstående hjälpa 

till med arbetet med att utvärdera ett visst arbetssätt. 

Även i arbetet med utvärdering av arbetssättet vid en domstol kan DV lämna stöd. Inom DV:s 

utvecklingsgrupp har en särskild modell för att utvärdera arbetssättet vid domstol tagits fram. 

Denna kan användas vid utvärdering av ett specialiserat arbetssätt vid de domstolar som tilllämpar 

eller planerar att tillämpa detta. DV kan även erbjuda stöd vid genomförandet av olika 

utvärderingar. 

36 av 45

Om de domstolar som provat ett specialiserat arbetssätt utvärderar detta och sprider resultatet 

av utvärderingarna till andra domstolar kan viktiga erfarenheter av specialisering tillvaratas 

och andvändas i arbetet med att införa specialisering på domstolar som ännu inte prövat detta. 

7.1.2 Nya specialiseringsprojekt vid domstolarna 

En fråga som skall besvaras inom ramen för förstudien är om det finns någon eller några olika 

typer av specialisering som det är intressant att gå vidare med inom ett projekt. 

I det sammanhanget bör det framhållas att det inte legat inom förstudiens ram att föreslå en 

lagreglering av att olika områden skall specialiseras. Det innebär att den specialisering som här 

diskuteras bygger på att domstolschefer och domare själva tar initiativ till och genomför ett 

specialiserat arbetssätt. 

Eftersom specialisering under förstudien visat sig vara så angelägen bör specialiseringstanken 

enligt DV och Domareförbundet i fortsättningen genomsyra all förändringsverksamhet inom 

domstolsväsendet. Något särskilt specialiseringsprojekt kommer därför inte att startas av DV. 

Däremot kommer DV i olika sammanhang, inom ramen för det utvecklingsarbete som DV 

fortlöpande bedriver, lyfta fram specialiseringstanken. 

I samband med införandet av Vera kommer domstolarna att erbjudas stöd i ett förändringsarbete. 

Specialiseringsfrågan kommer med hänsyn till det stora intresse som kommit fram under 

förstudien att lyftas fram i detta sammanhang. När Vera tas i anspråk av fler domstolar kommer 

man också att ha ett bättre stöd för fördelningen av mål i en specialiserad verksamhet. 

Inom ramen för det projekt som startats av DV för att se över skattemålshanteringen inom 

förvaltningsdomstolarna kommer specialisering också att diskuteras. Sannolikt kommer under 

projektets gång specialisering att prövas inom fler förvaltningsdomstolar än idag. 

Det är också angeläget att domstolarna i sitt utvecklingsarbete tillvaratar det stora intresse för 

en ökad grad av specialisering för domare som kommit fram under förstudien. En bra väg att 

göra detta är att inom ramen för försöksprojekt vid domstolarna prova specialisering innan 

beslut fattas vid domstolen om att införa ett specialiserat arbetssätt mer permanent. Genom 

försök kan olika arbetssätt prövas och utvärderas, av såväl domstolens egna medarbetare som 

av ombud för de rättssökande, innan ett definitivt beslut fattas i specialiseringsfrågan. 

DV avser att stödja de domstolar som så önskar och som är inriktade på att prova olika typer 

av specialisering. Stöd som DV kan ge är metodstöd och projektledning. Sådant stöd kan ges 

både genom utvecklingsgruppens medverkan eller genom att domstolarna anlitar externa 

konsulter. Dessutom kan DV erbjuda stöd med en inventering av kompetensbehovet och med 

utformningen av särskilda utbildningsinsatser i samband med projekt samt stöd med utvärdering 

av projekten. 

För att undersöka intresset för att starta försöksprojekt där olika typer av specialisering kan 

provas sänder DV och Domareförbundet tillsammans med förstudierapporten ut en förfrågan 

till samtliga domstolar där de tillfrågas om de är intresserade av att prova någon typ av 

specialisering inom ramen för ett försöksprojekt. Domstolarna kommer också att tillfrågas 

om vilken typ av specialisering de skulle vilja prova och vilket stöd de eventuellt anser sig behöva 

från DV för att bedriva sådana försök. Om intresset för försöksprojekt med specialisering 

visar sig stort måste DV naturligtvis göra prioriteringar mellan domstolarna när det gäller 

det stöd som kan ges. 

I det följande presenteras några allmänna överväganden som bör göras innan en domstol väljer 

att införa domstolsintern eller domstolsövergripande specialisering. Därefter presenteras 

några exempel på domstolsintern respektive domstolsövergripande specialisering som kan användas 

som underlag för försöksprojekt vid domstolar. Exemplena bygger på förslag som 

togs fram under ett idéseminarium inom ramen för förstudien. I seminariet deltog de som ingår 

i projektorganisationen och representanter för RSV, Advokatsamfundet och RÅ. Uppgiften 

för seminariedeltagarna va att ta fram olika typer av specialisering som är intressanta såväl 

37 av 45

ur omvärldens som ur domstolsväsendets och domarnas egen synvinkel och som kan provas 

inom ramen för försöksprojekt ute vid domstolarna. 

Avslutningsvis ges några råd om vad som kan vara bra att tänka på inför start av försöksprojekt 

vid en domstol. 

7.2 Domstolsintern specialisering 

7.2.1 Allmänna överväganden inför försöksprojekt med domstolsintern 

specialisering 

Det finns som ovan nämnts två olika former för domstolsintern specialisering som kan övervägas 

när ett mer specialiserat arbetssätt skall provas vid en domstol; dels specialisering som 

omfattar alla domare vid en domstol, dels specialisering som bara omfattar någon eller några 

måltyper och därmed bara berör några domare vid en domstol. Domstolens storlek inverkar 

på vilken typ av specialisering som är lämpligast att välja. 

Den bästa arbetsformen på sikt är troligen om en domstolsintern specialisering som omfattar 

alla domare som tjänstgör vid en domstol. Detta bör leda till att såväl kvaliteten som snabbheten 

och servicen vid avgörande av samtliga måltyper som förekommer vid en domstol höjs. 

Samtliga domare vid domstolen får också möjlighet till den fördjupning och utveckling som 

en specialisering innebär. 

Det kan dock finnas skäl för att begränsa ett försök med specialisering till bara en eller några 

få målgrupper. Sådana skäl kan vara att en viss målgrupp är särskilt tekniskt eller juridiskt 

komplicerad och eller orsakar balanser vid domstolen. En viss, eller vissa domares specialkompetens 

inom ett visst ämnesområde kan också göra att det är lättare att komma igång med 

ett specialiserat arbetssätt inom detta ämnesområde vid en domstol. 

Om en domstol väljer att begränsa domstolsintern specialisering till vissa måltyper har det 

under förstudien framkommit vissa ämnesområden som såväl ombud som BO, HO, Brottsoffermyndigheten 

och domare själva anser är angelägna och intressanta för specialisering. Det är 

därför naturligt att överväga om specialiseringsprojekt vid en domstol skall avse någon eller 

några av dessa ämnesområden. Men det kan naturligtvis finnas särskilda skäl som gör att det 

är lämpligare att välja andra specialområden. 

För domare på förvaltningsdomstolar har ombuden ansett att det är mycket angeläget med en 

ytterligare specialisering på skattemål. Man önskar om möjligt att det sker en specialisering 

även inom skattemålen exempelvis genom en uppdelning på ämnesområdena företagsbeskattning, 

mervärdesskatt och uppbörd. Ombuden och BO har också angett att en specialisering 

på tvångsmål och mål om verkställighet av vårdnad och umgänge med barn som angelägna 

för specialisering. Domarna själva har utöver dessa ämnesområden också nämnt samt 

specialisering på mer udda måltyper som intressant. 

För domare på allmänna domstolar har det konstaterats att det finns önskemål från såväl ombud, 

BO, HO och Brottsoffermyndigheten som domarna själva om en ökad grad av specialisering 

på större tvistemål och ekomål (inklusive mål med anknytning till företagande), mål 

med anknytning till immaterialrätt och transporträtt, familjemål, mål om brott riktade mot 

barn och närstående samt miljöbrottmål. Därutöver finns bland domare önskemål om ökad 

specialisering på fastighetsrätt, konkursfrågor/obeståndsrätt, arbetsrätt, entreprenadjuridik, 

EG-rätt och samerätt. 

När det gäller båda formerna av domstolsintern specialisering är det viktigt att ha i minnet att 

de flesta domare och ombud för rättssökande har framfört att de inte önskar en specialisering 

på heltid inom ett ämnesområde. Undantaget är skattemål där vissa anser att specialisering på 

heltid är nödvändig för att åstadkomma ett tillräckligt kunskapsdjup. Å andra sidan har tidigare 

försök med specialisering enbart på skattemål visat att effektiviteten i målavverkningen 

minskat när domare enbart sysslar med skattemål. Det kan bero på att det som domare påpekat 

under förstudien kan bli enformigt att arbeta på heltid med en måltyp. Det mesta tyder 

därför på att det är lämpligt att i första hand prova specialisering inom olika ämnesområden, 

38 av 45

såväl skatt som andra ämnesområden, på del av domarens arbetstid inom ramen för nya försöksprojekt. 

7.2.2 Idéer till specialiseringsprojekt 

Under idéseminariet togs ett förslag fram som avsåg specialisering av alla mål på en relativt 

stor länsrätt. På en sådan länsrätt lottas alla skattemål på en avdelning där alla arbetar med 

skatt men också med LPT, LRV och lågfrekventa förvaltningsmål. Förtursmålen cirkuleras 

mellan domarna. Domarna på skatteavdelningen får ansvar för särskilda områden av skattemålen 

såsom företagsbeskattning, mervärdesskatt, och uppbörd (ansågs som svåra områden). 

På denna avdelning handläggs inte mål som rör socialförsäkring, LVU, LVM och FB. De målen 

handläggs på en annan avdelning som specialiserar sig på dessa mål. 

Avdelningarna indelas inte i rotlar utan målen fördelas på ämnesområdesansvarig domare som 

bereder och kommunicerar med hjälp av en beredningsorganisation, tex. notarie eller föredragande 

med koppling till ämnet. Utbildning tillhandahålls efter de individuella behov som 

finns hos domare, föredragande och notarier. I övrigt konstaterades det på seminariet att 

många förvaltningsdomstolar redan arbetar specialiserat. Det finns därför idéer att hämta hos 

dessa domstolar för de förvaltningsdomstolar som inte ännu arbetar med specialisering för 

domare (jfr. den redovisning som finns i avsnitt 3 ovan). 

För allmän domstol togs ett förslag fram till specialisering av alla mål på en tingsrätt med 

minst 8-10 domare. Förslaget avsåg att indela samtliga mål på en tingrätt på en humanavdelning och en 

ekonomisk avdelning på följande sätt; 

Humanavdelning Ekonomisk avdelning 

Familjemål Ekobrottmål 

Ungdomsmål Tvistemål med företagsanknytning 

Brott riktade mot närstående Konkurser 

Gemensamma ansökningar Skuldsaneringsmål 

Ärenden enligt ärvdabalken Utsökningsmål 

Blandade brott- och tvistemål Blandade brott- och tvistemål 

Enligt förslaget bör man samtidigt som man provar specialisering också införa ett rotellöst arbetssätt 

för att på detta sätt lättare kunna fördela målen efter behov mellan domarna inom respektive 

avdelning. Man förordade också att en beredningsorganisation som förbereder målen 

inför huvudförhandlig införs för att på det sättet öka flexibiliteten i arbetssättet. 

Fördelen med att dela in målen i en humanavdelning och en ekonomisk avdelning ansågs vara 

att man genom skräddarsydd utbildning för de domare som arbetar inom humanavdelningen 

kan ge fördjupade kunskaper om barn och familjer och de konflikter som uppstår inom familjen. 

Detta skulle både kunna leda till bättre bemötande av barn och parter och bättre förmåga 

att bidra till att lösa konflikter i exempelvis familjemålen samtidigt som kvaliteten i handläggningen 

och dömandet i dessa mål kan höjas. Erfarenheter från en måltyp inom humanavdelningen 

kan göra att domaren får kunskaper som han/hon kan ha nytta av vid handläggningen 

av andra närliggande måltyper. En annan sak som kan undersökas är om domarna blir bättre 

på att bemöta parterna i familjemål och i mål som rör brott riktade mot barn och närstående 

där detta ofta är viktigt. 

Inom den ekonomiska avdelningen kan man på motsvarande sätt skräddarsy utbildning så att 

domare får fördjupade kunskaper i frågor som anknyter till företagande såsom bokföring, redovisning 

och avtalsrätt. På det sättet skulle kvaliteten i handläggningen och dömandet i såväl 

tvistemål med företagsanknytning som ekobrott och konkursmål kunna höjas. Detta skulle 

även kunna leda till att näringslivstvisterna skulle kunna förlikas i större utsträckning än vad 

som nu är fallet men ännu mer troligt är kanske att dessa mål i högre grad än nu skulle avgö- 

39 av 45

as vid allmän domstol i stället för vid skiljedomstol. Även på den ekonomiska avdelningen 

skulle dömandet i en kategori mål kunna bidra till kunskaper som kan vara användbara i andra 

mål med anknytning till företagande. 

Såväl den domstolsövergripande specialiseringen på förvaltningsdomstol som vid allmän 

domstol kan naturligtvis begränsas till någon eller några måltyper. 

På förvaltningsdomstol är i så fall specialisering på skattemål det som ombud och domare 

gemensamt ansett vara mest angeläget. Men även specialisering på verkställighetsmål och tvångsmål 

har av både ombud och domare ansett som angelägen. Väljer man specialisering på dessa 

måltyper behövs skräddarsydd utbildning för de domare som skall specialisera sig innan specialiseringsförsöken 

påbörjas. Det är också av stor vikt att utvärdera sådana försök med specialisering 

för att se om det leder till högre kvalitet, snabbare avgöranden och bättre service. 

Med utvärderingen som underlag kan man också, där det behövs, modifiera det specialiserade 

arbetssättet. 

Vid allmän domstol kan man begränsa ett specialiseringsförsök till familjemål och brott riktade 

mot barn (eventuellt i förening med ungdomsmål) respektive mål med ekonomisk eller företagsanknytning 

dvs. större näringslivstvister, ekomål och konkurser. För båda dessa målgrupper 

finns önskemål såväl från ombud som från domare själva om en ökad grad av specialisering. 

Under idéseminariet togs ett förslag till specialisering avseende familjemål och brott riktade 

mot barn fram, nämligen försök med ”familjedomare”. 

Enligt förslaget skulle såväl några domare på en tingsrätt som några på den hovrätt dit tingsrättens 

mål överklagas delta i försöket med specialisering på dessa måltyper på halva eller en 

tredjedel av arbetstiden. 

Syftet med projektet skulle vara att höja kvaliteten och snabbheten i handläggningen och dömandet 

i mål som rör barn och bemötandet av parterna i dessa mål. 

För att öka kunskaperna om barn och familjer i kris föreslogs att försöket skulle inledas med 

en veckas koncentrerad utbildning för deltagande domare och domstolssekreterare. Utbildningen 

föreslogs innehålla föreläsningar av barnpsykiatriker och barnpsykolog om hur barn 

och vuxna i kris reagerar och hur barn ser på de konflikter som uppstår och möjliga lösningar. 

Information från polisen om hur förhör med barn läggs upp och rörande bevisvärdering av 

barns utsagor. Information om olika kulturers syn på konflikter i familjen, föreläsningar om 

medling och konfliktlösning i familjemål. Fördjupad utbildning i innehållet i FN.:s barnkonvention 

och information av det nordiska nätverket för familjerättsdomare. Information från 

familjerätten om hur de arbetar med vårdnadsutredningar. 

Därutöver föreslogs att man före projektstart har en nätverksträff med övriga aktörer i vårdnadsmål 

och brottmål som rör barn, dvs., familjerätten, polis, åklagare, rättsläkare och advokater 

(i egenskap av försvarare, målsägandebiträde och ombud) för information till dem om 

projektet och inhämtande av synpunkter på projektet. På det sättet kan dessa aktörers synpunkter 

och erfarenheter tillvaratas före projektstarten. 

En enkät borde enligt förslaget sändas ut till parter och ombud med frågor om hur man uppfattar 

domstolens hantering av och dömande i dessa mål. En annan enkät sänds ut till domare 

och domstolssekreterare med frågor om hur man uppfattar arbetet med dessa mål i dagsläget. 

Efter halva projekttiden föreslogs att en ny enkät skall sändas ut till såväl parter som ombud 

och domare och domstolssekreterare som arbetar med dessa mål. Justeringar av upplägget av 

projektet kan göras med hänsyn till resultatet. 

Även i slutet av projektet bör en utvärdering göras genom att ny enkät sänds ut till samma 

personkrets. 

Man ansåg också att de domare och domstolssekreterare som arbetar i projektet borde erbjudas 

samtalsstöd under projektets gång eftersom vissa mål av detta slag kan vara psykiskt påfrestande 

att handlägga och döma i (ex. barnporrmål). 

40 av 45

På motsvarande sätt kan man prova ett försök med ”ekonomidomare/företagsdomare”, för några 

domare på en tingsrätt och den hovrätt dit målen överklagas. Ett sådant försök skulle förslagsvis 

omfatta näringslivstvister, större ekomål och konkurser. Gemensamt för dessa måltyper 

är att de har anknytning till företagande. Med ett sådant försök kunde man undersöka om 

kvaliteten och snabbheten i handläggningen och dömandet i mål med företagsanknytning 

skulle höjas. 

Ett försök med ”ekonomidomare/företagsdomare” bör inledas med utbildning i företagsekonomi, 

redovisning och bokföring med särskild inriktning på de frågor som oftast aktualiseras 

vid domstol (exempelvis när det gäller ekonomisk brottslighet) för de domare och i vart fall i 

vissa delar också för de domstolssekreterare som ingår i försöket. 

Nätverksträffar med konkursförvaltare, ekoåklagare, personal vid ekobrottsmyndigheterna 

och advokater som sysslar med affärsjuridik bör på motsvarande sätt som beskrivits för ”familjedomare” 

hållas inför projektstarten. Dessa aktörers synpunkter och erfarenheter av 

handläggningen av ekomål, konkurser och näringslivstvister kan tillvaratas i utformningen av 

projektet. Försöket kan också förenas med försök med att lägga över mer av förberedelsearbetet 

i näringslivstvister på advokater som vill medverka i detta. Det kan exempelvis avse arbete 

med att kalla vittnen, planera huvudförhandling, sköta skriftväxling och göra rättsutredningar. 

Liksom i försöket med familjedomare bör enkäter sändas ut såväl före som under och efter 

projektets slut för att se om försöket leder till ökad kvalitet, snabbhet och högre arbetstillfredsställelse 

m.fl. önskvärda effekter som nämnts ovan. Enkäten bör skickas ut såväl till deltagande 

domare och domstolssekreterare som till utomstående aktörer. 

Idéer till hur domstolsintern specialisering i allmän domstol kan utformas kan också hämtas i 

det tidigare nämnda förslag om ny organisation som tagits fram för Stockholmstingsrätt och 

som finns bilagt denna rapport. 

7. 3 Domstolsövergripande specialisering 

7.3.1 Allmänna överväganden inför försöksprojekt med domstolsövergripande 


Det finns som redovisats ovan flera skäl för att prova domstolsövergripande specialisering. 

Sådan specialisering innebär att flera mindre domstolar inom en region i samarbete med varandra 

låter några domare från dessa domstolar specialisera sig inom ett smalt och ofta mer 

komplicerat ämnesområde. Även om domstolsorganisationen skulle förändras kan en sådan 

specialisering finnas kvar eller vidareutvecklas. 

Domstolsövergripande specialisering förekommer såvitt känt inte ännu. Däremot förekommer 

ett samarbete mellan vissa mindre domstolar som innebär att domare från en domstol 

fungerar som medlare i tvistemål vid en annan domstol. 

För att starta ett projekt där domstolsövergripande specialisering provas, krävs ett samarbete 

mellan olika domstolar och en administration av detta samarbete. Vissa kostnader följer också 

med såsom kostnader för resor och traktamente för de domare som skall resa till annan ort 

för att handlägga eller döma i mål av särskilda slag. Det är dock möjligt att göra domstolsövergripande 

specialiseringsprojekt mycket enkla så att de medför ett minimum av administration 

och kostnader. 

Den enklaste formen av domstolsövergripande specialisering innebär att de domare, som så 

önskar, anmäler sig till en kunskapsbank inom en region. I kunskapsbanken anges vilket intresse 

och vilken erfarenheter respektive domare ha av ett ämnesområde. Kunskapsbanken görs tillgänglig 

för alla domstolar inom ett hovrättsområde eller ett kammarrättsområde eller inom 

annan lämplig region. Den domstol som så önskar, kan när domstolen får in ett mer komplicerat 

mål kontakta domare som finns listad i kunskapsbanken för rådgivning/handläggning/att 

döma i målet. På detta sätt kan man med ett minimum av administration 

tillvarata de specialkunskaper som vissa domare redan har inom olika ämnesområden. 

41 av 45

Kunskapsbanken kan skötas av en överrätt eller av en lagman vid en av de underrätter som 

deltar i ett nätverk av underrätter som använder sig av kunskapsbanken. Kostnaderna skulle 

begränsa sig till resor och traktamente för domaren och en eventuell ersättare på den egna 

domstolen under den tid som krävs för att handlägga målet vid den andra domstolen. Man 

kan också tänka sig att den domare som har specialkunskap ”byter mål och domstol” med 

den domare som har specialmålet lottat på sig. 

Ett annat sätt att starta domstolsövergripande specialisering kan vara att de domstolar som så 

önskar på eget initiativ och i samverkan med varandra startar försök med specialisering på en 

måltyp som förekommer mer sällan vid den enskilda domstolen, komplicerade måltyper eller måltyper där 

höga balanser finns på samtliga domstolar som deltar i samarbetet (ofta kan dessa slag av måltyper 

överensstämma med varandra eftersom udda måltyper ofta upplevs som svåra och därför 

kan bli liggande i balans till förmån för exempelvis förtursmål). 

Genom ett samarbete mellan domstolarna kan den utbildning som behövs för att avgöra dessa 

mer udda/svåra mål eller mål som ligger i balans, kunna ges till ett mindre antal domare 

och dessa domare kan utnyttja sina kunskaper till att döma snabbare och med högre kvalitet i 

de måltyper försöket gäller. Genom att ett begränsat antal domare inom ett sådant ”nätverk” 

under en tid arbetar med fler mål av en viss udda/svår måltyp, än om de bara dömer i dem 

vid den egna domstolen, kommer de också skaffa sig större erfarenheter och kunskaper vilket 

i sin tur kan leda till att målen avgörs snabbare och med högre kvalitet. 

Om tjänstgöring på annan domstol inte stör det ordinarie arbetet på den domstol där domaren 

är stationerad, ställer tingsrättsinstruktionen inte hinder i vägen för försök med domstolsövergripande 

specialisering (51 § tingsrättsinstruktionen). I länsrättsinstruktionen finns ingen 

motsvarande regel men det finns liksom i tingsrättsinstruktionen (50 § tingsrättsinstruktionen) 

en regel som anger att ordinarie domare eller ledamot eller fiskal i hovrätt eller kammarrätt 

kan tjänstgöra vid länsrätt vid tillfällig arbetsanhopning där (43 § länsrättsinstruktionen). Den 

regeln bör i vart fall kunna användas vid domstolsövergripande specialisering rörande mål 

som finns i balans vid länsrätterna. 

När det gäller domstolsövergripande specialisering för såväl förvaltningsdomstolar som för 

allmänna domstolar kan ett ömsesidigt utbyte av tjänstgöring för domare från båda domsstolslagen 

också ske (utan krav på tillfällig arbetsanhopning) mellan länsrätter och tingsrätter 

som har gemensam lagman med stöd av 50 a § tingsrättsinstruktionen och 43 a § länsrättsinstruktionen. 

Därutöver finns en regel i lagen om fullmaktsanställning (1994:261, 14 §) som anger att i 

handläggning som kräver att flera lagfarna domare deltar, är ordinarie domare vid tingsrätt 

skyldig att tjänstgöra vid annan tingsrätt inom samma hovrättsområde, en ordinarie domare vid 

länsrätt är skyldig att tjänstgöra som ledamot i tingsrätt eller hovrätt och ett kammarrättsråd 

är skyldig att tjänstgöra som ledamot i hovrätt. 

7.3.2 Idéer till specialiseringsprojekt 

Under idéseminariet kom flera förslag till domstolsövergripande specialisering fram som kan 

vara intressanta att prova. 

Ett sådant försök, som har fördelen att det kan omfatta såväl domare från allmänna domstolar 

som domare från förvaltningsdomstolar, är det försök med specialisering på mål om offentlig upphandling 

som togs fram (det bör dock observeras att med gällande regler kan en domare vid 

allmän domstol bara tjänstgöra vid länsrätt om regeln om tillfällig arbetsanhopning är tillämplig 

eller om det rör sig om en länsrätt som har gemensam lagman med tingsrätten där domaren 

från allmän domstol tjänstgör). 

Enligt förslaget borde först en samordnande domare utses och ett nätverk av 10-15 domare 

som är beredda att döma i hela Sverige skapas. Deltagande domare skulle enligt förslaget 

kunna döma i såväl i första som andra instans (dock självklart inte i samma mål). Naturligtvis 

kan man i ställer bestämma att domarna bara skall döma inom en region, exempelvis inom ett 

hovrättsområde eller kammarrättsområde men man får då vara noga med att inte alltför få 

domare deltar så att en icke önskvärd samordning av dömandet inom ett visst ämnesområde 

42 av 45

uppkommer (jfr det resonemang som förs angående detta i den sammanfattande analysen 

ovan i avsnitt 6.3). 

Utbildning borde enligt förslaget skräddarsys för dem som skall delta i projektet, av dem som 

skall delta och ges till dessa domare före projektstart. 

Nätverksträffar med ombud borde också hållas där synpunkter på projektets uppläggning inhämtas 

före projektstart. 

En enkät borde enligt förslaget göras bland de domare som skall delta i projektet och ombuden 

om hur de uppfattar handläggning och dömande i dessa mål i dag. Ytterligare en enkät 

borde gå ut efter något år för att utvärdera hur kvalitet, snabbhet och service i handläggningen 

och dömandet i dessa mål har utvecklats under projekttiden. 

Det skulle på motsvarande sätt kunna vara intressant att prova domstolsövergripande specialiseringsprojekt 

med domare från såväl förvaltningsdomstol som allmän domstol som skulle 

kunna döma i PBL-mål och fastighetsbildningsmål och ekomål/näringslivstvister och skattemål. 

För sådana försök finns dock de begränsningar i lagstiftningen som angett ovan när det gäller 

möjligheter för domare i allmän domstol att tjänstgöra i förvaltningsdomstol. Störst möjlighet 

att driva projekt där såväl domare från förvaltningsdomstol som allmän domstol deltar finns 

enligt gällande lagstiftning på de länsrätter och tingsrätter som har gemensam lagman. Där 

bör också kostnader för att genomföra sådana försök med samarbete vara mycket låga. 

När det gäller domstolsövergripande specialisering som begränsar sig till förvaltningsdomstolarna, 

föreslogs under idéseminariet att det skulle prövas ett samarbete mellan 4-5 mindre länsrätter 

där vissa domare kunde specialisera sig på udda måltyper såsom plan- och bygglagsmål, djurskyddsmål, 

arvs- och gåvoskattemål, tullmål eller mål om kameraövervakning. Genom ett sådant mer 

begränsat samarbete skulle de domare som deltar i ett sådant projekt inte behöva resa så långa 

sträckor samtidigt som kunskapsdjupet inom dessa mer ovanligt förekommande måltyper 

kunde fördjupas. Det nämndes också att tjänstgöring mellan några mindre länsrätter som ligger 

i närheten av varandra kunde upplevas som ett positivt och stimulerande utbyte mellan 

näraliggande mindre domstolar. 

Exempel på domstolsövergripande specialisering som togs upp för allmänna domstolar vid 

idéseminariet var specialisering på mål som rör offentlig upphandling, arbetsrätt, skuldsanering och entreprenadrätt. 

På motsvarande sätt som förslaget som togs fram för en domstolsövergripande specialisering 

på mål om offentlig upphandling bör försök som avser andra ämnesområden naturligtvis innefatta 

en genomgång av behovet av utbildning före projektstart, nätverksträffar med utomstående 

aktörer och en utvärdering av arbetet med den måltyp som specialiseringen avser 

före, under och efter projektstart. 

7.4 Vad bör man tänka på inför en projektstart? 

För de domstolar som vill starta nya specialiseringsprojekt kan följande vara bra att tänka på 

innan projektstarten; 

När det gäller val av ämnesområde/ämnesområden för specialisering är det viktigt att undersöka nyttan 

av en specialisering såväl för omvärlden som för domstolen och deltagande domare (jfr de resonemang 

som förs i förstudien, avsnitt 6.3 angående detta). 

Projektstarten är viktig. Innan projektet startas är det viktigt att alla som skall delta i projektet, 

såväl domare som övrig personal, har möjlighet att ge synpunkter på den projektidé som finns 

och möjlighet att påverka utformningen av projektet. På detta sätt tillvaratas alla erfarenheter och 

idéer som finns när det gäller hur ett försök med specialisering bör utformas för att leda till så 

hög kvalitet och effektivitet som möjligt i handläggningen av målen och till högre arbetstillfredsställelse 

för dem som deltar i projektet. 

I inledningsfasen bör man göra klart för sig vilka olika faktorer man vill undersöka före, under och efter 

projektet för att se vilket resultat en ökad grad av specialisering för med sig. Exempel på så- 

43 av 45

dana faktorer är om det specialiserade arbetssättet leder till ökad målavverkning, snabbare 

genomströmningstider, högre kvalitet i handläggningen och dömandet, bättre bemötande av 

parter och ombud, bättre samverkan med ombud och myndigheter som berörs av domstolens 

arbete med måltypen, bättre samarbete inom domstolen mellan olika kategorier av domstolens 

personal, ökat kunskapsdjup och större säkerhet i handläggningen hos personalen inom 

det ämnesområde som specialiseringen avser samt ökad arbetstillfredsställelse. 

I samband med projektstarten kan man göra en kartläggning av nuläget avseende de olika faktorer 

man vill mäta genom frågor till dem som skall delta i projektet vid domstolen/domstolarna 

och utanför domstolen/domstolarna genom frågor till ombud/andra myndigheter. 

Resultatet av kartläggningen före projektstarten kan sedan jämföras med utvärderingen 

av projektet efter projekttidens slut. Det kan också vara värdefullt att mäta resultatet efter halva 

projekttidens gång för att se om några justeringar av arbetssättet, utbildning till personalen eller 

annat behöver göras under det fortsatta projektets gång. 

Innan man startar ett projekt måste en projektledare utses. Olika projektdeltagare bör ges ansvar för 

att följa upp olika delar av projektet. Det kan röra sig om att hålla kontakter med externa aktörer 

och fånga upp synpunkter från dem eller att ansvara för att följa upp synpunkter från de 

olika personalkategorier som deltar i projektet under projektets gång. 

Det bör läggas upp en plan för regelbunden uppföljning av projektet under projekttidens gång. 

Man kan tänka sig regelbundna möten för den personal inom domstolen som deltar i projektet 

och regelbundna nätverksträffar med ombud och representanter för övriga myndigheter under 

projekttidens gång. En utvärdering av projektet efter halva tiden, så som nämnt ovan, kan 

också vara en del av denna uppföljning. 

I inledningen av projektet kan det också vara lämpligt att göra en inventering av projektdeltagarnas 

behov av kompetensutveckling samt, vid behov, ge gemensam utbildning till dem som skall 

delta i projektet. 

Det är viktigt att såväl domstolsledningen som projektdeltagarna är intresserade av att driva 

försöksprojektet. När projektdeltagare väljs ut bör detta därför göras så att de som är intresserade 

av att pröva en ökad grad av specialisering väljs ut för att delta i projektet. 

Utvärderingen av projektet är naturligtvis viktig för att se om önskvärt resultat av en ökad specialisering 

har uppnåtts. Det är också värdefullt för andra domstolar att få ta del av utvärderingen 

och de erfarenheter man har av projektet. På det sättet kan goda idéer sprida sig till andra 

domstolar som är intresserade av att prova ett specialiserat arbetssätt. 

44 av 45

Källförteckning 

Prop. 1984/85:178 Domstolarna och eko-brotten m.m. 

Prop. 1986/87:47 Om ändring i taxeringsorganisationen 

Prop. 1993/94:200 Upphörande av Bostadsdomstolen m.m. 

Prop. 1994/95:12 Handläggning av ungdomsmål 

Prop. 2001/01:56 Ändringar i handläggningen av ungdomsmål m.m. 

Prop. 2001/02:107 Lag om grupprättegång 

Regeringens skrivelse 1999/200:106; Reformeringen av domstolsväsendet- en handlingsplan 

Regeringens skrivelse 2000/01:112; Reformeringen av domstolsväsendet -information och 

uppföljning av handlingsplanen 

Ds.1989:2 Domstolarna i framtiden - en idéskiss 

Ds.1992:38 Domstolsväsendet 

Ds.1993:34 Specialdomstolarna i framtiden 

SOU 1995:65 Näringslivets tvistlösning 

SOU 1998:135 Domstolsorganisationen 

SOU 2000:99 Domarutnämning och Domstolsledning 

SOU 2001:33 Patentprocessen m.m. Betänkande av 1999 års patentprocessutredning 

SOU 2003:5 Utredning om utvärdering av vissa förändringar i tingsrättsorganisationen 

RRV 2002:9 Granskning av genomförda förändringar av tingsrättsorganisationen 

RRV 2002:18 Tiden i tvistiga skatteärenden 

– DV:s rapport Det övergripande länsrättsprojektet (dnr 494-1999) 

– Stockholms tingsrätts organisation och ledning m.m., 

Slutrapport med förslag om förändringar för Stockholms tingsrätt 

45 av 45

Källförteckning 

Prop. 1984/85:178 Domstolarna och eko-brotten m.m. 

Prop. 1986/87:47 Om ändring i taxeringsorganisationen 

Prop. 1993/94:200 Upphörande av Bostadsdomstolen m.m. 

Prop. 1994/95:12 Handläggning av ungdomsmål 

Prop. 2001/01:56 Ändringar i handläggningen av ungdomsmål m.m. 

Prop. 2001/02:107 Lag om grupprättegång 

Regeringens skrivelse 1999/200:106; Reformeringen av domstolsväsendet- en handlingsplan 

Regeringens skrivelse 2000/01:112; Reformeringen av domstolsväsendet -information och 

uppföljning av handlingsplanen 

Ds.1989:2 Domstolarna i framtiden - en idéskiss 

Ds.1992:38 Domstolsväsendet 

Ds.1993:34 Specialdomstolarna i framtiden 

SOU 1995:65 Näringslivets tvistlösning 

SOU 1998:135 Domstolsorganisationen 

SOU 2000:99 Domarutnämning och Domstolsledning 

SOU 2001:33 Patentprocessen m.m. Betänkande av 1999 års patentprocessutredning 

SOU 2003:5 Utredning om utvärdering av vissa förändringar i tingsrättsorganisationen 

RRV 2002:9 Granskning av genomförda förändringar av tingsrättsorganisationen 

RRV 2002:18 Tiden i tvistiga skatteärenden 

– DV:s rapport Det övergripande länsrättsprojektet (dnr 494-1999) 

– Stockholms tingsrätts organisation och ledning m.m., 

Slutrapport med förslag om förändringar för Stockholms tingsrätt 

45 av 45

Direktiv till förstudie om specialisering för domare 

Bakgrund 

Sidan 1 av 3 

BILAGA 2 

- För att möta allmänhetens behov av snabba rättsliga avgöranden med hög kvalité, 

- för att möta utvecklingen med mer komplicerade mål och en mer komplex lagstiftning 

(ex. EG-rätt) samt 

- för att tillgodose önskemålet hos domare om en högre arbetstillfredsställelse genom 

möjlighet att skaffa ökade kunskaper inom ett eller flera specialistområden, har Sveriges 

domarförbund och Domstolsverket tillsammans beslutat att bedriva en förstudie om 

specialisering för domare. 

Målformulering förstudie 

Målet för förstudien är att undersöka om någon eller några olika typer av specialisering för 

domare kan vara intressanta att gå vidare med i ett projekt. Genom förstudien skall några typer av 

specialisering tas fram som är, 

- intressanta ur omvärldens synvinkel 

- intressanta ur domstolsväsendets synvinkel 

- intressanta ur domares egen synvinkel, 

Genomförande 

Inom ramen för förstudien skall följande göras; 

1. Kartläggning av vilken typ av specialisering som förekommer inom domstolsväsendet 

idag. 

- Kontakt tas med de administrativa enheterna på HD och Regeringsrätten, 

kammarrätterna och hovrätterna samt de större tingsrätterna och länsrätterna för att 

inhämta information om den specialisering som redan förekommer och vilka 

positiva/negativa erfarenheter man har av den specialisering som förekommer eller har 

förekommit (enkätform). 

2. Kartläggning och redovisning av den diskussion som förts och förs angående domares 


- Genomgång och redovisning av synpunkter på och diskussion om domares 

specialisering i tidigare utredningar, propositioner, skrivelser m.m.( ex. Regeringens

skrivelse 1999/2000:106, Budgetpropositionen för år 2003, utredningar angående 

eko-brott, familjemål, grupptalan, patentmål och utredning om miljödomstolar). 

Genomgång av rapporter från DV som berör specialisering (ex. det övergripande 

länsrättsprojektet, Stockholmsutredningen, rapporter från utvecklingsgruppen samt 

PM om försäkringsdomstolarna). 

- Genomgång av artiklar i olika juridiska tidsskrifter för kartläggning av den 

diskussion som förts om domares specialisering. 

- Kontakt med utvecklingsgruppen på DV och Stockholmsutredningen för att ta del 

av och redovisa de tankar om specialisering som kommit fram inom ramen för 

dessa projekt. 

- Sammanträffande med representanter för advokatsamfundet, riksåklagaren, 

företrädare för större skattekonsultbyråer, Föreningen svenskt näringsliv samt 

Riksskatteverket för synpunkter på domares eventuella specialisering och 

erfarenheter av den egna yrkeskårens specialisering. 

- Kartläggning av den specialisering som kan förekomma inom övriga nordiska 

länders domstolsväsende och i andra länder inom EU (Holland, Tyskland och 

Frankrike). 

3. Ett tvådagarsseminarium angående domares specialisering med medlemmar i 

styrgruppen, projektgruppen och referensgruppen/representanter från domareförbundet, 

DV samt åklagarväsendet, advokatsamfundet och skattekonsultbyråer. 

Genom ett förutsättningslöst seminarium angående domares specialisering kan underlag för vilka 

olika typer av specialisering som intressant ur domares egen synvinkel, intressant ur 

domstolsväsendets synvinkel och intressant ur omvärldens synvinkel tas fram och diskuteras som 

grund för ett eventuellt fortsatt projektarbete. 

4. Spridande av information bland domare om att en förstudie angående domares 

specialisering har påbörjats av domareförbundet och DV gemensamt samt om att ett 

eventuellt fortsatt projekt bygger på att det finns intresse för att specialisera sig hos 

domarna själva och att förstudien därför kommer att bedrivas med stora möjligheter för 

domare att påverka ett eventuellt projekt. 

Via de kurser som hålls med domare i DV:s regi och de sammanträden där många domare deltar, 

sprider de domare som ingår i projektorganisationen (Domareförbundets styrelse, styrgruppen, 

Sidan 2 av 3

projektgruppen och referensgruppen) information om förstudien om specialisering för domare 

och inhämtar synpunkter på specialisering som vidarebefordras till projektledaren. 

5. Förstudierapport med förslag till om och i så fall hur ett fortsatt projekt om domares 

specialisering/specialisering inom domstolsväsendet bör bedrivas. 

Mot bakgrund av kartläggningen och de synpunkter som kommit fram under förstudien, skrivs 

en rapport med förslag till hur försöksverksamhet med någon eller några typer av specialisering 

skulle kunna bedrivas inom ramen för ett projekt om specialisering inom domstolsväsendet. 

Sidan 3 av 3

Ny organisation för 

Stockholms tingsrätt 

Förslag av organisationsgruppen januari 2003

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

Förslag till ny organisation för Stockholms tingsrätt.................................................... 4 

1 Inledning ............................................................................................................ 4 

1.1 Om förslaget och promemorian ..................................................................... 4 

1.2 Arbetet i organisationsprojektet ..................................................................... 5 

2 Dagens organisation ............................................................................................ 6 

2.1 Tingsrätten i stort........................................................................................... 6 

2.2. Avdelningarnas organisation och arbetsformer ............................................ 7 

3 Förändringsbehov ................................................................................................ 8 

3.1 Svårigheter och styrkor i dagens organisation............................................... 8 

3.2 Framtidens krav och möjligheter.................................................................... 9 

4 För- och nackdelar med specialisering, blandning m.m. .................................... 10 

4.1 Allmänt ........................................................................................................ 10 

4.2 Specialisering .............................................................................................. 11 

4.3 Mål och ärenden som kan specialiseras och fördelningen av dem ............. 13 

4.4 Mål och ärenden som kan koncentreras...................................................... 14 

4.5 Ämnesansvariga domare............................................................................. 15 

4.6 Blanda tvistemål och brottmål ..................................................................... 16 

4.7 Blandning och kombinationer av mål i övrigt ............................................... 17 

5 Storrotlar som organisationsform ....................................................................... 18 

6 Cirkulation .......................................................................................................... 20 

7 Avdelningarnas storlek....................................................................................... 21 

8 Förslag till ny organisation - steg 2 .................................................................... 22 

8.1 Utgångspunkter ........................................................................................... 22 

8.2 Avdelningar med olika specialmål ............................................................... 23 

8.3. Storrotlarna och vissa uppgifter i dem ........................................................ 25 

8.4 Cirkulation ................................................................................................... 26 

8.5 Häktningsdomare ........................................................................................ 26 


8.7 Förslagets konsekvenser för de olika yrkeskategorierna............................. 27 

8.7.1 Chefsrådmannen ...................................................................................... 27 

8.7.2 Kansliföreståndaren.................................................................................. 27 

8.7.3 Rådmän.................................................................................................... 28 

8.7.4 Domstolssekreterare ................................................................................ 28 

8.7.5 Fiskaler..................................................................................................... 29 

8.7.6 Beredningsjurist........................................................................................ 29 

8.7.7 Notarier..................................................................................................... 29 

8.7.8 Samordnare.............................................................................................. 30 

8.8 Organisation av en avdelning – ett exempel................................................ 30 

8.9 Projektorganisation för stora mål................................................................ 32 

9 Förändringar i ett första steg i dagens tingsrätt.................................................. 32 

9.1 Huvuddrag i steg 1 ...................................................................................... 32 

9.2 Specialisering och koncentration................................................................. 34 

9.3 Blandning av brottmål och tvistemål i steg 1 och samverkansgrupper ........ 35 

9.3.1 Närmare om samverkan ........................................................................... 38 

9.4 Storrotlar...................................................................................................... 39 

9.5 Cirkulation, personalfrågor och dimensionering .......................................... 39 

9.6 Häktningsdomare ........................................................................................ 40 


9.8 Lottning i steg 1 ........................................................................................... 41 

2

9.9 Genomförande............................................................................................. 42 

9.9.1 Allmänt ..................................................................................................... 42 

9.9.2 Särskilt om utbildning ............................................................................... 42 

3

Förslag till ny organisation för Stockholms tingsrätt 

1 Inledning 

1.1 Om förslaget och promemorian 

Inom ramen för Stockholmsutredningen bedrivs projekt inom olika områden. Ett av 

projekten rör frågan om hur tingsrätten skall vara organiserad, se direktiv bilaga 1. I 

denna promemoria presenteras ett förslag till ny organisation för Stockholms tingsrätt. 

Förslaget innebär att förändringar genomförs i två steg. Båda stegen syftar till att 

göra organisationen mer flexibel vid arbetstoppar och frånvaro samt till att domstolens 

samlade resurser och kompetens skall kunna tas tillvara på ett bättre sätt än i 

dag. Ökad flexibilitet och ett bättre utnyttjande av resurserna uppnås genom att 

brottmålen och tvistemålen inte längre hålls åtskilda på två olika verksamhetsgrenar. 

Personalens kompetens tas bättre tillvara genom ökad specialisering och delegering, 

minskad cirkulation för domarna samt genom att ämnesansvariga domare införs. De 

senare svarar bl.a. för att information ges samt verkar för att lämpliga rutiner och arbetsformer 

utvecklas inom respektive ämnesområde. 

Det första steget kan genomföras oberoende av om Stockholms tingsrätt minskas 

eller ej. Ett genomförande kräver dock närmare utredning om fördelningen av mål 

och ärenden, bemanningen av olika avdelningar, uppbyggnaden av storrotlar och 

användningen av lokaler. Det andra steget tas när Stockholms tingsrätt delas i enlighet 

med det förslag som nu bereds inom Justitiedepartementet (Ju 2002/7970/DOM). 

Även inför detta andra steg krävs givetvis ytterligare förberedelsearbete. 

Promemorian inleds med en kort beskrivning av tingsrättens nuvarande organisation 

och arbetsformer. I ett följande avsnitt identifieras vissa av de problem som den nuvarande 

organisationsformen för med sig. I detta sammanhang noteras de krav på 

förändringar som har förts fram såväl av tingsrättens egen personal som av externa 

intressenter. Därefter följer en redovisning i koncentrerad form av arbetsgruppens 

överväganden i de frågor som skall belysas enligt direktiven, t.ex. vilka mål och ärenden 

som bör specialiseras och vilka som bör koncentreras för att uppnå stordriftsför- 

4

delar, olika möjligheter att blanda brottmål och tvistemål samt cirkulation av personal. 

Promemorian avslutas med ett förslag till ny organisation för Stockholms tingsrätt. 

1.2 Arbetet i organisationsprojektet 

Förslaget har utarbetats av en arbetsgrupp som har bestått av miljörådet Jan-Olof 

Arvidsson, rådmannen Catarina Barketorp (t.o.m. november 2002), kansliföreståndaren 

Marie Frykberg, tingsnotarien Anders Olin, rådmannen Gunilla Svahn Lindström, 

tingsfiskalen Mathias Säfsten, rådmannen Malou Ålander, chefsrådmannen Jan Öhman 

samt domstolssekreteraren Ingegerd Östman. Projektledare har varit Inger Söderholm 

och Cecilia Klerbro, Stockholmsutredningen. 

Arbetsgruppen har träffats vid 18 tillfällen under tiden april 2002-januari 2003. De 

olika frågor som finns i direktivet har diskuterats med utgångspunkt såväl i ett medborgar- 

som i ett medarbetarperspektiv. 

Vid ett möte har f.d. lagmannen Carl-Anton Spak berättat om bl.a. bakgrunden till 

nuvarande organisation. Börje Nilsson från Right Sinova har vid ett möte talat om 

organisationsstruktur och gruppstorlek m.m. 

Arbetsgruppen har besökt Länsrätten i Skåne län och i samband med det besöket 

också sammanträffat med domare från Malmö tingsrätt. Studiebesök har även gjorts 

på Nacka tingsrätt. På dessa domstolar arbetar man i nya arbetsformer. 

Vidare har arbetsgruppen samtalat med personal från tingsrättens brottmåls- och 

tvistemålsavdelningar. Syftet med samtalen har i första hand varit att få synpunkter 

på frågorna om specialisering samt möjligheterna att blanda brottmål och tvistemål. 

Ett möte har också hållits med en grupp av lagmän i Stockholms län 1 i syfte att utbyta 

synpunkter om tingsrätternas inre organisation. 

1 I samband med utarbetandet av ett förslag om ”Framtidens tingsrättsorganisation i Stockholms län” 

bildade lagmännen i tingsrätterna i länet två grupper. I den ena diskuterades tingsrätternas inre organisation 

och i den andra gemensamma funktioner för administration och service. 

5

I syfte att tillföra arbetsgruppen åklagarnas synpunkter på de förslag som gruppen 

arbetat med har ett sammanträffande skett med företrädare för Åklagarmyndigheten. 

Arbetsgruppen har tagit del av ett förslag från Beredningen för rättsväsendets utveckling 

(BRU) om snabbare lagföring för brottmål (SOU 2002:45). 

2 Dagens organisation 

2.1 Tingsrätten i stort 

I Stockholms tingsrätt arbetar ca 420 personer och de handlägger ca 14 procent av 

landets brottmål och tvistemål. Lagmannen är administrativ chef för tingsrätten. 

Tingsrätten är idag organiserad i två samordningsområden, ett för brottmål och ett för 

tvistemål. Varje samordningsområde leds av en samordnande chefsrådman. Inom 

tvistemål finns det sju avdelningar med tillsammans 57 rotlar, och inom brottmål fyra 

avdelningar med tillsammans 32 rotlar. Varje avdelning leds av en chefsrådman. 

Därutöver finns en administrativ enhet som leds av en kanslichef. Tingsrättens organisation, 

se bilaga 2. 

Tingsrätten bedriver verksamhet i två byggnader. I Klamparen handläggs tvistemål 

och i Rådhuset handläggs brottmål. 

Tingrätten är exklusivt forum för patentmål, marknadsrättsliga mål och konkurrensrättsliga 

mål. Totalt är tingsrätten exklusivt eller subsidiärt forum enligt 32 olika författningar. 

Därutöver handlägger tingsrätten, liksom vissa andra domstolar, miljömål, 

fastighetsdomstolsmål, tryckfrihetsmål och sjörättsmål. Alla dessa grupper av mål 

speciallottas till olika avdelningar. 

Inom tingsrätten speciallottas även följande måltyper: arbetsrättsliga mål, konkursrättsliga 

mål, återvinning i konkurs, immaterialrättsliga mål, hyresrättsliga mål och 

brott mot rikets säkerhet. Detsamma gäller konkursrättsliga ärenden, ärenden om 

företagsrekonstruktion och ärenden om skuldsanering. 

6

Rådmän och chefsrådmän cirkulerar mellan brottmål och tvistemål. Rådmän arbetar i 

allmänhet två år på en brottmålsavdelning och fyra år på en tvistemålsavdelning. 

Motsvarande cirkulationstider för chefsrådmän är tre resp. fyra år. Längre tider kan 

förekomma både för rådmän och för chefsrådmän på tvistemålsavdelningar med vissa 

specialmål. Domstolssekreterarna cirkulerar i allmänhet inte alls. 

Vid tingsrätten tjänstgör ca 14 fiskaler och ca 75 notarier. Notarierna byter i allmänhet 

avdelning var sjätte månad. Fiskalerna tjänstgör på en brottmåls- och en tvistemålsavdelning 

under sina två år på tingsrätten. 

2.2. Avdelningarnas organisation och arbetsformer 

Avdelningarna är indelade i rotlar. Antalet rotlar varierar mellan 7 och 11. På varje 

rotel är indelad en domare och en domstolssekreterare. De tre rådmän som huvudsakligen 

handlägger eko-mål är dock inte indelade på rotlar. Det förekommer att ytterligare 

en domstolssekreterare som huvudsakligen arbetar med protokoll är indelad 

på en rotel. Notarierna på tingsrätten är numera på de flesta avdelningarna knutna till 

en rotel. Det förekommer dock avdelningar där notarierna inte är rotelbundna. 

Sedan den 1 mars 2001 har tingsrätten ett särskilt notarieprojekt på avdelningarna 3 

och 4 som innebär att det tjänstgör en notarie per rotel. Enligt en utvärdering har projekten 

medfört förbättringar av effektiviteten, arbetsglädjen och kvaliteten. Det finns 

dock ytterligare utvecklingsmöjligheter. 

På avdelning 2 finns en storrotel med två rådmän, en fiskal, tre notarier och tre domstolssekreterare. 

Avdelning 13 arbetar i rotelgrupper. 

Möjligheten att delegera arbetsuppgifter till notarier och domstolssekreterare används 

inte fullt ut. Inom brottmål pågår nu ett projekt för att se över arbetsformerna och ett 

motsvarande projekt förväntas starta på tvistemålsavdelningarna under våren. 

7

3 Förändringsbehov 

3.1 Svårigheter och styrkor i dagens organisation 

I Stockholms tingsrätt finns stor kunskap och kompetens inom alla personalkategorier. 

Tingsrätten har också förhållandevis lätt att locka till sig kvalificerade sökande till 

alla tjänster. Duktig personal är tingsrättens främsta tillgång och styrka. I dagens organisation 

tas inte denna kunskap och kompetens tillvara fullt ut. Exempelvis utför 

många domare arbetsuppgifter som notarier eller domstolssekreterare kan göra. 

Tingsrätten är landets i särklass största domstol och handlägger fler typer av mål än 

någon annan tingsrätt. Det stora målunderlaget och antalet domare vid tingsrätten 

ger goda möjligheter till specialisering. Vidare kan vissa mål och ärendetyper föras 

samman – koncentreras – i syfte att vinna stordriftsfördelar och att öka möjligheterna 

att delegera arbetsuppgifter till domstolssekreterare. Dessa särskilda möjligheter bör 

tas tillvara på ett bättre sätt än vad som sker i dag. 

Specialisering av brottmåls- och tvistemålsdömandet bör bidra till att de olika måltyperna 

kan hanteras på ett professionellt och effektivt sätt. När det gäller brottmålen 

avgör Stockholms tingsrätt också genomsnittligt flera mål per domare än vad som är 

fallet vid flertalet andra tingsrätter. Handläggningstiderna är emellertid längre vid 

Stockholms tingsrätt och antalet äldre mål är större än riksgenomsnittet. För tvistemålen 

gäller att tingsrätten avgör färre mål per domare än majoriteten av de andra 

tingsrätterna. Från personalen har framförts visst intresse för att blanda brottmål och 

tvistemål på rotlar eller avdelningar. 

Den största nackdelen med den nuvarande ordningen är att den motverkar möjligheterna 

att använda tingsrättens samlade resurser på ett optimalt sätt. Det är t.ex. svårt 

att föra över resurser från tvistemål till brottmål och vice versa. Detsamma gäller mellan 

avdelningarna inom respektive område och även mellan rotlarna kan det ibland 

vara svårt att göra förändringar när det gäller fördelningen av arbetsuppgifter. Organisationen 

är alltså oflexibel. 

8

En annan nackdel som framförts är att domarna på brottmål känner sig mindre stimulerade 

och att det efter en tid kan uppstå en viss avtrubbningseffekt som kan leda till 

sämre kvalitet i dömandet. 

Den cirkulation av domare som sker i dag mellan brottmåls- och tvistemålsverksamheterna 

motiveras av att alla domare skall kunna handlägga både tvistemål och 

brottmål. Cirkulationen medför dock effektivitetsförluster. Detta gäller i synnerhet för 

de domare som skall handlägga specialmål. De relativt korta tjänstgöringstiderna kan 

också innebära att engagemanget för avdelningens arbete minskar. En fördel med 

cirkulationen är dock att bytet av arbetsmiljö och arbetsuppgifter kan stimulera den 

personliga utvecklingen och därigenom också vara till nytta för verksamheten. Flera i 

organisationen har framfört att de anser att möjligheterna till specialisering bland domarna 

bör öka. Önskemål finns om frivillig eller i vart fall minskad cirkulation bland 

domarna. 

Under semestertider förekommer det att domare från tvistemålssidan får hjälpa till 

med brådskande förhandlingar i brottmål. Ur rättssäkerhets- och kvalitetssynpunkt 

kan detta ibland ifrågasättas, särskilt om domaren inte har handlagt brottmål på 

många år. 

Även för domstolssekreterarna innebär uppdelningen på brottmål eller tvistemål svårigheter 

att hjälpa varandra över verksamhetsgränserna. 

Sättet att fördela mål varierar mellan avdelningarna. En del medarbetare ställer sig 

frågande till hur lottningen fungerar i praktiken. De flesta avdelningarna tillämpar inte 

reducerad lottning vid deltid eller annan längre hel- eller deltidsfrånvaro. 

3.2 Framtidens krav och möjligheter 

När man funderar på en ny organisation måste man se både till dagens problem och 

till de förväntade krav och möjligheter som ligger i framtiden. Tingsrätten har idag lätt 

att rekrytera duktiga medarbetare men inom några år förväntas arbetskraftsbrist och 

därmed ökad konkurrens om domare och annan personal. Särskilt besvärligt förväntas 

det bli i storstadsregionerna. Skall tingsrätten klara att möta den ökade konkur- 

9

ensen krävs en stimulerande arbetsmiljö med intressanta och utvecklande arbetsuppgifter 

för alla personalgrupper. 

Det finns idag inom tingsrätten en osäkerhet om resurserna inom tingsrätten fördelas 

rätt. Organisationen anses av många vara för slimmad medan andra ifrågasätter om 

det inte kan finnas en överkapacitet på vissa avdelningar. 

I förhållande till antalet inkomna och avgjorda mål tilldelas Stockholms tingsrätt avsevärt 

större anslag än landets övriga tingsrätter. Det innebär också att det vid tingsrätten 

finns fler anställda per mål. Samtidigt har tingsrätten svårigheter att nå upp till 

regeringens mål för tingsrätternas verksamhet. Till viss del förklaras ett större resursbehov 

av att de största och mest komplicerade målen handläggs här. I en framtid 

med lägre skatteintäkter - en följd av att allt färre skall försörja allt fler – kommer kraven 

på en effektiv resursförbrukning att öka också beträffande Stockholms tingsrätt. 

Redan i ett kortare framtidsperspektiv, dvs. de närmaste fyra – fem åren beräknas 

domstolsväsendets resurser att minska med närmare 10 procent som en följd bl.a. av 

att löneökningar inte kompenseras fullt ut. 

Omvärlden blir alltmer komplex och därmed också flera av de tvister som kommer till 

domstolarna. Det medför för domstolarna – i likhet med andra delar av rättsväsendet 

- ett ökat behov av specialkunskaper inom en mängd olika områden. Det har även 

från externa intressenter framförts önskemål om bl.a. ökad specialisering i tingsrätten 

och minskad cirkulation. Cirkulationen uppges förlänga handläggningstiderna i målen. 

4 För- och nackdelar med specialisering, blandning m.m. 

4.1 Allmänt 

I detta avsnitt tar vi upp för- och nackdelar med att blanda brottmål och tvistemål 

samt med specialisering och koncentration av vissa arbetsuppgifter. Först anger vi 

vad vi avser med vissa begrepp och uttryck. 

Mål: avser om inte annat framgår både mål och ärenden. 

10

Fristmål: avser brottmål där den tilltalade är häktad och ungdomsmål. 

Fria mål: avser övriga brottmål exklusive fristmål. 

Blanda mål: att både brottmål och tvistemål handläggs på samma arbetsenhet, dvs. 

rotel eller avdelning. 

Specialisering: att man fördelar arbetsuppgifter på en mindre grupp av personer som 

har eller förväntas förvärva särskilda kunskaper. 

Koncentration: att målen fördelas på ett färre antal arbetsenheter eller personer, så 

att domarna och de som bereder målen får större erfarenhet och kompetens beträffande 

de olika frågorna. 

Skillnaden mellan specialisering och koncentration är ibland hårfin. När det gäller 

specialisering ligger tyngdpunkten i att det, för att mål och ärenden skall kunna avgöras 

på ett rättssäkert sätt, krävs särskilda specialkunskaper som det tar tid att förvärva. 

Målen är i regel också mer arbetskrävande än ett genomsnittligt mål. När det 

gäller koncentration byggs specialkunskaperna upp genom att man hanterar större 

mängder av en viss måltyp, vilket inte utesluter att det även i detta fall kan krävas 

särskilda utbildningsinsatser. 

4.2 Specialisering 

Specialisering i tingsrätt förekommer framför allt när det gäller mål som är juridiskt 

eller tekniskt komplicerade. Exempel är miljörätt, patenträtt och fastighetsreglering. 

Den specialisering som idag förekommer i Stockholms tingsrätt sammanfaller i stort 

med de områden där tingsrätten är exklusivt forum i landet eller i regionen. 

En fördel med specialisering är att de domare som får handlägga flera mål inom 

samma rättsområde får ökade kunskaper och kompetens inom detta område. Avgörandena 

blir rättssäkrare och handläggningen effektivare. Får domarna, utöver praktisk 

erfarenhet, utbildning inom rättsområdet och i närliggande frågor ökar de nämnda 

positiva effekterna av specialiseringen. 

11

Möjligheterna att ge domarna ett kvalificerat stöd ökar genom att även den beredande 

personalens kunskap och kompetens blir bättre när de får fler mål av samma slag. 

Förutsättningarna att locka jurister till beredningstjänster ökar också om de får en 

möjlighet att förvärva specialkunskaper inom ett område. 

Behovet av och förutsättningarna för att överlåta beredningsuppgifter på domstolssekreterare, 

notarier och beredningsjurister varierar mellan olika måltyper. De faktiska 

förutsättningarna ökar väsentligt när handläggningen begränsas till en mindre 

grupp. Om man t.ex. tänker sig ökat stöd vid beredningen av ungdomsmål eller familjemål 

så är det givetvis enklare att genomföra med ett mindre antal domstolssekreterare 

än om det skall omfatta alla. 

Specialisering ökar förutsättningar att ge dem som arbetar inom området adekvat 

utbildning och stöd. Detta gäller alla personalgrupper. Behoven i de olika grupperna 

varierar mycket från en måltyp till en annan (jfr t.ex. konkurrensrättsliga mål och utsökningsärenden). 

Nackdelen med specialisering är att det finns en risk att domarens kunskaper blir för 

begränsade och fackinriktade. Det kan leda till att utvecklingen inom andra rättsområden 

inte i önskvärd omfattning får genomslag i det specialiserade området. Specialisering 

leder ibland till revirtänkande vilket motverkar möjligheterna att skapa en flexibel 

organisation och att använda tingsrättens samlade resurser på ett optimalt sätt. 

Flertalet domstolsanställda vill ha varierade arbetsuppgifter både vad gäller svårighetsgrad 

och omfattning. Specialisering innebär med nödvändighet att variationen i 

arbetsuppgifter minskar. Detta kan för den enskilde upplevas som mindre stimulerande. 

Ungdomsmål, mål om familjevåld och familjetvister kan upplevas vara mer psykiskt 

arbetsamma än andra måltyper. Specialisering i dessa måltyper kan uppfattas av 

många som betungande. 

12

Specialisering ökar kvaliteten i avgörandet, både vad gäller riktigheten i sig och 

handläggningstiderna. Allt mer specialiserade ombud ställer ökade krav på att domarna 

har specialkunskaper. Mer kunskap hos domarna gör att dessa känner större 

säkerhet vilket leder till att parterna kommer att möta mer engagerade domare. En 

effekt som väl torde svara mot medborgarintresset. En ökad efterfrågan på större 

professionalitet är inte unikt för domstolarna. Behovet har som bekant identifierats 

inom de flesta andra områden (jfr t.ex. sjukvården och advokatverksamheten). 

Vid en samlad bedömning av för- och nackdelarna med specialisering har arbetsgruppen 

kommit fram till att fördelarna överväger och att specialiseringen bör öka. 

4.3 Mål och ärenden som kan specialiseras och fördelningen av dem 

När det gäller identifieringen och avgränsningen av de måltyper som bör vara föremål 

för specialisering har arbetsgruppen utgått från följande kriterier. 

• Mål som rör ett rättsområde som ligger utanför den allmänna civil- eller straffrätten. 

Dessutom bör målen vara juridiskt eller tekniskt komplicerade (vilket ofta är fallet när 

det gäller mål som rör t.ex. konkurrensrätt, miljörätt, patenträtt och större ekobrott). 

• En specialisering kan också ha förutsatts av lagstiftaren, även i sådana fall där må- 

len inte kan anses vara juridiskt eller tekniskt komplicerade. Detta gäller t.ex. ungdomsmål 

och utsökningsärenden. 

• Även i andra fall där målen inte är särskilt juridiskt komplicerade kan det finnas skäl 

för en specialisering. Det gäller exempelvis i vissa familjerättsliga tvister där det är av 

särskilt värde att domarna har grundläggande kunskaper i beteendevetenskap, konflikthantering 

och barnpsykologi. Grova narkotikabrott hör också till denna grupp men 

då är det fråga om annan kunskap och erfarenhet. 

• Vissa typer av mål som kräver en särskild beredningsorganisation. Det gäller t.ex. 

för de konkursrättsliga målen. 

13

• IT-relaterade tvister och brott skulle kunna vara lämpliga för specialisering i de fall 

där det krävs grundläggande kunskaper i datateknik för att kunna handlägga dem på 

ett effektivt och kompetent sätt. Arbetsgruppen har emellertid inte lyckats finna någon 

lämplig avgränsning för dessa måltyper. Frågan om specialisering av dessa typer av 

mål bör dock hållas levande. 

Principen bör som idag vara att ingen enbart ägnar sig åt specialmål. Hur stor andel 

av arbetstiden som kan och bör ägnas åt specialmål varierar mellan de olika måltyperna. 

Generellt skulle kunna gälla – om antalet mål så medger – att specialmål skall 

utgöra en tredjedel av arbetsbördan för en domare. Undantag bör gälla för miljömål 

där andelen som idag är 60 procent bör öka något bl.a. för att verksamheten är relativt 

ny och fortfarande inte funnit sin slutliga form. Flertalet specialmål är så få till antalet 

och är även sammanlagda av en så begränsad omfattning att de av sårbarhetsskäl 

måste fördelas på fler domare än som vore önskvärt ur kompetenssynpunkt (exempelvis 

sjörättsliga mål och tryckfrihetsmål). Ur sårbarhetssynpunkt bör målen dock 

inte fördelas på färre än tre – fyra domare. 

Resonemanget om att specialmål bör omfatta en tredjedel av en domares arbetstid 

gäller även domare som skall handlägga grövre narkotikamål. Därmed minskar risken 

för att domarna blir för specialiserade och för att t.ex. beviskrav i narkotikamål 

utvecklas i en egen riktning. 

Av avsnitt 8.2 framgår vilka mål- och ärendetyper som arbetsgruppen föreslår skall 

specialiseras. 

4.4 Mål och ärenden som kan koncentreras 

Skälen för och emot specialisering är i stort tillämpliga också beträffande koncentration 

av mål och ärenden. Fördelarna är ökad kompetens, kunskap och effektivitet. 

Nackdelarna är att arbetsuppgifterna kan upplevas som enahanda. Detta kan dock 

motverkas genom att man inte enbart ägnar sig åt en måltyp. 

Slutsatsen blir därför att det även finns skäl att i större utsträckning koncentrera mål 

och ärenden. 

14

Koncentration av mål kan ske med utgångspunkt i dels ett rättsområde, dels ett 

handläggningsförfarande. 

Mål som handläggningsmässigt är likartade och där koncentration ökar förutsättningarna 

för ett förbättrat beredningsstöd är exempelvis hyresoch bostadsrättstvister, 

skuldsaneringsärenden, gemensamma ansökningar och familjerättsliga ärenden. 

Andra exempel är trafikförsäkrings- och parkeringsmål som sannolikt skulle kunna 

beredas effektivare av en mindre grupp domstolssekreterare än av en strid ström av 

notarier. 

Bötesmålen är mål som kan avgöras av en domare utan nämnd och oftast i den tilltalades 

utevaro. På avdelning 14 har man idag effektiviserat handläggningen av bötesmålen 

genom att sätta ut 40-50 mål på samma dag. De mål där den tilltalade inställer 

sig handläggs först. Därefter handläggs resterande mål med betydligt mindre 

tidsåtgång än när nämnd är med. Handläggningstiderna blir på detta sätt väsentligt 

kortare och de andra domarna får mer tid över för de tyngre målen. 

Arbetsgruppen anser att bötesmål även i fortsättningen bör lottas på samtliga avdelningar 

men att de handläggningsmässigt koncentreras på detta sätt som sker på avdelning 

14. 

Häktningsförhandlingar kan röra disparata frågor men handläggningen är relativt likartad 

och alltid brådskande. Häktningsfrågor bör handläggas av en eller två särskilt 

indelade domare enligt ett rullande schema. Därigenom kan de övriga domarna på 

ett mera koncentrerat sätt än idag få ägna sig åt huvudförhandlingar och domskrivning. 

Det föreslagna förfarandet skulle även innebära den fördelen att det inte blir 

samma domare som har häktningsfrågan och huvudförhandlingen. 

4.5 Ämnesansvariga domare 

I en kunskapsorganisation som Stockholms tingsrätt finns det ett behov av att ständigt 

arbeta med kompetensutveckling och andra utvecklingsfrågor. Det formella ansvaret 

för detta ligger idag på chefsrådmännen på respektive avdelning. Arbetsgrup- 

15

pen anser att dessa frågor, liksom möjligheterna att utbyta erfarenheter och diskutera 

praxisfrågor, bör lyftas fram ytterligare. Det bör därför utses särskilda domare som, 

inom respektive rättsområde, får ansvar för detta. I avsnitt 8.6 redogörs närmare för 

vilka arbetsuppgifter som bör ligga på dessa ämnesansvariga domare. 

4.6 Blanda tvistemål och brottmål 

I princip är det möjligt att blanda handläggning av brottmål och tvistemål på både rotel- 

och avdelningsnivå. Fördelarna med blandning är att organisationen blir mer flexibel. 

I stort sett alla domare och domstolssekreterare kommer då att kunna handlägga 

både allmänna brottmål och tvistemål. Arbetstoppar inom det ena eller andra området 

kan lättare bemästras. Både mål och personal kan styras om. 

Blandning innebär också möjlighet till mer varierade arbetsuppgifter vilket sannolikt – 

i vart fall på sikt – skulle upplevas som stimulerande av flertalet som arbetar vid tingsrätten. 

En annan viktig fördel är att behovet av cirkulation minskar med blandning, 

något som bidrar till en ökad effektivitet. 

En risk med blandning är att brottmål och familjemål kommer att prioriteras framför 

ordinära tvistemål. Blandning på rotelnivå av tyngre specialtvistemål och ordinär 

blandning av brottmål med häktade mål kan vara svårt att förena, men det avgörande 

är hur arbetet är organiserat. 

För att uppnå de positiva effekterna av blandning brottmål – tvistemål krävs större 

arbetsenheter än en rotel. En avdelningsorganisation med storrotlar ger förutsättningar 

att blanda brottmål och tvistemål utan att handläggningstiderna för tvistemålen 

förlängs. Tvärtom bör den möjlighet som finns med en storrotel, nämligen att vid varje 

tillfälle fördela mål och ärenden på flera personer, resultera i kortare handläggningstider 

för tvistemålen. Man bör inom avdelningarna i samband med verksamhetsplanering 

kunna prioritera och avsätta resurser för olika uppgifter. I en storrotel med tre 

domare som t.ex. har konkurrensrätt som specialitet bör den domare som förbereder 

ett större konkurrensmål helt kunna frigöras för den uppgiften. Tilldelningen av brottmål 

till varje avdelning kommer inte heller att vara större än att man även vid anhopning 

av brådskande brottmål skall kunna klara detta inom avdelningen utan att ta i 

16

anspråk domare som är upptagna med någon del av handläggningen av ett större 

tvistemål. Totalt sett innebär en blandning av brottmål och tvistemål att det blir fler 

domare som vid en anhopning av brådskande brottmål kan handlägga dessa. Detta 

innebär att tingsrättens samlade resurser kan användas effektivare. En annan viktig 

fördel med en blandning är att det finns möjlighet för domarna att specialisera sig 

under längre tid än idag samtidigt som de behåller en bred allmänjuridisk kompetens. 

Arbetsgruppens slutsats blir därför att det finns stora fördelar med att blanda tvistemål 

och brottmål och att de eventuella problem som kan uppstå med en sådan ordning 

bör kunna hanteras genom att avdelningarna organiseras och leds på rätt sätt. 

4.7 Blandning och kombinationer av mål i övrigt 

De flesta måltyper kan blandas men det är av varierande skäl mer eller mindre lämpligt. 

Att en viss måltyp sällan förekommer och handläggs på ett speciellt sätt eller att 

måltypen kräver specialistkompetens innebär i regel att dessa mål inte bör spridas på 

för många personer. 

När det gäller brottmål kan fria brottmål blandas med alla typer av tvistemål. I de fall 

ett ”fritt” mål övergår till att bli ett fristmål bör detta kunna hanteras särskilt inom avdelningen. 

Arbetsgruppen har diskuterat möjligheten att koncentrera mål med häktade till ett 

mindre antal domare men stannat för motsatt uppfattning. Om målen sprids på flera 

kan arbetsbördan fördelas jämnare. På så sätt blir organisationen mindre sårbar. Mål 

med häktade bör således inte speciallottas. 

Fristmål som häktade mål eller ungdomsmål kan inte utan risk för stora effektivitetsförluster 

blandas med tyngre specialtvistemål om det sker på endomarrotlar. Det bör 

däremot vara möjligt att handlägga även en mindre del häktade mål på en avdelning 

som också har tyngre specialtvistemål som patentmål eller fastighetsdomstolsmål. 

Målen med häktade kan inom en avdelning hanteras av en mindre grupp som varierar 

över tiden. 

17

Samma resonemang om att fördela målen på så många personer som möjligt kan 

anföras beträffande ungdomsmål men där tar behovet av specialisering över. Bötesmål 

kan alla blandas och är i förhållande till övriga brottmål lätta att kombinera även 

med tyngre specialtvistemål. Inom avdelningarna bör bötesmålen, som anförs ovan i 

avsnitt 4.4, hanteras särskilt. 

Hyres- och bostadsrättstvister kan blandas men bör som anförts tidigare koncentreras. 

Det finns inget skäl att hålla ihop dem med fastighetsdomstolsmålen. 

Konkursrättsliga ärenden bör hållas ihop med ärenden om företagsrekonstruktion och 

bör inte blandas med brottmål. När det gäller beredning bör de organisatoriskt inte 

blandas alls. Däremot kan man tänka sig domare som har blandade uppgifter. 

Mål om lönegaranti är till sin typ sådana att de passar bättre ihop med arbetsrättsliga 

tvistemål än med konkurser. 

Fastighetsmål och miljömål bör inte handläggas på samma avdelning. Det är två 

"tunga" måltyper med olika förfaranderegler och det är inte rimligt att en domare skall 

hantera båda samtidigt. Detsamma gäller miljömål och ekobrottmål. Dessa hör till de 

måltyper som inte bör blandas med varandra. 

5 Storrotlar som organisationsform 

När frågan om rotel som organisationsform diskuteras framförs ofta som den stora 

fördelen att ansvaret för målen är tydligt för alla som arbetar på roteln. Roteln har 

sina egna mål och de som arbetar på roteln kan dem. 

Nackdelarna med roteln är att den inte sällan leder till revirtänkande. Var och en sköter 

målen på sin rotel och endast undantagsvis arbetar man över rotelgränserna. De 

s.k. fristmålen styr ofta målhanteringen på rotlarna vilket innebär att de fria målen på 

roteln sätts åt sidan. Organisationsformen motverkar möjligheterna att göra övergripande 

prioriteringar och att föra resurser dit där de bäst behövs. 

18

Rotelorganisationen leder inte sällan till omotiverade skillnader i service inom denna 

tingsrätt och andra tingsrätter. Handläggningstiderna kan variera avsevärt mellan 

olika rotlar för en och samma måltyp. Sjukdom eller annan frånvaro på en rotel leder 

oftast till att balanserna ökar och handläggningstiderna förlängs. 

Det förekommer givetvis att rotlar samarbetar på ett sätt som minskar de negativa 

effekterna, men inte desto mindre förekommer det stora skillnader i handläggningstider 

och balanserade mål på rotlarna. 

Storrotel med flera domare, domstolssekreterare och notarier är en mer flexibel organisation. 

Det är flera som ansvarar för målen och arbetsuppgifter kan fördelas på 

flera personer. För domstolssekreterarna innebär det t.ex. att en av dem i lugn och ro 

kan ägna sig åt beredningen av ett häktat mål medan de andra tar hand om andra 

eventuellt brådskande uppgifter. På motsvarande sätt kan det skapas utrymme för en 

domare att direkt efter en huvudförhandling i tvistemål skriva domen genom att olika 

typer av beredningsbeslut i andra mål kan tas om hand av andra personer. 

Tanken med storrotel är att skapa grupper som känner ett gemensamt ansvar och 

intresse för de mål man har och att storroteln i stort sett är självstyrande. Storrotelmodellen 

innebär inte att alla skall göra allt. Tvärtom, de olika yrkeskategorierna skall 

ha tydligare roller än idag. Storroteln ökar möjligheterna att genomföra delegering 

eftersom organisationsformen leder till att man diskuterar handläggningsfrågor. Arbete 

i en storrotel kan upplevas som mer stimulerande eftersom det ständigt pågår en 

dialog i olika frågor där alla är berörda. Det visar erfarenheter från andra domstolar. 

Det anförs ofta att det är svårt att arbeta i storrotel eftersom domarna kommer att 

döma i mål som beretts av andra domare. När det gäller brottmål kan dessa med tilllämpning 

av gällande regelverk beredas av domstolssekreterare enligt riktlinjer som 

avdelningarna bestämt tillsammans. Flertalet brottmål bör därför normalt tilldelas en 

domare först i samband med förhandling. Familjemål kan beredas av domstolssekreterare 

fram till muntlig förberedelse då de tilldelas viss domare. De dispositiva tvistemålen 

är av mycket varierande karaktär. Den ena ytterligheten är att det finns tvistemål 

som skall tilldelas en domare från allra första början och fram till avgörandet 

handläggas av denne. Stöd i arbetet kan förstås ges av en beredningsjurist. Erfaren- 

19

heterna från den storrotel som finns på avdelning 2 visar att flertalet tvistemål inte 

kräver domarbundenhet under beredningsstadiet. 

Det är arbetsgruppens uppfattning att storrotlar är en bra organisationsform som ökar 

flexibiliteten och arbetsglädjen. 

6 Cirkulation 

Det är i princip bra med cirkulation mellan olika arbetsuppgifter och avdelningar. Byte 

av uppgifter och arbetskamrater främjar verksamheten och den egna utvecklingen. 

Cirkulationen bör därför omfatta alla personalgrupper, dvs. även domstolssekreterare. 

Som konstaterats vid den inledande kartläggningen medför den nuvarande cirkulationen 

kompetens- och effektivitetsförluster. En domare som flyttar från tvistemål 

lämnar t.ex. kvar specialmål som är i olika inläsningsstadier. Intresset för att driva 

fram tvistemål till avgörande kan minska inför en förflyttning. Korta tider framför allt 

på brottmål kan ge bristande engagemang för avdelningens gemensamma frågor. 

När domarna byter från ett rättsområde till ett annat krävs det en viss inkörning innan 

de uppnår full kapacitet. 

Särskilt påtagliga är kompetens- och effektivitetsförlusterna när det gäller specialmål. 

Flera av specialmålen förekommer i endast mindre omfattning och det kan ta tid innan 

en ny domare får rutin och känner sig hemma i rättsfrågorna. Utbildningsinsatser 

inom området skyndar på introduktionen men det krävs också tjänstgöringstid därefter 

för att insatserna skall vara kostnadseffektiva. Det är viktigt att kunna behålla 

kompetensen en längre tid. Det bör därför finnas möjlighet att få ägna sig åt ett specialområde 

under en längre tid än fyra år. 

Med blandade avdelningar minskar behovet av cirkulation och när cirkulation väl sker 

tappar man inte tempo på det sätt som sker idag med rena tvistemåls- och brottmålsavdelningar. 

20

Även om införandet av blandade avdelningar minskar behovet av cirkulation finns det 

ett visst behov av att ”blanda om” personalen. Nya grupper ger nya impulser och intryck 

samt nytänkande tillförs. Cirkulation är också ett tillfälle att bryta upp konstellationer 

av personal som inte fungerar väl ihop. 

Det är arbetsgruppens uppfattning att cirkulationen för domare bör vara kvar men att 

den inte sker alltför ofta eftersom det inte är effektivt. Cirkulationsreglerna bör därför 

ändras. 

Huvudregeln bör vara att cirkulation skall ske efter 5-8 år för all personal med undantag 

för dem som handlägger vissa tyngre mål som patentmål, miljömål, konkurrensmål 

och tryckfrihetsmål där längre tider kan behövas innan cirkulation sker. 

7 Avdelningarnas storlek 

Tingsrättens avdelningar är idag av skiftande storlek. På frågan hur stora avdelningar 

kan vara och fortfarande vara effektiva och trivsamma finns inte något enkelt svar. 

Det beror på hur avdelningarna är organiserade, den enskilde chefens kapacitet och 

ledarförmåga och sist men inte minst medarbetarnas förmåga att samarbeta och ta 

ansvar. Klart är att en avdelning med fyrtio medarbetare i regel kräver en annan organisation 

än en med tjugo medarbetare. 

Större arbetsenheter i form av storrotlar bör göra det möjligt för en chef att leda större 

avdelningar än idag. Fem storrotlar med sammanlagt femtio medarbetare är ingen 

orimlighet. Denna ståndpunkt bygger på tanken att storrotlarna i stort är självstyrande, 

att det i varje storrotel finns en samordnare (se nedan avsnitt 8.7.8) och att chefsrådmannen 

har erforderlig tid och tillräckligt stöd i sitt ledarskap. Arbetsgruppens 

uppfattning är därför att avdelningarna bör växa som en av de sista förändringarna, 

dvs. sedan erfarenheter vunnits av de nya arbets- och samverkansformer som föreslås. 

21

8 Förslag till ny organisation - steg 2 

8.1 Utgångspunkter 

Arbetsgruppen har haft som utgångspunkt att det förslag om framtida tingsrättsorganisation 

i Stockholms län, som nu bereds inom Justitiedepartementet, genomförs. För 

tingsrättens del innebär det en ordentlig krympning av verksamheten. Brottmål och 

tvistemål från Västerort och Söderort förs över till Sollentuna respektive Södertörns 

tingsrätt. Vidare överförs fastighetsdomstolsmålen och miljömålen till Södertörns 

tingsrätt. Dit förs också utsökningsärenden medan konkursärenden och gemensamma 

ansökningar förs till Sollentuna tingsrätt. Alla övriga specialmål som idag handläggs 

vid Stockholms tingsrätt kommer att vara kvar där. Resultatet av dessa förändringar 

blir uppskattningsvis att det kommer in 4 250 tvistemål och 3 600 brottmål per 

år till Stockholms tingsrätt, se vidare bilaga 3. 

Eftersom kunskap och kompetens är domstolens viktigaste tillgång skall organisationen 

stödja att den tas tillvara på bästa sätt. Andra krav på den nya organisationen är 

att flexibiliteten och effektiviteten skall öka. Detta överensstämmer med det medborgarperspektiv 

som gäller för hela rättsväsendet. Svårigheterna i dagens organisation 

skall om möjligt tas bort samtidigt som de möjligheter som finns skall utnyttjas. Den 

nya organisationen skall uppfylla dagens och morgondagens medarbetares krav på 

en modern arbetsplats. 

Arbetsgruppen har efter många och ingående diskussioner kommit fram till att den 

nya organisationen skall bygga på följande förutsättningar. 

• Tingsrättens avdelningar skall tilldelas både brottmål och tvistemål. 

• Fler brottmål, dispositiva tvistemål och ärenden samt alla indispositiva tvistemål 

skall speciallottas. 

• Den minsta arbetsenheten på en avdelning skall utgöras av en storrotel med 

ca 10 personer. Alla storrotlar får specialmål. 

• Intervallen för cirkulation skall vara längre och omfatta både domare och domstolssekreterare. 

22

• Häktningsdomare skall införas. 

• Ämnesansvariga domare skall finnas för olika specialmål samt för allmänna 

brottmål respektive allmänna tvistemål. 

Alla ändringar – utom blandning av brottmål och tvistemål på alla avdelningar – kan 

genomföras i tingsrätten såsom den är idag. Blandning av brottmål och tvistemål i 

hela organisationen bygger på förutsättningen att tingsrätten minskar i enlighet med 

Stockholmsutredningens förslag. 

Först presenteras förslaget avseende organisation av tingsrätten i den storlek som 

den kommer att ha efter en delning (steg 2). Därefter följer ett förslag om genomförande 

av de olika förändringarna i dagens tingsrätt enligt ovan angivna grundtankar 

(steg 1). 

Arbetsgruppen har inte utarbetat några förslag till bemanning av de olika avdelningarna 

eller något förslag till lottning av mål som är gemensamma för avdelningarna. 

Inte heller har arbetsgruppen tagit ställning till hur lokalerna i det första steget skall 

disponeras. Dessa och andra frågor måste tingsrätten arbeta vidare med. 

8.2 Avdelningar med olika specialmål 

I den nya organisationen bildas fem avdelningar som har både brottmål och tvistemål. 

Varje avdelning har också specialmål. De specialbrottmål som hör ihop med en 

viss typ av specialtvistemål skall fortfarande hållas ihop med dessa. Mål om rikets 

säkerhet bör speciallottas men arbetsgruppen har inte tagit ställning till var denna 

ovanliga måltyp skall handläggas. Avdelningarna 1 och 3-5 har både specialbrottmål 

och specialtvistemål. Avdelning 2 har endast brottmål i mindre omfattning, nämligen 

de tryckfrihetsrättsliga brottmålen. Det föreslås att de mål och ärenden som idag 

speciallottas enligt arbetsordningen även fortsättningsvis speciallottas men att de 

skall fördelas på färre domare (se avsnitt 4.3) eller notarier (bl.a. trafikförsäkringsmål). 

Därutöver föreslås att följande mål skall speciallottas. 

• Associationsrättsliga mål 

• Ungdomsmål 

23

• Familjevåld 

• Familjemål 

• Grova narkotikamål 

Organisationen med specialiserade ekobrottsdomare bör vara kvar men domarna 

skall ingå i storrotlar. 

Avdelningarnas storlek kommer att variera beroende på vilka uppgifter de har. Det 

kommer att finnas ungefär 8-10 domare, exklusive chefsrådmän, på varje avdelning. 

Avdelning 1 

Återvinning i konkurs 

Skuldsaneringsärenden 

Associationsrättsliga mål 

Konkurrens- och marknadsrättsliga mål 

Ekobrottmål 

Övriga brottmål 

Övriga tvistemål 

Avdelning 3 

Arbetsrättsliga mål 

Lönegarantimål 

Hyres- och bostadsrättstvister 

Grova narkotikamål 



Avdelning 5 

Familjemål 

Ungdomsmål 

Familjevåld 

Notarieavdelning 



Avdelning 2 

24 

Patent- och övriga immaterialrättsliga mål 

Tryckfrihetsmål 

Mål/Ärende enl lagen om skiljeförfarande 

Mål/Ärende om bevisupptagning 



Avdelning 4 

Familjemål 

Ungdomsmål 

Familjevåld 

Sjö- och transporträttsliga mål 


Övriga tvistemål

8.3. Storrotlarna och vissa uppgifter i dem 

Avdelningarna bör vara indelade i storrotlar med domare, beredningsjurister, notarier 

och domstolssekreterare. Storrotlarnas storlek kan variera beroende på vilka uppgifter 

man har men ett arbetslag bör kunna bestå av mellan 10-15 personer. På varje 

avdelning kan finnas upp till fyra storrotlar. Chefsrådmannen bör inte ingå i en storrotel. 

Storrotlarna skall ha allmänna tvistemål och brottmål och de flesta får också någon 

specialitet. I en storrotel kan de olika måltyperna fördelas olika över tiden. Det kan 

innebära t.ex. att en domare huvudsakligen handlägger brottmål under några månader 

och en annan tvistemål. 

En särskild fråga är tresitsarna. Dessa kan sättas samman över storrotlarna. 

Domarna skall i minsta möjliga utsträckning ägna sig åt beredning av mål. Undantag 

finns självfallet, t.ex. vissa specialmål och särskilt omfattande eller komplicerade mål. 

Delegering förutsätter också att det hela tiden finns en dialog i arbetslaget i allmänna 

och specifika frågor. 

Brottmål och familjemål skall i huvudsak beredas av domstolssekreterare. Därutöver 

skall domstolssekreterarna självständigt bereda tvistemål fram till tredskodom eller 

annat förenklat avgörande. 

Möjligheterna till delegation skall även beträffande notarier och beredningsjurister 

användas fullt ut. För vissa specialmål skall finnas beredningsjurister. Till exempel 

bör beredningsjurister finnas för beredningen av patentmål, konkurrens- och marknadsrättsliga 

mål. 

I avsnitt 5 har redovisats fler frågor om arbetsfördelning i en storrotel. Dessa frågor 

och arbetsformerna i en storrotel är i första hand en fråga för avdelningarna och de 

25

som arbetar i storrotlarna. Det finns både i denna tingsrätt och på andra håll erfarenheter 

som man kan dra nytta av. Viktigt i detta arbete är att yrkesrollerna blir tydliga 

och att man skapar en klar ansvarfördelning. Särskilt bör uppmärksammas bestämmelsen 

i 15 § tingsrättsinstruktionen där det anges att det skall finnas en ansvarig 

domare för varje mål. Hur detta övergripande ansvar skall fördelas bör kunna lösas i 

varje storrotel. En möjlighet är att låta domarna ansvara för olika måltyper. 

8.4 Cirkulation 

En allmän rätt och skyldighet att cirkulera i tingsrätten skall gälla all personal, utom 

specialiserade beredningsjurister. Intervallerna bör vara längre än idag. Huvudregeln 

bör vara att cirkulation skall ske efter 5-8 år, med undantag för de som handlägger 

vissa tyngre mål som t.ex. patentmål, konkurrensrättsliga mål och tryckfrihetsmål där 

längre tider kan behövas innan cirkulation sker. 

8.5 Häktningsdomare 

Häktningsfrågor bör, som anförs i avsnitt 4.4, hanteras särskilt. En särskild organisation 

bör anordnas för häktningsförhandlingar. En eller två domare bör ta dessa förhandlingar 

enligt ett rullande schema. Beredningen av målen bör koncentreras vilket 

också det kan lösas med ett rullande schema för en grupp domstolssekreterare eller, 

alternativt, en fastare organisation som en del av en avdelning. S.k. TK-ärenden 

(ärenden angående hemlig teleavlyssning och hemlig kameraövervakning m.m.) bör 

också kunna handläggas av häktningsdomaren. 


En ämnesansvarig domare bör finnas för alla speciallottade målgrupper, t.ex. för associationsrättsliga 

mål, arbetsrätt, patenträtt och ungdomsmål. För familjemålen kan 

det vara två domare som delar på uppgiften med hänsyn till antalet domare som skall 

ägna sig åt familjemålen. En ämnesansvarig bör finnas för samtliga ungdomsmål, 

även om målen enligt arbetsgruppens förslag skall finnas på två avdelningar. 

26

Det bör på varje avdelning finnas en ämnesansvarig för allmänna brottmål och en för 

allmänna tvistemål. Det torde vara möjligt för de fem inom respektive område att 

inom sig dela upp ansvar och uppgifter. 

I ämnesansvaret bör ingå att bevaka lagstiftning och praxis samt svara för information 

inom området. I ämnesansvaret bör också ingå ett ansvar för att det finns enhetliga 

och effektiva rutiner samt för handläggningsfrågor. Den ämnesansvarige bör vidare 

vara den som inventerar och ställer krav på kompetensutveckling för den personal 

som arbetar inom området. Det innebär att den ämnesansvarige blir ett stöd för 

chefsrådmannen som har det yttersta ansvaret för de frågor som nu har nämnts. 

8.7 Förslagets konsekvenser för de olika yrkeskategorierna 

8.7.1 Chefsrådmannen 

Chefsrådmannen skall som nämnts stå utanför storrotlarna på avdelningen. Det huvudsakliga 

skälet för det är att skapa utrymme för chefsrådmannen att ägna sig åt 

ledning och styrning av avdelningen. I detta ingår bl.a. att se till att verksamhetsplaneringsprocessen 

är levande och att utvecklingssamtal hålls. Konflikter skall lösas 

och ibland krävs också omfördelning av arbete. Vidare kommer chefsrådmännen 

sannolikt, inom en inte allt för avlägsen framtid, att få ett eget budgetansvar. Utöver 

nu nämnda arbetsuppgifter skall chefsrådmannen delta i dömandet på avdelningen. 

Även om det på sikt kan förväntas att en organisation med självstyrande storrotlar 

minskar behovet av daglig styrning och ledning så är det arbetsgruppens uppfattning 

att chefsrådmännens dömande uppgifter bör minska till förmån för chefs- och ledarskapsuppgifterna. 

Den dömande delen bör begränsas till ca hälften av tiden. 

8.7.2 Kansliföreståndaren 

Kansliföreståndaren är formellt chef över domstolssekreterarna på en avdelning. Rollen 

och innehållet i arbetet varierar i praktiken mellan avdelningarna. En viktig uppgift 

är att samordna domstolssekreterarnas arbete på avdelningarna och t.ex. se till att 

det täcks upp vid frånvaro. Kansliföreståndarna är i regel ett väsentligt stöd för chefsrådmannen 

och utför många olika sysslor. 

27

En organisation med självstyrande storrotlar minskar behovet av samordning av 

domstolssekreteraruppgifter. Samordning av alla yrkeskategoriers arbete kommer i 

normala fall att ske i arbetslaget, lämpligen av en för denna uppgift särskilt utsedd 

domstolssekreterare eller kanske beredningsjurist. 

Behovet av kansliföreståndare med nuvarande uppgifter kommer att minska betydligt. 

Däremot kommer chefsrådmannen att ha ett ökat behov av stöd för arbetet med 

chefs- och ledningsuppgifterna. 

8.7.3 Rådmän 

Rådmännen kommer att sitta oftare i förhandling i den nya organisationen eftersom 

arbete i storrotel med en annan beredning än idag leder till en renodling av domarrollen. 

Posthanteringen, som många upplever som tung, kommer till stor del att skötas 

av domstolssekreterare, notarier och beredningsjurister. Endast i de mål som är särskilt 

omfattande eller komplicerade eller där en hel del arbete redan lagts ned av en 

viss rådman kommer denne att delta i beredningen. Detta visar erfarenheterna från 

storrotlar på andra håll. 

En stor förändring gentemot dagens förhållanden är att rådmannen kommer att ägna 

sig åt både brottmål och tvistemål samtidigt som utrymme finns för att specialisera 

sig inom något område. Rådmannen kan därför vara indelad under längre tid på sin 

avdelning. 

8.7.4 Domstolssekreterare 

För domstolssekreterarna är den största förändringen att de skall behärska både 

brottmål och tvistemål samt att de skall cirkulera. Detta kommer att kräva utbildningsinsatser. 

Vidare krävs ytterligare utbildning för att de skall kunna få ökad delegation. 

Samordningsuppgifter i storrotlarna kan i vissa fall vara lämpliga för domstolssekreterare. 

28

8.7.5 Fiskaler 

Organisationsförändringarna innebär att behovet av avdelningsbyte minskar. Ur utbildningssynpunkt 

bör samtliga fiskaler handlägga ett visst antal familjemål och i den 

mån inget särskilt intresse för ett rättsligt område uttryckts bör fiskaler placeras på 

avdelning som har familjemål. I den nya organisationen finns på avdelningarna 4 och 

5 alla de måltyper som en fiskal bör få handlägga under utbildningen i underrätt. Fiskaler 

som får sin tjänstgöring förlagd dit skulle således inte behövs cirkulera. För att 

göra det möjligt för fiskaler som har sin placering på andra avdelningar att få handlägga 

familjemål kan det ändå vara nödvändigt med cirkulation. Om det är möjligt att 

tillgodose behovet av familjemål på annat sätt är en fråga om bör övervägas vid den 

översyn av fiskalernas tjänstgöring som blir nödvändig i samband med omorganisationen. 

Riktlinjer för hur mycket fiskalerna skall döma inom de olika måltyperna bör upprättas 

eftersom fiskalerna sannolikt kommer att röra sig mellan åtminstone två storrotlar. I 

övrigt kommer fiskalernas arbete att renodlas av samma skäl som rådmännens och i 

ungefär samma utsträckning. 

8.7.6 Beredningsjurist 

För de tyngre specialmålen, t.ex. patentmål samt konkurrens- och marknadsrättsliga 

mål bör finnas beredningsjurister. Det gäller också de arbetsrättsliga målen och skulle 

även kunna gälla flera av de andra specialmålen. Innehållet i beredningsjuristens 

arbete kommer att variera, framför allt beroende på om det är fråga om en fiskal eller 

en annan jurist. Fiskaler som är beredningsjurister bör döma i vart fall motsvarande 

halva arbetstiden. 

8.7.7 Notarier 

En organisation med blandade avdelningar minskar behovet av cirkulation även för 

notarier. I princip skulle det räcka med två avdelningar under hela notarietiden, varav 

en placering på någon av avdelningarna 4 eller 5 för att erfarenhet av förhandlingar i 

familjemål skall ingå i tjänstgöringen. Teoretiskt skulle det räcka med endast en avdelning 

för de notarier som placeras på en familjeavdelning men det låter sig sanno- 

29

likt inte kombineras med behovet av cirkulation för notarier på övriga tre avdelningar. 

Notariernas intresse av att arbeta med flera domare tillgodoses dels genom att man 

arbetar i storrotlar, dels genom att domarna tjänstgör över storrotelgränserna. 

Många notarier söker sig till Stockholms tingsrätt av det skälet att tingsrätten är så 

stor att den kan erbjuda en varierad tjänstgöring med möjlighet att delta i handläggningen 

av olika specialmål. Ur attraktivitetssynpunkt är det därför viktigt att tingsrätten 

även fortsättningsvis kan erbjuda notarier en varierad tjänstgöring. Av denna anledning 

bör notarietjänstgöringen inte förläggas till endast en avdelning. 

I övrigt innebär en ökad användning av delegeringsmöjligheterna både till domstolssekreterare 

och till notarier att notarierna får mer kvalificerade uppgifter. Samtliga 

avdelningar kommer att ha mål som ger notarierna tillfälle att ha egna förhandlingar. 

8.7.8 Samordnare 

I varje storrotel behövs en person som svarar för samordning av arbetet i gruppen. 

Uppgifterna gäller t.ex. vem som skall göra vad i det dagliga arbetet när de fastlagda 

rutinerna inte räcker till för att lösa frågan. En annan uppgift för samordnaren kan 

vara att se till att mål och ärenden drivs fram och inte fördröjs i onödan. 

Det skall poängteras att samordnaren inte skall ha chefsuppgifter som utvecklingssamtal 

eller direkt konfliktlösning även om vissa administrativa uppgifter ingår i samordnarens 

arbete. 

8.8 Organisation av en avdelning – ett exempel 

Arbetsgruppen har tagit fram ett exempel på hur avdelning 5 i den nya domstolen 

skulle kunna vara organiserad. Avdelning 5 skall där ha familjemål, familjevåld och 

ungdomsmål som specialitet samt övriga tvistemål och övriga brottmål. Därutöver 

skall notarieavdelningen finnas på avdelning 5. Uppskattningsvis bör åtta ordinarie 

domare och två fiskaler vara placerade på avdelningen som leds av en chefsrådman. 

Chefsrådmannen är inte indelad på en storrotel utan ligger utanför för att ha utrymme 

30

för styrnings- och ledningsuppgifter. Chefsrådmannen kommer dock att, som tidigare 

nämnts, döma till 50 procent. Storrotlarna varierar i exemplet mellan 7-11 personer 

och hela avdelningen består av knappt 40 personer. Specialmålen kommer att lottas 

på olika storrotlar men meningen är att en tredjedel av arbetstiden skall ägnas åt 

specialmålen och två tredjedelar åt andra måltyper. 

En schematisk bild av organisationen av avdelning 5 skulle kunna se ut enligt följande. 

Ungdomsmål 

Övr brottmål 

3 rådmän 

3 notarier 

4 dosek 

Chefsrådman 

Familjemål 

Övr tvistemål 

3 rådmän 

1 fiskal 

3 notarier 

4 dosek 

Familjemål 

Familjevåld 

Övr brottmål 

Övr tvistemål 

2 rådmän 

1 fiskal 

3 notarier 

3 dosek 

Bötesmål 

Park- o. trafikmål 

4 notarier 

3 dosek 

På den första storroteln lottas ungdomsmål. Därutöver tilldelas storroteln övriga 

brottmål. Nästa storrotel får familjemål som specialitet och övriga tvistemål. Den tredje 

storroteln tilldelas familjemål och familjevåld som specialitet samt därutöver övriga 

tvistemål och övriga brottmål. Fiskalen skall ägna sig åt både familjemål, tvistemål 

och brottmål medan rådmännen har varsin specialitet och övriga brottmål alternativt 

övriga tvistemål. 

Rådmännen har således åtminstone en specialitet som högst en tredjedel av arbetstiden 

skall ägnas åt. Därutöver har rådmännen förhandlingar i andra typer av mål och 

inte enbart inom storroteln utan också över storrotelgränserna. Rådmännen som organisatoriskt 

tillhör storroteln med ungdomsmål kommer även i viss utsträckning att 

vara indelade på tvistemål i kollegial sammansättning på övriga storrotlar. De skall 

31

också kunna ta enmanshuvudförhandlingar eller muntliga förberedelser i familjemål 

som finns på övriga storrotlar. 

Domstolssekreterarna kommer organisatoriskt att tillhöra olika storrotlar. Detta styr 

också i första hand vilka arbetsuppgifter de kommer att ha. Domstolssekreterarna 

kommer därmed att ha olika kompetens och kunskap vad gäller de måltyper som 

finns på avdelningen. De som handlägger ungdomsmål kan detta bra och de som 

handlägger familjemål kan det området. Även beträffande domstolssekreterarna 

måste man för att organisationen skall vara flexibel se till att det sker ett utbyte mellan 

storrotlarna. Detta bör också främja utvecklingen i yrkesrollen. 

Till notarieenheten skall alla trafikförsäkrings- och parkeringsmål koncentreras samt 

de bötesmål som idag tilldelas rotel 8 på avdelning 12. På notarieenheten bör notarierna 

tjänstgöra 3-4 månader. 

8.9 Projektorganisation för stora mål 

I en ny organisation med något större avdelningar finns bättre förutsättningar att inom 

avdelningarna hantera större mål. Eftersom alla avdelningar tilldelas dispositiva tvistemål 

finns också möjlighet att tillfälligt avlasta en avdelning som skall handlägga ett 

mycket stort mål. 

För mycket stora mål bör man forma en särskild projektorganisation som går över 

avdelningarna. Kriterier för när detta skall ske kan inte bestämmas på förhand. Direkta 

eller indirekta resurser till detta bör komma från hela tingsrätten. Exakt hur detta 

skall lösas i olika fall är en fråga för chefsrådmanskollektivet. 

9 Förändringar i ett första steg i dagens tingsrätt 

9.1 Huvuddrag i steg 1 

Mot bakgrund av de svårigheter, problem och möjligheter som finns i dagens organisation 

(se avsnitt 3) bör merparten av de organisationsförändringar som vi föreslår 

genomföras redan innan delar av Stockholms tingsrätts verksamhet flyttas över till 

32

andra tingsrätter i länet. På så sätt kan vi också förbereda oss och vinna värdefulla 

erfarenheter inför den stora förändringen. 

Den enda stora ändring som inte kan genomföras redan idag är blandade avdelningar 

i hela organisationen, eftersom det kräver ombyggnad av båda husen. Arbetsgruppen 

föreslår i den delen att det redan nu bildas två blandade avdelningar och att 

övriga avdelningar på brottmål och tvistemål skall ha organiserad samverkan. Förslagen 

i det första steget är följande. 

• Avdelningarna organiseras i fem samverkansgrupper. Måltyperna inom varje 

samverkansgrupp motsvarar så långt möjligt de måltyper som skall finnas på 

de fem avdelningarna som finns kvar efter delningen av tingsrätten. Avdelningarna 

9 och 10 bildar ett samverkansområde. 

• Målen specialiseras och koncentreras på samma sätt som i förslaget för steg 

2, vilket innebär att de speciallottade målen redan nu koncentreras och fördelas 

på färre domare (se avsnitt 4.3). De specialbrottmål som hör ihop med en 

viss typ av specialtvistemål skall fortfarande hållas ihop med dessa. 

• Familjemålen koncentreras till tre avdelningar, bl.a. de två blandade avdelningarna. 

• Koncentrationen av brottmål skall ske i samråd med åklagarmyndigheten. 

• En enhet som ansvarar för samtliga gemensamma ansökningar skapas. 

• Alla avdelningar indelas i storrotlar. 

• Cirkulation sker tills vidare mellan de samverkande avdelningarna men domare 

och domstolssekreterare på avdelningarna 9 och 10 samt de blandade avdelningarna 

skall inte cirkulera. 

• Häktningsdomare införs på det sätt som beskrivits ovan, avsnitt 4.4. 

• Ämnesansvariga domare utses (se avsnitt 8.6). 

• Lottningen ändras till direktlottning via Måhs. 

Arbetsgruppen bedömer att förändringarna efter ytterligare bearbetning kan börja 

genomföras den 1 september 2003. 

33

9.2 Specialisering och koncentration 

Den specialisering och koncentration av mål- och ärendetyper som arbetsgruppen 

föreslår för tingsrätten i steg 2 kan och bör genomföras redan i den nuvarande tingsrätten. 

När det gäller specialisering föreslår arbetsgruppen att följande nya måltyper 

skall speciallottas. 

• Associationsrättsliga mål, 

• Ungdomsmål 

• Familjevåld 

• Familjemål 

• Grova narkotikamål 

Som tidigare anförts bör en riktlinje vara att specialmålen skall ta en tredjedel av en 

domares tid i anspråk. Det innebär att vissa mål som redan idag fördelas på ett begränsat 

antal domare skall fördelas på ännu färre domare (t.ex. hyresoch bostadsrättstvister 

och arbetsrättsliga mål). 

I avvaktan på att tingsrätten delas bör gemensamma ansökningar och familjerättsliga 

ärenden sammanföras på en för detta ändamål särskilt bildad enhet. Denna skulle i 

steg 2 föras till Sollentuna tingsrätt. 

Förändringarna bör när det gäller förändringar på avdelningsnivå i huvudsak ske vid 

nylottning av mål. När det gäller t.ex. gemensamma ansökningar kan en annan ordning 

vara lämpligare. Hur den ökade specialiseringen och koncentrationen närmare 

skall genomföras är en fråga som bör lösas tillsammans med frågorna om bemanning 

av avdelningarna. 

När det gäller specialisering av brottmål måste förändringarna i största möjliga utsträckning 

genomföras i samråd med åklagarmyndigheten. Inom åklagarmyndigheten 

finns ett förslag om att lägga samman åklagarkammare tre och fyra, vilket skulle 

minska antalet kammare som stämmer mot tingsrätten. Tidpunkten för ett genomförande 

av sammanläggningen är osäker. Det finns idag inte några konkreta förslag 

som matchar arbetsgruppens förslag om specialisering av brottmål. De grövre narkotikamålen 

hanteras redan idag huvudsakligen på den nionde kammaren, vilket under- 

34

lättar en förändring beträffande dessa mål på tingsrätten. Arbetsgruppen har avstått 

från att i organisationsskissen för steg 1 ange på vilken avdelning narkotikamålen, 

ungdomsmålen och familjevåldsmålen skall handläggas. Var de slutligen bör handläggas 

framgår av organisationsförslaget i steg 2 (avsnitt 8.2). Under våren 2003 bör 

man ta upp en dialog med åklagarmyndigheten om var de specialiserade målen bäst 

kan handläggas i steg ett. (Vad gäller förslaget i steg 2 ser åklagarna större möjligheter, 

bl.a. för att organisationen på ömse sidor är mer sammanhållen.) 

Arbetsgruppen föreslår inga ändringar beträffande eko-mål i steg 1, bl.a. för att en 

organisation med ekomål på en enda avdelning förutsätter att ekodomarna ingår i 

olika storrotlar. Dessa storrotlar bör för att man skall kunna ta hand om stora mål 

vara bemannade med något fler domare än andra storrotlar. Det är också möjligt att 

antalet ekodomare bör vara fyra på avdelningen. Arbetsgruppen föreslår att storrotlar 

införs successivt. Det innebär att avdelningarnas inre organisation inledningsvis inte 

kommer att vara sådan att den lämpar sig för att sammanföra ekobrottmålen. 

9.3 Blandning av brottmål och tvistemål i steg 1 och samverkansgrupper 

För att redan i steg 1 öka flexibiliteten i tingsrätten och minska de negativa effekterna 

av cirkulation föreslår arbetsgruppen att avdelningarna bildar samverkansgrupper. 

Arbetsgruppen föreslår också att avdelningarna 3 och 11 skall vara två blandade avdelningar, 

som skall utgöra ett eget samverkansområde. 

Samverkan bör innefatta att avdelningarna gemensamt planerar verksamheten. Frågor 

om tillfällig förstärkning och semesterplanering bör lösas inom samverkansområdet. 

Det bör även innefatta att resurser för och planering av större mål är en uppgift 

som skall lösas inom samverkansgruppen. Givetvis med undantag för normalstora 

mål vilka bör klaras inom en avdelning och de riktigt stora som kan fordra en särskild 

projektorganisation. I den utsträckning cirkulation skall ske under steg 1 bör den ske 

mellan de samverkande avdelningarna. Det ökar på ömse sidor förståelsen för de 

olika behov och intressen som finns. Cirkulation från en avdelning till en annan kan 

ske stegvis. 

35

För att åstadkomma en större flexibilitet skall mellan de samverkande brottmåls- och 

tvistemålsavdelningarna inledas ett strukturerat samarbete med tjänstgöring inom 

respektive område (se avsnitt 9.3.1). 

Särskilt förberedelsearbete krävs för de blandade avdelningarna 3 och 11. En fråga 

är hur de mål och ärenden som finns på avdelningarna skall fördelas dem emellan. 

När det gäller avdelningarnas personal måste tillses att det från början finns kompetens 

bland domstolssekreterarna att handlägga både brottmål och tvistemål. Detta 

behöver inte betyda att var och en av domstolssekreterarna har denna kompetens 

men det måste på båda avdelningarna finnas tillräckligt många som kan brottmål 

resp. tvistemål. Samma resonemang kan föras beträffande domare men beträffande 

den gruppen torde nuvarande cirkulationstjänstgöring innebära att flertalet behärskar 

både brottmål och tvistemål. 

Avdelningarna bör så snart som möjligt under våren 2003 starta arbetet för samverkan 

för att under hösten gemensamt planera verksamheten för år 2004. 

Följande indelning i samverkansgrupper föreslås. 

Samverkansgrupp 1 (avd 6 och 13) 

Avdelning 6 

Konkurser 

Företagsrekonstruktioner 

Skuldsaneringsärenden 

Utsökningsärenden 

Återvinning i konkurs 

Associationsrättsliga Samverkansgrupp mål 2 (avd 2, 7, och 14) 

Konkurrens- och marknadsrättsliga mål 


Avdelning 13 

Ekobrottmål 

Mål rörande rikets säkerhet 


36

Samverkansgrupp 2 (avd 2, 7 och 14) 

Avdelning 2 

Tryckfrihetsmål 

Mål/Ärende enl lagen om skiljeförfarande 

Mål/Ärende om bevisupptagning 



Avdelning 9 

Miljömål 



Avdelning 4 

Familjemål 

Sjö- och transporträttsliga mål 

Trafikförsäkrings- och parkeringsärenden 



Avdelning 3 



Familjemål 

Gemensamma ansökningar 

Ärenden om förmynderskap, förvaltarskap 

och godmanskap enligt föräldrabalken 

och ärenden om tillämpning 

av ärvdabalken 



Avdelning 7 

Avdelning 11 



Familjemål 

Ekobrottmål 



37 

Patent- och Övriga Immaterialrättsliga mål 


Avdelning 14 

Övriga brottmål (inkl snabbspåret) 

Avdelning 10 

Fastighetsdomstolsmål 

Hyres- och bostadsrättstvister 


Avdelning 12 

Ekobrottmål 

Bötesmål 

Övriga brottmål

9.3.1 Närmare om samverkan 

Som anförts ovan bör i samverkan ingå gemensam verksamhetsplanering och att 

man gemensamt löser behov av förstärkningar. När det gäller grupperna 1, 2 och 4 

innefattas också cirkulation. För att möjliggöra detta och utbyte mellan brottmål och 

tvistemål bör dessa avdelningars utbyte struktureras och formaliseras. Som målsättning 

för samverkansgrupperna 1, 2 och 4 bör gälla följande. 

• Var och en av domarna på tvistemålsavdelningarna (2, 4, 6 och 7) bör ha ett 

brottmålsting per månad 

• I motsvarande utsträckning bör domarna på brottmålsavdelningarna (12-14) varje 

månad delta i en huvudförhandling eller leda muntliga förberedelser 

• Inför sommaren 2004 skall det på varje tvistemålsavdelning (2, 4, 6 och 7) finnas 

minst två "nya" domstolssekreterare som självständigt kan arbeta med mål och 

ärenden på en brottmålsavdelning (dvs. utöver de som redan idag är kunniga 

inom båda områdena) 

• Motsvarande skall gälla domstolssekreterare på brottmål (12-14) 

När det gäller samverkansområde 1 bör i utbytet mellan avdelningarna ingå att ett 

par av domarna på avdelning 13 skall handlägga konkurser. En viss anpassning av 

målsättningen ovan beträffande utbytet för domarna kan behöva ske i den samverkansgrupp 

som omfattar avdelningarna 2, 7 och 14 med hänsyn till att det ingår avsevärt 

fler tvistemålsdomare än brottmålsdomare i gruppen. 

Arbetsgruppen föreslår inget personal- eller arbetsutbyte mellan avdelningarna i 

samverkansgrupperna 3 och 5. Som anförts tidigare bör inte fastighetsmål och miljömål 

blandas. Det finns ändå möjlighet för avdelningarna 9 och 10 att avlasta eller 

förstärka varandra genom att båda avdelningarna har allmänna tvistemål. De blandade 

avdelningar som bildas inom samverkansgrupp 5 kommer att inom sig ha kompetens 

att hantera såväl brottmål som tvistemål och kan således utan organiserat 

utbyte stödja varandra vid behov. 

38

Avdelningarna bör under våren gemensamt arbeta fram de ytterligare målsättningarna 

för samverkan som de skall ha, t.ex. sociala aktiviteter. 

9.4 Storrotlar 

Arbetsgruppen föreslår i enlighet med det resonemang som förts tidigare (se avsnitt 

5, avsnitt 8.3) att avdelningarna indelas i storrotlar. Detta bör ske stegvis och inledas 

redan när de nya avdelningarna formas den 1 september 2003. Varje avdelning bör 

under hösten 2003 bilda en storrotel. 

9.5 Cirkulation, personalfrågor och dimensionering 

Mot bakgrund av arbetsgruppens förslag som bl.a. innebär att mål och ärenden flyttas 

och att ingen cirkulation skall ske de närmaste åren bör medarbetarna på tingsrätten 

få möjlighet att i största möjliga utsträckning välja vad de skall arbeta med de 

närmaste åren. De anställda bör ges möjlighet att under senvåren 2003 anmäla intresse 

för olika arbetsuppgifter och avdelningar. En dialog bör föras med de fackliga 

organisationerna om ordningen för detta. En särskild fråga är bemanningen av de 

blandade avdelningarna 3 och 11. Arbetsgruppens uppfattning är att även dessa avdelningar 

bör omfattas av intresseanmälan. Personalfrågorna bör kunna lösas i dialog 

och i samförstånd. 

I viss utsträckning kan en fördelning av ”gamla” och nya specialmål komma att medföra 

en ändrad dimensionering av avdelningarna. Ett exempel är att om man utgår 

från att en viss specialitet skall motsvara en tredjedel av en domares arbetstid så 

finns behov av ca 20 familjedomare på de tre avdelningar som arbetsgruppen föreslår 

skall tilldelas familjemål. Det innebär att de ifrågavarande avdelningarna behöver 

mer personal än vad de har idag. Dimensioneringen av avdelningarna bör ses över i 

nästa steg av detta arbete, dvs. så snart man bestämt fördelningen av mål och ärenden. 

Förslagen om renodling av domaruppgifterna och utökad delegering leder till att antalet 

domare bör minska till förmån för fler notarier, domstolssekreterare och beredningsjurister. 

Detta bör vara en inriktning i personalplaneringen. När det gäller en ök- 

39

ning av domstolssekreterare bör också beaktas dels generationsväxlingen dels att 

införandet av VERA i andra versionen med elektronisk expediering kommer att medföra 

ett minskat behov av sekreterare. 

De notarier som kan beredas plats på någon av de blandade avdelningarna har möjlighet 

att där se de vanligaste måltyperna och skulle egentligen inte behöva gå till 

ytterligare en avdelning. Behov av att cirkulera kan dock finnas för att tillgodose notariens 

intresse av allmän breddning eller ett visst specialintresse. När det gäller samverkansområdena 

1, 2 och 4 bör notarierna i första hand arbeta inom ett av dessa. 

Dock kan behovet av att också få se familjemål ge anledning till tjänstgöring på ytterligare 

en avdelning. Klart är att det i den nya organisationen finns möjlighet att minska 

antalet placeringar för notarierna. För både notarier och fiskaler gäller att utbildningsplanerna 

behöver ses över mot bakgrund av arbetsgruppens förslag. 

9.6 Häktningsdomare 

Häktningsdomare är det av förslagen som torde vara minst okomplicerad att genomföra. 

I vart fall om man väljer en modell med rullande schema för både domstolssekreterare 

och domare. Det kan således genomföras så snart tingsrätten bestämt det. 


Ämnesansvariga domare bör också införas i steg 1 och inte heller detta är särskilt 

komplicerat. Däremot krävs att deras arbete får struktur och att det finns ett forum för 

erfarenhetsutbyte dem emellan. Det kan också finnas behov av att ge de ämnesansvariga 

viss utbildning för att de lättare skall kunna ta sig an utveckling av rutiner. I 

Steg 1 bör finnas 26 ämnesansvariga fördelade på olika ämnen enligt nedan. 

Brottmål (8) 

1 Ungdomsmål 

1 Familjevåld 

1 Narkotikabrott 

1 Ekonomiska brott 

4 Allmänna brottmål (avd 11 (inkl 3), 12, 13, 14) 

Tvistemål (18) 

2 Familjemål (avd 3 (inkl 11 och gemensamma ansökningar) och 4) 

40

1 Obeståndsjuridik (Konkurs, utsökningsärenden, skuldsanering, företagsrekonstruktion, 

återvinning i konkurs) 

1 Konkurrensrätt och marknadsrätt 

1 Arbetsrätt (inkl lönegaranti) 

1 Associationsrätt 

1 Sjö- och transporträtt 

1 Hyres- och bostadsrätt 

1 Patent och Immaterialrätt 

1 Tryckfrihet 

1 Skiljeförfarande och bevisupptagning 

1 Fastighetsrätt 

1 Miljörätt 

7 Allmänna tvistemål (avd 2, 3 (inkl 11), 4, 6, 7, 9 och 10) 

9.8 Lottning i steg 1 

En särskild fråga är lottningen av mål och möjligheten att via den underlätta vid bl.a. 

olika former av deltidstjänstgöring eller annan längre frånvaro. Arbetsgruppen tar endast 

upp den frågan i steg 1 eftersom det nya datastödet VERA som är infört i tingsrätten 

i steg 2 ger nya och bättre förutsättningar för lottning än MÅHS. 

MÅHS kan inte lotta i två steg. Det innebär att systemet inte kan hantera den tvåstegslottning 

som idag sker av ordinära tvistemål och brottmål. Målen lottas först på 

en avdelning för att därefter enligt olika avdelningars system lottas på rotel. 

Arbetsgruppen föreslår att tingsrätten övergår till att lotta samtliga mål direkt via aktuariekontoren 

såsom idag sker med FT-mål och familjemål. Vid deltidstjänstgöring 

bör arbetsenheten oavsett om det är en enmansrotel eller storrotel få reducerad lottning 

och omfördelningen ske på hela tingsrätten och inte endast på den berörda avdelningen. 

Med direktlottning bör särskilt fiskalerna uppmärksammas på att de skall anmäla för 

chefsrådmannen när de tilldelats mål som de inte bör handlägga. 

41

9.9 Genomförande 

9.9.1 Allmänt 

Arbetsgruppen föreslår att förslagen genomförs med början den 1 september 2003. 

Det förutsätter att tingsrätten under senvåren 2003 efter diskussioner på bl.a. avdelningarna 

tar ställning och arbetar vidare med frågorna om dimensioneringen av avdelningarna 

för att medarbetarna därefter skall ha möjlighet att före sommaren ta 

ställning till var de vill arbeta. Besked i den frågan bör kunna lämnas före semesterperiodens 

början. Intresseanmälan för domarna bör också kunna gälla frågan om 

ämnesansvar och i så fall för vilket eller vilka områden. 

Samråd med åklagarmyndigheten bör inledas under våren i frågan om koncentration 

av grova narkotikamål, familjevåld resp. ungdomsmål. 

En annan fråga som fordrar utredning under våren är lokalerna, framför allt för de två 

blandade avdelningarna. 

9.9.2 Särskilt om utbildning 

De olika förslagen medför behov av utbildningsinsatser på flera håll. Domstolssekreterarna 

måste få möjlighet till utbildning och handledning för att kunna få ökad delegation. 

De som idag enbart handlagt brottmål måste få lära sig tvistemålshantering 

och vice versa. Det förutsätter inledningsvis internutbildning av domstolssekreterarna, 

följt av en period av att "gå bredvid" en domstolssekreterare som arbetar inom 

det andra området. Därutöver kan fordras kurser av olika slag. 

Specialiseringen och koncentrationen av olika mål bör följas av utbildningsinsatser, 

externa och interna. Exempelvis kan det finnas behov av att ge de domstolssekreterare 

som skall arbeta med gemensamma ansökningar utbildning inom hela det familjerättsliga 

området och i närliggande frågor för att de skall kunna ge god service till 

dem som vänder sig dit. Ett annat exempel är utbildning för domare som skall arbeta 

med arbetsrättsliga mål. 

42

Det bör göras en kompetensinventering för att man dels skall se vilka behov av utbildning 

som finns, dels se hur de eventuellt internt kan tillgodoses. 

43

Stockholmsutredningen 

- 1 - 

Direktiv 

Organisationsprojektet 

Författare: Susanne Bagge, Inger Söderholm 

Datum: 2002-05-27 

Version: 4 

Bakgrund 

Regeringen har gett Stefan Strömberg i uppdrag att utreda Stockholms tingsrätts organisation 

m.m. (Ju2001/7430). Uppdraget skall redovisas senast den 1 november 2002. Uppdraget 

innefattar en översyn av ledningsstruktur, organisation och arbetsformerna i Stockholms 

tingsrätt. Dessutom kan utredaren vad gäller hela tingsrättsorganisationen i Stockholms län 

se över tingsrätternas antal och placering. 

Som ett led i översynen av Stockholms tingsrätt har under tiden december 2001 - januari 

2002 samtal hållits med anställda i Stockholms tingsrätt. Vid dessa samtal har framkommit 

behov av fördjupat arbete beträffande följande områden. 

1. Delaktighet 

2. Stockholms tingsrätts organisation 

3. Styrning och ledning på avdelningarna 

4. Styrning och ledning av tingsrätten centralt 

5. Administrationen och service 

6. Arbetsformer på de dömande avdelningarna 

7. Arbetsfördelning m.m. mellan samtliga tingsrätter i länet 

8. Vissa personalfrågor 

Samtal har också hållits med externa intressenter under februari - maj 2002 och dessa har 

bekräftat behovet av fördjupning avseende de uppräknade områdena. 

Utredaren har efter samråd med tingsrättens ledning, chefsrådmännen och de fackliga organisationerna 

beslutat att det fortsatta arbetet med områdena 1-6 skall ske i särskilda projekt 

med arbetsgrupper med personal från Stockholms tingsrätt. När det gäller Arbetsformer skall 

arbetet inledningsvis bedrivas med brottmålsavdelningarna. Vad gäller Arbetsfördelning 

m.m. mellan samtliga tingsrätter i länet bedrivs detta arbete tills vidare inom utredningens 

kansli. Vissa personalfrågor har överlämnats till tingsrätten internt att arbeta med. 

Detta direktiv gäller Organisationsprojektet.


Allmänna utgångspunkter 

För allt förändringsarbete gäller medborgarperspektivet. I detta ligger att mål och ärenden 

skall avgöras och handläggas på ett rättssäkert sätt inom rimliga tider. I medborgarnas intresse 

ligger också ett professionellt bemötande i en trygg miljö. Som skattebetalare har 

medborgarna också krav på att skattemedel används på ett effektivt sätt. 

Nöjda och kompetenta medarbetare är den viktigaste förutsättningen för att domstolarna 

skall kunna motsvara de krav som medborgarna ställer. 

I en föränderlig värld kan förändringar vara svåra att förutse men både medborgare och 

medarbetare har krav på långsiktig hållbarhet. När förändringar diskuteras krävs ett framtidsperspektiv 

som innebär att man släpper dagens och gårdagens lösningar och i stället 

förutsättningslöstsöker lösningar. 

Förändringsbehov 

De problemområden som identifierats vid samtalen med personalen i Stockholms tingsrätt 

och som rör tingsrättens organisation är bl.a. följande. 

När det gäller avdelningarnas storlek är uppfattningarna varierande. Många uppger att en 

avdelningsstorlek på sju rotlar är lagom och att en avdelning med tio rotlar är för stor. 

Det finns en osäkerhet om resurserna inom tingsrätten fördelas rätt. Organisationen anses 

av många vara för slimmad. Det finns också de som ifrågasätter om det inte kan finnas en 

överkapacitet på vissa avdelningar. 

Många anser att möjligheterna till specialisering bland domarna bör öka och att tingsrätten 

har förutsättningar för ökad specialisering eftersom det kräver stort domarunderlag. Det finns 

olika synpunkter på cirkulationen av personal mellan avdelningarna. Det finns de som anser 

att cirkulationen bör vara frivillig och omfatta all personal. Andra anser att domarna själva 

bör få välja om de vill syssla med brottmål eller tvistemål. Många anser att domarnas cirkulation 

medför onödiga fördröjningar i handläggningen av målen. 

Det finns de som anser att de stordriftsfördelar som finns i Stockholms tingsrätt skall tillvaratas 

bättre. 

- 2 -


Hos vissa finns intresse för blandade rotlar eller blandade avdelningar. Andra anser att dagens 

uppdelning är ändamålsenlig och bör behållas. Det uttrycks en oro för att framför allt de 

större tvistemålen kan bli liggande om man blandar brottmål och tvistemål. Vissa lyfter fram 

möjligheten att skikta mål såväl vid en fortsatt uppdelning som vid en blandning. Det finns 

önskemål om att handlägga fastighetsmål och miljömål på samma avdelning. 

Sättet att fördela mål varierar mellan avdelningarna. En del medarbetare ställer sig frågande 

till hur lottningen fungerar i praktiken. De flesta avdelningarna tillämpar inte reducerad lottning 

vid deltid eller annan längre hel- eller deltidsfrånvaro. Tilldelningen av mål till fiskalsrotlarna 

varierar mellan avdelningarna. 

Nära nog alla har uppgett att det finns vattentäta skott mellan verksamheten i Rådhuset 

och verksamheten i kvarteret Klamparen och att det likaså finns vattentäta skott mellan 

brottmålsavdelningarna och tvistemålsavdelningarna. Organisationen är inte flexibel. Personalen 

känner ingen samhörighet med tingsrätten som helhet. 

Från externa intressenter har framförts önskemål om bl.a. ökad specialisering i tingsrätten 

och minskad cirkulation. Cirkulationen uppges förlänga handläggningstiderna i målen. 

Som underlag för det fortsatta arbetet kommer också resultaten av arbetstidsmätningen, 

målstudien och den fördjupade verksamhetsstatistikanalysen att finnas samt resultatet av 

den pågående utvärderingen av miljödomstolarna. 

Arbetsgruppen skall beakta de förslag som Beredningen för rättsväsendets utveckling (BRU) 

kommer att lägga fram inom kort avseende snabbare lagföring. 

Övergripande mål 

Det övergripande målet är att skapa organisatoriska förutsättningar för att dagens och morgondagens 

medarbetare på tingsrätten med bibehållen hög kvalitet skall kunna avgöra mål 

och ärenden på ett effektivt sätt. Det inbegriper att medarbetarna skall vara nöjda och känna 

arbetsglädje samt att organisationen skall vara flexibel. 

- 3 -


Projektmål 

Målet är att senast vid månadsskiftet september/oktober 2002 ha utarbetat ett eller flera förslag 

till organisation av verksamheten i Stockholms tingsrätt samt förslag till genomförandeplan. 

Uppgift 

I uppgiften ingår följande. 

• Identifiera mål- och ärendetyper som kan vara föremål för specialisering. I uppgiften ingår 

att definiera och avgränsa mål- och ärendetyperna. För- och nackdelar med specialisering 

bör belysas. 

• Identifiera mål- och ärendetyper som kan koncentreras i syfte att åstadkomma stordriftsfördelar. 

I uppgiften ingår att definiera och avgränsa mål- och ärendetyperna samt beskriva 

för- och nackdelarna. Om projektgruppen finner att koncentration av vissa uppgifter 

har inverkan på möjligheten att rekrytera personal skall närmare preciseras förutsättningarna 

för att göra arbetet attraktivt. 

• Olika möjligheter att blanda brottmål och tvistemål. För- och nackdelar med olika alternativ. 

• Möjligheter att dela in tingsrätten i sakområden (jfr nuvarande brottmål och tvistemål). 

För- och nackdelar med olika förslag. 

• Belysa för- och nackdelar med cirkulation av både domare och domstolssekreterare samt 

vid behov ta fram förslag till en ny ordning. 

När det gäller framtagande av förslag till organisation skall följande belysas och redovisas. 

• Antalet avdelningar och lämplig storlek på en avdelning. 

• Bemanning av respektive avdelning. 

• Mål- och ärendetilldelning till olika avdelningar. 

• Behov och möjligheter att vid måltilldelningen beakta t.ex. deltidsarbete och annan längre 

hel- eller deltidsfrånvaro. 

• Betydelsen av olika arbetsformer och arbetsfördelning för hur tingsrätten organiseras. 

Olika alternativ att organisera tingsrättens arbete skall övervägas och för- och nackdelar 

med de skilda alternativen presenteras. Om möjligt bör föreslås ett alternativ eller ställnings- 

- 4 -


tagande per område. De alternativ som övervägts och grunderna för gruppens ställningstagande 

bör redovisas särskilt. 

I uppgiften ingår också att överväga och lämna förslag till hur en uppföljning skall kunna ske. 

Avgränsning 

Det finns i de olika projekten i Stockholms tingsrätt områden eller frågor som helt eller delvis 

överlappar varandra. För att arbetet skall kunna koncentreras måste vissa avgränsningar 

göras. Det sker genom direktiven för de olika projekten och när frågor uppkommer efterhand 

i samrådsgruppen. De angivna gränserna skall inte hindra att diskussion kan ske också i 

andra projekt än de där huvudansvaret ligger. 

Frågan om hur man inom en avdelning kan organisera sitt arbete skall belysas i detta projekt 

bl.a. för att den har betydelse för ställningstagande i frågan om avdelningsstorlek. Den är 

också väsentlig i projektet Arbetsformer, som sannolikt kommer in på den frågan efter det att 

organisationsgruppen lämnat sitt förslag. 

Metod 

Arbetet skall bedrivas i en arbetsgrupp som består av representanter från tingsrättens olika 

befattningar och verksamhetsområden. 

Arbetsgruppen skall också när det krävs konsultera medarbetarna på tingsrätten. 

I den mån det erfordras kan studiebesök göras eller kunskap och erfarenhet inhämtas genom 

extern konsultation. 

Bemanning 

Arbetsgrupp 

Miljörådet Jan-Olof Arvidsson, rådmannen Catarina Barketorp, kansliföreståndaren Marie 

Frykberg, tingsnotarien Anders Olin, rådmannen Gunilla Svahn-Lindström, tingsfiskalen Mathias 

Säfsten, rådmannen Malou Ålander, chefsrådmannen Jan Öhman samt domstolssekreteraren 

Ingegerd Östman. 

Projektledare är Inger Söderholm och Cecilia Klerbro, Stockholmsutredningen. 

- 5 -

Domstolsverket – Central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet 

551 81 Jönköping • Besöksadress: Kyrkogatan 34 • Telefon: 036-15 53 00 

Telefax: 036-16 57 21 • E-post: domstolsverket@dom.se • www.dom.se 

Produktion: Informationssekretariatet, Tryckeri: Bratts tryckeri AB, 2003

Specialisering - Sveriges Domstolar

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?