Solidaritet med undantag - Försäkringskassan

84
Arbetsmarknadspolitiska
utmaningar :
Långtidsarbetslöshet och
arbetsmarknadsutbildning
Susanne Ackum AgellW
1 Inledning
I Rehn-Meidner-modellen har den aktiva arbetsmarknadspolitiken
som uppgift att påskynda strukturomvandlingen i ekonomin: De
människor som slås ut från sektorer som inte är lönsamma ska, via
en aktiv arbetsmarknadspolitik, slussas över till expanderande
sektorer. Här består politiken främst av olika rörlighetsstimulerande
åtgärder, såsom arbetsmarknadsutbildning och flyttbidrag.
Inom ramen för denna modell så har således arbetsmarknadsutbildningen
en mycket framträdande roll. Denna syn på politiken
kom att prägla dess inriktning från 1950-talet till 1990-talets kris.
Under 1990-talet fick arbetsmarknadspolitiken en omfattning och
en inriktning som aldrig tidigare. Nära 2,9 miljoner människor var
inskrivna vid arbetsförmedlingen under perioden och tidvis deltog
mer än 200 000 personer i olika åtgärder; 1 detta motsvarar cirka
fem procent av arbetskraften och en betydande del av befolkningen
har berörts av politiken. Under 1990-talet kännetecknas arbetsmarknadspolitiken
bl a av (i) en kraftig expansionen av arbetsmarknadsutbildningen
under början av 1990-talet; (ii) en del storskaliga
åtgärder introducerades (t ex arbetslivsutveckling och arbetspraktik)
som innebar subventionerad sysselsättning på den
reguljära arbetsmarknaden; (iii) volymkrav, dvs att et visst antal
personer skulle befinna sig i en åtgärd under en månad; samt (iv)
målet om högst 4 % öppen arbetslöshet under 2001.
1 Exklusive de särskilda åtgärderna för handikappade.