Solidaritet med undantag - Försäkringskassan

svårare att iscensätta. I den offentliga sektorn introduceras förändringarna
med hänvisning till en föregiven absolut nödvändighet,
eller som kvalitetsrörelsens företrädare ofta uttrycker saken, ”det
är en fråga om ni ska ha ett existensberättigande i fortsättningen”.
Anställda med smala och sektorsspecifika utbildningar möter likformiga
krav att inordna sig i en ny ordning från sina arbetsgivare
oavsett politisk majoritet (landstings- och kommunförbundet
uppträder här som monopolister). Inga andra fördelar än att få
behålla jobbet erbjuds.
76
Professionell autonomi
Förändringen av arbetsvillkor i välfärdstjänstearbetet innebär inte
bara en längre gående utvärdering av resultat i allmän mening.
Med kvalitetsstyrning integreras byråkratiska procedurer och principer
i själva det professionella arbetet, en arbetsprocessens instrumentalisering,
som riskerar att direkt undergräva det typiska kommunikativa
inslaget i dessa verksamheter (se Gustafsson 2000). I
traditionell managementlitteratur formuleras detta problem som
kontrollkostnaden. Det är svårt att veta vad effekterna blir av till
synes triviala förändringar som att man kategoriserar och samlar
information, inför mått och nyckeltal och standardiserar rutiner.
Power (1997) påpekar att utvärderingarnas effekter aldrig låter sig
utvärderas. I utvärderingssamhället är ”vad utvärderingarna gör
med oss” en blind fläck. Professionerna görs delaktiga genom den
pågående satsningen där den professionella kunskapen och management
sammanvävs i kvalitetsindikatorer och andra mått och
standardiseringar. Enligt Powers diskussion om ”utvärderingssamhället”
(1997:106) kan denna typ av system utvecklas till en Trojansk
häst: professionernas diskretion och inflytande minskar
medan de utifrån kommande värderingssystemen får allt större
makt. Sociologen Freidson (2001), som i tidigare arbeten kritiserat
professionernas ”stängning” av verksamhetsområden och monopolisering
av kunskap, menar att den pågående maktförskjutningen
till förmån för marknad och byråkrati innebär en risk som
hänger samman med att professionerna förlorar inflytande och
ansvar för utvecklingen av sina kunskapsområden och därmed i
vilket sammanhang kunskapen kommer att användas i framtiden.
Frågan infinner sig om de professionella i välfärdsstatens tjänst