Solidaritet med undantag - Försäkringskassan

ledning och kunder, hur gränser mellan professionell kunskap och
management sammanvävs på ett nytt sätt, samt hur kvalitetsrörelsen
fått genomslag i alla typer av organisationer och i stora delar
av den industrialiserade världen.
70
Kraftsamling
Kvalitetsstyrning är en doktrin och styrteknik som bärs fram av en
social rörelse, en managementrörelse, med betydande uppslutning
från samhällets eliter. Rörelsen innefattar politiker, statstjänstemän,
experter, policyproducenter, forskare och företagsledare på
samma sätt som rationaliseringsrörelsen och dess doktrin Scientific
Management under tidigare decennier (Bendix, 1954; Guillén,
1994, de Geer, 1978). En avgörande skillnad är att medan
rationaliseringsrörelsen började på nytt i varje land och tog flera
decennier för att spridas, har kvalitetsrörelsen på 15 år etablerats
i hela den industrialiserade världen och i nästan alla sektorer
(Cole, 1998; Kroslid, 1999, Hasselbladh och Lundgren, 2002).
I flera av antologins kapitel beskrivs den kraftsamling som ligger
bakom kvalitetsstyrningens framgångar. Vad som är anmärkningsvärt
för kvalitetsrörelsen är utbredningen av organisationer som
administrerar och sprider särskilda modeller för kvalitetsarbete –
och som idag bildar en särskild kvalitetssektor. Under fem år,
mellan 1988 och 1993, etableras runt om i världen utmärkelser,
certifikat och organisationer: internationella, nationella, branscheller
regionvisa, som alla är invävda i varandra (Furusten 2002).
Möjligen är det sådana organisationer som varit avgörande för att
kvalitet kunnat bli så central för många organisationer under senare
år, med ett sådant genomslag att vi kan börja tala om en global
regel.(Även tidigare fanns kvalitetssatsningar, men dessa dominerades
då av ingenjörer. Först när TQM introducerades blev
kvalitet en ledningsfråga, Hasselbladh och Lundgren, 2002)
Men påverkar ambitioner bland policymakare, politiker och
konsulter verkligen det man gör i arbetslivet? Stannar inte sådana
förändringsförsök allt som oftast vid prat, som löses upp i konfrontationen
med sega och uthålliga lokala rutiner och prioriteringar?
I den nyinstitutionella organisationsforskningen har det varit
en vanlig premiss i synen på förändringsprocesser (Meyer och Rowan,
1977; Brunsson och Olsen, 1990; Rombach, 1986). Ett frukt-