Solidaritet med undantag - Försäkringskassan

6
Solidaritet med undantag
Ingela Thalén
Tack för inbjudan till det årliga och spännande mötet mellan forskare,
samhällsdebattörer, myndigheter och förtroendevalda
Solidaritet med undantag är det möjligt och vad är ett undantag?
För mig är svaret på den första frågan självklart – vår solidaritet
får inte ha undantag. Men jag är också plågsamt medveten om att
det idag finns de som är undantagna. Ensamförsörjare, äldre med
stort behov av stöd och låg pension, barn i skolor utan god kvalitet,
ohälsans offer, hemlösa och människor fast i missbruk är satta
på undantag vad gäller solidariteten med och från oss andra.
Och så länge det förhåller sig så att några är satta på undantag så
är för mig politikens huvuduppgift att röja undan de hinder som
finns för att alla ska omfattas av den solidaritet och välfärd som
de flesta av oss tar för självklar.
En slutsats jag tycker att man kan dra efter det hårda 90-talet är att
det trots allt finns en generella välfärd kvar som en stabil grund för
utvecklingen i samhället. Jämfört med många andra länder har vi
små inkomstklyftor. Vi har en hög medelålder, låg spädbarnsdödlighet
och generellt sett en god hälsa. Vi har en hög utbildningsnivå,
låg arbetslöshet och en familjepolitik som många längtar efter.
Vi har också ett stabilt pensionssystem.
Men det finns många viktiga frågor att lyfta upp i en debatt om
solidaritet med undantag. Jag väljer som utgångspunkt arbetslivets
villkor och ohälsans utveckling och dess koppling till barn
och familj.
Men jag vill börja med att ta sats i de utmaningar som ligger i den
demografiska utvecklingen. 2005 kommer den första årskullen av
fyrtiotalisterna att gå i ålderspension –om de inte arbetar till 67
förstås. Detta innebär stora förändringar och kommer verkligen att
innebära att solidariteten inte får sättas på undantag.
Åren därefter fortsätter pensionsavgångarna i strid ström, och