Solidaritet med undantag - Försäkringskassan
Solidaritet med undantag - Försäkringskassan Solidaritet med undantag - Försäkringskassan
teringar och partiella rekonstruktioner, men det handlar om att anpassa de rådande systemen till förändrade ekonomiska förutsättningar. Nedskärningarna har följaktligen ägt rum i ett systembevarande syfte; det har handlat om att rätta munnen efter matsäcken. En annan tolkning är att dessa justeringar snarare är ett uttryck för en medveten och successiv nedmontering av välfärdsstaten. Utan att det sägs rent ut handlar det om att steg för steg dra tillbaka vissa av de åtaganden som funnits. De nedskärningar som var för sig kan betraktas som marginella är således, om de ses sammantagna, ett uttryck för de små stegens systemskifte. Endast så kan man reformera ett system som åtnjuter ett starkt folkligt stöd. Sociologen Stefan Svallfors har argumenterat för den senare tolkningen. Vad vi i svensk politik sett prov på under 90-talet är enligt Svallfors motsatsen till en smygande universalism – nämligen en smygande selektivisering. Genom de gradvisa nedskärningarna av de generella välfärdsprogrammen sker en successiv kvalitetsförsämring av den generella välfärden, menar han. Såväl de offentliga tjänsterna som socialförsäkringarna försämras alltså, vilket gör dem allt mindre intressanta för de mer etablerade delarna av befolkningen. Avtalsförsäkringar och privata försäkringar blir nödvändiga komplement för denna kategori, annars kan inte principen om levnadsstandardsskyddet upprätthållas på ett tillfredsställande sätt vid sjukdom, åldrande och arbetslöshet. Privata skolor framstår på motsvarande sätt som ett alltmer lockande alternativ när det offentliga skolsystemets kvalitet försämras. Mönstret kan bli det samma inom vård- och service. Den fråga som ligger i förlängningen i ett sådant scenario är hur länge dessa ”mer etablerade” personer är beredda att betala dubbelt – dels för en offentlig verksamhet som de inte vill eller behöver utnyttja, dels för de privata alternativ som de i stället använder sig av. Resonemanget är akut när det gäller socialförsäkringarna när man frångår inkomstbortfallsprincipen, mindre akut när det gäller skola, vård och omsorg där man med särskilda checklösningar ger alla samma möjlighet att välja mellan privata och offentliga alternativ. 45
Också den danske sociologen Gösta Esping-Andersen tar fasta på detta senare perspektivet – det ”små stegens systemskifte” – när han i ett av sina senare arbeten reflekterar om välfärdsstatens framtid. Utgångspunkten hos Esping-Andersen är hur de värden som välfärdsstaten baseras på skall kunna upprätthållas när välfärdsstatens traditionella institutionella förutsättningar hotas. Välfärdsstaten måste genomgå en omfattande förändring, menar han, och tar fasta på vad som är välfärdsstatens kärna: jämlikhet och riskreducering. Ojämlikhet är i praktiken omöjlig att undvika, konstaterar han. Vad som krävs är ett omtänkande när det gäller fördelning och rättigheter. Man kan acceptera skillnader under vissa omständigheter om målsättningen är att undvika ojämlikhetens kumulativa effekter. Ty det är när ojämlikheter läggs till varandra som de förstärker varandra och leder till utslagning och social marginalisering. Det är detta, menar han, som till varje pris måste undvikas. Och för att detta skall ske krävs att man optimerar möjligheterna för de utsatta individerna att själva ta ansvar för sina liv – vilket i sin tur förutsätter ett omtänkande i synen på vad välfärdsstaten är. Politiska och institutionella mekanismer som försvårar ett sådant omtänkande måste brytas ned. Av legitimitetsskäl kräver detta helt nya politiska koalitioner, annars kommer inte en ny ordning att kunna etableras. 46 Framtiden Det är ett känt faktum att medborgarna uppskattar de välfärdspolitiska programmen. Undersökning efter undersökning har kunnat belägga detta förhållande. I Sverige tycks stödet för välfärdsstaten vara särskilt stort. Enligt hypotesen om den smygande universalismen är stödet alltså av närmast oåterkallelig natur. Genom att dra in medelklassen i de olika förmånssystemen gör man välfärdsstaten oangripbar. För den stora majoriteten uppstår ett starkt behov av de tjänster och trygghetssystem som tillhandahålls. Välfärdsstaten blir enligt detta resonemang som en sorts narkotika: ju mer man använder sig av den, desto större behov får man av den. Enligt en helt annan teori bär dock välfärdsstaten på fröet till sin egen undergång. Ju mer framgångsrik den är ur verkningssynpunkt
- Page 1 and 2: Solidaritet med undantag Rapport fr
- Page 3 and 4: © 2002 Försäkringskasseförbunde
- Page 5 and 6: 4 Förord Ännu ett uppskattat semi
- Page 7 and 8: 6 Solidaritet med undantag Ingela T
- Page 9 and 10: Dessutom ser vi idag en oerhört st
- Page 11 and 12: Arbete har därför inletts på bre
- Page 13: veckan ge generaldirektör Anna Hed
- Page 17 and 18: 16 Demokrati, socialt kapital och f
- Page 19 and 20: socialt isolerade individualister.
- Page 21 and 22: I SOM undersökningarna har sedan 1
- Page 23 and 24: 22 Om betydelsen av att kunna lita
- Page 25 and 26: tiskhet. I grundlagen finns stadgat
- Page 27 and 28: Ett andra exempel på detta är den
- Page 29 and 30: 6,0 i den grupp som har erfarenhet
- Page 31 and 32: 30 En socialiserande process? Vad
- Page 33 and 34: tik som präglar Demokratiutredning
- Page 36 and 37: Välfärdsstaten utmaningar och dem
- Page 38 and 39: Svårt att förändra välfärdsins
- Page 40 and 41: varje givet beslutstillfälle har a
- Page 42 and 43: Staten och marknaden intar i denna
- Page 44 and 45: inom sjuk- och hälsovård, äldreo
- Page 48 and 49: desto svårare får den att överle
- Page 50: Liebfried, S. & Pierson, P. (1995),
- Page 53 and 54: 52 Den nya ekonomin Urban Herlitz N
- Page 55 and 56: Den industriella revolutionen och t
- Page 57 and 58: Jag tycker det förtjänar att påp
- Page 59 and 60: Freemans översikt avsåg den kapit
- Page 61 and 62: halvledarchips, programkoder, filmm
- Page 63 and 64: Nu är det inte alldeles ovanligt a
- Page 65 and 66: Åtskillnaden av utbildning i vårt
- Page 68 and 69: Kvalitet som ultimatum Eva Bejerot
- Page 70 and 71: organisationer: Att tillfredställa
- Page 72 and 73: art perspektiv för att studera kva
- Page 74 and 75: se ännu mer av denna typ av mätni
- Page 76 and 77: känslan ökar och arbetsglädjen i
- Page 78 and 79: med detta slutligen förvandlas til
- Page 80: Hasenfeld Y (1983). Human Service O
- Page 85 and 86: 84 Arbetsmarknadspolitiska utmaning
- Page 87 and 88: 86 Problem med att identifiera mål
- Page 89 and 90: Det finns ännu inga utvärderingar
- Page 91 and 92: finna ett arbete är som störst ti
- Page 93 and 94: Referenser Agell J & P Lundborg (19
Också den danske sociologen Gösta Esping-Andersen tar fasta på<br />
detta senare perspektivet – det ”små stegens systemskifte” – när<br />
han i ett av sina senare arbeten reflekterar om välfärdsstatens<br />
framtid. Utgångspunkten hos Esping-Andersen är hur de värden<br />
som välfärdsstaten baseras på skall kunna upprätthållas när välfärdsstatens<br />
traditionella institutionella förutsättningar hotas.<br />
Välfärdsstaten måste genomgå en omfattande förändring, menar<br />
han, och tar fasta på vad som är välfärdsstatens kärna: jämlikhet<br />
och riskreducering. Ojämlikhet är i praktiken omöjlig att undvika,<br />
konstaterar han. Vad som krävs är ett omtänkande när det gäller<br />
fördelning och rättigheter. Man kan acceptera skillnader under<br />
vissa omständigheter om målsättningen är att undvika ojämlikhetens<br />
kumulativa effekter. Ty det är när ojämlikheter läggs till varandra<br />
som de förstärker varandra och leder till utslagning och<br />
social marginalisering. Det är detta, menar han, som till varje pris<br />
måste undvikas. Och för att detta skall ske krävs att man optimerar<br />
möjligheterna för de utsatta individerna att själva ta ansvar för<br />
sina liv – vilket i sin tur förutsätter ett omtänkande i synen på vad<br />
välfärdsstaten är. Politiska och institutionella mekanismer som<br />
försvårar ett sådant omtänkande måste brytas ned. Av legitimitetsskäl<br />
kräver detta helt nya politiska koalitioner, annars kommer inte<br />
en ny ordning att kunna etableras.<br />
46<br />
Framtiden<br />
Det är ett känt faktum att <strong>med</strong>borgarna uppskattar de välfärdspolitiska<br />
programmen. Undersökning efter undersökning har kunnat<br />
belägga detta förhållande. I Sverige tycks stödet för välfärdsstaten<br />
vara särskilt stort. Enligt hypotesen om den smygande universalismen<br />
är stödet alltså av närmast oåterkallelig natur. Genom att<br />
dra in <strong>med</strong>elklassen i de olika förmånssystemen gör man välfärdsstaten<br />
oangripbar. För den stora majoriteten uppstår ett starkt behov<br />
av de tjänster och trygghetssystem som tillhandahålls. Välfärdsstaten<br />
blir enligt detta resonemang som en sorts narkotika: ju<br />
mer man använder sig av den, desto större behov får man av den.<br />
Enligt en helt annan teori bär dock välfärdsstaten på fröet till sin<br />
egen undergång. Ju mer framgångsrik den är ur verkningssynpunkt
Change language