Solidaritet med undantag - Försäkringskassan

Staten och marknaden intar i denna modell en något mindre central
roll.
Variationerna i den ”välfärdsmix” som tillhandahålls medborgarna
är fortfarande stora mellan olika länder, men såväl de totala
välfärdsutgifterna som den offentliga andelen av dessa utgifter har
ökat i de flesta länder. Framförallt i Sydeuropa har det ägt rum
ökade (offentliga) välfärdssatsningar under de senaste två decennierna.
Alltjämt är det de kontinentala och skandinaviska välfärdsstaterna
som det relativt sett satsas mest offentliga resurser på
välfärd.
Åtskillig forskning har ägnats åt att söka förklara skillnaderna i de
olika modellernas ”välfärdsmix”. Man har uppmärksammat sociala
strukturer i det förindustriella samhället, hur de politiska institutionerna
utformats, graden av homogenitet bland befolkningen,
men även kulturen i stort och värderingsförändringars inverkan –
hur aktörer i olika system vid vissa tidpunkter tycks vara mer benägna
att ta till sig nya idéer än andra – har varit föremål för forskarnas
intresse. Noterbart är att vissa centrala välfärdspolitiska
institutioner – exempelvis socialförsäkringssystem – har introducerats
i samtliga modeller, vid delvis olika tidpunkter. Skillnaderna
sammanhänger med att det, redan innan sådana offentliga system
infördes, fanns betydande sociala skyddsnät i flertalet länder.
Kyrkan i de katolska länderna tog sålunda tidigt ett stort ansvar för
medborgarnas välfärd och i de skandinaviska länderna tog kommunerna
ett motsvarande ansvar.
I sammanhanget finns även anledning att anknyta till den statsteoretiska
diskussion som förs inom den moderna välfärdsstatsforskningen.
I denna har bland annat den amerikanska historikern Theda
Skocpol framlagt tesen att ett av skälen till att vissa västländer
expanderat den offentliga sektorn mer än andra förklaras av den
historiskt ärvda karaktären på de olika staterna. I de länder där
staten vid 1900-talets början allmänt var korrumperad (till exempel
USA) eller administrativt svag (Storbritannien) eller auktoritär
(som i Sydeuropa), såg även radikala vänsterpolitiker med stor
misstänksamhet på möjligheten att använda staten som ett instru-
41