Solidaritet med undantag - Försäkringskassan

individnivå vet vi att medan förtroendet för politikens representativa
sida är lågt är individernas förtroende för genomförandesidan
högt.
Vad har detta då för samband med den mellanmänskliga tilliten.
Hur kan vi skapa en teori som kan förklara den kausala mekaniken
mellan grad av korruption i den offentliga förvaltningen
och graden av mellanmänsklig tillit. Förslagsvis ser den ut enligt
följande (Rothstein 2000b):
1. Om offentliga tjänstemän i ett samhälle är kända för att vara
korrumperade, kommer medborgaren att dra slutsatsen att även
personer som enligt lag skall agera i allmänhetens tjänst inte är att
lita på, och därför kan man inte heller lita på ”de flesta människor”.
2. Vidare kommer medborgaren att dra slutsatsen att de flesta
människor som finns i ett sådant samhälle med korrupta tjänstemän,
för att erhålla vad de anser rättmätigt, måste engagera sig
i bestickning, mutor och olika former av nepotism. Således är
därmed “de flesta andra människor” inte att lita på.
3. För att själv kunna verka i ett sådant samhälle måste medborgaren,
trots att hon eller han moraliskt kan tycka det är fel,
också börja syssla med mutor, bestickning och nepotism. Och eftersom
man då själv inte “är att lita på”, varför skall då andra vara
att lita på.
Denna treställiga sociala mekanik är ett försök att förklara hur ett
samband på mikronivå mellan graden av korruption i ett samhälle
påverkar den mellanmänskliga tilliten. Frågan är, finns det några
belägg för en sådan teori på mikronivå. Svaret är att det åtminstone
finns klara indikatorer från SOM-undersökningarna som pekar
i hypotesens riktning.
För det första finns det ett positivt samband mellan graden av
förtroende för t ex polis och domstolar och graden av förtroende
för andra människor, även då man kontrollerar för bakgrundsvariabler
som ålder, utbildning och ekonomiska tillgångar (Rothstein
2000b).
25