Solidaritet med undantag - Försäkringskassan

studerar. Även när det gäller antalet barn som får del av barnomsorgen
är det rimligt att tala om expansion under 1990-talet. Antalet
barn med någon form av barnomsorg (förskola/daghem, familjedaghem
eller fritidshem/skolbarnsomsorg) ökade från
532 000 till 720 000 barn mellan åren 1990 och 1999, medan andelen
med barnomsorg bland 3-6-åringarna ökade från 64 till 82
procent och bland 7-9-åringarna från 49 till 63 procent. Barnomsorgen
har med andra ord gått mot ökad universalism och ökad tillgänglighet
under 1990-talet. Den starka utbyggnaden har också
inneburit en minskad skiktning när det gäller olika sociala gruppers
tillgång till barnomsorg: 1982 hade 44 procent av LO-anslutna
föräldrar sina barn i den offentligt subventionerade barnomsorgen
jämfört med 79 procent av SACO-föräldrarna. 1995 hade
andelen bland LO-föräldrarna ökat till 63 procent, medan andelen
bland SACO-föräldrarna var i stort sett oförändrad (82 procent)
(LO 1996).
Under 1990-talet skedde också en institutionell förskjutning inom
den offentligt subventionerade barnomsorgen på så vis att privat
driven barnomsorg ökade, framför allt inom förskoleverksamheten
där andelen barn daghem/förskolor i privat regi ökade från 5
till 15 procent mellan 1990 och 1999. Mellan 1993 och 2000 ökade
andelen privat anställda från 4 till drygt 10 procent, se Figur 2.
Figur 2. Barnomsorg: andel anställda i privat regi
Procent
14
12
10
8
6
4
2
0
1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000
Källa: Trydegård 2001, Figur 2.
Vinstsyftande
Icke vinstsyftande
151