Solidaritet med undantag - Försäkringskassan

Inom samhällsvetenskapen är det alltid tillrådligt att vara försiktig
med att tolka tidsmässiga samband som orsakssamband. Det är
emellertid svårt att se andra faktorer än resursuttunning och organisatoriska
förändringar som förklaringar till de negativa arbetsmiljötrender
som observerats på välfärdstjänsteområdet. En rimlig
hypotes är därför att 1990-talets resursåtstramningar och den
stora mängden organisationsförändringar har haft betydelse för
den negativa arbetsmiljöutvecklingen, som i sin tur har haft betydelse
för ökningen av arbetsmiljörelaterade besvär och sjukfrånvaro
inom samma yrkesgrupper. Det är vidare rimligt att tänka sig
att försämrad arbetsmiljö och ökad sjukfrånvaro även har betydelse
för tjänsternas kvalitet, och att personalens arbetsförhållanden
därmed är en välfärdsfråga också för tjänsternas användare. Vidare
kan man, med stöd av framför allt omsorgsforskning, anta att
det finns ett dubbelriktat samband mellan arbetsmiljö och tjänsternas
kvalitet: bristande möjligheter att leva upp till verksamheternas
mål eller de egna ambitionerna är inte bara en välfärdsfråga
för den som får del av tjänsterna. En känsla av otillräcklighet i
förhållande till patienten, eleven, hjälptagaren kan vara väl så
belastande för personalen som mer traditionella arbetsmiljöproblem. 3
150
Barnomsorg – både resursuttunning
och ökad universalism 4
Den svenska barnomsorgspolitiken har sedan länge som mål att
underlätta för föräldrar att kombinera föräldraskapet med förvärvsarbete/studier
och samtidigt stimulera barnens utveckling
genom pedagogiska insatser och bidra till att utjämna skillnader
i uppväxtvillkor för barn i olika befolkningsgrupper.
Barnomsorgens utveckling under 1990-talet kan beskrivas i termer
av både expansion och åtstramning. Lagstiftningsmässigt är det
rimligt att tala om en expansion. Det offentliga åtagandet vidgades
i och med att kommunerna från 1995 fick en förstärkt skyldighet
att utan oskäligt dröjsmål tillhandahålla plats till alla barn
mellan ett och tolv års ålder vars föräldrar förvärvsarbetar eller
3 Se till exempel Aronsson & Astvik 1994, Næss & Wærness 1996, Gustafsson & Szebehely
2001.
4 Detta avsnitt bygger huvudsakligen på Christina Bergqvists och Anita Nybergs bidrag till kommittén
(SOU 2001:52).”