Solidaritet med undantag - Försäkringskassan

anlönen ökade med omkring 20 procent mellan åren 1991 och
2000. Lönerna ökade dock mest bland de högavlönade, vilket
bland annat kan förklaras genom stigande lönepremier för anställda
med chefsansvar. Det faktum att lönerna ökade mest bland de
högavlönade innebar i sin tur att lönespridningen ökade, vilket är
en fortsättning på en trend som observerades redan under 1980talet.
Orsakerna till den ökade lönespridningen är ännu långt ifrån klarlagda
och olika forskare har anlagt olika perspektiv på detta problem.
Enligt de analyser som utförts inom ramen för Kommittén
Välfärdsboksluts arbete tycks de ökade löneskillnaderna i Sverige
inte kunna förklaras med att tillgången på välutbildad arbetskraft
har varit begränsad i förhållande till arbetsgivarnas efterfrågan.
Tvärtom finns tecken som tyder på att arbetskraftens utbildningsnivåer
under en längre period har ökat mer än vad jobbens utbildningskrav
har gjort. Denna trend av växande överkvalificering
eller överutbildning av de anställda har fortsatt under 1990-talet.
Denna observation går på tvärs mot den ofta antagna föreställningen
att det moderna arbetslivet har kommit att ställa högre krav på
kvalifikationer än vad de anställda kan uppfylla.
En annan viktig iakttagelse är att löneskillnaderna mellan olika
branscher och sektorer har ökat under 1990-talet. De offentliganställdas
genomsnittslöner har utvecklats sämre än de privatanställdas
under en längre period (åtminstone sedan slutet av 1960-talet)
och denna trend har fortsatt under 1990-talet. Offentliganställda
tjänade år 2000 i genomsnitt nästan 16 procent mindre än privatanställda
med samma antal utbildningsår och förvärvsarbetsår. År
1991 var motsvarande löneskillnad mellan offentligt och privat
anställda knappt 12 procent. Sammantaget har alltså de anställda
i den offentliga sektorn, vilka till övervägande del är kvinnor,
drabbats av två problematiska utvecklingstendenser i arbetslivet
under 1990-talet. Dels har de kommit att erfara större stress i arbetet
(se ovan), dels har deras relativlöner försämrats. Sålunda har
de offentliganställdas arbeten i jämförelse med de privatanställdas
försämrats under 1990-talet, såväl arbetsmiljömässigt som lönemässigt.
138