Humanistisk psykologi - grundtankar

Humanistisk psykologi - grundtankar
Grundtankar inom det humanistiska perspektivet
1. Det finns ingen determinism – ingenting i tillvaron är förutbestämt dvs. individen är fri
att bilda sin egen personlighet, men därmed också ansvarig för sina val och handlingar.
Humanistiska psykologin ställer sig därmed kritisk till psykoanalysens och behaviorismens
vetenskapliga ideal, där determinism är i fokus dvs. allt följer ett mönster av orsak och
verkan.
2. Det finns ingen given och gemensam mänsklig natur dvs. människan är inte ett
föremål utan UNIK, HELHETSPRÄGLAD och ODELBAR. Vårt liv är ej förutbestämt, ej
styrt utav allmänna lagar, utan människan är fri att påverka och förändra – vi är unika. De ser
till hela individen inte bara delar av människan. Med odelbar menas att alla dimensioner
verkar i alla delar (naturvetenskapen beskriver delar) tex. kött, blod, ande, själ – alla delar – är
lika viktiga.
3. Det finns ingen absolut given sanning – människan är ett medvetet upplevande väsen
dvs. hon erfar/upplever/känner själv verkligheten. Människan tolkar information utifrån
sina behov men även utifrån erfarenheter, kunskaper och förväntningar. Utifrån våra
upplevelser och tolkningar om verkligheten fattar vi beslut om hur vi ska handla i olika
situationer. Visst påverkar miljön/omgivningen oss som beteendeperspektivet anser, även
arvet är viktigt men det som är mest betydande är vår upplevelse av vår situation (den
individuella miljön), och den skiljer sig från individ till individ.
4. Det finns inga absoluta värden dvs. människan är varken god eller ond, feg eller
modig utan skapar själv sina värden via sina val och handlingar. Detta medför att
människans tankar och handlingar är MÅLINRIKTADE och AVSIKTSBESTÄMDA.
5. Drivkraften är strävan efter självförverkligande. Humanistisk psykologi vänder sig
emot allt i samhället som t.ex. krångliga lagar och orättvisor som hindrar människan från att
förverkliga sig själv.
6. Utgår från den friska människan – kritiserar psykoanalysen för att fokusera på den
”sjuka” människan.
7. Optimistisk människosyn – människan föds med en frihet att själv välja, med inneboende
möjligheter att förändra och påverka sin situation och kapabel att lösa problem utifrån sin
förmåga och förutsättning.
8. Individen är ansvarig för sina handlingar – även om vi får törnar i livet (t.ex. under
barndomen) kan vi inte skylla bort vårt eget ansvar (i detta fall skylla på
barndomsupplevelser). Vi kan välja hur vi ska förhålla oss till vår situation tex. antingen bli
feg eller modig, se oss som offer för situationen eller inte, acceptera vår situation eller inte.
Valet är fritt, att inte välja är också ett val. J. P Sartre, frontfigur inom existentialismen
uttryckte detta så här: ”Man kan inte bestämma vad andra gör mot en, men man kan
bestämma hur man ska hantera det” J. P Satre.
Rogers personlighetsteori:
Rogers personlighetsteori vilar på två begrepp; organism och upplevelsevärld. Han såg
människan som organism; en psykisk och fysisk helhet. Organismen är platsen för alla
erfarenheter och upplevelser (tankar, känslor och minnen). Upplevelsevärlden är individens
referensram och de upplevelser (tankar och känslor) individen tar in. Upplevelsevärlden är
känt endast för individen själv men kan bli känt för en annan människa genom empati och
inlevelse. Om man vill förstå människans inre så måste man alltså tränga sig in i hennes
upplevelsevärld. Därför lade Rogers ett stort intresse just för människans upplevelsevärld och
försökte konstruera ett teoribygge kring just detta.
Upplevelsevärlden

Vår upplevelsevärld består utav OMEDVETNA och MEDVETNA upplevelser
1. Medvetna upplevelser det vi är medvetna om.
2. Omedvetna upplevelser en del upplevelser är inte lika viktiga för oss och därför
uppmärksammar vi dem inte tex. om jag är singel och går på fest spanar jag in alla killar och
ser inte tjejerna, är jag biltokig spanar jag in olika bilsorter men lägger inte märke till vem
som går förbi på trottoaren osv. Vi gör med andra ord ett urval i vår perception; en del
material blir medvetet annat omedvetet. Ett annat allvarligare skäl till varför vissa upplevelser
blir omedvetna är att det finns en inkongruens mellan den inkommande informationen och vår
självbild (självet) alternativ inkongruens mellan vårt idealsjälv och vår självbild. Låter det
krångligt? Här följer en förklaring till några viktiga begrepp i Rogers teori.
Ursprunglig jagbild
Alla människor föds med en sund narcissism dvs älskar sig själv. Detta jag är till en början
fritt från förväntningar men i takt med att barnet växer utvecklas en självbild hos barnet.
Självbild (självet)
Är den uppfattning vi har om oss själva. Självet utvecklas i takt med att vi växer och är socialt
bestämd. Det byggs gradvis upp under barnets utveckling genom intryck från de reaktioner
som barnet möter från föräldrar och andra personer i omgivningen. Eftersom människan har
ett medfött behov av att bli accepterat och älskat av andra blir barnet/individen uppmärksam
på vad andra tycker och tänker. Därför tvingas barnet ibland förneka vissa känslor och tankar
eftersom dessa inte accepteras.
Idealbild
Den del av jaget kallar Rogers för idealsjälv vilket är den person man skulle vilka vara tex.
Madonna, prinsessa, god mamma, bra polis etc.
Kongruens
Innebär överensstämmelse mellan våra upplevelser och vår självbild, men även mellan vår
självbild och vår idealbild. Råder det kongruens hos individen är den fullt fungerande,
harmonisk, mogen och anpassad. En individ med kongruens accepterar alla erfarenheter och
upplevelser utan att känna hot eller ångest oavsett vad det handlar om. En kongruent person
tänker realistisk, har god kontakt med sitt sanna jag, sanna känslor och kan därför skapa goda
relationer med andra människor.
Inkongruens
Uppstår om våra tankar och känslor (upplevelser) inte stämmer överens med vår självbild.
Detta kan ge ångest, spänning och rädsla och blir därmed hotfull för individen. Risk finns att
personen utvecklar en neuros och i värsta fall en psykos. Grunden till inkongruens läggs i
barndomen. Om barnet inte får villkorslös kärlek från sina föräldrar, uppstår inkongruens.
Rogers ansåg att upplevelser alltid är subjektiva, alltså tolkade och färgade av den individ som
upplever en händelse. Vi längtar alltid efter nya, positiva upplevelser, men vad vi menar med
positiva upplevelser är inte alltid vad resten av samhället anser vara positivt. Därför blir det
emellanåt en konflikt mellan individens önskningar och samhällets normer och regler. Vi har
en tendens att förneka och förvränga de upplevelser som skapar inkongruens.
Ex 1. en kvinna vars självbild är en ”god mor” kan ej acceptera sina aggressiva känslor mot
sina barn. Hon kan förneka sina känslor med att ”jag är ej arg på barnen, jag är bara trött”.
Ex. 3. Om man anser sig vara en person som inte kan hata andra kommer man att känna
ångest varje gång hatfyllda känslor uppstår hos en, med ett förnekande till följd, ”Näh, jag
tycker inte illa om henne”.

Ex. 4. Eller förvränger vi upplevelserna; en elev som ser sig totalt värdelös på idrott kommer
förmodligen att bortförklara idrottslärarens beröm med att säga att han/hon driver med mig,
eller att läraren har ”noll koll”.
Ex. 5. En polis kan få lust att göra något olagligt. Dessa känslor/tankar är oförenliga med
personens självbild, vilket innebär att de förnekas eller förvrängs.
Självets utveckling
Även om den humanistiska psykologin inte såg barndomsupplevelser som viktigast ansåg
Rogers det nödvändigt att göra en utflykt till barndomen. Drivkraften för oss människor är
enligt Rogers, främst behovet av att känna uppskattning, kärlek och självaktning. Upplevelsen
av dessa behov grundläggs i barndomen. Om dessa är positiva utvecklas en harmonisk,
självständig, mångsidig och social personlighet som är sann mot sig själv. Om man under
uppväxten ständigt fått höra att man inte duger, alltid gör fel, är dum utsätts man för något
som strider med ens ursprungliga jagbild, man tvingas då förvränga sin jagbild för att bli
uppskattad och accepterad. Detta kan leda till ångest och psykiska problem.
Villkorslös kärlek
Uppskattning och uppmuntran behövs för att bygga upp en god självbild. Ett barn som blir
villkorslöst älskat dvs. älskat för den det är och inte för det barnet gör, och känner sig älskat
trots tillkortakommanden får en bättre kongruens överensstämmelse mellan självbilden och
upplevelsevärlden, själbilden och idealbilden och behöver därmed inte förneka och förvränga
några upplevelser. Det är skillnad på att säga ”Jag tycker inte om dig när du gör så” och ”Jag
tycker inte om att du gör så”. Det förstnämnda uttalandet innebär att föräldern ställer villkor
för att älska barnet. När föräldern istället säger att hon/han inte tycker om barnets beteende,
fördömer inte föräldern barnet som sådant. Rogers märkte dock att många föräldrar har en
tenens att omforma och påverka barnen så att de ska uppfylla föräldrarnas egna behov och
förväntningar t.ex. en förälder som själv önskade bli duktig golfspelare men aldrig blev det,
ställer nu höga krav och förväntningar på att barnet ska bli Tiger Woods, Annika Sörenstam.
Kärleken blir då villkorlig. Vi tar på oss en mask och försöker leva upp till någon/något vi
inte är eftersom vi är rädda för att inte bli älskade och uppskattade för den vi är, rädda att visa
vårt sanna jag. Enligt Rogers måste man våga ta risken att vara sig själv, att ta av sig sin
mask. Tar man av sig masken och visar sitt riktiga ansikte kommer man att upptäcka att andra
visar kärlek för den man innerst inne är. Detta generar äkta upplevelser. Det viktigaste för vår
psykiska hälsa är enligt det humanistiska perspektivet att vi vågar ta steget mot att erkänna
och visa de känslor vi faktiskt har.