Ladda ner numret som PDF - Tidskriften MANA

Antirasistisk tidskrift #2 2011 60 kronor 

MANA 

VÄRLDEN EFTER 11/9 

TERRORISM ♥ MIGRATION 

DEN MUSLIMSKA KVINNAN 

KVINNOR GIFTA MED DANSKAR 

CENSURERAD ANTIRASIST TAR TILL ORDA 

WWW.TIDSKRIFTENMANA.SE

i 

Air FinlAnd introducerAr 

MAss deportAtion clAss! 

Air Finland erbjuder nu möjligheten att resa i Mass Deportation Class! 

Detta sker i samarbete med svenska staten* och Migrationsverket och 

innebär gratis** gruppresor till Baghdad för alla irakier som inte fått 

uppehållstillstånd! Missa inte detta förmånliga erbjudande! 

Oy Air Finland Ltd är ett finskt flygbolag grundat i januari år 2002. 

Bolaget ägs av 5 finländska proffs inom luftfart, finansiering och 

turismmarknadsföring. Vi är ett semester- och deportationsflygbolag. 

Våra kunder är semesterresenärer som köper våra flyg direkt på vår 

webbtjänst eller från auktoriserade resebyråer. Dessutom använder 

researrangörer som Migrationsverket våra flyg i paketresor, för att 

kunna garantera flyg av god kvalitet och service på kundernas eget språk. 

Vid behov erbjuds även poliseskort! 

Hittills under 2011 har ca ett plan i månaden gått från Stockholm eller 

Göteborg till Baghdad, mer eller mindre fullsatta med ofrivilliga resenärer 

som äntligen ska få komma hem. Vissa har vistats i Sverige i 10 år och har 

hunnit bygga upp sina liv i det svenska samhället, men nu får de äntligen 

chansen att återvända dit de hör hemma. Vårt motto är: En nation, en ras! 

a 

http://airfinland.wordpress.com/ 

Skrattgropar 

Ny diktbok av Mauritz Tistelö 

Mauritz Tistelö utkommer nu med andra boken i Den okända 

trilogin "Skräckpolska". I ”Skrattgropar” ställs våra bilder mot 

varandra, vi möts i ovana situationer, våra självbilder ifrågasätts 

och när vi går hem märker vi att vi är 

många som går längs stigen. 

Beställ boken på www.fabuc.com 

eller www.troglodyt.com 

50 kr + porto 

Tidskriften MANA bevakar och diskuterar 

samhälle, politik och kultur ur ett anti- 

rasistiskt perspektiv. MANA är en religiöst 

och partipolitiskt obunden tidskrift som 

kommer ut med 4 nummer per år. 

ANSVARIG UTGIVARE: 

Florencia Rovira Torres 

TEMAREDAKTÖR: 

Catherine Holt 

REDAKTIONSSEKRETERARE: 

Natacha López 

ART DIRECTOR: 

Jan Petterson 

BILDCHEF: 

Sarah Hirani 

REDAKTION: 

Nadia Mazzoni, Catherine Holt, Jesper 

Klemedsson, Maja Sager, Emma 

Eleonorasdotter, Nazem Tahvilzadeh, Sarah 

Hirani, Serhat Daran, Katarina Lind, Rebecca 

Selberg, John Åberg, Florencia Rovira Torres, 

Leandro Schclarek Mulinari 

SKRIBENTER: 

Catherine Holt, Robert Olsson, Emma 

Söderman, Maria Holm, Florencia Rovira 

Torres, Leandro Schlarek Mulinari, Anna 

Björklund, Maria Holm, Sissela Nordling 

Blanco, Carlos Rojas, Maria Brendler- 

Lindqvist, Birgitta Vega, Sanna Vestin, 

Elinor Hermansson, Maja Sager, Ina Wood, 

Stefan de Vylder, John Åberg, Emma 

Eleonorasdotter. 

FOTOGRAFER: Maria Svensson, Yonas 

Millares, Gabriela Balbontin, Maria Holm, 

Tina Enghoff 

ILLUSTRATÖRER: Halfdan Livstræt Pisket, 

Tanja Metelitsa, Nadia Mazzoni, Sarah 

Katarina Hirani, Jan Petterson, Joe Sacco 

OMSLAG: Halfdan Livstræt Pisket, 

www.sygnok.tk 

ÖVERSÄTTNING: Abigail Sykes 

KORREKTUR: Björn Kumm 

TRYCKERI: Trydells 

ÄGARE: Föreningen tidskriften Mana 

PRENUMERATIONER: För prenumerationsärenden 

kontakta 

prenumeration@tidskriftenmana.se 

KONTAKT 

red@tidskriftenmana.se 

ADRESS: Mana, Sevedsgatan 10 A, 

214 45 Malmö. 

ISSN 1403-6886 

BANKGIRO: 221-6943 

Mana ©2011 

TEMASIDOR 20-33 

VÄRLDEN EFTER 11/9 

En ny värld har byggts på ruinerna från terrordådet den 

11 september 2001. Repressionen mot sociala rörelser har 

blivit hårdare, medborgerliga och mänskliga rättigheter har 

trampats ned och högre murar har rests mot flyktingar. 

Mana vill med detta nummer granska de nya rasistiska 

föreställningar och uttryck som har åtföljt ”kriget mot 

terrorismen”. 

09 – Våra liv – våran kamp! Carlos Rojas 

om varför man inte får överlämna förorternas 

öden i andras händer. 

10 – ”Synnerligen ömmande” används 

lagom ofta enligt utredare. Efter att 

begreppet humanitära skäl bytts ut mot 

”synnerligen ömmande omständigheter” har 

andelen asylsökande som får stanna, eftersom de 

klassas i denna kategori, sjunkit till sju procent av 

uppehållstillstånden. 

12 – Som man frågar får man svar. 

Journalisten Sanna Vestin analyserar regeringens 

kartläggning av asylkategorin ”synnerligen 

ömmande omständigheter”. 

14 – 16, 17 eller 18 år? Maria Brendler om 

UNHCR:s riktlinjer när det gäller åldersbestämning 

av ensamkommande flyktingbarn. 

16 – Konstpausen/ Remaking Art 

History. Mana presenterar den censurerade 

konstnären Yonas Millares. 

18 – Rapport från motståndet/ Det 

ockuperade Västsahara. Elinor 

Hermansson, från Nätverket för ett fritt Väst- 

sahara, om sina upplevelser i det ockuperade 

området. 

TEMA: VÄRLDEN EFTER 11/9 

22 – Högre murar efter 11 september. 

I kölvattnet av 11 september – med 

terrorhotet som uppenbart svepskäl – har redan 

restriktiva migrationslagar skruvats åt ytterligare. 

25 – Ett krig utan lagar. Ina Woods 

sätter in mordet på Bin Ladin i ett större sammanhang 

där alla som ses som terrorister och hela 

befolkningar avhumaniserats. 

WWW.TIDSKRIFTENMANA.NU 

28 – Kvinnoförtryckande muslimer 

& toleranta västerlänningar. En ny 

berättelse har tagit form under kriget mot 

terrorismen. Den utmålar muslimer och islam 

som kvinnoförtryckande medan västvärlden 

definieras som jämställd och tolerant. 

31 – en skön ny värld. Victorio Reyes från 

Albany, New York, om den ökade diskriminering 

och rasism som olika grupper drabbats av sedan 

terrorattentatet. 

32 – Terroriststämplade. USA:s korståg 

mot ”terrorn” har fått konsekvenser för sociala 

rörelser runtom i världen, bland annat för 

mapuchefolket i Chile . 

UTRIKES 

34 – I bärplockarnas land. Mana har 

träffat några av bärplockarna i den fattiga 

Chaiyaphumprovinsen i Thailand där flera av 

dem kämpar med att bli kvitt sina skulder. Och 

frågat: hur kommer det att gå i år? 

40 – De höjda matpriserna – en 

nödvändig kris. Nationalekonomen Stefan 

de Vylder förklarar varför en höjning av 

matpriserna är något att glädjas över. 

KULTUR 

42 – Kvinnor utan rättigheter. 

Intervju med fotografen Tina Enghoff, aktuell med 

en utställning om kvinnor som flyttat till Danmark 

för kärlekens skull och blivit offer för invandringspolitiken. 

46 – recensioner av bland annat Elfenbenskusten: 

en utmaning för FN och Afrika och Revolution 

i Egypten. 

03 

MANA 2 2011

AVRÄTTNINGEN 

AV BIN LADIN 

INA WOOD BESKRIVER 

HUR RASIFIERING OCH 

AVHUMANISERING HAR 

SKAPAT ETT KRIG UTAN 

LAGAR. 

24 

ATT KOMMA IN 

GENOM ETT NÅLSÖGA 

DEN NYA UTLÄNNINGSLAGEN 

HAR INTE GJORT DET LÄTTARE 

FÖR ASYLSÖKANDE ATT FÅ 

STANNA. 

10 

HUR VI ALLA BLIVIT 

TERRORISTER 

LEDARE 

Även om samhällsutvecklingen inte främst bör ses som en serie 

av händelser utan som resultatet av långsiktiga processer 

så finns det ändå ögonblick i historien som länge kommer att 

leva kvar i mänsklighetens kollektiva minne. Attacken mot 

World Trade Center och amerikanska försvarsdepartementet 

Pentagon den 11 september 2001 är ett av de ögonblicken – inte bara 

eller ens främst på grund av dess brutalitet, utan på grund av den 

samhällsutveckling som denna händelse möjliggjorde. Det är nu tio 

år sedan USA:s president förklarade sitt ”krig mot terrorn” som svar 

på attackerna. Detta krig fortsätter än i dag att skörda människoliv i 

Afghanistan och Irak. Men kriget förs även på hemmafronten. Västvärldens 

statsmakter och massmedier har underblåst en rädsla för 

terrorism – och likhetstecken har kommit att sättas mellan terroristen 

och muslimen. Rädslan för denna nya fiende har utnyttjats av 

statsmakter i väst och runt om i världen för att legitimera ett tillbakadragande 

av tidigare vunna medborgerliga och mänskliga rättigheter 

och en förnyad repression mot sociala rörelser. Detta har inte sällan 

skett i namn av försvar av påstått västerländska värderingar som 

tolerans eller jämställdhet. I detta nummer av Mana som går under 

temat ”Världen efter 11/9” vill vi undersöka denna sköna nya värld 

som har byggts på ruinerna av ett fruktansvärt terrordåd. 

Redaktionsmedlemmen Maja Sager inleder detta tema med ett 

reportage om förändringarna i migrationspolitiken sedan den 11 september. 

Hon har talat med forskare, advokater och aktivister i USA 

och Storbritannien som bekräftar bilden av hårdare migrationslagar 

i kölvattnet efter den 11 september. Detta har drabbat migranter i allmänhet 

och muslimska och arabiska migranter i synnerhet. 

Ina Woods fortsätter temat med att skriva om det rättsvidriga 

mordet på Usama Bin Ladin. Detta mord avslöjar enligt henne hur 

tidigare normer för hur krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten 

skall behandlas har satts på undantag. Denna utveckling har 

samtidigt åtföljts av en avhumanisering av dem som ses som terrorister 

och i förlängningen av hela befolkningar i Mellanöstern. 

TEXT:CATHERINE 

HOLT 

TEMAREDAKTÖR 

Woods upptäcker att ”kriget mot terrorismen” är en speciell sorts 

krig. Det är nämligen helt plötsligt inte längre ett krig när det gäller 

skyldigheten att följa internationellt erkända krigslagar. 

Rasismen är inte bara föreställningar eller strukturer. Den känns 

in på bara skinnet. Victorio Reyes, medborgare i USA med latinamerikanskt 

ursprung, skriver här i en krönika om den ökande rasismen 

i USA efter den 11 september och hur han möts med rädsla och 

misstänksamhet på flygplatsen på väg hem från Mexiko. Han frågar 

sig hur vi skall kunna bekämpa rasismen i en miljö av fylld av rädsla. 

I ”kriget mot terrorismen” har en ny fiende till västvärlden utmålats 

– muslimen. En nygammal diskurs där sociala problem ges kulturella 

eller religiösa förklaringar har fått vind i seglen – ett tydligt 

exempel på detta har varit synen på muslimska mäns förtryck och 

våld mot kvinnor. Undertecknad undersöker hur föreställningar om 

den muslimska kvinnan har gett legitimitet åt västvärldens nykoloniala 

intressen och vilka konsekvenser denna utveckling har fått för 

den feministiska kampen. 

I många länder har USA:s jakt på terrorism utnyttjats för att ge 

legitimitet åt en hård repression mot oppositionella grupper. Redaktionsmedlemmen 

och journalisten Leandro Schclarek Mulinari 

avslutar temat med att undersöka hur mapuche-folkets kamp i Chile 

har påverkats av ”kriget mot terrorismen”. Det nya internationella 

klimat som skapades efter den 11 september har utnyttjats av chilenska 

staten för att legitimera detta förtryck, och solidariteten med 

mapuches kamp har blivit svårare, när medierna lyckats framställa 

dem som terrorister. 

Mana vill med temat för detta nummer undersöka de nya rasistiska 

praktiker och föreställningar som har åtföljt ”kriget mot terrorismen”. 

Rasismen är ingenting nytt, men den förnyar sig ständigt. 

I kampen mot rasismen måste vi ständigt vara uppmärksamma på 

dess nya former och användningsområden. Manas förhoppning är 

att med detta nummer ge verktyg för att förstå den nya värld i vilken 

vi lever och kämpar. 

TILLBAKA I THAILAND 

REPORTAGE OM LIVET 

EFTER BÄRKATASTROFEN 

OCH OM VAD SOM 

KAN VÄNTA FRAMTIDA 

BÄRPLOCKARE. 

34 

KONST OM 

DE MEST UTSATTA 

UTSTÄLLNINGEN ”JAG ÄR 

INGENTING” SKILDRAR 

UTLÄNDSKA KVINNOR 

SOM BLIVIT SLAVAR HOS 

DANSKA MÄN. 

04 

05 

MANA 2 2011 MANA 2 2011 

CALAIS 

Fransk polis hindrar papperslösa från att äta 

I Calais finns omkring 200 papperslösa 

migranter. De flesta är på väg mot 

England, där de har släkt och det sägs 

finnas möjlighet till ett drägligt liv 

som papperslös. Rykten går även om 

chans till uppehållstillstånd. För dem 

som väntar på att en dag ta sig över 

Engelska kanalen har det skapats ett 

samhälle, vilande på ideella krafter 

som inte baseras på medborgarskap. 

Det är ett papperslöst samhälle vilket 

provocerar folkvalda politiker och har 

använts som incitament för att hålla 

en oproportionellt stor polisstyrka 

vars huvuduppgift är att omöjliggöra 

allt stöd till papperslösa i Calais. Under 

sommaren försvåras situationen 

ytterligare, eftersom de välgörenhets- 

organisationer som genom avtal med 

staden fått tillstånd att servera mat på 

hänvisade platser, har gått på semester. 

Folkkök från hela Europa sluter 

upp och organiserar matlag för människor 

som utan dessa ansträngningar 

skulle gått utan mat. Något så fundamentalt 

som tillgång till mat ses som 

en provokation av polis och den politiska 

makten. Med jämna mellanrum 

tvingas folkköken skaffa nya platser 

att servera maten på, eftersom polisen 

genomför massarresteringar i samband 

med måltiderna. Andra gånger 

förvägras människor att ta del av måltiderna 

genom att polisen förbjuder 

dem att vistas på platsen. 

Eftersom flyktingarna förvägras rätten 

till bostäder tvingas de söka sig till 

ockuperade hus, som många gånger 

utgör en ohälsosam miljö. Tidigare i 

våras tilltog polisens insatser för att 

göra situationen ohållbar för de omkring 

hundra personer som bodde i 

den största ockuperade byggnaden, 

Africa House. Internationella No 

Border-aktivister från hela Europa 

samlades för att kunna varna de boende 

för polisens räder, som oftast inträffade 

tidigt på morgonen då de 

flesta sov. De som inte hann fly upp 

på taken arresterades. Vid dessa räder 

greps också barn vilket inte sällan ledde 

till att de separerades från sina föräldrar. 

Africa House är i dag evakuerat 

och rivet. Kampen fortsätter 

42 

mellan politikernas nolltolerans gentemot 

stödet för de papperslösas 

struktur och människors strävan efter 

en dräglig tillvaro. I tider då Calais 

ska fungera som OS-by 2012, då OSturisterna 

får frikort över kanalen, talas 

det även om politikernas planerade 

”storstädning” för att stolt kunna 

visa upp sig på tv-skärmar världen 

över. Det mesta pekar på att Calais 

som OS-by kommer att bidra till ytterligare 

utsatthet för människor som 

i dag förvägras sina mest fundamentala 

rättigheter. 

Robert Olsson 

och Emma Söderman 

FOTO: MARIA SVENSSON

HISTORIKER OM KRAVALLERNA: ”VITA HAR BLIVIT SVARTA” DANSKT VÄNSTERPARTI MOT KLINIK FÖR PAPPERSLÖSA 

I efterdyningarna till kravallerna i England söker 

många svar på varför de inträffat. Olika teorier 

läggs fram. David Cameron pratar om kriminella 

och om hårda konsekvenser. Labour-ledaren Ed 

Miliband har till en början hållit med för att inte 

verka tolerant gentemot våld och plundring. Nu 

försöker han distansera sig från Cameron och kräver 

en offentlig utredning av händelserna och säger 

att det inte finns några enkla förklaringar – det går 

inte att avfärda händelserna som verk av kriminella 

utan man måste lyssna till människorna i de utsatta 

områdena för att förstå. 

En förklaring som har väckt starka känslor är 

DEN SVENSKA SJÄLVBILDEN MÅSTE UTMANAS PÅ PRIDE 

I takt med att hbtq-rörelsen tagit större plats i den 

offentliga debatten har dess bemötande förändrats. 

När det inte längre är lika rumsrent att vara öppen 

med sin homofobi och transfobi tar sig detta i stället 

uttryck i olika försök att avradikalisera sexualpolitiska 

och feministiska debatter. Pride har gått 

från att vara en hatad och förlöjligad festival till att 

bli en festival som från många håll kramas ihjäl i 

försök att upprätthålla en god nationell självbild. 

Genom att framställa Sverige som öppet, jämställt 

och tolerant osynliggörs den diskriminering som 

finns i Sverige. De frågor som stora delar av hbtq- 

historikern David Starkeys påstående att problemet 

är att ”vita blivit svarta”, ett uttalande som han 

framförde i BBC-programmet Newsnight. 

I programmet beskriver Starkey kravallerna som 

något ytligt, ”shopping med våld”, en förlängning av 

kommersialismen och vad som hänt är att en betydande 

del av ”chavs. [ett nedsättande ord för vit arbetarklassungdom] 

har blivit svarta, vita har blivit 

svarta” ”Ett specifikt slags våldsam, destruktiv, nihilistisk 

gangsterkultur har blivit mode” och har enligt 

Starkey anammats av vita och svarta, tjejer och 

killar. Övriga gäster i programmet ifrågasätter Starkeys 

uttalande och kallar dem förolämpande. 

rörelsen just nu kämpar för, som att få bort lagen 

om steriliseringstvång för transsexuella och kampen 

för en rättssäker asylprocess för att få ett slut 

på utvisningar av hbtq-flyktingar, hamnar gång på 

gång i skymundan, när medierna ska rapportera 

om fest liga Pride. Det passar inte riktigt in i den 

nationella självbilden att svenska staten för en politik 

som strider mot mänskliga rättigheter. 

Motviljan till allt som inte är en smekning medhårs 

blir också uppenbar, när myndigheter som Migrationsverket 

deltar i Pride med tält men tackar nej 

till inbjudan till en programpunkt som handlar om 

Faran med Starkeys uttalande är att det spär på 

existerande motsättningar i ett ”vi”- och ”dom”- 

samhälle. 

Att tala om en homogen svart kultur som i sig 

kriminell är rasistiskt. Men han har en poäng: kravallerna 

handlar inte om svarta eller vita utan det 

handlar om ett segregerat samhälle, mellan dem 

som har och dem som inte har och så länge politikerna 

inte vill inse det kommer det att fortsätta finnas 

en generation av ungdomar som inte ser någon 

framtid. 

Birgitta Vega 

just Migrationsverkets brister. Medverkan i Pride 

blir en enkel biljett för verket att hävda ”medvetenhet” 

utan att egentligen förändra någonting. I stället 

skriver dess rättschef debattartiklar i Dagens Nyheter 

där han förklarar att han känner sig hotad av 

programpunkten. Att det upplevs som hotfullt att 

Pride politiseras borde vara en varningsklocka. Ett 

klart tecken på att kampen mot heteronormen och 

kampen mot nationalism måste slå sina säckar 

ihop för att utmana den svenska självbilden. 

Sissela Nordling Blanco 

I Köpenhamn öppnar snart en hälsoklinik vars syfte 

är att ge både akut och primär vård till papperslösa. 

Initiativtagare är bland annat danska läkarföreningen 

och Röda Korset. Det rasistiska partiet 

Dansk Folkeparti har inte oväntat rasat mot kliniken 

och kallar den en ”politisk provokation”, och 

trots vad många kanske förväntar sig ger inte heller 

den danska vänstern kliniken sitt självklara stöd. 

De danska borgerliga partier som sedan 2001 styr 

landet med stöd från Dansk Folkeparti har gjort sig 

kända för sin rasistiska politik. Det är nu straffbart – 

upp till två års fängelse – att hjälpa utlänningar att 

NORGE OCH HOTET FRÅN ISLAM 

Nu kan man läsa det i alla tidningar: Det ÄR terrorism, 

trots att det var en norrman som gjorde det. 

Men frågorna kvarstår ändå. Man har så svårt att ta 

in att dådet faktiskt måste sägas ha politiska förtecken. 

Ledarskribenten Maria Haldesten frågar sig på 

allvar i Göteborgsposten den 23 juli, under rubriken 

”Dåre, extremist eller terrorist?”: ”…skall Utöyadådet 

ens kallas terrorism? Eller är det frågan om en 

sällsynt våldsam variant av extremism, där aktören 

råkar vara en världsfrånvänd sociopat?” 

Högerextrema dåd har förvisso varit frekventa i 

vår tid. Men de har knappast varit lika spektakulära 

som al-Qaidas attacker, och de tycks ha väldigt olika 

förklaringar. Galenskap är bara en. Peter Mangs, Lasermannen, 

Oklahoma-bombaren och SMR, vem är 

beredd att dra dem över samma kam? 

Därför var det ju inte så konstigt att man tänkte 

uppehålla sig olagligt i landet. Dansk Folkeparti kräver 

därför att polisen ska ingripa både mot klinikens 

patienter och mot dess personal. Och Socialistisk 

Folkeparti, landets största parti till vänster om socialdemokraterna, 

stöder inte heller kliniken. Till DR 

Nyheder säger Jonas Dahl, partiets talesman i sjukvårdsfrågor, 

att polisen bör gripa de papperslösa 

som besöker kliniken. ”När det finns lagstiftning är 

det polisens uppgift att försäkra sig om att den följs.” 

Utspelet har dock väckt kritik internt och folketingsgruppens 

det är väl talesman som menas eller 

har SF också en biträdande talman i folketinget har 

sig att det var muslimer som gjorde det. Att ledarskribenter 

och krönikörer på Sveriges samtliga dags- 

och kvällstidningar skrev det. På ett paradoxalt sätt i 

samma tidningar där Anders Behring Breiviks bild 

kunde avslöjas. 

Krönikor och ledare hade redan lämnats in när 

kvällsredaktionerna plitade ner de allra senaste uppgifterna 

från Norge innan tidningarna gick till tryck. 

Man blev följaktligen varnad för det muslimska hotet 

av såväl vänster- och högerskribenter samtidigt 

som man såg Breiviks medaljprydda porträttbilder, i 

samma tidningar. 

Lena Mellin, i likhet med kollegor medievärlden 

över, drar i en krönika i Aftonbladet vid sidan om 

Breiviks egna foton av sig själv, paralleller till den 11 

september och till Taimour Abdulwahabs misslyckade 

attack i Stockholm i julas. Hon frågar sig: ”Vad 

EN BORTGLÖMD MASSAKER FYLLER 50 ÅR 

Sönderslagna kroppar som flyter runt i floden Seine. 

Blåslagna kvinno- och manskroppar, vissa med 

strypmärken – algeriska kroppar. 

Ett minne av den bestialiska repression, kolonialism 

och rasism mot algerier och muslimer som 

Frankrike under lång tid förnekat och aktivt dolt 

genom censur. 

Den 17 september 1961 slog fransk polis blodigt 

ner den fredliga demonstration i Paris som Algeriets 

Nationella Befrielsefront (FLN) kallat till 

mot det utegångsförbud för muslimer som införts 

två veckor tidigare av polisprefekt Maurice Papon. 

Mellan 30 000 och 40 000 kvinnor, män och barn 

tågade längs boulevarderna men möttes av skott 

och batongslag. Grupper av män och kvinnor ring- 

därför gått ut med ett uttalande där han skriver att 

partiet självklart stöder papperslösas rätt till akut 

behandling. Men han uttalar sig inte om vare sig 

papperslösas rätt till primärvård eller polisens lämpliga 

agerande mot de papperslösa som besöker kliniken. 

”Vi skall inte blanda oss i polisens arbete på 

denna nivå.” SF visar sig alltså som ett fegt, ryggradslöst 

parti i ett land där rasismen är så hegemonisk 

att inte ens vänstern står upp för självklara humanistiska 

värderingar. 


Catherine Holt 

vill den misstänkte bakom gårdagens dåd att Norge 

ska göra? Låta bli att utvisa Mulla Krekar? Dra sig ur 

Afghanistan? Lämna Libyen? Skippa medlemskapet 

i Nato?” Hon vet det inte, men varnar: ”Det enda 

man med säkerhet vet är att dåden i går inte var de 

sista i Europa. Eller i Norden.” 

Mediernas svepande omdömen, enahanda vinkling 

och eviga uppräkningar av genomförda och 

misslyckade islamistiska attentat, utförda av ensamma 

eller grupper av muslimer, suddar ut gränserna 

mellan högerextremisternas islamofobi, Sverigedemokraternas 

islamofobi, ledarskribenternas islamofobi 

och en helt allmängiltig islamofobi. Samma ambitiöst 

målade hotbild låg för allas våra ögon. 

Högern ur fokus. 

Emma Eleonorasdotter 

ades in och slogs till marken för att sedan slängas i 

floden antingen redan döda eller döende. Först 

1997 erkändes massakern av franska myndigheter. 

Det officiella bokslutet: 200 döda, 12 000 arresteringar 

och 2 000 algerier som skickades till interneringslägret 

i Béni Messous i Algeriet. Glömska och 

tystnad döljer fortfarande minnet av massakern i 

det franska medvetandet. 

Mana rekommenderar en filmkväll med den superba 

thrillern Dolt hot (Caché) från 2005. Den 

österrikiske filmskaparen Michael Haneke är en av 

de senaste som uppmärksammat det skändliga 

dådet internationellt. 

Florencia Rovira Torres

17 

AUG 

15 

SEP 

29 

SEP 

24 

OKT 

14 

NOV 

4 

DEC 

TANKEVERKET 

HÖSTEN 2011 

DAGENS INTERREGNUM OCH DESS TREFALDIGA UTMANING 

Onsdag kl 16:00 Stora scenen 

ZYGMUNT BAUMAN 

DEMOKRATI OCH POPULISM – ÄR DE FÖRENLIGA? 

Torsdag kl 19:00 Stora scenen 

CHANTAL MOUFFE, ERNESTO LACLAU och PEO HANSEN 

KAPITALISTISK REALISM 

Torsdag kl 19:00 Kägelbanan 

MARK FISHER och SAMIRA ARIADAD 

KAN VI FORTFARANDE TALA OM DEMOKRATI? 

Måndag kl 19:00 Stora scenen 

JACQUES RANCIÈRE och KIM WEST 

KAPITALETS GÅTA 

Måndag kl 19:00 Stora scenen 

DAVID HARVEY och CATHARINA THÖRN 

STRATEGIER PÅ VÄG MOT DET ETISKA 

Söndag kl 19:00 Stora scenen 

GAYATRI CHAKRAVORTY SPIVAK och MIKELA LUNDAHL 

MER INFORMATION: info@tankeverket.com / www.tankeverket.com 

Biljettförsäljning via Södra teatern 

fall201_A5.indd 1 5/13/11 2:10 PM 

SERIEFRÄMJANDET PRESENTERAR: 

Alltför länge har svensk seriekultur 

varit just Svensk seriekultur. 

Projektet Tusen Serier har kommit 

för att ändra på det och öppna upp 

för fler röster. 

Tusen tecknare, tusen historier, 

Tusen Serier! 

www.tusenserier.com 

Illustration: Aida Ghardagian 

Våra liv – våran kamp! 

Hej då polisen, kultur- 

institu tioner och kommuner! 

Carlos Rojas från Gringo har 

fått nog av sina samarbets- 

partners. 

DEBATT 

Det som hände när jag gick i skolan är samma 

sak som hänt nu när jag går i livet. Tills 

jag började gymnasiet hade jag aldrig träffat 

dem som vi kallade för svennar. I grundskolan 

i Alby och Vårby hade vi pratat om dem, 

de som bodde i villor, de som inte ”bröt”, de 

som var finare. Vi hade träffat dem på de utbyten 

som Vårbyskolans högstadieelever 

hade med Segeltorpsskolans diton. Skälen 

till utbytet var att vi skulle integreras och att 

de behövde en hemkunskapssal, vilket vi 

hade men inte de. På det enda utbyte jag 

minns gick vi på bio. Sån bra integrationsidé! 

När vi började gymnasiet – det var på den 

tiden du inte valde skola utan hamnade i nån 

som fanns i din kommun – blandades vi för 

första gången. Det var i Huddingegymnasiet 

och jag minns hur vi från Vårby höll ihop 

första dagarna, trots att vi som hamnat i samma 

klass knappt kände varann. ”Vilka töntar”, 

”vi kan inte vara med dom”, ”dom är 

konstiga”. Vi såg ingen öppning till umgänge. 

Jag minns att jag pratade med nån när vi 

skulle fotas första dagen. Var gick du? Aha, 

där. Var gick jag? Aha, där. Hade det inte varit 

för att en konstig svennekille i min klass 

gillade ett otippat lag i spanska ligan hade jag 

nog bytt klass ganska snabbt. För i vår klass, 

den som hade nästan högst intagningspoäng, 

var vi minoritet, vi från orten. I det fallet Flemingsberg 

och Vårby. De andra var från villa- 

och radhusmattorna i kommunen. Delar 

jag inte hade trampat på innan min mamma 

visade mig var skolan låg och hur jag skulle 

ta mig dit någon vecka före uppropet. 

Det var inte bara majoriteten av mina 

klasskamrater som var från villamattorna. 

Det var också alla lärare. Alla! Inte en skalle 

var från orten, inte ett lärararsle hade suttit 

på tunnelbana varje dag i sitt liv. Jag såg det 

inte då, men i efterhand är det solklart för 

mig. Det var första gången jag la mig i händerna 

på en massa människor som jag gav 

makt över min framtid och som inte någonstans 

kunde fatta var jag kom ifrån. Som kun- 

de ta sig friheten att tycka att jag var mer 

korkad för att jag kom ifrån det jag kom 

ifrån. Eller att jag var sämre på svenska. Som 

min svensklärare, som systematiskt särbehandlade 

alla som hade miljonprogramsdialekt. 

Som på ett utvecklingssamtal sa till mig 

att trots att hon gett mig så dåliga betyg såg 

hon att jag hade en potential, och snabbt tilllade: 

”Men du kommer aldrig att kunna utveckla 

den”. 

I den sekunden bestämde jag mig för att 

sluta gå på hennes lektioner. Jag började 

skolka precis så mycket att jag inte skulle bli 

stekt, och startade i stället en tidning på nätet, 

där jag fick skriva som jag ville, det jag 

trodde på. Det är elva år sen nu. Och historien 

har sen upprepat sig i den lite större kontext 

som är livet och vår samhällsstruktur. 

Ett drygt decennium har jag först skrivit 

och sen mer handfast jobbat för miljonprogrammen. 

Jag har velat förändra det som behövt 

förändras. Och förra sommaren insåg 

jag att jag trampat vatten. Inte för att jag 

gjort dåliga saker eller haft dåliga intentioner. 

Utan för att jag lagt möjligheten till förändring 

i händerna på samhället, precis som 

jag först la mig i händerna på skolan och 

mina lärare. 

Och samhället är tyvärr inte intresserat av 

samma förändring som jag. Varför? För att 

samhället är summan av individerna som utgör 

det. Där de mäktigaste individerna är de 

som styr kursen. Och det finns inte tillräckligt 

många tillräckligt mäktiga individer som 

bryr sig om miljonprogrammen, för de har 

inga band till dem. Har du inga band till orten 

är du lika intresserad av miljonprogrammen 

som jag som icke-alkoholist eller ickeanhörig 

är av Spritpartiet, eller av Psoriasisförbundet 

eftersom jag inte har psoriasis. 

Det har inget att göra med att det är oviktiga 

saker, bara med att jag inte har ett känslomässigt 

band till alkoholism eller psoriasis. 

Varför är det här viktigt att konstatera och 

förhålla sig till? För att det betyder att vi inte 

kan förlita oss på någon annan än oss själva. 

Visst kan alla som vill engagera sig gärna få 

det, oavsett var de levt sina liv. Men jag kommer 

inte att räkna med det, och därför inte 

heller hänga upp förändringen på dessa. 

Jag har konstaterat det här efter ett drygt 

hundratal samarbeten som jag varit involverad 

i. Allt från snuten till banker till kulturinstitutioner 

till olika företag… En person har 

varit engagerad, den har tjatat in ”projektet” 

internt, och så har det gått… ett tag. Tills 

vd:n eller gd:n inte längre tyckte det var prioriterat. 

Kan jag i efterhand konstatera att 

just de bankerna, just polisen, just de kulturinstitutionerna 

var de viktigaste att jobba 

med? Nej, det kan jag inte. Hade jag satt mig 

och själv valt vad jag absolut helst skulle göra 

hade det nog inte varit det som de ville göra. 

Hade jag frågat miljonprogrammens invånare 

vad de helst ville förändra, hade det inte 

rimmat med det som mina partners genom 

åren önskat förändra. 

Så nu byter jag mode. Tittar på hur vi kan 

förändra det som behöver förändras utan att 

tigga pengar från någon annan. Vi kan öka 

kvaliteten på skolorna utan att blanda in 

kommunen eller Skolverket eller ens rektorn, 

för att ta ett exempel. Med tillräcklig 

samlad kunskap och tillräckligt mycket engagerade 

människor kan vi mobilisera en rörelse 

och en trend som får de riktigt bra lärarna 

att välja att jobba på våra skolor, i stället för 

att de ska fortsätta lottas med lärarna som 

gud glömde, som det på många platser är i 

dag. En sån mobilisering behöver man inte 

Skolverkets blessing för, bara lite pr-smarthet, 

och att följa redan beprövade modeller 

som finns kring hur man får bra lärare att 

söka sig ”ut”. 

På samma sätt tror jag de flesta förändringar 

som måste till kan förverkligas: ökad 

sysselsättning, lägre sjukhälsotal, ökade inkomster, 

större chanser för företagarna, korrigeringen 

av mediebilden. Det gäller bara 

att hitta nycklarna för varje område och sätta 

i gång och snurra. Det behöver inte ens kosta 

nåt. 

Jag vill inte att mitt liv ska vara en förstorad 

upprepning av grundskolan och gymnasiet. 

Att någon ska behöva ge mina idéer sin 

välsignelse för att jag ska kunna röra mig 

framåt. Vi är tillräckligt många och tillräckligt 

bildade och etablerade nu för att fixa det 

på egen hand i stället för att hoppas på hjälp 

från andra.

”Synnerligen ömmande” används lagom enligt utredare. 

Tidigare var det för många som fick uppehållstillstånd av humanitära skäl. 

Men efter att begreppet humanitära skäl bytts ut mot ”synnerligen ömmande 

omständigheter” hamnar nu endast sju procent av dem som får uppehålls- 

tillstånd i denna kategori. Detta framgår av en kartläggning som regeringen 

beställt. 

r 2004 gavs 70 procent av uppehållstillstånden för 

Å 

asylsökande av humanitära skäl – alltså inte av 

flyktingskäl eller skyddsbehov. År 2007, då den 

nuvarande Utlänningslagen infördes, var andelen 

uppehållstillstånd på grund av ”synnerligen ömmande 

omständigheter” nere i 23 procent. Enligt Utvärderingsutredningen 

som kom 2009 kunde det eventuellt 

fortfarande vara så att paragrafen om synnerligen ömmande 

omständigheter användes i för stor utsträckning. 

Regeringen beslutade att gå vidare och låta kartlägga den 

frågan separat. Uppdraget gick till hovrättsrådet Eva 

Lönqvist. 

I början av maj i år presenterade Eva Lönqvist sin 

kartläggning, utan förslag till åtgärder. Frågan om det 

fortfarande är för många som får uppehållstillstånd med 

hänvisning till ömmande omständigheter besvaras med 

nej – det är lagom nu. 

År 2010 var andelen uppehållstillstånd på grund av 

synnerligen ömmande omständigheter nere i sju procent. 

Kartläggningen omfattar alla vägledande domar från 

Migrationsöverdomstolen och rättsliga ställningstaganden 

från Migrationsverket. Dessutom ingår ett urval av 

vanliga beslut från Migrationsverket och migrationsdomstolarna 

år 2009-2010. Andra synpunkter än de 

skriftliga besluten med myndigheternas motiveringar har 

inte tagits med. 

I de granskade besluten är det främst hälsotillstånd, 

anpassning till Sverige och utlänningens situation i hemlandet 

som vägs in. I de flesta bifallen har beslutsfattarna 

ansett att det råder synnerligen ömmande skäl av hälsoskäl, 

ibland sammanvägt med annat. 

Det krävs speciella skäl för att sjukdom ska ge uppehållstillstånd. 

För vuxna ska sjukdomen vara livshotande. 

Migrationsöverdomstolen har slagit fast att det spelar 

roll om det finns vård i hemlandet, men inte huruvida 

vården är dålig eller den enskilde asylsökanden kommer 

att få tillgång till den. Eva Lönqvist påpekar att praxis 

växlar och att alla beslut inte följer högsta instans. Det 

förekommer till exempel att beslutsfattaren tar hänsyn 

till huruvida den sjuke faktiskt kommer att få tillgång till 

vård. 

Vid psykiska sjukdomar väger beslutsfattare ibland in 

att sjukdomen har orsakats av traumatisering i hemlan- 

det. Detta har också Migrationsöverdomstolen gjort, 

men då gällde det ett barn och det fanns fler omständigheter. 

För barnfamiljer är anpassningen till Sverige en lika 

vanlig orsak till uppehållstillstånd som hälsan. Detta beror 

på att det egentligen är fråga om gamla ärenden. 

De som söker asyl är inte bara nyanlända utan också 

personer som har preskriberade avslagsbeslut bakom sig. 

Mer än en tredjedel av de granskade bifallsbesluten från 

Migrationsverket år 2009 rör sådana personer, och år 

2010 var det 60 procent. 

Dessa har i stor utsträckning fått stanna på grund av 

sin anpassning till Sverige. 

Eva Lönqvist påpekar att Migrationsverket ibland väger 

in anpassning som uppstått under olaglig vistelsetid, 

i strid med Migrationsöverdomstolens praxis. 

För ensamkommande barn är bilden helt annorlunda. 

För de allra flesta ensamkommande barnen utgörs ”synnerligen 

ömmande omständigheter” av situationen i 

hemlandet. 

Även vuxna åberopar ofta sin anpassning här eller situationen 

i hemlandet, men det leder sällan till uppehållstillstånd. 

Eva Lönqvists slutsats är att migrationsdomstolarna 

har följt intentionerna i lagens förarbeten och Migrationsöverdomstolens 

praxis. Det framgår att Migrationsöverdomstolen 

i stor utsträckning följer beslut från den 

tidigare Utlänningsnämnden, den som var så kritiserad 

att den till slut lades ner. Trots detta diskuterar Eva Lönqvist 

inte alls huruvida Migrationsöverdomstolens beslut 

kan tänkas skilja sig från vad som var lagstiftarens avsikt. 

Slutsatsen när det gäller Migrationsverkets beslut är 

att inga asylsökande får avslag om de har något av de skäl 

som i lagen räknas som synnerligen ömmande omständigheter. 

Snarast tycks Eva Lönqvist anse att en del av 

Migrationsverkets beslutsfattare är lite för släpphänta: 

”vissa omständigheter har ansetts som synnerligen ömmande 

i något större utsträckning än vad som följer av 

gällande rätt och Migrationsöverdomstolens avgöranden”, 

skriver hon. 

Sammanfattningsvis konstaterar Eva Lönqvist att bestämmelsen 

om ömmande omständigheter nu har den 

”undantagskaraktär” som var lagstiftarens avsikt. 

”MIGRATIONS- 

ÖVERDOMSTOLEN 

HAR SLAGIT FAST 

ATT DET SPELAR 

ROLL OM DET 

FINNS VÅRD I 

HEMLANDET, 

MEN INTE HU- 

RUVIDA VÅRDEN 

ÄR DÅLIG ELLER 

DEN ENSKILDE 

ASYL SÖKANDEN 

KOMMER ATT FÅ 

TILLGÅNG TILL 

DEN.” 

TEXT:SANNA 

VESTIN 

FRILANSJOURNALIST 

10 11 


ILLUSTRATION: 

TANJA METELITSA

OM MAN FRÅGAR 

ÅR MAN SVAR 

ANALYS. FÖR ATT FÖRSTÅ VARFÖR 

REGERINGENS UTREDARE FRÄMST ÄR 

UTE EFTER ATT PARAGRAFEN OM ÖMMANDE 

OMSTÄNDIGHETER INTE SKA ANVÄNDAS 

FÖR MYCKET MÅSTE MAN GÅ TILLBAKA 

TILL HUR SITUATIONEN VAR INNAN DEN 

NUVARANDE UTLÄNNINGSLAGEN TRÄDDE 

I KRAFT I MARS 2006. DÅ FICK DE ALLRA 

FLESTA ASYLSÖKANDE AVSLAG, ÅTMIN- 

STONE TILL ATT BÖRJA MED. DE SOM 

ÄNDÅ FICK STANNA FICK DET OFTAST AV 

”HUMANITÄRA SKÄL”, MEDAN ANDELEN 

SOM BEVILJADES FLYKTINGSTATUS VAR 

FÖRSVINNANDE LITEN. 

En del asylsökande har rent humanitära skäl, som 

fysiska sjukdomar och handikapp, att familjen 

kommer att splittras eller att barn borde få stanna 

i familjehem. Människor med sådana skäl får inte 

uppehållstillstånd i någon större utsträckning 

med den nuvarande lagen men det fick de inte heller tidigare. 

Att humanitära skäl ändå dominerade tidigare berodde 

på tre saker: 

1) Våldsamma konflikter, etnisk rensning, social 

utstötning och annat som tvingade människor på 

flykt, utan att passa in i Sveriges snäva tolkning av 

flyktingbegreppet, definierades som ”humanitära 

skäl”. 

2) Människor, som inte blev insläppta i sina hemländer 

eller vilkas avvisning inte kunde ”verkställas” 

på grund av oroligheter eller praktiska hinder, fick 

till slut stanna på grund av lång vistelsetid i Sverige 

– alltså ”humanitära skäl”. 

3) Beviskraven och misstron från myndigheterna hade 

växt så att allt fler med berättelser om hot och förföljelse 

fick avslag men vågade inte åka hem. Till 

slut var de så nedbrutna av sina gamla trauman plus 

otryggheten och utanförskapet som gömda att de 

blev psykiskt sjuka och fick stanna – av humanitära 

skäl. 

I grund och botten var problemet inte att för många fick 

stanna av humanitära skäl utan att människors skyddsbehov 

inte erkändes. 

Nu har lagen ändrats. De flesta som söker asyl får fortfarande 

avslag. Men punkt 1 är åtgärdad. De som i dag får 

stanna för att de kommer från krigsområden i Somalia 

och Afghanistan räknas som ”skyddsbehövande”. Risk för 

övergrepp, social utstötning et cetera, definieras som 

skyddsbehov om risken erkänns. 

Problemet med att människors skyddsbehov inte 

erkänns finns ändå kvar. Även om stora grupper vars skäl 

tidigare klassades som humanitära nu anses ha skyddsbehov, 

är bevisbördan fortfarande alltför stor för många 

asylsökande med individuella skäl. 

Bland annat gäller det etniska minoriteter, kvinnor utsatta 

för hedersrelaterat våld, dissidenter från auktoritära 

stater... 

Migrationsöverdomstolen – vars beslut inte ifrågasätts 

alls i regeringens kartläggning – har slagit fast att om skäl 

som är av skyddskaraktär inte räcker för uppehållstillstånd 

som skyddsbehövande, får de inte heller bedömas 

som ”ömmande omständigheter”. 

Punkt 2 – praktiska verkställighetshinder – tycktes till 

en början bli kvar och tillämpas mer konsekvent, till fördel 

för de asylsökande. Tusentals irakier fick till exempel 

stanna eftersom FN:s flyktingorgan UNHCR sagt att de 

inte fick återsändas mot sin vilja. Vistelsetiden i Sverige 

beräknades bli så lång att Migrationsverket beviljade 

uppehållstillstånd av ”synnerligen ömmande omständigheter”. 

Det var därför andelen sådana beslut fortfarande 

låg på 23 procent i Utvärderingsutredningens statistik. 

Sedan ingrep Migrationsöverdomstolen och beslutade, 

dels att Migrationsverket inte behöver följa UNHCR, 

dels att vistelsetid i sig inte är ett skäl för uppehållstillstånd. 

Irakier började få avslag och deporteras. Andra 

blev kvar i limbo. 

I dag finns åter tusentals människor från olika länder 

med utvisningsbeslut som inte går att verkställa men 

som ändå inte får uppehållstillstånd. Detta drabbar till 

exempel statslösa palestinier. 

Punkt 3, den som handlar om de misstrodda, gömda 

och nedbrutna, har ”åtgärdats” genom att det blivit svårare 

att söka på nytt efter avslag. ”Synnerligen ömmande 

omständigheter” anges fortfarande när det visar sig att 

en utvisning inte gått att verkställa - men oftast får man 

vänta fyra år tills beslutet preskriberas. 

När riksdagen antog den nuvarande utlänningslagen,hänvisade 

man till följande uttalande från socialförsäkringsutskottet 

angående humanitära skäl: 

“Utskottet vill framhålla att någon skärpning i förhållande 

till nuvarande tillämpning inte är avsedd. Beträffande 

prövningen av ärenden som rör barn är syftet med 

förslaget tvärtom, vilket regeringen särskilt anger, att 

mildra nuvarande praxis (...)” 

Men den formuleringen har inte lyckats övertyga juristerna 

att ”synnerligen ömmande omständigheter” inte 

skulle vara en snävare bedömning än ”humanitära skäl”. 

Eva Lönqvist konstaterar i sin kartläggning att bestämmelsen 

om ömmande omständigheter har fått den 

undantagskaraktär som var lagstiftarens avsikt. Men hon 

skiljer inte mellan avsikten att rensa ut de ”humanitära 

skäl” som egentligen borde definieras som skyddsbehov, 

avsikten att undvika att människor blir hängande kvar i 

Sverige med utvisningsbeslut som inte går att verkställa 

och avsikten att mildra praxis för egentliga humanitära 

skäl, åtminstone för barn. 

I regeringsalliansens överenskommelse med Miljöpartiet 

framhålls att man vill hitta en långsiktig lösning för 

”de kategorier som oavsiktligt hamnat utanför tillämpningsområdet” 

men bara om ”det av den pågående kartläggningen 

av bestämmelsen om uppehållstillstånd på 

grund av synnerligen ömmande omständigheter framgår 

att bestämmelsen tillämpats på annat sätt än vad lagstiftaren 

avsett”. Miljöpartiet har en brant uppförsbacke i 

förhandlingarna, om partiet vill hävda att det kriteriet är 

uppfyllt, eftersom regeringens kartläggning säger precis 

det motsatta. 

TEXT:SANNA 

VESTIN 


”I DAG FINNS ÅTER 

TUSENTALS MÄN- 

NISKOR FRÅN OLIKA 

LÄNDER MED UTVIS- 

NINGSBESLUT SOM 

INTE GÅR ATT VERK- 

STÄLLA MEN SOM 

ÄNDÅ INTE FÅR UP- 

PEHÅLLSTILLSTÅND. 

DETTA DRABBAR TILL 

EXEMPEL STATS LÖSA 

PALESTINIER.” 

12 13 

MANA 2 2011 MANA 2 2011

Krönika/ 

16, 17 eller 18 år? 

Hur ska man beakta barnkonventionens intentioner 

när man inte vet vem som är barn? Frågan ställs på sin 

spets när ensamkommande fl yktingbarn som inte kan 

bevisa sin ålder söker asyl i Europa. Under en hårt reglerad 

invandring resulterar målsätt ningen om att skydda 

barns rätt igheter i att ensamkommande fl yktingbarn genomgår 

ovetenskapliga och många gånger kränkande 

åldersbedömningar. Kan det verkligen vara syft et med 

barnkonventionen? Den har trots allt tillkommit i en 

värld där en tredjedel av alla födslar inte ens registreras 

innan barnet fyller fem år. Många barn i världen har 

inte papper på sin ålder – men barnkonventionen gäller 

även för dem. 

För ensamkommande asylsökande ungdomar har 

det stor betydelse om de bedöms vara över eller under 

18. De som bedöms vara under 18 tas om hand av kommunerna 

och får samma rätt till omsorg som svenska 

barn utan föräldrar. De tilldelas en god man, de får rätt 

till vård på samma villkor som svenska barn och de kan 

inte avvisas från Sverige om det inte fi nns en vuxen som 

kan ta ansvar för barnet i mott agarlandet. 

Enligt Migrationsverket är det den asylsökande som 

ska bevisa att han eller hon är minderårig. Om det uppstår 

tvivel om åldern kan den asylsökande ”erbjudas” en 

åldersbedömning. Men alla metoder för åldersbedömning 

är osäkra. De medicinska undersökningarna, röntgen 

av handskelett och tänder, har stora felmarginaler. 

Dels ger den normala variationen i pubertetsutveckling 

ett spann på fl era år, dels saknas kunskap om hur socioekonomiska 

och etniska faktorer påverkar skelett - och 

tandutveckling. Felmarginalerna gör det omöjligt att 

avgöra på vilken sida 18-årsstrecket en ungdom i övre 

tonåren hamnar, den åldersgrupp som de fl esta ensamkommande 

barn tillhör. Eft er kritik har användningen 

av de medicinska metoderna minskat i Sverige. I dag 

görs bedömningen huvudsakligen utifrån det intryck av 

åldern som Migrationsverkets handläggare får vid intervjuer 

med den asylsökande samt insamlade uppgift er 

från exempelvis polis, skola och socialtjänst. Inte heller 

den metoden kan ge något säkert födelsedatum. 

Frågan är varför fastställandet av exakt ålder är nödvändigt. 

När barn tillskrivs särskilda rätt igheter är det 

inte enbart för att de är fysiskt svaga utan också för att 

de är psykiskt sårbara. Åldersbedömningen borde därför 

inte enbart syft a till att fastställa ålder utan också till 

att utvärdera den asylsökandes behov av stöd. Ett sådant 

förhållningssätt har stöd i UNHCR:s riktlinjer för 

åldersbedömning av ensamkommande fl yktingbarn. 

Riktlinjerna avfärdar inte medicinska metoder men 

konstaterar att felmarginaler måste tillåtas. De fastslår 

också att åldersbedömningar inte enbart ska ta hänsyn 

till barnets utseende utan också till dess psykiska mog- 

14 

MANA 2 2011 

Maria Brendler 

är läkarstudent. 

ILLUSTRATION: 

NADIA MAZZONI 

”FÖR ENSAMKOM- 

MANDE ASYLSÖ- 

KANDE UNGA HAR 

DET STOR BETY- 

DELSE OM DE BE- 

DÖMS VARA ÖVER 

ELLER UNDER 18. 

DE SOM BEDÖMS 

VARA UNDER 18 

TAS OM HAND 

AV KOMMU- 

NERNA OCH FÅR 

SAMMA RÄTT TILL 

OMSORG SOM 

SVENSKA BARN 

UTAN FÖRÄLD- 

RAR.” 

nad. Den vägledande principen ska vara huruvida individen 

uppvisar ”omogenhet och sårbarhet som kräver extra 

sensitiv behandling”. 

I nya riktlinjer från 2009 för UNHCR tanken att se till 

behov snarare än exakt ålder ett steg längre. I dem fastslås 

att riktlinjerna kan gälla även för ung domar över 18 då de 

kan ha hindrats i sin utveckling och psykiska mognad till 

följd av den förföljelse de utsatt s för. 

Eft ersom det inte är möjligt att med säkerhet avgöra 

exakt ålder bör ungdomarnas egna uppgift er väga tungt 

och åldersbedömning enbart vara en sista utväg. Om en 

åldersbedömning trots allt görs måste det ske på ett sätt 

som tar hänsyn till metodernas felmarginaler och som 

både ser till barnets fysiska och psykiska mognad. En sådan 

åldersbedömning kan göras av barnläkare och barnpsykologer 

i form av en helhetsbedömning 

av barnets ålder och behov. I de fall då ålder fastställs 

måste det åtminstone vara möjligt att överklaga be slutet. 

Genom att ta sin utgångspunkt i UNHCR:s riktlinjer 

kan åldersbedömningarna vidgas till att utreda barnets 

samtliga behov. Därmed kan de bli ett verktyg i förverkligandet 

av barnkonventionen. 

Källor: 

Guidelines on Policies and Procedures in dealing with 

Unaccompanied Children Seeking Asylum. UNHCR, 1997. 

Guidelines on International Protection: Child Asylum 

Claims under Articles 1 (A) and 1 (F) of the 1951 

Convention and/or 1967 Protocol relating to the 

Status of Refugees. UNHCR, 2009. 

FAKTA/ÅLDERSBESTÄMNING 

AV ENSAMKOMMANDE 

• Statistik från UNHCR visar att 4–5 procent av alla asylsökningar 

i industrialiserade länder görs av barn själva, 

det vill säga ensamkommande fl yktingbarn. Könsfördelningen 

varierar mycket mellan de mott agande länderna. 

I England är mer än 50 procent av de ensamkommande 

barnen fl ickor medan siff ror för hela Europa visar på 

72 procent pojkar. 

• Åldersbestämning kan vara en komplicerad, lång och oft a 

omtvistad process. Det är sällan möjligt att med absolut 

säkerhet fastställa ålder, även med hjälp av mer sofi stikerade 

metoder. Vissa består av påträngande, kulturellt 

okänsliga och skrämmande kroppsundersökningar. 

• Vanligast är åldersbestämning via skelett et där handled 

röntgas och tandröntgen. Men det förekommer även 

andra metoder. Exempelvis i Österrike har läkare använt 

ultraljudsundersökning av organ för att fastställa åldern. 

• Sverige har hitt ills i år mott agit 821 ensamkommande 

fl yktingbarn. 

15 


16 

FOTO: YONAS MILLARES 

Remaking Art History 

Mina resor till Sydamerika har fått mig att uppleva stora klasskillnader, 

hur ekonomiska förutsättningar, livsöden, hudfärg, språk och etnicitet 

hänger ihop med maktstrukturer. Det här ”maktspelet” kunde 

jag också se på min egen skola. Varför fanns det inte en större dynamik 

och variation mellan dem som studerade där? Jag tänkte att konsten 

ju borde spegla samhället. 

Den elitistiska miljö jag befann mig i var i stort sett genomgående 

helvit. Väggar, tak, människorna… och den konst som prydde miljön 

var enbart i grekisk antik stil… till exempel helvita gipsavgjutningar. 

Jag såg dem som maktsymboler. Ju längre jag kom i min utbildning 

inom konst desto snävare och mer "utanför samhället" tycktes 

den bli. Jag trodde ju att det skulle vara tvärtom. Att det skulle bli friare, 

öppnare. 

Tillsammans med en annan student, Andreas R Andersson, 

sprejade jag tre av skolans maktsymboler: Afrodite, ett stort vitt hästhuvud 

och en mans torso. 

Utformningen och mediet – sprayburkarna – var anpassade efter 


de aktivistiska handlingarna. Det handlade om snabbhet, tydlig läsbarhet, 

stark energi och färg. 

De vita statyerna var faktiskt bemålade under antiken – det finns 

det arkeologiska bevis för. Men den västerländska kulturen använde 

sig av den helvita estetiken i stället. Den var idealisk under uppbyggnaden 

av Tredje riket och även under koloniseringen av Nord- och 

Sydamerika. 

”Remaking art history” handlade om att sätta fingret på vissa normer 

och traditioner inom ett elitistiskt forum. Att öppna upp och 

ifrågasätta. 

När det blev dags för mitt examensarbete berättade jag om projektet 

för handledare och prefekt. De blev provocerade – jag fick skriva 

om det i min uppsats men inte ställa ut verken. 

Dessutom blev jag polisanmäld, tog mitt ansvar, erkände, fick 

böter på 20 000. Enligt Konstfacks agerande är det alltså okej att 

egenhändigt göra konst av tunnelbanevagnar och att utmana psykiatrin 

genom att fejka en psykos. 

Men att utmana inom skolans ramar är alltså inte okej. Eller har 

det att göra med att mina åsikter är för besvärliga att ha att göra med? 

Har det med mitt namn, min hårfärg och hudfärg att göra? 

Prickigt, är det den nya antirasismen? 

… hierarkier? 

… varför ser det ut som det gör?… homogenitet? 

regler… att bryta mot normen…vad händer då? 

att ta ut konsten i offentligheten…..att bidra med en diskussion i konstdebatten… att 

ifrågasätta… var kommer dessa skönhetsideal ifrån? 

varför ser det ut som det gör? 

Jag tänkte till en början skriva om det ”nya” Sverige… ett Sverige där klasskillnaderna blir 

tydligare och tydligare… för att ta en anekdot... 

jag är uppvuxen i Sverige…här har jag min familj…men jag har också en chilensk familj som jag 

brukar besöka så ofta jag kan… det har gjort att jag 

haft möjligheten att uppleva stora motsatser… klasskillnader… livsvillkor… 

livsöden… hur fattigdom och utbildning påverkar människor…..alkoholism… 

kriminalitet… abort…adoption…sjukdom…analfabetism…..språk…hudfärg… 

… under midsommar följde jag med mina svenska föräldrar till min mormors äldreboende… 

hon heter Vivi-Ann… ”här bor Bara svenskar, faktiskt… eller det flyttade in en turkisk kvinna 

här bredvid för ett tag sen….hon är den enda…och 

hon grät hela tiden……men hennes familj hälsar på henne hela tiden… ja utlänningarna 

brukar ju ta mer hand om sina gamla…alltså inom familjen… annars så är det ju många 

utlänningar som jobbar nere i restaurangen…och som assistenter…min assistent är jättesnäll… 

hon är från Iran… i cafeterian jobbar en svart negerkille förresten…han är bra… han är ganska 

lång…” 

Det slår mig hur ett klassamhälle börjat byggas upp här i Sverige med… 

precis som jag sett i Chile… och jag ser det i skolan jag går på… det var verkligen en klassresa 

bara att börja där… konsten… konsten är väl någonting för folk som har ett starkt behov av att 

uttrycka sej. Kan man utbilda sej till konstnär?? hmm… man kan utbilda sej till att prata om 

konst…..vad fan är 

konst egentligen…..för mej är det ett personligt uttryck… som är livsnödvändigt 

för vad händer om man inte får möjligheten att uttrycka sej… 

och speciellt inom en konsthögskola… ska man inte få undersöka friare former av uttryck… 

även om dom är politiska och provocerande…var går gränsen egentligen?? 

Tydligen har jag gått över gränsen… när dom flesta av mina lärare börjar ignorera mig… när 

dom svarar mej med sin tystnad… när vissa politiska partier hurrar för att dom hittat en 

svartskalle som bryter mot lagen… 

man ska inte sätta sej emot…..var duktig! var snäll! säg inte emot! alla är lika. 

alla ska få lika mycket tid … om någonting blir jobbigt så håller vi käften. 

Yonas Millares, konstnär 

Konstpausen 

17 


Rapport från motståndet/ 

Det ockuperade Västsahara 

I Sverige är det inte många som har hört talas om det, 

men under min resa i det av Marocko ockuperade 

Västsahara pratar varenda västsaharier om det. Gdem 

Izik, det stora protestlägret där omkring 20 000 västsaharier 

samlades i protest mot ockupationen – Gdem 

Izik, som enligt bland andra Noam Chomsky var den 

egentliga starten på upprorsvågen i Nordafrika. Den 

8 november 2010, efter cirka fyra veckor av fredliga 

protester, gick marockansk polis och militär in i lägret 

med tårgas, batonger och vapen, misshandlade och 

drev ut människorna ur lägret, som sedan brändes och 

jämnades med marken. 

Sedan 2005, då den fredliga västsahariska intifadan 

började, avlöser protesterna varandra, trots brutal repression. 

Snabba manifestationer, slagord till stöd för 

befrielserörelsen Polisario och för den Västsahariska 

republiken, flaggor som målas på väggar och kastas 

upp på telefonledningar där de hänger som en symbol 

för motstånd och hopp. 

Under dagarna i Västsahara träffar jag massor av 

människor, som trots den marockanska polisens övervakning 

struntar i de risker det innebär att träffa oss, 

bara de får berätta. De vill att omvärlden ska få veta vad 

som händer i Västsahara. 

Det är den 15-åriga tjejen vars pappa fängslats efter 

Gdem Izik. Hon har inte fått någon information om 

varför eller när rättegång ska hållas. Det är den gamla 

kvinnan som suttit tio år i ett hemligt marockanskt 

fängelse för att hon stöttat Polisario. Under tiden i 

fängelset fick hon utstå hunger, misshandel och tortyr 

och bevittna hur en medfånge, en höggravid kvinna, 

födde sitt barn under pågående tortyr, upphängd i ett 

rep. Det är männen i fiskerifacket som protesterar mot 

den illegala plundringen av Västsaharas naturresurser. 

Det är familjen till den hungerstrejkande mannen i de 

västsahariska flyktinglägren i Algeriet, som i protest 

mot att han inte fått träffa sin familj på många år, vägrat 

äta på tre veckor. Det är systern till en 14-årig pojke 

som dödats av marockansk polis, och som blivit erbjuden 

pengar och ett nytt hus för att hålla tyst och sluta 

försöka ta reda på vad som egentligen hände hennes 

bror. Det är ”Västsaharas Nelson Mandela”, Sidi Mohammad 

Daddach, som tillbringat 25 år i ett hemligt 

fängelse. Det är vår vän Ahmed som berättar om olika 

tortyrmetoder han och hans vänner fått utstå på grund 

av sin kamp för frihet, och som glatt säger att han hoppas 

att Polisario ska ta upp den väpnade kampen igen. 

Han är beredd att offra livet för att andra ska få leva i 

frihet. 

Efter några dagar blir det uppenbart att det inte 

finns en enda västsaharisk familj som inte har en bror, 

18 


Elinor Hermansson 

Nätverket för ett 

fritt Västsahara 

”GDEM IZIK ÄR 

DEN STÖRSTA 

VÄSTSAHARIS- 

KA PROTEST 

SEDAN VAPEN- 

VILAN MELLAN 

MAROCKO OCH 

POLISARIO 

1991. MÅNGA 

LYSER UPP NÄR 

DE TALAR OM 

DET. DÄR, I 

LÄGRET, FANNS 

HOPP. OCH DE 

TALAR OM ETT 

NYTT GDEM 

IZIK.” 

syster, mamma, son, pappa eller dotter som sitter i 

fängelse, som är försvunnen, som har blivit torterad eller 

misshandlad. Förtrycket finns överallt, och det tar 

sig många olika uttryck. Men det gör även motståndet. 

Ett myller av organisationer, aktivistgrupper, kvinnoforum, 

fackföreningar och fristående aktivister kämpar 

trots våldet och de godtyckliga fängslandena. De kämpar 

för det de har all rätt i världen till. Det som både 

FN och internationella domstolen i Haag slagit fast att 

de har rätt till: ett fritt Västsahara. 

Gdem Izik är den största västsahariska protesten 

sedan vapenvilan mellan Marocko och Polisario 1991. 

Många lyser upp när de talar om det. Där, i lägret, 

fanns hopp. Och de talar om ett nytt Gdem Izik. 

Efter att ha kommit hem från denna resa har vi blåst 

liv i Nätverket för ett fritt Västsahara igen. Vi håller 

som bäst på att dra igång en kampanj för att lyfta upp 

Västsaharafrågan på dagordningen. Efter upprorsvågen 

i Nordafrika i vintras beslutade EU-parlamentet att se 

över sin relation till regionen; man har sagt att mänskliga 

rättigheter och demokrati ska väga tyngre i denna 

politik i framtiden. Marocko ses – otroligt nog – som 

ett gott exempel bland länderna i regionen, men detta 

är en möjlighet att få ockupationen av Västsahara uppmärksammad. 

Västsaharierna kämpar för sin rätt att 

bestämma om landets framtid och det är mer än dags 

att Afrikas sista koloni får sin självständighet. 

”en faktabestyckad isärplockning av samtiden… 

med osviklig solidaritet med jordens missgynnade” 

Anna Hellgren i Aftonbladet 

”Frågar sig någon i framtiden vad 00-talet handlade om 

kan de gå tillbaka hit och få bestickande svar.” 

Stefan Jonsson i Helsingborgs Dagblad 

Till frihetens försvar 

För tio år sedan steg ny global vänster fram i massprotester runt om i världen. 

Optimismen var stark. 

Sen kom de amerikanska krigen, massmorden, undantagstillstånden. I dag regerar 

borgerligheten Europa, samtidigt som högerradikala partier tar plats i parlamenten. 

Jakten går på arbetslösa och sjuka. Fackföreningar kallas maffia. 

I artikelsamlingen Till frihetens försvar berättar journalisten Petter Larsson om dessa tio år. 

Beställ genom att ringa eller sms:a namn och adress till 070-6965720, 

eller maila på pettlar@telia.com. 

 

Vad är hemmet för dig? Är det en plats där du hittar dig 

själv ätandes direkt ur kylskåpet för att stilla en växande 

tristess, leker du där 

du vet att du inte står ut med att ha de fyra väggarna stirran-‐ 

des mot dig. Är det den yta som du äntligen kan andas 

på; glömma bort dina privilegier eller dina misslyckade soci-‐ 

ala försök. Vilka bor du med, bor du själv, är ni tre eller fyra 

eller fem. Varför bor du med dem. Ser de dig för den du är? 

Stöd människor i Sverige som vår rasistiska regering 

vägrar att ge papper 

-‐ Ge ett bidrag till Nätverket Ing-‐ 

en Människa är Illegal Stockholm 

Pg: 47 25 43-‐8 

Eller maila: stockholm@ingenillegal.org 

om du kan erbjuda bostäder för längre eller kortare tid 

-‐ 

Pris: 100 kr + 36 kr frakt 

Hopsnackat är den första 

boken i en serie på temat 

Folkrörelse på arbetsplatsen. Den 

handlar om det mest grundläggande 

för arbetsplatskamp och 

facklig rörelse: 

Att snacka ihop sig om vad som 

ska göras. 

Hopsnackat är en antologi som 

innehåller 35 korta berättelser av 

anonyma författare från 25 olika 

arbetsplatser. 

Redakör för antologin är 

Frances Tuuloskorpi, som i ett 

avslutande avsnitt sammanfattar 

egna och andras erfarenheter av 

att försöka använda och utveckla 

kollektiv styrka tillsammans med 

sina arbetskamrater. Boken är 

tänkt att bli den första i en serie böcker och häften på temat Folkrörelse 

på arbetsplatsen. 

Köpes i handeln. 

Info om mängdrabatt finns på www.folkrorelselinjen.nu

TEMA: VÄRLDEN EFTER 11/9 

En ny värld har byggts på ruinerna från 

terrordådet den 11 september 2001. 

Repressionen mot sociala rörelser har 

blivit hårdare, medborgerliga och 

mänskliga rättigheter har trampats 

ned och högre murar har rests mot 

flyktingar. Mana vill med detta 

nummer granska de nya rasistiska 

föreställningar och uttryck som har 

åtföljt ”kriget mot terrorismen”. 

20 

21 


TEXT: MAJA SAGER 

REDAKTIONSMEDLEM 

Högre murar efter 11 september. I kölvattnet av 11 september – med terrorhotet som 

uppenbart svepskäl – har redan restriktiva migrationslagar kommit att dras åt ytterligare, 

särskilt i USA och Storbritannien. Mana tittar närmare på hur kontrollen av olika migranter 

har ökat både vid och innanför dessa länders gränser. 

rädsla som 11 september väckte har använts av 

dem som redan tidigare ville stoppa eller begränsa 

invandringen. Sedan 11 september har man börjat beskriva 

begränsad invandring och striktare gränskon- ’’Den 

troll som en förutsättning för ett tryggare USA.” 

Det säger Aarti Kohli som är forskare och politisk rådgivare i frågor 

om migration i USA. Hon menar att det är tydligt att många av de 

lagar som tillkommit i antiterrorprojektet namn egentligen syftar till 

att begränsa invandringen i stort. 

– 75 procent av USA:s 11 miljoner papperslösa migranter är från 

Latinamerika, och trots att denna migration generellt inte brukar ses 

som ett potentiellt terrorhot har många av de direkta och indirekta 

förändringar som skett i migrationspolitiken kommit att drabba denna 

grupp. Sedan 11 september har stora summor pengar satts in i både 

yttre och inre gränskontroll. 

Sammanblandningen av migrationskontroll och antiterrorverksamhet 

syns även på institutionell nivå: i USA tillkom efter 11 september 

Department for Homeland Security som utöver frågor om 

säkerhet och terrorism även kommit att ansvara för alla frågor rörande 

migration. Även i Storbritannien har Home Office (inrikesdepartementet) 

ansvaret för både migrationsfrågorna och arbetet mot terrorism. 

De förstärkningar av den yttre gränskontrollen Kohli talar om 

handlar dels om satsningar på teknologi och andra resurser för gränsbevakning 

– antalet patruller som bevakar USA:s gränser har sedan 

1999 ökat från 2 000 till 22 000 idag – dels om villkoren för visum eller 

uppehållstillstånd. 

– Sedan 11 september har det blivit så att man måste gå igenom en 

bakgrundskontroll av FBI för att få visum eller asyl. Den kontrollen 

tar ofta lång tid, och om man blir nekad är det inte säkert man får 

veta varför. Det har förekommit fall med kvotflyktingar som inte får 

stanna men inte har en aning om varför. 

En indirekt konsekvens av de ökade yttre kontrollerna är ökad 

dödlighet vid gränserna till följd av att folk tvingas korsa gränsen på 

farliga platser eftersom de säkraste övergångarna är hårt kontrollerade. 

ÖKAD INRE KONTROLL 

Men de förändringar Kohli fokuserar mest på är den inre kontroll 

som ökar på ett mer indirekt men ändå tydligt sätt. 

– En central förändring sedan 11 september är tanken att man ska 

kunna identifiera sig genom någon form av nationellt id-kort eller 

körkort. Det är ju normalt i Europa, men historiskt har det i USA 

setts som en kränkning av den individuella friheten att staten ska 

kunna tvinga en att redovisa sin identitet. Något nationellt id-kort 

finns ännu inte, men däremot kan man inte längre få körkort utan att 

visa uppehållstillstånd. I ett bilburet land som USA innebär detta att 

nästan åtta miljoner papperslösa tvingas köra bil utan körkort. Och 

genom att samtidigt instifta hårdare lagar mot just bilkörning utan 

körkort har man effektivt ringat in de papperslösa. 

Den stora förändring Kohli talar om har sin bakgrund i att den lokala 

polisen tidigare inte hade något att göra med gränspolisen. Men 

genom ökad kriminalisering av den typ av regelbrott man ofta tvingas 

begå som papperslös – köra bil utan körkort, leva med förfalskade 

dokument – och genom rutinmässig kontroll gentemot migrationsdatabaserna 

har gränspolisen fått ett slags närvaro även inne i landet, 

på lokala polisstationer och på vägarna. Konsekvenserna av småbrott 

blir oproportionerliga när den misstänkte automatiskt kollas mot 

gränspolisens register och därmed kan riskera deportation. 

Dessa förändringar innebär också en ökad rasifiering av polis- och 

säkerhetsarbetet i stort. Kohli berättar att det rapporterats om att så 

kallad racial profiling – rasprofilering – har kommit att karaktärisera 

polisens arbete i en del delstater. Polisen stoppar gärna latinamerikaner 

för att få en anledning att köra deras uppgifter mot gränspolisens 

register och deportera dem. 

ISLAMOFOBISK MIGRATIONSPOLITIK 

Medan Kohli främst talar om generella restriktioner av migrationen 

har brittiska advokaten Frances Webber erfarit mer specifikt islamofoba 

effekter av migrationspolitiken efter 11 september. Webber har 

engagerat sig för migranters rättigheter i den London-baserade organisationen 

Institute of Race Relations sedan slutet av sextiotalet. 

Hon har försvarat många migranter som hotats av avvisning eller hållits 

i förvar på grund av misstankar om terrorbrott. Webber beskriver 

11 september som en historisk händelse som har accelererat en redan 

existerande repression av rasifierade medborgare och migranter i den 

nationella säkerhetens och terrorbekämpningens namn. 

– Det första som hände här i Storbritannien efter 11 september var 

att man antog Security Act 2001. Den innebar att utlänningar som 

misstänktes för internationell terrorism och inte kunde utvisas eftersom 

de riskerar att utsättas för tortyr i hemlandet fängslades på obestämd 

tid. Fjorton personer sattes i högsäkerhetsfängelse utan rättegång 

i tre år, tills högsta domstolen dömde ut denna typ av frihetsberövande 

som olaglig eftersom den bara kunde tillämpas mot utlänningar. 

2005 ersattes lagen av så kallade control orders, som gäller både 

medborgare och andra och innebär en form av husarrest med strikta 

begränsningar av människors frihet. Det innebär till exempel besöks- 

och utegångsförbud stora delar av dygnet, fotboja, blockerad tillgång 

till internet, telefon och dator. Villkor och gränser för exempelvis 

utegångsförbud inom control orders har varit föremål för protester 

och människorättskampanjer. Villkoren har därför förbättrats efter- 

hand, och regeringen planerar nu att ersätta control orders med en 

liknande men något mindre repressiv mekanism. 

Men control orders – och därmed de lättnader som nu kämpats 

fram – gäller bara medborgare och utlänningar som är skyddade från 

utvisning av tortyrkonventionen. De migranter som Home Office 

har möjlighet att utvisa omfattas inte av dessa lättnader. Eftersom 

processen för överklagande är långsam även i Storbritannien är väntan 

på deportation ofta lång. Under tiden placeras terrormisstänkta 

under liknande villkor som control orders men med långt mer utvidgade 

nivåer av frihetsberövande och kränkta rättigheter. Medan den 

övre gränsen för utegångsförbud nu är nere på sexton timmar för 

medborgare och andra under control orders, kan migranter som är på 

så kallad immigration bail, i väntan på avvisning, få utegångsförbud 

upp till 24 timmar. 

Samtidigt har själva bedömningen av risken för tortyr vid utvisning 

också förändrats. I dag tecknar Storbritannien avtal med stater 

som är kända för att använda tortyr. De lovar att inte utsätta personer 

som Storbritannien deporterat för tortyr och dessa avtal använder 

man som grund för att komma runt FN:s tortyrkonvention. 

– Men vi har protesterat mot detta förfarande – man kan inte lita 

på de här avtalen, berättar Webber. Helt nyligen var det några män 

som blev deporterade till Algeriet och genast fängslades, torterades 

och nu sitter i fängelse. 

Webber har försvarat människor som suttit i husarrest eller förvar, 

misstänkta för terrorbrott, och hon vittnar om personliga tragedier 

sådana anklagelser kan leda till. En man satt i husarrest i flera år. Han 

kunde inte gå ut till parken och leka med sina barn, och när hans fru 

var gravid kunde inte barnmorskan komma hem till dem – vilket 

barnmorskan ofta gör i Storbritannien. 

Webber fokuserar sin kritik på själva villkoren för frihetsberövande 

och deportering. Hon har svårare att säga något om de faktiska 

anklagelserna. Eftersom bevisen i dessa ärenden oftast är hemliga, 

har varken advokater eller den anklagade möjlighet att direkt bemöta 

anklagelserna. Men de delar av bevisföringen som är öppna är oftast 

enbart baserade på lösa indicier. 

– Det är inte så att bevisen är fabricerade utan snarare utgör de en 

mosaik – utifrån lösa fragment bygger åklagaren en hel bild. Med 

den metoden kan man ju bygga vilken bild man vill! I ett fall jag jobbade 

med bestod bevisningen av att sex män kände varandra och att 

en av männens svärfar var inblandad i något slags kampgrupp i Pakistan. 

Det var allt vi hade att gå på. En annan gång byggde bevisföringen 

på ett testamente som hittades i en mans hem och var skrivet på 

ett ganska våldsamt och blodtörstigt språk. Men saken var den att 

mannen skrivit testamentet när han satt i fängelse i Jordanien och 

följaktligen var väldigt arg. 

– Många av fallen bygger på lösa samband. Att X känner Y eller att 

säkerhetspolisen anser att någon verkar vara ”säkerhetsmedveten”, 

det vill säga att polisen tycker att någon beter sig på ett särskilt sätt 

för att undvika övervakning och avlyssning. Att ta en annan väg hem 

än vanligt eller att samtala under promenad kan tolkas som att man 

är ”säkerhetsmedveten”. 

En annan förändring i migrationspolitiken som snart ska genomföras 

i Storbritannien är införandet av ”elektroniska gränser”. Med ett 

nytt program som kallas e-borders ska man med hjälp av passagerarinformation 

och biometriska register skärpa uppsikten över utomeuropeiska 

personers resor in och ut ur landet. Minst 24 timmar före 

avgång måste transportbolagen ge information till Home Office om 

sina passagerare beträffande sådant som var biljetten bokades, hur 

många passagerare som bokade tillsammans, vilket kreditkort som 

användes för betalningen och hur personen rest tidigare. 

– Det nya med e-borders är att transportbolagen måste tillhandahålla 

informationen i förväg. På så sätt kan Home Office stoppa folk 

redan innan de kommit ombord på planet. Dessa regler ser ut att 

vara införda för att hantera terrorism men kan uppenbarligen användas 

för att stoppa vem som helst. Nu måste alla som får visum för att 

resa in i Storbritannien lämna fingeravtryck som sedan kollas vid inresan, 

så på det sättet blir det omöjligt att resa med falska dokument. 

Som alla känner till, drabbar detta även asylsökande som inte har någon 

annan utväg än falska papper. 

KONTINUITET OCH FÖRÄNDRING 

– Det är en missuppfattning, säger Tariq Mehmood, att världen har 

förändrats sedan 11 september. Migrationspolitiken har varit restriktiv 

sedan 60-talet. Kontroll och repression gentemot migranter är en 

grundpelare i Storbritanniens och Västs imperialism. Vad som hänt 

är att den repression som redan fanns på plats har accelererat till den 

omfattning vi ser idag. En ny rasism har etablerats – islamofobin – 

men den gamla rasismen finns kvar. 

Tariq Mehmoods ilska hörs rakt igenom telefonlinjen från Manchester. 

Han är författare, människorättsaktivist och har agerat som 

talesperson för en solidaritetskampanj för”the North West 10”, en 

grupp pakistanska studenter som greps i april 2009 misstänkta för 

förberedelse till terrorbrott. Samtliga släpptes några dagar senare. 

Varken bevis eller åtal kom någonsin att framläggas, men de togs genast 

i förvar och en process inleddes för att deportera dem av ”förebyggande 

skäl”. I dag har alla utom en lämnat landet frivilligt, och 

Mehmood vittnar om hur deras liv slagits i spillror. 

– Flera av dem hade utnyttjat familjens alla besparingar för att 

komma hit och skaffa sig en utbildning. 

Mehmoods egen livshistoria understryker hans påstående att det i 

grunden är samma system och strukturer som drabbar migranter och 

muslimer nu som före 11 september 2001. Det är i år exakt 30 år sedan 

han och elva andra unga pakistaner stod anklagade för terror-relaterade 

brott efter att ha organiserat självförsvar mot återkommande rasistiska 

våldsdåd och hot från skinnhuvuden mot Bradfords asiatiska 

befolkning. De hade också engagerat sig i organisationen United 

Black Youth League mot deportationer och rasism i poliskåren. 

”Bradford 12” kom gruppen av unga att kallas i den omfattande kampanj 

som startades i solidaritet med männen. De blev så småningom 

frikända, och fallet kom att bli en milstolpe i den brittiska antirasismens 

historia. 

Idag ser Mehmood alltså händelserna för 30 år sedan upprepas. 

Men trots den vikt han lägger vid kontinuiteten i repressionen nämner 

han många förändringar. 

I arbetet med att ge stöd och kräva upprättelse åt ”the North West 

10” upplevde han tydligt solidariteten från de sociala rörelserna. Den 

verkar till stor del saknas i dag. 

– En stor skillnad i dag är att folk är så rädda. När vi startade kampanjen 

var folk rädda att ansluta sig, för de vet att då blir de övervakade. 

Ingen vill associeras med personer om de ens misstänkts för 

terror-relaterade brott. Stödet från icke-muslimer är också mindre i 

dag. Det kvittar om du är skyldig eller ej – alla blir rädda för dig. 

22 

23 


ETT KRIG UTAN LAGAR 

Nästan tio år efter attackerna mot World Trade Center sköts Usama Bin Ladin 

ihjäl på order av USA:s president. Händelsen har lovprisats av stora delar av det 

internationella samfundet. Ina Woods sätter in avrättningen i ett större 

sammanhang där alla som ses som terrorister, och i förlängningen hela 

befolkningar i Mellanöstern, har avhumaniserats. 

TEXT:INA WOOD 


ÖVERSÄTTNING: 

ABIGAIL SYKES 

BILD: SARAH KATARINA 

HIRANI 

Jag fick reda på det via Facebook. På förmiddagen 

den 2 maj, när jag kajkade omkring mitt i ”En fjäril 

landade på mitt cykelstyre – glad vår!”, lade jag märke 

till en länk till crazydogtshirts.com: ”Obama got 

Osama t-shirt! Snygga färger! Snabb leverans med 

USPS!” Jag förstod att något hade hänt, men eftersom det 

redan fanns en t-shirt, var det kanske gammalt, något jag 

hade missat – vad kan man annars vänta sig om man följer 

världsnyheterna via Facebook? 

Följande kväll stod jag på en trampmaskin på gymmet 

och såg på när Frankrikes och Tysklands utrikesministrar 

förklarade att Bin Ladins död var ”en seger för alla demokratier” 

och dessutom ”goda nyheter för alla fredsälskande 

och fritt tänkande människor i världen”. Facebook 

igen: ”Vilket toppenslut på en schyst helg! Usama är död, 

en ond människa mindre på denna jord :0).” Vid det laget 

hade en rad hoptrasslade orosmoln till sist börjat samlas i 

mitt huvud. Var det som skett lagligt? Under vilka förutsättningar 

får man skjuta en obeväpnad person i huvudet? 

Varför dumpade de honom i havet? Allt skulle framstå 

som normalt. Obama förklarade i tv lugnt och faderligt 

att ”hans död borde välkomnas av alla som tror på 

fred och mänsklig värdighet”. Här i Sverige stämde Carl 

Bildt in och sade att ”en värld utan Usama bin Ladin är en 

bättre värld. Hans hat var ett hot mot oss alla”. Det internationella 

samfundet tycktes anse att det var okej, till och 

med storartat. Men min röriga lilla hjärna kopplade till 

Saddam, Rwanda och nazister och kom gång på gång 

fram till detsamma: rättegång, rättegång, rättegång. 

Den första nyhetsrapporteringen och reaktionerna 

från internationella ledare normaliserade det som hänt, 

men det var i själva verket någonting nytt och annorlun- 

25 


da, kanske unikt: USA:s president hade helt öppet gett 

order att begå mord. I de flesta moderna stater går det 

inte att separera föreställningen om rättvisa från rättsväsendets 

normer och praxis. I Bin Ladins fall uteblev plötsligt 

dessa normer och denna praxis. Jag tror att en av de 

faktorer som förvandlade öppet mord till ett acceptabelt 

alternativ var den rasifierade avhumaniseringen av en 

fiende vilket kan ha mycket mer omfattande konsekvenser 

för människor som anses tillhöra denna ”grupp”. 

Låt oss ta en titt på den moderna tidens mest utpräglade 

demoner – nazisterna – och hur man tog itu med dem 

efter andra världskriget. Storbritannien ville se en lösning 

typ ”skippa rättegång, skjut dem i huvudet”, men USA 

satte stopp. USA:s högsta domstol fastslog att avrättningar 

som inte föregåtts av rättegång skulle ”bryta mot upprepade 

löften” och eventuellt väcka misstankar om skamliga 

bakomliggande motiv. Detta ledde till Nürnbergrättegångarna 

som skapade normer för krigsbrott och brott 

mot mänskligheten. Sedan dess har rättegångar och tribunaler 

varit den mest accepterade metoden att hantera personer 

som anklagas för brott mot mänskligheten. Bara tre 

veckor efter att Bin Ladins kropp dumpats till havs tillfångatogs 

Radko Mladic i Serbien och fick en medicinsk 

undersökning för att säkerställa att han skulle klara en rättegång. 

Kanske bestod problemet i Bin Ladins ”statslöshet”: 

kan ett sådant åtal väckas mot individer som inte är 

representanter för en stat eller ingår i en officiellt erkänd 

krigsmakt? Svaret är ja. Exempelvis dömdes två nunnor i 

juni 2001 för brott mot mänskligheten för att de deltagit i 

en massaker under folkmordet i Rwanda. Ännu en motsägelse 

är att flera medlemmar av al-Qaida just nu inväntar 

rättegång för sin roll i attentaten den 11 september 2001 – 

bland dem Khalid Sheikh Mohammed, som av USA:s 

försvarsdepartement betecknas som ”hjärnan bakom angreppen 

den 11 september”. Var inte 9/11 det viktigaste 

skälet till att USA jagade Bin Ladin? Varför ställa den 

främste gärningsmannen inför rätta men skjuta galjonsfiguren? 

Och även om han inte skjutits lägger man märke 

till en annan sorts rättvisa även i Khalid Sheikh Mohammeds 

fall: han har hållits fången (och torterats, vilket vi 

kommer till senare) i åtta år utan rättegång. För att begripa 

denna nya rättvisa måste vi blicka tillbaka genom den 

dimma som skymmer vår förståelse av ”kriget mot terrorismen”. 

PAPPER, SIFFROR, BOJOR OCH NYCKLAR... 

Den 20 september 2001 förkunnade president Bush att 

”vårt krig mot terrorismen börjar med al-Qaida, men det 

tar inte slut därmed. Det kommer inte att upphöra förrän 

varje terroristgrupp på global nivå har hittats, stoppats 

och besegrats.” Är detta en krigsförklaring? Vissa skulle 

säga att det inte är det eftersom internationell lag kräver 

att officiella krigsförklaringar görs av stater mot andra stater. 

Kanske är ”kriget” i ”kriget mot terrorismen” inte krig 

i officiell mening utan ett mer dramatiskt sätt att säga 

”kampanj”. Pansarfordonen, bomberna och dödssiffrorna 

tyder dock på ett krig i dess mest bokstavliga bemärkelse. 

När det gäller ”terror”-delen ansluter sig kriget mot terrorismen 

trots sin internationella räckvidd inte till någon 

internationell juridisk konsensus kring vad terrorism faktiskt 

är. Mångtydigheten har gett USA betydande fördelar. 

Kriget mot terrorismen är på alla sätt ett mycket påtagligt 

krig när det gäller att legitimera USA:s militära insatser 

men rökridåerna sprider sig på nytt så fort beteckningen 

”krig” inbegriper krigets lagar. 

Ett viktigt exempel på detta är regeringen Bushs beslut 

att fångar på Guantánamobasen inte uppfyller villkoren 

för krigsfångars status eller rättigheter enligt Genèvekonventionerna. 

Genèvekonventionerna stipulerar att man 

inte får tortera krigsfångar, och det är regler som införlivats 

med amerikansk militärlagstiftning. För att kringgå 

dessa begränsningar bestämde Bush i februari 2002 att tillfångatagna 

talibaner och al-Qaida-medlemmar helt enkelt 

inte kunde betraktas som krigsfångar. För att undvika att 

bryta mot inhemsk lagstiftning mot tortyr framförde man 

därefter en rad rationaliseringar och ursäkter, däribland 

följande nya definition av vad som räknas som tortyr: 

Om fysisk smärta skall räknas som tortyr måste den 

vara lika intensiv som den smärta som följer på allvarlig 

fysisk skada, exempelvis organsvikt, nedsatt 

kroppsfunktion eller till och med död. Om renodlad 

psykisk smärta eller psykiskt lidande skall räknas 

som tortyr enligt paragraf 2340 måste den resultera 

i betydande psykisk skada av rimlig varaktighet, 

det vill säga bestå i månader eller till och med år. 

Som resultat av denna policy kom en rad anmälningar av 

tortyr från fångar och militär personal på Guantánamobasen. 

Christopher Arendt, före detta kriminalvårdare på 

Guantánamo, berättar om den avhumaniseringsprocess 

han deltog i där: ”Papper, siffror, bojor och nycklar, allt 

skulle redovisas, men ingenting utöver papper och bojor 

och siffror och nycklar...” 

På ett poetiskt sätt fångar Arendt vad sociologen Zygmunt 

Bauman identifierar som det som krävs för att bryta 

ner moraliska invändningar mot brutalt våld: våldet sanktioneras 

genom officiella order, handlingar blir rutin och 

våldets offer avhumaniseras. 

På hemmaplan infriade Bush sitt löfte att föra ett ”idéernas 

krig”. ”Terroristernas undre värld” fanns ”på andra 

sidan oceaner och kontinenter, på bergstoppar och i grottor”, 

i ”avlägsna djungler och öknar”. Det fanns ett antal 

”ondskans axelmakter” som ”hyllar tyranni och död som 

sitt ideal och sin tro”, varnade han oss samtidigt som han 

förklarade att USA nu skulle inleda krig mot Irak. Jag 

minns hur min mor då misstog sig och trodde att hennes 

förmåga till kritiskt tänkande egentligen var exempel på 

förvirring: ”Jag förstår bara inte vad al-Qaida har med 

Irak att göra.” 

”BARA TRE VECKOR 

EFTER ATT BIN 

LADINS KROPP 

DUMPATS TILL HAVS 

TILLFÅNGATOGS 

RADKO MLADIC 

I SERBIEN OCH 

FICK EN MEDICINSK 

UNDERSÖKNING FÖR 

ATT SÄKERSTÄLLA 

ATT HAN SKULLE 

KLARA EN RÄTTE- 

GÅNG.” 

Våren 2004 avslöjade över 1 000 foton systematisk tortyr 

av irakiska fångar på det amerikanska fängelset i Abu 

Ghraib. Fotona visade hur amerikanska soldater skadade, 

slog, förnedrade, förödmjukade, sexuellt utnyttjade, våldtog 

och dödade irakiska krigsfångar som ofta var nakna 

och/eller hade säck över huvudet. Vad har Guantánamo 

med Abu Ghraib att göra? Varför skulle de pressade villkoren 

för fångar som var talibaner och al-Qaida-medlemmar 

tillämpas på vad som helt klart var krigsfångar i Irak? 

Fotona från Abu Ghraib förkroppsligar Bushs retorik och 

politik: den oriktiga sammanblandningen av Irak med 

terrorism, och avhumaniseringen av alla som ses som terrorister. 

SKAPANDET AV ”DEN ANDRE” 

Bush formulerade det så här: ”Antingen är du med oss eller 

med terroristerna.” Vilka är dessa två olika lag, som 

också beskrivs av Bush som ”frihet gentemot rädsla, rättvisa 

gentemot grymhet”? Retoriken kan också ses som ett 

exempel på hur man skapar ”den andre”: man definierar 

en grupp som helt utanför och underlägsen den ”normala” 

gruppen som är ”vi”. De ”andra” borde i det här fallet 

syfta enbart på al-Qaida-terroristerna, men som vi såg tidigare 

tycks dess betydelse utvidgas till att omfatta en 

större grupp människor. Vilka ingår i den här gruppen? 

Den officiella 9/11-kommissionens rapport beskriver 

Bushs och hans rådgivares tidiga reaktioner på angreppen. 

Det som kom att kallas det globala ”kriget mot terrorismen” 

betecknades först som ett ”fälttåg” som skulle 

riktas mot ”internationella terrororganisationer i Mellanöstern”. 

Kriget mot terrorismen har alltid varit kriget mot 

terroristerna från Mellanöstern. När Bush gör ett första 

försök att peka ut en misstänkt, börjar han med Irak och 

associerar sedan fritt via Palestina vidare till Iran. Det här 

kriget har haft rasifierade parametrar från första början. 

Att slå ihop Mellanösterns länder och folkslag till en 

enda grupp och blanda ihop den gruppen med terrorism 

är ingenting nytt. I boken Covering Islam (Att bevaka 

islam) erinrar sig Edward Said att tidiga misstankar mot 

”islamistiska terrorister” öppet luftades i medierna 

omedelbart efter bombdådet i Oklahoma City 1995, tills 

gärningsmannen visade sig vara en vit protestant. Said 

ägnade flera decennier åt att utforska det fenomen han 

gav namnet ”orientalism”: förminskandet av hela den 

muslimska världen till ”ett ondskefullt väsen utan tankeförmåga”. 

Det han tar upp i sin forskning är rasifiering: 

ideologier, antaganden, övertygelser och handlingar som 

reducerar ”de andra” till förmodad underlägsenhet baserad 

på ras eller ”kultur”. I Krigets ramar visar Judith Butler 

vart detta tänkande har lett och kommer att leda, nämligen: 

...till ett specifikt utnyttjande av utvalda befolkningar, 

av liv som inte riktigt är liv, utmålat som 

”möjligt att förinta” och ”inget att sörja över”… 

Sådana befolkningar är försumbara eller kan offras, 

just för att de framställs som redan förlorade eller 

förverkade; de utmålas som hot mot mänskligt liv i 

dess nuvarande form snarare än som levande befolkningar 

i behov av skydd mot orättfärdigt statligt 

våld, svält eller pandemier. Följaktligen går det inte 

att sörja över sådana liv, när de går förlorade, eftersom 

förlusten av sådana befolkningar ses som en 

nödvändighet för att skydda ”de levandes” liv, enligt 

den förvridna logik som rationaliserar deras död. 

Vi har lärt oss att selektivt tillämpa värdet av mänskligt liv 

och det skydd som de mänskliga rättigheterna erbjuder. 

Vi har låtit föreställningen att västerländska liv är värda 

mer än liv i Mellanöstern påverka våra samhällen, vår politik, 

internationell lag och krigets lagar. Vi riktar oss inte i 

smyg mot en fiende, vi avhumaniserar hela befolkningar. 

Trots att Bin Ladin var obeväpnad och fjärran från något 

slagfält när han dödades, har USA senare hävdat att 

han var ” ledare för en oppositionell styrka” och därmed 

kunde skjutas snarare än dras inför rätta. Lagarna verkar 

återigen dimmiga. Skulle samma principer gälla om 

al-Qaida-kämpar störtade in och sköt överbefälhavare 

Obama? 

När vi avhumaniserar en fiende, uppstår konsekvenser 

för verkliga liv som ”är möjliga att sörja”. De civila dödssiffrorna 

i Irak, sedan invasionen tog sin början, uppskattas 

till över 100 000, vartill vi skulle kunna lägga mängder 

av icke-terroristiska lik från Afghanistan, om vi bara kunde 

få fram tillförlitliga siffror. Lägg därtill ödelagda städer, 

näringsliv i spillror, kidnappningar, tortyr och här hemma 

spionage, hatbrott, utvisningar, inskränkningar av religionsfriheten. 

En kula i huvudet, ett lik i havet. Ett krig utan 

lagar som driver vidare som en sjuk flod. 

26 

27 


Iseptember 1996 tog talibanrörelsen över makten i 

Afghanistan med våld. Kvinnor förbjöds att arbeta, 

hämta sina barn från skolan och i vissa städer att göra 

inköp. Flickskolorna stängdes och kvinnor spärrades 

i praktiken in i sina hem. I november 2001, några 

veckor efter att USA:s invasion av Afghanistan inleddes, 

höll Laura Bush, USA:s dåvarande presidenthustru ett radiotal 

om Afghanistans kvinnor. Talibanregimen var nu 

på tillbakagång, hävdade hon, och ”befolkningen i Afghanistan 

– i synnerhet kvinnorna – gläder sig.” Ett av USA:s 

mål i Afghanistan var enligt Vita huset att befria kvinnorna 

från talibanernas brutala förtryck. 

När George W. Bush vann presidentvalet 2001 hade 

det till stor del varit genom att stödja sig på den högerkristna 

rörelsen i landet. Hans maktövertagande sågs som 

en förlust för den feministiska rörelsen i USA och snart 

började också Bush genomföra några av de antifeministiska 

reformer som de konservativa kristna förväntade sig 

av honom. Hur kommer det sig att regeringen Bush nu 

plötsligt talade om att rädda den afghanska kvinnan? Den 

brittisk-pakistanske historikern och författaren Tariq Ali 

berättar i sin bok Fundamentalisternas kamp en helt annan 

historia. Det var USA som hjälpte talibanerna till makten, 

och före den 11 september 2001 var det ingen i Washington 

som pratade om de afghanska kvinnorna. 

Sociologiprofessorn Gargi Bhattacharyya skriver i sin 

bok Dangerous Brown Men att ”kriget mot terrorismen” 

har legitimerats med argument som har tagit nyckelkomponenter 

från progressiva sociala rörelser. Dessa argument 

var bland annat synen på kvinnors och homosexuellas 

rättigheter, mångkulturell samlevnad och maskulinitet. 

Islamsk religion och kultur kopplades samman med 

kvinnoförtryck och det västerländska samhället med tolerans 

och jämställdhet. Terroristerna var människor som 

inte förstod värdet av mänskliga rättigheter och mänskligt 

liv, och västvärlden var därför tvungen att bekämpa fienden 

med ett barbari som kunde matcha deras. På så vis, 

hävdar hon, har man kunnat argumentera för nödvändigheten 

av att använda metoder som inte följer internationella 

konventioner. 

Edward Said skriver i sin inflytelserika bok från år 1978, 

Orientalism, att Orienten i Västs världsbild ses som enbart 

styrd av kultur och religion. Denna syn leder till att den 

muslimska världen fråntas sin historia. Regeringen Bush 

har i sina tal om kriget mot terrorismen ofta varit noga 

med att påpeka att islamisterna utgör en liten minoritet 

inom islam, men islamismen ses ändå som sprungen ur islamsk 

religion och kultur. I verkligheten spelar religiösa 

och kulturella faktorer en ganska undanskymd roll när det 

gäller att förstå islamismens framväxt. 

BERÄTTELSEN OM ISLAMISTERNA 

OCH DERAS KVINNOSYN 

För att förstå islamismens framväxt i Afghanistan måste 

man känna till landets historia. I Fundamentalisternas 

KVINNOFÖRTRYCKANDE 

MUSLIMER & TOLERANTA 

VÄSTERLÄNNINGAR 

En berättelse har tagit form i kriget mot 

terrorismen som utmålar muslimer och islam 

som kvinnoförtryckande medan västvärlden 

definieras som jämställd och tolerant. 

Catherine Holt granskar denna berättelse, 

vilka som tjänar på den, och vilka konse- 

kvenser berättelsen får för kampen för 

jämställdhet. 

kamp beskriver Tariq Ali talibanernas väg till makten i 

Afghanistan. Det är en skrämmande historia om ett land 

vars befolkning offrades av stormakterna i deras kalla 

krig. 

I slutet av 70-talet kom en repressiv kommunistisk 

regim till makten i Kabul genom en statskupp. Denna 

regim började genomdriva en rad progressiva reformer, 

ibland med väldigt repressiva metoder. Tvångsäktenskap 

förbjöds och regimen satsade mycket på utbildning. Även 

flickor skulle få utbildning i städerna. Men den kommunistiska 

PDPA-regimen fick inte sitta länge vid makten. 

När USA började beväpna den religiösa oppositionen, 

invaderade Sovjetunionen landet för att rädda den hårt 

ansatta regimen. I Pakistan utbildades unga fattiga 

bondsöner i religiösa så kallade madrasa-skolor, med 

stöd bland annat från USA. Dessa pojkar fick lära sig 

sträng militär disciplin och en bokstavstolkning av 

Koranen och islam. 

De mest lovande bland dessa så kallade talibaner – 

elever – skickades till Afghanistan för att bekämpa den 

sovjetiska invasionen. Talibanrörelsen representerar alltså 

inte bara en väldigt liten minoritet inom islam – den 

har dessutom uppstått och stärkts av anledningar som har 

ganska lite med islam att göra. Och Afghanistan är inget 

isolerat fall. Över hela den muslimska världen har Väst finansierat 

och beväpnat islamistiska grupper för att främja 

sina egna intressen i regionen och bekämpa det sovjetiska 

hotet. Detta har dock glömts bort i den allmänna debatten 

om muslimers kvinnosyn. 

Hur såg den ideologi ut som kopplade samman kvinnors 

rättigheter med imperialistiska strävanden? Enligt 

Bhattacharyya har grundtankarna bakom ”kriget mot terrorismen” 

varit att det finns absoluta och oöverstigliga 

skillnader mellan kulturer och att den västerländska kulturen 

är hotad utifrån. I sitt radiotal i november 2001 hävdar 

presidenthustrun Laura Bush att ”civiliserade människor 

över hela världen” visar sin avsky för talibanernas 

förtryck av kvinnorna eftersom ”vi i Afghanistan kan se 

den värld som terroristerna skulle vilja tvinga på resten 

av oss”. Den legitimerande berättelsen kring den 11 september 

har därmed enligt Bhattacharyya fått en rasialiserad 

karaktär. När George Bush pratade om kampen mot 

ondskan förstod världen tydligt att han syftade på en viss 

grupp människor som förkroppsligade denna ondska. 

Det var också enligt Bhattacharyya en berättelse där 

det fanns ständiga referenser till kvinnors kroppar. Frågor 

av typen vilka kläder kvinnor får ha på sig och hur fritt de 

får röra sig hamnade i centrum för debatten. Västerländska 

kvinnors förmåga att visa upp sina rättigheter med 

sina egna kroppar blev ett mått på civilisation. Det var 

alltså, menar Bhattacharyya, en begränsad syn på kvinnors 

rättigheter som fördes fram – en syn som fokuserade 

på individuella rättigheter och individens valfrihet. Mer 

kollektiva rättigheter som rätten till trygghet, förutsättningar 

att tillgodose grundläggande behov och frihet från 

våld saknades i debatten. Man framhöll en erotiserad och 

28 

29 


marknadsvänlig kvinnlighet, och kvinnorna i Afghanistan 

och andra muslimska länder antogs eftersträva den typ av 

frihet som manifesteras genom fysisk öppenhet. Tanken 

att en större fysisk öppenhet automatiskt skulle innebära 

mer frihet ignorerade samtidigt den feministiska kritiken 

mot sexualiseringen av kvinnan. 

KULTURALISERINGEN AV VÅLDET MOT KVINNOR 

Vilka konsekvenser har ”kriget mot terrorismen” och den 

diskussion om jämställdhet som legitimerar den fått för 

kvinnokampen i de av västvärlden ockuperade länderna? 

Kan man tänka sig att ett större fokus på kvinnan fått en 

positiv inverkan för jämställdheten? 

Bhattacharyya tror tvärtom att arbetet för kvinnors 

rättigheter komprometteras av att kraven på jämställdhet 

förs fram i skuggan av en militär ockupation. Svarta kvinnor 

och kvinnor från forna koloniserade länder har länge 

argumenterat för att deras feministiska kamp bör utformas 

och ledas av dem själva, av dem som själva lever och verkar 

i den verklighet som de vill förändra. Detta står i skarp 

kontrast till den berättelse som framställer kvinnor i den 

muslimska världen som hjälplösa offer, som måste räddas 

av väst. 

Samtidigt har berättelsen om den muslimska kvinnan 

även fått konsekvenser för jämställdheten i västvärlden, enligt 

Bhattacharyya. Synen på jämställdhet som en naturlig 

del av den västerländska kulturen ignorerar den kvinnokamp 

som har förts och som förs här. Politiska skillnader 

utraderas i den allmänna debatten och plötsligt ses den 

västerländska kulturen som homogen. Det kvinnoförtryck 

som man anklagar muslimer för kopplas samman med en 

debatt om mångkulturens misslyckande. 

Statsvetaren Maria Carbin har i sin doktorsavhandling 

Mellan tystnad och tal undersökt synen på hedersvåld i 

Sveriges offentliga politik mellan åren 1995 och 2008. 

Carbin beskriver ett skifte i den offentliga politiken från 

vad hon kallar en ”mångfaldsdiskurs” till en ”värderingsdiskurs”. 

Medan mångfaldsdiskursen såg kulturell mångfald 

som positiv bygger värderingsdiskursen på en gränsdragning 

mellan svenskt och icke-svenskt. Av värderingsdiskursen 

målas en hel region – Mellanöstern – upp som 

problemets ursprung. Männen därifrån ses som mer patriarkala 

och mer våldsbenägna än de svenska männen. 

Invandrarflickor reduceras till antingen förtryckta i familjen 

eller fria efter att ha räddats av det svenska samhället. 

Det är enligt Carbin ”värderingsdiskursen” som är den 

dominerande i Sverige i dag. Skiftet från ”mångfaldsdiskurs” 

till ”värderingsdiskurs” hänger ihop med den 11 september 

och den efterföljande debatten om muslimer. Över 

stora delar av Europa kom idéer om en minskad tolerans 

inför kulturella skillnader att kopplas samman med minoritetskvinnors 

rättigheter. Det var en debatt som stundtals 

gav bränsle åt högerextrema rörelsers rasistiska argumentation. 

I Sverige kom mordet på Fadime Sahindal i början av 

30 

TEXT:CATHRINE 

HOLT 

TEMAREDAKTÖR 

ILLUSTRATION: SARAH 

KATARINA HIRANI 

”FRÅGOR AV TY- 

PEN VILKA KLÄ- 

DER KVINNOR 

FÅR HA PÅ SIG 

OCH HUR FRITT 

DE FÅR RÖRA 

SIG HAMNADE 

I CENTRUM 

FÖR DEBATTEN. 

VÄSTERLÄND- 

SKA KVINNORS 

FÖRMÅGA ATT 

VISA UPP SINA 

RÄTTIGHETER 

MED SINA EGNA 

KROPPAR BLEV 

ETT MÅTT PÅ 

CIVILISATION.” 

2002 att leda till en rubbning av ”mångfaldsdiskursen”. 

Den rådande diskursen kritiserades utifrån tanken att 

mångkultur och tolerans gentemot skillnader hade lett till 

att det svenska samhället svikit de unga kvinnor som var 

utsatta för hedersvåld. I mångfaldsdiskursen uppmärksammades 

enligt Carbin inte flickors situation som en fråga 

om våld utan istället som en fråga om generations- eller 

kulturkonflikter. Våldet bagatelliserades. Carbin frågar sig 

dock varför kritiken mot mångfaldsdiskursen kom att definiera 

tolerans och inte exempelvis rasism som problemet. 

Både mångfaldsdiskursen och värderingsdiskursen har enligt 

Carbin satt kultur, etnicitet eller nationellt ursprung 

som självklar utgångspunkt. Synen på det så kallade hedersvåldet 

har varit föremål för en kamp mellan å ena 

sidan dem som ser våldet som ett uttryck för mäns våld 

mot kvinnor och dem som ser det som specifikt kulturellt 

betingat hedersvåld. 

Carbin menar att man bör löskoppla begreppet heder 

och synen på våld mot kvinnor från vad hon kallar den 

rådande kulturella reduktionismen. Våldet bör i stället 

enligt henne förstås utifrån både etnicitet, klass och kön 

utan att för den skull utesluta att det kan ha kulturella eller 

religi ösa förtecken. 

HEDERSVÅLD SOM FÖRKLARING 

Vilka konsekvenser får synen på mäns våld mot kvinnor 

som kulturellt betingat för de muslimska kvinnor som utsätts 

för våld? Bernardita Nuñez är verksamhetsledare för 

Terrafem, en ideell organisation som organiserar jourboende 

och jourtelefon för kvinnor med utländsk härkomst. 

När jag ringer upp henne på hennes kontor i Stockholm, 

berättar hon att de fördomar och föreställningar som finns 

om invandrarkvinnor riskerar att leda till att de inte får 

den hjälp som de har rätt till. 

– I stället för att lyssna på vilken typ av våld kvinnan 

utsätts för och vilken typ av hjälp hon behöver får hon 

hjälp utifrån hur hon blir betraktad. 

Nuñez är kritisk till begreppet ”hedersvåld”. 

– I alla tider och i alla samhällen har man hittat ursäkter 

för våldet. När man säger att handlingen utövas i hederns 

namn är detta en bortförklaring från mannens sida. 

Debatten om hedersvåld har enligt Nuñez ”kulturaliserat” 

våldet, men våldet handlar varken om religion eller om 

kultur utan om makt. 

I sin bok Orientalism argumenterar litteraturprofessorn 

Edward Said för att Väst har presenterat en bild av Orienten 

som ska göra det lättare att kolonisera området. Västs 

bild av den muslimska världen kan alltså inte förstås utan 

de bakomliggande intressen som den försöker dölja. Feministiska 

argument har sedan den 11 september missbrukats 

i propagandan från krigshetsare över hela världen. Syftet 

har varit att skapa rädsla för en viss folkgrupp för att legitimera 

västvärldens imperialistiska strävanden. Och kvinnorna 

både i Afghanistan och i Sverige har fått betala ett 

högt pris. 

Krönika/ 

En skön ny värld 

Arabiska människor har betalat högsta priset för 

USA:s säkerhetskultur efter 9/11. Diskriminering av 

araber har i princip uppmuntrats. Vi andra ska känna 

oss utsatta, får höra att vi är i fara, och ombeds att hjälpa 

till att anmäla ”misstänkta aktiviteter” eller människor. 

Den dominerande kulturen har definierat arabiska 

människor som själva sinnebilden för ”misstänkta”, ungefär 

som japanska människor var under andra världskriget. 

Men även latinamerikaner har varit utsatta för rasism 

efter 9/11. Sedan dess har gränssäkerheten 

skärpts, med fokus nästan uteslutande på att hålla mexikanska 

människor borta. 

Jag har flugit många gånger sedan 9/11 och med ett 

undantag har jag aldrig haft några problem med den 

korta passagen genom säkerhetskontrollerna. Undantaget 

kom 2007, när jag återvände hem från en semester 

i Mexiko. För en puertorican född i USA känns det 

på sätt och vis invant att åka till Mexiko. Jag har rest till 

Puerto Rico många gånger och det är tydligt att de forna 

spanska kolonierna delar viss släktskap. Vacker 

spansk arkitektur är en sak som latinamerikanska länder 

har gemensamt. Tecken på folkmord och kolonisation 

som conquistadorerna lämnade efter sig till oss. 

Jag tänkte mig in i hur det skulle vara att passera 

tullen som mexikansk amerikan. Jag gissade att många 

laglydiga medborgare skulle gå igenom med en klump i 

magen. De skulle undra om de den här gången skulle 

stoppas för noggrann kontroll och tas för inkräktare 

med mål att stjäla en bit av den amerikanska drömmen. 

Dessa tankar dröjde sig kvar i huvudet på mig när 

jag ryckte till mig väskan från bagagebandet. 

När jag var på väg mot första kontrollstationen kommer 

en polisman fram till mig och ber mig följa med 

honom. Han var latinamerikan, troligen av mexikanskt 

ursprung, och sa att han ville leta igenom mina väskor 

och att detta var en rutinkontroll. Jag vänder mig om 

och ser alla andra gå åt ett helt annat håll. Polisen kan se 

min frustration. Han frågar varför jag ser så nervös ut 

och verkar övertygad om att jag har något att dölja. 

Han trycker upp mig mot en avspärrning och säger 

åt mig att inte röra mig. Jag säger åt honom att hålla 

händerna borta. Han och hans kollega börjar febrilt gå 

igenom mina saker, riva upp presenter och läsa mina 

dagböcker. Samtidigt tänker jag så det knakar och försöker 

komma fram till om jag skrivit något som skulle 

kunna misstolkas som legitimt skäl att hålla mig kvar 

Jag förklarar för dem att jag tycker att deras sökande 

är obefogat. Polisens kollega, en vit kvinna, flera år äldre 

än mig, tittar upp från min dagbok och säger till 

mig: – Du är djupsinng. 

Hon har insett att deras sökande varit förgäves. Det var 

Victorio Reyes 

Poet och aktivist 

bosatt i Albany 

USA 

”JAG TROR INTE 

ATT VÅR RASIS- 

TISKA HISTOIRA 

KAN LÄKAS I EN 

MILJÖ SOM 

PRÄGLAS AV 

RÄDSLA.” 

nog spindelmanleksakerna som jag köpt till mina barn 

som avgjorde saken. Hennes kollega tittar på mig, när 

väskan är helt tom och alla mina saker ligger utspridda 

över ett bord, och säger: 

– Den här väskan känns tung. Jag ska röntga den. 

När kontrollen i röntgenapparaten inte ger något, säger 

han till mig att jag är fri att gå min väg och överlämnar 

åt mig att plocka upp mina tillhörigheter och lägga tillbaka 

dem i väskan. 

Jag kommer aldrig att få veta om jag stoppades den 

dagen av en ren tillfällighet eller om rasism spelade in, 

och det är det som är problemet. Makthavarna i vårt 

land har krävt att vi avstår från vissa av våra rättigheter i 

utbyte mot säkerhet. Jag ser inte denna kultur av rädsla 

och granskning som en väg mot frihet. Den bör ses 

som det hinder den i själva verket är. Jag tror inte att 

vår rasistiska historia kan läkas i en miljö som präglas 

av rädsla. 

31 


ERRORIST- 

TÄMPLADE 

TEXT:LEANDRO 

SCHCLAREK 

MULINARI 


Den 11 september 2001 innebar startskottet för USA:s korståg mot ”terrorn”. 

De politiska konsekvenserna har blivit att sociala rörelser runt om i världen 

stämplats som terrorister. Solidaritet har blivit svårare, menar Nilsa Rain som 

i ett trettiotal år har kämpat för mapuchefolkets rättigheter. 

På andra sidan Atlanten, i det som idag benämns 

Chile, kämpar ursprungsbefolkningen mapuche 

för sin överlevnad. Fyra aktivister har för överfall 

på en åklagare dömts som terrorister till 

mellan 20–25 års fängelse. Domstolen återupplivar 

gamla terroristlagar från Pinochet-tiden. De åtalade 

hade inte en chans att försvara sig: åklagarsidan tillåts 

bland annat använda vittnen vilkas identitet hålls dold 

för försvaret. Därför inledde de åtalade en lång hungerstrejk. 

Kravet har varit en rättvis rättegång. Och att chi- 

lenska staten ska inleda en dialog med mapuchefolkets 

representanter. 

I Malmö hålls en liten solidaritetsmanifestation till 

stöd för de hungerstrejkande. En av talarna är Nilsa 

Rain, som själv är mapuche. Hon studerar i Spanien, och 

pendlar sedan ett par år tillbaka mellan Malmö och Spanien 

på grund av kärlek. Vid årsskiftet ska hon dock ta 

med sig familjen hem till sin comunidad, sin ”gemenskap” 

i Chile. Det är där Nilsa Rain hör hemma. 

Hon håller ett brandtal på Möllevångstorget och be- 

rättar att denna hungerstrejk bara är en i raden av liknande 

protester. Gång på gång upprepar hon att man 

aldrig kommer att ge upp. 

AKTIVISM STÄMPLAT SOM TERRORISM 

Den moderna chilenska statens framväxt har enligt Nilsa 

Rain gått hand i hand med förtryck av ursprungsfolken 

och parallell rovdrift av naturtillgångar, vilket bland 

annat inneburit att marker förstörts genom skövling och 

utsläpp samt uppförandet av pipelines, sopstationer och 

annan infrastruktur. Nilsa Rains egen ”gemenskap” 

klyvs av en motorväg som byggts utan hänsyn till att 

den korsar en begravningsplats. 

Mapuchefolkets motstånd, som inte minst riktat sig 

mot multinationella bolag, bland annat från Sverige och 

Norge, har stämplats som terrorhandlingar av chilenska 

staten – trots att det inte kan anses att målet för de politiska 

aktionerna är att sprida rädsla. Snarare har det 

främst handlat om sabotage och vad som kan beskrivas 

som olaga intrång. Inte en enda statlig representant har 

dött i konfrontationerna, framhåller Nilsa Rain. 

– Vi gör motstånd beväpnade med påkar och stenar. 

De svarar med helikoptrar och tungt beväpnad militär 

och polis, säger hon. 

Hur har mapuchefolkets kamp påverkats av den 

11 september? 

– Mitt folk har kämpat i århundraden och terroriserats 

lika länge. Så det i sig är inget nytt, svarar Nilsa. Det som 

framför allt förändrats de senaste åren är att förtryckets 

teknologi blivit mer raffinerad och sofistikerad. De har 

nya, mer effektiva vapen till sitt förfogande. Inte minst 

spelar medierna en ny roll i den påstådda kampen mot 

oss ”subversiva”. Genom medierna lyckas man framställa 

oss som terrorister och då blir det svårt för många att 

förstå vad vi egentligen vill och vilka vi är. 

Ytterligare en sak, framhåller Nilsa, har förändrats 

med ”kriget mot terrorn”. Det har blivit svårare att hitta 

allianser. Som resultat av att USA lyckats bestämma dagordningen 

har solidaritetsrörelsen svårt att se klart. Det 

internationella klimatet gör att alltför många accepterar 

en tudelad världssyn, där ”goda” ställs mot ”onda” och 

där man skiljer mellan ”bra” och ”dåligt” motstånd. 

I förlängningen leder detta till att horisonten för vad 

och hur man kan tänka begränsas, menar hon. 

ETT ARV FRÅN DIKTAKTUREN 

Ett par veckor efter solidaritetsmanifestationen där Nilsa 

Rain var huvudaktör, sitter hon vid sitt köksbord i 

Malmöstadsdelen Sofielund och brer en macka. Hemmet 

pryds av mängder av affischer och politiska budskap. 

Orden ”jord” och ”territorium” återkommer på 

flera av planscherna. På kylskåpet hänger ett foto från en 

aktion där en bygemenskap krävt tillbaka ett landområde. 

Protesten innebar att man helt enkelt bosatte sig – 

ockuperade – den mark man ansåg tillhöra byn. Hon 

pekar på barnen på bilden, på gamlingarna och poängte- 

rar att det är så här man jobbar: genom att hela familjer 

deltar i protesterna. 

– Ser de här ut som terrorister? frågar hon retoriskt. 

Nilsa Rain påpekar att den inhemska politiken främst 

påverkats av landets eget 11 september, det som ägde 

rum 1973 då den demokratiskt valde presidenten Salvador 

Allende störtades i en militärkupp. Augusto Pinochet 

inledde därefter ett skräckvälde som innebar att 

motståndarna till hans regim stämplades som terrorister. 

På så sätt kunde mord, försvinnanden och tortyr 

legitimeras. 

Antiterror-lagarna som tillämpas för att fängsla mapucheaktivister 

kom till år 1984 under Pinochets skräckvälde. 

Men trots demokratins framväxt har dessa lagar 

inte avskaffats. 2010 ställdes ett sextiotal personer inför 

rätta med hjälp av dessa och enligt vissa källor har upp 

emot 1 000 mapucheaktivister fängslats de senaste tio 

åren anklagade för terror. Kritiken mot den förda politiken 

har varit häftig, bland annat från Human Rights 

Watch, som hävdar att rättsstatens principer sätts på undantag 

eftersom chilenska staten förvägrar människor 

en rättvis rättegång. Kritik har även framförts av FN:s 

kommitté för rasdiskrimineringens avskaffande som 

påpekat att lagarna tillämpas selektivt och ofta mot just 

mapuchefolket, som kollektivt stämplas som terrorister. 

Trots bitvis hårt internationellt fördömande har få 

ändringar kommit till stånd i denna fråga efter diktaturen. 

Samtliga regeringar efter Pinochet har tillämpat 

anti-terrorlagarna mot mapuchefolket och inte heller 

under den socialdemokratiska presidenten Michelle 

Bachelets styre blev det någon ändring. Hon hade i sin 

valkampanj 2006 lovat slå in på en ny väg, eftersom hon 

hade personlig erfarenhet av vad det innebär att utsättas 

för denna typ av övergrepp. Väl vid makten fortsatte 

hon emellertid politiken i samma hjulspår. Enligt flera 

analytiker har detta möjliggjorts genom USA:s nya utrikesdoktrin 

som tillåter regeringar att stämpla sociala 

protester man har svårt att hantera som terrorhandlingar. 

– Under Pinochets diktatur behövdes inga argument 

för att motivera varför de förtryckte oss. Men nu behövs 

det, säger Nilsa Rain och påpekar att USA:s nya doktrin 

passat perfekt för de chilenska myndigheternas syften, 

eftersom den inhemska politiken kunnat utformas i linje 

med det internationella klimat som uppstått. 

Efter en 86 dagar lång hungerstrejk avblåste de fyra 

mapucheledarna sin protest. De hade då förlorat mellan 

20 och 25 kilo i vikt. Beslutet togs efter att landets högsta 

domstol utan ny rättegång beslutat sänka straffet för 

de fyra dömda till mellan åtta och fjorton år. En överenskommelse 

har också nåtts med regeringen att skapa 

en kommission till försvar för mapuchefolkets rättigheter. 

Hungerstrejken kan därmed framställas som en politisk 

framgång, men Nilsa Rain ser med oro på framtiden 

för sitt folk: 

– Ju mer vi växer i styrka, desto hårdare blir repressionen. 

32 

33 


NILSA RAIN. 

FOTO: GABRIELA BALBONTIN 

”KRITIK HAR ÄVEN 

FRAMFÖRTS AV 

FN:S KOMMITTÉ 

FÖR RASDISKRI- 

MINERINGENS 

AVSKAFFANDE SOM 

PÅPEKAT ATT LA- 

GARNA TILLÄMPAS 

SELEKTIVT OCH 

OFTA MOT JUST 

MAPUCHEFOLKET, 

SOM KOLLEKTIVT 

STÄMPLAS SOM 

TERRORISTER.”

TEXT:ANNA 

BJÖRKLUND & 

MARIA HOLM 

FRILANSJOURNALISTER 

BILD: MARIA HOLM 

MÅNGA AV DE 

THAILÄNDSKA 

BÄRPLOCKARE SOM 

KOMMER TILL SVERIGE ÄR 

FATTIGA BÖNDER. 

I BÄRPLOCKARNAS LAND 

FÖRRA ÅRET UPPMÄRKSAMMADES HUR MÅNGA ASIATISKA BÄRPLOCKARE SOM LOCKATS TILL SVERIGE TVINGADES 

ÅTERVÄNDA TOMHÄNTA. MANA HAR TRÄFFAT NÅGRA AV BÄRPLOCKARNA I DEN FATTIGA CHAIYAPHUMPROVINSEN DÄR 

FLERA AV DEM KÄMPAR MED ATT BLI KVITT SINA SKULDER. OCH FRÅGAN ÄR: HUR KOMMER DET ATT GÅ FÖR DEM SOM 

KOMMER HIT I ÅR? 

34 

35 


SUPOD STRANGCHAT ÄR 

EN AV BÄRPLOCKARNA 

SOM VAR I ÅSELE FÖRRA 

SOMMAREN. NU KÄMPAR 

HAN FÖR ATT BLI KVITT 

SINA SKULDER. 

”INNAN HAN 

ÅKTE TILL SVERI- 

GE BLEV HAN LO- 

VAD EN VILODAG 

I VECKAN, MEN 

VÄL PÅ PLATS 

FANNS VARKEN 

TID FÖR ÅTER- 

HÄMTNING ELLER 

SJUKDOM.” 

Vid risfälten i utkanten av staden Kaeng Khra 

ljuder surrande traktormotorer. Skördeperioden 

har precis börjat och Supod Strangchat tar en 

paus medan lunchen förbereds i trädskuggan. 

Han är en av många som lyssnade på rekryteringsföretagens 

solskenshistorier i fjol. Landet med de 

bärfyllda gröna skogarna gav förhoppningar om en bättre 

tillvaro – och för hårt arbetande jordbrukare låter två 

månaders jobb i ett välutvecklat land som en överkomlig 

ansträngning. Hos det lågutbildade och fattiga isanfolket 

i nordöstra Thailand är det dessutom vanligt att en eller 

flera familjemedlemmar måste arbeta utomlands för att 

klara familjens försörjning under regnperioden då riset 

växer till sig. 

Supod blickar ut över skördemarken där de färdigvuxna 

risvipporna dignar. Han berättar hur han under 

två månaders arbete i Åsele steg upp klockan tre varje 

morgon och inte kom hem förrän elva på kvällen. Innan 

han åkte till Sverige blev han lovad en vilodag i veckan, 

men väl på plats fanns varken tid för återhämtning eller 

sjukdom. 

– Här i Thailand är det enklare. Jag får ordentligt med 

mat, kan ta en paus när jag blir trött och har nära till familjen, 

förklarar Supod och nickar mot sin syster och 

dotter som slutit upp vid träpallen där maten snart ska 

dukas upp. 

ÅRSLÖN I SKULDER 

Ändå är livet inte som förut. Efter sverigevistelsen förra 

sommaren har han skulder som motsvarar mer än hans 

normala årsinkomst. 

– Jag och min fru bråkar varje kväll när vi ska lägga 

oss. Hon trodde att jag skulle komma hem med pengar, 

men så blev det inte. Jag är orolig över att marken som 

jag pantsatt ska tas ifrån mig. 

Åsele-bärplockarnas fall är allt annat än unikt. Det 

idag ökända företaget Lomsjö Bär, vars vd Ari Hallikainen 

misstänks för att ha tömt bolagets konton och 

stuckit med bärplockarnas inkomster, är bara en skandal 

i raden av brutna löften, bristfälliga arbetsvillkor och 

obetalda löner. 

Enligt rapporten The 2009 Blueberry fiasco in Sweden, 

framtagen av thailändska Migrant Workers Union, har 

den nordiska bärindustrin utvecklats till en korrumperad 

marknad för oseriösa rekryteringsföretag och aktörer 

som profiterar på fattiga människor. 

– 70 dagar, 1 000 timmar, 3 000 kilo bär och 0 kronor i 

vinst, blev slutekvationen för thailändska bärplockare 

som besökte Sverige förra sommaren. Jag kan inte se det 

på annat sätt än att det är slavarbete, säger rapportförfattaren 

Junya Lek Yimprasert, som de senaste 20 åren 

arbetat för thailändska industri- och migrantarbetares 

rättigheter. 

Hon anser att bärbranschens grundproblem ligger i 

antalet oseriösa mellanhänder, som tar ut höga serviceavgifter, 

samtidigt som kilopriset på bär har sjunkit de 

senaste åren. 

BOOM ÅR 2007 

Om vi backar ungefär 15 år tillbaka i tiden var situationen 

annorlunda. När de första bärplockarna från Thailand 

kom till Sverige, bestod de främst av familjemedlemmar 

och släktingar till thailändska kvinnor som gift 

sig med svenska män. Ofta fick de hjälp med att ordna 

allt praktiskt som turistvisum, flygbiljett, mat och logi. 

Sedan spred sig ryktet till närliggande byar och snart 

åkte ytterligare en generation thailändare till Sverige 

med vägledning och hjälp av dem som redan varit där. 

År 2007, då Migrationsverket införde regler som öppnade 

upp för utländska bärplockare att åka till Sverige på 

ett tre månaders långt arbetsvisum, exploderade antalet 

thailändska säsongsarbetare: från några hundra i slutet 

av 1990-talet till runt 8 000 år 2009. 

– Bakom boomen med de thailändska säsongsarbetarna 

ligger en stor maffialik organisation med rekryteringsföretag 

i Thailand. De byter skepnad likt ormar som ömsar 

skinn, förklarar Junya. 

RYKTEN OM STORA PENGAR 

I Thailand finns flera rekryteringsföretag som opererar i 

Sverige, bland annat Phumkacha, Siam Royal Services 

Group, Sin Sunshine och Thai Blueberry. De riktar in sig 

på thailändska byar där de vet att det finns många ouppfyllda 

drömmar. Ute på landsbygden surrar exotiska 

namn som Kanada, USA, Nya Zeeland och Sverige, till 

och med Sydafrika, Kina och Kazakstan, trots att där inte 

finns något behov av utländsk arbetskraft. På radion 

skvalar kampanjer om hur det enkelt går att tjäna pengar 

utomlands och rykten om ”den där risbonden som lyckades 

förra året” går som en löpeld genom byarna. 

– Jag hörde bara historier om dem som har haft tur 

och hoppades att jag också skulle ha det, säger jordbrukaren 

Shalad. 

I fjol arbetade han sin första sommar som bärplockare 

i Sverige utan att få ihop några pengar alls. Eftersom han 

är rädd för repressalier vill han inte uppge hela sitt namn 

eller avslöja det thailändska företag han rekryterades av, 

I CHAIYAPHUMPROVINSEN 

FÖRSÖRJER SIG MÅNGA 

GENOM RISODLING. EN AV 

DEM ÄR SUPOD 

STRANGCHATS SYSTER 

SOMBOON TONGSU. 

HÅRT ARBETE PRÄGLAR 

TILLVARON FÖR DE 

THAILÄNDSKA 

BÄRPLOCKARE SOM 

LURADES AV SVENSKA 

LOMSJÖ BÄR. 

36 

37 


LÖNEGARANTIN TILL 

TROTS KOMMER DET 

ATT TA MÅNGA ÅR INNAN 

KRAMPHAO CHAMNAN HAR 

BETALAT AV LÅNEN HAN 

TOG FÖR ATT ÅKA TILL 

SVERIGE. 

men berättar att det var en kille i trakten med svenskt påbrå 

som samlade ihop folk för att åka till Sverige. 

De fick höra att det går att tjäna stora pengar i de bärfyllda 

skogarna, men i stället kom majoriteten hem med 

skulder. Nu måste Shalad låna nya pengar av släktingar 

och av andra överallt där han kan för att inte bli av med 

huset och marken han pantsatt. 

– Jag har förlorat så mycket… Jag hatar Sverige och 

vill aldrig mer återvända. 

NEDTYSTADE ÖDEN 

Liksom många andra av bärplockarna har Shalad – trots 

de hårda orden – lätt till ett leende. Oavsett stort lidande 

är det viktigt att hålla god min utåt. För många föregicks 

resan av en glädjefylld fest och höga förväntningar. 

– Att tala öppet om ett misslyckande innebär att förlora 

ansiktet vilket är något av det värsta en thailändare kan 

vara med om, förklarar en ung kvinna i byn. 

Nedtystade öden tillsammans med intensiva rekryteringskampanjer 

har gjort det enkelt för agenterna att åka 

ut i byarna kring Chaiyaphum för att sälja sina paketresor. 

En resa kostar normalt runt 30 000 kronor, vilket 

motsvarar två årsinkomster för bönderna i nordöstra 

Thailand. För att ha råd pantsätter folk sina marker och 

tar lån av privatpersoner som doktorn eller butiksägaren 

i byn eller en släkting som lyckats tidigare år. 

För alla dem som inte klarar av att tjäna ihop nog med 

pengar i Sverige – år 2009 var det omkring 80 procent 

enligt Migrant Workers Union – väntar en tuff tillvaro. 

– De får i stort sett ingen hjälp alls från de thailändska 

myndigheterna. När de börjar jagas av lånehajarna är ett 

vanligt scenario att barnen mister sin chans till högre utbildning 

eller måste sluta skolan helt, samt att bil, hus 

och mark säljs. Många skiljer sig och åker i väg för att leta 

jobb på andra håll, säger Junya Lek Yimprasert. 

KRÄVDE HJÄLP AV PREMIÄRMINISTERN 

Efter 2009 års bärsäsong slog utblottade bärplockare läger 

utanför regeringsbyggnaden i Bangkok och krävde 

hjälp av premiärministern och arbetsmarknadsministern. 

Men reaktionerna var svaga. I stället för en lösning på 

problemet var den enda respons de fick en uppmaning 

om att dämpa sina protester. 

Debatten har varit desto livligare i Sverige, vilket har 

lett till att svenska Migrationsverket skärpt reglerna inför 

kommande bärsäsong. Den nya kravlistan består bland 

annat av lönegarantier, dokumenterad information till 

bärplockarna om arbetsvillkor och krav på att arbetsgivaren 

har filial i Sverige för att arbetstillstånd ska bli aktuellt. 

De hårdare reglerna tros vara en av orsakerna till att 

Migrationsverket hittills har upplevt en dramatisk minskning 

i antalet ansökningar jämfört med tidigare år. År 

2010 beviljades totalt 4 500 utländska bärplockare arbetstillstånd 

i Sverige vilket kan jämföras med 2 300 hittills i 

år. 

– Antalet ansökningar har minskat successivt sedan 

2009. Att det är så många färre i år jämfört med förra året 

beror till viss del på de nya reglerna, men också på att 

ryktet om hur bärplockare utnyttjats har börjat sprida sig 

i hemländerna, säger Sara Sundelius, pressinformatör på 

Migrationsverket. 

Enligt en uträkning som Kommunals avdelning i 

Norrbotten har gjort riskerar utländska bärplockare som 

kommer hit i år att bli skuldsatta trots de hårdare reglerna 

och en garantilön på 16 000 kronor. Kostnaden för resor 

och uppehälle som bemanningsföretagen normalt 

fakturerar gör att utgifterna blir runt 10 000 kronor i månaden. 

Ekvationen går inte ihop. 

– För att stävja den legala människohandeln borde 

Sverige sätta press på och samarbeta med den thailändska 

regeringen så att rekryteringen kan ske utan mellanhänder, 

säger Junya. 

Trots föregående katastrofår har några av dem som arbetade 

för Lomsjö Bär bestämt sig för att återvända till 

Sverige i sommar, berättar hon. 

– Det är inte ett särskilt logiskt beslut, men de är fast i 

tänkandet att tjäna ihop pengar för att bli av med sina 

skulder. 

MÅSTE TA NYA LÅN VARJE ÅR 

Några kilometer bort från risfälten i Kaeng Khra jobbar 

Kramphao Chamnan på en lokal återvinningsstation. 

Där tjänar han ungefär 40 kronor om dagen, vilket 

knappt räcker till att betala av räntan på skulderna han 

ådragit sig i samband med Åsele-vistelsen förra sommaren. 

– Varje år kommer jag få lov att ta nya lån för att kunna 

betala av de gamla, förklarar Kramphao, som är glad att 

hans barn är vuxna och kan försörja sig själva. Den ständiga 

oron inför att en dag inte kunna betala långivarna blandas 

med en dröm om att återigen vara skuldfri. 

– Jag tänker hela tiden på hur jag ska kunna jobba hårdare 

för att tjäna ihop mer pengar. Min fru är väldigt fattig, 

men jag förklarar för henne att det kommer att ordna sig, 

säger Kramphao, innan han återgår till sitt arbete med att 

stapla kartonger. 

PÅ ÅTERVINNINGSSTATIONEN DÄR EN AV DE TIDIGARE 

ÅSELE-BÄRPLOCKARNA ARBETAR TJÄNAR DE ANSTÄLLDA 

CIRKA 40 KRONOR PER DAG. 

38 

39 


Medan vi de senaste åren fått rapporter om 

matkravaller från länder som Algeriet och Haiti, 

varnar Oxfam för att matpriserna kommer att 

fortsätta stiga och mer än dubbleras inom 20 år. 

Men de höjda matpriserna är nödvändiga för att 

världens fattiga bönder ska kunna överleva, menar 

nationalekonomen Stefan de Vylder. 

DE HÖJDA MATPRISERNA 

– EN NÖDVÄNDIG KRIS 

Den långsiktiga utmaning vi står inför när det 

gäller världens livsmedelsförsörjning är enorm. 

Fram till år 2050 bör tillgången till mat öka med 

minst 50 procent, vilket är vad som skulle behövas 

för att: mätta två miljarder människor till, 

när jordens befolkning har ökat från dagens sju till kanske 

nio miljarder eliminera hungern för den miljard som 

i dag lider av svält samt förbättra kvaliteten på dieten för 

de två miljarder människor som i dag kan anses felnärda. 

Mycket vore vunnet om det gigantiska svinnet kunde 

minskas. I våra rika länder kastar vi bort en tredjedel av 

maten vi köper, i den fattiga delen av världen ser råttor, 

insekter och dåliga lagringsförhållanden till att en lika 

stor andel av skörden går förlorad. Men framför allt måste 

produktionen öka kraftigt. Och detta i en tid då världens 

jordbruksmark krymper till följd av urbanisering 

och asfaltering och då klimatförändringar, jorderosion 

och sjunkande grundvattennivåer hotar att varaktigt försämra 

betingelserna för jordbruk, inte minst i flera av 

jordens allra fattigaste länder. Lägg till detta hotet om 

ständigt ökande priser på olja, handelsgödsel och bekämpningsmedel. 

Hur ska det kemikaliestinna jordbruket 

i våra rika länder hantera en övergång till mindre oljeintensivt 

jordbruk? 

Vi riskerar att stå inför en ny, global livsmedelskris. 

Men den ”matkris” som skapat rubriker i år – liksom 

åren 2007-08 – är inte dessa långsiktiga hot, utan den 

plötsliga uppgången av världsmarknadspriserna på mat. 

Vad är det som har hänt, och hur allvarligt är det? 

FRÅN MATBERG TILL MATBRIST 

Den period som föregick de senaste årens prisuppgång 

kännetecknades av extremt låga världsmarknadspriser på 

livsmedel. Som en följd av snabb produktivitetsökning i 

jordbruket, framför allt i Asien och i de rika industriländerna, 

ökade matproduktionen mycket snabbare än 

efterfrågan. 1980- och 90-talens jordbrukspolitiska 

debatt präglades i många länder av överskottsproblemet: 

vad göra med de enorma veteberg, köttberg, smörberg 

osv. som ständigt växte? 

Svaret blev dumpning. De stora överskottsländerna 

med USA och EU i spetsen vräkte ut sina överskott på 

världsmarknaden och kom därigenom att dumpa priserna 

inte bara för jordbruksexportörer i syd, som till exempel 

Argentina, Brasilien och Thailand, utan även på fattiga 

länders hemmamarknader. Speciellt i Afrika söder om 

Sahara ökade livsmedelsimporten dramatiskt, samtidigt 

som det inhemska jordbruket stagnerade och fattigdomen 

ökade på landsbygden. 

I början av 2000-talet var världsmarknadspriserna på 

flertalet jordbruksprodukter lägre än någonsin. Bönderna 

i de rika industriländerna, som åtnjöt tullskydd, pris- 

TEXT:STEFAN 

DE VYLDER 

NATIONALEKONOM 

regleringar och statliga subventioner av olika slag, var 

normalt skyddade från den dramatiska nedgången på 

världsmarknaden. Men fattiga länders bönder drabbades 

hårt, oavsett om de producerade livsmedel eller exportgrödor 

som te eller bomull. Bara några exempel på effekterna: 

• Kött från EU kostar i många länder i Västafrika bara 

hälften så mycket som det inhemskt producerade köttet. 

• EU stöder etablerandet av tomatodling i flera länder 

i Västafrika samtidigt som EU:s export av tomatkonserver 

slår undan benen på tomatodlingens lönsamhet. 

• Trots att EU är en högkostnadsproducent av socker, 

med produktionskostnader som ligger tre-fyra gånger 

över kostnaderna i till exempel Brasilien, Dominikanska 

Republiken eller Moçambique, står EU för en femtedel 

av världens samlade sockerexport. 

• Med hjälp av decenniers export av subventionerat 

överskottsvete har EU och USA lyckats förmå en stor del 

av Afrikas stadsbefolkning att äta bröd gjort på vete. Vete 

kan endast odlas i ett fåtal länder i Afrika, men importen 

av vete – som i dag står för två tredjedelar av Afrikas totala 

spannmålsimport – har förändrat konsumtionsmönstren 

i städerna radikalt. 

Av Afrikas totala tillgång till spannmål svarar importerad 

spannmål för omkring en tredjedel. Detta innebär, 

statistiskt sett, att i stort sett hela stadsbefolkningen försörjs 

med import. 

De allra senaste åren har efterfrågan på mat hunnit i 

fatt utbudet. Bland annat har ökad efterfrågan på kött i 

Kina och andra snabbväxande länder i Asien, konkurrens 

om majs och vete från starkt subventionerade biodrivmedel 

i USA och EU samt väder- och klimatfaktorer 

gjort att världens livsmedelslager i dag är rekordlåga, och 

marknaden är nervös. En omfattande spekulation i råvaror, 

inklusive livsmedel, anses också ha drivit upp priserna, 

och skapat ökad ryckighet, det vill säga snabba upp- 

och nedgångar. 

Många oroas, med all rätt, över stigande matpriser, 

speciellt i länder där över hälften av familjeinkomsten 

går åt till mat. Stadsbefolkningen, och inte minst det 

snabbt växande antalet fattiga i de fattiga ländernas storstäder, 

kommer i kläm när matpriserna stiger. Och 

många småbönder som inte har mycket till överskott att 

sälja är nettoköpare av livsmedel, och har på kort sikt intresse 

av billig mat. Men vad vi har bevittnat på världsmarknaden 

för livsmedel de senaste fyra-fem åren är endast 

en återhämtning efter decennier av sjunkande priser. 

På lite sikt är världens bönder, som faktiskt utgör den 

överväldigande majoriteten av jordens fattiga, vinnare. 

En minskning av fattigdomen måste gå hand i hand med 

en förbättrad lönsamhet i jordbruket och växande inkomster 

för de miljarder människor som är beroende av 

jordbruket för sin försörjning. 

Men som alltid är det naturligtvis storbönderna, med 

god tillgång till jord och kapital, som vinner mest på 

höjda matpriser. 

BÖNDER I SYD – FATTIGA OCH MAKTLÖSA 

Över hälften av arbetskraften i syd har jordbruk som huvudsaklig 

sysselsättning, eller åtminstone som bisyssla. 

Indirekt spelar jordbruket en ännu viktigare roll, eftersom 

det utgör basen för landsbygdens näringsliv. Handel, 

transporter, småindustri med mera är starkt beroende 

av jordbruk. En höjning av böndernas inkomster 

sprids därför som ringar på vattnet, och det finns omfattande 

belägg från en rad olika länder för att investeringar 

i förbättrade villkor för jordbruksbefolkningen har långt 

större effekter i form av ökad sysselsättning och minskad 

fattigdom än motsvarande satsningar i städerna. 

Trots de senaste årens accelererande urbanisering 

finns det omkring 2,5 miljarder människor i syd som är 

beroende av jordbruket för sin försörjning. Men småbönderna 

är i regel oorganiserade och saknar politiskt 

inflytande. 

Städernas andel av världens fattiga ökar stadigt. Men 

fortfarande är omkring två tredjedelar av jordens fattiga 

bosatta på landsbygden, och de flesta av dessa försörjer 

sig som småbönder, arrendatorer eller jordlösa lantarbetare. 

Varje diskussion om hur vi ska avskaffa världsfattigdomen 

måste ha böndernas levnadsvillkor och möjligheter 

att påverka sin situation som en självklar utgångspunkt. 

Kvinnor är starkt överrepresenterade bland fattiga 

bönder på landsbygden. I vissa regioner, som Afrika söder 

om Sahara, svarar kvinnor för betydligt mer än 60 

procent av det totala arbetet inom jordbruket. Trots att 

det är kvinnorna som utgör basen i ländernas livsmedelsförsörjning 

är kvinnorna genomgående diskriminerade 

när det gäller ekonomiska och rättsliga frågor: kvinnor 

har sämre tillgång till krediter och jordbruksrådgivning 

än män, de förlorar ofta rätten till jorden om maken avlider 

(denna rätt övergår i många länder till mannens släktingar), 

och det är ofta mannen som ansvarar för försäljningen 

av eventuella överskott och som kontrollerar inkomsterna. 

Mycket måste göras för att lösa jordens försörjningsproblem. 

Den största utmaningen är världsfattigdomen – 

de som svälter svälter för att de är fattiga, inte för att det 

saknas mat i världen. Men det behövs också mera mat, 

och för detta krävs en rad saker. Krediter till småbönder. 

Bättre infrastruktur på landsbygden. Starkare bondeorganisationer 

i syd. Reformer av handelspolitiken. Förstärkta 

rättigheter och möjligheter för den majoritet av 

världens bönder som är kvinnor. Jordbruksforskning. 

Och mycket därtill. Men en nödvändig, men långtifrån 

tillräcklig, förutsättning för att vi ska lyckas föda jordens 

växande befolkning är att bönder världen över får anständigt 

betalt för sitt slit. 

”MYCKET VORE 

VUNNET OM DET 

GIGANTISKA SVIN- 

NET KUNDE MINS- 

KAS. I VÅRA RIKA 

LÄNDER KASTAR VI 

BORT EN TREDJE- 

DEL AV MATEN VI 

KÖPER…” 

40 

41 


KVINNOR UTAN 

RÄTTIGHETER 

Som skräp som någon lämnat efter sig på en vildvuxen och 

blomstrande äng – utnyttjade, övergivna och utlämnade. 

Kvinnorna, som danska fotografen Tina Enghoff vill uppmärk- 

samma, gifte sig med danska män och flyttade till Danmark. 

Löftet om ett liv med kärlek och trygghet förbyttes i en mar- 

dröm. Utställningen ”Jag är ingenting” visar resultatet av den 

danska migrationspolitiken, kvinnohat och en djupt rotad 

rasism. 

TEXT:FLORENCIA 

ROVIRA TORRES 


FOTO: TINA ENGHOFF 

”…NÄR HON FÖR 

FÖRSTA GÅNGEN 

BESÖKTE ETT 

KVINNOKRISCEN- 

TRUM SLOG DET 

HENNE ATT EN 

ÖVERVÄGANDE 

MAJORITET AV 

KVINNORNA SOM 

KOM DIT FÖR ATT 

FÅ HJÄLP VAR AV 

ANNAN ETNISK 

BAKGRUND ÄN 

DANSK.” 

av vackert och ohyggligt är en bra mix. 

Den gör att folk tycker om att titta på bilderna och 

samtidigt får starka känslor.” 

Fotografen Tina Enghoff får mig att känna mig pre- 

’’Blandningen 

cis så illa till mods som hon har avsett med sitt ”iscensatta 

dokumentärfotografi”. På Kulturhusets Galleri 3 i Stockholm 

pryds väggarna fram till den 9 oktober av storskaliga porträtt i naturlandskap. 

Tina Enghoff leker med referenserna. Hon har medvetet 

sökt efterlikna klassisk dansk målarkonst där naturen är den ultimata 

skönheten och symboliserar frihet. Men den danska idyllen hemsöks 

av anonyma gestalter som har något att berätta för oss. Historier om 

ett liv under hot, misshandel, våldtäkt, livegenskap som vi får höra i 

en videoinstallation där kvinnorna på porträtten med egna ord berättar 

om sina liv i äktenskap. 

Tina Enghoff hade länge funderat på att arbeta med temat utsatta 

kvinnor. Men när hon för första gången besökte ett kvinnokriscentrum 

slog det henne att en övervägande majoritet av kvinnorna som 

kom dit för att få hjälp var av annan etnisk bakgrund än dansk. 

– Jag tyckte att det var otroligt och började ställa mig frågor. Var 

kommer de ifrån? Vilka är deras historier? Så jag började ta reda på 

mer om denna grupp utsatta kvinnor. Det fanns kvinnor som var gifta 

med män med ursprung i Pakistan eller Turkiet till exempel. Men det 

som kändes mycket, mycket märkligt var att största andelen av de här 

kvinnorna är gifta med etniskt danska män. Det handlar ofta om kvinnor 

som männen har träffat på nätet. De har åkt i väg till Thailand, Filippinerna, 

Kina eller Afrika för att ta med sig kvinnorna hem eller så 

har kvinnorna kommit efter senare. Så har de hamnat i Danmark med 

dessa män som misshandlar dem både fysiskt och psykiskt. 

På danska heter konstprojektet som också blev en bok ”Syv”, sju, 

efter den sjuårsregel som fram till 2010 betydde att kvinnor som flyt- 

42 

43 


tat till Danmark genom att gifta sig med danska män riskerade utvisning 

ifall de skilde sig från sina makar innan de varit gifta i sju år. En 

regel som i praktiken inneburit att kvinnor som misshandlas och utnyttjas 

i hemmet har väldigt svårt att ta sig ur sin situation. 

– Om folk visste hur förfärligt de här kvinnorna har det, skulle de 

tycka att det var ok? frågar sig Tina Enghoff som menar att kvinnorna 

är offer för en mycket allvarlig rasism då de möts av misstro från det 

övriga samhället. 

– Folk kan säga: ”Men det är ju bara en afrikansk kvinna. Hon har väl 

ingen rätt att komma till vårt land och få ett liv här!” Eller: ”Det är väl 

inte så hemskt som de säger”. Rasismen ligger i att man inte räknar de 

här kvinnorna som någonting. En av kvinnorna säger det själv i en intervju: 

”I’m nothing”, därav titeln på utställningen. 

Att en kvinna som misshandlas av sin man kan få hjälp efter två års 

äktenskap om hon går till myndigheterna, det betvivlar Tina Enghoff. 

Problemet, menar hon, är att kvinnorna ofta försätts i en omöjlig situation 

då man ställer krav på dem att kunna bevisa att de blivit utsatta 

för övergrepp vilket kan vara väldigt svårt särskilt när det gäller psykiskt 

våld eller våldtäkt. En av kvinnorna i utställningen vars man 

tvingade henne att ha sex med män som betalade honom gick till polisen 

men fick svaret att det inte fanns några bevis. En tid senare upptäckte 

läkarna att hon hade blivit smittad med HIV. 

Kvinnornas berättelser vittnar om att männen använder lagstiftningens 

hot om utvisning som ett verktyg för att kontrollera kvinnorna 

och få dem att stanna kvar. 

– De tar hit kvinnor som blir slavar i hemmet. Och du kan tro att 

männen är medvetna om hur systemet fungerar och hur de kan använda 

sig av det! utbrister Tina Enghoff, när jag undrar om det verkligen 

handlar om en medveten strategi från männens sida. Enghoff förklarar 

att man i de här sammanhangen har börjat använda sig av begreppet 

”contemporary slavery”, vår tids slaveri och jämför fenomenet 

med trafficking: 

– Det är mycket enklare att ha en kvinna som du är gift med än att 

smuggla in en kvinna i landet illegalt. 

Men det är inte bara de danska lagarna som avslöjar obarmhärtig 

rasism. Kvinnorna upplever rasismen även i relationen med männen. 

– Kvinnorna har väldigt svårt att förstå hur deras män kan gifta sig 

med dem och samtidigt komma med väldigt nedvärderande rasistiska 

kommentarer. En filippinsk kvinna berättade hur hennes man hela tiden 

upprepade: ”Du är dum, du är bara dum. Du kommer ju från Filippinerna! 

Du kan ju ingenting. Och eftersom du är dum så är din 

dotter det också!”, berättar Enghoff. 

När Tina Enghoff bestämde sig för göra konstprojektet ”Syv” kände 

hon omedelbart att hon skulle behöva arbeta med någon som kände 

till kvinnornas situation. Hon träffade Uzma Ahmed Andresen, 

rådgivare i jämställdhets- och diskrimineringsfrågor, som hade den erfarenhet 

hon eftersökte. 

I nästan tre år arbetade de med projektet. Målet var hela tiden att 

göra mer än bara en utställning. 

– Ett projekt som behandlar en så viktig fråga som denna kan man 

inte bara låta stanna kvar i kultursfären, förklarar Tina Enghoff. Jag var 

konstnären och fotografen, och Uzma var aktivisten som kunde förmedla 

vårt budskap vidare till en högre nivå. 

I dag, ett år efter premiärutställningen i Danmark, arbetar Uzma 

Ahmed Andresen vidare tillsammans med kvinnokriscentra med att 

starta en organisation för att hjälpa dessa kvinnor. 

Projektet har genomsyrats av långsiktiga mål, en stor ansvarskänsla 

hos de båda initiativtagarna och en tydlig ambition att bygga upp en 

relation till kvinnorna som de kunde känna sig trygga i. Tina Enghoff 

berättar hur otroligt hårt det kändes att behöva lämna kvinnorna efter 

fotograferingarna. 

– Man började tänka: "Kan man hitta en ny man åt henne?”, "Kan 

man gömma henne?” Men Uzma och jag kom överens om att vara ärliga 

och tydliga med att vi inte kunde rädda dem utan i stället få Danmark 

att uppmärksamma problemet. Det var några kvinnor som kom 

och såg utställningen i Köpenhamn. Det var fantastiskt att se när de 

såg sig själva hänga på väggen. Det ger dem en värdighet att vara en 

del i det här projektet även om vi inte kunde hjälpa dem. 

Tina Enghoff saknar helt den där auran av konstnärsmysticism. 

Hon räds inte att beskriva och tala om sitt konstnärliga uttryck och intentionerna 

bakom det. Anledningen är att hon försvarar konsten som 

ett medel för förändring, som förmedlare av ett budskap. 

– Man måste ha en agenda i den konst man gör. Det finns alldeles 

för mycket konst utan innehåll, som bara är yta. Vad kan man säga 

med konst på ett annorlunda sätt? Kan man nå någon typ av mål med 

sin konst? Det är frågor som motiverar mig som konstnär. Jag har 

gjort projekt där jag har trott att jag kan nå ett mål men inte lyckats, 

men jag har också lyckats lite grann ibland. 

I Danmark har det kommit nya regler för familjeåterförening. Sjuårsregeln 

är avskaffad och i dess ställe råder nu ett väldigt oöverskådligt 

poängsystem där möjligheterna att få permanent uppehållstillstånd 

reducerats ytterligare. Den danska tidningen Politiken konstaterade 

i april i år att antalet utfärdade permanenta uppehållstillstånd 

störtdykt sedan de nya reglerna införts. Tina Enghoff menar att situationen 

för kvinnorna hon följt också har förvärrats. 

– Eftersom möjligheterna att få uppehållstillstånd inte så mycket 

beror på tiden du varit gift utan huruvida du kan danska eller har en 

universitetsutbildning, bland annat. Det är bara de duktigaste kvinnorna 

som klarar sig, men ingen av kvinnorna som är med i utställningen 

har en lång utbildning. De skulle aldrig klara de krav som ställs. 

För hur ska man kunna lära sig danska när ens man slår en och förbjuder 

en att vara med andra människor? 

Tina Enghoff andas en omisskännlig indignation, sprungen ur ett 

djupt engagemang. Hon är speciellt besviken på att så få danska politiker 

vågar utmana den rasistiska debatten och menar också att nästan 

alla läger i den politiska vänstern är skrämmande tysta. Ändå tillåter 

hon sig stanna upp i sin upprördhet för att påvisa skäl till optimism. 

– Jag kan ändå se att det inom konstvärlden mer och mer dyker upp 

projekt som betyder något, som inte bara handlar om att göra vackra 

bilder som ska hänga över någons soffa. Det sker så mycket i världen 

nu att man som fotograf eller konstnär tvingas förhålla sig till det. 

44 45 


INBLICKAR 

I FÖRÄNDRINGENS AFRIKA 

Det är i en omvälvande tid som Leopard förlag 

kommer ut med de två högaktuella böckerna 

Elfenbenskusten: en utmaning för FN och Afrika, 

skriven av Pierre Schori och Maud Edgren- 

Schori, och antologin Revolution i Egypten, skriven 

av Bitte Hammargren, Mattias Gardell, Per Björklund 

och Jan Hjärpe. I samma stund som Libyen bombas 

av NATO och Syrien står inför landsomfattande 

massrevolter bjuder böckerna på intressant läsning. Bägge 

spänner dessutom över relaterade teman – humanitär 

intervention och folkligt uppror. 

Elfenbenskusten ger en intressant inblick i hur ett relativt 

välmående land hamnade i inbördeskrig och sedan 

underkastas en fredsbevarande militär mission, ONU- 

CI, under FN-stadgans kapitel 7 (som medger rätt att 

använda militärt våld för att genomföra uppdraget). 

Den detaljtunga boken har målet att delge erfarenheter 

och förklara sammanhang, inte bara vad gäller Elfenbenskusten 

utan även Västafrika och Afrika i stort samt 

ge en inblick i FN-systemet. Boken lever inte fullt upp 

till detta utan tangerar att bli en dagboksskildring av 

Pierre Schoris roll som representant för FN:s generalsekreterare 

och Maud Edgren-Schoris roll som genusrådgivare 

för FN. Den kritik som riktas mot FN känns också 

alltför diplomatisk, vilket inte är konstigt då den 

kommer från personer inifrån FN-systemet. 

Bokens främsta bidrag är beskrivningen av den problematik 

som framför allt kopplas till ivoritet, en ivoriansk 

version av modern nationell identitet. Den regionala 

interaktion i form av arbetskraftsinvandring, ekonomisk 

migration och flyktingströmmar som omgärdar 

Västafrika ger en intressant inblick i en region präglad av 

mångtydiga migrationsflöden. Den xenofobiska politik 

som riktas mot de miljontals allogènes, med rötter i 

grannländerna, som utgör 25 procent av Elfenbenskustens 

befolkning blir därför en regional angelägenhet. De 

saknar ofta identitetshandlingar och det ifrågasätts ofta 

om de är ”sanna” ivorianer. Det var också här den stora 

stötestenen låg i konflikten mellan regeringssidan med 

president Laurent Gbagbo i spetsen och Forces Nouvelles 

– regeringen krävde att Forces Nouvelles skulle lägga 

ner sina vapen, medan Forces Nouvelles krävde identitetshandlingar 

och röstkort innan detta kunde genomföras. 

FN avgjorde tvisten genom att föreskriva att de 

båda processerna skulle genomföras parallellt. Resultat: 

status quo, uppskjutna presidentval och en uppdelning 

av landet i nord och syd. 

46 


Tråkigt nog skrivs boken inte färdig innan dramat i 

Elfenbenskusten tar slut, men det står klart att bokens 

narrativa insvepning gör Gbagbo till en skurk, medan 

rebellerna Forces Nouvelles skonas från anklagelser om 

sina brott och den internationellt erkände vinnaren i valet 

2010, Alassanne Ouattara, ses som den rättmätige 

segraren. Det politiska efterspelet, Ouattaras nära relationer 

till Frankrike och landets ekonomiska framtid 

och beroendeställning problematiseras inte. 

Boken om Egypten är välskriven och ger intressanta 

inblickar från en rad olika egyptenkännare. Skildringar 

av striderna på Tahrirtorget varvas med politiska bakgrundskildringar 

från Egypten och arabvärlden i stort 

samt tematiska djupdykningar i Muslimska brödraskapet 

och den fackliga kampen i Egypten som pågått i det 

tysta och beredde vägen för den massrörelse som fällde 

Mubarak. 

Mattias Gardells historiska beskrivning av Muslimska 

brödraskapet målar upp en bild av en organisation som 

gick från att vara en viktig gren av den antikoloniala 

befrielserörelsen till att utgöra en cellbaserad massrörelse, 

aktiv inom allt från alfabetiseringskampanjer till 

företagsverksamhet. Dagens Muslimska brödraskap står 

för en mild islamism, separerad från dess tidigare väpnade 

grenar, där den närmaste förebilden anges vara AKpartiet 

i Turkiet. Brödraskapet beskrivs som en mycket 

välorganiserad rörelse som fyllde många av de få luckor 

till spelrum som gavs inom Egyptens auktoritära system. 

De var viktiga för genomförandet av revolten, men 

det muslimska spöke som målats upp i väst förkastas 

kraftigt i boken (som understryker att stödet inte uppgår 

till mer än 25 procent inom befolkningen) och andra 

krafter var minst lika avgörande. 

Här fyller Per Björklund ett intressant tomrum. Ett 

Egypten av andra dimensioner. Den våg av fackliga protester 

som med kraft inleddes 2008 beskrivs i stället som 

avgörande för revolten. Likaså ger Bitte Hammargrens 

illustrativa reportage intressanta perspektiv från både 

alldagliga egyptier och centrala aktörer som deltog i 

upproret på Tahrir. I sin helhet ger boken en intressant 

inblick i den socio-ekonomiska grogrund och den politiska 

kamp som ledde till Mubaraks fall och bidrar inte 

till den techno-orientalism som ofta präglar bevakningen 

av upproren i Nordafrika och Mellanöstern. Snabba 

kommunikationer i all ära, men det är inte Facebook, 

Twitter och mobiltelefoner som Revolution i Egypten 

handlar om. John Åberg, redaktionsmedlem 

UTOMORDENTLIGT 

REPORTAGE I TECKNAD FORM 

BÖCKER Joe Saccos tecknarstil är inspirerad av Robert 

Crumb, en annan amerikansk serietecknare känd 

för sin buskishumor. Knappast alltså den illustratör 

man vill se ta tag i de svåra frågorna om Gaza. 

Men Joe Sacco är förutom serietecknare också 

från förr, visuellt skildra historierna. Sacco låter text och 

bild samarbeta så att rädsla och väntan, minnesbilder 

och subjektiva perspektiv bidrar till konkreta och på 

många plan begripliga historier om dessa egentligen helt 

ofattbara händelser. 

BÖCKER 

journalist, och han gör verkligen sitt jobb. Researchen är Gaza: fotnoter till ett krig har, särskilt i USA och Isra- 

oerhört grundlig, intervjupersonerna många, mängder el, kritiserats för att vara ensidig och subjektiv. Ett svår- 

av historiska fakta bäddas in i storyn och den helt öppna smält citat, som Sacco tar med i boken, och i intervjuer 

berättelsen med honom själv, reportern, som en själv- återkommer till, är ett tal av Moshe Dayan som i april 

klar del av den, gör att historien kommer nära. Den gro- 1956 var överbefälhavare för den israeliska militären. 

ELFENBENSKUSTEN: 

EN UTMANING FÖR 

FN OCH AFRIKA 

Pierre Schori och 

Maud Edgren-Schori 

Leopard förlag 

va och osmickrande tecknarstilen blir också en tillgång. 

Fokus hamnar på det mänskliga, berättelsen och upplevelserna. 

Faktiskt har jag svårt att föreställa mig en form 

som kan göra en nutida reportageresa med syfte att gräva 

i två händelser på 1950-talet mera levande än Joe 

Det hölls vid en begravning av en personlig vän som dödats 

av en palestinier: 

Låt oss denna dag inte beskylla mördarna. Hur 

skulle de kunna annat än hata oss? 

FOTNOTER TILL 

ETT KRIG 

Joe Sacco 

Galago 

Saccos dokumentära tecknade serier. Och detta är en I åtta års tid har de suttit i flyktinglägren i Gaza 

väldigt ambitiös sådan – boken tog honom sex år att 

och sett på medan vi har gjort deras mark och 

BÖCKER 

teckna. 

deras byar, där de och deras förfäder tidigare levde, 

Vi får följa författaren till Gaza 2002 och 2003. Avsik- till vårt hem. 

ten är att specifikt ta reda på vad som hände i Khan 

Bortom… gränsen svämmar ett hav av hat och 

Younis och Rafah hösten 1956, då två massakrer med fle- hämndlystnad över. 

ra hundra döda ska ha inträffat enligt fotnoterna till en Hämndlystnad som ser fram emot den dag då 

gammal FN-rapport. Insikten om hur dessa händelser lugnet gör oss avtrubbade… 

förpassats till historiens glömska driver Sacco att åka dit Då vi lyssnar till dem som talar ur illasinnat 

för att själv se till att de dras fram i ljuset. 

hyckleri och säger åt oss att lägga ned våra vapen. 

Berättelsen tar hela tiden sin utgångspunkt i Saccos Låt oss inte rädas att se med ärliga ögon på det som 

arbete som reporter på plats. Alltså får vi följa med i 

genomsyrar och uppfyller våra arabiska grannars 

REVOLUTION 

I EGYPTEN 

oändliga bilköer vid checkpoints. Hus rivs, palestinier 

dödas nästan dagligen av israelisk militär och fredsakti- 

liv, och som är vår generations öde. Det här är vårt 

val: att stå beväpnade och redo, stränga och hårda 

Bitte Hammargren, 

Mattias Gardell, Per 

Björklund, Jan Hjärpe 

Leopard förlag 

visten Rachel Corries död under en israelisk bulldozer 

inträffar när Sacco befinner sig i Rafah. Olika människor 

förklarar gång på gång att det som händer nu är det han 

– för annars faller svärdet ur våra händer och våra 

liv når ett för tidigt slut. 

borde skriva om. Att det aldrig har varit så illa och att Med sådant sällsynt klarspråk från israeliskt håll som 

det som hänt för 50 år sedan knappast längre spelar nå- objektiv utgångspunkt i förståelsen av vad som händer i 

gon roll. 

Men de fruktansvärda historiska händelser som berättas 

för honom av ännu levande vittnen är utan tvekan 

i behov av att berättas. Hundratals män radades upp och 

arkebuserades, samtidigt som andra sköts godtyckligt på 

gatan under en israelisk operation som ingen av de israeliska 

intervjupersonerna och inget dokument som Sacco 

får fram kan ge någon rimlig förklaring till. Det hela 

tycks signifikativt för den palestinska historien. Blodbad 

och sorg avlöser varandra i ett tempo som gör det omöjligt 

att bearbeta en händelse innan nästa är ett faktum. 

Serieformen gör det möjligt att med hjälp av vittnens 

Gaza finns ingenting att anmärka på i Joe Saccos bok. 

beskrivningar, besök på plats och foton och dokument Emma Eleonorasdotter, redaktionsmedlem 

47 


BPOSTTIDNING 

• TECKNAD AV JOE SACCO. UR BOKEN GAZA: 

FOTNOTER TILL ETT KRIG SOM RECENSERAS I 

DETTA NUMMER AV MANA. 

MANA 

Adress: Sevedsgatan 10 A 

214 45 MALMÖ

Ladda ner numret som PDF - Tidskriften MANA

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?