TemA: FreD meD JOrDen - Igenom

odling etc. Från kommun och föreningar
och till och med första priset i Terre
de Femmes, ett stort franskt miljöpris!
Och så förstås Flory Gate. Hon säger
att priserna, oavsett pengar eller ej
känns så fint, det är en uppskattningsgest
som gör att hon snabbt kommer ur
den känsla av ”Vad håller jag på med
egentligen!?” som då och då drabbar.
Som när hon håller på att plantera om
alla växterna i vinterträdgården till exempel.
Och kånkar runt alla krukor...
Hon och han
Marie är glad, extremt glad och levande.
Ända sedan hon var liten har hon vetat
att hon skulle bli bonde, trots att ingen
i släkten var det och hon växte upp i
lägenhet i Huskvarna. Sjutton år ung
praktiserade hon på en granngård här i
trakten. Sista veckan mötte hon sonen
på Norrgården... Han, Ronnie, mötte ju
också henne och nu har deras livskamratskap
och kärlek pågått i snart 32 år.
De tog över gården och mjölkkorna.
23 kossor står i ladugården. Två barn,
en dottern kvar hemma, Sandra, lik sin
mamma, sprudlande och glad. Mjölken,
grönsakerna, skogen och lite extra uppdrag
ger inget liv i ekonomiskt överflöd,
men de är glada åt att ha kunnat skapa
sig ett liv där båda får vara hemma.
Ovanligt, tror Marie. Omöjligt säger
många, men det är alltså lögn. Men det
handlar om att älska arbete! Och att ha
tillit till att man hinner allt.
Frost och is
Gården ligger trots sydliga svenska
breddgrader faktiskt i odlingszon 4-
5 , närmast Norrlandsklimat. Marie
suckar, tänk att jag som älskar att odla
hamnat här! Men med hennes energi
och kärleksfulla lyhördhet för växterna
går det ju bra. I år var det frost
sista gången den 2 0 juni, rekord. Alltså
midsommar! Inte kul. På våren motas
frosten bort i växthusen med kupévärmare,
sen ute i landet med odlingsväv
och annan täckning. På hösten framför
allt med frostbevattning. Det går till så,
att en vanlig vattenspridare, sådan som
snurrar runt och stänker ut vatten, står
och skvätter under nätter med frostrisk.
Hon vaknade första morgonen den varit
igång och såg ut över en helt isglacerad
trädgård! Åh, vad arg jag blev! Jag kunde
vridit nacken av den försäljaren... , säger
hon, men allt var oskadat under isskorpan.
Som ett under! Det går säkert att
förklara helt vetenskapligt, men vi före-
4/2008
Täcken och r ussin
Marie har alltid odlat med täckning av
jorden. Det kallas organisk-biologisk
metod. Inte alls för att hon är dogmatisk
metodslav, hon plockar med sitt
sunda förnuft alltid russinen ur de goda
kakor hon finner på livsvägen. Men just
denna metod menar hon består bara av
russin! Och då använder hon givetvis
alltihop. Kompostering av växtavfall
förstås, inga gifter eller konstgödning
förstås, noggrann växtföljd för att undvika
sjukdomar och artrikedom, mångfald.
Mycket likt biodynamisk odling
på dessa sätt, men utan de särskilda läkeväxtpreparaten.
Men med strävan att
hålla jorden täckt med organiskt material.
Marie tar ensilage, som de ju har
gott om. Om vintern är jorden i trädgården
inbäddad i ett tjockt lager. På fyra
grönsaksfält skiftas mellan kål, potatis,
morötter och övrigt. Detaljplanen finns
bara i mitt huvud, säger Marie. Och
skrattar igen. Blommor finns med överallt.
Här är en otrolig insektsrikedom
om sommaren, berättar hon. Det sägs
att det är ont om humlor numera, men
inte här, det finns massor av dem och
olika sorter. De egna bina också förstås,
de har två kupor, som ger honung till
familjen och lite därutöver.
Öppet !
Hos Johanssons är det öppet jämt! Eftersom
de ju är hemma jämt. Och skulle
de inte vara det så är det öppet ändå...
Det finns en lista över vad som får
plockas/skördas, för den som vill köpa
grönsaker. Detta är nämligen en kombinerad
visningsträdgård och produktionsplats,
både för försäljning och för
eget behov. Marie och Ronnie ser det
som en viktig uppgift att ge människor
möjlighet att få skörda sina grönsaker
själva. Ronnie berättar om en besökare
som tog ett försiktigt tag i purjoblasten,
drog lite och konstaterade hjälplöst
att ”den sitter fast!” Detta inte alls sagt
för att raljera, utan för att sådant gjort
att de ännu mer insett hur viktigt det
är att hjälpa besökarna ta kontakt med
jorden. Det är ju sen en obetalbar tillfredsställelse
för den som aldrig odlat
själv, att hemma laga till och njuta just
de grönsakerna. Stort mervärde!
Obs! Arrangerad bild, så här sitter hon sällan...
sedan plantor i krukor, som går åt som
smör i vårsolen. Men då växer redan en
massa andra plantor i växthusen, förstås.
Nek tar inen...
Vi tittar på kvällen in i vinterträdgården,
som är påbyggd på husets södra
gavel. Oh... här trängs nu massor av växter.
De flesta åker ut, dvs. kånkas ut (av
Ronnie) om sommaren. Juvelen i denna
växtälskarens krona är nektarinen.
Den fann hon som en självsådd kärna
av köpenektarin i komposten för några
år sen, planterade i kruka och sen in
hit, vid väggen som är klädd med svart
vindpapp. Nu är den en trädartad buske
med sirligt rikt grenverk upp till tak,
mest avlövad just nu. Men... i januarifebruari
blommar den! Översållad av de
ljuvligaste rosa blommor! Och vid midsommartid
kan de skörda ett trettiotal
utsökt goda nektariner! Mitt i novemberdysterheten
blommar nu en manshög
ingefärsplanta, som en eldfackla på
hög stängel. Här knoppas gardenia och
azalea, märkliga pelargoner i mängder,
liksom den kära fuchsiasamlingen. Vindruvan,
en delikat blå sort kan de äta av
från midsommar ända till nu! De säljer
och de äter tills de storknar... Jag älskar
alla mina växter säger Marie. De är liksom
personligheter och jag känner dem
alla.
Överallt inne ligger frukter och eftermognar,
små igelkottsgurkor i en skål
till exempel. Bunkar med avklippta
fröställningar av rara perenner som ska
frösås. I växthuset. Snart, när där blivit
http//hattsjohult.ekogardar.se
drar förundringskänslan. lite mer urstädat, säger hon. Hon säljer Resan fortsätter på nästa sida...
9