You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Jag reser till Elin Wägner och Flory<br />
Gate (som uttalas som det stavas,<br />
inte på engelska). Ingen av dem är<br />
naturligtvis hemma. För Elins del var<br />
det sextio år sedan hon lämnade Lilla<br />
Björka för gott och Flory har inte varit<br />
– fysiskt - i Rösås på tio år nu. Men<br />
jag vill komma så nära jag kan. Läst<br />
om dem och av dem har jag gjort,<br />
men jag vet att det skrivna alltid är<br />
färgat av den som skriver, och just nu<br />
vill jag möta själv. Finns det kvar något<br />
av deras väsen i deras gamla hem<br />
som kan komma mitt till mötes? Jag<br />
förmedlar några intryck vidare.<br />
Elin Wägners hus heter Lilla Björka<br />
– ett vackert, inte särskilt stort hus<br />
i en ekhagssluttning. Susanne Schlecker<br />
visar vägen och låser upp dörrar, berättar,<br />
tack för att du tog dig tiden! Den<br />
låga novembersolen lyser mycket svagt<br />
på söderverandan, där hon gärna satt<br />
och skrev, inlindad i filtar. Jag anar henne.<br />
Inne i huset är ju inte precis som när<br />
hon lämnade, men i arbetsrummet med<br />
enkla träpanelväggar laserade i drottningsyltslila<br />
kan jag ana henne. Andra<br />
Från Elin Wägners hem Lilla Björka.<br />
solverandan ovan, arbetsrummet nedan<br />
År 2009 firas Elin Wägner-jubileum!<br />
www.elinwagner.se<br />
I DöDA pIOnJärers<br />
säLLsKAp<br />
våningen med utsikt över ekhagarna<br />
och skogen. Skrivbordet vid fönstret<br />
så att hon hade solen på rätt sida, ingen<br />
skugga över den skrivande handen. Huset<br />
är ritat av en arkitekt på Elins anvisningar.<br />
Jag påminns om Ellen Key’s<br />
hem Strand vid Vättern, som också hon<br />
utformade så medvetet själv. Samma<br />
enkla, funktionella, avskalade men<br />
oerhört vackra, genomtänkta estetik.<br />
Så fjärran krimskrams och svulstighet.<br />
En vacker inspirerande boning för en<br />
djupt tänkande och skrivande kvinna.<br />
Som alltid tittar jag på trädgården, den<br />
skulle behöva en arbetande hand eller<br />
två... hmmm...<br />
Jag kör vidare några mil norrut, kilar<br />
upp på utsikten på Hultaklint och ner<br />
till Singoallas Grotta. Den som vill veta<br />
mer får läsa Viktor Rydbergs berättelse!<br />
Det blåser kallt och en hagelskur drar<br />
förbi. Så kommer jag över backarna fram<br />
till Rösås. Öppet, höglänt landskap<br />
med en samlad gammal by längs vägen.<br />
Röda staket med vita toppar. Påminner<br />
märkligt starkt om byarna runt Siljan,<br />
faktiskt. Här möter mig Flory Gates väsen<br />
via ett samtal med hennes son Ulf,<br />
först ute på vägen där vi blir ståendes en<br />
lång stund i solen, med dramatiska hagelmoln<br />
omkring oss, sen inne i huset<br />
hon ritade åt sig och barnen, Flory. Här<br />
bor numera Ulf med fru Nina. Huset är<br />
stort. Två våningar. Rymligt. Vackert<br />
och genomtänkt, inrett med såväl gammalt<br />
som nytt på tidlöst vis. En del är<br />
kvar från henne, en del har Ulfs familj<br />
bidragit med. Allt hänger vackert samman,<br />
här lever konstnärliga människor.<br />
Tänk, är det inte fascinerande – tre<br />
självständiga, starka kvinnor, Ellen,<br />
Elin och Flory – alla före sin tid och tidlösa,<br />
alla tre utformade sina hus själva!<br />
Här följer lite glimtar ur Ulfs och mitt<br />
härliga samtal. På nästa sida är en sammanfattning<br />
av den officiella historien<br />
om kvinnan bakom fonden Fred med<br />
Jorden.<br />
Hade du bra kontakt med din mamma?<br />
4 4/2008<br />
Med morsan? Jaa! Oj ja!!! Vi kunde prata<br />
om allt, det var så intressant och blev<br />
bara bättre med åren. Jag saknar henne<br />
oerhört, fortfarande. Jag tänker nog på<br />
henne varje dag, säger han tankfullt och<br />
lite vemodigt.<br />
Det var först för ungefär trettio år<br />
sen, berättar Ulf, som jag äntligen förstod<br />
det hon alltid hade pratat om, om<br />
livet i jorden, alla småkryp, mikrober<br />
och maskar, att de faktiskt dör vid kemiskt<br />
jordbruk och att det är de som är<br />
förutsättningen för bra och friska grödor.<br />
Först då förstod jag, det var som<br />
om polletten äntligen, men plötsligt<br />
ramlade ner! Det blev också öppningen<br />
till djupare, mer existentiella och filosofiska<br />
samtal oss emellan. Varken hon<br />
eller jag var någonsin i egentlig mening<br />
religiösa. Hon var jordisk, praktisk,<br />
men hade förmågan att begeistras och<br />
förundras. Och då lyfter tankeperspektiven,<br />
tänker jag.<br />
Vi hade ofta heta diskussioner, morsan<br />
och jag, det var högt i tak för olika åsikter,<br />
men det förblev alltid sakfrågor, aldrig<br />
att det blandade sig i relationerna.<br />
Hon var så himla intelligent, förstår<br />
du! Hon kunde fyra språk flytande, var<br />
tekniskt kunnig, orädd och det hon<br />
inte kunde, men behövde för att kunna<br />
sköta gården, det lärde hon sig. Motorer.<br />
Ovanligt på den tiden! Själv körde<br />
hon omkring på sin fyrcylindriga gamla<br />
ACE-hoj från 1 922 – fräckt! Sen bilar.<br />
Elin Wägner hade en enorm hjälp av<br />
Flory, som var ständig granskare, korrekturläsare,<br />
översättare och tillfrågad i<br />
sakfrågor. Elin var egentligen ingen särskilt<br />
jordiskt praktisk person, utan hade<br />
klara tankar och stod vid sina idéer.<br />
Men Flory tog till sig samma idéer och<br />
omsatte dem snabbt i praktiken.<br />
Det var svårt med hennes brinnande,<br />
kompromisslösa ekologiska metoder<br />
mycket länge, förstår jag när Ulf berättar.<br />
När hon kom till gården anställde<br />
hon två drängar, för att bistå henne.<br />
Hon hade hästar och 7-8 mjölkkor.<br />
Drängarna var helt ointresserade av det<br />
ekologiska, avskydde att hålla på med
Change language