You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
ATT vArA OLIKA TILLsAmmAns<br />
moder Jord 31 år senare<br />
Alldeles innan solen går ner svänger<br />
jag ner till husen vid ån. Jag kliver<br />
ut ur bilen och går runt med kameran<br />
i högsta hugg för att hinna<br />
fånga ljuset tills en man säger hej!<br />
Hej, säger jag med, vem är du? Ja,<br />
vem är du själv? svarar han och<br />
ser nästan lite avvaktande och inspekterande<br />
ut. Så jag presenterar<br />
mig och då är det öppet, vi har<br />
ju gemensamma bekanta och han<br />
visste att jag skulle komma. Ännu<br />
en son av Moder Jord dyker upp<br />
och vi står och pratar om allt mellan<br />
Himlen och Moderjorden, och<br />
Fri Jord, tills Chris också dyker upp.<br />
Han har åkt tidigt från skolan han<br />
jobbar på, för att vi ska få en pratstund.<br />
Vi går in och dricker kaffe<br />
och pratar pratar pratar. Många<br />
gemensamma tankeslingor väver<br />
på i snabb fart.<br />
Chris, Christoffer Geiger, har varit<br />
med ända från början och är kvar<br />
ännu, boende i ett vitt vackert litet hus<br />
med frun Birgit, som jag dock inte hinner<br />
träffa. Jaha, berättelsen från 77 har<br />
jag ju fått, men VAD HÄNDE SEN?<br />
Det blir ingen rak historik med årtal<br />
och milstolpar jag får, utan vårt samtal<br />
studsar åt alla möjliga håll om meningen<br />
med livet och vikten av samhällsengagemang<br />
och jag drar då och då tillbaks<br />
oss till ämnet. Så jag får något med mig<br />
att skriva om till er, läsare.<br />
Jo, vi var ju ett produktionskollektiv, vi<br />
hade ju kvarnen, vi odlade grönsaker,<br />
vi höll skola för barnen. Men samhället<br />
förändrades och som Moder Jord<br />
är en del av det och inget sekteristiskt<br />
utanför-samhälle (även om många genom<br />
åren försökt stoppa in oss där),<br />
förändrades också vi. Jag-samhället<br />
drabbade även oss. Kraften ebbade liksom<br />
ut. En dramatisk händelse, eller<br />
4/2008<br />
snarare två på varandra snabbt följande,<br />
gjorde att några flyttade ut. På tre dagar<br />
brann nämligen två hus ner! Men<br />
kollektivet är kvar, även om inte alls så<br />
många bor här längre. Här finns både<br />
egenhändigt byggda hus och boende i<br />
vagnar av diverse kreativa slag. Kvarnen<br />
snurrar ännu. Turbinen omvandlar vattenström<br />
till elektrisk ström som säljs.<br />
Försäljningen hämtar hem den kostnad<br />
för el de har under sommaren, då ån<br />
står i sin. Så elen är gratis. Och de har<br />
amorterat av alla lån på marken och är<br />
FRIA! I Kvarnen görs ingen müsli och<br />
mjöl längre, men väl de för många människor,<br />
sedan många år välkända och<br />
omtyckta sesampastan och jordnötssmöret.<br />
Ekologiska råvaror som rostas,<br />
mals och saltas. Inget mer. Som det<br />
står på etiketterna. Åh, så skönt befriat<br />
från produktutveckling! Men det finns<br />
ju inte heller så mycket mer att göra åt<br />
fulländade produkter...?<br />
Vi hade sällan konflikter, berättar<br />
Chris. Här har alltid varit öppet och<br />
högt i tak, allt gnissel har kommit upp i<br />
ljuset och arbetats igenom. Hela grundidén<br />
har ju varit att öva oss i konsten att<br />
vara olika tillsammans! Visst, det har<br />
tagit mycket tid, men också gett enormt<br />
mycket. Många har här fått vänner för<br />
livet. Lev din dröm – gör din dröm! säger<br />
Chris med stor övertygelse, glädje<br />
och styrka. Paradiset bygger du själv.<br />
En man med stort självförtroende, nej<br />
fel ord, stor tillit. Till livet. Den delar<br />
han med sig i sitt arbete med ungdomar,<br />
som har svårt att orka gå i skolan. Han<br />
kallar sig inbildad lärare, inte utbildad.<br />
Och han kallar sig för gnisttändare. Sådana<br />
behövs det fler av, tänker jag.<br />
Lokalt har dessa grönavågkollektivare i<br />
stort sett alla år betraktats med misstro<br />
av omgivningen, både människor och<br />
press. De stack ut, grannarna var rädda<br />
fast de var ofarliga... bara ovanliga. Alla<br />
som åkte förbi däruppe på vägen vände<br />
huvudet och glodde, men få vågade köra<br />
ner. Men de som gjorde det togs väl<br />
emot! Först 1 996 kom första lokalpressnotisen!<br />
Och signalerade Faran över.<br />
Som Chris uttrycker det: ”Plötsligt blev<br />
man en liten blomma!”<br />
Vera Billing<br />
DET KOM ETT MEJL OM<br />
FRED MED JORDEN<br />
I TySKLAND:<br />
En god vän som bor i Berlin<br />
berättade idag att hon<br />
kunde se koloniträdgårdar<br />
från sin balkong.<br />
Koloniträdgårdarna ligger<br />
där muren och<br />
ingenmansland låg.<br />
Det kan man väl kalla<br />
fred med jorden om något!<br />
Fredshälsning från Jenny Elster<br />
25
Change language