TemA: FreD meD JOrDen - Igenom

olika sorter! Ruth skrattar, varje vinter
när vi planerar är det några sorter som
inte gått så bra, eller krävt för mycket.
Och vi brukar säga till varandra: Är vi
egentligen riktigt kloka?! Men ändå
– joooo... jomen visst måste vi väl bara
ha fänkål nästa år med? Ändå!
Mångfalden gör att många vill komma
hit och jobba om somrarna. Praktikanter
från jordbruksutbildningar, framför
allt i Tyskland söker sig hit och wwoofare
från hela världen. Ruth ställer krav
på att vara här minst fyra veckor. Det är
också en fördel att ha många praktikanter,
säger hon. De arbetar då i grupper
och kräver mindre handledning. Mångfalden
gör det roligt! Trots att gårdens
odlingar är så stora, behöver det inte bli
monotont. Det ska både rensas, skördas
och packas. Här på Solmarka går
arbetet undan, av nödvändighet. Det
går inte att fika bort det faktum att
lastbilen kommer ett bestämt klockslag
för att hämta ett visst antal tusen
tvättade sallatshuvuden instoppade i
plastpåsar. Ruth är snabb och en tydlig
auktoritet, inget fjäsk, men stor värme.
Skrattar härligt och lätt. Ögonen glittrar!
En förebildlig arbetsledare tycks
det mig. Och utan att ha hamnat i fällan
många kvinnor gör, att blanda ihop
mammarollen med arbetsledarrollen.
Mamma är hon åt de tre egna barnen.
Hon är ingen big mama, som står med
mat till alla praktikanter och tar hand
om alla. De bor själva och sköter sitt.
Solmarka har ett samarbete med ett läkepedagogiskt
hem i närheten. Ruth ser
hur läkande det är för de som har det
svårt med sig själva, att ha riktiga arbetsuppgifter.
Och att komma dithän,
att arbetsuppgiften går före den egna
oron eller viljan. Meningsfullt arbete
med odlingar och djur, istället för skapade
”aktiviteter” lyfter människan ur
inre isolering helt enkelt. Och det enkla
är läkande!
Drivkraften, kan du definiera, sätta ord
på den? Varför gör ni allt detta enorma
arbete, år ut och år in? Ruth blir allvarlig,
en kort stund, så kommer det övertygande:
Att det ska bli bra grejer, det
ska bli bäst. Och att det hela, att hela
gården bär sig, helheten. Gården ska
bära sig själv, inte bäras av bidrag eller
andra aktiviteter. Deras och alla medarbetarnas
arbete och vården av jorden
ska bära.
4/2008
På Solmarka hinner jag även titta in
i bageriet där de gör så fantastiskt
gott bröd, och delikatessknäcket
och skorporna! Anne-Marie Hultberg,
hälftenägare visar mig gärna
runt en eftermiddag efter dagens
bak och stök. Här mals allt mjöl på
egna stenkvarnar, en för råg och en
för vete. Mjölet mals på eftermiddagen
och får stabilisera sig tills degen
sätts om kvällen, för att bakas nästa
dag. Färskmalet mjöl är näringsrikt
och ger extra smakrikt bröd! Säden
är givetvis biodynamisk, från Saltå
Kvarn.
Knäckebrödsmaskinen fascinerar
mig, många vet hur jag älskar knäckebröd...
Det spröda brödet görs
numera i en enda lång linje. Degen
plumsas ner i en stor tratt i ena änden
och kommer ut färdiggräddat
och skuret och travat i lagoma små
högar i den andra. Degen kavlas ut
mellan stålvalsar i omgångar, sedan
skärs den i fyrkanter, spillet åker ner
i ett tråg och blir surdeg till nästa
knäckedeg. Fyrkanterna åker sakta
in genom ugnsluckor och gräddas
under färd i denna långa ugn. Ut i
andra änden efter knappt tio minuters
resa, luktandes gott. En maskin
räknar ihop buntar och sen kommer
en Människa. Som granskar och
sorterar ut sekunda, och packar i de
trevligt målade kartonger som väl
många sett och köpt.
Anne-Marie förestår också gårdsbutiken
här invid bageriet, ett bra
allmänt sortiment av varor med hög
kvalitet, eko/bio förstås.
www.solmarka.com
En dag gör jag en tur ut på Öland. Som
tidigare bjuds jag sol på förmiddagen
och regn därpå. Precis när jag ska vandra
lite på Alvaret börjar det regna och blir
otrivsamt, så jag sitter i bilen och tittar
allvarligt på det en stund. Alvaret alltså.
Det är säreget och en totalkontrast till
Småländska höglandet. Men dessförinnan
har jag haft ett trevligt inspirerande
besök hos en – gissa vad? – Fred
med Jorden-stipendiat! Gunilla Strandå
på östsidan, i Triberga, har i många år
odlat underbara grönsaker här och odlar
och förädlar numera också havtorn.
Nu som alltid tillsammans med maken
Christer. Han undrar leende, om det
inte finns några stipendier för marmeladkokande
män...?
mellan Alvaret och havet
- Gunilla i Triberga
Tredje generationen kvinna på denna
gård, delad av allfarvägen längs
Ölands östkant, är Gunilla Strandå.
Men varken hon eller hennes föräldrar
hade tänkt sig liv som bönder!
Så märkligt kan ödets nornor
väva, tänker jag. Jag bjuds ännu en
underbar förmiddagsfika, på hembakt
grovt bröd med knall-orange
havtornsmarmelad i snygg burk.
Ljuvliga kanelbullar. Jag mumsar
och skriver och Gunilla berättar.
Jo, hon mötte Christer och de drabbades
i mitten av 70-talet av gröna vågen,
som sköljde ut dem hit, där Gunillas
föräldrar redan sedan länge var i full
gång med att odla finfina biodynamiska
grönsaker till stockholmarna. Utan att
veta något om hur man gör, skaffade de
mjölkkor, som flest 25 stycken! Nu var
det länge sen de hade djur, men härliga
grönsaker har de fortsatt med i alla år
och Fred med Jorden-pengarna kom väl
till pass 1 998 för att göra gårdsbutik i
gamla lagården.
Resan fortsätter på nästa sida...
15