Gotlandsinfanteristen

Sancta Maria - 

Domkyrkan i Visby

På Stadshotellet 

trios .{jO-lland.!inlanleri.!len bä.!l 

BRA MAT! 

GOD MUSIK! 

Trevlig miljö! 

God betjäning! 

JJiJL~ikoeh. (jJUnJ 

Vet Ni 

a t t stadens största och modernaste atelje 

ligger inom fritidsområdet för I 18 

a t t vi tar såväl ATELJE- som MRJLTlFOTO 

a t t Ni kan anlita oss vid större GRUPP- 

och andra UTEFOTOGRAFERINGAR 

a t t vi FRAMKALLAR, KOPIERAR och 

FöRSTORAR 

a t t vi försälja KAMEROR, RAMAR, ALBUM m. m. 

a t t vi alltid gör ett FöRSTKLASSIGT 

ARBETE. 

DÄRFÖR bör Ni alltid anlita 

Tyrsen -Foto 

Stenkumlaväg. Tel. 562. 

Filial: Wallers plats. Tel. 1062. Gotlands 

G o t I a n d s i n fa n te r i s t e n 

Tidning för 

Kungl Gotlands infanteriregemente 

och 

Gotlandsinfanteristernas kamratförening 

utkommer 1946 

med ett vårnummer. ett midsommarnummer, ett 

höstnummer och ett jul- och nyårsnummer. 

Prenumerationspris 

Helår 3: - kr. 

Halvår . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1: 50 » 

Kvartal .. . .. . . . . . . . . . .. . . . . .. .. O: 75 » 

Lösnummer O: 75 » 

Adress 

I 18, Visb01:gS slätt. Tfn Visby 2600: 2. Redaktören privat 

efter exptid Visby 979. 

1/1-sida 

1/2- » 

1/4- » 

1/8- » 

1/10- >, 

1/20- » 

Annonstaxa 

I texten 25 % förhöjning. 

Rabatt: Vid helårsorder 10 %. 

kr. 100:- 

» 50:- 

» 25:- 

» 12: 50 

» 10:- 

» 5:- 

lid(Jlling o o o 

Folkblad

SLÅ SNABBT! • 

N:r 2 I REDAKTÖR och ANSVARIG UTGIVARE MAJOR NILS WADNER I 1946 

Kamratföreningens· ordförande: - 

Omständigheter, vilka vi icke kunnat 

bemästra, ha gjort, att Gotlandsinfanteristernas 

kamratförening icke 

på flera år kunnat samlas till gemensamt 

möte. Först i år blir detta oss 

möjligt, och det är styrelsens förhoppning 

att kallelsen till sammankomsten 

skall i möjligaste måtto 

vinna gehör. 

Inför det stundande årsmötet har 

Red. för »Gotlandsinfanteristen» erbjudit 

mig att göra ett uttalande rörande 

kamratföreningens ändamål 

och syften. Våra stadgar framlt~lla 

betydelsen av vidmakthållandet av 

ett gott kamratskap mellan regementets 

personal av alla grjder.Jag 

skulle vilja utbyta begreppet kamratskap 

mot enighet. Det är enighet, 

som ger styrka. Med söndring följer 

svaghet. Jag vet ingen, som bättre 

än Selma Lagerlöf givit uttryck för 

enighetens kraft i det tal hon höll 

vid det ekumeniska mötet 1925.Här 

gällde det enighet mellan olika religionsuppfattningar 

för nående av 

det gemensammamålet: mänsklighetens 

moraliska fostran. 

Hon yttrade bl. a.: »Det som fordras 

för att det skall bli lätt att leva 

~ 

Gottan dsi nfanterister! 

des i våra folkskolor, tävla, på det 

gäller att framhäva betydelsen av 

enighet. Så här lyder den: En fader 

hade 10 söner. Sammanhållningen 

Överste A W Linde 

inom familjen var långt ifrån god. 

Oenighet rådde bland sönerna. En 

var hade sin vilja och ett gemensamt 

samlande arbetsrnål förefanns icke. 

En dag kom den bekymrade fadern 

hem med 6 hasselkäppar, som han 

bundit samman till ett knippe med 

starka snören. Han tillkallade sina 

söner och frågade, om de kunde bryta 

av käpparna. Alla deras försök 

misslyckades. Fadern löste då upp 

banden kring knippet och bröt sedan 

med lätthet av käpparna en efter 

en. »Så är det med Eden, yttrade 

den gamle, »med enighet kan 

ingen bryta Eder men en och en är 

Ni lätt förgjorda». 

på jorden, det är enighet, enighet, - Vårt kamratskap måste ta' sig utenighet. 

Enighet mellan reformert tryck i enighet inför vårt gemenoch 

lutheran, enighet mellan protes- samma mål: bevarandet av ett fritt 

tant och grek, mellan kristen och ic- och lyckligt Sverige, och må kärleke 

kristen, enighet, enighet mellan ken till vårt fosterland vara det 

alla jordens folk». band, som binder vårt knippe orubb- 

.Med Selma Lagerlöf kan möjligen ligt tillhopa. 

en liten berättelse, hämtad ur den Saltsjöbaden i maj 1946. 

läsebok, som på 1890-talet använ- A. W. Linde.

• 

2 

GotIandsinfanteristernas kamratförening 

har till uppgift att vara en 

länk mellan förutvarande och huvarande 

Gotlandsinfanterister. Föreningen 

vill stärka kamratskapet och 

samhörigheten med regementet samt 

vårda dess traditioner. Medlem kan 

Du bli om Du fullgör eller fullgjort 

Din värnplikt vid regementet eller 

om Du är eller varit fast anställd vid 

detsamma. Är Du i tjänst vid regementet 

kan Du vinna medlemskap 

genom hänvändelse till fanjunkare 

Fohlström. Har Du lämnat tjänsten 

kan Du vända Dig till den krets, som 

ligger närmast Din hemort. 

RIKSFÖRENINGEN ,AV GIKF: 

ordf. överste A. W. Linde, vice ordf. 

major E. Råberg, sekr. ombudsman 

N. G. Olsson, Heleneborgsgatan 22, 

tfn 439190, Stockholm, kassaförvaltare 

fanjunkare K. Krafft. 

STOCKHOLMSKRETSEN: ordf. major 

H. Edgardh, vice ordf. kapten B. 

Runeberg, sekr. prokurist C. Wirström, 

kassaförv. ombudsman L. O. 

Richter, klubbmäst. optiker O. Ahlström. 

Postadress: Stockholm 2, Postgiro 

2718. 

SKANEKRETSEN: ordf. direktör A. 

Hellqvist, Malmö, vice ordf. handlande 

H. Håkansson, Kristianstad, sekreterare 

tillskärare S. Stenmarck, 

Malmö, kassaförv. direktör K. A. 

Lundbladh, Malmö. Exp.-adress Stenmarck, 

Sigtunagatan 4, Malmö. Postgiro 

39895. 

GÖTEBORGSKRETSEN: ordförande 

brandchef N. Grönwall, vice ordf. 

revisor J. Dahlström, sekr. herr A. 

Friberg. kassaförv. G. Bergenhem. 

Exp.-adress: Friberg, Danska vägen 

97, Göteborg. Postgiro 42718. 

ÖSTGÖT AKRET SEN: ordf. kamrer G. 

Pharmanson, vice ordf. disponent H. 

Gehlin, sekr. fanjunkare J. Carlsson, 

kassaförvalt. köpman L. Aman, klubbmästare 

godsägare J. Eriksson. Exp.adress: 

Pharmanson, Södra Nygatan 5, 

Norrköping. 

KALMAR-ÖLANDSKRETSEN: ordförande 

lantbrukare O. Tornegård, 

Kalmar, v. ordförande trafikchef S. 

Selander, Växjö, sekr. och kassaförvalt. 

posttjänsteman M. Larsson, Kalmar, 

klubbmästare A. Roland, Färjestaden. 

Exp.-adress: M. Larsson, Unionsgatan 

10, Kalmar. Postgiro 160312. 

GOTLANDSKRETSEN: ordf. överstelöjtnant 

N. Söderberg, Visby, v. 

ordf. nämndeman J. Edmark, Ala, 

sekr. fanjunkare N. Fohlström, I 18, 

kassör kontorist A. Altheimer, Visby, 

Exp.-adress: I 18: Visborgsslätt. 

Tfn: Visby 2600: fanj. Fohlström. 

Postgiro 163001. 

Gotl an ds i nfanteriste rn as 

Kamratförening 

0700 

0800-0930 

0930 

1000-1100 

1130 

1230 

1330 

-1430 

1730 

19,30 

2100-0030 

0100 

0130 

0800 

0900 

1000-1200 

1200 

1230 

1300 

vid 

CJlegeil1J~elJ1l[efs Cj)ag opel; CJJCal/1J1liYa[U1Jllöie[ 

på C)IJis/bwU'f!js staa 13-14 juli 1946 

Lördagen den 13. juli. 

Mottagning av fastlandsbesökare vid Visby hamn, 

För medlemmar av Gotlands befälsutbildningsförbund, 

hem- och sjövärn och Gotlands skytteförbund: Tävlingsskjutning 

med g, p, kg, kpist och markksp. Samling 

A-banan. 

Frukost i manskapsmatsalen. 

Utställning av tyg- och intendenturmateriel i gymnastiksalen. 

Rundvandring i kasern och lägret. 

Samling i Donners hage (vid otjänlig väderlek i exercishuset). 

Kamratföreningens årsmöte. 

Förfriskningar i resp mässar. 

Förevisningsskjutningar och stridsskjutning på Hällarna. 

Samling vid skyttepaviljongen. 

Gemensam middag i manskapsmatsalen. 

Cabaret i exercishuset. 

Dans å dansbanan. Fyrverkeri, 

Tapto .. 

Tystnad, 

Söndagen den 14. juli. 

Revelj. 

Frukost i manskapsmatsalen. 

För kamratföreningens medlemmar: prisskjutning med 

g. Skjutning med kg, ag och kpist. Utställning av 

tyg- och intendenturmateriel. Rundvandring i kasern 

och lägret. 

Fältgudstjänst i Donners hage. 

Förbimarsch. 

Lunch i manskapsmatsalen. 

Inbjudan till deltagande utsändes av kamratföreningens kretsar. 

Anmälan om deltagande skall vara organisationskommittens ordfö- 

rande, major N. Wadner, I 18, V i s b o r g s s l ä t t, tillhanda senast 

den 1. juli 1946. 

Förläggning i logement och kronportion kan mot billig avgift erhål- 

las vid I 18. Hyttplatser å båtarna och ev. hotell- eller privatrum i 

Visby beställas av deltagarna. Med hänsyn till den livliga turistfrekvensen 

bör beställningar ske s n a r a s t. 

Ordna god tid {ör deltagande! Bär kamratnålen!

Kamratföreningarnas vårparad på Skansen 5/5 1946 

I de militära kamratföreningarnas vårparad deltog som vanligt stockholmskretsen av Gotlandsinfanteristernas 

kamratförening. - Om evenemanget lästes i Stockholms-Tidningen 6/6 följande: 

Det var längesen man såg så många nackbenor, knävelborrar och barska krigarblickar som på söndagsmiddagen 

hade samlats i Kungsträdgården för att delta i de militära kamratföreningarnas åttonde vårparad. 

De fyra lejonen kring Carl XIII blinkade sömnigt mot en martialisk färgprakt, som var åtskilligt 

bullersammare för ögat än den mest radikala första-maj-demonstration Rödaste klicken utgjorde Gotlandsinfanteristernas 

fana med utegångsfåret på blå botten som enda avbrott i revolutionens klassiska kulör. 

Det var förstås inte bara pensionerade 

majorer och överstar, alla dessa två tusen 

»kamrater i vapenrock», utan också 

en del gott, folk som inte kan upphäva 

ett skorrande Karlbergs-ärr, beredskapare, 

underofficerare, grånade män i staten 

coh knektar som var med år 88, re'n gammal 

då. En sån var exempelvis gamle 85åringen 

Gustaf Jonsson från Svea livgarde, 

som gått med alla år förut och gick 

i år också. 

I fyra kolonner med var sin musikkår i 

täten gick marschen Wahrendorfsgatan- 

Strandvägen-Skansen och dagens enda 

poäng utanför programmet noterades vid 

Dramaten. Där stod en fyra från Sibyllegatan 

och stängde Strandvägen och framför 

sig hade d-en en sjua, som inte kunde 

fortsätta till Norrmalstorg för den utan 

uppehåll framvällande paraden på Arsenålsgatan. 

Det var ett slags stillaståendet 

perpetuum mobile, men till slut fick 

sjuan en glugg att kila emellan i, fyran 

kunde åka in på Nybroplan och den tålmodigt 

på stället marsch trampande musikkåren 

fick äntligen sätta fulla fart 

framåt. . 

På Tingvallen bildade de 34 fanorna en 

mäktig borg, general Dyrssen anbefallde 

korum och detta hölls av militärpastor 

Murray, som talade vackert om kamratskapet 

och liknade det vid ett ädelt vin, 

som bara blir bättre m-ed åren. Härvid 

suckade Gotlandsinfanteristerna med välbehag, 

ty de skulle senare träffas på 

Gubbhyllan. 

Högtidstalet hölls av marinchefen, amiral 

Strömbäck. M-ed benäget medgivande 

återgiva vi talet in extenso: 

Ater har ett år gått och åter ha försvarsmaktens 

kamratföreningar samlats, på 

traditionellt sätt. Vi kunna detta år i 

bättre perspektiv än förut överblicka vad 

som varit och skönja konturerna aven 

ännu oklar framtid. 

Blicka vi tillbaka kunna vi konstatera 

följande fakta. När i september 1939 den 

stora 'världsbranden tändes av det vanvettiga 

maktbegäret och sedan med förödelse 

och död svepte över stora delar av världen, 

då slöt sig vårt folk enigt samman 

bakom Konung och regering för att hindra 

branden att kasta sig över vårt land. 

Till rikets försvar kommo svenska män 

cch kvinnor för att i landets tjänst påtaga 

sig även det högsta offer en enskild 

kan bjuda. För vårt land och dess fortsatta 

bestånd såsom hemvist för ett fritt 

och lyckligt folk stodo vi under krigsåren 

Från samlingen i Kungsträdgården. 

alla beredda att offra våra liv. När världsbranden 

nu rasat ut och vi se den nÖd och 

d~t elände som den efterlämnat, bör vårt 

folk med ödmjuk tacksamhet glädjas åt att 

Sverige fått stå oförstört i en till stora delar 

raserad värld. Denna särställning, som 

vi under krigsåren lyckades intaga och 

som vi trots allvarliga tillbud fingo behålla, 

lägger på oss svenskar naturliga 

förpliktelser. Jag vill här beröra särskilt 

en som jag anser att de militära kamratföreningarna 

bör 'beakta när vi nu blicka 

framåt. 

Vi böra aldrig glömma den eniga sammanhållning 

vi alla kände i fråga om det 

stora, det för landet väsentliga under våldets 

och tyranniets tid, nämligen: Viljan 

att kämpa för vår frihet hur ojämn kampen 

i vissa situationer än skulle ha tatt 

sig. Det var traditioner i svenskt folkkynne 

med rötterna i den dunkla forntiden 

och det var frihetsarvet från mer än 

1,000 år sedan som nu i senaste tid åter 

gjorde sig gällande inför faran utifrån. Vi 

svenskar _ ha aldrig tålt att främmande 

myndighet eller främmande tvång försökt 

regera oss, vår tro eller våra tankar. Hos 

oss har tanken och forskningen varit fria 

och den enskilde individen fått ha sin 

prövningsrätt oförkränkt. I vetskap om, 

att utan denna andens frihet går även all 

annan frihet förlorad och stagnerar människosläktets 

utveckling, ha svenskarna 

mer än en gång gått i krig för att slå ner 

ett förtryck som maktlystna tyranner 

sökt breda ut i Europa. Härför ha vi också 

nu stått beredda, -men i vårt eget land. 

Läget denna gång var icke sådant, som 

t ex på Gustaf II Adolfs tid att vi behövde 

eller kunde ingripa utanför landets gränser 

i kampen för mänsklig frihet och rätt. 

Det var andra och mäktigare länder - 

nutidens stormakter - som denna gång 

löste den uppgiften. Kunna de, likt Sverige 

på sin tid, bibehålla 'troheten mot frihetsidealen 

och enigheten kring de stora 

mål, för vilka de sagt sig kämpa, och kunna 

de dämpa maktbegärets, tvedräktens 

och hatets ingivelser, då går världen med 

bevarad fred mot en ny och lycklig tid. 

Kunna de det icke, är det vår arvedel och 

vårt privilegium att fortfarande och enigt 

kämpa utan eller - om det behövs - med 

vapen för våra ideal: Frihet från andligt 

och världsligt slaveri. Detta är vår främsta 

förpliktelse när vi i nuet med oförstörda 

fysiska och andliga krafter stå inför en 

ännu f.ebersjuk mänsklighets och dess styrandes 

åtgärder. Vår röst måste göra !':ig 

hörd med dess klang av ärligt frihetskrav. 

Särskilt försvarets kamratföreningar ha 

i detta hänseende en viktig mission att 

fylla, ty ni ha alla under längre eller kortare 

tid på olika sätt och på olika platser 

hållit er beredda att med edra liv som insats 

kämpa för friheten. Ni-ha därför under 

de gångna åren mer än andra tänkt er 

in i vad det är, som sporrar oss till kamp. 

Är det icke det fria sinnets revolt mot 

andligt och lekamligt förtryck, mot hänsynslöshet, 

mot lögn och hat, mot koncentrationsläger 

och dödsmarsch er, ja mot all 

ondskans maktutövning över det goda? 

Fastän kriget är slut är en dylik ondskans 

kamp emot det goda icke slut. Den vilja 

till försvar mot ofrihet och orätt, som be- 

~jälade Eder under kriget, får icke dö 

med krigets slut, ty den måste alltjämt 

i Sverige och från Sverige ut över världen 

göra sig gällande, så att lidelserna dämpas 

och den sanna friheten, den som känner 

sitt ansvar och erkänner allas tankefrihet, 

icke dess vrångbild, vinner segern 

i den nya värld, som skall växa fram ur 

3

Korum: 

I den gamla Gutasagan, den medeltida 

berättelsen om Gotlands äldsta historia, 

berättas, att Gotland i forna tider var 

förhäxat, så att det om dagen sjönk i havet 

och endast nattetid höjde sig ur vågorna. 

Då kom en man som hette Tjelvar 

hit och han tände en eld på stranden. 

Då bröts förtrollningen. Gotland 

blev bebott land. Tjelvar var den förste 

gotlänningen. 

Det ligger en djup symbolisk sanning 

i den gamla sagan. Elden är kulturens, 

den' mänskliga odlingens främsta instrument. 

Det är elden, som hjälpt människan 

att höja sig över naturen och bli dess herre. 

Och det är människan, som har skapat 

historia, det är våra fäders gärning, 

som gjort denna ö till vår hembygd, det 

är den gärning som gjorts av svenskarna 

och deras hövdingar under seklernas lopp, 

som gjort vårt land till vårt hemland, vårt 

fosterland. 

Låt OES kasta en blick över ett stycke 

Sverige, över en svensk bygd, så skola 

vi förstå det. 

Där ligger gårdarna bland åkrarnas 

brokiga lapptäcke. Vi gå in genom en 

grind. Är det på Gotland reser sig manbyggnaden 

vit och stolt under sitt branla 

tegeltak. Över ingången förtäljer några 

initialer och ett årtal, att huset byggts 

någon gång mot slutet av 1700-talet. Gården 

var gammal redan då. Hur gammal 

vet rakt igen. Ute i änget ligger några 

kämpagravar. Det är husgrunder från 

järnåldern. Redan då bodde här folk. Ja, 

kanske jorden ännu gömmer resterna av 

stenåldersfolkets boplats. Så har under 

den gamlas ruiner. Må vi icke heller i 

delta sammanhang förgäta, att inre tvedräkt 

småsint käbbel om förmenta personliga 

oförrätter, själviska klagolåtar o s 

v, att allt detta står i strid mot vår sammanhållning. 

Inre söndring -och inbördes 

misstänkliggörande äro icke värdiga 

svensk krigsmannaanda. ty de utöva en 

fördärvbringande verkan på den andliga 

och moraliska beredskap, som vi alla 

sträva efter. 

Det är ett stort ansvar vi alla bära inför 

framtiden. Må Kamratföreningarna 

beakta detta. Må de svälla ut med fler 

och fler medlemmar från regementen och 

förband genom vilka så stora delar av vår 

manliga befolkning pulserar, så att de i 

god kamratlig sammanhållning stå som 

en frihets-idealens riddarvakt icke blott i 

tider, då vapnen måste tala, utan även i 

fredens tider. Må kamratföreningarna sålunda 

slå vakt kring de goda och evigt levande 

traditioner vi ha att såsom både 

krigsmän och medborgare i ett fritt land 

bevara till Sveriges och hela mänsklighetens 

gagn. 

4 

generationers arbete bygden tagit form. 

Skogen svedjades. Åkrar plöjdes upp. 

Myren utdikades. Det är en tyst, seg och 

hård kamp som här kämpats sekel efter 

sekel, och nu ligger bygden där, hembygden, 

en underbar förening av naturens 

skönhet och människans arbete. 

Jag låter blicken vandra vidare. Där 

ligger fabriks samhället. Som arbetets fanor 

stå skorstensrökarna mot den blå försommarhimlen. 

Också detta är ett stycke 

Sverige som vi är stolta över. Vi vet, att 

just nu lossas svenska kvalitetsprodukter 

M iIitärpastor 

ERIK BEUER 

i Buenos Aires eller Bombay, i Melbourne 

eller Valparaiso. De är begärliga. 

Lyftkranarnas gigantiska armar hämta 

upp lådor och balar ur fartygens rymliga 

. lastrum, som ett slags' himlakroppar sväva 

de över kajens myllrande folkliv. Det 

står »Made in Sweden» - Svensk tillverkning 

- på lådorna. Namnet på vårt avlägsna 

land lyser i luften. Det är garantien 

för ett välgjort arbete. De svenska 

varumärkena tala om svensk teknik och 

svensk yrkesskicklighet i avlägsna delar 

av jordklotet, där man eljest föga vet om 

vårt land och dess läge. Svenska ingeniörer 

och arbetare ha hjälpts åt att skapa 

det Sverige, som är vårt och som vi är 

st~lta över - vårt hemland, vårt fosterland. 

Vi se den tretungade svenska örlogsflaggan 

fladdra för sommarvinden från 

kanslihusets tak. Den minner oss om den 

långa raden av okända soldater, som med 

vapen i hand kämpat för Sveriges frihet. 

Sällan ha fiendehärar trampat vår jord. 

Aldrig ha andra dikterat lagar för oss. 

Aldrig hår Sveriges frihet varaktigt 

kränkts. Men friheten har ofta kostat 

blod. Arvet har ofta måst försvaras till 

döds. Gräset grönskar Då okända svenska 

krigargravar mångenstädes runt om i världen. 

Utanför ringmuren i Visby reser sig 

Valdemarskorset som monumentet över 

ett helt folks okuvliga frihetsvilja i en 

kamp, som i sin ojämna storhet har jämförts 

med hellenernas odödliga kamp vid 

Thermopylae. Också de minnena hör med 

till det som stiger fram inför anblicken av 

vårt hemland, vårt fosterland. Också det 

är ett förliktande arv, som vi skola för-. 

valta. 

Så ville vi samla våra tankar inför hem- 

bygden två punkter. Först säga vi: 

Ta.ck! Och den tacksamheten gäller våra 

fäder. Det är frukterna av deras arbete 

vi njuter. Men djupast går denna tacksamhet 

till Gud, som så underbart länkat 

våra öden och som så underbart skyddat 

oss under de sista hårda åren. 

Men våra tankar gå också framåt. I arvet 

ligger en uppgift. Det är vi, som skall 

förvalta arvet. Framtiden beror på oss: 

»Fosterlandet blir vad du gör det till, 

blir så ljust och fagert och rikt du vill, 

det är du som bebor det 

av din gärning beror det, 

Fosterlandet blir vad du tror och vill.» 

När vi se ut över land och hembygd stå 

vi alla inför en stor uppgift. Uppgiften att 

bli goda människor och bra karlar. Och 

innerst inne veta vi alla mycket väl, hur 

vi skall bli det. Gud vill hjälpa oss där- 

till. Monumentalt i sin kärvhet börjar en 

av våra gamla landskapslagar med dessa 

ord: »Kristus skall vara först i vår lag». 

Det är ett bra handlingsprogram för den 

uppgift vår hembygd ställer på oss. 

Amen. 

Vi gratulera: 

75 ål' 

15/7 Löjtnant J. P. E. Nilsson, Hagbylund, 

Visborgs slätt 

70 år 

7/8 Fanjunkare F. B. Sporre, Djuplunda, 

Visborgs slätt 

65 ål" 

17/8 Löjtnant C. J. O. Ulfsparre, Marinförv., 

Stockholrn 

2/8 Förvaltare C. O. öberg, IV. arme- 

förd. stabsexp, Stockholm 

25/9 Löjtnant E. O. A. Ernfeldt, Aneby 

60 år 

9/8 Major N. V. Borenz, Visby 

55 år 

23/7 Överste M. Hedenlund, I 21, Sollefteå 

3/8 Kapten E. H. V. Möller, Erland 

Kavles väg 5, Lidköping 

18/8 Kapten 1. T. V. Hallstedt, Ystad.

Gotländska allmogeuppbåd Gotlands 

Ep vapenhistorisk 

studie för soldat- 

undervisningen 

av 

Nils Wadner 

1 I 

•• 

Kungl Gotlands infanteriregemente 

För att få kännedom om vapenutrustningen 

från äldsta tider och fram till 

våra dagar får man studera en mångfald 

urkunder och bedriva studier vid våra 

provins- och centrala museer, främst Livrustkammaren 

och Armemuseum i Stockholm. 

Vill man ha ett begrepp om de vapen 

och skyddsmedel, som användes i äldsta 

tider får man studera dels de gamla 

landskapslagarna, som ganska utförligt 

föreskrev vilka vapen m. m., som en vapenför 

man skulle medföra, då han kallades 

ut till strid, dels de bildstenar och 

skulpturer, som framställa krigiska motiv. 

Här på Gotland ha vi sådana bildstenar 

.och skulpturer på flera platser. De 

märkligaste äro bildstenarna på Vallstenarum 

i Vallstena, vid St Hammars i 

Lärbro och Smiss i Stenkyrka. Av skulpturer 

märkas bilden av den helige Mikael 

på portalen till Hörsne kyrka och överstycket 

av portalen på Källunge kyrka. 

VAPEN och SKYDDSMEDEL 

Av landskapslagarna, bildstenar' och 

skulpturer framgå, att allmogesoldaterna 

på 1300-talet voro utrustade med spjut, 

stridsklubbor, strtdsyxor, svärd och sköldar. 

Ifråga om skjutvapen är det troligt> 

att den tidigare använda långbågen vid 

denna tidpunkt ersatts med armborstet. 

Skyddsmedlen voro, förutom sköldert, 

hjälm eller järnhatt, ringbrynjehuva och 

plåtrustning eller enbart ringbrynjeskjorta. 

I Gotlands Fornsal finnes de flesta 

av dessa vapen och skyddsmedel, många 

funna vid utgrävningen av krigargravarna 

vid Korsbetningen, där de i striden mot 

Valdemar Atterdag år 1361 fallna allmogesoldaterIia 

funno sitt sista vilorum. 

För att redan från början reda ut begreppen 

indela vi nu vapnen i tvenne hU- j 

vudgrupper 1)_ anfaLlsvapen och 2) 

skydds- eller försvarsvapen. Anfallsvapnen 

kunna \ i sin tur indelas i blanka 

vapen och skjutvapen. 

De blanka vapnen utgöras av stöt-; 

Nationalbeväring 

genom tiderna 

~ 

1 I 

Stridsbild från 1300- 

talet på överstycket 

till portalen på 

Källunge kyrka,. 

Gotland 

hugg- eller slagvapen. Till stötvapnen 

höra de s k stångvapnen: spjut, hillebarden, 

bardisanen, piken och lansen samt 

senare värjan, dolken och bajonetten. Till 

huggvapnen räknas det eneggade svärdet, 

stridsyxan och senare kroksabeln. 

Några blanka vapen äro på en gång 

stöt- ooh huggvapen såsom det tveeggade 

svärdet, pallaschen, den nuvarande 

kavallerisabeln, sabelbajonetten och huggaren. 

Till slag.vapnen räknas stridsklubban, 

hjälmkrossaren och stridsyxan. 

Skjutvapnen indelas dels i eldvapnens 

föregångare: slungor, bågar, armborst, belägringsmaskiner, 

t ex katapulter, dels i 

eldvapen, som i sin tur indelas i handeldvapen, 

tunga vapen och min- och torpedvapen. 

Handeldvapnen indelas i stångoch 

hakebössor, musköter, gevär, karbiner, 

pistoler och revolvrar. De tunga 

vapnen bestå av kulsprutor, granatkastare 

och artilleripjäser ffi m. 

Skydds- eLler försvarsvapnen omfatta 

5

6 

Vapnen Nordens for·n-och medeltid 

10 

1 

11 

1. Spjutspetsar från 1100-talet. 2. Bildsten från Vallstena rum i Vallstena på Gotland från 400-talet e. Kr. 3. Stridsklubbor från 

1200-talet. 4. Stridshammare från lS00-talet. 5. Svärd från bronsåldern. 6. Svärd från 1400-1S00-talen. 7. Dolkar från 

1300-1S00-talen. 8. Sköld från 1100-talet. 9. Stridsyxa. 10. Hillebarder. 11. Armborst. 

3

skölden, hjälmen, pansarskjortan- rustningen, 

harnesket och kyrassen. Under 

första världskriget tillkom stålhjälmen 

och pansarskölden, den senare använd 

vid skyttegravsstriderna, den förra alltjämt 

i bruk. 

Vi skola i det följande göra en studie 

av utvecklingen aven del vapen från 

äldsta tider och fram till 1900-talets början. 

Av utrymmesskäl måste vi därvid 

begränsa oss till de viktigaste vapnen. 

Bland de blanka vapnen välja vi först 

'de s k stångvapnen, främst därför att de 

användes här på Gotland från urminnes 

tider och långt in på 1800-talet. Med 

stång vapen förstår mail ett skarpt stöt-, 

hugg- eller slagvapen fastsatt· på en stång 

eller ett skaft t ex spjut, stridsyxa och 

stridsklubba. Ur dessa former har senare 

utvecklats hillebarden, bardisanen, skäggyxan, 

stridslien. stridshammaren, piken 

och lansen m fl. Hillebarderna hade i allmänh~t 

en uppstående mittklinga och på 

ena sidan ett yxblad samt på motstående 

sida en böjd hake. Med haken högg man 

tag i motståndaren, drog omkull honom, 

va~efter ~an med ett kraftigt yxhugg 

brackte hjälmen och stack ihjäl motstånd~ren 

m~d den uppstående mittklingan. 

Jamte hillebarden använde allmogeuppbåden 

även piken. Denna hade i allmänh~t 

endast en uppstående mittklinga. Ur 

piken utvecklades dels bardisanen som 

förutom mittklingan även hade ett 'korsjärn, 

dels lansen, som hade en spets i 

form aven krona och tre små spetsar. 

Pikar, bardisaner och lansar anvEl:ldes 

långt in på 1800-talet vid Gotlands' Nationalbeväring 

vid de kompanier, som icke 

kunde utrustas med gevär. De stångvapen 

som finnas i Kanslihuset på Visborgs 

slätt äro bardisaner. 

Svärdet har gamla anor. Det härstammar 

ända från bronsåldern. Bra bilder 

av de på 700-talet använda svärden ha vi 

här på Gotland på de förut omnämnda 

bildstenarna vid St Hammars i Lärbro 

och Smiss i Stenkyrka. På dessa stenar 

se vi att såväl de landstigande vikingarna 

som de, sin ö värjande -gutarna voro 

utrustade med svärd. Dessa voro till en 

början korta, men hörjade på 1300.:talet 

att förlängas såsom motvikt till förstärkningen 

av rustningarna. För att giva hugget 

större kraft fattade man till en början 

med vänster hand om knappen på kaveln, 

men såsmåningom förlängde man 

kavlen för att möjliggöra fattning med båda 

händerna. Till skydd för händerna försågs 

fästet med parerstång. och senare med 

en eller flera metallringar eller en plåt. 

Under 1500-talet började värjan att - ersätta 

svärdet. Medan svärdet företrädesvi 

var ett huggvapen medger värjans 

konstruktion såväl hugg som stöt. Vid 

mitten av samma århundrade började 

även den från Orienten härstammande sabeln 

att användas. 

Under 1600-talet var varjan det förhärskande 

sidovapnet. Den förekom i tre 

typer, en intanter i-, en kavalleri- och en 

s k hirschfängare för artilleriet. Ar 1747 

infördes en från Preussen härstammande 

kort sabel eller huggare såsom sidogevär 

för infanteriet. Huggarna furmos kvar på 

Gotland till långt fram på 1800-talet. Här 

på I 18 furmos de t. o. m. kvar för blott 

10 år sedan såsom beväpning för underbefälet. 

Skyddsmedeln voro som förut nämnts 

sköld, hjälm eller järnhatt, ringbrynjehuva 

och plåtrustning eller enbart rinzbrynjeskjorta. 

o 

Skölden har liksom svärdet gaml; anor. 

Den förekommer redan på vikingatiden 

Ringbrynjeskjorta med läderklätt bröstoch 

ryggharnesk. 

Ringbrynjeskjorta med lamellrustning. 

och tillverkades då av tunnt trä, som ofta 

bekl~ddes med skinn på endera eller bägge 

Sidorna. Under järnåldern försågos 

sköldarna med järnbeslag och så småning- 

om tiIIverkades de helt av järn eller plåt. 

Formerna variera, från avlånga till cirkelrunda, 

som äro de vanligaste typerna. 

Skölden var det vanligaste medlet att avvärja 

ett anfall vid strid man mot man. 

Ett riktigt användande av skölden var en 

svår konst. Det tunna godset i skölden 

medgav nämligen icke att man kunde 

hålla skölden stilla för att skydda sig mot 

ett hugg. Skölden måste därför »svingas» 

så att motståndarens vapen uppfångades 

och fördes undan. En bra bild av sköldens 

användning ses på bildstenen från 

Vallstenarum. 

Hjälmen eller järnhatten förekom även 

tidigt och nådde liksom järnrustningen 

sin högsta fulländning under 1500-talet. 

Allteftersom eldvapnen vunno insteg och 

förbättrades avtog rustningens betydelse. 

Under 1600-talet avlades den helt och 

hållet, då den ej längre skyddade mot 

eldvapnen och genom sin tyngd i hög grad 

försvårade rörelsefriheten. Hjälmen fick 

sin renässans under världskriget och är 

som bekant ännu i dag ett bra skydd mot 

splitter: 

Ringbrynjehuvor och ringbrynjeskjol'tor 

liksom harnesk av lameller eller hela plåtar 

har. man funnit vid utgrävningarna vid 

Korsbetningen i Visby och även lyckats 

rekonstruera hela rustningar. Två bilder 

visa dels en soldat iklädd ringbrynjeskjorta 

och ovanpå detta ett läderklätt 

bröst- och ryggharnesk. dels en soldat i 

ringbrynjeskjorta och ovanpå denna en 

lamellrustning. Ringbrynjorna avlades så 

småningom och ersattes med hela plåtrustningar, 

vilka i sin tur ersattes med 

kyller av älghud, vilka med tiden även 

de befunnes icke ändamålsenliga. 

Vi övergå sedan till skjutvapnens utveckling. 

I slaget mot Valdemar Atterdag 

vid Ejmunds bro i Mästerby 1361 och 

utanför Visby använde såväl gutar som 

danskar armborstet såsom skjutvapen. 

Armborstet har sitt ursprung från den tidigare 

använda långbågen. Genom att förse 

denna med ett tvärträ och ett lås fick 

man ett armborst. De primitiva formerna 

hade båge av trä, idegran eller alm. Stocken 

är uppdelad i en övre del, på vilken 

bågen är fastgjord och en undre, vars 

framända ledar mot eller i den övre och 

är försedd med en genom stocken mitt 

för strängläget gående tapp. När man för 

upp stockens undre del pressas strängen 

upp ur strängläget och pilen avskjutes. 

Så småningom gjordes bågvirket av bättre 

materiel, först lamellvirke och sedan av 

stål. Då blev det nödvändigt med en 

särskild spännanordning. Av spännare 

furmos olika typer. På bilden finnes en 

typ, som är avsedd att hakas på stocken 

i särskilda urtag. Trycket förbättrades 

med åren med både hake och avtryckare. 

Pilarna hade olika former alltefter användningen. 

De försågos med styrfjädrar 

och spetsar, som skruvade sig in i motståndarens 

harnesk. 

Armborsten hade en fruktansvärd effekt. 

De vid Korsbetningen funna skeletten 

visa kusliga skottskador. Redan på 

nOO-talet förbjöd därför påven i Rom användning 

av armborst i strider mot kristna 

motståndare. Armborstet användes ända 

in på l700-talet och voro länge eldvapnen 

överlägsna i eldhastighet och 

träffsäkerhet. 

7

Handeldvapnens utveckling genom tiderna 

Bakladdningskanon med kammare, stenkulor, lösa kammare 

och samt ämbar med korte från 1400-talet. 

'1. Stång- och hakebössor. 2. Hakebössor och hakeskytt i skottglugg 

3. Hakebössa med luntlds. 4. Luntlåsgevär. , 

5. HjuUåsgevär. 6. Flintlåsgevär m/1747-1805. 7. Slaglåfgevär. 

8 

5. 

8. Remington m/1867. 9. Mausergevär 

m/96. 10. HjuUåspistol. 11. Flintlåspistol. 

12. Slaglåspistol. 13. Revolver m/1887. 

14. Browningpistol m/07.

Krutets och. eldvapnens första framträdande och utve.ckling 

Krutliknande blandningar vara kända 

redan vid 1200-talets början och långt innan 

eldvapnens uppträdande. De användes 

vid fyrverkeri och för att bränna eller 

skrämma fienden eller hans häst genom 

detonationerna. , 

Krut är en mekanisk blandning av salpeter, 

svavel och kol och då man fann att 

krut, som exploderade i ena änden av ett 

slutet rör, förmådde driva fram en projektil 

uppfanns det första eldvapnet. En 

rakethylsa gav iden. Detta skedde sannolikt 

på 1290-talet. 

Till en början var krutet finpulvriserat. 

Genom fuktning och pressning lärde man 

sig att korna det. Det kornade krutet 

brinner hastigare än det pulvriserade 

därför att luftens syre lättare får tillträde 

till förbränningen. 

Om tid och plats för de första eldvapnens 

uppkomst är man ännu i okunnighet. 

1300-talet är sannolikt. 

De första eldvapnen kallades bössor och 

liknade närmast flaskor med rund botten. 

De lades på ett underlag och tändes 

med en glödgad järnten. Projektilen var 

till en början en pil. De tillverkades av 

. brons, vara omkring 1/2 m. långa, hade 8 

cm. diameter, 4 cm. kaliber och vägde c:a 

8 kg. Somliga voro rörformiga, andra 

bägarformiga. Bildsidan visar den s. k. 

»Loshultsbössan» funnen i Skåne, Den 

harstammar med all sannolikhet från 

1300-talet. Senare på samma århundrade 

uppträda s. k. »stenbössor», ett slags kanoner, 

som i likhet med de tidigare använda 

kastmaskinerna slaga bräscher i 

och raserade murar. Av det anförda finna 

vi att de första eldvapnen mest liknade 

kanoner. 

Ur dessa »bössor» utvecklade sig sedan 

såväl vanliga kanoner som eldhandvapen. 

Av bevarade dokument har fastslagits att 

man i Sverige omkring år 1450 var fullt 

förtrogen med eldvapen och att man också 

hade statligt anställda »bössegjutare» 

och »bössemästare». 

Den första typen handeldvapen kallades 

»lodbössa». Då bilderna från denna tid 

äro mycket knapphändiga äro vi i okunnighet 

om huru dessa såg ut. De närmast 

därefter kommande formerna kallades 

»stångbössor», då de till formen närmast 

liknade en stång samt »hakebössor», efter 

haken, som hade till uppgift att hålla fast 

eldröret vid underlaget, vilket så småningom 

fick formen aven stock. 

Avfyringsanordningarna vara till _en 

början mycket enkla. Först användes en 

glödgad järnten, som stacks ner i fänghålet. 

Senare uppfann man ett slags stubintråd. 

Därefter övergick man till en 

lunta, som med tiden fastgjordes vid ett 

s. k. »luntlås». Senare använde man fnöske 

och ett lås som kallades »svamplås». 

På 1500-talet uppfanns »hjullåset», som bestod 

av ett hjul som roterade mot ett styc- 

. ke svavelkis. Hjullåset var bra för patruller 

och ryttare, som ej kunde föra med 

sig brinnande lunta eller fnöske. Alla 

dessa lås voro bristfälliga ty vart 5. skott 

klickade i regel. Typerna förbättrades 

efterhand och en påtaglig förbättring fick 

man i. »snapplåset» eller »flintlåset» där 

en flintsten slog mot en stålskiva. 

Eldhastigheten hos dessa eldhandvapen 

var som förut nämnts mycket låg och betydligt 

sämre än med pil och båge och 

armborst, men eldhandvapnen hade den 

fördelen att de hade en kraftigare moralisk 

verkan. Det sägs att »en hakeskytt 

på 1500-talet injagade mera skräck än 

20 andra soldater». 

På 1500-talet förbättrades eldhandvapnen 

alltmera. Eldhastigheten var emellertid 

alltjämt ett svårlöst problem och då 

antalet skyttar trots detta ökades på bekostnad 

av antalet pikenerare leda svenskarna 

det svåra nederlaget vid Kirkholm 

år 1605. 

På 1590-talet luppfanns musköten, som 

var ett lätt och mot harnesk fullt effektivt 

vapen. Kalibern var 20 mm., vikten 

4-6 kg. Lunt-, snapp- eller hjullås användes. 

Vid skjutning stöddes musköten 

mot en gaffel. Musköterna inneburo en 

påtaglig förbättring, men tid för \ laddning, 

riktning och avfyring toga ända till 

4 min. i anspråk. Beträffande träffsannolikhet 

råkriade man med 40 % träff på 75 

m. avstånd mot ett 30 m. långt och 1,9 

m. högt mål d. v. s. ett dåtida kompani 

uppställd i slagordning. Denna var så 

ordnad att främst stod pikenerarna, bakom 

dem musketörerna och därbakom ytterligare 

pikenerare. Striden inleddes med att 

musketörerna avgåvo sin eld. Denna - den 

tidens eldförberedelse - hade till uppgift 

att bereda öppningar i och sprida förvirring 

i den fientliga pikhopen. Musketörerna 

droga sig därefter tillbaka för att ladda 

om. Om så behövdes avgavs förnyad eld, 

innan det slutliga anfallet med blanka 

vapen sattes in. 

Vid slutet av 1600-talet fann man på 

att fastsätta ett stickvapen på musköten 

och därmed uppfanns bajonetten. Härigenom 

fick man skytt och pikenerare i' 

samrna person. 

Såväl musköten som bajonetten förekommer 

emellertid i ringa antal och ersattes 

ända in på 1800-talets början i stor 

utsträckning av pikenerare. 

Vid slutet av 1700-talet uppfanns en 

,studsare, d v s ett räfflat eldhandvpen 

för jägare och skarpskyttar. De vara icke 

försedda med bajonett varför skytten för 

närstrid försågs med hirschfängare eller 

huggare. 

Vapnen vid Nationalbeväringens infanteriförband 

Ett studium av urkunderna f'Or att fastställa 

vilka vapen och tygmaterial i övrigt, 

som användes på Gotland från 1800-tallets 

början ger följande resultat. 

Vid den ryska invasionen år 1808 fanns 

i Visby ett förråd av 900 gevär med bajonetter, 

flintor och kulor med intet krut. 

Sannolikt voro dessa gevär av den s k 

m/1747-1805, ett flintlåsgevär som enligt 

uppgift från Armemuseum i varje fall 

har

För att stimulera skyttelntresset fick 

Nationalbeväringen 12/5 1832 ett siatsanslag 

om 50 Rr b:o till prispenningar vid 

Nationalbeväringens målskjutning. 

Ar 1836 fick Nationalbeväringen ett 

tyghus i Visby. Samma år förordnades 

tvenne tygofficerare att tjänstgöra vid Visby 

militärförråd och i januari 1837. fick 

militärbefälhavaren Kungl. Maj:t tillstånd 

att turvis kommendera officerare ur Nationalbeväringen 

till en vapen kurs vid 

gevärsförrådet. 

Ar 1844 uppfordes 16 st. ammunitionsbodar 

ute vid kompaniernas exercisplåtser. 

Ar 1845 tillkom ett nytt krutmagasin 

i Visby. 

Flintlåsgevären, som i slutet av 1830talet 

ersattes med slaglåsgevär. tycks ha 

använts här på Gotland ända in på 1850talet. 

I februari 18S(),begärde militärbefälhavaren 

att Nationalbeväringen skulle 

förses med 3,000 slaglåsgevär samt 600 s. k. 

Ur bildarkivet 

några bilder från Visborgsslätt från 

slutet av 1800-talet. 

10 

Gevärspost på 1890-talet. 

tappgevär. eller studsare m/1848 avsedd 

för armens skarpskyttar, men i mars samma 

år erhölls endast 3,000 flintlåsgevär 

av 1815 års modell och 150 tappgevär. Ar 

1853 tillkom ytterligare 100 tappgevär och 

ett antal engelska gevär med slaglås. De i 

Kanslihuset på Visborgsslätt upphängda 

slaglåsgevären äro tillverkade år 1833. När 

de kommo till Gotland har ej varit möjligt 

att utröna. 

Al" 1862 tilldelades Nationalbeväringen 

2,000 belgiska räfflade slaglåsgevär av typ 

Minie. Minie var fransk officer och vapenkonstruktör. 

Av denna typ finnes fyra 

modeller, m/1854, m/1855, m/1856 och 

m/1857. M/1855 är tillverkad i Liege och 

är det troligt att det var denna modell, 

som användes här på Gotland. 

I mars 1867 föreskrev Kungl. Maj:t att 

alla beväringsskyldiga på Gotland skulle 

använda gevär i st f pikar. Pikarna 

försåldes 1868. 

Liiqeroaktesi vid Donn~age. 

Kompanibivack på 1890-talet, s. k. 4-de:arstält. 

voro o1·dentligt inrättade. Någon »jlygskyddad 

den tiden. 

Den 1. maj 1868 tilldelades Nationalbeväringen 

100 st. bakladdningsgevär av 

m/1867 (typ Remington) jämte 10,000 

skarpa patroner, 10 borstviskare och 100 

skruvmejslar. Aterstående behov av bakladdningsgevär 

fylldes i januari 1869, då 

icke mindre än 7,840 gevär m/1867 tilldelades 

Nationalbeväringen och 8 st. för 

artillerikårens stamtrupp. Samma år anvisades 

även 600 kronor till skjutskicklighetens 

befrämjande dels inom Gotlands 

skarpskytte- och jagargille. dels inom de 

vid kompanierna bildade »skytteförbunden», 

vilka även erhöll o 30,000 skarpa 

gevärspatroner. 

I april 1878 förskrevs att Nationalbeväringens 

samtliga gevär skulle skottställas. 

Remingtongeväret bibehölls till slutet 

av 1890-talet, då Gotlands infanteriregemente 

försågs med gevär m/96 (typ Mauser), 

vilket i något förändrad typ änvändes 

än i dag. 

Det var nQga med att tälten 

bivack» var- icke nödvändi(1 på

.~-- 

/' 

På det mobiliserade Gotland under första vä~lldskrigets första år (1914-1915) 

I april 1914 utnämndes jag till major 

vid Kungl. Gotlands infanteriregemente. 

Jag hade tidigare företagit jaktresor 

till Gotland. Varken Visby eller den gotländska 

landsbygden vcvo därför obekanta 

för mig. Då mina färder hade 

efterlämnat angenäma minnen, hade jag 

ingenting emot att befordras som major 

till gutarnas ö. Denna har sina mycket 

stora behag, ehuru en fastlänning tvivelsutan 

känner sig isolerad. Gotlänningen, 

förflyttad till fastlandet, längtar däremot 

tillbaka till sin Ö. Många av dem 

söka sig åter dit, sedan de slutat sin 

verksamhet. 

Officerslivet tedde sig enklare på Gotland 

än nå fastlandet. Man hade mindre 

pretentioner på tillvaron. Diiir runnos 

många löjtnanter på min tid, mm levde 

gifta på sina löner utan några andra inkomster. 

Arets fyra första månader är Gotlands 

skuggsida. Det kan då vara bitande kallt. 

Ett visst fog för sig har nog uttrycket 

att man skall taga på sig pälsen julafton 

samt taga den av sig midsommar'afton. 

Men höstmånaderna äro gudomliga. 

Då är det varmt långt fram i november, 

ofta nog ända in i december. Det 

berättas också, att man t. o. m. vid jultiden 

kunnat plocka rosor på kalljord. 

Den vackra hösten med sitt milda klimat 

lägger ett försonande skimmer över 

den långa vårkylan. 

L 27 hade på min tid den största köksträdgården 

av armens alla regementen, 

När dåvarande statsrådet E. A. Nilsson 

var nere på ön i och för inspektion och 

fick se trädgården, blev han så förtjust, 

att han allvarligt funderade på att låta 

alla regementen erhålla sådana. Men jag 

tror han ändrade uppfattning, när han 

erhöll kunskap om, hur mYcket arbete 

det kostade att hålla en sådan trädgård 

i gott stånd. 

Köksträdgården var vid nämnda tidpunkt 

i mycket hög kultur. Ärterna växte 

manshöga, kål och rovor frodades. Men 

för att sköta allt detta behövdes mycket 

folk. De till trädgårdstjänst beordrade 

värnpliktiga försvunno i denna yppighet 

och kunde därför endast med svårighet 

övervakas. Här sovs -nog ofta den orättfärdiges 

sömn under många arbetstimmar, 

då solen brände varm och het. 

Tjänstgöringen på Visborgs slätt var 

rätt krävande, emedan bataljonscheferna 

hade tagit som regel att alltid yara ute 

på slätten vid morgonutryckningen kl. 7. 

Jag steg därför upp varje söckendag kl. 

5,45'för att kunna taga 6,30-tåget ut till 

slätten. Frukosten intog jag i officersmässen 

samt middagen på stadshotellet, 

av Överstelöjtnant C. A. Bäckström 

emedan' min familj aldrig kom att flytta 

ned till Visby. Bostad hade jag hyrt i 

»Bokströmska gården». Det var en förtjusande 

lägenhet högst uppe på krönet 

med utsikt över hela staden och det vida 

havet. Kvällarna från min balkong, från 

vilken jag såg solen sjunka i havet, ha 

djupt inristat sig i minnet. Jag kan aldrig 

glömma dem. När man så satt en 

kväll och beundrade den vackra solnedgången, 

förstod man varför gorlänningen 

alltid längtar åter till sin fagra ö. 

Överstelöjtnant C A Bäckström. 

Kamraterna på regementet var utmärkt 

hyggliga och angenäma att ha att göra 

med både i och utom tjänsten, De arbetade 

ärligt och samvetsgrant. Därför fingo 

de' också fram en trupp, som mycket 

väl kunde tåla en jämförelse med fastlandsvärnpliktiga. 

\Truppen utgjordes i 

själva verket till största delen av fastlänningar. 

Endast två kompanier bestodo 

av genuina gotlänningar. Jag hade aldrig 

något att göra med dessa infödda värnpliktiga. 

Gotlänningen är i allmänhet en stor 

grov karl, som ser stark och kraftig ut: 

Men ytan bedrager, ty han är ofta svag 

och blödig både till kropp och själ. På 

grund av för mycket ingifte har nog här 

och var en degenerad avkomma så små- 

ningom uppstått. Nästan samtliga gamla 

gotlandsfamiljer kunna räkna släktskap 

med varandra. 

Det dagliga livet i Visby och på Visborgs 

slätt gick sin gilla gång, då världskriget 

plötsligt kom som en blixt från 

klar himmel. Det blev omedelbart mobilisering 

på Gotland. Jag erhöll order att 

med min bataljon avgå till Tingstäde. 

Som jag aldrig varit där förut, åkte jag 

dit i bil före truppen för att rekognosera. 

Vid 'I'ingstäde fanns e~ med staket omgärdad 

gniststation - »G:otlands gniststation». 

Vid denna tjänstgjorde en befälhavare 

och ett par man, vilka voro 

förlagda i ett litet hus på cirka 100 meters 

avstånd från själva, antennmasten. 

Vid min rekognosering på platsen för att 

göra upp instruktioner för posten, träffade 

jag befälhavaren, vilken bland annat 

nämnde, att han ej ansåg sig behöva någen 

post till skydd för själva stationen, 

alldenstund ingen människa kunde 

komma in på området. Då jag förvånad 

frågade honom, varför han var så absolut 

övertygad härom, svarade han, att 

där voro uppsatt icke mindre än tre anslagstavlor, 

på vilka med stora bokstäver 

stod målat: »Tillträde förbjudet». 

Sedan bataljonen anlänt till Tingstäde, 

började för oss ett verkligt fältliv. Jag 

fick mig anvisad en mindre byggnad om 

ett par rum och kök, där staben och jag 

även intogo våra måltider, medan den 

trupp, som icke var ute på bevakning, 

tältade i en skog i byggnadens omedelbara 

närhet. 

Efter någon tid fick bataljonen flytta in 

i själva fortet. Man sökte da efter dricksvatten 

för fortet, varvid jag fick användning 

för min slagrutekonst. Av intresse 

gick jag med min vidjekvist omkring både 

inne i och utanför fortet samt konstaterade, 

att den gav utslag dels omedelbart 

utanför fortet och dels i befälhavarens 

rum i dettas ena hörn. - Jag ritade en 

skiss och angav på den de båda platser, 

där kvisten givit utslag samt spikade fast 

den i befälhavarens skrivbordslåda. Jag 

hoppas, att den fortfarande finnes kvar! 

En dag inträdde i fortet en för mig 

fullkomligt okänd underlöjtnant. Som jag 

icke kunde få klart för mig, vem han 

var, beordrade' jag honom in till mig. 

Han omtalade då, att han aven kapten 

blivit konstituerad till underlöjtnant samt 

därför skaffat sig uniform, vilken han burit 

på sin höjd under tio minuter. Jag 

lät kalla in den utnämnande myndigheten, 

som ansåg sig på grund av mobiliseringen 

ha varit i sin fulla rätt, då han 

upphöjde min okände till underlöjtnant. 

11 

I

Efter en stunds resonemang insåg kaptenen 

dock sitt misstag samt blev mycket 

glad, då jag lovade, att jag icke skulle 

rapportera till höga vederbörande denna 

märkliga befordran i Svenska armen. 

Men den som icke blev vidare glad, det 

var »konungen för en dag». 

I Tingstäde hade större delen av där 

förlagda officerare ordnat en mäss, i vilken 

de intogo sina måltider. 

Vi. åto alla kronans mat, vilket något 

förbättrades, om rå ansågs nödvändigt 

med vad min utmärkta adjutant, löjtnant 

Ljungdahl. med vår kocks hjälp kunde 

snoka reda på i det lilla samhället. Härigenom 

blevo utgifterna för livsuppehället 

rätt små. Som regementet var mobiliserat, 

utbetalades krigsdagsavlöning alla kassadagar 

den 1., 11. och 21. i varje månad. 

Det var mången förståndig officer, som 

begagnade sig av tillfället att förbättra 

sin ekonomiska ställning. För mig som 

major utgjorde krigsdagavlöningen 255 

kr. varje kassadag utom under september 

Det mobiliserade regementet unde,' fältg:tdstjänst Tingstäde. 

(första krigsrnånaden), då jag av Kungl. 

Maj:t erhöll 1,149:50 kr., utgörande dels 

krigsdagavlöning och dels beklädnadsbidraget 

vid mobilisering. 

Det såg ut som om kriget skulle komma 

att räcka länge, och åtgärder måste 

därför vidtas för truppens inkvarteriug, 

innan den kalla årstiden skulle inträda. 

Min bataljon fick sig anvisad trakten av 

Othem, norr om Tingstäde. Efter verkställda 

rekcgnocaringar bestämdes, att 

bataljonsstaben skulle förläggas i Othems 

prästgård med livkompaniet vid Qvi eride, 

2. kompaniet i Othemars, 3. i Lärbro och 4, 

i Stenstugu. Det närmaste kompaniet 

var förlagt 500 meter från bataljonsstaben, 

de övrig'a på två till sex kilometers 

avstånd. , 

För kompanierna blev det nu ett ganska 

ansträngande arbete. Det gällde att 

inkvartera både befäl och trupp på ett 

lämpligt sätt i de ganska små husen, som 

på många ställen lågo långt ifrån varandra, 

'varigenom förläggningsområdet för 

ett kompani kunde bli ganska vidsträckt. 

Utspisningen ägde rum på ett ställe för 

~varje kompani. 

Batchefen, överstelöjtnant Bäckström med adjutanten löjtnant Ljungdal. ' 

Vad själva truppen angår, tog den med 

mycket ni t del i inkvarteringsarbetet, 

vilket ju var helt naturligt, då det låg i 

vars och ens eget intresse att få förläggningen 

så trevlig och bekväm som möjligt. 

Här fick man se, vad uppfinningsförmåga 

och praktiskt förstånd kunde 

åstadkomma. Det var verkligen intressant 

att skåda, huru olika de inkvarterade 

hade löst sina 'uppgifter. Man kunde utan 

tvekan säga, att samtliga hade ordnat allt 

mycket bra samt utnyttjat varje möjlighet 

att göra det blivande hemmet tilltalande 

och gemytligt. Där artister funnas 

bland de värnpliktiga, blevo väggarna 

fullritade med karrikatyrer och skildring al' 

av lustiga episoder. I allmänhet rådde en 

mycket god stämning bland truppen, som 

föreföll nöjd. Disciplinen var utmärkt 

överalle. 

För att i någon mån söka höja trevnaden 

för samtliga underlydande bestämde 

jag, att kompanierna i tur och ordning 

skulle anordna muntrationsaftnar, till vilka 

övriga kompanier liksom även traktens 

befolkning bleve inbjudna. Tillställningarna 

voro till stor förnöjelse för alla 

Många och långa fotmarsche,~ hörde till t7'äningen av 1914 å,'s soldate,',

·-- 

och icke minst för den civila befolkningen, 

som icke försummade teater kvällarna. 

De ägde rum någon lördag safton, då 

övningarna slutade 'tidigare. ' 

Det var riklig tillgång på hare i dessa 

irakter, varför jag av markägare och 

jakträttsinnehavare förskaffade mig tillstånd 

att få anordna klappjakt. Vi hade 

två sådana under ett par söndagar, då 

värnpliktiga, vilka frivilligt anmält sig, 

gingo som drevfolk. Kunde någon uppbringa 

en bössa, fick han gå med bland 

skyttarna. Själv ställde jag två gevär till 

förfogande åt dem, som gjorde anspråk 

på att kunna fälla en hare i språnget. Under 

en av dessa klappjakter skötos sju. harar, 

av vilka den numera avlidne, på hela 

Gotland med rätta så högt uppskattade och 

värderade major Thomas Stålhandske, 

gjorde en dubble. För min egen del hade 

jag med mig två rapphönshundar samt 

var i regel ute och jagade rapphöns varje 

General Bergström med stab vid middagskaffet.: 

Från vänster: general Bergström, 

stabsch kapten Wikström, kapten Ytterberg, 

major Norinder, löjtnant Lindvall 

och kapten Reichenberg, A 7: 

Från vänster: Kapten Wikström, löjtnant 

LindvaU, fröken Bergström, g~neral Bergström, 

stabsintendent 'N Söderberg och 

fröken Ameen. 

söndag, så länge det var lovligt och till-o 

förde därigenom köket en välbehövlig och 

högt uppskattad förstärkning. 

Två dagar i veckan var bataljonen sammandragen 

till övningar i bataljonsförband, 

då jag antingen själv förde bataljonen 

eller lät kompanicheferna i tur och 

ordning göra det. De övriga veckodagarna 

voro ställda till kompanichefernas 

förfogande. Under denna tid förbättrade 

vi en väg, som länge fått ligga i lägervall, 

emedan markägarna icke kunnat_ 

komma överens om, vilken som hade den 

egentliga underhållningsskyldigheten. 

Dåvarande militärbefälhavaren, generallöjtnant 

Bergström, som vid mobiliseringen 

erhållit bil, var ständigt och jämt 

ute och inspekterade. Man gick aldrig säker. 

Ibland kunde det sent på kvällen 

komma förseglade order, som ej fingo 

brytas förrän påföljande morgon vid visst 

klockslag. De medförde alltid övningar 

under många timmar. Det var med ett 

ord omväxling, liv och rörelse hela tiden. 

Bataljonsstaben var förlagd i själva 

prästgården, där kyrkoherden godhetsfullt 

hade ställt till stabens förfogande 

sin egen matsal, två sovrum och del i kök. 

Då jag emellertid så litet som möjligt 

ville besvära värdfolket, lät jag sätta upp 

ett mattält, i vilket vi intcgo våra måltider. 

Ett litet lusthus blev vår expeditionslokal 

och även vårt samlingsrum efter 

intagen middag. För att icke läkaren 

och adjutanten skulle bli alldeles utledsna 

på mig genom den dagliga frotteringen, 

bestämde jag, att vi om förmiddagarna 

icke skulle ha någonting annat gemensamt 

än tjänsten, men att så snart 

middagsklockan ljudit, all tjänst och alla 

tjänstesamtal skulle fullständigt bannlysas. 

Då skulle endast ett rent kordialt 

förhållande vara rådande. På så vis gick 

allt utmärkt utan några slitningar. 

Militärbefälhavarens bil utanför stabskvarteret i Tingstäde. 

13

I tur och ordning blevo kaptener och 

löjtnanter inbjudna till bataljonschefen 

på vår enkla kost, möjligen förstärkt med 

någon hare eller rapphöna men nästan 

ständigt med den delikata rökta ålen, 

som anskaffades från en fiskare i Slite. 

Vår kock blev till sist tack vare den erfarne 

adjutantens ledning en riktig mästerkock. 

Sällan har jag smakat en så väl 

anrättad rapphöna, som den han satte 

på vårt bord. 

Under de första dagarna i Othem, då 

vi hade mycket att göra, frågade mig 

kocken, om han kunde få gå ut och skjuta 

rapphöns - det fanns två stora kullar 

alldeles inpå husknutarna - vilket jag 

beviljade, ty skafferiet var läns på villebråd. 

Kocken. kom tillbaka med fyra 

höns, som han påstod sig ha skjutit i 

flykten. En tid efteråt, då vi skulle ha 

främmande till middag, bad jag samme 

skytt gå ut och skaffa vilt, emedan min 

tid icke tillät någon jakt. Men kocken 

kom tomhänt tillbaka. Han hade visserligen 

träffat på rapphöns, men bara skjutit 

bommar. Hårt ansatt, erkände han 

till sist, att han vid sin första jakt fått 

1914 hade vi även en kavaLleritropp på 

Gotland. Den uppsattes av f v K 6. Här 

avlämnas den till militärbefälhavaren. 

se fyra rapphöns i en potatisfåra framför 

den stående hunden samt bränt på 

i högen med påföljd, att han fått alla 

fyra i ett enda skott. Sedan fick bössan 

för alltid vila för honom. 

Bataljonens alla volontärer sammandrogos 

till en gemensam korpralsskola, som 

med fullkomligt egen förvaltning fick 

disponera ett stort ödehus. Sängar och 

sängutrustning togs från Tingstäde, men i 

övrigt fick skolan rangera sig efter bästa 

förmåga, vilket också gick bra. 

För att bereda tillfälle till bad åt truppen 

lät jag med kyrkoherdens medgivande 

sätta hans förfallna varmbadhus i 

stånd, varigenom de värnpliktiga en gång 

i veckan erhöllo ett bad. 

Vad som mycket intresserade pojkarna 

från fastlandet var de många russ, som 

de fingo se på våra skogsmarscher. Somliga 

russ såga alldeles förvildade ut. Man 

berättade, att flera av dem hade tillbringat 

hela sitt liv utomhus. De hade knappt 

14 

L. 

!,. 

Positionsa1'tilleri U1'A 7 Tingstäde 1914. 

en meters mankhöjd. Som en egendomlighet 

kan nämnas, att ordet russ är neutrum 

i gotländskan. 

Sedan vi under tre månader haft en 

mycket angenäm vistelse i Othem, kom en 

dag uppbrottsorder. Bataljonen skulle 

åter till Visborgs slätt. Mattältet, I som 

på sista tiden blivit litet kallt som matsal, 

togs ned, lusthuset städades, och allt 

gjordes i ordning så fint som det var möjligt. 

Med ledsnad lämnade många av oss 

sitt hem ute på landet, där man trivts 

s å bra och haft det så trevligt. Man 

visste, att man skulle få byta ut det friska 

utelivet mot kasernens innestängda 

enahanda. Lukullus skulle ej heller ofta 

bli inbjuden som gäst vid det stora bordet 

i officersmässen som i den intima 

lilla kretsen i tältet i Othem. 

Gotlänningarna ha sedan gammalt varit 

kända för sin försvarsvilja. Under 

mobiliseringen fick man mer än en gång 

se prov på, att de, om det gällt, skulle 

till sista blodsdroppen ha försvarat sin 

älskade Ö. Trupperna visade vid alla 

Fälttjänstövningar 1914. 

Gene1'Ulen fGlje1' striderna från 2. batt A 7 e-plats.

I tur och ordning blevo kaptener och 

löjtnanter inbjudna till bataljonschefen 

på vår enkla kost, möjligen förstärkt med 

någon hare eller rapphöna men nästan 

ständigt med den delikata rökta ålen, 

som anskaffades från en fiskare i Slite. 

Vår kock blev till sist tack vare den erfarne 

adjutantens ledning en riktig mästerkock. 

Sällan har jag smakat en så väl 

anrättad rapphöna, som den han satte 

på vårt bord. 

Under de första dagarna i Othem, då 

vi hade mycket att göra, frågade mig 

kocken, om han kunde få gå ut och skjuta 

rapphöns - det fanns två stora kullar 

alldeles inpå husknutarna - vilket jag 

beviljade, ty skafferiet var läns på villebråd. 

Kocken kom tillbaka med fyra 

höns, som han påstod sig ha skjutit i 

flykten. En tid efteråt, då vi skulle ha 

främmande till middag, bad. jag samme 

skytt gå ut och skaffa vilt, emedan min 

tid icke tillät någon jakt. Men kocken 

kom tomhänt tillbaka. Han hade visserligen 

träffat på rapphöns, men bara skjutit 

bommar. Hårt ansatt, erkände han 

till sist, att han vid sin första jakt fått 

1914 hade vi även en kavaUeritropp på 

Gotland. Den uppsattes av f v Je 6. Här 

avlämnas den till militärbefälhavaren. 

se fyra rapphöns i en potatisfåra framför 

den stående hunden samt bränt på 

i högen med påföljd, att han fått alla 

fyra i ett enda skott. Sedan fick bössan 

för alltid' vila för honom. 

Bataljonens alla volontärer sammandrogos 

till en gemensam korpralsskola, som 

med fullkomligt egen förvaltning fick 

disponera ett stort ödehus. Sängar och 

sängutrustning togs från Tingstäde, men i 

övrigt fick skolan rangera sig efter bästa 

förmåga, vilket också gick bra. 

För att bereda tillfälle till bad åt truppen 

lät jag med kyrkoherdens medgivande 

sätta hans förfallna varmbadhus i 

stånd, varigenom de värnpliktiga en gång 

i veckan erhöll o ett bad. 

Vad som mycket intresserade pojkarna 

från fastlandet var de många russ, som 

de fingo se på våra skogsmarscher. Somliga 

russ sågo alldeles förvildade ut. Man 

berättade, att flera av dem hade tillbringat 

'hela sitt liv utomhus. De hade knappt 

14 

PositionsaTtilleri ur A 7 Tingstäde 1914. 

en meters mankhöjd. Som en egendomlighet 

kan nämnas, att ordet russ är neutrum 

i gotländskan. 

Sedan vi under tre månader haft en 

mycket angenäm vistelse i Othem, kom en 

dag uppbrottsorder. Bataljonen skulle 

åter till Visborgs slätt. Mattältet. som 

på sista tiden blivit litet kallt som matsal, 

togs ned, lusthuset städades, och allt 

gjordes i ordning så fint som det var möjligt. 

Med ledsnad lämnade många av oss 

sitt hem ute på landet, där man trivts 

rå bra och haft det så trevligt. Man 

visste, att man skulle få byta ut det friska 

utelivet mot kasernens innestängda 

enahanda. Lukullus skulle ej heller ofta 

bli inbjuden som gäst vid det stora bordet 

i officersmässen som i den intima 

lilla kretsen i tältet i Othem. 

Gotlänningarna ha sedan gammalt varit 

kända för sin försvarsvilja. Under 

mobiliseringen fick man mer än en gång 

se prov på, att de, om det gällt, skulle 

till sista blodsdroppen ha försvarat sin 

älskade Ö. Trupperna visade vid alla 

FälttjänstövningaT 1914. 

GeneTalen följeT stridema från 2. batt A 7 e-plats.

övningar stort intresse, och man hade ingen 

anledning att klaga på dem för bristande 

nit och pliktuppfyllelse. 

För hela Gotland blev det en mycket 

stor glädje, då meddelande kom, att 

Hans Majestät Konungen ämnade besöka 

ön samt inspektera dess stridskrafter. Den 

höge gästen anlände den 21. september 

1914 på pansarbåten Oscar II, vilken på 

grund av sin storlek och sitt djupgående 

måste gå till ankars ute på redden, varför 

den konvojerande jagaren Munin 

förde Majestätet med svit till den inre 

hamnen. Sviten utgjordes -av krigsministern, 

Idåvarande överste Mörcke, general 

Uggla, amiral W. Dyrssen, överste von 

Bornstedt, adjutanten, ryttmästare Aminoff 

samt kapten Tersmeden. 

Bilar förde konungen med uppvaktning 

omedelbart efter ankomsten till Visby direkt 

ut till Tingstäde, där fortet inspekterades. 

De till Tingstäde med omnejd 

summandragna trupperna gjorde sedan 

förbimarsch för konungen, som därefter 

återvände till staden, där landshövding 

Roas gav lunch för Majestätet jämte in- 

Tyska mink1"yssaren Albat1"oss ejte1" striden. 

bjudna. Allmän flaggning ägde rum 

överallt, där Gustaf V for fram. Här och 

där voro äreportar resta. Till och med i 

-de delar av staden, dit konungen aldrig 

kom, hade vackra dekorationer med flaggor 

och grönt anordnats. Tidningen Gotlänningen 

skrev med anledning därav 

bland annat: »Det var verkligen synd, att 

Majestätet inte fick se Adelsgatans. 

Den 2 juli 1915 kom order till ~·2ge· 

mentsexpeditionen att omedelbart sända 

velocipedavdelningen till Herrvik i Östergarn 

samt ett kompani med extratåg till 

Roma. Anledningen därtill var, att den 

tyske minkryssaren Albatross blivit beskjuten 

av ryssen samt jagad på grund. 

Grundstötningen hade ägt' rum kl. 8,15 

fm., varunder ryssarna enligt meddelande 

från ortsbefolkningen hade avlossat projektiler, 

som gått snett iJ",'H Osterga'rns 

holme. ' 

Velocipedavdelningen hann fram till 

.Herrvik så tidigt, att den kunde bevittna 

med vilken beundransvärd disciplin den 

.kvarlevande besättningen ställde upp för 

att överräknas. Icke mindre än 21 man 

Velocipedavdelningen inspekte1"as jÖ1"e avma1"schen till Östergarn. 

hade stupat, 33 hade sårats, varav 6 sedermera 

avledo av sina sår. Av hela styrkan 

återstod 6 officerare och 186 man. Tre 

läkare avsändes omedelbart från Visby 

för att i första hand taga vård om de 

sårade, vilka sedan sändes till Roma, dit 

även den övriga styrkan marscherade. 

De avlidna begrovs på Östergarns kyrkogård. 

I Roma inkvarterades officerarna, underofficerare 

och manskap; de förra i en 

privat villa samt i en marketenteribyggnad 

och manskapet i en arbetarebarack. 

Officerarna, som vägrat giva sitt hedersord 

på att icke rymma, fingo promenera 

i Roma sockerfabriks park samt även 

göra utflykter tillsammans med de för 

vakthållningen kommenderade officerarnu. 

Under denna tid vara de tyska officerarna 

inbjudna till en del familjer på 

ön. Gåvor av allehanda slag överlämnades 

vid flera tillfällen till samtliga internerade. 

Så lät Drottning Victoria den 7 

augusti utdela värdefulla och nyttiga 

presenter. 

Efter en tids inkvartering i Roma flyt- 

tades samtliga tyskar till Tofta, där de 

lågo kvar under hela Interneringen. För 

att förkorta den utan tvivel långa OC:l 

enformiga tiden anordnades en idrottsplats 

för manskapet. Flera av de internarade 

slogo sig på höns- och kaninavel 

samt växtodling för att få dagarna att gå. 

Ett av regementets kompanier tjänstgjorde 

alltid som vakt, varvid ett osökt tillfälle 

yppade sig för dess personal att öva 

sig i det tyska språket. 

Officerskåren vid Kungl. Gotlands infanteriregemente 

ägde en kassa, som belöpte 

'sig till- närmare 70,000 kronor. Med 

tanke på denna stora tillgång rann i min 

Den tyska soldatgraven på 

Öste1"ga1"ns kY1"kogård. 

15

hjärna upp .en ide att göra en del av 

pengarna fruktbärande i form aven pensionskassa. 

Iden tog fast form. Med den 

'mycket framstående matematikerns, kapten 

Ariers, hjälp utarbetades ett förslag, 

som gick ut på, att med en grundplåt 

av 20,000 kr'onorv- vilken summa officerskassan 

skuIle ställa till den blivande pensionskassans 

förfogande och med even- 

/ tueIla delägares årliga inbetalade belopp, 

,pensionskassan skulle från och med 1930 

kunna utbetala en pension av 300 kronor 

till varje delägare, som hade uppnått 50 

år. Det föreslogs även, att en delägare 

kunde, om han så önskade, överflytta 

sin pension på sin hustru" om en sådan 

anmälan gjordes, innan vederbörande 

fyllde 50 år. (Numera är reglementet ändrat 

så till vida, att änkan efter en avliden 

pensionär erhåller hans pension). 

För att visa kamraterna, att Ariers kalkyler, 

vilka tagit mycket arbete i anspråk 

och kostnadsfritt av honom uppgjorts, 

verkligen höllo streck, bad jag 

professor Kobb i armens pensionskassa 

om ett utlåtande i saken. Professorn 

lämnade också det för Aner mycket 

smickrande vitsordet, att kalkylerna voro 

fullt riktiga samt att pensionerna skulle 

kunna utbetalas år 1930 enligt de av Arier - 

uppgjorde>, tabellerna. 

Förslaget framlades för officerskåren. 

Detta blev till sid efter' ett par sammanträden 

antaget, tack vare då;arande överstens, 

friherre Gösta Leijonhufvuds, kraftiga 

ingripande. Men motståndare till 

förslaget uppträdde och talade för rent 

avslag, vilket man kan förstå, då räntan 

på de till pensionskassan donerade 20,000 

kronorna ej längre skulle kunna disponeras 

av officerskåren för dess gemensamma 

utgifter. 

Pensionskassan var i november 1923 uppe 

i cirka 30,000 kr. samt beräknades 

1930 ståta med, en fond av 54,000 kr. och 

utgjorde den 1 januari 1945 av 69,216:45 

krorior. 

Min första chef var överste L. Fineman. 

Med honom var jag bekant sedan 

flera år, och som han väl kände min maka, 

då hennes man i första giftet, kapten 

F. Pcusette, och han varit regementskamrater 

på Hälsinge regemente, mot- 

I blågul fanas tecken på solbränd Visborgs slätt; 

Vi fredstjänstgöring fullgjort så gladeligt och lätt. 

Kamrat vi .fann bland alla från manskap till befäl, 

:/: Ty allas tankar möttes: För Fosterlandets Väl! ':/: 

16 

Från vänster: Kapten Runeborg (stående), lijjtnant Wiesel, kapten Wijkmark, L 

Netiren. och tf regch översten, frih. Leijonhufvud. 

togs jag vid min ankomst till Visby med 

stor vänlighet och gästfrihet. Han hade 

tänkt taga ut sina tre respitår, men avgick 

redan vid 55 Tårs ålder, då han endast 

var överste i armen. Han bosatte sig 

sedan i Stockholm, där han även avled. 

Efter honom blev Friherre Gösta Leijonhufvud 

chef för L 27. Vi hade ju varit 

kamrater på Södermanlands regemente, 

där han som generalstabsofficer 

gjorde sin gradpassering. 

Leijonhufvud var en mycket duktig och 

bra chef, vilken skötte sitt regemente utmärkt. 

Han hade väl planerade övningar 

och satte fart på det hela, vilket nog 

behövdes. För de många vänliga inbjudningar 

till det gästfria hemmet kan jag 

icke nog tacka. Hans maka, född Lager'- 

I vår kamratförening vi åter mötas, fått, . 

Vi tacka varmt varandra för tider, som ha gått, 

För allvarsfyllda dagar; för glam vid Östersjö. 

:/: Ja, låt oss leven höja för Gotland, Gutars ö! :/; 

krantz, var en lika förtjusande som älskvärd 

värdinna. 

Chefen för Gotlands artillerikår, överste 

Ameen och hans maka, vor o ett annat lika 

.sympatiskt chefspar. De gåva alltid trevliga 

fester. Fru Ameen var den berömda 

skulptrisen, om vars tillvaro jag dagligen 

erinras, då hon skulpterat den bronsstatyett 

aven knekt från 1800-talets början, 

vilken jag erhållit från L 3. På sockeln 

står ingraverat på en silverplåt: "För 

sällspord insats i kamratlivet och ena, 

stående gärning för tillvaratagande av regementets 

minnen." 

Min maka hälsade på mig under en 

sommar och njöt i fulla drag av all den 

vänlighet, som från många håll strömmade 

henne till mötes. 

Ord av N i l s G. O l s s o n. 

Tonsatt av H. H a m m a r s t r ö m. 

Om orostider stunda vi värna om vår ö, 

Och skola kämpa modigt, vi segra eller dö! 

Vi ständigt hålla samman i starka vänskapsband, 

:/: Nubinda vi dem trofast, kamratligt hand i hand.i/:

i 

Den som spar han har. 

Liksom den enskilde gärna lägger undan 

en del av sina inkomster för att trygga 

sin framtida existen, så måste staten, 

samhället - landets medborgare, tillsammrns 

spara av sina inkomster för att trygga 

landets framtid. 

Samhällets sparmedel användes bl a till 

försvaret, som i dessa tider slukar stora 

belcpp för anskaffning och underhåll av 

vapen, kläder och annan utrustning m m. 

Men så länge materielen, utrustningen 

finns i behåll representerar den ännu ett 

värde, ett sparkapital. 

Alltså: genom att vårda sin utrustning 

bidrager varje soldat till att bevara och 

förvalta sin del av statens sparade kapibl. 

Vapen- cch persedelvård är sålunda inte 

ett självändamål, någonting som speciellt 

hänger ihop med soldatlivet utan ett 

medel att spara åt staten överhuvudtaget. 

att· dryga ut skattebetalarnas insatser i 

statsmaskineriet. Många bäckar små göra 

en stor å, som det heter .. 

Och tänk själv! Hur bär Ni er åt i det 

civila livet? En chaufför låter väl inte sin 

bil gå dag ut och deg in utan att se över 

den, reparera skavanker och smörja den. 

Säkert inte. Då skulle bilen snart falla 

ihop av ålderdomssvaghet och behöva ersättas 

med en ny. Den som i sin civila 

verksamhet inte förstår att taga vara på 

sina grejor anses som en klåpare. 

Kronan betalar. 

Hur är det i det militära då? Många, 

alltför många, tycker att kronans materiel 

är det 'inte så noga med. Staten betalar 

den ju. Staten har god råd. Men 

ett sådant resonemang måste väl vara fel? 

Staten, det är ju vi, Du och jag, vi alla 

tillsammans. Staten blir sålunda inte rikare 

än vi gör den. Och det är genom 

sparandet, vården och omtanken om all- 

Spar-Pe Ile har ordet 

männa medel, vi gör den rikare. Inte 

genom slöseri! 

»Permissfodralet», 

En rak bemöda sig alla soldater att spera 

på, putsa och hålla fin. Permissionsuniformen. 

Jojomensan! Men det är flickorna 

i Visby och på fastlandet, som 

granska den; noggrannare än något befäl. 

En kille kom till bytesförrådet och ville 

byta sina skor »för han kunde inte få tåhättorna 

tillräckligt blanka», sade han. 

Man förstår ju vad han hade i kikaren. 

»Exmunderingen». 

Exercismunderingen är det en helt an- 

nan sak med. Den har man ju bara på 

sig under övningarna. Så resonera mån- 

ga. Men underhållet på den kostar ock- 

så pengar, många pengar, om man räknar 

ihop alla uniformer, som äro i verksamhet 

på regementet: Därför att den nötes mer 

än permissionsuniformen kostar den myc- 

ket mer i underhåll än denna. Men man 

kan minska underhållskostnaderna genom 

att sy i knappar själv, sy ihop mindre re- 

vor, borsta den och ta ur fläckar m m. 

»Sparexercis», 

Ordning och reda 

stänga vattcnkranar, 

med utrustningen, 

däcka lampljuset, 

Strumpor fordrar också sin särskilda 

skötsel, tvättning och lagning. Strumpkontot 

är faktiskt en dryg utgift för regementet. 

Spara strumporna genom att laga 

hålen medan de äro små, i tid således. 

Skodon måste vårdas ömt. »Annars får 

man ömma fötter». De tåla inte mer än 

30 gr. värme. Att beakta, när man ligger 

i tält med tältspis. Sliter man dem för 

hårt gå de inte att reparera, bli värdelösa. 

taga vara på hylsor m m faller inte av sig 

själv. Det måste inläras, måste bli vanesaker. 

Persedelvården ingår i utbildningen, 

inläres metodiskt och utmynnar i 

en viss teknik. Men det finns många andra 

saker, som vi dagligen äro i kontakt 

med och som borde uppmärksammas i 

sparsamhetens intresse. För den skull utlyses 

vid regementet härmed en tävling 

om bästa bidrag till »slagfärdiga» affischer. 

Penningpriser komma att utde- 

Jas för de bästa förslagen. 

Alla äro välkomna med tips för spar- 

främjandet vid regementet. På kanslihu- 

set kommer att uppsättas en låda kallad 

»Sparlådan» och den är öppen för alla, 

som har något spartips på hjärtat. Pre- 

mier för goda förslag utdelas. Skriv nr 

och namn samt kompani på det förslag 

som lägges i Sparlådan. 

Spar-Pelle 

Föreståndare för Sparlådan. 

17

Vid årets valborgsmässofirande som 

gick av stapeln på HäLlarna hölls 

vårtalet traditionsenligt av yngste 

fänriken vilken denna gång var fän- 

rik C G Geijer. Han sade: 

Vi ha i kväll samlats här ute på 

Hällarna för att fira vårens ankomst 

till våra nejder, för att fira Valborgsmässan. 

Tyvärr har vädrets 

makter inte varit nådiga, men trots 

detta vågar jag vid detta sprakande 

majbål påstå, att det ligger någonting 

sällsamt i luften denna kväll! 

Bakom oss ligger en tid fylld av 

mörker och köld, framför oss en tid 

med sol, ljus och värme. Vi stå just 

nu i den brytningstid mellan mörker 

och ljus, denna växling mellan 

årstiderna vinter och sommar, denna 

under liga mellanperiod, som vi 

kalla vår. Ingen kan väl nämna 

detta »Vår» med en sur och butter 

min, nej, alla se väl glada ut, och 

ligger det inte däri en förhoppning 

om ljusare och lyckligare tid såväl 

i naturen som hos människorna: en 

tid fylld av aktivitet och livsglädje! 

Mörka' år ligga bokom oss, år av 

sorger, missräknanden och bekym- 

18 

Fänrik C G Geijer 

mer; mörka äro förvisso ock de år, 

som ligga framför oss, men kunna 

vi inte i alla fall nu i denna brytningstid, 

efter alla dessa för vårt 

människosläkte så förnedrande tider, 

skymta en gryning, en pånytt- 

Svenskma 

Vill du fostra dig själv till man, 

giv allt vackert och rikt du kan 

till alla du möter i Iivet, 

Dana din vilja- i vännernas ring, 

kämpa med bröder för ädlaste ting 

av fäder i arv är dig givet, 

Tore Ryberg 

Vill du värna ditt fosterland, 

, knyt då ena~'de brodersband , 

till,gagn för ditt hem, dina kära. 

) 

o 

nnasang 

Vi äro svenska~ med vilja som stål, 

Enade gå vi mot framtida mål 

ikamp för .vår frihet och ära. 

födelse! Underliga saker hända och 

det största. av alla under var väl, 

då vårt folk undgick att dras in i 

den blodiga kamp, som nyss utspelats 

på världens slagfält. Och nu då 

denna kamp är slut, och, som vi 

hoppas, ljuset segrat över mörkret, 

och ett återuppbyggande av förintade 

städer och byar, ett återknytande 

av sprängda familjeband tar vid, 

kunna vi då inte också i detta se ett 

mänsklighetens hopp om nyare och 

ljusare tider! 

Här ute i naturen se vi hur den 

mörka, gråa, dystra tonen alltmer 

försvinner och ger plats åt en gladare 

skiftning, en skiftning i grönt. 

Det är ingen tillfällighet att naturens 

nya klädedräkt blir i grönt, ty 

det gröna är ju hoppets, framtidens 

färg. Låtom oss till sist denna kväll 

knyta ihop dessa begrepp Våren och 

Framtiden, och låtom oss hoppas 

och tro, att denna pånyttfödelse, som 

vi nu se ute i naturen verkligen 

skall få sin motsvarighet i människornas 

hjärtan för ett bättre ett 

lyckligare släkte. - 

Ett fyrfaldigt leve för Våren - 

föl' Framtiden! 

c. G. Geijer. 

Vill du känna dig fri och stark, 

bygg din boning på egen mark, 

Ragnar Althen 

men glöm ej ~litt folk och dess lagar. 

Skapa din framtid i ungdomens vår, 

Vandra med glädje i fädernas spår 

mot mandomens högsommardagar.

• 

..- ~ment oc om:m!l 

Svu Iten 

Redan på inryckningsdagen blev det 

klart för alla vad 719 Jansson älskade 

över allt annat i denna världen. Det var 

mat. När 719 Jansson började äta sitt 

första mål i regementets matsal, reste sig 

300 man för att titta på honom. När 719 

med en saknadens suck lade ned matverktygen 

var han omdöpt. Han hette nu 

Svulten. 

Svulten slet, svor och svettades som 

alla andra, och som alla andra drömde han 

om bättre tider, då maran pressade som 

värst och skoskavet brände som ettrigast. 

Men under det alla andra i prövningens 

stunder drömde om utryckningsdagen och 

friheten, kretsade Svultens drömmar 

kring ett mera närbeläget mål: middagen. 

När Svulten skrudad i linnerock och beväpnad 

med kniv, gaffel och sked klev 

in i matsalen, var allt försonat, och den 

blick varmed han 'hälsade ångorna ur 

matbackarna strålade av ren och fullkomlig 

lycka. 

Då Svulten nött kronans kläder i tre 

veckor upptäckte han emellertid att icke 

ens middagsätandet var livets högsta. Det 

fanns något högre. Detta högre hette 

kökskommendering. När Svulten erfor 

att vem som helst, bara han hade tur, 

kunde få en veckas kökskommendering, 

hlev hans sinnesrörelse så stark, 'att han' 

måste anhålla om fem minuters permission 

för naturbehov. Att få slippa maran, 

knallpåken och kaninbibeln, att dagarna 

i ända syssla med mat, idel mat, i jättegrytor! 

Sällhetsrysningar skakade Svulten 

vid tanken. Kökskommenderingen var 

för Svulten inbegreppet av allt vad detta 

livet äger' av stort, skönt och eftersträvansvärt, 

livets toppunkt, all mänsklig 

traktans och strävans mål. Sovande och 

vaken drömde 719 Svulten om kökskommenderingar, 

såg han sig själv makligt 

vandra omkring i regementsköket, klädd 

i vit långrock och med slev i näven. 

Svultens dröm blev verklighet. 

En morgon klev fanjunkarn för fronten 

med ett papper i handen. Papperet 

var en kommenderingslista, det sågo alla, 

och en susning gick genom leden, ty det 

skulle bli dagsmarsch med 'skor i ränseln. 

Fanjunkarn läste: 

- Till kökshandräckning kommenderas 

719 Jansson ... 

Det stod mer på listan, men Svulten 

hörde inte resten. Han nästan sjönk ihop 

av lycka. Han tog snedsteg när han gick 

in i logementet för att hänga upp utrustningen. 

Detta var en torsdag. Om det varit en 

vanlig dag hade det kanske aldrig gått 

som det gick. Svulten älskade mat över 

allt annat. men över allt annat älskade 

han ärter och fläsk. Han omfattade ärter 

och fläsk med en lidelse som trotsar alla 

.beskrivande ord. Och i dag var det torsdag, 

i dag skulle han få hängiva sig åt 

ärter och fläsk i hittills endast dröm'da 

kvantiteter. 

Svulten anmälde sig för kökssergeanten 

fick sin vita långrock, sin slev och en allvarlig 

maning att hålla fingrarna från 

fläskbitarna. Sedan följde sex timmars 

hårt arbete, varunder Svulten nätt och 

jämnt fick tid att stoppa i sig en fläsk bit 

då och då. Men sedan kom middagsras- 

"Len. 

Svulten hade då hunnit planera allt i 

detalj, Först åt han vid kökshandräckningens 

särskilda bord i matsale~ en portion 

ärter med den hastighet som endast 

han kunde prestera. Därefter reste han 

sig som om han erinrat sig något och 

gick ut i köket. Där var tomt, Med blixtens 

hastighet grep Svulten en tolv porr 

tioners matback som han för länge sedan 

smusslat bakom brödskåpet. fyllde den 

till randen med ärter och fläsk samt dolde 

den så gott den lät sig döljas under 

sin vita rock. Ingen hade, märkt någonting. 

Rysande av lycka smet han sedan 

ut bakvägen och tog en omväg till logementet. 

Dit kom han oantastad, och på 

luckan var det tomt, kompaniet väntades 

inte hem på länge. Svulten ställde den 

ljuvligt ångande backen på en stol vid sin 

säng, krängde av sig vapenrocken, lättade 

ut svångremmen till det yttersta hålet 

och började äta. 

En liten stund senare steg han upp och 

drog av sig svångremmen helt och hållet 

samt fortsatte att äta, Efter ännu en liten 

stund knäppte han upp alla byxknapparna. 

Efter yttterligare en liten stund var 

matbacken tom. 719 vältrade sig då tungt 

upp i sin säng och viskade: 

- Tror ja ä pin mätt. 

Därefter började han knapra på en 

brödbit som han hittade i byxfickan, och 

tio minuter senare sov han. 

Två timmar senare gjorde Svultens 

kompani halt vid kasernpopten. Kaptenen 

steg för fronten och sade: 

- Givakt, lediga. Kamrater, ni ha i 

dag gjort en ganska vacker marschprestation, 

och jag ... 

I detta ögonblick hördes ett förfärligt 

vrål inifrån logementet. Kaptenen blek- 

Av 

Dinar Annas 

nade och förstummades, och kompaniet 

förlorade rättningen totalt. Kasernvakten 

200 meter därifrån kom utspringande och 

ställde upp, ty den tyckte sig ha hört gevärsrop. 

- Vad i herrans namn ... ! sade kaptenen 

slutligen. 

Ater hördes vrålet. Nu var det ännu 

hemskare. Det började ljupt nere i skalarn 

som om någon ropat i en tunna. det steg 

snabbt till otrolig höjd och styrka och det 

dog i ett sentimentalt litet pip. Officerarna 

drog spontarit sina värjor. I samma ögonblick 

gick kasernporten sakta upp, och en 

skräckinjagande figur blev synlig. Det var 

719 Svulten, Han var dubbelvikt av kval, 

likblek, kallsvetten strömmade från hans 

panna, och hans byxor hängde vid knäna. 

Hans mun öppnade sig sakta för ett vrål, 

men kaptenen förekom avsikten. 

- Hur är det med 719? frågade han 

barskt. 

- Magen, viskade Svulten med rullande 

ögon. 

Sex man kånkade i väg med honom till 

sjukstugan. Doktorn tittade på honom, 

klämde honom på magen och sade: 

- Pumpen! 

En sjukvårdsfurir störtade fram med 

magpumpen, och då den omsider gjort sitt 

verk, bleknade doktorn, furiren och sköterskorna. 

Medan de ännu stodo och stirrade 

slog Svulten upp' ett matt öga och 

viskade: 

- Är de mycke farligt? 

Doktorn såg på Svulten, på pumpnin- 

19

gens resultat och 'åter på Svulten. Där- Vad menade han 

efter vände han sig till en av sköterskor- Värnpliktige Kvist hade fått permission 

na och sade med eftertryck på varje ord: för att bevista sin systers bröllop. Vid 

Lägg upp karlen på sjukrum. Han ska få återkomsten kallades han till kompaniche , 

diet. Under den närmaste veckan ska han Ien. Denne är mycket dyster och säger: 

få tio matskedar havrevälling om dagen. _ Kvist, det finns en lögnare här på 

Nästa vecka får han en mugg välling, kompaniet. Jag har tagit reda på av er 

veckan därpå två muggar och... syster, att det visst inte varit något bröl- 

Då svimmade Svulten med ett hjärtskä- lop, hur hänger det ihop? 

rande skri. _ Det måste finnas två lögnare på kom- 

I nattens stilla timmar vaknade han på paniet, kapten, svarade Kvist, för. jag har 

sjukrummet. Hans läppar formade ett - ingen syster. 

ohörbart ord: havrevälling. - Tio matske . 

.dar om dagen, jämrade han halvhögt. 

Han reste sig sakta på armbågen. Järnhård 

beslutsamhet präglade hans drag. 

Han såg sig omkring. Två magsårssimulanter 

spelade gubbpriffe under nattljuset, 

eljest .sovo alla. Svulten steg upp. 

Magsårssimulanterna voro mitt inne i en 

spännande nolla och märkte intet. Svulten 

smög ut ur rummet, ut i förstugan. 

Det kändes något svalt i den tunna sjukhusuniformen, 

men Svulten tänkte på' 

havrevällingen och tassade vidare. Ett 

trappfönster stod öppet. Svulten böjde 

sig ut och beräknade höjden, Sedan kröp 

han ut, tänkte på havrevällingen och 

släppte taget. Staketet kring kasernområt 

det gick strax intill. Med hjälp av soplåre,u, 

äntrade Svulten upp. På krönet dröjde 

han ett ögonblick, såg bort mot köksdörren 

och suckade djupt. Därpå släppte han 

sig ned på andra sidan och försvann snabbt 

i nattens mörker. 

Han har ännu inte återkommit. 

En ferräng- 

20 

Vpl 986 Ramstedt, 5. komp segrare 

kl I i Visborgste7Tängetj. 

Civilt. 

En . kompaniexpedition. En försynt 

knackning på dörren och en lika försynt 

värnpliktig stiger in. Han bugar en smula 

tafatt och säger: 

- Är kapten hemma? 

Premiärnervosittet. 

Soldaten Karlsson hade nyligen ryckt 

in till tjänstgöring för första gången och 

blivit placerad i kasernvakten. Han går 

post vid grindarna, och vaktchefen har 

gång på gång instruerat honom i hur han 

skal!' uppföra sig, när regementschefen 

kommer, och- han har. fått lära sig att 

skrika "I gevär" med sina lungors fulla 

kraft. 

Det kritiska ögonblicket närmar sig och 

Karlsson stirrar med stela ögon bortåt 

vägen, varifrån regementschefen alltid 

brukar komma. 

Men man skall inte förlita sig på övers- 

tar. Den strålande morgonen hade kommit 

regementschefen att göra en morgonpromenad, 

och han anländer !ill kasernen 

från ett helt annat håll än väntat. 

Plötsligt står han framför Karlsson som 

uppvuxen ur jorden. 

Då sviker Karlssons nerver. Alla instruktioner 

försvinner som ett trollslag 

ur hans minne, och med en stämma som 

ångesten gör stark underrättar han vaktstyrkan 

-om regementschefens närvaro: 

- Nuuuuu kommer haaaan. 

En snabbare utryckning lär aldrig ha 

förekommit i regementets historia. 

Disciplin 

Gamle fanjunkaren berättar: 

- Ni talar om disciplin pojkar. Det vet 

ni inte vad det är för något, för ni har 

inte varit vid Skånska dragonerna. När 

översten vid regementet berättade en 

historia i mässen, så skrattade hela officerskåren. 

Berättade överstelöjtnanten 

en historia skrattade alla utom översten. 

Mer; skulle yngste fänriken våga berätta 

en. då fick han min själ skratta enSJJT'. 

Hälsning. 

Man har gått igenom flera olika sätt att 

hälsa. Instruktören kastar fram några 

. ströfrågor. 

~ Nå 444:an, om kungen hälsar er med 

"goddag kamrater", hur svarar ni då? 

- Goddag kung. 

- Vad tror 444:an, att kungen gör då? 

- Han hurrar. 

och två skytte rnästare 

Löjtnant P S Wallin 

MDM fältskjutning med qevii» kl G 4 

Vk 675 Larsson 

MDM fältskjutning med gevär kl G 2 

I /

+ riksrkyttetävling 

~----~- -------:=-======;;;::::::::=-----------::;:;:=----==-=-~----:;::::;::---======-=-== 

Vi9borgs skytteförening 1945 

Föreningens skyttar har flitigt deltagit 

i samtliga tävlingar, som varit anordnade 

inom Gotlands skytteförbund. Dessnutom 

ha lag och enskilda skyttar deltagit i följande 

rikstävlingar: Propagandatävlingen 

för de lägre klasserna, Stockholms- Tidningens 

riksskyttetävling, Göteborgspokalen, 

Riksskölden och SM i Västerås. 

Föreningens skyttar och lag ha därvid 

uppnått flera mycket goda placeringar och 

ha befäst föreningens plats bland eliten i 

landet, framförallt då det gällt tävlingar 

på hemmabanor. 

I Stockholms-Tidningens riksskyttetävling 

vann föreningens första lag en meriterande 

andra plats i A-kretsen. Laget 

bestod av G. Tallqvist, H. G. Billten, C.-E. 

Nilsson, I Ivås och P. S. Wallin. Andra 

laget erhöll ,26. plats. 

Tävlingen om Göteborgspokalen blev för 

föreningens del ingen stor tävlan på grund 

av att deltagarna misslyckades mer eller 

mindre. 

Vid tävlingen om Riksskölden erövrade 

föreningens första lag 9, plats med 409 

poäng och Tallqvist som bäste skytt med 

142 poäng. 

Vid SM-tävlingen i Västerås gjordes 

goda prestationer av samtliga deltagande 

Visborgare. En särskild honnör skall P. 

S. Wallin ha för sin 15. placering i skolskjutningsmästerska 

pet. 

I tävlingar i skolskjutning inom förbundet 

ha flera segrar såväl individuellt som 

lag kunnat noteras. Bland dessa kunna 

nämnas: Slitepokalen som erövrades i 

samhand med Stockholms-Tidningens 

och Visbykannan som 

erövrades vid tävling i Hemse. 

Vid förbundstävlingarna erövrades Nya 

AB Visby Bryggeriers vandringspris för 

andra gången. 

C.-E. Nilsson och p. A. Wallin segrade 

i resp. 5 och 4. klassernas huvudskjutning 

vid förbundstävlingarna i skolskjutning. 

G. Tallqvist, C.-E. Nilsson, I. Ivås, P. S. 

Wallin och H. G. Billten placerade sig 

som 2. 4. 5. 6. och 7. man i skolskjutningsmästerskapet. 

En vacker prestation. 

Vid förbundsmästerskapet i fältskjutning 

erövrades mästerskapstiteln av U. 

Ahrefeldt. 

En återblick 

Skyttetävlingen mellan Fårö och Visborgs 

gick för året av stapeln på FårÖ. 

Segrar och nederlag delades broderligt, 

varvid Fårö vann fältskjutningen' och 

Visborgs skolskjutningen. 

Inom föreningen har tävlats om upp- 

satta vandringspriser. 

Under året har inom föreningen sportskyttet 

upptagits och av resultaten att döma 

kommer föreningens skyttar säkert att 

även inom denna gren av skyttet att visa 

vad de går för. Föreningsmästerskapet i 

sportskytte har även hunnit avhållas varvid 

Ivås blev den förste mästaren med 476 

poäng. 

Lagpriser. 

General Björlins vandringspris, om viltävlades 

i samband med statsprisskjutningen, 

erövrades för året av off.kårens lag 

som därmed för andra gången besegrade 

uoffkåren. Lago-Lennqvists vandringspris 

i fältskjutning vanns däremot av uoffkårens 

lag. 

Individuella priser. 

Vandringspriset för 4. oeh 5. klasserna, 

lO-ringad tavla, erövrades av 1. Ivås och 

Normaskålen av G. Tallqvist. I fältskjutning 

vanns vårpokalen av P. S. Wallin och 

höstpokalen av B. Lindell. 

Mästerskytt inom föreningen blev G. 

'I'allqvist, 

Föreningens förtjänstmeda~j. 

Föreningens förtjänstmedalj i guld har 

tilldelats fanj O. V. Andersson, överstarna 

m ffi H. Lagerlöf och G. Berggren, kapten 

E. Källström och löjtnant K. N. Norman. 

Det gångna året kan sägas hava infriat 

förhoppningarna, vilka uppställdes som 

mål vid årsmötet. 

Föreningens skyttar har vid tävlingar 

såväl på Gotland som på fastlandet nått 

goda resultat, varför föreningen numera 

kan räknas bland landets främsta. 

Incrn föreningen har samarbetet varit 

gett. Alla aktiva skyttar ha välvilligt 

ställt sig till förfogande vid ordnande av 

tävlingar. 

Regementschefens välvilja och goda stöd 

har varit av stora betydelse för föreningens 

verksamhet. 

Under verksamhetsåret 1946 hoppas föreningens 

styrelse få flera aktiva skyttar 

inom befälskårerna. För att bli en god 

instruktör vid utbildningen kräves god 

personlig skjutförmåga av allt befäl med 

det för utbildningen grundläggande vapnet. 

Alla böra därför efter bästa förmåga 

medverka till skytterörelsens utveckling 

inom regementet till glädje och förströelse 

för sig själva och för det frivilliga skytteväsendets 

utveckling i vårt land. Det 

stora målet att genom frivillig skjututbildning 

öka landets värnkraft i krigstid är 

det stora mål, vi med gemensamma krafter 

skall eftersträva. 

Till sist litet skyttestatistik. 

1944 1945 

Skyttemärke i brons 352 370 

Skyttemärke i silver 82 24 

Skyttemärke i guld 39 15 

. Intyg för årtalsmärke 28 35 

Lägre årtalsmärke i brons 2 3 

-Lägre årtalsinärke i silver 2 

Lägre årtalsmärke i guld 1 

Högre årtalsmärke i brons 2 2 

Högre årtalsmärke i silver 2 

Högre årtalsmärke i guld 1 

Mästarmärke i brons 1 4 

Mästarmärke i guld 1 

Riksmedalj i guld 1 1 

Riksmedalj i silver 1 6 

Diplom för riksmedalj 1 2 

Intyg för riksmedalj 2 2 

Men intet är så bra att det ej kan bli bättre! Fram för 

Gotlsuuis: skyttefö1"bund; utmiirkelsetecken.(sko~skjutning). 

Mästerskapsmedalj i guld 1 

Artalsmärke till d:o i silver 1 5 

Skolskyttemedalj i brons '2 3 

Skolskyttemedalj i silver 1 2 

Skolskyttemedalj i guld 1 1 

Miniatyrmedalj .i guld 8 4 

Fältskjutning: 

Mästerskapsmedalj i guld 1 

Mästerskapsmedalj i silver 2 

Fältskyttemedalj i brons 6 2 

Fältskyttemedalj i silver 3 

Miniatyrmedalj i guld 1 

ökad bredd - skyttemärket på varje Q?tlandsinfanterist! 

l _.._-- 

21

22 

AK'TIEBOLAGET RUTEVERKEN 

Tillverkning: 

Siporex byggnadsblock o. takplattor, trottoarplattor, filler 

sure BYGGNADS· 

MATERIAL 

Försäljer: 

Cement, Siporex, Eternit, Invarit, 

Kronkalk, Cementrör, 

Golv-, Kakel- och Träfiberplattor 

m. m. 

SLITE·LINIEN , 

~eguljär gOdstrafik 

Slite-Fårösund- 

Stockholm 

LI 

SLITE CEMENT och KALK A.-B. 

Tillverkning; 

A/B GOTLANDS KALKVERK 

BLÄSE KALKBRUK 

levererar: 

Högprocentig kalksten och 

kalk från stenbrott vid S:t 

Olofsholm, Storungs 

och Bläse 

SLllE·BADEN 

Hotell och restaurant 

Havsbad, Tennisbanor 

Standard-Cement, E-cement, Cementrör, Cementtegel 

Tel. Slite "SLlTECEMENT" 

.Cementa. Malmö

., I 

I 

I 

I 

.•. 

Laboratoriekontrollerade råvaror, special- 

utbildade fackmän, hypermoderna maski- 

ner och hygieniska lokaler garantera en 

förstklassig produkt . 

Röda (J;-;-Iao 

Militärer! 

(A.-B. Kalmar Chokladfabrik) 

Nederlag: FREDRIK ÅBOM 

Telefon Visby 764 

Ekipera Eder 

hos 

VISBY TELEFON 722 

Alltid bäst och billigast 

KLINTEBY~ 

ETT KVALITETSMÄRKE .FÖR 

SVENSKA KONSERVER 

SPARRIS, FRUKT och GRöNSAKER 

, samt FRUKTMOS 

- 

Tel. Klintehamn 25 

"Den 

trivsamma 

trädgården" 

eller 

.-~ (Ut11mm @ n ~ ~ @ I1~ m @ 

I ~@~~@(UtI1@IITl~@IITl 

ett favoritställe 

för militär och civil dm sommaren 

GOD MAT 

KONDITORISERVERING 

OL och VIN 

GOD MUSIK 

,~~-------- -L ~ __~~ __ 

23

24 

D. B~V:s 

Paviljong 

Jl.uneh - ({)inet - d-upe 

DANS 

Onsdag, fredag, lördag, söndag 

Abonnenter mottagas 

Bordsbest. 832 

Sällskapet 

D. B. V:s 

Sparbank 

Södra Kyrkogatan 3 

Utlämnar 

Utlämnar avgiftsfritt 

Visby 

Stiftad år 1830 

lån på fördelaktiga villkor 

Medhjälper till bildande av 

hemsparbössor och skolsparbössor 

sparklubbar och skattesparbössor 

kvalitet! 

-välj 

- en cykel att lita på 

Wigströms Adelsg.35 Tel. 318 

Den populära 

och trivsamma 

BOKHANDELN 

Wessman & Pettersson 

VISBY 

Adelsgatan 5 Telefon 111 

ANVÄND 

o 

VART 

HÖNSFODER! 

Gottändska 

Lantmännens 

Centralförening 

Lennart Anderssons 

Diversehandel 

Visby 

Värnhem 1 B 

Telefon 1330 

Charkuterivaror - Mjölk - Specerier 

Gynna våra annonsörer 

De gynna oss

i 

J 

Fritz Löfqvisi 

Östragård Telefon Visby 1883 

LANTBRUKSMASKINER 

OLIVER TRAKTORER 

MANUS MJÖLKMASKINER 

Fullständig service 

RESERVDELAR 

OlO-r?utJnJ 

@ati oeh. @O-ndi1O-ti 

-J-lite 

TREVLIG LOKAL KAFFE och BRÖD 

Beställningar mottagas tacksamt 

Telefon Slite 16 

Klippt 

Barsl(rapad 

Renhårig 

Permanentad 

blir Ni bäst hos 

Carl Ha'ases 

Rak- och Frisersalong 


golland3infanleri3lerna 

intaga sina måltider bäst och billigast å 

Hotellet, Tingstäde 

Tel. 6 

tiOTT KÖK TREVLIGA GÄSTRUM 

Parkettgolv 

alla slag 

inläggas under garanti 

Maskinslipning och reparationer 

utföras 

Knut Holmberg, Visby 

- Södervärnsgatan 21 

Tel. 1049 och 250 

Rak· och Frisersalong 

STIG OLOFSSON 

VISBORGS SLÄ TT 

Rekommenderas 

På Restaurant 

GutekällareQ , 

Stora Torget 

äter Gotlandsinfanteristen bäst och billigast. 

Sara 

4tH. Gotlan~sMjölk~ar 

Stora torget, Visby Telefon 81 

GOD MAT 

- Låga priser - 

Öppet: Vard. 9-20 Sommartid: Vard. 8-20 

Sön- o. helgd. 13-18 Sön- o. helgdagar 13-18 

, 

" 

1:1~arins Rosenuår~ 

LUNCH-GRÖTFRUKOST 

KONDITORISERVERING 

Stora torget, Visby Telefon 2881 

Ö p p e t: Vard. 9-22 

Son- o. helgdag. 12-22 

Tapet~r 

LINOLJA - OLJEFÄRG - KlIT 

LACKFÄRG - SPACKELFÄRG 

FERNISSOR, PENSLAR i stor 

sortering 

Knut Falcks Eftr. 

wiillers plats Telefon 90 

25

26 

På promenaden 

Vid behov av 

till och från hamnen köper Ni Edra 

tobaksvaror, tidningar och konfek- 

tyrer fördelaktigast hos 

·Edith Gustafsson 

Donners plats . Tel. Visby 1209 

SKRIVMATERIEL, FOTOGRAFISK FILM, 

Re,servoirpennor 

m.m. 

vänd Eder till oss och Ni blir alltid 

belåten 

A.-B. 

Svlv» Norrbys Bokhandel, Visby 

Telefon 176 

, 

Gör Edra inköp 

av Manufaktur, Specerier och Tobaksvaror" 

Tidningar och Tidskrifter m. m. 

hos 

F:a E. 0ACOBSSON 

VISBORGS SLATT 

TOBA'K 

PIPOR - av de förnämsta märken och allt för 

rökaren. 

Böcker, tidningar, tidskrifter. 

Rakdon, tandcreme, hårvatten etc. 

PRESENTARTIKLAR. 

Herrar MILITÄRER gör Edra inköp hos 

A.-B. Visby Tobaksaffärer 

Visby S:a Kyrkogatan 5 Tel. 186 

(Portikhuset) 

VISBY 

I{EMISK.A 

Mellangatan 25 

TVÄTT 

_ Visby 

Elegant kem. tvätt, pressning och 

renovering' snabbt och billigt 

HÄMTAS OCH HEMSÄNDES 

RING telefon 904 

.Förlovnin~srin~ar! 

Guld-, Silver- och 

, Tennarbeten 

Juvelerare 

~. Winslröms Eftr. 

- STIG SWENSON - 

Tel. 246 

,·Säg det med blommor! 

Platsens största sortering av årstidens' • 

BLOMMOR 

FRUKT och, 

GRöNSAKER 

hos 

IRISDALS 

BLOMSTERHANDEL 

Hästgatan 19, Visby 

Tel. Affären 85, Bost. 916, Filial: Slite 111 

Rosens Bageri 

• I 

Söderväg Telefon 129 

REKOM MEN DERAS 

Kameranoth Filmen 

köper Ni bäst hos 

Holmerts 


Specialaffär den fotografiska branschen 

Köp Eder RADIO hos oss! 

Vi föra de bästa märkesapparater 

som finnas i marknaden 

Ombud på Visborgs slätt: 

Tyghantverkare E. Vestergren, 

Signalvel'k[taden, Kasern III 

Motorcentralen 

Visby Hemse

Hrr Militärer! Intag Edra måltider på 

~I:STAURAN(j ÖSTI:RPORT 

Där får Ni alltid 

god, vällagad husmanskost och väl 

tempererade drycker till billiga priser 

HÄSTGATAN 20 TELEFON 911 

Hansson & Holms Glasmästeri 

Adelsgatan 30' - Telefon 1309 

REKOMMENDERAS 

BESÖK 

Kaffestugan, Södertorg 

Tel. 494 

GOTT KAFFE, TE, MJöLK 

GOTLANDSINFANTERISTER! 

Gör Edra SKOINKöP i 

Goll/anders Sko- och Läderallär 

SöDERV ÄG Telefon 267 

Stengårds 

Färg- och 

Tapetavdelning 

II 

Sjukvårds- och 

Parfymavdelning 

öSTERPORT VISBY 

TELEFONER 401 - 1446 

, 

Största sortering av 

Sportpetser • Hederspriser 

i Guld, Silver, Nysilver samt Tenn 

Moderna Förlovnings- och Vigselringar hos 

Juvelerare Ernst Swenson, S:t Hansplan Tel. 403 

Södra Kafeet I 

Inneh.: fru Ninni Gullin 

Södertorg, tel. 1199 Musik dagligen 

EKQ Tvött- och Strykinrättning 

S:t Hansgatan 45 VISBY Telefon 892 

HERRTVÄTT - HUSHALLSTVÄTT 

H}J:MTAR - HEMS..4NDER 

Hattar Mössor Pälsvaror 

Telefon 

75 

D a n ie I s o n s '.~::; plats 1 

HÅRVATTEN, RAKVATTEN, RAKTVAL, 

TANDCREME, RAKBLAD, TOALETT- 

TVAL m. m. 

. , 

VISBY FÄRGHANDEL 

Ruth Elkertz 


Mjölk, Smör, Ost 

äro våra förnämsta födoämnen 

Norra Gotlan~8 Mejerilörenin~ 

Tingstäde - Telefon 11 

SLITEBADENS HOTELL 

l:sta klass MATSAL och KAFE 

Beställningar för större och mindre 

sällskap. anordnas. 

Fullständiga rättigheter. - Propra 

resanderum 

- Tel. 58, 120 - 

TOBAK. TIDNINGAR 

ANTIKVITETER 

Hästgatan 8 

(S:t Hansplan) 

y t t er b e r gs Visby - Tel. 879 

ELSIE ANDERSSONS 

Tvätt· o. Strykinrättning 

Adelsgatan 18 VI S B Y Telefon 718 

REKOMMENDERAS 

HI:MSI: 110TI:LL 

Första klass matsalar 

RESANDERUM 

REKOMMENDERAS 

T e l e f o-n l 5 l 

Gynna våra annonsörer! 

27

Ja-kobsson & Engström A.-B., S'koaffär 

Adelsgatan 14 V I S B Y Telefon 68 

" /J;1 _ ~ 1__ " 

Ensamförsäljare för J'ULLIKJ det svenska kvalitetsmärket 

Vi rekommendera vår stora sortering av 

RESEFFEKTER LEKSAKER DAMv ASKOR 

PARAPLYER • HATTASKAR 

BRIESBERGS 

St. torget 6 Reseffekt- och Leksaksaffär· Tel. 686 

Edv. Olssons BROD· rekommenderas 

Adelsgatan 38 VISBY Teleion 177 

DET ÄR GOD 

hu.!hliLLninfJ 

att köpa 

koa liieiso« uu.! 

Om Ni skall sätta bo eller komplettera 

Edert husgeråd ha vi just det Ni önskar 

Eder - praktiska och moderna kvali- ~~!!~S 

tetsvaror till låga priser 

S:a Kyrkogatan 4 Tel. 728 

LJUSSKYLTAR 

TEXTNINGAR 

l· ALL-REKLAM 

I i Atelje och Försäljning, S:t Hansgatan 38 

VISBY 

28 

VISITKORT 

Telefon 2590 

f 

TACKKORT tryckas fort och bra 

FöRLOVNINGSKORT 

BUTIKSINREDNINGAR 

SKYLTSTÄLL 

DEKORATIONER - 

SKYLTMATERIAL INDUSTRISKYLTNINGAR 

Elegant sortering i brevpapper -:- vid 

Nils Gutenwik & C:o 

S:t Hansgatan 30 Telefon 575 

köp präglas Edra initialer kostnadsfritt 

Cedergrens Bokförings- och Skrivbyrå 

Stora torget 7 VISBY Telefon 1184 

Bokföringsuppdrag - Bokslut - Deklarationer - Duplicering - Maskinskrivning 

W'AHLGRENS 

SKOAFFAR Telefon 9 

8:t Hansgatan 26, V I8 B v 

Skoreparationer 

ÅLL-PRE~~ 

Kemisk tvätt och Pressning 

Färgningar - Renoveringar Ring 603 

Stenkumlaväg 15 - VISBY 

av alla Edra kläder även 

Mattor - Täcken - Skinn m. m. 

Vi hämta - hemsända 

/

SLITE 

tel. 85 

BOR-AS 

LAGRET 

AFFÄREN 

FöR 

EKONOMISKT 

FOLK 

VISBY 

S:t Hansgat. 35 

tel. 524, 546 

I folkförsörjningens 

tjänst 

HEMSE 

tel. 82 

under farofylld eller fredlig tid 

arbetar enskild handel 

till gagn för land och folk 

Prima " 

veterinärl(ontrollerade 

l(öU-, ffäsk- och 

charl(uterivaror 

till militär i fält och depå 

levereras från 

An~elsslakteriet, Vis~y 

Tel.: Namnanrop 

Alla militärer 

dricka med god, smak 

läskedrycker 

från 

A,-B, 

Visby Bryggeri 

Namnanrop: Bryggeriboiaget

Lys upp Ert hem 

med MOBLER från 

f!iJW!0N/1 

Gotlan~s 

Fisklörsäljnin~slörenin~ u. ~. a. 

Vis~y 

Strömming 

Lax och fjällfisl(. 

Torsl(. och flundra 

Saltströmming 

Telefoner: Telegr.-adr.: 

151, 1501 Gotlandsf'lsk 

Gotlan~sinlanteristerl 

Gör Edra inköp i 

118:s Handelsbod 

Intag Edra förfriskningar på 

I 18:s Marketenteri 

Behållningen tillfaller lägerkassan 

som är till för att öka Eder trivsel 

Slite-linien 

Reguljär godstrafik 

S tockh olm -Få rös u n d -Sl'ite 

Godsamnälan: 

i Slite 

och retur 

Slite-Linien, tel. Slitecement 

i Stockholm 

Ancher o. Nordström A-B, tel. 600821 

iFårösund 

Visby 1946 Visby Tryckeri-Av-B 

Slite-Linien, tel. 3

Gotlandsinfanteristen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?