Hjulet nr 2 - 2010 (pdf) - Kommunal

Förare och vd i debatt om
nya kollektivtrafiklagen
Jimmy gillar
köra spårvagn
Sidorna 10–11
2/2010
Sidorna 3–5
Trivs du i din uniform?
uniform?
Sidorna 8–9
2010
Nr 2
1

Amos, Omar och Tina
– poppis chaufförer
Bussförare utmärker sig. Amos Makajula i Uppsala,
Omar Kubane i Umeå och Tina Messing i Stockholm är
tre som blivit mäkta populära. Amos har en Facebooksida
med många tusen medlemmar. Enligt fansen är Amos Världens
bästa busschaufför, de blir glada av att möta hans leende. Nu
bloggar han i Upsala Nya Tidning. Du har kunnat läsa om
honom i tidigare nummer av Hjulet.
Omar och Tina var två av fem nominerade till Kommunalarnas
pris. Bussförarna var alltså klart överrepresenterade
vid omröstningen som hölls på nätet. Omar, reggaebusschauffören,
fick flest röster och får 50 000 kronor på Kommunals
kongress den 10:e juni. Läs mer på sista sidan. Tina i sin tur
fortsätter fotografera, skriva böcker och krönikor. Föhoppningsvis
fortsätter hon också att köra buss; även om hon just
nu är tveksam. Läs hennes krönika på sidorna 14–15 där hon
berättar hur hon bröt ihop av allt kaos i Stockholmstrafiken.
I övrigt kan du läsa dels om den nya kollektivtrafiklagen
som nu verkar klubbas igenom. Föraren Peter Boström befarar
kaos i likhet med när taxi avreglerades, läs debatten härintill.
Efter debatten kan du läsa om upphandlingar och provanställningar.
De två artiklarna går faktiskt inte riktigt ihop; framtiden
får utvisa vad som händer: Blir den nya lagen verklighet
är det slut med upphandlingar från 2011. Och hur det då går
med anställningstryggheten är osäkert – Peter Boström fruktar
att det blir mycket sämre än idag.
Om en ny lag genomförs och i vilken form, det avgörs i
valet i september. Vi kommer säkert att få många anledningar
att återkomma till allt detta framöver.
Nästa nummer av Hjulet kommer i oktober.
Till dess: Ha det så bra i sommar!
Lalla Lindström
lalla.lindstrom@kapsylen.se
2
Tidningen Hjulet ges ut av Ansvarig utgivare: Emma Nilsson
Redaktör: Lalla Lindström,
Frilansgruppen, 070-74 222 73
Tidningen vänder sig till medlemmar inom
kollektivtrafiken. Presslagt i maj 2010.
Omslagsfoto: Pelle Bergbom
Layout: Olle Sjöstedt AB, Sala
Faktor: Anna Lundströmer
Tryck: Sjuhäradsbygdens
Tryckeri AB, Borås
PARTIERNA OM NYA LAGEN:
Telefon: 010-442 70 00
Adress: ”Hjulet”, Kommunal
Box 19039, 104 32 STOCKHOLM
För trafikfrågor kontakta: Tord Almlöf,
Peter Larsson och Susanne Gällhagen.
JA
NEJ
De fyra borgerliga partierna kommer att rösta ja till en ny kollektivtrafiklag
och genomföra lagen om de vinner valet. De rödgröna
däremot kommer att riva upp lagen om de får makten.
Det beskedet gav de tre röd-gröna partierna i en debattartikel i
Svenska Dagbladet i slutet av maj. De menar att om lagen genomförs
kommer det att försämra det kollektiva resandet.
”Förslaget riskerar att slå sönder möjligheterna till ett samordnat
trafiksystem, höja biljettpriserna och försämra trafikutbudet”,
skriver de och vill i stället utveckla kollektivtrafiken inom det
ramverk som finns i dag och ge kollektivtrafiken ökade resurser.
De är bland annat kritiska till att de regionala myndigheterna
blir tvungna att bevisa att den trafik man vill bedriva faller under
vad som kallas allmän trafikplikt. Det beslutet kan överklagas och
risken finns att det allmänna måste släppa ifrån sig linjer som är
lönsamma till privata företag.
”Detta skulle slå sönder systemet”, skriver de tre ledamöterna
av trafikutskottet Lena Hallengren (S), Peter Pedersen (V) och
Karin Svensson Smith (MP).
”Bra med konkurrens”
Deras borgerliga kolleger i trafikutskottet däremot ser en stor
fördel i att kollektivtrafiken utsätts för mer konkurrens, det läser
vi i tidningen Trafikforum som ställt frågor kring lagförslaget.
Företagen får drivkrafter att utveckla nya tjänster, menar Nina
Larsson (FP). Kristdemokraten Annelie Enochson välkomnar
bland annat att länsgränserna tas bort medan Centerns Sven
Bergström anser förslaget väl avvägt. En ny lag stärker resenärernas
möjlighet att påverka trafiken och genom den ställs krav
på utövarna att hålla en hög standard och sevicenivå, framhåller
Jan-Evert Rådhström (M).
Lagen i korthet
Bussföretag kan godtyckligt starta egna linjer, både gamla och nya. Trafiken
ska anmälas en månad i förväg. Företaget ska ha allmänt trafiktillstånd.
Efter tre månader kan företaget upphöra med trafiken.
21 regionala trafikmyndigheter ska slå fast målen för trafiken.
Myndigheten ska sörja för trafik på olönsamma sträckor. Myndigheten
kan också välja att upphandla trafik på vilka linjer som helst, dvs lägga
trafikplikt. Men konkurrensen är fri, på alla linjer.
Trafik som redan upphandlats fortsätter löpa tills kontraktet går ut.
Lagen ska börja gälla från 1 januari 2012. Den tas i riksdagen den 22
juni. Läs om resultatet på www.kommunal.se.
2/2010

Reglerna för att bedriva kollektivtrafik är föråldrade. Det är vd:n
Anna Grönlund och föraren Peter Boström ense om.
Men sedan går åsikterna isär om den nya lag som med största
sannolikhet klubbas av riksdagens majoritet före midsommar.
BRANSCH-VD OCH KLUBBORDFÖRANDE I SAMTAL OM FRAMTIDEN
Offentlig trafik eller fritt fram
för företagen?
Kommunals Peter Boström fruktar sämre anställningsförhållanden och spår en vild fajt
mellan bolagen. Bussbranschens Anna Grönlund tror på bättre trafiklösningar, när entreprenörerna
får satsa på egna lösningar.
Hjulet sammanförde fackordföranden från Södertälje och vd:n för Bussbranschens
riksförbund i ett samtal om kollektivtrafikens framtid.
2/2010
Text: Lalla Lindström
Foto: Eva Wernlid
Peter Boström: Branschen har som mål att
fördubbla kollektivtrafiken. Men med nya
lagen blir prissättningen fri. Det leder till
högre priser – och färre resenärer.
Anna Grönlund: När entreprenörerna
får möjligheter att använda egna, nya
lösningar blir trafiken effektivare. Men
samhället kan fortfarande ta över trafiken
genom att införa trafikplikt där man vill.
Och där kommer samhället fortfarande att
styra över priserna.
Vi vill se andra lösningar än idag, där
priserna sätts olika beroende på när de
flesta reser. Då går det att styra en del
passagerare att resa i lågtrafik genom lägre
priser. Det går också att ta extra betalt för
speciell service. En pendlarbuss mellan
Enköping och Stockholm till exempel
kunde kosta extra och ändå få många passagerare.
Forskning visar att människor är beredda
att betala mer för bättre service.
PB: Jag håller med om att det vi behöver
inte är fler bussar och linjer av samma
typ, utan att variera trafiken för att möta
ett modernt samhälle.
Men den nya lagen löser inte detta. Priserna
rakar i höjden utan samhällets stöd.
Folk slutar arbetspendla när kostnaden
ökar, det ser vi.
Samtidigt stöds detta av din organisation
trots att ni talar om en fördubbling av
kollektivtrafiken. Det rimmar dåligt.
OM MÅNGA SKILDA AKTÖRER
PB: Enligt nya lagen kan en privat entreprenör
sluta efter kort tid, i extremfallet
redan efter fyra månader. Det system som
byggts upp splittras. Det blir i stort sett
omöjligt att hålla ihop en tidtabell. Hur
ska den osäkerheten kunna öka resandet?
AG: Min åsikt är att en ny lag ger våra
företag större möjligheter att få fler att
›
Offentligt eller privat?
Där står den stora fajten
mellan Bussbranschens
FÖLJ
Anna Grönlund och
föraren Peter Boström. DEBATTEN
3

›
Eniga om att något nytt behövs…
resa kollektivt. Vi kommer att kunna öka
marknadsandelarna och det skapar också
mer jobb.
PB: Så ser inte vi det. Problemen blir
många, inte bara priserna ökar utan också
sådant som säkerhetssystemen drabbas.
Se på krishantering, trygghetskameror,
väktarresurser, säkerheten i terminaler och
lokaler eller på larmkedjor nattetid.
Allt detta är idag sammanhållet av
huvudmannen. Hur ska det kunna fungera
med en massa enskilda aktörer?
AG: Jag håller inte med om den splittring
du talar om. Vi får regionala trafikmyndigheter
som ska planera trafiken som
helhet. Och lagen gör det obligatoriskt för
oss att ha ett gemensamt informationssystem.
Jag tror att företagen kommer att ingå
samverkansavtal. Det har redan skett till
exempel vid Höga Kusten mellan Y-Buss
och huvudmannen, där passagerarna kan
åka på samma månadskort.
Och i dagarna har vi börjat arbetet med
att ta fram ett gemensamt bokningssystem.
OM KONTANTHANTERING OCH
KONKURRENS
PB: Vi är rädda för vad som ska hända
med kontanthanteringen. Risken finns att
kontanterna nu kommer tillbaka.
AG: Vi jobbar för att få bort kontanterna.
Så fort som möjligt, hot och våld mot
förarna är oacceptabelt. Samtidigt uppstår
vissa problem utan kontanter. Som när en
buss går mellan Luleå och Gällivare och
där står någon utan kort och utan mobil
och det är fyra timmar till nästa buss, då
blir det problem. Det måste vi också kunna
lösa.
4
PB: Jag ser också en risk att kontanterna
kommer tillbaka i storstäderna, när
flera bolag ska tävla genom olika priser på
samma linje. Och det kan bli följden när
trafiken släpps fri.
AG: Jag tror inte de privata aktörerna
kommer att kunna konkurrera med
samhället i tätortstrafik. Enligt lagtexten
har samhället möjlighet att ta ansvar för
trafiken, genom att lägga trafikplikt. I
tätorterna kommer samhället att utnyttja
det i hög grad.
Idag subventioneras den trafik som
drivs av samhället med mellan 40 och 60
procent av kostnaden. Säg den företagare
som kan konkurrera med detta och ändå
gå med vinst!
PB: Jag kan ta många sådana exempel.
Ta linje 784 mellan Norrbro, Järna och
Södertälje, orter längs motorvägen. Bussen
snirklar kors och tvärs genom bebyggelsen.
Självklart skulle det gå fortare och ge
ekonomi att ha hållplatser bara på de tre
orterna och åka motorvägen emellan.
En entreprenör kan välja den trafiken.
Den som kör kors och tvärs över gärdena
är då visserligen subventionerad av samhället
till en del – men den bussen kommer
då att gå nästan tom. Det privata konkurrerar
ut det trafikpliktiga. Det är inte bra
för den ensamma stackare som ska av
nånstans ute på gärdet.
”Lagen gynnar
kollektivtrafikens
utveckling”
Anna Grönlund
AG: För mig är detta tvärtom ett bra
exempel på hur man kan få fler att ta bussen!
Det behövs nischade produkter som
det du just gett exempel på.
Men samtidigt finns det behov av den
längre linjen över gärdena, exempelvis för
skolbarn. Vi får snarast många olika typer
av kollektivtrafik. Många väljer ändå den
linje som tar längre tid eftersom den är
billigare, medan den som har bråttom är
villig att betala mer.
PB: Det här går utmärkt att lösa inom
ett offentligt finansierat system utan att
den ena trafiken ska behöva slå ut den
andra.
AG: Men det har folk försökt uppnå i
tjugo år utan att lyckas!
OM LÅNGSIKTIGA SATSNINGAR
PB: Jag håller med om att vi måste göra
något annat. Men jag tror att offentlig finansiering
är det bästa. Trafiken borde styras
lokalt i kommunerna. Kanske genom
lokala nämnder, sammansatta av alla intressenter,
nämnder som några gånger per år
skulle se över trafikstrukturen. Då kunde
man testa ny trafik en längre tid, något som
små privata aktörer inte har möjlighet till.
När trängselskatten infördes i Stockholm
skapades något som kallades
X-linjer. Det tog tid innan de upptäcktes
av resenärerna, men sen blev de populära.
Försöken behöver vara långsiktiga för att
ge effekt och den uthålligheten finns bara
inom offentligt finansierad trafik.
Problemet är att det finns en massa
byråkrater som täpper till utvecklingen.
AG: Tyvärr tror jag inte att det offentliga
skulle orka ta fram den utveckling som
behövs.
2/2010

”Det blir samma
kaos som när
taxi avreglerades”
Peter Boström
Men visst stämmer det att riktigt små
aktörer inte har möjlighet att göra långsiktiga
satsningar. Däremot har stora bolag
den möjligheten. Dessutom går de små
bolagen ihop i ekonomiska föreningar, till
exempel Buss i Väst eller Förenade Buss.
Det tror jag vi kommer att se alltmer av.
PB: Läget blir rörigt med den nya lagen.
Visserligen kan samhället lägga trafikplikt,
men får aldrig ha ensamrätt på en
viss linje. Det bäddar för mycket onödig
konkurrens.
OM ATT KUNNA PLANERA
PB: Lagtexten talar om en trafikförsörjningsplan.
Den ska ange önskemål
om hur trafiken ska se ut i länet. Det är
alltså inte fråga om tidtabeller, utan bara
om ”tillfredsställande försörjning” till
exempel mellan glesbygd och skola. Det
här duger inte till marknadsbeskrivning
eller underlag för stadsplanering, det är så
oprecist att det mest liknar en önskelista.
Det blir rörigt.
AG: Trafikförsörjningsplanen ser så ut
eftersom behoven är så olika i landet.
PB: Men ta som exempel Gullmarsplan
i Stockholm, hur ska vi veta hur många
bussar som ska komma en onsdagförmiddag?
Säg att jag har fyra operatörer idag
och gissar att det tillkommer två och
bygger ut hållplatserna därefter. I stället
kommer sju till, eftersom det är väldigt
2/2010
lukrativt att köra i rusningstrafik. Om
fyra månader har fyra av företagen slutat
köra för att det inte gick runt. Då har vi
investerat åtskilliga miljoner i ombyggnad
av Gullmarsplan helt i onödan.
AG: Och jag skulle säga att planens
styrka är just att den inte är detaljerad och
styrande.
Det är upp till varje regional myndighet
hur den utformas och det kommer att variera
beroende på hur strukturen är i länet.
Det är fördelen, eftersom företagen då kan
komma med egna ideér till lösningar, som
samhället vinner på.
OM ANSTÄLLNINGSTRYGGHETEN
PB: När den nya lagen införs blir den
allra kortaste tiden ett företag binder sig
för att köra en linje fyra månader. Vi ser en
risk för väldigt osäkra anställningsförhållanden
när företagen inte behöver binda sig
för längre tider.
Redan idag ser vi den trenden hos de
mindre företag som kör kommersiell trafik,
de använder sig av många vikarier, timanställda
och F-skattare.
En sådan trend gör att allt färre blir
medlemmar i facket. Och idag sker den
huvudsakliga tillsynen av företagen genom
facket, bland annat genom våra skyddsorganisationer
som arbetar med säkerhetsfrågor
lokalt.
AG: Vår organisation sysslar inte med
anställningsfrågor, det är Bussarbetsgivarnas
bord. Men självklart anser vi att det
ska finnas en stark tillsynsorganisation,
som är en fristående myndighet.
PB: Men det finns det inte, och inte
heller i nya lagen. Även i fortsättningen
kommer facket att få ta den rollen.
OM ATT FÖRÄNDRING BEHÖVS
PB: Vi båda har EN gemensam syn: Det
behövs en förändring. Dagens kollektivtrafik
är byggd för att fungera i mitten av
60-talet, med väldigt tydliga strukturer där
det var relativt enkelt att förutse när människor
ville åka och vart.
Det fungerar inte idag.
Bussbranschsidan har diskuterat detta i
25 år. Vi inom facket har ännu inte arbetat
fram något fullgott alternativ, men är klara
över att det inte är denna utveckling vi vill
se. Vi fruktar osäkra anställningsförhållanden,
en vikande organisationsgrad, sämre
tillsyn i bolagen, och färre kollektivavtal
som ju är en förutsättning för stabilitet.
AG: Jag ser tvärtom att lagen är bra
och kommer att gynna kollketivtrafikens
utveckling.
Vi är snarast oroliga för att det offentliga
får för stor makt och att samhället
ska lägga trafikplikt på områden där det
bedrivits kommersiell trafik och därigenom
slå ut den privata företagare som arbetat
upp en linje. Lagen är väldigt öppen för offentliga
samarbeten, och där ligger en risk
för osund konkurrens.
PB: Min slutsats av nya lagstiftningen
är tvärtom att detta är en repris på när taxi
avreglerades i början av 1990-talet. Risken
finns att det här blir samma rövarmarknad
och lika illa för både anställda och
resenärer.
Lagen är ideologiskt betingad. Det
intrycket förstärks av att man har väldigt
bråttom att lägga fram lagförslaget för att
lagen ska hinna klubbas före valet, i stället
för att hitta en samförståndslösning.
Nu blir detta en valrörelsefråga.
5

6
När trafiken upphandlas, blir de anställda
oftast uppsagda – och får söka sitt jobb på
nytt. Allt fler företag provanställer dessutom
samtliga, även de mest erfarna.
Här går Hjulet igenom vad som gäller idag.
ALLT FLER PROVANSTÄLLER
Men Busslink säger nej
Provanställningar blir allt vanligare. Nu finns
det bara en större bussentreprenör som
inte tänker provanställa i framtiden. Det är
Busslink.
Och bland beställarna är det bara Stockholm
och Umeå som kräver att all personal
ska övertas.
Busslinks personalchef Ted Stridsberg
menar att provanställningar strider mot
Busslinks värdegrund.
– Det känns inte bra att provanställa en
förare som kört i 30 år.
Nobina, KR Trafik och Arriva säger till
Hjulet att de alltid tillämpar provanställningar
vid övertagande av trafik, om inte
något annat stipuleras i anbudsunderlaget.
Nobina inför Arbetsdomstolen
– Vi ser det som en fördel att ha en prövotid
på sex månader, vi vet ju inte om vi
verkligen har hittat rätt person från början,
säger Hans Båmstedt, förhandlingschef
vid Nobina.
Han hänvisar till att det finns stöd i lag
och avtal för provanställning.
– Men nu har ju Kommunal stämt
Nobina till Arbetsdomstolen, så vi måste
avvakta domen innan vi uttalar oss kategoriskt
om framtiden.
Veolia använder bara provanställningar
i undantagsfall. Vid den nyligen avgjorda
Provanställningar upp i AD i juni
Två fall av provanställningar
kommer nu att tas upp i Arbetsdomstolen.
Urban Nyström hade kört buss i 29 år
och provanställdes när Vänersborgs Linjetrafik
tog över. Sedan sades han upp. Det fallet
kommer upp i Arbetsdomstolen den 15e juni.
Kommunal har också stämt Nobina inför
AD för provanställning: Lars-Gustaf Schill
provanställdes liksom alla hans kolleger i
Örebro – trots många års erfarenhet.
Den som kör för Stockholms Lokaltrafik, SL, följer med från ena företaget till det andra – ett villkor i
upphandlingarna är nämligen att de anställda övertas.
upphandlingen i Göteborg provanställde
Veolia en handfull förare.
– Vi gör det när vi anser att det finns
behov av det, säger Patrik Eidfelt, Veolia.
Han vill inte kommentera de enskilda
fallen i Göteborg, men antyder att provanställningar
används då problem kring
serviceinriktning eller missbruk misstänks.
Men landets största upphandlare av
busstrafik, Storstockholms Lokaltrafik
(SL), tänker inte ändra sin praxis att kräva
övertagande av personal.
– Det är orimligt att erfarna förare
provanställs, och vi hoppas att AD kommer
till den slutsatsen i det första fallet.
I vilket fall lär den domen kunna bli
avgörande för ställningstagande vid provanställningar
framöver, säger ombudsman
Tord Almlöf.
Fotnot: Gå in på kommunal.se/Medlem/
Branscher-och-yrken/Trafik för att läsa
resultatet när domen har fallit.
– Vi har inga dåliga erfarenheter av det,
säger SLs personaldirektör Jan Hamrin.
Rädd om personalen
Han menar att det är viktigt att vara rädd
om den personal som redan jobbar.
– Detta är inte vilket jobb som helst, det
är skift- och ensamarbete. Vi skulle få långsiktiga
kompetensbekymmer om vi skulle
tillåta provanställningar.
Karine Mannerfelt
Hjulet har tidigare skrivit om Carl-Gustaf Schill
och Urban Nyström. Deras fall kommer nu upp i
Arbetsdomstolen.
2/2010
Foto: Gösta Elmquist

”Skriv in
personalen i
kollektivavtalet”
– Västtrafik har prövat samma formulering
som SL, men fick nej i domstol redan
1999. Övertagande av personal borde i
stället skrivas in i kollektivavtalet.
Det menar Västtrafiks ordförande Leif
Blomqvist (S). Västtrafik gick först till
länsrätten och kammarrätten och fick
inte prövningstillstånd i regeringsrätten.
Också Kommunal vill ha kollektivavtal
om övertagande av personal
– men hittills har facket fått nej av
bussbranschen.
Sällan enkelt
När det handlar om ren övergång av
verksamhet, som att bussar och depåer
övertas av en ny entreprenör, ska också
personal övertas. Så lyder regelverket
enligt EU-direktiven. Men sällan är
villkoren vid en upphandling så enkel.
– I dag är alla upphandlingar så
olika, och många gånger innehåller de
små förändringar i verksamheten där
EU-reglerna inte är tillämpbara, säger
Leif Blomqvist.
Därför bör övertagande av personal
regleras av kollektivavtal.
– Det gör villkoren lika för alla
entreprenörer. Egentligen tror jag att de
vill ha gemensamma regler för upphandlingarna.
Ibland råder rena vilda
västern på marknaden, menar han.
Oklart rättsläge
Också Dan Holke, chefsjurist på LO-
TCO Rättsskydd, säger att rättsläget
är oklart:
– Även om Kommunal får rätt i AD
kommer frågan att vara oviss, eftersom
varje fall är olikt det
andra.
Städbranschen har
periodvis haft krav på
övertagande av personal
i själva kollektivavtalet.
Dan Holke,
chefsjurist
på LO-TCO
Rättsskydd.
2/2010
– Det är alltså
tekniskt möjligt och
bättre än att ha med
det i upphandlingsunderlaget.
Karine Mannerfelt
Foto: Jonas Ekströmer BERNDT
VÄGRAR
– Jag är inte rädd för att visa mitt polisregister,
men detta är en principsak.
Det säger Berndt Eriksson som kört
buss för Busslink i Sörmland i fem år. Nu
har Nobina vunnit trafiken, och de kräver
utdrag ur polisens belastningsregister av
de förare som söker om sina jobb.
Men Bernt Eriksson har valt att inte
söka om jobbet.
– Jag är 61 år och vågar att säga
ifrån. Det är värre för de som är yngre,
det är mer som står på spel för dom.
Det finns också fackliga företrädare
som varit påstridiga och sen inte fått
jobb.
Noggrann kontroll
Han är jurist i botten och menar att
Nobinas agerande i princip är som att
lägga ytterligare straff på en person
som redan sonat sitt straff:
– Vid en dom tar man hänsyn till
konsekvenserna för den dömde, förlorar
han jobbet sänks straffet. Men om
Nobina vägrar någon jobb för att han
har dom på sig blir det som ännu ett
straff.
Nobinas förhandlingschef, Hans
Båmstedt, menar dock att företaget
måste kräva utdrag ur registret eftersom
konkurrensen på bussmarknaden
är så hård.
– Den produkt vi levererar, bussresan,
handlar framför allt om individerna
som står för resan. Därför måste
vi kontrollera dem extra noggrant.
Men om personen ifråga avtjänat
Berndt Eriksson tycker det gått
för långt när förare måste lämna utdrag
ur polisregistret och slutar som förare.
lämna ut sitt
polisregister
sitt straff har han väl också sonat sitt
brott?
– Jo, så är det ju, svarar Hans
Båmstedt.
Men han tillägger:
– Genom intervjuer kan vi avgöra
hur stor risk för återfall i brott som
finns.
Lämnar föraryrket
Berndt Eriksson tycker det är nonsens:
– Nobina har inte tillräckliga
kunskaper för det. Det blir bara en
subjektiv bedömning.
Han har ingenting emot andra
kontroller, som drogtester, eftersom det
har med säkerhet att göra. Men han
tycker sig se en trend att arbetsgivare
kräver uppgifter som inte är relevanta
för jobbet.
I augusti kör han buss för sista
gången. Efter det planerar han att
återgå till sitt gamla yrke som jurist.
Vid sidan av Nobina kräver också
KR Trafik och Arriva utdrag ur belastningsregistret.
Busslink och Veolia gör
det inte.
Karine Mannerfelt
Fakta: Närmare 1.5 miljoner människor finns
med i polisens belastningsregister. 2008
lämnades utdrag för drygt 120.000 personer,
vilket var tre gånger så många som 2003.
De flesta uppgifter tas bort ur registret tio
år efter att straffet avtjänats. Böter tas bort
efter fem år.
7

örjade köra spårvagn av en slump
Jimmy Bengtson,
22 år, gillar att
köra spårvagn.
– Just nu känns
det som att jag
kunde fortsätta
med det tills
pensionen, säger
han entusiastiskt.
Foto: Per Bergbom
Text: Per Bergbom/
Lalla Lindström
Jimmy hälsar på mötande
kollegor: – Jag brukar vinka
till andra förare.
Det skapar god stämning.
Jimmy
Klockan är två på eftermiddagen, försommarsolen
skiner och Jimmy har just anlänt till spårvagnsgaraget
Vagnhallarna i Majorna i Göteborg.
Vagn 417 väntar på honom, en italienare av senaste
spårvagnsmodellen Sirio. Den kallas lokalt ‘spaghettivagnen’
eftersom den verkar slingra sig runt i
stan. Namnet Freddie Wadling är målat i nosen.
För att slippa stressa har Jimmy kommit i god
tid till jobbet.
– Så jag kan göra alla föreskrivna kontroller av
vagnens körduglighet i lugn och ro.
Efter en kritisk vända runt vagnsättet är han
nöjd och slår sig ner på förarplatsen. Bildskärmar
och paneler vaknar, radiokontakt med ledningscentralen
etableras. Det 30 meter långa 40-tonsekipaget
kan försiktigt glida ur garagehallen.
Jimmy får tid att slappa en stund i solen och
snacka lite med passerande kollegor innan det är
dags att rulla iväg.
Jimmy trasslar sig igenom en sträcka spårarbeten
och vinkar glatt till en kollega i en mötande vagn.
Först på Godhemsgatan kliver dagens första passagerare
på.
– Änna synd att man inte kan snacka med folk
medan man kör men det har ju med säkerheten att
göra.
Nytt friskt blod
Jimmy är en av de unga som Spårvägen i Göteborg
lyckats rekrytera för att få in nytt friskt blod
i en åldrande förarskara. Varför är det kul köra
spårvagn?
– Tja, jag hade inget leksakståg som liten… Min
kusin Melina kör visserligen spårvagn. Men det var
genom min brors kompis föräldrar som jag blev
intresserad. Mamman kör vagn och pappan jobbar
hos facket på Spårvägen.
– Hon övertalade mig. Jag var arbetslös och
skickade in en intresseanmälan.
Först efter ett halvår hörde Spårvägen av sig till
Jimmy och frågade om han fortfarande var intresserad.
– Under tiden hade jag fixat ett jobb som
blomsterbud, men det var stressigt, oftast med fyra
butiker att serva. Så gick jag på anställningsintervju
och fick godkänt. Sen skickade dom mig till Lund
för att psyktestas. Det gick också bra så jag började
på sjuveckorsutbildningen.
Nu har han kört i ett och ett halvt år och trivs
förträffligt. Och lönen är helt OK, menar han.
– En del av mina kompisar tjänar mindre på sina
jobb – men man vill ju ha mer oavsett vad man har.
Och lönen blir ju bättre efterhand.
För det har han tänkt sig göra. Han kan tänka sig
att bli trafikledare till exempel, det lockar honom.
Alltid nytt och spännande
– Men jag gillar verkligen att köra spårvagn och
trivs jättebra. Jag kör alla olika linjer, så varje dag
är det något nytt och spännande. På stan händer det
alltid grejor. Det som är roligast är att träffa folk
även om man inte får chans att prata med dem förrän
under uppehållet på ändstationerna.
Att köra spårvagn är inte så enkelt som många
tror, förklarar Jimmy.
– Det är inte bara att trycka på några knappar
och dra i en spak. En vagn kan väga upp till 60 ton
och har lång bromssträcka.
Fördelen med att köra spårvagn gentemot buss
är att det är mindre stress. Att köra med ‘plattan i
botten’ för att hämta in förseningar går inte, vagnen
skulle kunna spåra ur.
– Men blir jag försenad kan jag vända lite
tidigare och komma rätt igen. Ännu så länge kör
Jimmy enbart de sena passen – B-tjänsten. Det
betyder arbetstider som börjar runt klockan 14 och
varar tills sista vagnen går in.
8 2/2010

– Det är OK, fast de riktigt sena nattspårvagnarna
är inte min grej.
Lätt smälta in
Fast han medger att arbetstiderna gjort det svårare
att träffa sina gamla kompisar som i allmänhet jobbar
dagtid.
– Å andra sidan fick jag flera nya kompisar
redan under utbildningen, och det var lättare att
smälta in i gänget i fikarummet än jag trodde.
Stämningen är fin där. Man är alltid välkommen vid
fikabordet oavsett ålder.
De äldre tycker bara det var kul att det kommer
in några unga, säger Jimmy och berättar att
det bland förarna finns många olika grupper som
ordnar alla möjliga sorters fritidsaktiviteter, ofta
fester.
Ett litet huvudbry i jobbet är det nya datoriserade
betalsystemet som infördes för ett år sedan i
Göteborg.
– Passagerarna klagar ofta och tycker att det är
krångligt att begripa. Jag tror inte en enda förare
förstår det helt. Synd för det verkar vara ett bra
system i grunden, men man undrar hur dom som
satt ihop det tänkte, säger Jimmy fundersamt och
rullar vidare på färden mot Saltholmen.
2/2010
Kusinen Melina Karamanli
kör också spårvagn. Ibland
stöter de på varandra i
vagnhallarna i Majorna.
Före avfärd från vagnhallarna i Majorna ska
Jimmy kolla att vagnen är körduglig.
”Unga söker
sig hit”
Förarna på Spårvägen gillar
att det kommer allt fler
yngre förare.
– Det har faktiskt blivit
lite kult bland unga att köra
spårvagn, säger Yvonne
Strand i sektionsstyrelsen
på Kommunal. Spårvägen
behöver inte ens annonsera
för att få sökande till
förarutbildningen, hemsidan
är nog.
Utbildningen är betald
och den leder till ett fast
och tryggt jobb. Det är guld
värt i kristider.
– Hälften av de sökande
de senaste åren har varit
under 25 år, säger Kent
Budd, sektionsordförande.
9

Klädseln har blivit ledigare
Uniformen ger signal om att du är bussförare,
och vilket företag du jobbar för. Klädkoden
är oftast skjorta, slips, jacka eller tröja
och mer avspänt på sommaren: Då åker
slipsen av och shortsen på.
Enligt reglerna tillåts inte avvikelser. Men
hur strängt detta tillämpas varierar mellan
företagen.
– Vi har en ganska strikt klädsel. Uniformen
visar att föraren representerar företaget
och bussbranschen, säger Martin Wex,
presschef på Arriva.
På Arriva gäller slips,
skjorta, långbyxor eller kjol
– hela året. Men en lättnad
finns: under juni till augusti
försvinner slipstvånget, och
om det är varmt i maj kan
man lokalt tillåta att slipsen
åker av redan då.
10
Foto: Eva Wernlid
Deras klädsel får nobb
Torbjörn Vendestad i Umeå genomförde en
enmansprotest mot Nobinas slipstvång i mars.
Slipsen tryckte för hårt mot adamsäpplet
under vinterns tjocka tröja, tyckte han.
Sven-Erik Hammar i Stockholm har haft
sin speciella väst, smockfull med märken, i
19 år. Nu är det stopp för det – det är mot
reglementet.
– När klädkoden finns i reglementet kan
inte vi stödja den som bryter mot det. Det
är arbetsgivarens sak att bestämma hur
strängt man tillämpar reglerna, säger ombudsman
Tord Almlöf och konstaterar att
klädfrågan för det mesta hanteras smidigt
lokalt.
”Svenne med västen” prydde Hjulets
omslag 2005. Då berättade han om all
uppmärksamhet – men sa också att det
inte är helt enligt reglementet.
Sven-Erik Hammar var
omslagspojke på Hjulet 2005.
Redan då var han och västen
lite av kändisar i Stockholms
kollektivtrafik.
– Ibland kan någon behöva påminnas
om hur klädkoden ser ut, men i stort så
fungerar det smidigt.
Shorts?
Arriva tillåter alltså inte shorts på sommaren.
Men många bolag har shorts som
val under sommaren, som på Nobina
(fd Swebus). Och då får man också byta
skjortan mot pikétröja. På vintern däremot
gäller slipstvång och skjorta. Kvinnorna
ska ha scarf.
– Det ska synas tydligt
vem som är representant för
bolaget, säger Katarina Edlund
som sitter för företaget
i Nobinas uniformsråd. Det
är också en säkerhetsfråga.
När chauffören stiger utanför
bussen ska det synas vem det
är som rattar bussen.
Nu har han blivit beordrad att ta av sig
västen, eller rättare sagt märkena. Västen
kommer kanske ändå att finnas kvar till
beskådan – på Spårvägsmuseet är man
intresserade av den.
Märkesvästen blev en speciell identitet
för honom. På sin nya väst har han inte
kunnat avhålla sig från att ändå ha några
märken.
– Än så länge har det gått bra, säger
Sven-Erik, som hade västen på sig varje arbetsdag
i 19 år. Han har blivit fotograferad
tillsammans med turister och passagerare
har försett honom med märken.
Glädjespridare
Svennes väst har spridit glädje, intygar
flera av hans arbetskamrater. Varför fortsätter
då inte Busslink se genom fingrarna
med hans speciella klädsel? Hjulet hänvisas
till personalchef Ted Stridsberg. Han ber
att få återkomma och svarar då:
– Svenne är en kompetent förare och
trevlig person men i vår policy står att
föraren bara får ha företagets och fackets
emblem på västen. Resenärerna måste
Katarina Edlund bekräftar
att det kan uppstå problem
ibland, som när förare inte
vill bära slips (läs t ex om
Torbjörn Vendestad i Umeå
här ovan):
– Det händer att cheferna
måste se till att uniformsreglerna
följs, men det brukar
inte bli några större problem.
Det finns en stor enighet om
att vi ska ha enhetlig klädsel.
Det märker vi i uniformsrådet.
Skånska Ann-Louise
Hägg är facklig representant
i rådet. Hon vill också se
enhetlig klädsel, men vill ha
mer variation:
– Kläderna sitter inte lika bra på alla.
Vi borde ha fler snitt och storlekar att välja
2/2010
Teckningar: Lalla Lindström

en
Torbjörn Vendestad tyckte inte att slips och skjorta fungerade under vinterns
tjocka tröja och använde i stället polotröja. På kuppen fick han en varning.
kunna identifiera föraren och uniformen
ger status och är proper.
Enmansprotest i Umeå
Under några dagar i vintras satt Torbjörn
Vendestad på busstorget i Umeå med en
handskriven pappskiva framför sig: ”Sluta
trakassera oss busschaufförer”.
Han hade länge skippat skjortan och
slipsen när han hade Nobinas tjocktröja på
sig i kylan.
– De syns ju i alla fall inte och det var
vansinnigt obekvämt. Jag hade en polotröja
i stället och tyckte det var propert.
på. Och jag är förvånad över
att vi helt plötsligt fick en
ny slips när företaget bytt
namn, var fanns då uniformsrådet
och demokratin?
Skjortan utanpå?
På Luleå Lokaltrafik, LLT,
är klädseln lite ledigare än
på många ställen: LLT ser
gärna att man använder slips
– men det finns inget direkt
slipstvång. Däremot finns
rätt klädsel som ett kriterium
för att få högsta lön, det duger
inte att gå i en tröja från
en gammal uniform till exempel.
Klädseln är byxa eller kjol, skjorta och
jacka. Men modet att ha skjortan utanför
gillar inte driftassistent Agneta Rönnbäck
riktigt – men hon tar inte till några disciplinära
åtgärder för det.
– Visst ser det lite slarvigt ut, men
många yngre går ju så i år…
2/2010
Foto: Ulf Hägglund
Men så blev det
inspektion och
Torbjörn blev hemskickad
för att ta på
sig skjorta och slips.
Det blev mycket
argumenterande och
Torbjörn började
demonstrera.
– Jag kan inte
finna mig i så
dumma regler, säger
han. Och i sommar är det inga problem;
han bär Nobinas pikétröja.
Torbjörn fick en varning, dels för att
han vägrat bära slips, dels för olovlig frånvaro.
Facket har sedan lagt tolkningsföreträde
på varningen för olovlig frånvaro,
vilket innebär att företaget måste gå till
Arbetsdomstolen om den ska gälla.
Fallet ligger nu centralt, på Kommunal i
Stockholm hos ombudsman Tord Almlöf:
– Vi anser inte att varningen för olovlig
frånvaro är befogad. Frånvaron beordrades
ju av företaget.
Lalla Lindström
På sommaren har förarna
rätt att ta på sig shorts. För
några år sedan protesterade
en förare i Umeå mot att han
inte fick ha shorts – och tog
i stället på sig kjolen som
tillhörde uniformen. Agneta
Rönnbäck skrattar åt minnet
och säger:
– Ett företag som säljer
verkstadskläder har tillverkat
en kilt åt snickarna och den
har haft strykande åtgång.
Kanske vore det något för oss
också, säger hon och tillägger
allvarligare:
– Det är väldigt viktigt att vi har enhetliga
kläder. Det behövs för säkerheten.
Det måste vara tydligt att det är våld mot
tjänsteman om någon förare hotas.
– Och så är det snyggt. Vi får mycket
beröm av passagerarna för att våra förare
ser propra ut.
Lalla Lindström
Vad tycker
du om
din uniform
Frågan går till Hans Lindelöf,
förare för Orusttrafiken i Katrineholm.
Den är okej. Jag tycker det är
ganska självklart att man ska
se schysst ut som bussförare. Jag har
kört buss i tio år men aldrig känt något
besvär av att bära uniform.
Däremot är det ingen som ska försöka
hindra mig att ta av slipsen i sommarvärmen.
Slipsknuten kan dessutom
bli ett problem för trafiksäkerheten när
man ska vrida på huvudet och hålla
koll åt alla håll. Men slipsen ska av helt
och hållet, inte sitta lite löst och slarvigt.
Inför sommaren
2004 var det en het
nyhet att förarna fick
använda shorts.
Vad tycker du om att ha uniform?
Skriv till Hjulet och berätta.
Tidningen Hjulet
c/o Frilansgruppen
Tjärhovsgatan 44, 116 28 Stockholm
11
Foto: Gösta Elmquisrt

Foto. Brita Nordholm
12
Hjulet bevakar teknik-,
miljö- och skyddsfrågor.
Har du några tips?
Ring då redaktören för sidan,
Jens Busch, tel 08-642 25 13.
En 12-meters biogasbuss på service i verkstaden i Norrköping, som fått anmärkningar av Arbetsmiljöverket.
Verkstäder i Norrköping måste åtgärdas
Trånga verkstadslokaler, otillräcklig säkerhet
med gasbussar och trasiga golv. Det är
några av de klagomål facket i Norrköping
framfört till Veolia. Nu har man fått stöd av
Arbetsmiljöverket som hotar med vite om
inte bristerna avhjälps.
– Vi har påpekat de här sakerna länge,
men Veolia och kommunen har skyllt på
varandra om vem som har ansvaret. Nu
har det börjat hända saker och vi har
bland annat fått fyra nya lyftar. Men det är
tråkigt att det ska behöva gå så långt innan
något görs åt bristerna, säger Bo Lingestig,
regionalt skyddsombud i Östergötland.
Arbetsmiljöverket slog fast att kommunen
hade ansvar för att rätta till några
av bristerna, bland annat att betonggolven
i verkstadslokalerna var spruckna och
trasiga.
– Det gjorde att vi inte kunde använda
domkrafter och annan lyfthjälp som ska
rulla på golvet, säger Bo Lingestig.
Ett annat problem är att lokalerna är
för små för de långa bussar som tillkommit
på senare år. Verkstäderna är byggda på
1950-talet för tiometersbussar.
– Veolia har byggt upp provisoriska
ställningar i trä för att vi ska kunna jobba
med 18-metersbussarna.
Bo Lingestig har också kontaktat Myndigheten
för säkerhet och beredskap för
att få besked om vilka säkerhetskrav som
ställs när gasbussar ska in i verkstäderna.
– För de korta bussarna är skyddsvillkoren
uppfyllda, men de långa bussarna
får inte plats på de arbetsstationerna, säger
Bo Lingestig, som tycker att det bästa
vore om Veolia satsade på helt nya, större
lokaler i stället för att försöka anpassa de
befintliga.
Senast den 15 september ska Arbetsmiljöverkets
krav vara uppfyllda, annars
måste Veolia och kommunen betala vite på
75 000 kronor.
”Bussförare ska ha enkelrum”
Kommunal har stämt Bergkvarabuss
inför Arbetsdomstolen. Anledningen
är en tvist om förares rätt till
enkelrum när de kör beställningstrafik
som medför övernattning på annan ort.
Enligt Kommunal har bussbolaget
inte ordnat enkelrum i den utsträckning
som krävs.
Kommunal begär 200 000 kronor i
skadestånd.
Färre delade
tjänster när
pensionärer
fick åka gratis
Efter två år med gratis kollektivtrafik för
alla göteborgare som fyllt 65 har den gruppen
fördubblats sitt resande med bussar
och spårvagnar. Och det har märkts på
förarnas arbetstider.
– Vi har numera nästan lika många passagerare
hela dagen. Det har gjort att fler
vagnar rullar och vi har fått mycket färre
delade tjänster, bland annat trepasstjänster,
säger Kent Budd, sektionsordförande
för trafiken i Göteborg och spårvagnsförare.
Han ser bara positivt på resandetillströmningen:
– Pensionärerna har sina gratiskort så
det tar inte längre tid vid hållplatserna,
samtidig som vi får bättre arbetstider.
De många nya resenärerna har förstås
lett till mindre bilåkande, men har även
fått åldersgruppen att göra mer saker.
Nära 70 procent av de tillfrågade säger
sig ha blivit mer aktiva, sex av tio träffar
fler människor än tidigare och fyra av tio
vistas mer utomhus. Många promenerar
också mer. Detta enligt konsultbolaget
Sweco, som undersökt saken.
Kommunen skickar en förfrågan till
alla som fyller 65 och de som anmäler
intresse får ett gratiskort som gäller
vardagar 8.30–15 och efter klockan 18.
Det gäller också på helger dygnet runt.
Kostnaden för kommunen är omkring
50 miljoner kronor per år, men man räknar
med att det ska löna sig genom att
pensionärerna blir friskare och piggare,
enligt VTI-aktuellt.
Illustration: Lalla Lindström
2/2010

Foto. Jens Busch
28 nya bussar tagna ur trafik
De 28 nya gasdrivna Solarisbussar som
sattes i trafik i Stockholms innerstad i höstas
togs ur trafik efter kritik från förarna, som
tyckte de kändes osäkra. Bussarna var
svårkörda, ryckiga och svårmanövrerade
och pedalerna var olämpligt placerade.
– Bland annat fungerade retardern dåligt
och man fick trycka väldigt hårt på bromspedalen
för att få verkan, säger Niklas
Tengnér, skyddsombud vid Söderhallen.
Några av bussarna går nu i provtrafik
efter att ha åtgärdats. Bland annat har
Inget kontantstopp trots fem rån
I Gästrikland har fem bussförare
rånats sedan slutet av november,
de tre senaste under maj. Vid fyra
av rånen hotades förarna med kniv
och en blev knivskuren. En förare
hotades med hammare.
– Timmen innan det första rånet
hade vi begärt åtgärder för att få bort
kontanterna. Och det blev en handlingsplan
med målet att de skulle vara borta till årsskiftet
2010–2011, säger Magnus Nordenwall,
ombudsman i Gävle.
I mars i år inträffade det andra rånet, då
en förare blev knivhuggen i ena armen. Efter
nya förhandlingar med Nobina och X-trafik
skärptes handlingsplanen.
Efter det tredje rånet, den 9 maj, stoppade
huvudskyddsombudet kontanthanteringen.
Men när Arbetsmiljöverket var på
Lagen om 18-årsgräns spikad
2/2010
Kontantfritt
efterlyses.
Riksdagen har nu antagit den lag som gör det möjligt
att köra buss från 18 års ålder. Kravet är att föraren har minst
280 timmars grundutbildning för yrkesförare, på gymnasiet
eller motsvarande. 18-åringar får dock bara köra i linjetrafik
på linjer som inte överstiger 50 kilometers längd. Lagen träder
i kraft 1 januari nästa år.
Den hängande gaspedalen
har bytts
mot en stående, men
för att få en rimlig
körställning har en
provisorisk låda monterats
som fotstöd.
växellåde- och motorstyrning justerats
och gaspedalen har bytts ut från hängande
till stående, men det senare ser ut som en
provisorisk lösning
Två av bussarna körs nu i Lidingö
kommun (43 000 invånare) öster om
Stockholm.
– Samspelet mellan retarder och huvudbroms
är inte helt bra ännu, men det
fungerar mycket bättre nu, säger Peter
Frej, huvudskyddsombud på Lidingö.
Annars tycker han att bussarna är bra,
bland annat har de mycket bra vändradie
väg att häva stoppet drog
facket självt tillbaka det för att få
en bättre förhandlingssits. Sedan
kom man överens om att kontanterna
ska bort senast
1 september i år.
– Efter det fjärde rånet krävde
vi ett stopp redan i juni, men innan
vi fick svar inträffade det femte rånet
och vi har nu lagt ett nytt skyddsstopp,
säger Magnus Nordenwall.
Fyra av de fem rånen gjordes i Gävle och
ett i Sandviken. Två har gripits av polisen.
Förare beskjuten
I Halmstad blev en bussförare beskjuten
vid ett rån i påskas. Efter händelsen lade
facket ett skyddsstopp för kontanter, men
stoppet hävdes av Arbetsmiljöverket.
– Verket hänvisade till ett liknande fall
och förargrinden är stadigare än vanligt.
– Men det är en helt annan körställning
och körteknik än i de bussar vi brukar ha,
så det tar lite tid att vänja sig.
De 28 bussarna kommer inte att återgå
till innerstan utan ska gå på Lidingö, där
en biogasledning från det stora avloppsreningsverket
Käppala just dragits till
bussdepån på ön.
Lista över problem
Solaris gasbussar är
för övrigt på gång på
flera orter, bland annat
i Västerås. De ska enligt
planerna sättas in i stadstrafiken
i höst.
– Vi har fått en hel
lista med de tekniska
problem man haft med
bussarna i Stockholm
och den listan har vi
vidarebefordrat till
Västmanlands Lokaltrafik
och sagt att vi vill ha
bussar som är felfria från
början. Men hur det blir
vet vi först när vi fått
dem, säger skyddsombudet
Per-Olof Ståhle.
Peter Frej, huvudskyddsombud
på
Lidingö, tycker det
finns flera saker som
behöver åtgärdas på
Solarisbussarna.
i Trollhättan där ett skyddsstopp hävdes
efter att det överklagats. Man vägde också
in att det redan finns ett föreläggande om
att kontanterna ska bort senast 1 juli, säger
skyddsombudet Bo Holm.
Nu tas kontanterna bort redan när
Arriva tar över trafiken från Nobina den
20 juni.
Bo Holm tycker ändå att arbetsgivaren
borde göra mer:
– Vi fick vakter på den aktuella linjen på
kvällarna, men de drogs in efter en månad.
Det borde vara vakter på alla linjer i stan
på kvällar och helger så länge kontanterna
finns kvar.
Peter Larsson, ombudsman på Kommunal,
reagerar över de återkommande
rapporterna om rån runt om i landet:
– Det är märkligt att det fortfarande
finns kontanter kvar på bussarna. Arbetsmiljöverket
borde medverka till stopp av
kontanthanteringen. Nu väntar man tills
det absolut värsta händer.
Avskedad förare får skadestånd
Kommunal och Nobina i Gävle har uppnått en förlikning
i fallet med en avskedad förare som beskyllts för stöld.
Förlikningen innebär att föraren slutar men får ett skadestånd.
Kommunal ansåg att uppsägningen gjordes på felaktig grund.
Förlikningen innebär också att Arbetsdomstolen inte tar upp
fallet.
13
Foto. Jens Busch

Vad förväntar du dig
av kongressen Marie
Frågan går till Marie Klangebo, klubbordförande på
Flygbussarna i Stockholm. Hon är en av de bussförare
som nu är ombud på Kommunals kongress.
Det blev en överraskning för
mig att bli vald, jag var inte ens
närvarande! Allt känns nytt för
mig och väldigt omfattande. Men vi som
är kongressombud från Stockholm har haft
flera möten och också träffat ombuden
från övriga Mälardalen ett par gånger för
att förbereda oss. Det finns många erfarna
ombud som vet hur det går till, så det
känns tryggt.
Det är inget som specifikt berör
bussförare. En motion tog visserligen upp
Den 28:e augusti kan du fira Kommunals
100 år tillsammans med Lena Philipsson,
Caroline af Ugglas, Timbuktu, Takida och flera
andra stjärnor.
Då hålls Kommunals stora jubileumskonsert
på Globen i Stockholm.
Den som är medlem i Kommunal får köpa
max fyra biljetter á 100 kronor. Köp på Ticnet
eller ring 077-131 00 00 och uppge koden
TRYGGHET 24:7.
Konsertern visas också digitalt på biografer på 21 orter:
Haparanda, Boden, Kiruna, Skelleftehamn, Bräcke, Ånge, Falun, Sand-
NTF:s kongress kräver: Veolia ut ur Palestina
”Veolia ut ur det ockuperade Palestina!”
Det uttalandet antogs av NTFs kongress i
Bergen i mitten av maj.
NTF, Nordiska transportfederationen, uppmanar
sina medlemmar att sätta press på Veolia
tills företaget inställer all verksamhet som
stöttar den fortsatta israeliska ockupationen av
palestinska territorier och Israels annektion av
östra Jerusalem.
Enligt uttalandet är Veolia bland annat
inblandat i olovlig dumpning av avfall från
14
arbetstiderna, ”Rätt till en arbetsplats”,
men den frågan hänvisar förbundsstyrelsen
till kommande avtalsförhandlingar. Och
det känns rätt.
Men det finns mycket andra intressanta
frågor som rör alla medlemmar i Kommunal,
som medlemskap, avgifter och annat.
I en del frågor kan jag nog inte ta ställning
förrän jag fått lyssna på talare från hela
landet som ger sin syn på saken.
Inom Stockholmsgruppen har vi bestämt
vilka som ska upp och tala i de olika
Israel och bosättningarna i Jordandalen och
kör busslinjer mellan västra Jersualem och
bosättningar. Efter internationella påtryckningar
drog sig Veolia ut ur spårvägsprojektet
i Jerusalem, men misstanke finns om
att företaget fortfarande är involverat via
dotterbolag.
På kongressen valdes Lasse Thörn in som
Kommunals representant i styrelsen och
Tord Almlöf valdes till vice ordförande för
Sektionen för kollektiva persontransporter.
motionerna. Ni kommer nog knappast att
få se mig i talarstolen…
Det mest intressanta på kongressen blir
nog valen, framför allt valet av ordförande
efter Ylva Thörn. Det finns ju två kandidater,
Annelie Hellander och Christina Zedell.
Och åtminstone än så länge står det
och väger bland de ombud jag träffat vem
som kommer att väljas.
Det ska bli spännande!
Fira med Kommunal: Stjärnspäckad helkväll på Globen och på biografen
viken, Oskarshamn, Älmhult, Osby, Malmö,
Falkenberg, Gislaved, Göteborg, Lysekil,
Trollhättan, Lidköping, Skoghall, Visby och
Mörrum.
Du kan beställa biljetter till biografen
hos din avdelning. Adresser och telefonnummer
hittar du på www.kommunal.se.
Förutom artisterna som nämnts
uppträder också Louise Hoffsten, Magnus
Carlsson, Nour El-Refa, Martin Stenmarck
och Veronica Maggio. Henrik Schyffert är konferencier.
Du möter också bland annat Kommunals nya ordförande.
Inget nytt
om KFS-avtalet
Förhandlingarna mellan de kommunala
bolagen och arbetsgivaren, KFS,
fortsätter, hittills utan resultat.
Som vi skrev i förra numret vill KFS ha
ett helt sifferlöst avtal, men Kommunal yrkar
620 kronor i månaden eller 2,6 procent,
helt enligt LOs samordning.
2/2010
Foto: Eva Wernlid

KRÖNIKA
Tack för kaffet!
Jag sätter en ära i att göra ett bra
jobb. Att vara bussförare ser jag som ett
hedersuppdrag. Kollektivtrafik har blivit
något visionärt, en av möjligheterna till ett
hållbart liv på jorden, och det är vi som
utgör den operativa styrkan. Man skulle
tro att vi är en avundsvärd kår med godast
tänkbara framtidsutsikter, men tvärtom
ser det ganska mörkt ut med en känsla av
att vi snarare utgör kanonmat. Visionerna
faller platt när bussarna ska rulla till vilket
pris som helst. Kämpar du ändå för att
behålla någon slags stolthet anses du som
obekväm eller till och med dum i huvudet.
Det är klart du ska ut och jobba, fastän
arbetsschemat inte funkar och de nya
bussarna har en blinkers som låter som ett
flyglarm.
Sedan förra sommaren har
Stockholms centrum dessutom sett ut som
ett bombnedslag. Det ska på rekordtid
byggas spårväg genom stadskärnan och
priset för de första hundra meterna som nu
är klara går inte att beräkna. Jo, i miljontals
kronor förstås, men inte i förseningar,
ökade avgaser, skadade trafikanter, sönderkörda
fordon, handläggningstimmar, hörselskador
och mental ohälsa. Först bröt de
upp Norrmalmstorg, sen hela Hamngatan
och sist men inte minst Nybroplan. Vi talar
om aortan genom Sveriges huvudstad.
Hållplatser flyttades. Hållplatser
drogs in för att sen återuppstå någon
annanstans. Bara precisionskörningen
för att inte kollidera på betongsuggor,
arbetsfordon, framsprängande folkmassor,
cykelbud och bindgalna bilister, var
värd stående ovationer. Månaderna gick
och man tänkte att det här går inte. Vi kan
inte köra här. Och när vi ändå måste det,
tänkte man att det kan i vilket fall inte bli
värre. Men det kunde det. Vi hade till slut
så många varianter på omlagda körvägar
att trafikledningen till och med hördes
ropa ut i radion att ”nu råder ordinarie
omläggning”. Men då kunde det ändå visa
sig att det bara gällde åt ena hållet och alla
linjer utom 55:an.
2/2010
Den här bilden tog Tina
Messing vid Nybroplan
dagen innan hon bröt ihop
av allt kaos.
Trafikanterna ska vi inte tala
om. Vilka sammanbitna, tåliga hjältar!
Man hörde det kollektiva suset som
uppstod varv efter varv när man ropade ut
vilka hållplatser som var indragna. Någon
kom ibland fram och ville diskutera, men
för det mesta klev hälften av och gick till
fots. Det värsta var när jag glömde ropa
och lilla tant Agda kom fram mitt i det
armageddon som utgjorde linjesträckningen
och undrade om jag inte längre
stannade vid Kungsträdgården. Henne
fick jag släppa av i ett hål på Nybroplan.
Jag vet inte hur hon tog sig därifrån. Alla
trottoarer inom synhåll var fullständigt
utplånade. Henne fick de nog rädda med
helikopter.
Detta är inte vad jag kallar arbetsmiljö
och det är ett mysterium varför
kollektivtrafiken i området inte stoppades.
Själv bröt jag ihop. Det hände efter att
jag flera dagar i rad hade kört de hårdast
drabbade linjerna. Det sved i magen och
tryckte över bröstet den där morgonen,
men jag tänkte att vad fan det är bara en
dag, sen ska jag vara ledig en vecka. Jag
trodde jag skulle klara det. Jag lastade
bussen full, körde vidare och såg spårvägs-
bygget närma sig. Då kom tårarna. Det
kändes som om något brast och jag grät
hela vägen till ändhållplatsen där jag blev
tagen ur trafik. Jag erbjöds stödsamtal,
jag pratade med facket och framförallt
med min närmaste chef. Han hade full
förståelse för min reaktion, sa att det var
fler som mådde dåligt, men att beställaren
– SL alltså – tvingade företaget att hålla
trafiken igång. Av detta förstod jag att min
arbetsgivare inte tänkte stå upp för mig
och mina kollegor, och att arbete under
omänskliga omständigheter är något man
får räkna med.
Men kompensation då? undrade
jag. Företaget borde, som tack, bjuda alla
förare på något alldeles extra. Kanske en
ledig dag, tusen spänn mer i plånboken eller
en riktigt fin present? Tydligen tog han
till sig detta och förde det vidare. Det är
vi väldigt glada över. Belöningen kom i en
helt oväntad form, nästan kusligt oförutsägbar
för att vara Busslink. Tre veckors
gratis kaffe. Gissa om vi tycker det är kul.
Vi skrattar hela vägen till kaffeautomaten.
Krönikör Tina Messing,
förare i Stockholm
15

POSTTIDNING B
ISBN 91 7141 255 7
Foto: Emma Bergstrand
Reggaebusschauffören
Omar vann 50 000 kronor
Omar Kulane, den numera vida berömde
reggaebusschauffören i Umeå, blir 50 000
kronor rikare på Kommunals kongress. Då
tilldelas han nämligen ”Kommunalarnas pris”.
Omar spelar reggaemusik i högtalarna i
bussen, och passagerarna gungar i takt.
Det kan man läsa på Facebook där han
nu har över 12 000 fans.
”Att kliva ombord på bussen när han
kör är som att ta semester från den
stressiga vardagen. Man blir bara lugn,
glad och nynnar med .”
Så skriver ett av hans fans.
Nu vill Omar använda vinstpengarna
Omar Kulane är troligen Umeås populäraste
bussförare. Har man turen att hamna på Omars
buss kan man drömma sig bort från snö och is till
tonerna av reggae. Så lyder motiveringen till att
Omar vann Kommunalarnas pris.
till att hjälpa somalier i sitt hemland.
– Det gäller att hitta sysselsättning för
ungdomarna, jag vill resa dit och sprida
praktisk kunskap. Det behövs så mycket
hjälp, säger han.
Två av fem nominerade är bussförare
Omröstningen om Kommunalarnas pris
hölls på nätet. Det var medlemmar i
Kommunal som röstade.
Fem personer och grupper var nominerade.
Två av dem var bussförare. Hjulets
krönikör Tina Messing var nämligen
också nominerad – läs hennes senaste
krönika på sidan 15. Motiveringen var
”En busskörande flanör som ger sin vy
av huvudstaden genom texter och bilder.
Jobbet som bussförare ger inspiration
och Tina delar med sig av sina bussbetraktelser
i bokform och som fotoutställning.”
Klen tröst om sommaren blir kall: Tolv grader är perfekt temperatur
Oroar du dig redan för att sommaren
kanske kommer att kännas för kall?
Hav tröst i att vi mår bäst av att inte
ha det för varmt. Blir det en rejäl värmebölja,
då dör fler än vanligt…
Den temperatur som passar oss bäst är
förvånansvärt låg – 12 grader är perfekt
för oss svenskar, sett utifrån hur många
dödsfall som inträffar. Londonborna mår
bäst av 20 grader, atenarna av 25 och i
Korea är den optimala temperaturen 32
grader.
Detta läser vi i ett nummer av Arbets-
och Miljömedicin från i fjol.
Av Frode Øverli
Foto: Olle Sjöstedt