BMT genusutv. artikel - Britt-Marie Thurén

antropologerna i studiet av främmande samhällen - och upptäckte sedan att det var en lärdom
som gick att ta med sig "hem". Med antropologiska metoder kan man upptäcka nya samband i
det egna samhället också.
Alla dessa kännetecken på antropologi är relevanta för feministisk forskning över
huvud taget. Jag återkommer till det sist i artikeln.
Från kvinnoantropologi till genusantropologi?
Man brukar räkna med att kvinnoantropologin, som denna specialitet kallades till att börja
med, kom igång på allvar kring 1970. Men det fanns mer eller mindre feministiska studier
inom ämnet långt tidigare. Margaret Mead är ett namn som är känt utanför antropologernas
egna kretsar. Det har också alltid funnits ganska många kvinnliga antropologer.
Men majoriteten av antropologerna var och är män. Och de flesta gjorde som män
inom andra vetenskaper, bortsåg från kvinnors förehavanden när de skrev sina rapporter.
Kunskapen om kvinnor var liten, marginaliserad och skev.
Kvinnoantropologin började därför med att studera kvinnor. Men man insåg snart att
det inte gick att säga särskilt mycket om kvinnors förhållanden, framför allt inte om
maktförhållanden, utan att ta män med i bilden. Det handlade inte bara om att synliggöra
kvinnor utan om att synliggöra en särskild aspekt av samhällslivet. Denna teoretiska
utveckling gjorde att genusantropologi blev en bättre beteckning.
De som utvecklade detta slags antropologi var feminister, så namnet feministisk
antropologi förekom och förekommer parallellt. Om man vill kan man skilja
genusantropologi och feministisk antropologi åt genom att definiera det förra som alla
antropologiska studier av genusförhållanden, och det senare som den underavdelning som
studerar genusförhållanden på ett kritiskt sätt med syfte att bidra till en förändring av
genusförhållandena. Den åtskillnaden kan vara viktig i vissa diskussioner, och jag anser att
den är teoretiskt och strategiskt betydelsefull. 5 Men i praktiken överlappar genusantropologi
och feministisk antropologi till stora delar, så åtskillnaden kan tyckas pedantisk. Nästan all
genusantropologi är kritisk mot den rådande genusordningen, och det var den feministiska
ansatsen som skapade det nya studieobjektet.
Den omvälvande frågan i all samhällskritik är: måste det vara som det är, eller kan
man tänka sig något annat? För att kunna svara på den måste man ha jämförelsematerial.
Historikerna ger det i tiden. Antropologerna ger det i rummet. Det som upplevs som
främmande kan ge nyttiga perspektiv på det egna.
5 Det är viktigt att skilja på studieobjekt (de frågor man formulerar, den aspekt av verkligheten man vill säga
något om, det som studeras) och motivering eller ansats (syftet med frågorna, motiven för val av studieobjekt,
den politiska inställningen, varför man studerar något). Det är också strategiskt viktigt för feminister att inse att
icke-feministisk och anti-feministisk genusforskning existerar.
4