BMT genusutv. artikel - Britt-Marie Thurén

etydelsen av "etic" var neutrala, universella begrepp. Men sådana finns inte. Det som är
"etic" på en plats är "emic" på en annan, vanligen forskarens hemland eller ursprungskultur.
Jag tror emellertid att det för feministisk antropologi är nödvändigt att utveckla begrepp som
tillåter jämförelser och generaliseringar. Givetvis med all tillbörlig respekt för variationer,
komplexitet och kontext. Men just på grund av alla variationer, komplexiteter och kontexter,
behöver vi förse oss med ett språk som låter oss se skogen, inte bara träden. 14
Vad händer under 00-talet?
Genusantropologin kommer säkerligen att fortsätta utvecklas längs olika vägar. Men låt mig
avsluta denna artikel med en lista på vad jag ser som grundförutsättningar.
Den enda hållbara utgångspunkten för undersökning av mänskliga genusförhållanden
är någon variant av konstruktionism. Att vi konstruerar vår värld med hjälp av våra idéer, det
verkar vara universellt mänskligt. Inte bara genus konstrueras, utan också alla de övriga
begrepp vi vill använda i arbetet. Vi måste förstås använda dem ändå, för annars kan vi inte
tänka alls, men vi måste alltid vara beredda att historisera och kontextualisera varje term.
Värderingar är alldeles särskilt uppenbart kontextuella. Därför blir det lätt fel om vi
tillämpar värderingar från ett samhälle på förhållanden i ett annat. Samtidigt kan dock just
antropologin visa att alla människor lever under vissa gemensamma villkor: alla kulturer har
fungerande och komplexa språk, alla människor har tillgång till eld, i alla mänskliga
samhällen byggs många relationer under med utbyten av materiella och immateriella resurser,
alla samhällen har normer för hur försörjning och reproduktion skall gå till, sådant lämnas
aldrig åt slumpen. Med mera. Feministisk antropologi måste, på sikt, studera det mänskligt
universella, för att undvika den extrema relativismens förlamning.
En ständigt skeptisk och relativiserande inställning innebär inte att man måste förneka
den materiella verkligheten bortom språket, och inte heller att man måste avvisa alla försök
att generalisera om mänskliga levnadsvillkor.
Genus är en aspekt av det sociala livet och därför relaterat till alla andra sociala
processer och institutioner. Därför måste genus studeras i förhållande till dem. I varje
mänsklig grupp finns också andra viktiga kategoriseringar. De mångsidiga
påverkansförhållandena mellan de olika kategoriseringarna bör undersökas. Genus kan alltså
inte studeras isolerat.
Däremot måste det beforskas som en specifik företeelse. Genusantropologin får inte
uppslukas av annan maktkritisk forskning, för genus är ett studieobjekt i sig.
Feministisk antropologi måste vara självreflexiv. Det är självklart i ljuset både av de
feministiska och de antropologiska metoddiskussionerna som varit livliga sedan långt före
den postmodernistiska eran. Här återstår mycket metodologiskt arbete.
14 I Thurén 1996 har jag föreslagit några begrepp.
20