BMT genusutv. artikel - Britt-Marie Thurén

morbror. Det är när faderskapet skall garanteras som kvinnors sexualitet och därmed kvinnors
rörelsefrihet måste begränsas. Mannen måste vara säker på att hustrun inte ligger med någon
annan om han vill vara säker på att han är far till hennes barn. Om det är systerns barn som är
viktiga, så kan han strunta i vem hon ligger med, huvudsaken är att hon får barn.
Men, som alltid, det blir mer komplicerat om man ser närmare efter. Faderskapet är
lika kulturellt konstruerat som allt annat. Det är förvisso vanligt att det anses viktigt att
fastställa det biologiska faderskapet, men det går lika bra att definiera det socialt, till exempel
att den är far som står för ett barns försörjning eller som sammanbor med barnets mor eller
som betalat brudpris för henne. Det finns många tänkbara variationer på vad som räknas som
barn: fosterbarn, byte och lån, adoptioner, en ingift måg som räknas som son, och så vidare.
Och även om det är systerns barn som räknas, så kan det vara viktigt för brodern vem som blir
hans svåger, eftersom de då kanske knyter nära band, exempelvis i form av allianser i
konflikter eller jaktlag.
Normer för bosättning kan variera och kan tänkas påverka en kvinnas möjligheter att
försvara sig i händelse av konflikter med maken eller makens släkt. Om det anses att ett nygift
par bör bosätta sig hos hans grupp kallas det patrilokalitet; om de bosätter sig hos hennes
grupp kallas det matrilokalitet. Det finns också neolokalitet, nämligen om normen är att paret
skall bo på en tredje eller neutral plats. Ofta gäller matrilokalitet i matrilineära samhällen och
vice versa, men det finns korsvisa kombinationer.
Vid patrilokal bosättning flyttar kvinnan till mannens släkt eller by när hon gifter sig.
Hon skall komma överens med svärmor och svägerskor, och det är kanske inte så lätt. Det är
enklare för männen att vara lojala samhällsbyggare, för de samarbetar med bröder, fäder och
kusiner som de har känt hela livet. Det kan då lätt bli så att man anser att män är ädla varelser
som står för ordningen i samhället, medan kvinnor är grälsjuka, själviska och står för kaos och
upplösning (Evers Rosander 1991). I ett samhälle med matrilokal bosättning blir det förstås
tvärtom, där är det männen som är utbölingar med olika bakgrund, medan kvinnorna har vuxit
upp tillsammans och blir de som håller ihop det hela (Murphy 1985).
Om allting annat är lika, förstås. Och det är det aldrig. Hur nära varandra ligger
byarna? Hur flexibla är normerna? Vid vilken ålder gifter man sig? Har andra släktingar
tidigare gift in sig i samma by så att man har stöd av dem? Vad för slags stöd behöver en
nygift kvinna och från vem?
Mängder av hypoteser har alltså föreslagits om vilka faktorer som kan tänkas påverka
genusordningarna och på vilka sätt. Ingen av dem utgör en tillräcklig förklaring, medan de
flesta verkar ha viss betydelse. Det är kontexten i sin helhet, hela det komplexa
sammanhanget, som måste undersökas.
Det kunde man kanske ha antagit från början. Men genom dessa studier och debatter
blev det grundligt bevisat.
Ett annat problem är frågan om vad förtryck är eller hur det kan kännas igen. Många
av dem som studerade variationer antog, liksom de som lade fram en-orsakshypoteserna, att
12