vintervägen 29 - Centrum för Jungiansk Psykologi

CJP NYHETSBREV 

ISSN 1652-2125 

Utges av CJP Centrum för Jungiansk Psykologi 

AB två ggr/år (juni och december). Upplaga ca 

5.000 ex. Ansv. utgivare: Gunlög Raihle. 


Nr 46 December 2008 

Några rader ... 

EN NY TID 

för CJP Nyhetsbrev 

Som ni redan märkt blir det ingen pappersutgåva 

av CJP Nyhetsbrev nu i december 

2008. Men i juni 2009 kommer 

förhoppningsvis ett nytt nummer på det 

gamla vanliga sättet. Det blir nr 47 och 

det kommer samtidigt att vara ett sorts 

jubileumsnummer, eftersom det blir den 

20:e årgången av CJP Nyhetsbrev. 

Tyvärr blir det också det sista numret som 

”papperstidning”. Kostnaderna för att trycka 

och distribuera tidningen har nu nått sådana 

astronomiska summor att de inte längre ryms 

inom våra ramar. 

Men vi är väldigt glada och nöjda med, och 

kanske också lite stolta över att vi kunnat 

hålla nyhetsbrevet levande i tjugo intensiva 

år. Och det skall förhoppningsvis inte vara 

slut i och med nummer 47, men det kommer 

att förändras en del. 

Just nu håller vi på att lära oss hur vi på bästa 

sätt skall kunna transformera nyhetsbrevet 

från att vara en papperstidning till att bli en 

internettidning. Vi räknar alltså med att kunna 

fortsätta ett tag till men är hänvisade till att 

distribuera tidningen via internet. 

Så har du inte redan meddelat din e-post 

adress till oss: Gör det nu till pren@cjp.se 

eller ring oss på 08-830 700. 

Det stundar även andra förändringar för oss 

på Vintervägen. Nästa år blir vårt sista kursoch 

seminarieår (se sid xx) och i januari 2010 

börjar vi packa och förbereda fl yttningen från 

vårt kära hus på Vintervägen. Det väcker 

naturligtvis starka känslor hos oss. En varm 

tacksamhet för de fi na år som vi har fått bo 

och verka i det här huset blandas med stark 

sorg över att behöva lämna det. 

Vi försöker hitta former för den fortsatta verk- 

CJP:s Julbok 2008 

Den jungianska myten 

(se sid 10) 

samheten inom CJP och har gott hopp om att 

bokutgivning och bokförsäljning kommer att 

kunna fortsätta. Likaså räknar vi med att IDP 

Institutet för Drömpsykologi skall kunna 

fortsätta sin forskning på det drömpsykologiska 

området. Bl.a. kommer resultaten från 

forskningsprojektet 65+ att utvärderas under 

2009 och vi hoppas att kunna presentera en 

del resultat under 2010. 

Onsdagsklubben kommer att ha sin sista träff 

i juni 2009 och därefter blir FDP Föreningen 

för Drömpsykologi en ren stödförening för 

forskningsverksamheten. 

Själv upplever jag det som ett stort privilegium 

att sedan 1987 få ha varit med om 

att sprida och förankra, men också förnya, 

den jungianska psykologin i vårt lilla hörn 

av världen 

Ha det så bra det går i vintermörkret! 

Varför inte kura 

skymning med en bra bok 

medan vi ser fram emot den 

kommande våren? 

Förläggare 

CJP NYHETSBREV nr 46 

ISSN 1652-2125 

(19:e årgången) 

Presentation av Vintervägen 29 

Mellan myt och vetenskap 

2 

(Erik Nisser) 

Folksagans kvinnobilder, del 3 

3 

(Marie-Louise von Franz) 

De bevingade 

4 

(Hillevi Furtenback) 

Arketypiska refl ektioner 

7 

(Håkan Raihle) 

Säg mig vad du äter ... 

9 

(Eva Jackson) 12 

Annonssidan 

Niebelungens ring 

17 

(Jean Shinoda Bolen) 18 

Föreningsnytt 19 

Fristående seminarier 

Kurser och studieprogram 

20-21 

2008-2009 

Seminarieledare på 

21 

Vintervägen 29 

Dipl drömcoacher och DC- 

22 

kandidater 23 

Kalendarium för Vintervägen 29 24 

Nästa nummer av CJP:s Ny hets brev ut kom mer 

i juni 2009. Material som önskas infört måste 

vara CJP tillhanda senast den 20 april 2009. 

För insänt, ej beställt material kan CJP tyvärr 

inte ta något ansvar. Om retur önskas, måste 

porto bifogas. För innehållet i signerade artiklar 

svarar resp författare och de framförda åsikterna 

behöver inte vara representativa för CJP och/ 

eller IDP. 

TIO-I-TOPP 

PÅ CJP:s BOKLISTA 

1/1 - 31/10 

1. Vid livets mitt ( 2 ) 

2. Det inre barnet ( 1 ) 

3. Syndabocken ( 7 ) 

4. Kassandra-kvinnan ( 3 ) 

5. Myten i våra liv ( 5 ) 

6. Gudinnorna inom oss ( 6 ) 

7. Frånvarande fäder ( 8 ) 

8. Att lämna fadershuset ( 9 ) 

9. Den kristna arketypen ( 4 ) 

10. I skuggan av Saturnus ( 10 ) 

Siffran inom parantes anger pla ce - 

ring en på Tio-i-topp listan 

per 30/4, 2008 

1

Vintervägen 29 - hemvist för CJP Centrum för Jungiansk Psykologi och IDP Institutet för Drömpsykologi - har de senaste 

åren på nytt blivit ett ”händelsernas centrum” för alla intresserade av personlig utveckling i allmänhet och av jungiansk 

psykologi och drömmar i synnerhet. Inom ramen för det nya samarbetet mellan CJP och IDP Institutet för Drömpsykologi 

blommar kreativiteten och ett antal nya utbildningsprogram, förutom ett avsevärt utvidgat kursoch seminarieutbud, 

har sett dagens ljus under den tid som gått. 

Vintervägen 29 i Solna, hemvist för CJP Centrum 

för Jungiansk Psykologi och IDP Institutet för 

Drömpsykologi. 

Vintervägen 29 har haft en central roll, 

åt mins to ne geografiskt, under de senaste 

15-20 årens jungianska utveckling i Sverige. 

Det bör ja de 1983 med att en av de då så få 

jungianskt orien te ra de, psy ko te ra peu tis ka och 

analytiska mot tag ning ar na i Sverige öppnade 

på Vin ter vä gen i Solna. 

Det fortsatte med att CJP Centrum för Jungiansk 

Psy ko lo gi bildades 1987 med Vin ter - 

vä gen som hemvist, följt av Svens ka C G 

Jung Stiftelsen året därpå. 

Två år senare, närmare bestämt i de cem ber 

1989, publicerade CJP sina första boktitlar, 

som var Konsten att överleva (Daryl Sharp), 

Andarnas återkomst (Janet O. Dallett) och 

strax därefter Osyn li ga partners (John A. 

San ford). Sedan dess har det blivit mer än 60 

tit lar som givits ut på CJP:s förlag. 

År 2000 lämnar C G Jung Stiftelsen samarbetet 

med CJP och fl yttar från Vin ter vä gen, 

efter att ha funnits där i 12 år, och i stäl let 

kommer det ny bil da de IDP Institutet för 

Dröm psy ko lo gi och FDP Föreningen för 

Drömpsykologi till Vintervägen. 

Inom ramen för detta samarbete erbjuds 

dels ett öppet kursoch se mi narie pro gram 

och dels sammanhållna ut bild nings- och 

stu die pro gram. Det ”öppna” programmet är 

öppet för alla som är in tres se ra de av jungiansk 

psy ko lo gi, dröm psy ko lo gi, personlig 

utveckling och re la te ra de områden. Det 

öppna pro gram met är hu vud sak li gen förlagt 

till veckoslut för att göra pro gram met tillgängligt 

även för till re san de. 

De sammanhållna ut bild nings pro gram men 

be står f.n. av DC-programmet, d.v.s. utbild 

ning en till dipl drömcoach, grundkurser 

i jungiansk psykologi och drömpsykologi, 

2 

VINTERVÄGEN 29 

ett centrum för personlig utveckling på jungiansk grund 

samt en seminarieserie med temat per son lig 

ut veck ling på jungiansk grund som vi kallar 

”Mellan Chaos och Struktur”. 

På Vintervägen ryms, förutom bibliotek och 

de kurslokaler som visas på bild nedan, även 

en ateljé som ger utrymme för den bildliga 

ge stalt ning en. Ateljén kan disponeras även 

ut an för kursprogrammet, men färg och annat 

ma te ri al håller man med själv och att boka tid 

i förväg är en nödvändighet. 

I biblioteket fi nns drygt 1000 volymer med 

an knyt ning till psy ko lo gi, mytologi, religion, 

al ke mi och folksagor. Den psy ko lo gis ka 

lit te ra tu ren har huvudsakligen jungianska 

för teck en, men även andra riktningar förekommer. 

Jungs samlade verk, och några av Freuds, 

tar ganska stor plats på hyllorna, liksom en del 

upp slags verk av mera allmän karaktär. Biblioteket 

fung e rar som ett referensbibliotek, d.v.s. 

CJP:s bibliotek, ”Röda rummet”, används också 

som grupparbetsrum i samband med CJP:s/IDP:s 

kurser och seminarier. 

böckerna studeras på plats. Endast inskrivna 

studenter, som deltar i något av utbildningsprogrammen, 

kan låna hem böcker. 

Lilla och stora kurslokalen syns på bilderna 

ned an och t.h. I anslutning till lilla kurs lo ka len 

fi nns ett pen try med bl.a. mik ro vågs ugnar och 

kyl/frys, som kurs del ta gar na har till gång till för 

Lilla kurslokalen, med plats för 9-11 personer, och 

med angränsande pentry. 

”Stora kurslokalen” som vi här ser hälften av, 

kan möbleras efter behov och på bilden har vi 

förberett för en bildgrupp på 12 personer. 

att göra i ord ning sina mål ti der un der heldagsoch 

veck o sluts kur ser na. 

Enligt den tradition som ut veck lats öppnas 

dör rar na till Vin ter vä gen 29 en halvtimma 

före kurs start för att ge plats för vad som har 

kom mit att kallas ”kaffe med försnack”. 

Naturligtvis fi nns patientmottagningen kvar 

på Vin ter vä gen, och numera fi nns även DCmottagningen 

med fyra dipl drömcoacher 

där. 

Vintervägen 29 är, trots all sjudande aktivitet 

under dess tak, även en oas för vandraren som 

kan behöva en stunds vila och ved er kvick el se, 

eller en mötesplats för kravlös dis kus sion, 

t.ex. vid Onsdagsklubbens träffar den första 

onsdagen i varje månad. För hopp nings vis kan 

även du fi n na något av intresse på Vin ter vä gen 

29. Väl kom men! 

Gunlög Raihle 

”Stora kurslokalens” andra halva har sam ti digt 

möblerats för en gruppdiskussion under bekväma 

former. 

Om du kontinuerligt vill följa vår verksamhet 

kan du gå in på vår hemsida 

www.cjp.se 

eller meddela din e-post adress till 

kursinfo@cjp.se

MELLAN MYT OCH 

VETENSKAP 

av Erik Nisser 

I en fi lmad intervju någon gång på 1980-talet får Marie-Louise von Franz den förkättrade 

frågan om Jungs psykologi egentligen kan betraktas som en vetenskap? von Franz svarar, för 

ovanlighetens skull en smula svävande, att den jungianska psykologin kanske snarast är att 

se som ett slags “vishetslära”, lite grann som en del av de gamla grekernas fi losofi ska skolor, 

som innehöll hela recept för hur ett meningsfullt liv bäst bör levas. 

Erik Nisser, fil kand och 

översättare, är CJP/IDPs kursadministratör. 

Seminarieledare 

inom områdena drömpsykologi 

samt symbolik och symbollära. 

Ämnesansvarig för området 

symbolik och symbollära. 

Epikuréer, stoiker, kyniker och pytagoréer, för 

att nu bara nämna några, hade allesammans 

sina respektive utmejslade och många gånger 

mycket fi nurliga och avancerade världsbilder, 

och utifrån dessa skilda teorier om hur världen 

och människan är beskaffade drogs sedan 

olika slutsatser om hur livet ska levas på bästa 

sätt. Med visst fog kan man säga att de här 

skolorna stod för sin tids positiva psykologi 

– de sökte framför allt ett svar på frågan om 

vad som är “det goda livet”. 

Inte desto mindre måste man säga att von 

Franz svar på frågan om den jungianska 

psykologins vetenskaplighet är rätt förbryllande, 

i synnerhet som Jung själv under hela 

sin karriär kämpade med att framställa och 

legitimera sin psykologi som just helt och hållet 

vetenskaplig. “Jag är enbart en empiriker”, 

ljöd hans enträgna mantra, omtaget i otaliga 

intervjuer, artiklar och skrifter, ibland med ett 

märkbart styng av uppgiven förtvivlan. Hans 

tankar mötte stort motstånd från många håll 

och han beklagade sig ofta över att han blev 

så missförstådd. Och det kan man enkelt 

konstatera: det är oerhört lätt att missförstå 

Jung och väldigt svårt att riktigt förstå vad 

han menar, vilket jag tror alla som försökt 

att tränga in lite djupare hans tankevärld kan 

hålla med om. 

Hur som helst – här verkar föreligga en motsättning 

mellan von Franz syn och Jungs egen. 

Vishetslära står mot vetenskap. Men kanske 

är denna motsättning endast skenbar, kanske 

syftar de två på helt olika saker när de talar om 

vishetslära respektive strikt vetenskap. 

På 1930-talet gjorde Jung en mer formell skillnad 

mellan två block av tanke och metod, vad 

han kallade “komplex psykologi”, å ena sidan, 

och “analytisk psykologi”, å den andra. Med 

komplex psykologi menade han sin teoretiska 

psykologi, alltså den vetenskapligt formulerade 

delen. Flera har trott att beteckningen 

komplex psykologi egentligen syftar på komplexteorin, 

men så är inte fallet. Det handlar i 

stället om den rent teoretiska formuleringen av 

komplexa, dynamiska, psykiska system samt 

dessas inbördes relationer och sammansatta 

styrkeförhållanden och transformationer. Den 

analytiska psykologin, däremot, rör den praktiska 

tillämpningen av teorin i behandlingssituationen 

eller, varför inte, i det vardagliga 

livet. Till den analytiska psykologin hör således 

sådana saker som jungiansk drömtolkning, 

aktiv imagination och så vidare, allt praktiska 

metoder som syftar till att, i bästa fall, nå en 

något högre grad av självkännedom och 

medvetenhet. 

“Mellan Myt och Vetenskap” 

Olja 32 x 44 cm av Håkan Raihle 

En parallell till denna uppdelning i teoretisk 

formulering och praktisk metodologi har vi i 

den uppspaltning man gör vid svenska universitet 

i teoretisk och praktisk fi losofi . Den 

teoretiska fi losofi n behandlar rent logiska, 

ontologiska, epistemologiska (kunskapsteoretiska) 

och vetenskapsteoretiska problem, 

medan den praktiska fi losofi n tar sig an praktiska 

frågor, däribland den politiska fi losofi n, 

och värdefrågor, till exempel moraliska och 

etiska spörsmål. Man har invänt att denna 

uppdelning gör våld på de historiska fi losofernas 

tankebyggen, som alltid har formen av 

hela system där både teori och praktik ingår i 

ett odelbart helt. Det är sant, men totalsystemens 

tid är väl på det hela taget förbi, och de 

moderna tankebyggena har alltmer karaktären 

av “lapptäcken” – en tanke här, en insikt där, 

en föreställning om hur det skulle kunna vara 

på det eller det området, och en annan idé om 

något tredje. Till denna kategori hör bland 

andra Jung, som aldrig gjorde något mer 

helhjärtat försök att samla sina tankar till 

något som liknande ett sammanhållet helt. 

Jag tror helt enkelt han var viss om att ett 

sådant projekt är dömt att misslyckas – och 

därav beteckningen “komplex psykologi” för 

den teoretiska, vetenskapliga sidan av sitt 

psykologiska tänkande. 

Men den här bodelningen föll snart mellan 

stolarna. C.G. Jung-institutet i Zürich var 

till exempel från början främst tänkt som 

ett forskningsinstitut, och Jung talade vid invigningsceremonin 

om “denna minnesvärda 

dag då portarna slås upp till ett institut för 

komplex psykologi” – komplex psykologi, inte 

analytisk, märk väl. Betoningen låg alltså på 

psykologin i sig snarare än på psykoterapeutisk 

praxis. Det dröjde dock inte länge förrän 

undervisningen vid institutet mer och mer 

gick ut på att utbilda analytiker praktiskt. 

Jung själv hade inget större infl ytande över 

verksamheten, utan denna styrdes in på nya 

banor av andra krafter. Kärnfysikern Wolfgang 

Pauli stod från början som institutets 

“vetenskapliga skyddspatron” och funderade 

en bit in på 1950-talet allvarligt på att avgå i 

protest mot den vetenskapliga förfl ackningen, 

men ville vänta tills Jung gått bort för att inte 

göra honom besviken. Pö om pö suddades 

gränserna ut mellan teori och praktik. Den 

strängt vetenskapliga psykologin kördes över 

av dess praktiska tillämpning. Man var mer 

intresserad av analys och (över)personliga erfarenheter 

än av psykologisk grundforskning 

och teoretisk formulering. Den komplexa 

forts sid 16 

3

4 

FOLKSAGANS KVINNOBILDER 

DEL 3: Den negative animus 

Marie-Louise von Franz (1915- 

1998), under många år en av C 

G Jungs närmaste medarbetare, 

höll många föreläsningar vid 

Jung-institutet i Zürich som 

har blivit klassiska. Denna artikelserie 

är en redigerad version 

av Una Thomas föreläsningsanteckningar. 

Det var en gång en fattig änka som bodde 

ensam i en liten stuga med sina två barn. 

Eftersom de liknade rosorna på rosenbuskarna 

framför huset kallades de Snövit och 

Rosenröd. De var så snälla och arbetsamma 

som några barn kan vara. Snövit var blidare 

och mer stillsam än Rosenröd. Hon sprang 

ofta ut i skog och mark, plockade blommor 

och fångade fjärilar, medan Snövit var hemma 

hos modern och hjälpte henne i hushållet eller 

läste för henne. När de var lediga sprang de 

ofta ensamma omkring i skogen, men inga 

djur gjorde dem illa. Ibland när de lekt för 

länge och natten föll på, lade de sig i mossan 

och sov. Det visste modern och ängslades inte 

för dem. En tidig morgon när de vaknade i 

skogen såg de ett vitklätt barn sitta hos dem. 

Barnet försvann och då märkte de att de sovit 

vid en avgrund. De hade lätt kunnat störta ner 

i den, men deras mor sade att en skyddsängel 

hade vakat över dem. 

En vinterkväll när de alla satt där tllsammans 

och spann, bultade det på dörren. Rosenröd 

öppnade och därutanför stod en björn. Rosenröd 

sprang tillbaka, deras lamm bräkte, 

duvan de hade fl axade upp och Snövit gömde 

sig bakom modern. Då talade björnen och 

sade att han inte skulle göra dem illa, han 

ville bara få värma sig och torka sin blöta 

päls. ”Stackars björn”, sade modern, ”kom 

in här och lägg dig vid elden, men akta så du 

inte sveder din päls.” 

Björnen kom in och barnen borstade snö ur 

hans päls. Han lade sig vid elden och barnen 

lekte med honom, de luggade honom, de satt 

på honom och de slog honom med ett litet hasselspö 

och när han brummade skrattade de. 

Björnen fann sig i allt men när barnen blev för 

vilda sade han: ”Ta inte livet av mig, barn!” 

Sedan fortsatte han: ”Snövit och Rosenröd, 

vill ni er friares död?” Det var det enda tecknet 

på att han hade annat i sinnet än att vara 

en stor, godmodig lekkamrat. 

Björnen kom till dem varje kväll hela vintern 

och de reglade aldrig dörren innan han kommit. 

Men en dag då våren hade kommit sade 

han att han måste gå och inte komma tillbaka 

på hela sommaren. Nu måste han vara 

i skogen och vakta sina skatter för de elaka 

av Marie-Louise von Franz 

I en serie artiklar har Marie-Louise von Franz diskuterat några sagor som 

speglar typiskt kvinnliga problem och beteendemönster. I det här numret av 

CJP Nyhetsbrev avslutas serien med ”den negative Animus”, så som det gestaltas 

bl.a. i sagan om Snövit och Rosenröd. Artikelserien är en redigerad version av 

ett antal föreläsningar Marie-Louise von Franz höll vid C G Jung Institutet i 

Zürich. 

dvärgarna. På vintern låg de i sina hålor, men 

när sommaren kom var de ute och stal allt de 

hittade. Snövit var så ledsen för att han skulle 

lämna dem att hon öppnade dörren mycket 

långsamt. Då trängde han sig fram och regeln 

gjorde en reva i hans päls. Snövit tyckte att hon 

såg guld glimma i hålet, men alldeles säker 

var hon inte, och till slut trodde hon att det 

bara var inbillning. 

En dag då barnen var i skogen för att samla 

ris, kom de till en nedfallen trädstam. Något 

sprang runt där och när de kom närmare 

såg de att det var en dvärg med ett gammalt, 

rynkigt ansikte och ett alnslångt skägg. Han 

sprang fram och tillbaka som en hund i sitt 

koppel, men han kunde inte komma loss. 

Han stirrade på fl ickorna med sina röda, 

gnistrande ögon och ropade: ”Vad står ni 

där och glor för? Tänker ni gå er väg utan 

att hjälpa mig?” 

”Varje tolkning är en spegelbild 

av tolkarens inre 

och tolkningen kan bara 

resultera i en tentativ 

tolkningshypotes.” 

”Vad har du råkat ut för, din stackare?” frågade 

Rosenröd. 

”Din dumma, nyfi kna gås!” skrek han. ”Jag 

skulle klyva stammen för att ta hem lite ved 

till mitt kök. Med tjocka vedklumpar vidbränns 

snart den smula mat som vi behöver. 

Vi behöver inte så mycket mat som ni stora 

snåljåpar till människor. Jag hade gott och 

väl fått in kilen och allt såg bra ut när den 

plötsligt hoppade ur och springan slog igen 

om mitt vackra, härliga skägg, och jag kan 

inte komma loss. Men skratta inte åt mig, era 

mjölkansikten! Är ni stumma?” 

Flickorna drog allt vad de kunde för att få 

loss dvärgens skägg, men det gick inte. Till 

slut sade Rosenröd: ”Jag ska springa efter 

hjälp.” 

”Era fårskallar”, snäste dvärgen. ”Varför 

skall du ta hit mer folk? Det är redan för 

många med er två. Kan du inte hitta på något 

bättre?” Snövit sade att hon hade tänkt 

ut något annat och tog fram sin lilla sax ur 

fi ckan och klippte av ändan av hans skägg. 

När dvärgen var fri, fortsatte han att gräla på 

dem och sade att de var elaka som hade skurit 

av hans vackra skägg. Sen slängde han en 

säck full med guld upp på ryggen och sprang 

iväg utan att ens tacka dem. 

En tid därefter skulle Snövit och Rosenröd gå 

och fi ska. När de kom i närheten av ån såg 

de något, mest likt en stor gräshoppa, hoppa 

runt på stranden som om det tänkt kasta sig 

i vattnet. De skyndade sig fram och kände 

igen dvärgen. 

”Vad håller du på med?” frågade Rosenröd. 

”Tänker du hoppa i vattnet?” 

”Nej, en sådan dumbom är jag inte”, svarade 

dvärgen. ”Ser du inte att fi sken försöker dra 

ner mig?” Dvärgen hade suttit på stranden 

och metat och vinden hade trasslat in metreven 

i hans skägg. En stor fi sk hade nappat på 

kroken och den lille mannen hade inte kraft 

nog att dra upp den, och fi sken höll nu på 

att dra ner honom. Dvärgen höll sig fast i 

vasstråna vid stranden, men det hjälpte inte. 

Han var nära att hamna i vattnet. Flickorna 

försökte lossa skägget från metreven, men de 

hade snott ihop sig alldeles för hårt. Då tog 

de fram sin sax igen och klippte av ännu en 

bit av hans skägg. När dvärgen såg det, skrek 

han: ”Era åsnor, ni har vanställt mitt ansikte! 

Är det inte nog med att ni redan klippt av en 

del. Nu har ni tagit den allra vackraste biten 

också. Jag önskar er dit pepparn växer!” 

Därmed tog han upp en säck pärlor som låg 

mellan vasstråna och så försvann han bakom 

en sten. 

Snart därefter skickade modern fl ickorna in 

till staden för att köpa tråd, nålar, spetsar och 

band. Plötsligt fi ck de se en stor fågel fl yga 

över ängarna. Den styrde neråt och slog till 

slut ner vid ett stort klippblock. Sedan hörde 

de ett genomträngande jämmerskri och såg till 

sin förskräckelse att örnen hade slagit klorna i 

forts nästa sida

forts fr föreg sid: FOLKSAGANS ... 

deras gamla bekant, dvärgen. Flickorna tyckte 

synd om honom, skyndade fram och höll fast 

honom tills fågeln gav upp kampen och fl ög 

sin väg. Då skrek han: ”Kunde ni inte ha varit 

lite försiktigare! Ni har ju rivit sönder min 

rock så den är alldeles i trasor, era dumma 

åsnor!” Därpå tog han en påse ädelstenar 

och smög sig bort med den. Barnen hade blivit 

vana vid att aldrig få något tack ifrån honom 

och fortsatte bara sin färd. 

På hemvägen kom de över samma äng igen 

och plötsligt överraskade de dvärgen, som 

hade slagit ut sina ädelstenar på marken. 

De stannade och beundrade dem. ”Vad står 

ni där och glor på?” frågade dvärgen, och 

hans ansikte blev högrött av ilska. Då hördes 

plötsligt ett högt brummande och en stor björn 

kom rusande ut ur skogen. 

Dvärgen for upp och försökte springa sin 

väg, men björnen kom snart i fatt honom. Då 

ropade han: ”Skona mig, snälla herr björn! 

Ni skall få alla mina skatter. Titta bara på 

de här vackra, dyrbara stenarna som ligger 

här! Låt mig bara få leva! Vad skall ni med en 

så mager stackare som jag. Ta de där elaka 

fl ickorna som står där. Då får ni ett par riktigt 

möra bitar, de är ju feta som unga vaktlar. Ät 

upp dem!” 

Björnen svarade inte utan gav dvärgen ett 

rejält slag med sin ram. Den lille mannen 

reste sig aldrig mer. 

Flickorna försökte springa sin väg men björnen 

ropade: ”Snövit och Rosenröd, var inte 

rädda! Vänta ett tag och låt mig följa med.” 

Flickorna kände igen hans röst och stannade. 

När han kom fram till dem föll hans päls av 

och det stod en vacker, högväxt man framför 

dem, och han var klädd i guld från topp till 

tå. ”Jag är kungens son”, sade han, ”men jag 

blev förtrollad av den där elaka dvärgen som 

stulit alla mina skatter. Jag har varit tvungen 

att löpa omkring i skogen i skepnad av en 

björn tills jag blev befriad genom hans död. 

Nu har han fått sin välförtjänta lön.” 

De gick hem tillsammans och Snövit gifte sig 

med prinsen och Rosenröd med hans bror, 

och de delade alla på de omätliga skatter 

som dvärgen samlat. Deras mor levde glad 

och nöjd med sina barn och de två rosenbuskarna 

som stod utanför stugan fl yttades till 

slottet och bar varje år de vackraste vita och 

röda rosor. 

*** 

Sagan skildrar i början ett sorts oskuldsfullt 

barnparadis, ett idealiskt men lite sentimentalt 

mor-dotter-paradis. Allt är som det skall, 

kanske en aning för bra. Det förekommer tre 

personer, vilket tyder på att något saknas, 

eftersom fyrtalet brukar innebära en fullständigare 

bild av psyket. Här visar sig den 

fjärde ganska snart i björnens gestalt, men det 

maskulina elementet saknas helt i början. Det 

fi nns ingen far, han är troligtvis död. Det är 

en helt feminin atmosfär som sagan beskriver 

så idealiserat. 

Om man ser på den historiska situationen eller 

på vår vanliga vardagsverklighet betyder detta 

att den maskulina och den feminina världen 

inte har en balanserad relation till varandra, 

vare sig på lekamlig eller andlig nivå. Kvinnorna 

sitter bredvid varandra och talar om sina 

egna angelägenheter. Mannens värld ser man 

ingenting av – eller kanske är den bortträngd. 

Så kan det också se ut i familjer där mor och 

döttrar håller ihop och ser ner på fadern och 

bröderna, ”de har ingenting i köket att göra”. 

Männen betraktas bara som ”stora barn” eller 

”riktiga tokar”. 

Män har sina föreningar för att stärka sitt 

självförtroende och sin roll i samhället. Det 

är svårt att förstå varför kvinnor inte skulle ha 

något liknande för att stärka sin kvinnlighet 

och erkänna sin olikhet med männen och sina 

olikartade behov. Men det får inte gå så långt 

att männen fryses ut. 

Det fi nns primitiva stammar med invigningsriter 

av olika slag för ynglingar och unga fl ickor. 

Pojkarna lär sig en del manliga färdigheter, 

som att tala i rådsförsamlingen och att bruka 

vapen. Flickorna lär sig kvinnliga, som att 

väva och hur en mogen kvinna bör uppträda. 

De lär sig också något om kärlek och sexualitet. 

I Grekland fi rades en kult kring björngudinnan 

Artemis av Brauron. Unga fl ickor av 

god familj gavs i 12-16-års åldern bort för att 

tjäna henne. De levde som vildar, tvättade sig 

inte, var ytterlig ovårdade och talade vulgärt. 

TÖRNROSA 

akvarell av Marie-Claire Lundeberg 

De kallades för ”de små björnhonorna”. Under 

puberteten, då fl ickor kan vara lika svåra att 

hålla hemma som pojkar, gavs de alltså till 

gudinnan. I de små grupperna av ”björnhonor” 

stärktes det feminina bakom en fi ngerad tarvlighet. 

Under den fula björnfällen kunde den 

feminina naturen utvecklas utan att skadas av 

sexuella problem och fl ickorna kunde sedan 

gå ut i livet med den grad av mognad, som de 

förvärvat under fällens skydd. 

Utan sådant skydd kan omogna fl ickor hamna 

i sexuella förhålladen alltför tidigt och sedan 

känna sig förbrukade redan vid 30 års ålder. 

Kvinnor i den situationen har svårt att utveckla 

sig andligt, eftersom deras vitala tillgångar 

är förbrukade, de är redan gamla och trötta. 

Särskilt fl ickor som innerst inne är känsliga 

kan ofta dölja sin feminina natur bakom ett 

oborstat uppträdande. 

Jag har under långa perioder undervisat pojkar 

och fl ickor i dessa åldrar. Då märkte jag att de 

fl ickor som hade en ”björnfäll” var livligare 

och mer intresserade av skolarbetet. Men så 

snart de börjat vara tillsammans med pojkar 

sjönk deras betyg. Deras intresse riktade sig nu 

helt mot erotiska upplevelser. Flickor som var 

lite senare i sin utveckling hade bättre möjligheter 

att utveckla sin personlighet än de som 

tidigt kastade sig in i sexuella relationer. 

Det behöver inte vara fel om kvinnor håller 

samman i grupper och bygger ett sorts stängsel 

mot den manliga principen. Det feminina kan 

stärkas så att könen senare kan mötas på en 

stabil grund. Man skall inte glömma att det 

visserligen fi nns en stor attraktionskraft mellan 

man och kvinna men också stora olikheter 

– och de kan vara skadliga. Kvinnor känner sig 

hotade när männen kommer för långt in i deras 

feminina värld och tvärtom. Här fi nns en ständig 

spänning som alls inte är onormal. Ur det 

annorlunda stammar ju dragningskraften. 

I vårt samhälle var tidigare den personliga 

sektorn kvinnornas angelägenhet. Det var 

deras uppgift att skapa en relationsväv i den 

närmaste omgivningen. En likartad uppfattning 

fi nns också i kinesisk fi losofi . I tjugonde 

hexagrammet av den gamla vishetsboken I 

Ching står det att det är tillåtet för en kvinna 

att kika genom dörrspringan, för en man är 

det en skam.(Wilhelm, R., I-Ging, Das Buch 

der Wandlungen, kap. 20, Köln-Düsseldorf: 

Diederichs.) Att bry sig om de nära sakerna 

på det personliga området behövde kvinnan 

inte skämmas för, ty det var hennes naturliga 

sfär, men en man borde ha vidare blickfält 

och ”objektivare” intressen. En helt kvinnlig 

värld saknar ofta den andliga horisonten. Om 

den kvinnliga världen saknar kontakt med 

den maskulina principen blir den för trång 

och personlig. Alla, tror jag, känner igen den 

inskränkta atmosfär som fi nns där massor av 

kvinnor lever tillsammans – som i fl ickskolor, 

sjuksköterskeskolor etc. 

Björnen i vår saga visar den maskulina principens 

hälsosamma inverkan. Alla kvinnor 

kan i sitt inre eller yttre liv få uppleva detta. 

Deras ensidiga tillvaro blir mer innehållsrik 

genom förhållandet med en man eller genom 

att de fi nner en medveten relation till det maskulina 

i sitt inre, d v s till sin animus. Då kan 

personligheten rundas av och bli helare. I vår 

saga är den maskulina sidan ännu förtrollad 

till en björn. 

I Odens följe ingick också bärsärkar (ordets 

härledning är oklar, men första ledet tolkas i 

allmänhet som björn, tyska Bär, och det andra 

som särk eller skjorta). Man trodde att det i 

många familjer fanns en nedärvd orsak till 

bärsärkagång. När en strid uppstod, kunde 

det hända att anföraren befann sig hemma. 

Då började han med ens att gäspa förskräckligt 

och föll sedan i en dödsliknande sömn. 

Samtidigt dök det upp en björn på slagfältet 

forts nästa sida 

5

som bragte alla fi ender om livet. När björnen 

försvann vaknade mannen där hemma och 

kände en oerhörd trötthet, i en björns gestalt 

hade han deltagit i kampen – han hade gått 

bärsärkagång. Man trodde att björnar av detta 

slag var spökbjörnar som kunde utföra stordåd, 

och man kunde tycka sig ha bevis på att 

det verkligen var anföraren som hade deltagit 

i kampen. Björnen kunde t ex sårats på höger 

ram och mannen hade mycket riktigt ett sår 

på höger hand när han vaknade. I gamla tider 

betraktade germanerna denna ärftliga förmåga 

som en stor tillgång. 

Med tiden ändrade man emellertid uppfattning 

och bärsärkagång fi ck en annan biklang. 

Man menade då att fenomenet innebar att man 

kunde råka in i ett negativt raseri, som i sin tur 

stod nära en extatisk religiös upplevelse. Här 

fi nns orsaken till att många ännu idag gärna 

ger efter för sina vredesutbrott. Ursinne gör en 

som besatt och fylld av liv, man känner varken 

tvivel eller osäkerhet, man genomströmmas av 

värme. Man är som en ugn en kall vinterdag. 

Man kan stiga in i sitt raseri och efteråt säga: 

”Där fi ck de vad de tålde!” Men när man 

vaknar upp från det förfärliga utbrottet och 

skall betala räkningen är man mindre glad. 

Då känner man sig inte vidare gudabenådad, 

egentligen bara dum. 

Försatta i ilska tror vi oss veta vad folk verkligen 

säger om oss och i ilska säger vi vad vi 

verkligen tycker. Men det är ändå inte riktigt 

sant, för vår vrede gör att vi överdriver. Det är 

svårt att ge upp sin förmåga till affektladdade 

utbrott, lika svårt som att göra sig fri andra 

neurotiska symptom. Många är förtjusta i sitt 

eget bärsärkeri och vill inte ge upp det och bli 

behärskade och förståndiga. 

I kristendomen var helig vrede tillåten, t ex 

under korstågen då man kämpade för sin salighet. 

En präst som skulle kämpa mot synd och 

ondska, hade rätt att hänge sig åt den heliga 

vreden. Det var naturligtvis ett svepskäl för 

den som inte ville avstå från bärsärkaraseri. 

Raseri är alltid barbariskt, men vi har det alla 

inom oss. Om ett land anfalls reser sig hela 

folket i helig vrede. Har man egentligen rätt 

till det? Finns det tillfällen i livet då vreden 

kan rättfärdigas? Det är en fråga som rör 

vår världsåskådning. Har människan rätt att 

försvara sig i alla situationer? Enligt kristen 

ståndpunkt är det inte tillåtet. Detta är ett område 

där tron får avgöra, det är avhängigt av 

vår gudsbild. Tror vi att Gud är enbart god är 

saken klar. Men tänker vi oss en gud med både 

en ljus och en mörk sida, fi nns det en mening 

även med den mörka. Det skulle kunna vara 

så att den ger oss rätt att använda både näbbar 

och klor om man blir oskyldigt angripen. 

En son som modern lägger helt beslag på, försöker 

helt lugnt säga henne att han är vuxen, 

vill gå ut med en fl icka och ha en egen bostad. 

Men modern ger inte med sig utan gör allt för 

att hindra honom. Har han då inte rätt att säga 

att han tänker göra som han vill? Hon kallar 

honom grym och elak, men en utomstående 

kan se att det gäller liv eller död för honom 

och att han har rätt i sin förmenta hårdhet. 

6 

Visserligen behöver han inte gå bärsärkagång, 

men för sitt eget livs skull måste han kunna 

stå emot sin mor. 

Kristus själv lät sin vrede ta överhand i templet, 

och nog tror man sig förstå att hans affekt 

var på sin plats. Han var inte det lamm som 

folk gärna tror. Det kan man se bl.a. av det 

faktum att han ”tagit ett svärd med sig”. 

En värld där ingen hårdhet tillåts är livsfi - 

entlig. Här stöter vi på ett typiskt kvinnligt 

problem. Ju vekare en kvinna är och ju mindre 

aggressiv hennes animus är, desto större risk 

löper hon att hamna i skuggan. Vi känner igen 

dessa blida döttrar, som alltid böjde sig för 

mamma och pappa och som aldrig gifte sig. 

De skötte om sina föräldrar till deras död och 

tog hand om andras barn. Om de tänkte på 

giftermål, var hela familjen emot det. Man 

kunde inte undvara dem. 

Sådana kvinnor blev med all sin mildhet och 

mjukhet helt enkelt överkörda av livet, de 

blev grundlurade. Deras öde är inte längre så 

vanligt, tack och lov, aggressiviteten har blivit 

mera tillgänglig för kvinnorna. Förr i världen 

fanns det däremot många. I Berlin kallade 

man dem ”tant hoppa in” och de utgjorde en 

institution i så gott som alla familjer. Man 

kunde kalla på dem när någon var sjuk, och 

”När vi känner oss kränkta 

konstelleras en negativ 

maskulin energi, ofta hård och 

brutal. En person som råkar in 

i ett sådant tillstånd hemfaller 

till ett halsstarrigt maktbegär, 

som leder till ett ändlöst 

argumenterande.” 

den stackars gamla ungmön var alltid beredd 

att stå till pass, eftersom hon då fi ck känna sig 

behövd. Alla såg ner på henne och utnyttjade 

henne. En kvinna skall visserligen inte vara 

alltför maskulin, men inte heller alltför feminin. 

I båda fallen är det ute med henne. 

I en vänlig, rent feminin värld, där allt är 

rofyllt och rosenrött och det aldrig utkämpas 

en strid, i en sådan värld behövs björnen. Han 

kommer in på vintern, ett godmodigt djur, men 

då han överraskar dvärgen, dödar han honom 

med ett slag av sin ram. Han vet att det nu är 

tid att handla och sätta stopp för dumheterna. 

Här är sagans höjdpunkt, instinktivt dödar 

björnen den dvärg som fl ickorna varit alldeles 

för eftergivna inför. 

Det handlar alltså om att integrera det maskulina 

i kvinnovärlden utan att gå för långt, och 

det är ett svårt problem. När en mycket passiv 

kvinna vaknar upp ur sin ensidigt feminina 

värld, riskerar hon ofta att bli alltför aggressiv. 

Men ingen träffar prick på en gång, man måste 

öva. Om denna kvinna första gången skjuter 

över målet, är det ett uttryck för de överdrif- 

ter som är typiska för denna fas. Här avlöses 

alltför lite eller alltför mycket anpassning av 

alltför häftiga motsatta reaktioner. 

Sagans björn illustrerar den ideala reaktionsformen. 

Han var inte så lynnig och argsint som 

dvärgen, som hade försatt sig i ett ständigt 

tillstånd av raseri och irritation. Han dödade 

bara sin fi ende när han träffade på honom, 

medan dvärgen visade en obehaglig och kraftlös 

grälsjuka. Man kan alltså urskilja två olika 

maskulina gestalter i kvinnans psyke. 

Den ena reagerar fel, eftersom den är förtretad 

och retar andra. Ständigt ställer den till med 

bråk kring någon struntsak. Plötsligt fl ammar 

ett gräl upp och innan man vet ordet av 

är alla inblandade. Rösten blir högljudd och 

snart deltar alla i ordväxlingen. Dvärgen gör 

för övrigt den ena dumheten efter den andra, 

han låter sitt skägg komma i kläm och trasslar 

sedan in sig i metreven. Om en dvärg, som 

skall vara en skicklig hantverkare, inte kan 

göra loss sitt skägg och inte dra upp en fi sk, 

har han gjort sig förtjänt av konsekvenserna. 

För min del skulle jag ha skrattat åt honom 

och gått vidare. 

Här har vi en klar bild av den osämja och 

de rubbningar som en missriktat maskulinitet 

kan förorsaka en kvinna. Den visar hur 

en vuxen, intelligent kvinna kan ge sig in i 

vilken löjeväckande batalj eller dispyt som 

helst. En retad animus tappar humöret och 

blir otacksam och maktgirig. För dvärgen är 

det självklart att fl ickorna skall hjälpa honom 

i hans svårigheter, men efteråt grälar han på 

dem. Hans krav är dessutom obefogade, ett annat 

klassiskt symptom hos en negativ animus. 

Här fi nns ett fördolt krav på att bli betjänad 

och få hjälp – ”för det har man ju rätt till!” 

Det är överkompensationen av en alltför eftergiven 

inställning hos en ”tant hoppa-in”, som 

tidigare bara väntade på att få vara behövd. 

Dvärgen står för ett fullständigt egoistiskt, 

otacksamt, elakt drag, som är en motpol till 

fl ickornas extremt feminina inställning. Men 

utan honom hade prinsen aldrig visat sig. 

De första suffragetternas aktioner var också 

nödvändiga och deras ibland överdrivna och 

egocentriska krav måste få komma till uttryck 

innan en balanserad utveckling blev möjlig. 

Man kan inte uppnå en riktig och konstruktiv 

balans på en gång. 

Om man letar i myterna och sagorna efter 

dvärgarnas natur kommer man att se att de 

allra fl esta är positiva gestalter. De samlar 

skatter, de är utomordentliga guldsmeder 

som tillverkar underbara kärl av ädla metaller, 

och de behärskar en rad andra hantverk. 

En saga handlar om söndagsbarnen som går 

till dvärgarnas håla och där får mössor som 

kan göra dem osynliga eller sidenkedjor som 

t o m kan binda drakar. 

I den germanska mytologin var Alwin en 

dvärg som visste allt. I Grekland och på Kreta 

var kabirerna den Stora Moderns följeslagare 

och de var också smeder och hantverkare. I 

den tyska sagan Bullerskaft fi nns det däremot 

forts sid 10

DE BEVINGADE 

av Hillevi Furtenback 

Kaarina Launo är konstnär och skapar sina verk av naturmaterial. Hon inspireras ofta 

av dikter och myter. I samband med invigningen den 8 mars 2008 av hennes utställning 

”Bevingade” i Österbymo, Ydre kommun, Östergötland, höll Hillevi Furtenback, dipl 

drömcoach IDP, nedanstårende föredrag. 

Hillevi Furtenback är dipl drömcoach 

IDP med praktik i Solna 

och Helsingfors. Hon har tidigare 

arbetat som organisationskonsult 

och internationell projektledare 

med inriktning på multikulturella 

frågor. 

Vi lever vårt liv i brännpunkten av vår inre 

verklighet och världen omkring oss. Vi uppfattar 

omgivningen med våra sinnen, behandlar 

företeelserna i vårt psyke, medvetet och 

omedvetet, i vaket tillstånd och i drömmen. 

Drömmandet, som konsten, är en gestaltning 

av en psykisk process, som bidrar till att bygga 

upp vår verklighet. Båda talar till oss i metaforer 

och symboler, upphäver tiden, lyfter 

fram något. Men detta ”något” som förs fram 

är samtidigt mångtydigt och gåtfullt. 

I sin utställning ”Bevingade” har Kaarina 

Launo konkretiserat visioner, gett dem form, 

förverkligat något som från början funnits 

inom henne latent, som möjligheter, potentialer. 

Det har tagit henne tid, det har kostat 

henne möda att nå ut med det som först kanske 

bara var ett intryck från en förbiilande 

stund. Mötet med Det Bevingade blev kvar 

hos henne, bearbetades både omedvetet och 

medvetet. 

På samma sätt som mytens hjälte hemför sin 

skatt efter prövningar och vedermödor till 

allas glädje, ger oss konstnären sin skapelse, 

sin gestaltade vision. En människa ser något, 

hör något, möter någon eller något, som träffar 

henne, berör henne, lämnar spår hos henne. 

Spåren blir kvar som frön, som gror och processas 

i det omedvetna. Det omedvetna tar 

hand om minnesspåren efter upplevelsen, processar 

dem i sin egen takt, sin egen tid, utom 

räckhåll för det medvetna jaget. Så en dag är 

processen fullbordad och gestaltningen stiger 

upp över medvetandets tröskel, klar att få ett 

uttryck och ta sin plats i världen. Det är det 

medvetna jagets uppgift att kritiskt granska 

och förverkliga det omedvetnas alster. 

För några decennier sedan i en klosterträdgård 

i Österrike träffades Kaarina av Rilkes ord: 

”Ich spanne meine Schwingen aus/Jag breder 

ut mina vingar”. Den bevingade varelsen, 

diktaren, en ängel eller en fågel, lever sitt liv 

hos konstnären. Rilkes bevingade varelse har 

haft sällskap av andra bevingade, med den 

stora fågeln, den mäktiga örnen i Kalevala, 

fornfi nnarnas mytologi. 

Kalevalas hjälte Väinämöinen föds av luftens 

mö. Han är son till vind och vatten, gammal 

redan när han föds. I trettio år har luftens mö 

burit honom, vaggad av havet. Åtta år förgår 

från födseln tills Väinämöinen går upp på 

land. Det första han gör är att hjälpa Sampsa 

Pellervoinen att plantera en ek. Eken växer sig 

så stor att den skymmer hela himlen och solens 

ljus. Då stiger en liten man upp ur havet och 

fäller eken. En skog växer upp, men det fi nns 

ingen plats för gröda. 

Väinämöinen fäller skogen för att kunna så en 

åker. Han fäller inte alla träd, han lämnar kvar 

en björk för himlens fåglar. Örnen bygger bo i 

trädet och ger Väinämöinen den eld han behöver. 

Örnen, en rovfågel, hjälper Väinämöinen, 

som haft omsorg om alla luftens fåglar. 

Väinämöinen är berömd för sin kunnighet 

och det väcker Joukahainens konkurrenslust 

och avund. De tävlar och det visar sig att 

Väinämöinen är hans överman. Då utmanar 

Joukahainen honom på duell med svärd. 

Ikaros 1 

(naturskulptur av Kaarina Launo) 

Utmaningen gör Väinämöinen vred och i 

sin ilska sjunger han Joukahainen ner i ett 

kärr. För att blidka Väinämöinen och rädda 

sitt liv lovar Joukahainen honom sin vackra 

syster Aino till maka. Inför utsikten att få 

den vackra Aino till maka låter Väinämöinen 

honom komma upp ur kärret. 

Men Joukahainen kan inte glömma sin 

förnedring. Han lägger sig i bakhåll för 

Väinämöinen, som rider fram längs stranden. 

Tomas Tranströmer diktar om händelserna i 

Kalevalas sjätte runosång: 

Men i sin forntid färdas Väinämöinen 

på havsvidd gnistrande i forntidsljus. 

Han rider. Hästens hovar blir ej våta. 

Joukahainen skjuter en pil som träffar hästen. 

En död sekund när hästen styvnar tvärt 

Och remnar över vattenlinjen som 

Ett blåmoln under åskans känselspröt. 

Och Väinämöinen störtar tungt i havet 

… 

Där fl yter han omkring i nio dygn och begråter 

sitt öde. 

forts nästa sid 

7

forts fr föreg sid: DE BEVINGADE 

Men på sitt forntidshav drev 

Väinämöinen 

ruskad i krabbsjöns vante eller 

utsträckt 

i stiltjens spegelvärld där fåglarna 

förstorades. Och ur ett spillfrö, långt 

från land vid havets ände växande 

ur vågor, ur en dimbank sköt det upp: 

ett väldigt träd med fjällig stam och 

blad 

helt genomskinliga och bakom dem 

avlägsna solars fyllda vita segel 

gled fram i trance. Och redan lyfter 

örnen. 

Örnen tar honom på ryggen, för honom till 

Pohjolas stränder och lägger ner honom. Där 

ligger den sårade hjälten ”med tovigt hår och 

slitet skägg”, som det sägs i runosången, 

och han gråter och klagar. Efter tre dygn 

räddas han av Louhi, Pohjolas glestandade 

härskarinna. 

Väinämöinen prövas av sorger, han söker sig 

förgäves en brud, han faller offer för fi enders 

ränker, han hugger sig med yxan i knäet så 

illa att han nästan förblöder. Örnen, den stora 

fågeln, både hotar honom och hjälper honom. 

Hjälten genomgår många prövningar innan 

han kan bygga sin kantele och blir så skicklig 

att han förtrollar både människor och djur 

med sitt strängaspel. Örnen hör honom spela, 

lämnar sitt bo och kommer för att lyssna. Även 

solen och månen sänker sig ner från himlen 

för att tjusas av Väinämöinens spel. 

Lemminkäinen, en annan av Kalevalas hjältar, 

dödas och hackas i bitar av sina fi ender. De 

sönderhackade kroppsdelarna kastas i Tuonela, 

dödsfl oden. Hans mor harvar upp hans 

kropp med en kratta, fogar ihop delarna. En 

fågel hjälper henne att göra Lemminkäinen 

hel och levande på nytt. Lika dumdristig som 

tidigare går han sedan tillsammans med Väinämöinen 

mot nya äventyr. 

En annan bevingad varelse, Ikaros, från den 

grekiska mytologin, känner sig som Solens 

jämlike och fl yger så högt att solens värme 

smälter det vax som håller ihop hans konstgjorda 

vingar. Han störtar mot sin undergång 

i Egeiska havet. Ikaros far, Daidalos, säger 

om sin son: 

Jag älskade honom och jag försökte förstå 

honom. Jag vet att han aldrig älskade 

mig utan bara den gud, som han samtidigt 

utmanade och trotsade. 

Ikaros känner inte sin begränsning och störtar 

i fördärvet. 

I myternas och sagornas värld genomgår 

hjälten prövningar, får hjälp i nödens stund 

och vinner slutligen en skatt. Sedan måste den 

erövrade skatten förvaltas på ett konstruktivt 

sätt, utan att egoistiska behov tar över. Det är 

den återstående prövningen för hjälten, när 

han gått igenom alla vedermödor. 

Allt kan hända i myter och sagor. Berättelserna 

är fjärran från vardagsverkligheten. Samma 

mångskiftande verklighet, förlöst från logiken, 

8 

som i myterna, fi nns i våra drömmar. Medan 

vi drömmer förefaller drömmen verklig. När 

vi vaknar kan drömmen te sig absurd och 

obegriplig. 

Vi drömmer varje natt. Vi minns inte alltid 

våra drömmar när morgonen gryr. I drömmen 

är tids- och rumsdimensionen upphävd, logik 

och kausalitet frånvarande. Medvetandet är 

till stor del bortkopplat. Hjärnan bearbetar 

information utifrån omvärlden och inifrån 

det egna psyket. 

Under sömnens drömperioder höjs blodtrycket, 

pulsen ökar, andningsfrekvensen 

ökar och ögonen rör sig snabbt under slutna 

ögonlock. Ögonens snabba rörelser, rapid eye 

movement, gav namn åt den s.k. REM-sömnen 

under vilken vi drömmer. Under drömmandet 

är den elektriska aktiviteten i hjärnan högre 

än när vi är vakna. 

Under en natts sömn hinner vi drömma 4-5 

gånger. Den första drömperioden varar kanske 

bara några minuter, den sista drömperioden 

på morgonen just innan vi vaknar kan vara 

upp till en timme. 

”Gestaltningen av omedvetna 

innehåll, transformationen av 

rå psykisk, emotionell energi 

till symboliska uttryck, 

är en förutsättning för 

psykisk hälsa.” 

E. Nisser 

I sömnen är musklerna, det motoriska systemet 

bortkopplat, men inte den mentala representationen 

av muskel- och kroppsrörelserna. 

Därför kan vi drömma att vi springer, fl yger, 

simmar, rör oss på olika sätt i drömmarna. Den 

här föreställningsförmågan vi har är grunden 

för mentala träningsprogram inom idrotten. 

Föreställningsförmågan använder vi i både 

vaket tillstånd och i sömnen när vi drömmer. 

Vi använder den medvetet och vi använder 

den i vårt omedvetna liv, som det gestaltas i 

våra drömmar. Den omedvetna delen av vårt 

psyke är mycket större än den medvetna delen 

av vårt psyke. Det är ur det omedvetna vår 

kreativitet och vår energi fl ödar fram. 

Drömmarna är bron mellan det medvetna och 

det omedvetna, ”Kungsvägen till det omedvetna” 

sade Freud och andra före honom. 

Drömmarna är inte medvetna skapelser. utan 

det mest genuina individuella uttrycket för 

det omedvetna. De är symboliska representationer 

av vad som pågår i vårt omedvetna 

psyke, för det som ligger utom räckhåll för 

det medvetna jaget. 

Att förstå sina drömmar är inte lätt. Vi är inte 

vana vid drömmarnas symbolspråk. Drömmarna 

liksom myterna kombinerar oförenliga 

element, drömjaget bryr sig inte om logik, om 

orsak och verkan. 

Ändå har drömmarna sig egen logik. Dröm- 

men talar om något som strävar upp mot 

medvetandet. Drömmen talar aldrig om det 

vi vet utan om det vi inte vet och som det 

kanske vore bra för oss att bli medvetna om. 

Genom fokusering på våra drömmar kan vi 

bli medvetna om sådant som hjälper oss att 

bättre hantera vår situation i vårt vardagliga 

liv. Vårt liv utspelas ju i brännpunkten av vår 

inre verklighet och den omvärld i vilken vi 

befi nner oss. 

Vi föds med en uppsättning potentialer, allmänmänskliga 

och individuella. Vi växer upp, 

präglas av vår omgivning. Hur vi upplever det 

som händer oss beror mycket på vår personlighet, 

vår individuella genetiska uppsättning. 

Drömmarna ger den mest oförfalskade bilden 

av vår inre verklighet. I drömmen fi nns vårt 

liv, det som varit, det som är och dess framtidsmöjligheter. 

Den lineära tidsaspekten är 

upphävd, allt är nu och hela minnesbanken 

är öppen. 

Varje människa är unik och varje människa 

har sitt eget drömspråk. En dröm tillhör drömmaren 

och kan inte tydas med hjälp av drömlexikon. 

Förståelsen av drömmens innebörd 

måste få växa fram hos drömmaren själv. Som 

drömcoach kan jag hjälpa drömmaren med 

hantverket så att drömmaren får en rimlig 

chans att förstå vad drömmen handlar om. 

Att arbeta med sina drömmar kräver tålamod. 

Drömmens mening brukar inte uppenbaras 

utan ansträngning. Om vi tror att vi direkt 

förstår en dröm är vi vanligen fel ute. Drömmarna 

handlar ofta om sådant vi försummat 

eller absolut inte vill veta av i den vakna tillvaron. 

Drömmen formuleras av det omedvetna 

i en mer och mer dramatisk form ju längre 

vakenjagets motstånd mot drömmens budskap 

varar. Ju hemskare dröm, desto angelägnare 

budskap. 

Vi föds med potentialer som i större eller mindre 

grad gör sig påminda under vår levnad för 

att bli förverkligade, d.v.s. införlivade i vår 

medvetna tillvaro. Det i vårt inre som vill fram 

i ljuset kallar på oss inte minst genom våra 

drömmar. Som hjälten i sagor och myter måste 

vi lystra till kallelsen, bege oss ut i det okända, 

gå igenom vedermödor, riskera att gå under, 

och kanske, kanske fi nner vi vår skatt. 

Det omedvetnas processer kan inte påskyndas. 

Hjältens resa och konstnärens skapande tar 

sin tid. Den stora fågeln, örnen, byggde sitt 

bo i Kaarinas sinne. Rilkes förfärande änglar, 

”jeder Engel ist schrecklich”, dröjde sig 

kvar. Efter årtionden steg de fram i ljuset. De 

Bevingade hade funnit sin gestalt. 

Hillevi Furtenback 

ARTIKELMANUS 

till nästa nummer av CJP Nyhetsbrev 

måste vara redaktionen tillhanda senast 

den 20 april. 

Manuskript skickas som oformaterad text 

(t.ex. som MSWord-fi l) till 

manus@cjp.se

På väg mot en drömpsykologi 

ARKETYPISKA REFLEKTIONER 

Det fi nns idag en strävan efter att göra upp 

med Descartes klyvning av människan i två 

olika, skilda delar. Jungs teoretiserande var i 

mångt och mycket fortfarande präglat av den 

cartesianska uppdelningen, och han betraktade 

arketypen som den förenande länken 

mellan de två olika systemen. 

Hypotesen om att det fi nns arketyper erbjuder, 

såvitt vi förstår, en fantastisk möjlighet att 

infoga många av de jungianska förklaringsmodellerna 

i en sammanhållen bild av den 

mänskliga organismen som en helhet. 

Tyvärr har arketypbegreppet under de närmare 

100 år som gått sedan Jung först började formulera 

sin hypotes, bemängts med en massa 

olika innebörder, ibland motstridiga sådana, 

och inte minst Jung själv har bidragit till detta. 

Den begreppsmässiga situationen har ytterligare 

komplicerats av att begreppet ”arketyp” 

funnit en användning inom andra områden, 

t.ex. konst och litteratur. Men kanske är det 

största problemet att ordet ”arketyp” fått en 

plats i vardagsspråket. 

Jung utvecklade sin hypotes om arketyperna 

i tre steg. I sitt arbete på Burghölzli-sjukhuset 

tyckte han sig märka att vissa motiv och 

bilder återkom i patienternas material (drömmar, 

visioner, hallucinationer och fantasier), 

motiv som Jung tyckte sig fi nna också i andra 

kulturers symboliska material. En tänkbar förklaring 

till detta fenomen skulle, enligt Jung, 

kunna vara att det mänskliga psyket innehöll 

en uppsättning nedärvda bilder, gemensamma 

för hela mänskligheten. Det var denna hypotes 

som Jung presenterade 1912. 

Men det visade sig snart att några bilder inte 

kunde ingå i vår genetiska utrustning och 

1917 formulerade Jung om sin hypotes till 

att avse ”opersonliga dominanter” i psyket, 

som påverkar hur vi reagerar och agerar, men 

som i sig är innehållslösa. För att illustrera vad 

av Håkan Raihle 

C G Jungs arketypteori har alltsedan den formulerades i början av förra seklet varit starkt 

ifrågasatt, men håller på att få en ny aktualitet i den takt som vi mer och mer börjar betrakta 

kropp och psyke som olika aspekter av samma organism. 

Håkan Raihle, civ.ek. DHS, psykolog 

och jungiansk terapeut 

med privat praktik i Solna sedan 

1983, är direktor för IDP 

Institutet för Drömpsykologi, 

där han undervisar och är 

ansvarig för institutets forskningsprogram. 

han menar med detta använde Jung vid något 

tillfälle metaforen om hur kristaller bildas ur 

en kemisk lösning. ”Den opersonliga dominanten” 

skulle då motsvaras av den i vätskan 

inneboende tendensen att forma kristaller med 

ett visst utseende, en inneboende tendens som 

vi inte kan se eller uppfatta på annat sätt än genom 

dess manifestation, d.v.s. kristallerna. 

I och med denna hypotes öppnas den teoretiska 

vägen fram mot komplexteorin som en 

integrerad del i den psykiska dynamiken. 

Två år senare, år 1919, använder Jung för första 

gången begreppet ”arketyp” i sina skrifter 

och hans uttalade avsikt med detta var att 

understryka betydelsen av att arketypen som 

fysisk och psykisk disposition inte förväxlades 

med dess gestaltning. För att använda Jungs 

metafor om den kemiska lösningen så skulle 

man kunna säga att Jung ville understryka att 

den inneboende tendensen i vätskan att bilda 

en viss kristall INTE får förväxlas med kristallen 

(som defi nitionsmässigt skulle motsvara 

ett komplex). 

”När det gäller vad som kan 

betraktas som en arketyp, eller 

en arketypisk disposition, är 

det viktigt att hålla i minnet 

att den defi nitionsmässigt 

skall vara både genetiskt 

betingad och allmänmänsklig, 

d.v.s. gemensam för hela 

mänskligheten.” 

Men det måste erkännas att Jung ibland slirade 

i sina formuleringar när det gällde att hålla rågången 

klar mellan arketypen per se och dess 

gestaltning, vilket naturligtvis bidragit till en 

ökad oklarhet. Troligen har också Jungs användning 

av ordet ”Bild” (tyska) och ”image” 

(engelska), som i det här sammanhanget kan 

feltolkas som en ”konkret, visuell bild”, starkt 

bidragit till begreppsförvirringen. 

När det gäller vad som kan betraktas som en 

arketyp, eller en arketypisk disposition, är det 

viktigt att hålla i minnet att den defi nitions- 

mässigt skall vara både genetiskt betingad 

och allmänmänsklig, d.v.s. gemensam för 

hela mänskligheten. Det räcker alltså inte att 

den aktuella dispositionen förekommer inom 

en viss kultur eller en viss folkgrupp, för att 

den skall kunna kallas arketypisk i jungiansk 

mening. 

Vår teori och vår terminologi måste alltså ta 

hänsyn till att det fi nns genetiska dispositioner 

som inte är allmänmänskliga, och det fi nns 

dessutom troligen mer eller mindre allmänmänskliga 

dispositioner som inte är genetiskt 

betingade. Till detta skall läggas en uppsjö av 

kulturellt betingade dispositioner som inte är 

allmänmänskliga. Ingendera är alltså att betrakta 

som arketypiska. 

Ytterligare ett memento, när det gäller vad 

som kan vara arketypiskt, är att våra hjärnor 

inte har förändrats nämnvärt på de senaste 

100.000 åren. Vi framlever våra liv i en tämligen 

ålderstigen konstruktion, vilket innebär att 

våra genetiskt betingade resurser torde vara av 

relativt primitivt slag, i varje fall i jämförelse 

med den komplexitet och sofi stikeringsgrad 

som fi nns i vår kultur. 

Mot den här bakgrunden har Jungs begrepp 

”det kollektivt omedvetna” blivit problematiskt 

i teoretiskt hänseende. Jungs hypotes 

om det kollektivt omedvetna bygger på att 

det skulle fi nnas ett ”skikt” i vårt omedvetna 

som ”utgör ett förråd (repositary) av människans 

psykiska arv”, d.v.s. allmänmänskliga, 

genetiska dispositioner (Samuels: A Critical 

Dictionary, sid 32). Men om vi skall inkludera 

de icke-allmänmänskliga genetiska dispositionerna, 

de som kan sträcka sig från det unikt 

individuella, via familj, släkt, till en större 

grupp av människor, så blir ju denna ”del” 

av det omedvetna inte längre kollektiv, d.v.s. 

allmänmänsklig. 

Och om vi inte skall inkludera de icke-allmänmänskliga, 

genetiska dispositionerna i 

”det kollektivt omedvetna”, hur skall vi då få 

in dessa i den jungianska modellen av psyket. 

Som genetiska dispositioner kan de inte hänföras 

till det personligt omedvetna. 

Ett problem, som vi brottas med, är alltså att vi 

för närvarande saknar en terminologi som svarar 

mot våra behov. Vad skall vi kalla de mer 

forts sid 11 

9

forts fr sid 6: FOLKSAGANS ... 

en elak, destruktiv dvärg som försöker lägga 

beslag på mjölnardottern två gånger. Först 

hjälper han henne visserligen att spinna guld 

av halm, men sedan avslöjar han plötsligt sin 

onda sida och måste undanröjas.( Se också 

Waiblinger, A.: Bullerskaft (Solna: CJP, 

1997). 

Dvärgarna står den feminina världen mycket 

nära och de representerar skapande, ännu outvecklade 

impulser i det omedvetna, en kreativ 

aktivitet, ännu dold i det omedvetnas sköte. 

Men om den energi de representerar inte får 

ett adekvat utlopp, blir den destruktiv. Om 

kvinnans animus får vara overksam blir den 

autonom och ställer till diverse problem. Den 

måste få en chans att leva, d.v.s. man måste 

fi nna ett sätt att tillmötesgå det omedvetnas 

behov. 

”Meningslöshet förhindrar 

livets fullhet och betyder 

därför sjukdom. Mening 

gör däremot mycket, kanske 

allt, möjligt att uthärda. 

Ingen vetenskap kommer 

någonsin att ersätta myten, 

och ingen myt kommer 

någonsin att kunna skapas av 

vetenskapen.” 

C G Jung 

Björnen står i nära förbindelse med moderliga 

värden. Både ordet arktos (björn) och 

stjärnbilden Stora Björn har i grekiskan 

feminin artikel. I den grekiska mytologin 

är björnen modergudinnans djur och enligt 

medeltida källor också jungfru Marias. I de 

fl esta hedniska religioner är den Stora Modern 

en ytterst lidelsefull gestalt, precis som den 

indiska Kali och den egyptiska lejongudinnan 

Sekhmet. Med denna sida av den Stora 

Modern har björnen en relation, han är den 

varma, dunkla djurnaturen i oss som varskor 

när det måste till en energisk handling. Då 

behövs ingen diskussion, ett ordentligt ”slag” 

gör slut på alla dumheter. 

De två fl ickorna var inte kapabla till detta, 

eftersom de gav efter för ett falskt medlidande. 

Att medlidande kan vara något negativt ser 

man t.ex. i sagan om Amor och Psyke, som 

ingår i Apuleius roman ”Den gyllene åsnan”. 

När Psyke måste vandra ner till underjorden 

säger man henne att en gammal man kommer 

att dyka upp ur fl oden Styx. Han kommer att 

be henne om hjälp, men hon måste vara ståndaktig 

och vägra hjälpa honom. I sin moderliga 

medkänsla överdriver kvinnor ofta sin hjälpsamhet, 

men alla överdrivna dygder slår över i 

sin motsats. Ideligen möter man kvinnor som 

på grund av sitt medlidande omedvetet skadar 

sig själva eller håller kvar en medmänniska 

på infantil nivå. 

10 

Man kan då och då se samma sak hos män, 

men det är oftast kvinnor som spelar denna 

destruktiva barmhärtighetsroll, exempelvis 

alkoholisthustrun med sitt martyrskap. 

Jag känner en familj med många söner. Far, 

farfar och alla sönerna, med ett undantag, 

var alkoholister. Denna ”udda” son hade en 

hustru, som när han första gången kom hem 

berusad sa ifrån på skarpen. Hände det en gång 

till tänkte hon ta ut skilsmässa. Och eftersom 

mannen uppfattade att hon menade det, kunde 

hon rädda honom från familjens ödeläggande 

alkoholvanor. Alla de andra bröderna hade 

snälla överslätande hustrur, kvinnor med ett 

destruktivt medlidande, som bidrog till männens 

fördärv. På en kvinnas individuationsväg 

utgör övervinnandet av det gränslösa medlidandet 

en kritisk men helt nödvändig fas. 

I vår saga är den destruktive dvärgen också en 

tjuv som stulit björnens skatter. Teoretiskt sett 

bestjäl denne destruktive animus den positive 

på möjligheter, värden och rikedom. Här kan 

det vara lämpligt att berätta om en 50-årig 

kvinna som ”ruvade ett tomt ägg”. Till ”ett 

oförstått geni” ville hon ge den moderskärlek 

han aldrig hade fått. Hon levde ensam i sin 

våning och drog försorg om en tjuguåring, som 

hade haft en svår barndom och som senare 

gjort sig skyldig till olika bedrägerier, bl.a. 

checkförfalskningar. Hon var full av medlidande 

med den stackars mannen och lät honom 

bo gratis i sitt hem. Sedan gav hon honom 

arbete i sin affär, där han bestal henne. Hon 

anmälde honom inte för polisen utan skyddade 

honom och förlät honom, när han grät och sade 

att han skämdes. Han levde t o m med en fl icka 

hos henne och började lägga arsenik i hennes 

mat. Detta är ett bra exempel på ett förvänt 

medlidande som gränsar till ren dumhet. Trots 

att hon var en intelligent kvinna, men en av 

dem som inte vet vad de skall göra av sina 

moderskänslor, slösade hon bort dem på någon 

helt ovärdig. Om hon varit mer objektiv, hade 

hon kunnat vända det till något positivt. 

Det fi nns skäl att tro att en kvinna som slösar 

bort sin förmögenhet på en brottsling, kanske t 

o m en mördare, själv hade en sådan inom sig. 

Kvinnor av den sorten förefaller så rejäla och 

anständiga att det krävs ett regelrätt detektivarbete 

för att hitta den inre missdådaren. Det 

lyckas bara om man säger: ”Gör slag i saken 

och kasta ut honom!” Då blir det intressant, 

för i samma stund börjar hon ljuga och det står 

klart att man nu har fått kontakt med hennes 

inre förbrytare. Det handlar om ett väl utvecklat 

självbedrägeri. En normal kvinna kan inte 

leva sida vid sida med en sådan man utan att 

fatta misstankar. Gör hon inte det bedrar hon 

Annonsera i 


(ISSN 1652-2125, upplaga 5.000 ex) 

Kontakta oss för information, 

kostnadsuppgifter och bokning 

08-830 700 

eller annons@cjp.se 

sig själv. Hennes Animus är förljugen och tar 

ingen notis om de aningar och varningar som 

kommer från det omedvetna. När man analyserar 

ett sådant fall blir det förr eller senare 

fråga om demaskering och kvinnan står inför 

faktum: under kärlekens täckmantel har hon 

lurat sig själv. 

De sorgliga erfarenheter vi gör kan bli en sorts 

invigning eller initiation, vilket betyder ”att 

gå in i något”. Första steget är ofta ett steg in 

i mörker. Schamanerna säger att utbildningen 

till medicinman börjar med att man faller i 

demonernas händer. Den som blir kvar där 

är sjuk, men den som kan ta sig ut ur mörkret 

blir medicinman. I viss mån kan man se alla 

psykiska sjukdomar som en initiation. Också 

något riktigt hemskt man råkar ut för, kan var 

ett försök till initiation. Man hamnar i något 

som är en del av en själv, och man måste 

försöka reda ut vad det är. 

Hur kom det sig att den elaka dvärgen fastnade 

just med sitt skägg? I sagorna träffar man ofta 

på skägg. Kvinnomördaren Blåskägg känner 

alla till och vi har också Kung Trastskägg som 

beskriver hur en kvinnas negativa animus förvandlas 

till en positiv. I en tredje Grimm-saga, 

Herr Rinkrank, fi nns ett annat exempel. 

Den hårbeklädnad vi har på vår kropp är en 

påminnelse om att vi härstammar från djurriket. 

Den är den sista resten av den päls vi har 

förlorat och som nästan alla andra däggdjur 

har. Hår får oss att tänka på något primitivt, 

instinktivt och djurlikt, men den exakta bety- 

JULBOK 

DEN JUNGIANSKA 

MYTEN 

(Edward Edinger) 

CJP:s julpris 

50 kr/st 

(porto tillkommer) 

Gäller endast t.o.m. 31/1, 2008 

förutsatt att lagret räcker så länge 

*** 

Den jungianska myten 

Hft, 133 sid, med kortfattad jungiansk 

ordlista. Sv övers Erik Nisser. Jungiansk 

fackgranskning: Håkan Raihle. 

ISBN 91-7075-076-9. Ord pris 132 kr. 

TREVLIG JULLÄSNING 

önskar vi på CJP! 

För beställning 

08 - 830 700 

forts nästa sid

forts fr sid 10: FOLKSAGANS ... 

delsen beror på var på kroppen håret växer. 

Huvudhåret förknippas ofta med ofrivilliga 

tankar och fantasier. Utan att vi kan påverka 

det, växer de upp på våra huvuden. 

I en nordafrikansk stam hörde det till en ung 

mans initiering, att han inte fi ck gifta sig förrän 

han var omskuren och fått undervisning i 

alla viktiga ting som rörde stammen, och han 

måste dessutom skapa en individuell frisyr. 

Det kunde vara fråga om en massa tunna 

fl ätor med stickor eller musselskal infl ätade. 

Eftersom hans underbara frisyr måste hålla 

dag och natt måste han ha ett nackstöd när 

han sov, och det blev inget giftermål förrän 

detta veritabla hårtempel var uppbyggt. 

Symboliskt var frisyren ett tecken på att han 

var andligt mogen och att han byggt upp en 

egen insikt. Först därefter var han en vuxen 

stammedlem. Han måste alltså uppnå inte bara 

en sexuell utan också en andlig mognad och 

den kunde man se av den frisyr han format 

på sitt huvud. 

”Folksagans hjälte eller 

hjältinna är en modell 

för hur jaget skall förhålla 

sig för att på bästa sätt stödja 

individuationsprocessen.” 

Det har ofta tolkats som en kastration att 

Delila klippte av Simsons hår. Men man 

måste se det som en kastration i överförd 

bemärkelse. Det hon berövar honom är inte 

hans sexualitet i bokstavlig mening utan hans 

kraft och skaparförmåga. En kvinna kan ju 

faktiskt göra en man så dum att han förlorar 

sin skaparförmåga. Och samma öde kan hennes 

Animus råka ut för. 

Men hur är det med skägget då? Skägg är 

ju hårväxten kring mannens mun och ur 

munnen kommer ord och idéer. Innan man 

ens har tänkt dem, kan de vara utsagda. Ett 

automatiskt, nervöst prat är ett typiskt neurotiskt 

symptom, speciellt, men inte bara, hos 

kvinnor. I Berlin brukar man säga att hjärnan 

är bortkopplad och munnen går på tomgång. 

I den meningen betyder animus skägg ett 

okontrollerbart ordfl öde som ibland kan ge 

väldigt olyckliga konsekvenser. 

Jung har berättat om en gift man som led av 

sin hustrus vredesutbrott. Ingen kunde övertyga 

henne om att hon sagt det hon faktiskt sagt 

när hon var arg. En gång gjorde mannen en 

bandupptagning utan att hon märkte det och 

spelade sedan upp den vid ett lämpligt tillfälle. 

Hon svor på att det inte var hon som talat. Någon 

hade talat, inte hon som medveten person, 

och psykologiskt sett hade hon naturligtvis 

rätt i någon mån. Orden hade liksom sagt sig 

själva. Ett sådant ”skägg” måste klämmas åt, 

d v s man måste fråga sig vem som talat, när 

det nu inte var man själv. I tanklösa ord är det 

lättast att spåra sin egen animus. 

I vår saga spelade skägget också en viktig roll, 

eftersom dvärgen fångats av det. Varför hade 

han egentligen fastnat i sin metrev, sitt eget 

arbetsverktyg? Det verkar dumt, men sådana 

småsaker saknar inte mening. Jag har många 

gånger lagt märke till att t ex kvinnor, som 

för första gången skall använda sitt intellekt, 

t ex i samband med att de skall börja studera, 

har en outvecklad förmåga att skilja mellan 

viktigt och oviktigt. Det är typiskt för en 

odifferentierad animus. Dessa kvinnor lär sig 

t ex bibliografi ska uppgifter eller grammatiska 

regler utantill men har svårt att tillämpa dem. 

En kvinnlig arkeolog jag känner har under 

45 års tid samlat på tegelrester som hjälpt 

henne att åldersbestämma utgrävda föremål. 

De utgör viktiga arkeologiska rön, men hon 

har gått upp så totalt i sitt forskningsarbete 

att hon förlorat sig helt i det, och därmed de 

större sammanhangen, och hittar ingen väg 

ut ur det. 

All forskning kräver sina instrument. Men om 

vetenskapen skall bli meningsfull måste den 

vara psykiskt stimulerande. Särskilt i slutet av 

1800-talet fastnade nästan alla forskare i ett 

slags förberedande arbete. Man ägnade sig inte 

bara åt förstudier utan också åt förstudier till 

förstudierna. Naturligtvis kommer man ingen 

vart utan förberedelser, men de är bara verktyg 

och får inte leda en bort från det väsentliga. 

Sådana problem är symptom på ett ännu inte 

differentierat psyke. Man ser det hos kvinnor 

som inte utvecklat sin animus (och hos män 

som inte utvecklat sin anima). Dessa kvinnor 

kan ofta vara utmärkta sekreterare till män 

med skapande kraft. De samlar materialet 

och männen använder det. Kvinnorna stannar 

därmed i en uppspårande verksamhet och blir 

själva inte kreativa. Deras skapande animus 

snärjs i den metrev som bara skulle vara dem 

till hjälp vid fi sket. 

I sagans slut gifter sig björnen med Snövit,, 

och hans bror, som plötsligt dyker upp, gifter 

sig med Rosenröd, och berättelsen avslutas 

med ett motiv för det äktenskapliga fyrtalet, 

en symbol för inre helhet, som pekar hän mot 

en helt ny personlighetsstruktur. Först fi nns 

här två maskulina representanter, björnen och 

dvärgen. Om dvärgen inte varit så otäck skulle 

en fl icka ha kunnat gifta sig med honom. Men 

han blir ersatt av björnens bror, d v s dvärgen i 

en ny skepnad, och dvärgen är ofta en symbol 

för förvandling. 

När en gestalt i sagan eller drömmen dör, betyder 

det ofta att denna bestämda personifi ering 

inte längre fungerar. Men den psykiska energi 

som den representerar kan ta sig uttryck på ett 

annat plan, eller i en annan gestalt, eftersom 

komplexet som sådant inte dör. I och med att 

den aktuella energin transformerats, upphör 

den att fungera på det tidigare sättet. Denna 

förvandling, eller transformation, har lyckats 

i vår saga, dvärgen och björnen försvinner och 

de båda fl ickorna får varsin man. 

Marie-Louise von Franz 

Sv. över Harriette Söderblom 

Red. Håkan Raihle 

forts fr sid 9: ARKETYPISKA ... 

eller mindre allmänmänskliga dispositioner 

som inte är genetiskt betingade och vad skall 

vi kalla de genetiska dispositioner som inte 

är allmänmänskliga? Och vad skall vi kalla 

de kulturella uttryck som grundar sig på en 

förmodad arketypisk disposition. 

Förutom att rensa i våra teoretiska rabatter, 

behöver vi också så nya frön som kan växa 

upp till livskraftiga blomster, och det gör vi 

genom att hålla diskussionen levande. Men 

vi behöver också mer forskning, gärna men 

inte nödvändigtvis med jungianska förtecken, 

om vilken roll dessa allmänmänskliga, ickegenetiska 

dominanter spelar i den individuella 

psykiska dynamiken och hur samspelet mellan 

dessa och den kulturella miljön ser ut. 

Håkan Raihle 

AKTUELL 

RECENSION 

Kassandrakvinnan, hft 

184 sid med bibliogr. 

Sv. övers Erik Nisser 

och Agneta Danielsson. 

Jungiansk fackgranskn 

Håkan Raihle. ISBN 

978-91-7075-061-8. 

”Den jungianska analytikern Laurie Layton 

Shapira har skrivit en associationsrik 

analys av mytens Kassandra som en 

psykologisk bild för en kvinna med en 

tydlig splittring av personligheten och 

med ett hysteriskt beteendemönster. 

Shapira har låtit sig inspireras av några 

av sina kvinnliga analysander. Vi får följa 

dessa kvinnors väg till helande genom den 

analytiska processens kliniska faser... En 

intressant, idérik men svår bok.” 

Annonsera i 

Gunnel Enby/BTJ 


(ISSN 1652-2125, upplaga 5.000 ex) 

CJP Nyhetsbrev utkommer två gånger 

per år (juni och december). 

Material för nästa nummer måste vara oss 

tillhanda före den 20 april, 2009 

Kontakta oss för information, 

kostnadsuppgifter och bokning 

08-830 700 

eller annons@cjp.se 

11

12 

SÄG MIG VAD DU ÄTER ... 

av Eve Jackson 

Under två miljoner år levde primaterna av jakt och samlande. Det är bara ett kort ögonblick i Homo 

Sapiens historia som det har existerat andra samhällsformer. Ur jakten kom vallandet av djurfl ockar 

och sedan domesticering och avel av boskap; och ur samlandet växte köksträdgården fram och ur den 

kom så småningom jordbruk och växtförädling. Från jakten kom ursprungligen också föreställningen 

om ett målinriktat sökande, medan samlandet är beroende av vad vi träffar på. 

Eve Jackson är jungiansk 

analytiker med praktik i London, 

England. Hon är författare till 

boken Food and Transformation, 

som kan beställas från CJP. 

Var uppmärksam på 

Hur du söker näring 

Och vad du fyller din mun med. 

I Ching: Hexagram 27 

Enligt de etablerade teorierna om människans 

evolution övergick våra hominida urföräldrar 

från ett liv i urskogen, baserat i övervägande 

grad på samlande av frukter, till ett liv på 

savannen baserat på jakt och en ansenlig 

köttkonsumtion. Insekter, ägg, mindre däggdjur 

och fåglar antas också ha ingått i dessa 

avlägsna, fruktätande trädfolks måltider. 

Alister Hardy och Elaine Morgan hävdar att 

övergången mellan samlar- och jägarstadiet 

bestod av ett ganska långvarigt mellanspel i 

en övergångssfär. (Se t ex Morgan: The Scars 

of Evolution.) Vi har emellertid ytterst knappa 

kunskaper om vad våra hominida urföräldrar 

åt. Hållbarheten i de material som jaktredskapen 

tillverkades av, det vill säga sten, ben och 

senare metallspetsar, har gjort att arkeologer 

kanske felaktigt dragit slutsatsen att jakt dominerat 

försörjningen. 

Samlande kan ha varit det mest ursprungliga 

sättet att försörja sig på, men det lämnar färre, 

om ens några, spår efter sig. De redskap man 

använde var dels behållare att bära födan i (kalebasser, 

nät, lädersäckar) och dels grävpinnar. 

Det är inte ting som överlever tidens tand 

och hamnar bland arkeologernas fynd, men 

man ser dem ofta avbildade på grottmålningar, 

i synnerhet i Afrika. (Hole: ”Reconstructing 

Prehistoric Diet”, i The Cambridge Encyclopaedia 

of Human Evolution, sid 369) 

Det är mycket troligt att löv, fröer, rötter 

och svampar också ingick i de förhistoriska 

jägarnas måltider. Växtligheten är trots allt 

betydligt mer förutsägbar än djurlivet och 

springer inte ifrån den hungriga sökaren; där 

vegetarisk föda fanns att tillgå bör den således 

ha varit mycket viktig. 

Kött utgör vanligtvis en mycket liten del 

av det totala födointaget, utom på de 

breddgrader där växtligheten är knapp 

och där det skett en fysiologisk anpass- 

ning till en föda bestående av stora mängder 

animaliskt fett och proteiner (som 

bland inuiterna i Arktis). Studier av 58 

jägar-, samlar- och fi skesamhällen har 

visat att det endast är på latituder över 60 

grader som jakt varit den dominerande 

överlevnadsformen. (Harris: ”Human 

Diet and Subsistence”, Ibid., sid 70) 

Den så kallade ”Jakthypotesen”, som formulerades 

vid mitten av 1960-talet, betonade emellertid 

jaktens roll i den mänskliga evolutionen. 

Att döda stora djur var säkerligen av stor 

betydelse för våra förföräldrars överlevnad, 

och bidrog också starkt till utvecklingen av 

målmedvetenhet och skicklighet. Men 

... det är faktiskt möjligt att hävda att planerad 

jakt inte genomfördes av de tidiga 

primaterna förrän efter utvecklingen av 

vår tids människa, det vill säga för ca 

60.000 år sedan. (Binford: ”Subsistence 

– A Key to the Past”, Ibid., sid 366) 

Isbjörnsjakt 

tuschteckning Enook M 

Det som under alla omständigheter var avgörande 

för den första människans och hennes 

föregångares överlevnad och utveckling var 

förmågan att anpassa sig till föränderliga 

omständigheter, såväl när det gällde tillgång 

på föda som i andra avseenden. 

Att kunna anpassa sig till nya försörjningskällor, 

när gamla överlevnadsformer inte längre 

fungerar, är utan tvivel en stor tillgång i en 

osäker värld. Jättepandans högt specialiserade 

behov av en särskild slags bambu är en 

avgörande orsak till att den nästan utrotats, 

och creodonta, som en gång var den mest utbredda 

arten av köttätande däggdjur på denna 

planet, utplånades för ca trettiofem millioner 

år sedan troligtvis för att dess tänder enbart 

var lämpliga för köttätande. En människa som 

håller sträng diet eller som har en begränsad 

föreställning om vad som är mat, är ofta en 

usel resenär. Att äta det som kommer i ens väg 

förutsätter fl exibilitet och öppenhet inför nya 

erfarenheter. På tal om behovet av att utveckla 

en robust och tolerant livsinställning sade en 

Zen-mästare följande: 

Se på kanariefågeln. Den är liten och 

svag och lever inte länge. Och vad äter 

den? Bara frön. Titta i stället på grisen, 

som är tjock och stark och lever länge. 

Vad äter grisen? Allt. Vi måste vara som 

grisen, vi måste äta allt. (Suzuki, pers 

samtal 1968) 

Allätande innebär mångfald, såväl när det 

gäller vad vi tar in i munnen som var och 

hur vi hittar vår näring. Det betyder vilja att 

lära och att ge utrymme för kreativitet. Våra 

förmödrar och förfäder behövde inte bara ytterst 

toleranta matsmältningsorgan utan också 

nyfi kenhet och experimentlusta, precis som 

fi skmåsen som skaffar föda på soptippar och 

den i näringshänseende lika äventyrliga råttan. 

De behövde med andra ord en förmåga att lära 

sig snabbt, införliva nya ting både metaforiskt 

och bokstavligt. 

Djur som har mer specialiserade matvanor 

behöver bara programmeras till att reagera 

på rätt slags föda (kungsfjärilens larver äter 

exempelvis enbart mjölktistel, katten slår 

klorna i alla små djur som springer omkring 

och piper), medan de som inte är specialiserade 

måste lära sig vad som är ätbart av egen 

erfarenhet och framför allt av de äldre. En fri 

gethjord, som lever i sin naturliga miljö, sägs 

ge sig iväg för att leta efter föda under ledning 

av en gammal gethona; hon leder dem längs 

en noga utvald väg där alla getens behov av 

varierad föda kan tillfredsställas. 

Det som bidragit till människosläktets varierade 

kost är driften att utforska världen och 

en välutvecklad förmåga att vidarebefordra 

kunskaper. Under årtusendenas gång, och formade 

efter olika geografi ska förhållanden, har 

vi ständigt varit tvungna att anpassa oss till 

förändringar i bosättningar och ekonomiska 

förhållanden, ömsom varit inriktade på ett 

speciellt födoämne, ömsom på många olika 

födoämnen. Och våra livsformer, inklusive 

många av våra myter, kollektiva riter och 

också våra språk, har förändrats med vår 

forts nästa sida

föda. Nödvändigheten, nyfi kenheten och våra 

kulturella traditioner påverkar vårt val av föda 

mer än vad instinkterna gör, och våra matvanor 

förankrar oss på ett särskilt sätt både som 

kollektiv och som individer i en viss miljö. En 

gång betydde ordet kött detsamma som mat 

i allmänhet och syftade i första hand på fl äsk 

som ansågs som basfödan. Under andra tider 

har brödet utgjort basmaten, ”vårt dagliga 

bröd”. Jakten och samlandet som de två primära 

försörjningssätten fortsätter att ömsom 

löpa samman och ömsom skiljas åt. 

Kött, makt och smärta 

Kött har en helt annan karaktär än vegetabilier, 

en slags intensitet, kraften i muskulösa djur infångade 

under jaktens hetta. Ordet ”märgfull” 

(eng. meaty) betecknar något koncentrerat, en 

essens utan överfl ödig utfyllnad. 

De fl esta samlarjägarfolk blir upphetsade 

på ett speciellt sätt när det kommer 

kött till lägret därför att, som de själva 

villigt erkänner, ”det smakar gott”. 

Men kanske ligger skälet djupare än så, 

kanske har det att göra med att kött en 

gång i tiden ansågs besitta livsande, till 

skillnad från växter. 

Symptomatiskt nog skiljer sig ritualerna 

kring chimpansernas sällsynta köttmåltider 

helt från deras vanliga måltidsritualer. 

En observatör vid Gombe 

Stream-reservatet såg en gång en grupp 

chimpanser ägna en hel dag åt att fördela 

och äta upp en död apbaby, som 

inte kunde ha vägt mer än ca ett kilo. 

Denna till synes oproportionerligt stora 

uppmärksamhet gentemot kött är vanlig 

bland våra apkusiner. (Leakey & Lewin: 

People of the Lake: Man, His Origins, 

Nature and Future, sid 199) 

Det har spekulerats mycket kring sambanden 

mellan köttätande, redskapsanvändning, jaktskicklighet, 

ökad hjärnstorlek och intelligens. 

Naturligtvis var utvecklingen av nya förmågor 

för att klara av nya överlevnadsbetingelser av 

stor betydelse i mänsklighetens evolution. 

Fruktträd är stationära, medan stora djur måste 

överlistas med hjälp av strategiskt tänkande 

för att kompensera avsaknaden av dessa djurs 

kraftiga muskler, tänder och klor. 

Elaine Morgan betonar i sin bok, Kvinnans 

nedkomst, att teorier om och beskrivningar 

av ”jägarsamhället” i första hand åsyftar 

det maskulina könet. Om frukter ger feminina 

associationer (lustgård, gudinna, kärlek, 

modern som livskälla) så ger kött maskulina 

assocationer, i synnerhet rött kött (”riktiga 

karlar äter inte kaninfoder”). Prototypen för 

maskulin muskelkraft är den proteinstinne 

muskelknutten. 

I jägarsamlarsamhällen ägnar sig männen åt 

jakt, medan kvinnorna koncentrerar sig på 

samlandet som gör det möjligt för dem att 

ta med barnen. Småbarn var naturligtvis ett 

hinder under jaktexpeditionerna, och de skulle 

också kunna skadas, vilket kom i konfl ikt med 

det faktum att människobarnet, med sitt långa 

beroende av sina vårdare, var en betydelsefull 

framtidsinvestering. 

Hos våra närmaste släktingar bland däggdjuren, 

chimpanserna, är jakten också i huvudsak 

en manlig syssla, även om det händer att honor 

ansluter sig till en jaktexpedition. Alltsedan 

de paleolitiska grottmålningarnas dagar, då en 

behornad gud härskade över jakten, och fram 

till vår tids fågeljakter på de skotska hedarna, 

är det huvudsakligen män vi ser, män med 

käppar, spjut, pilbågar eller gevär. Bland 

Mbutipygméerna i Ituriskogen 

… tillverkar den omtänksamme fadern 

en liten pilbåge och pilar av ett mjukt 

träslag med trubbiga spetsar till sin son. 

Han ger honom kanske också ett litet 

jaktnät. Modern glädjer sig själv och 

sin dotter med att väva henne en pytteliten 

bärkasse. (Turnbull, The Forest 

People, sid 114) 

”Om frukter ger feminina 

associationer (lustgård, 

gudinna, kärlek), så ger kött 

maskulina assocationer, i 

synnerhet rött kött. Prototypen 

för maskulin muskelkraft 

är den proteinstinne 

muskelknutten.” 

Det fi nns också ett starkt samband mellan jakt 

och det andra traditionellt manliga reviret, 

krigföring. Det råder stora likheter i kravet 

på fysisk tapperhet och muskelstyrka, bruket 

av vapen, gemensamma expeditioner, samordnade 

och disciplinerade företag, spänningen 

i risktagandet och i törsten på blod. Jakt betraktas 

ofta som en övning inför kriget. Att 

sträva mot ett bestämt mål, som tycks ha en 

alldeles särskild plats i det maskulina psyket, 

är något som uppövats under lång tid, t ex i 

samband med jakten. 

Kött ger hjälten näring, något att sätta tänderna 

i. Varje gång Iliadens hjältar och krigare 

äter är det stekt kött de glufsar i sig. När 

exempelvis Patroklos på Akilles order sätter 

fram mat till Odysseus och Aias, är det ”en 

rygg av en bock och en av en gumse samt en 

svinrygg, saftig och fet.” som Akilles sedan 

klyver, skär i bitar och spetsar på stekspetten 

(Homeros: Iliaden, sång IX, sid 153, övers. 

Tord Baeckström). 

Någon gång nämns bröd och en enda gång (i 

elfte sången) livas den gamle Nestor och den 

sårade Machaon upp av en grönsakssoppa, 

men i övrigt är det kött och köttätande som 

gäller. Vid ett tillfälle sporrar Agamemnon 

sina män med orden: 

Vad blev det av vårt skryt om att vi skulle 

vara de bästa, 

alla de stora orden som sades den gången 

på Lemnos 

när vi höll kalas på kött av rakhornad 

boskap 

och hällde i oss vin ur bålar fyllda till 

randen? (Ibid. Sång VIII, sid 139) 

Tapperhet och skryt om tapperhet hör samman 

med aptit både på hjältedåd och på kött. 

Athenaios, grekisk författare på 200-talet e 

Kr, hävdar i sin bok Deipnosophistae (”Det 

vittra middagssällskapet”), att skälet till att 

Homeros hjältar endast äter kött är att rensning 

och tillagning av fi sk var en komplicerad 

och huvudsakligen kvinnlig syssla, som inte 

passade sig för hjältar. Hjältedåd som utfördes 

i striden om Troja skildras ofta i metaforer 

hämtade från jakten: 

Liksom ett lejon gick han, ett lejon som 

lämnar en gårdsplan, 

trött på att utmana männen och hundarna, 

vilka har vakat 

natten igenom och inte vill låta besten ta 

för sig av deras välfödda boskap. Lejonet 

har gått till anfall, 

hungrande efter köttmål, men utan att 

lyckas ...(Homeros: Iliaden, sång XVII, 

sid 324) 

Massimo Montari påpekar i sin bok The Culture 

of Food att det i första hand är kampvilja, 

jägarinstinkt och konsumtion av heroiska 

mängder kött, som man betonar i karaktärsbeskrivningarna 

av de nordliga stammar, vilka 

kom att dominera Europa efter det romerska 

rikets fall. Germanernas motsvarighet till 

grekernas Elysium och kelternas Avalon visar 

hur högt dessa aktiviteter värderades bland 

de germanska folken. I festsalen för dem som 

fallit i strid, Valhall, inväntar de döda hjältarna 

den dag då de skall förena sig med gudarna i 

striden mot de onda krafterna vid Ragnarök, 

då gudarnas tid är ute. De tillbringar sina dagar 

med att kämpa mot varandra för att sedan 

tillsammans kalasa på galten Särimner, som 

varje dag slaktas och äts upp, men varje 

morgon föds på nytt. Det verkar som om den 

hjältemodiga striden har ett egenvärde i detta 

samhälle och representerar ett uppdrag som 

aldrig kan fullbordas, samtidigt som där heller 

inte fi nns någon föreställning om återkomst 

vare sig till en fridfull jordisk eller till en 

himmelsk lustgård. 

Muskelkraft och hjältemod i krig förknippas 

fortfarande med aptit på kött. När jag för några 

år sedan höll på att skriva just detta avsnitt, 

släppte de bosniska serberna en grupp FNsoldater 

som tagits som gisslan. Det media 

tycktes anse vara den viktigaste informationen 

om denna händelse var att FN-soldaterna 

välkomnades som återvändande hjältar med 

en frukost huvudsakligen bestående av kött 

(köttsoppa, kalvstek, lammstek och stekt 

potatis). 

Vegetarianism 

Att enbart leva på vegetarisk föda blev möjligt 

först sedan jordbruket utvecklats och med det 

fjärmandet från vår ”djuriska natur”, som bara 

orefl ekterat tar för sig. Men är vegetarianism 

en nostalgisk återgång till en oskuldsfull mytisk 

tidsålder eller ett steg framåt mot en ny 

medvetenhet? 

forts nästa sida 

13

forts fr föreg sida: SÄG MIG VAD... 

Olusten inför att döda för att äta är lika gammal 

som mänskligheten själv, men vi kan 

också konstatera att det är intimt förknippat 

med utvecklingen av en rituell och social sammanhållning. 

”Jag skulle vilja säga”, skriver 

Rafael Lopez Pedraza, 

”... att dödandet av djur med vapen, 

religiösa ritualer och mytiskt tänkande 

tillsammans bildar ett grundläggande 

och konfliktskapande komplex inom 

människan.” (LopezPedraza, Hermes 

and His Children, sid 51) 

Å andra sidan: så snart det blev möjligt 

att livnära sig på vegetabilier och slakten 

inte längre var identisk med akuta överlevnadsbehov, 

skapades förutsättningar för en 

medkänsla med djurets lidande, som var av 

ett helt annat slag än rädslan för att det slaktade 

djuret skulle hämnas. Det fanns greker 

och romare som upplevde denna medkänsla 

intensivt. Ovidius skriver i The Doctrines of 

Pythagoras: 

Den som kan skära halsen av sin kalv, 

höra den skrika och ändå förbli 

oberörd, 

den som har hjärta att döda sin killing 

trots att den skriker som ett spädbarn, 

eller äta upp fågeln 

som han vårdat och fött upp! 

Varför kallas inte han för mördare? 

I dessa rader framhävs sambandet mellan 

våld mot djur och våld mot människor, vilket 

speglar en tendens att se köttätande som 

förenat med ett generellt aggressivt och krigiskt 

beteende. Vi har tidigare konstaterat att 

jakt och krig är nära förbundna med varandra. 

Vegetarianism förknippas däremot ofta med 

ett fredligt sinnelag. 

Att inte äta kött har dessutom alltid betraktats 

som ett sätt att ytterligare fjärma sig från 

djuren och de djuriska instinkterna. Inget 

födoämne har utlöst så många förbud och 

försiktighetsåtgärder i det goda uppförandets 

namn som kött. Att ta upp ett fl ottigt köttben 

och slita av stycken med tänderna har länge i 

nedsättande bemärkelse betraktats som ”djuriskt 

beteende”, och där det en gång i tiden 

uppskattades om man i allas åsyn trancherade 

ett helt djur på eller invid middagsbordet, så 

görs detta i västvärlden numer oftast utom 

synhåll i de bakre regionerna. I Kina och Japan 

förvisades detta barbariska hantverk till 

köket långt tidigare, tillsammans med den 

potentiellt farliga kniven, och ersattes av det 

förfi nade ätandet med pinnar. (Utvecklingen 

av bordsskicket beskrivs på ett fascinerande 

sätt i detalj av Norbert Elias i hans klassiska 

verk Sedernas historia, del I.) 

Det fi nns en föreställning om att fjärmandet 

från den animaliska naturen innebär ett 

motsvarande stort närmande till den andliga 

sfären, och alltsedan Pythagoras tid (500-tal 

f Kr) har den uppfattningen utgjort ett viktigt 

inslag i en vegetarisk livsstil. Neoplatonisten 

Porphyrios (234-305 e Kr) hävdade att kött 

var olämpligt som föda för en fi losof; kanske 

14 

vore det ännu mera idealiskt om fi losofen inte 

behöva äta överhuvudtaget, något som vissa 

helgon gör anspråk på att ha klarat. 

Att avstå från kött har ofta varit ett led i ett 

andligt engagemang, förbundet med avhållsamhet 

också från andra köttsliga behov, som 

sexualitet, och således inneburit en form av 

asketism. Ur det perspektivet tillfredsställer 

kött mer grundläggande, jordbundna behov 

hos människan. Inom kristendomen har förbuden 

mot att äta kött vissa föreskrivna dagar 

alltid haft självförnekelse eller straff som 

bakomliggande syften, snarare än omsorg om 

djurens välfärd. 

Frågan är emellertid hur långt från djuriskt 

beteende vi kan komma med tanke på att vi 

faktiskt är djur och inte okropplisga andar. 

Lopez-Pedraza hävdar att vegetarianer 

… lever i en illusion om sin egen oskuld och 

renhet, är rigida, har en känsla av överlägsenhet, 

projicerar skuld på köttätare och saknar 

medvetenhet om den grymhet och destruktivitet 

som kan fi nnas inom dem själva. (LopezPedraza, 

Hermes and His Children, sid 22 f) 

Den hätskhet som militanta veganer och djurens 

vänner ibland visar prov på avslöjar deras 

aggressiva skugga. Grymhet och destruktivitet 

”Grymhet och destruktivitet 

fi nns inom alla människor, 

och det är lika bra att en gång 

för alla acceptera det så att 

vi kan slippa dessa utdragna, 

förbittrande och komplicerande 

skuggprojektioner.” 

fi nns inom alla människor, och det är lika bra 

att en gång för alla acceptera det så att vi 

kan slippa dessa utdragna, förbittrande och 

komplicerande skuggprojektioner. Om vi 

skulle följa vegetarianismens moral till sin 

yttersta konsekvens måste vi inse det faktum 

att också mejeriprodukter förutsätter för tidiga 

och smärtsamma separationer mellan kalvar 

och deras mödrar, och slakt på ungtjurar. Det 

är inte heller bara till mat som djurprodukter 

används i vårt dagliga liv. Mänsklighetens utveckling 

är oupplösligt förbunden med såväl 

bruk som missbruk i stor skala av andra arter, 

antingen genom att deras arbetskraft eller genom 

att deras döda kroppar används, så vare 

sig vi vill eller inte, är vi på ett djupgående 

sätt involverade i denna verksamhet och står i 

tacksamhetsskuld till den. Som art befi nner vi 

oss fjärran den reella möjligheten att välja bort 

vårt omfattande beroende av djuren. 

Vegetarianer måste granska sin egen brist på 

konsekvens och sitt hyckleri om de inte vill 

leva i en illusion om sin egen överlägsenhet. 

I det buddhistiska Tibet, där det alltid varit 

ont om grönsaker och köttätande därför är 

en absolut livsnödvändighet, tilläts de, som 

avgivit löften att inte döda, att äta kött om 

de inte själva dödade djuret. De slaktare, 

som man härigenom blev beroende av, var 

vanligtvis muslimer och det blev de som fi ck 

bära skulden, på samma sätt som judarna i 

den kristna kulturen fi ck bära skulden för 

ockerverksamheten. 

Det är en samvetsfråga hur vi förhåller oss till 

slakt på djur, men vi gör nog klokt i att inse 

det oundvikliga i liv och död, överlevnad och 

destruktion. På grund av att köttätandet varit 

oupplösligt förenat med mänsklig kulturutveckling 

har vegetarianism alltid mött ogillande 

från det köttätande etablissemanget. 

Att vägra äta kött var i det klassiska Grekland 

detsamma som att 

… inte bara bete sig avvikande, utan 

också att vägra utföra den civila religionens 

viktigaste handling, (det vill säga, 

att offra), ty dessa två ting var oskiljaktigt 

förenade, eftersom det absoluta kriteriet 

på godkänt kött var att det kom från djur 

som slaktats rituellt i närvaro av gudar 

och människor. (Detienne: ”Culinary 

Practices and the Spirit of Sacrifi ce”, 

i Detienne & Vernant: The Cuisine of 

Sacrifi ce Among the Greeks, sid 6) 

Genom att välja bort denna handling intog 

pythagoréer och orfi ker en social och religiös 

ståndpunkt som isolerade dem i samhället. I 

Rom blev Seneca och Ovidius, vilka båda 

förordade en köttfri kost, förföljda för sina 

okonventionella åsikter. (Se Spencer: The 

Heretics Feast, sid 96) 

Vegetarianer ansågs längre fram i historien 

som suspekta element och potentiella kättare 

(manikéer eller katharer) av den kristna kyrkan. 

Vegetarianismen väcker än idag starka 

känslor i vår köttätande kultur, också i England 

där den enligt en rapport är så utbredd att 

fyrtio procent av skolbarnen är vegetarianer. 

För att försvara sina ekonomiska intressen 

tvingas kött och mejeriindustrin till motattack. 

I början av 1990-talet rapporterade 

en engelsk tidning att jordbruksministern 

defi nierat vegetarisk kost som ”extrem och 

onaturlig” och att Meat and Livestock Commission 

hävdat att ”Vegetarian Society är 

en fara för demokratin.” (The Independent, 

London, 14 juli, 1992) 

För att förstå den växande veganrörelsen måste 

vi se den mot bakgrund av våra gigantiska 

ekologiska problem och det relativa slöseri 

som boskapsaveln innebär i jämförelse med 

odling som ”bara” tillgodoser vårt näringsbehov. 

Dessutom har i det fördolda livskvalitén 

för en stor del av köttdjuren försämrats, i vissa 

fall i skrämmande utsträckning, och såvitt 

jag förstår har också omständigheterna kring 

slakten av djuren blivit alltmer fruktansvärda. 

Dagens snabbköpsdiskar, med sina lättillgängliga 

köttförpackningar, bidrar till att fjärma 

köttkonsumenten från dessa förhållanden. 

Även om vissa vegetarianer förenklar situationen 

och sambanden, så måste vi erkänna att 

forts nästa sid

forts fr sid 14: SÄG MIG VAD ... 

bl.a. veganrörelsen bidragit till att återskapa 

en allmän medvetenhet om den grundläggande 

konfl ikt som köttätande för med sig. Att återfå 

känslan för det lidande djuret innebär tveklöst 

också en möjlighet att återfå kontakten med, 

och respekten för, vår egen misshandlade 

miljö och vår egen instinktiva natur. 

Den franska 1800tals gastronomen Brillat 

Savarin deklararerade: 

Säg mig vad du äter och jag skall säga 

dig vad du är. (Savarin: Physiologie du 

Gout, sid 5) 

Vi kan jämföra detta påstående med mottot 

för detta kapitel, I Chings råd att ge akt på 

hur vi skaffar oss näring och vad vi stoppar 

i munnen, ett råd som vidareutvecklas av 

Richard Wilhelm: 

Om man vill lära känna en människa 

behöver man bara se på vem hon vårdar 

och vilka sidor av sitt eget väsen 

hon odlar och ger näring. (I Ching, 

Förändringarnas bok, sid 11, bearbetn. 

av Christina Tranmarks övers) 

I viss mån sammanfaller den vetenskapliga 

dietläran (som ständigt revideras) med kollektiva 

och personliga projektioner på olika 

födoämnen: fi sk är bra för hjärnan, kött gör en 

maskulin eller aggressiv, ostron fungerar som 

afrodisiaka, ”inget socker, tack, jag är söt nog 

ändå”. Det vi äter kan förknippas med vilka 

gudar vi tjänar. Vem är det vi ger näring åt 

när vi när ”oss själva”? 

Med utgångspunkt i en klassifi cering, som utvecklats 

av antropologen Mary Douglas, har 

Gerald och Valerie Mars undersökt sambandet 

mellan matvanor och mentalitet: individualister 

framhäver sin eklekticism, de hierarkiskt 

orienterade sitt beroende av traditionen, jämlikhetsförespråkarna 

tar avstånd från ondskan 

i världen genom demonstrativ vegetarianism, 

fatalisterna äter allt som kommer i deras väg. 

(Se Mars & Mars: ”Two Contrasting Dining 

Styles”, i Food, Culture and History, vol 1) 

Vare sig vi ger näring åt vår individualitet, 

eller våra traditionella värderingar, eller vårt 

etiska samvete, eller vår nonchalans, så säger 

våra matvanor en hel del om vartåt vi riktar 

vår energi. När Buddha praktiserat asketism 

under lång tid, utan att uppnå önskat resultat, 

beslöt han sig för att inte längre enbart ge 

sin ande näring, utan också sin kropp, och 

tog emot lite mjölk med ris i, som en kvinna 

erbjöd honom. Genom att han gjorde det, och 

inte längre levde enbart av ande, fi ck han inte 

bara näring av Moder Jord utan gav också 

henne näring tillbaka. Först då blev han en 

upplyst; han övergav sin ensidiga strävan 

och upptäckte den gyllene medelvägen och 

betygade både himmel och jord, ande och 

kropp, sin vördnad. 

Eve Jackson 

Sv övers: Eva Björkander Mannheimer 

Sv redigering: Håkan Raihle 

NOVEMBERROS 

på Vintervägen 

En sen dag i november, en gråmulen dag på Vintervägen, 

berördes vi starkt av skönheten hos den ros som lyste upp 

i rabatten bredvid stora ingången. Kanske hade vi inte ens 

lagt märke till den om den blommat under sommaren, men 

nu fyllde den oss med glädje inför det oväntade. 

Det är en ros utsprungen 

av Jesse rot och stam. 

Av fädren ren besjungen, 

den står i tiden fram. 

En blomma skär och blid, 

mitt i den kalla vinter, 

i midnattsmörka tid. 

Psalm 51:1 

15

forts fr sid 3: MELLAN MYT OCH ... 

psykologin fi ck således träda tillbaka till förmån 

för den analytiska. Och efter inte mer än 

några årtionden kom lustigt nog beteckningen 

“analytisk psykologi” att stå också för den 

vetenskapliga delen. Av ett differentierat helt 

– det vill säga ett psykologiskt tänkande differentierat 

i en teoretisk del och en praktisk 

tillämpning – blev en något mer odifferentierad 

hybrid, vilket leder tankarna till en form 

av regression. 

Det här är en av historiens många ironiska 

vändningar, och jag tror den ligger till grund 

för den möjligen skenbara motsättning som 

nämndes inledningsvis, den mellan vetenskap 

och vishetslära. När Jung med vitnande 

knogar vidhöll att hans psykologi byggde på 

empiriska data (nämligen det omedvetnas 

manifestationer i form av drömmar, visioner, 

fantasier, myter och så vidare) och därför var 

att betrakta som en vetenskap, menade han sin 

komplexa psykologi. När von Franz säger att 

Jungs psykologi är en sorts vishetslära, syftar 

hon mer på det som från början kallades för 

“analytisk psykologi”, det vill säga på det som 

vi idag mer allmänt kallar jungiansk analys. 

Vad är det då som skiljer dessa två? När det 

gäller just psykologin tillstöter över huvud 

taget ett stort problem. Föremålet för en 

vetenskaplig psykologi är detsamma som det 

som formulerar teorin – det vill säga psyket 

studerar sig självt. Jung var kanske den förste 

att påpeka denna kniviga situation. Alla 

andra vetenskaper rör sig om något som är 

skilt från det vetenskapande subjektet, men 

psykologens vetenskapande subjekt ligger inbäddat 

i det föremål som forskningen gäller, i 

psyket självt. I samma stund som psykologen 

formulerar en teori agerar han alltså praktiskt i 

det medium han studerar – det ligger i sakens 

natur att skillnaden mellan teori och praktik 

redan från början är mindre tydlig än för andra 

vetenskaper. 

Ingen teori, alltså ingen formulering av 

iakttagna regelbundenheter eller statistiska 

samband går heller att framställa utan 

medverkan av människans meningssökande 

instinkt. Människan söker instinktivt mening 

i allt hon möter, låt vara att det inte är samma 

typ av mening hon söker överallt. Det är ju 

skillnad på mening som innebörden av ett ord, 

till exempel, och på “meningen med livet”, 

men det är samma meningsinstinkt som ligger 

bakom sökandet i ömse fall. När det gäller 

psykologi söker meningsinstinkten efter 

mönster, förklaringsmodeller och allmänna 

förhållanden i människans psykiska liv – och 

den söker samtidigt beskriva sig själv som 

meningsskapande drift. Det blir alltså samma 

situation som ovan – en del av det forskande 

subjektets “verktyg”, meningssökandet, blir 

identiskt med det utforskade objektet. 

I en grundläggande bemärkelse kan man säga 

att psykologin handlar om hur människan i 

olika former skapar mening i livet, men däremot 

kan psykologin aldrig svara på vad som 

är meningen i eller med livet. En vetenskap 

16 

kan i viss mån beskriva världen och livet samt 

ge tänkbara förklaringar till diverse fenomen 

(vem vet var vetenskapens gränser går?), men 

den kan aldrig utsäga något om meningen med 

världens existens eller livet. Den uppgiften 

tillfaller snarare en viss del av meningssökandet 

och meningsskapandet själva – vetenskapen 

kan utforska hur de fungerar, men inte 

förestava vad de producerar. 

I alla tider har formuleringen av “meningen 

med livet” varit mytens uppgift. Och människan 

har alltid haft ett behov av att livet till 

synes har en mening – hon har alltså alltid haft 

behov av en myt. Jung skriver om detta: 

Behovet av mytiska utsagor är tillfredsställt, 

om vi har en åskådning som 

tillräckligt förklarar meningen med 

människans existens i världsalltet … 

Meningslöshet förhindrar livets fullhet 

och betyder därför sjukdom. Mening 

gör däremot mycket, kanske allt, möjligt 

att uthärda. Ingen vetenskap kommer 

någonsin att ersätta myten, och ingen 

myt kommer någonsin att kunna skapas 

av vetenskapen. (Mitt liv, sid 315) 

”Meningslöshet förhindrar 

livets fullhet och betyder 

därför sjukdom. Mening 

gör däremot mycket, kanske 

allt, möjligt att uthärda. 

Ingen vetenskap kommer 

någonsin att ersätta myten, 

och ingen myt kommer 

någonsin att kunna skapas av 

vetenskapen.” 

C G Jung 

Vetenskapen kan inte skapa någon myt och 

inte redogöra för meningen med livet. Och 

eftersom psykologin i Jungs ögon är en äkta 

vetenskap – till och med “vetenskapernas vetenskap”, 

i och med att psykologin försöker 

utforska själva substratet eller subjektet för allt 

vetenskapande: psyket självt – kan alltså psykologin 

inte uttala sig om livets mening och 

aldrig tjäna som en myt. Den kan aldrig skapa 

en meningsfull bild av min plats i världen, det 

vill säga den kan aldrig förse mig med en hel 

världsåskådning. Jung igen: 

Många tycker sig numer ana en världsåskådning 

i den jungianska psykologin. 

Jag kan bara önska att jag vore en av 

dem, för då skulle jag slippa forskandets 

och tvivlets mödor och klart och tydligt 

kunna säga vilken väg som går till paradiset 

… En vetenskap kan aldrig vara en 

världsåskådning, endast ett verktyg med 

vars hjälp en sådan kan byggas. (CW8, 

sid 376f) 

Det här är ett annat sätt att säga att sådana 

storheter som mening, världsåskådning och 

myt ligger bortom vetenskapen, alltså bortom 

gränsen för vad vi tycker oss kunna säga att 

vi vet, bortom gränsen för det kända. Och det 

som ligger bortom det kända kan bara, i den 

mån det över huvud taget träder oss till mötes, 

föresväva oss i symbolisk skepnad. Av det 

skälet kan man säga att den jungianska analysen 

är en situation, ett forum eller en “ort” 

där det i bästa fall skapas existentiell mening. 

Hela behandlingssituationen handlar ju om att 

underlätta för klienten att med det omedvetnas 

hjälp, alltså utifrån drömmar, fantasi, lek eller 

vad det nu rör sig om, komma sin personliga 

myt och sin unikt individuella “livsmening” 

på spåren. Här är det viktiga inte främst hur 

meningsinstinkten opererar, utan vad den 

producerar. 

Självfallet är analyssituationen inte det enda 

forum som erbjuds för dessa stora och svåra 

frågor. Livet självt – och dess slutmål, döden 

– är den stora arenan. Men eftersom vi började 

denna lilla tankegång med en uppspaltning i 

just jungiansk psykologi och jungiansk analys, 

är det hit jag vill komma. När von Franz 

i intervjusituationen, lite on the spur of the 

moment, säger att den jungianska psykologin 

snarast är att se som en “vishetslära”, antar 

jag att hon syftar på en blandning av både den 

jungianska psykologin som just ett verktyg för 

byggandet av en världs- eller livsåskådning 

och på jungiansk analys som en verkstad för 

detta ändamål. Men det blir något av en ohelig 

allians, för det är oerhört viktigt att hålla isär 

dessa saker i tanken. 

Precis som Jung säger i citatet ovan är det 

många som tror att hans vetenskapliga rön 

är detsamma som en livsåskådning, att hans 

teori är ett svar på frågan om livets mening. 

Det leder väldigt fel, för då görs helt hastigt 

och lustigt hypoteser om till fakta – “arketyp” 

hypostaseras till exempel som en verkligt 

existerande visuell bild, “det kollektivt 

omedvetna” som en reservoar av symboler. 

Inget kunde vara mer fel – det rör sig i det 

förra fallet om en ren representationsmöjlighet, 

i det senare om ett gränsbegrepp, i 

bägge fallen om transcendenta företeelser 

vars verklighet vi på intet sätt kan bestämma 

annat än genom deras verkningar. Och då 

befi nner vi oss genast på ett annat plan – i ett 

enskilt psyke där verkningarna manifesteras 

som individuella erfarenheter och bidrar till 

att bilda komplex. 

Den jungianska psykologins begrepp är hypotetiska. 

Ett stort problem är förstås att de syftar 

på det omedvetna – och hur kan man påstå att 

man vet något om något som man inte vet, 

som är omedvetet? Det kan man förstås inte, 

men utifrån verkningarna går det att formulera 

hypoteser om verkningarnas källa. Ett annat 

stort problem är annars att Jung själv många 

gånger uttrycker sig oklart, precis som von 

Franz i den nämnda intervjun. 

Erik Nisser

Ny grundkurs i 

jungiansk psykologi 

DEN JUNGIANSKA 

GRUNDEN 

börjar vårterminen 

2009 

Grundkurserna i jungiansk psykologi skall 

ses som en lägesrapport av ett pågående 

projekt. Mot bakgrund av läget inom den 

jungianska psykologin, som beskrevs i 

artikeln ”C G Jung och den jungianska 

psykologin” (CJP Nyhetsbrev nr 44) må 

vi försöka skilja det tankeogräs, som såtts 

av en del av Jungs efterföljare, från vad 

som förefaller vara fortfarande giltiga förklaringsmodeller 

med jungianska rötter, 

samtidigt som vi vill försöka att stämma 

av dessa mot de tankar och forskningsresultat 

som vi känner till från angränsande 

områden, t.ex. biologi, neurologi, genetik, 

kognitionsforskning och evolutionsteori. 

Vår målsättning är att under grundkursen 

beskriva och diskutera de, enligt vår mening, 

centrala delarna av den jungianska psykologin. 

Vi kommer att försöka vara trogna mot 

Jungs egna formuleringar, så som vi uppfattar 

dem, och i de fall senare års forskning tvingar 

oss att problematisera hans formuleringar och 

kanske t.o.m. avvika från dem, kommer vi att 

redovisa detta. 

Söndagen 25 januari, 2009 

kl 14.00-17.00 

Psykets struktur, topografi och dynamik, psykets 

fysiologiska grundvalar, arketyper, kulturella dominanter, 

komplex och jaget. 

Söndagen 22 februari, 2009 

kl 14.00-17.00 

Det individuella psykets byggstenar: komplex 

och arketyper. 

Söndagen 22 mars, 2009 

kl 14.00-17.00 

Kungen av Första Livshalvan: jag-utveckling, 

jag-svagheter, jag-försvar och jag-funktioner. 

Söndagen 19 april, 2009 

kl 14.00-17.00 

Psykisk energi och symbolbildning, psyket som 

självreglerande system, den transcendenta funktionen, 

Homo religiosus, den meningssökande 

människan. 

Söndagen 24 maj, 2009 

kl 14.00-17.00 

Drömmandet och drömumgänget, drömmandets 

fysiologiska grund, drömmandets funktion, individuationshypotesen. 

Söndagen 6 september, 2009 

kl 14.00-17.00 

Ensamhet i tvåsamheten - om relationer och 

projektioner. 

Söndagen 4 oktober, 2009 

kl 14.00-17.00 

Individuation och livscykeln, personlighetspotential 

och förverkligande, kollektiva livsmönster 

och den individuella utvecklingscykeln. 

Jungiansk litteratur 

till nytta och nöje 

Kom gärna 

och hälsa på 

i vår egen 

internetbokhandel 

www.cjp.se 

CJP Netshop 

S:ta Ursulas väg 27 

722 18 Västerås 

Mind and Body 

l 

GE KROPPEN 

VAD DEN BEHÖVER! 

OCH SJÄLEN LIKASÅ! 

Unna dig massage 

och/eller drömcoaching 

Välj bland 

- avslappningsmassage 

- hel- eller halvkroppsmassage 

- kroppsterapeutisk behandling 

(även TENS) 

- drömcoaching 

För information och tidsbeställning: 

BJÖRN NILSTAM 

Dipl. Massageterapeut (AGI) 

Certifi erad massör 

Drömcoach under utb (IDP) 

Torsgatan 63, Stockholm 

T-stn: S:t Eriksplan 

08 - 653 68 47 eller 070 - 243 0325 

Medlem i 

Vill du annonsera i CJP Nyhetsbrev nr 47? 

(Upplaga 5.000 ex) 

För information 

Ring 08-830 700 eller skicka ett epostmeddelande 

till cjp@cjp.se 

Annonssidan 

ÄR DU 

INTRESSERAD 

AV 

DINA 

DRÖMMAR? 

Drömcoaching i grupp 

eller individuellt 

Nya grupper startar varje termin. 

Även arbetsplatsanknutna grupper 

enligt överenskommelse. 

Föredrag om drömmande och 

drömumgänge 

För information och tidsbeställning: 

Erik Nisser 

Dipl drömcoach IDP 

tel. 08-6431881. 

DC-mottagningen 

Vintervägen 29 Solna. 

SOMMARVECKA PÅ 

VINTERVÄGEN 

20-23 augusti, 2009 

”Att skiljas är att 

dö en smula” 

VÄLKOMMEN 

till en sommarvecka om 

livets alla uppbrott och 

återföreningar! 

För allmän information 

och detaljprogram, se vår hemsida 

www.cjp.se 

Eller meddela din e-postadress till 

sommar09@cjp.se 

så kommer info så småningom 

per e-post. 

17

18 

Richard Wagners operacykel 

NIEBELUNGENS RING 

Ett psykologiskt perspektiv 

av Jean Shinoda Bolen 

I egenskap av psykiater och jungiansk analytiker försöker jag naturligtvis att känna igen psykologiska 

sanningar i olika sammanhang. Det var ifrån den utgångspunkten snarare än musikerns som jag gick och 

lyssnade på Nibelungens Ring av Wagner. Det visade sig vara en fantasieggande berättelse som tog tag i 

mig och mina refl ektioner skrev sig praktiskt taget själv. När det var färdigt publicerades mitt manuskript 

under titeln Maktens ring. 

Jean Shinoda Bolen, M.D. 

och jungiansk analytiker 

är känd för en svensk publik 

genom sina böcker 

Gudinnorna inom oss och 

Gudarna inom oss. 

Wagners fyra operor innehåller karaktärer, situationer 

och en text som bäst kan beskrivas 

som mytisk för att den påverkar de djupaste 

lagren i vårt psyke. Ringcykeln förmedlar 

äkta känslor som speglar våra egna liv och 

konfl ikter. Ringen påverkade mig starkt och 

gav mig nya perspektiv på mig själv och mina 

nära relationer. 

Ringen beskriver ingående den psykologiska 

bakgrunden och förutsättningarna för vissa 

destruktiva, auktoritära mönster. 

Nibelungens Ring är en mångfacetterad och 

fängslande berättelse, som ett drama i fyra delar 

som spänner över tre generationer eller en 

rysk roman med ett myller av karaktärer och 

scenbyten. Det underlättar om man är insatt i 

dramat innan man ser operorna. 

Operaälskare har alltid varit trollbundna av 

Ringen. Musikens och mytens makt berör 

djupa lager av personligheten, som får själen 

att vibrera av liv och mening. Men psykologisk 

förståelse är också nödvändig för att vi 

inte ska gå vilse. 

Wagner ägnade fyra år åt att skriva och 

komponera Nibelungens Ring, 1848-1852. 

Ringen har alltsedan urpremiären fascinerat 

sin publik och vittnar om Wagners förmåga att 

levandegöra universella, arketypiskt präglade 

mänskliga erfarenheter som upprepar sig i ett 

antal grundmotiv. 

Ringen har mer än någon annan opera en hängiven, 

nästan fanatisk anhängarskara. Entusiaster 

kommer från hela världen för att uppleva 

varje komplett uppsättning av Ringen. 

När man satte upp Ringen i San Francisco 

invaderade entusiasterna operahuset. De betedde 

sig mera som rockfans än stadgade operabesökare 

och döptes därför till Ringheads. 

Hela uppståndelsen kallades för ”ringnojan”, 

vilket återigen bekräftar den fascination som 

omgärdar Ringen. 

Under samma period visades Ringen fyra 

kvällar i rad på TV. Dessa föreställningar 

fascinerade TV-publiken i lika hög grad 

som en annan serie, nämligen ”The Power 

of Myth” där Bill Moyer intervjuade Joseph 

Campbell. 

I båda fallen blev mytiskt material, som tidigare 

mest varit förbehållet kännare, tillgängligt 

för en bredare allmänhet. 

Denna nya öppenhet för mytiska sanningar 

har skett parallellt med att människor börjat 

misstro politikernas och mediernas vinklade 

nyheter. Redigerade nyheter presenteras som 

äkta vara men förmedlar i själva verket en förvanskad 

och oäkta bild. Myter, som uttrycker 

en symbolisk sanning och absolut inte utger 

sig för att vara en bokstavlig sanning, fascinerar 

däremot genom sitt symbolspråk, precis 

som drömmar alltid gjort. 

I samband med att mina böcker Gudinnorna 

inom oss och Gudarna inom oss publicerades, 

ombads jag att hålla ett föredrag om gudarna 

och gudinnorna i Ringen. När jag läste librettot 

och såg föreställningarna mötte jag de kända 

arketyperna från den grekika mytologin, fast 

med germanska namn och med mera människonära, 

komplexa personligheter. 

MAKTENS RING 

Jean Shinoda Bolen, 

Hft, 199 sid, med bibliografi och diskografi . Sv 

övers Åke Lundeberg. Jungiansk fackgranskn 

Håkan Raihle. ISBN 91-7075-095-5. Kan beställas 

från CJP, pris 143:- 

Jag påverkades själv starkt av dramat och 

kände ett behov av att uttrycka mina erfarenheter. 

Utan att jag ens haft kontakt med 

någon förläggare tog Nibelungens Ring över 

mitt kreativa skapande, ungefär som en oplanerad 

graviditet. Den bok jag redan höll på att 

skriva fi ck läggas åt sidan. 

På det sättet kom min bok The Ring of Power 

till, och med glädje konstaterar jag att den 

nu kommer att publiceras på svenska av CJP 

inom kort. 

När vi en gång har upphört att leva upp till 

förväntningar som inte stämmer för oss på ett 

djupare plan, och även har frigjort oss från 

våra tvångsmässiga beroenden, kommer vi i 

kontakt med de inre, personliga potentialer 

som Jung ibland kallar för Självet. 

Metaforiskt kan man tänka sig Självet som en 

beskrivande term för den egna erfarenheten av 

”Gud”, ”Gudinna”, ”Tao” eller ”Ande”. 

I den meningen är Självet ena sidan av den 

polaritet som Jesus enligt Matteus ställs inför 

av de skriftlärde då han får frågan om vi 

människor skall tjäna vår Gud eller Kejsaren, 

om vi skall följa vår inre röst eller den yttre 

”nödvändigheten”. Och det kanske förtjänar 

att påminnas om Jesu svar: 

Giv åt Kejsaren det Kejsaren tillhör, och 

åt Gud det Gud tillhör (Matteus 22:21) 

Självet i alla dess olika benämningar och gestalter 

är en källa till visdom, medkänsla och 

mening, som talar om för oss att vi har en plats 

i universum. Men det är upp till oss själva att 

refl ektera över hur vi skall balansera det yttre 

mot det inre och göra vad vi kan för att leva 

uppriktigt enligt vår egen sanning. 

Jean Shinoda Bolen 

Sv övers Åke Lundeberg 

Red: Håkan Raihle

FÖRENINGEN FÖR 

DRÖMPSYKOLOGI 

Drömcoaching-grupper 

Ny drömcoachinggrupp kommer att starta vårterminen 

2009 och kommer att träffas torsdagar 5/2, 19/2, 5/3, 

19/3, 2/4, 16/4 och 7/5, kl 18.00-21.00 på Vintervägen 

29, Solna. Bindande anmälan senast 15/1 till 08-830 

700 eller dcg14-09@cjp.se. Avgift: 2450/2100. 

Onsdagsklubben 

Onsdagsklubben är öppen för alla intresserade och 

träffas den första onsdagen i varje månad, kl 19, med 

start i februari. Temat för vårens träffar är ”Kulturen 

och arketyperna”. Vårterminens träffar äger rum 

den 4/2, 4/3, 1/4, 6/5 och med avslutning den 3/6. 

Förhandsanmälan kan göras till 08-830700 eller till 

onsdag@cjp.se. Ingen avgift för medlemmar, övriga 

50 kr/gång. 

Kurser och utbildningar 

Under vårterminen startar grundkursen i jungiansk 

psykologi ”Den jungianska grunden” som tidigare 

aviserats (se sid 21 för en närmare presentation) 

Öppna fristående seminarier 

under vårterminen 2009 

Vårterminens fristående seminarier, öppna för alla 

intresserade, presenteras på sidorna 20-21. 

Forskningsprojekt 65+ 

Drömforskningsprojektet 65+, drömarbete med 

personer över 65 år, individuellt och i grupp, har 

genomförts under 2008, och vi tackar alla deltagande 

drömmare och drömcoacher. Utvärderingen, som 

leds av fi l dr Barbro Wadensten, Uppsala universitet, 

kommer att pågå under 2009. 

Medlemskap i 

FDP Föreningen för Drömpsykologi 

Att vara medlem i FDP Föreningen för Drömpsykologi 

kostar 250:-/kalenderår. Med lems av gif ten för 2009 

insättes på postgiro 421204-9. Ange ”Medlem 2009” 

på talongen. Ange även din e-postadress för löpande 

kursoch föreningsinformation. 

Föreningsstämma 2008 

Årets föreningsstämma hölls den 1 maj, 2008, på 

Vintervägen 29, Solna. Medlemmar som önskar 

protokoll från denna kan kontakta FDP per telefon 

08-823812 eller arsstamma@cjp.se. 

Föreningsstämma 2009 

Föreningsstämman 2009 kommer traditionsenligt att 

hållas den 1 maj kl 15.00 på Vintervägen 29, Solna. 

Anmälan om deltagande i stämman kan göras till 08- 

830700 eller foreningsstamma@cjp.se, dock senast den 

15/4, 2009. På stämman förekommer de stadgeenliga 

punkterna på dagordningen. Ytterligare punkter på 

dagordningen anmäles av stämmodeltagaren samtidigt 

med anmälan om deltagande i stämman. 

Individuell drömcoaching 

Vintervägens DC-mottagning 

(ring för tidbokning) 

Furtenback, Hillevi (dipl DC) 070-533 62 16 

Isaksson, Helena (dipl DC) 070-922 35 46 

Nisser, Erik (dipl DC) 08-643 18 81 

Norgren, Birgitta (dipl DC) 070-458 22 08 

Stenberg, Maria (dipl DC) 070-954 70 78 

SVENSKA 

C G JUNG STIFTELSENS VÄNNER 

GÖTEBORG 

VÅRTERMINEN 2008 

Lokal där inget annat anges: Haga Församlingshem, 

Haga Östergata 30, hörnet Sprängkullsgatan, mitt emot 

Hagakyrkan. Avgift där inget annat anges: 100 kr för 

medlemmar – övriga150 kr. 

Torsdag 22 jan kl 18-20 

Ett seminarium med Jan Bärmark, professor i 

vetenskapsteori vid Göteborgs universitet om 

svårigheterna att tolka och förstå andra kulturer, konst 

och humor. 

Lördag 14 febr kl 14-18 

Samhället och den mänskliga existensen – möte 

med Bengt Nerman 

Ingela Romare, filmregissör och jungiansk analytiker 

(IAAP) visar sina nya filmer med poeten 

och samhällsdebattören Bengt Nerman. Samtal 

om människovärdet, den skapande processen, 

djuppsykologin och massmediernas roll i samhället. 

Torsdag 12 mars kl 18-21 

Årsmöte och Medlemskväll 

Efter sedvanliga årsmötesförhandlingar och lätt 

förtäring öppnar vi för rundabordssamtal om meningen 

med föreningen, om behov nu och vad vi vill framåt. 

Torsdag 2 april kl 18-20 

Vilken typ är du? 

En kväll om psykologiska typer enligt Jung och MBTI 

(Myers-Briggs Type Indicator) där vi utforskar vår egen 

typ och dess möjligheter. Kalju Plank, leg psykolog, 

MBA , seniorkonsult i eget företag sedan 1982 är vår 

guide denna kväll. 

Lördag 25 april kl 14-17 

Yttre och inre verklighet 

Ett seminarium med Erich Franzke, tidigare överläkare 

på S:t Sigfrids Sjukhus i Växjö och initiativtagare till 

de välkända Växjöseminarierna, en inspirationskälla 

i sökandet efter kreativa behandlingsmetoder som 

symboldrama, psykodrama och arbete kring drömmar, 

sagor och myter. 

20-22 maj, onsd em till fred em 

Skrivarretreat 

på Kuggaviksgården i Åsa, med Ann Westermark, 

skribent och skapare av Författarkortleken och Skrivhjärtat. 

Tyst skrivarretreat med stillhet, närvaro, 

tystnad, meditation och skrivande. God vegetarisk 

mat, inbjudande miljö vid havet. Avgift 2.150 inkl 

helpension. Medlemskap krävs. 

Sommarseminarium 6-9 aug 

PÅ RESA MED JUNG! 

Välkomna till vårt sommarseminarium på Löftadalens 

folkhögskola i Åsa kring temat 

*** 

Samtalsgrupper 

Nya grupper (kring CG Jung Mitt liv och Anthony 

Stevens Jung Om hans liv och verk) kan starta om 

det fi nns underlag. Se vidare föreningens vårprogram 

2009 och hemsidan www.jungstiftelsen.se. 

Förfrågningar till Berit Rexmo, 031-525 525, 

berit.rexmo@bredband.net 

Drömgrupper 

Nya grupper startar när 6-7 personer anmält intresse. 

Kontaktperson Peter Jungen, tel 031-45 62 44. 

Svenska C G Jung Stiftelsens Vänner 

Göteborg 

Kontaktperson: Berit Rexmo, 

Majtorpsgatan 19, 422 56 Hisings Backa. 

Tel 031-525 525. 

E-post berit.rexmo@bredband.net 

www.jungstiftelsen.se 

VÅRTTERMINEN 2009 

30 - 31 januari 2009 

Mod att leva, mod att dö 

Ett seminarium med broder Bernard Durel och Ingela 

Romare, jungiansk analytiker. Frågorna kring döden 

berör oss alla, förr eller senare. Men de är inte lätta att 

tala om. I det här seminariet vill vi försöka närma oss 

vårt förhållningssätt till såväl liv som död. Vad är det 

som kan hjälpa oss att verkligen leva medan vi lever 

och att dö, när den dagen är inne? 

Fredag 30 januari 2009 kl. 18.30- 21.00: Visning av 

Ingela Romares fi lm ”Mod att leva”. 

Lördag 31 januari 2009 kl. 11.00- 17.30: Samtal och 

diskussion samt visning av kortare fi lminslag. 

Plats: Seminariet äger rum hos Ingela Romare, Ö. 

Rönneholmsvägen 4, Malmö. Avgift: 400 kr (medl) 

resp 500 kronor. Sopplunch ingår. 

Anmälan till Ingela Romare tel 040-23 34 48 och 

först därefter (i mån av plats) insättning av summan 

på CG Jungföreningens i Skåne pg 442 07 35-5. Obs! 

Begränsat deltagarantal. 

INFÖR VÅRTTERMINEN 2009 

Vid ett extrainsatt årsmöte i slutet av augusti fi ck 

Jungföreningen i Skåne en ny styrelse. 

Detta innebär att, efter en tid av ovisshet inför föreningens 

framtid, har beslutet utkristalliserat sig att CG 

Jungföreningen i Skåne lever vidare! 

Den nya styrelsen består av fem ordinarie ledamöter 

och tre suppleanter. Välkommen in på hemsidan, där 

du hittar namn och kontaktuppgifter. 

Den nya styrelsen kommer att utgå från förtroendet att 

fortsätta föreningens verksamhet. Det fi nns också en 

tydlig ansats att söka nya vägar att utveckla formerna 

för dagens, och kanske morgondagens, Jungförening. 

Den nya styrelsen har hittills mötts vid några inledande 

sammanträden, och funnit många gemensamma 

intressen och rika erfarenheter av den jungianska 

psykologin. 

Styrelsens förhoppning är att föreningen ska fortsätta 

att vara ett levande forum, som ger möjlighet att 

diskutera och fördjupa kunskapen om Jungs opus, och 

om den samtida analytiska psykologin. 

Vänföreningen fortsätter att vara ett forum där 

människor med gemensamma intressen kan mötas 

både i samtal, upplevelser och social samvaro. 

Nya såväl som gamla medlemmar hälsas varmt välkomna 

med tankar och idéer kring föreningens framtida 

verksamhet. Kontakta oss gärna. En förening utgörs 

av de människor som deltar i och har intresse för dess 

verksamhet och utveckling! 

Vårens program är i skrivandets stund inte helt 

fastlagt, och därför vill vi hälsa Er varmt välkomna in 

på hemsidan, där Ni senast i mitten av december hittar 

en presentation av vårens program. 

Med hopp om fortsatt intresse och engagemang för 

Jungföreningen önskar vi en fi n fortsättning på hösten 

och den begynnande vintern. 

Styrelsen i Jungföreningen i Skåne 

Maritha Holmlind Paulson, ordförande. 

Vivi Soogrim, sekreterare, 

Camilla Nyberg, kassör, 

Kristofer Schultz, 

Tomas Wikström. 

C G Jung Föreningen 

i Skåne 

Kontaktperson: Maritha Holmlind Paulson 

tel 070-9932401 

E-post marithahp@glocalnet.net 

www.jungstiftelsen.se 

19

20 

I de fall två avgifter anges, gäller den 

lägsta medlemmar i FDP Föreningen för 

Drömpsykologi. 

Alla kurser, seminarier och föreläsningar 

äger rum på Vintervägen 29 i Solna (om 

inte annat anges). Anmälan är alltid 

bindande och görs till CJP, tel/fax 08-830 

700. Inbetalning av kurs av gif ten skall 

vara FDP tillhanda senast en vecka före 

se mi na ri estart. Betalning görs till FDP:s 

postgiro 421204-9 eller bankgiro 5440- 

0833. 

Kaffe/te serveras en halvtimme före seminarie 

start. Ev. måltider med ta ges. 


ONSDAGSKLUBBENS SISTA TERMIN 

KULTUREN OCH ARKETYPERNA 

onsdagar 4/2, 4/3, 1/4, 6/5 och 3/6, kl 19.00-21.00 

Onsdagsklubben träffas den första onsdagen i 

varje månad under terminerna på Vintervägen 

29, Solna. Kaffe och te fi nns från 18.30 och 

programmet börjar kl 19.00. Avgift: Ingen avgift 

för medlemmar i FDP, övriga 50:-/gång. 

Vad menade Jung med en arketyp? Och hur 

står sig Jungs teori om arketyperna i ljuset av 

den moderna forskningen? Hur manifesterar 

sig arketyperna i vår kultur? Är det fortfarande 

relevant att tala om ”det kollektivt omedvetna” 

och vad menar vi då? Vi diskuterar av hjärtans 

lust och blir förhoppningsvis lite klokare på 

kuppen. 

FRISTÅENDE SEMINARIUM 

DRÖMMARNA OCH LIVSCYKELN 

lördag 7 februari, kl 10.15-13.00 

KS219-09 Drömmarna och livscykeln (seminarium 

3 tim). Seminarieledare: Erel Shalit. 

Tid: lördag 7/2 kl 10.15-13.00. Avgift: 850/ 

700. Bindande anmälan senast 20/1 till 08- 

830 700 eller ks219-08@cjp.se 

Drömmarna har alltid fascinerat människan 

och de har uppfattats på många olika sätt genom 

tiderna. Idag är kanske de fl esta överens 

om att de har något att säga oss om vår inre 

och yttre situation och ibland också om vår 

gemensamma, kollektiva situation. I detta seminarium 

utforskar dr Shalit den arketypiska 

grunden för drömmandet och drömmarna 

under livets olika faser. 

Öppna kurser och seminarier 

på Vintervägen 29 

VÅR- OCH HÖSTTERMINEN 2009 


DEN ARKETYPISKA 

ÖVERFÖRINGEN 

lördag 7 februsri, kl 14.00-17.00 

KS220-09 Den arketypiska överföringen 

(seminarium 3 tim). Seminarieledare: Erel 

Shalit. Tid: lördag 7/2 kl 14.00-17.00. Avgift: 

850/700. Bindande anmälan senast 20/1 till 

08-830 700 eller ks220-09@cjp.se 

Rosarium Philosophorum är en fascinerande 

alkemisk text som handlar om motsatsernas 

samspel och deras förening, det alkemisten 

kallade Coniunctio. Det var den texten som 

Jung valde för att illustrera den djupgaaende 

psykiska process som äger rum i en analytisk 

situation, d.v.s. den arketypiskt grundade 

överföringen och motöverföringen. 

Jung menade att både analysand och analytiker 

påverkade och påverkades av den analytiska 

processen. Med utgångspunkt från 

Rosarium och med exempel från sin praktik 

som jungiansk analytiker bjuder dr Shalit på 

en levande illustration till analysens helande 

potential. 


MUSIK FÖR DRÖMMARE 

lördag 7 februari, kl 18.00-21.00 

KS221-09 Musik för drömmare (seminarium 

3 tim). Seminarieledare: Kerstin Oddsdotter. 

Tid: lördag 7/2 kl 18.00-21.00. Avgift: 


08-830 700 eller ks221-09@cjp.se 

Musik är ett av våra konstnärliga uttrycksmedel 

– unikt för människan. Musik är en 

händelse som äger rum under en bestämd 

tid; med en början och ett slut, för att sedan 

inte fi nnas mer. 

Musik har en social karaktär och kan användas 

för att utveckla en gruppgemenskap, men 

musiken kan även vara ett språk där var och 

en kan berätta något för de andra, något som 

inga ord kan säga. 

Under seminariet prövar i allehanda instrument 

och skapar vår egen musik, våra egna 

ljud i stunden. Detta genom att lyssna inåt och 

utåt, till oss själva och till varandra. 

Vi prövar olika spelsätt där alla kan vara med 

på sina villkor. 

Genom att använda musikens språk på detta 

sätt kan vi fånga och uttrycka olika upplevelser, 

olika känslor och aningar, som vi annars 

kanske inte kan sätta ord på. 


VÄRLDEN OCH VI I 

Nygamla tankar kring den jungianska 

typologin 

söndag 15 mars, kl 11.00-16.00 

KS246-09 Världen och vi I - Nygamla tankar 

kring den jungianska typologin. Seminarieledare: 

Håkan Raihle. Tid: söndag 15/3 

kl 11.00-16.00. Avgift: 959/800. Bindande 

anmälan senast 15/2 till 08-830 700 eller 

ks246-09@cjp.se 

För många har tyvärr den jungianska typologin 

kommit att bli lika med MBTI, d.v.s. 

Myers-Briggs Type Indicator. Men i vissa 

väsentliga hänseenden avviker Myers-Briggs 

modell från Jungs egna tankar kring den typologiska 

modellen. I seminariet försöker vi 

klarlägga skillnaderna och diskuterar hur vi 

kan ha nytta av typologin. Det kommer att 

finnas tillfälle för seminariedeltagarna att 

undersöka sina egna typologiska preferenser, 

det vi i dag kallar för preferensprofi len, och 

diskutera med utgångspunkt från dessa. 

HÖSTTERMINEN 2009 


VÄRLDEN OCH VI II 

Om meningssökande och meningsskapande 

söndag 20 september, kl 11.00-16.00 

KS247-09 Världen och vi II - Om meningssökande 

och meningsskapande. Seminarieledare: 



anmälan senast den 1/9 till 08-830 700 eller 

KS247-09@cjp.se 

Meningsbehovet är ett av de mest centrala för 

människan. Det torde vara såväl genetiskt betingat 

som allmänmänskligt och därmed kan 

vi tala om en meningsarketyp. Förutom att 

diskutera arketypbegreppet i den jungianska 

psykologin kommer vi också under seminariet 

att diskutera meningsarketypens olika manifestationer 

i vår individuella tillvaro och dess 

roll i individuationsprocessen 

Du kan få fortlöpande kursoch 

föreningsinformation med ändringar och tillägg 

till seminarieprogrammet 

om du skickar ett e-post meddelande till 

kursinfo@cjp.se


EN KLUNK UR GRAALEN 

Om den inre källan 

söndag 11 oktober, kl 14.00-17.00 

KS249-09 En klunk ur Graalen - Om den inre 

källan (seminarium 3 tim). Seminarieledare: 

Erik Nisser. Tid: söndag 11/10 kl 14.00-17.00. 

Avgift: 750/600. Bindande anmälan senast 25/ 

9 till 08-830 700 eller KS249-09@cjp.se 

Vid sidan om Bibelns berättelser kom Graalslegenden 

att fungera som medeltidens bärande 

myt. Man kan se den som ett komplement, 

självständigt framsprunget ur den europeiska 

myllan, till den mer orientaliska, judisk-kristna 

myten. Under seminariet frågar vi oss hur 

berättelsen om Graal kompenserar och fyller 

ut det kristna budskapet och vilken näring vi 

kan hämta ur legenden än idag. 


DRÖMTOLKNINGENS ABC 

söndag 25 oktober, kl 11.00-16.00 

KS248-09 Drömtolkningens ABC. Seminarieledare: 



anmälan senast 27/9 till 08-830700 eller 

KS248-09@cjp.se 

Under seminariet diskuterar vi vårt drömmande 

och vilka funktioner det har för vårt 

välbefi nnande och vår utveckling samt hur 

vi kan gå tillväga för att vårt drömumgänge 

skall bli meningsfullt och våra drömmar 

förståeliga. 

DRÖMCOACHING 

I GRUPP 

vårterminen 2009 

Ny grupp startar på Vintervägen 

29, Solna, under ledning av 

Erik Nisser. 

Torsdagar 5/2, 19/2, 5/3, 19/3, 

2/4, 16/4 och 7/5, kl 18.00-21.00. 

Bindande anmälan 

senast 15/1 till 08-830 700 eller 

dcg14-09@cjp.se. 

Avgift: 2450/2100. 

Öppna kurser och seminarier 

på Vintervägen 29 

VÅR- OCH HÖSTTERMINEN 2009 

Kurser och studieprogram som 

börjar vårterminen 2009 

GRUNDKURS I JUNGIANSK PSYKOLOGI 

DEN JUNGIANSKA GRUNDEN 

söndagar 25/1, 22/2, 22/3, 19/4, 24/5, 6/9 och 4/10, 

kl 14.00-17.00 

KS244-09 Den jungianska grunden (grundkurs i 

jungiansk psykologi, 7 ggr á 3 tim). Kursledare: 

Erik Nisser och Håkan Raihle. Tider: söndagar 

25/1, 22/2, 22/3, 19/4, 24/5, 6/9 och 4/10, kl 

14.00-17.00. Avgift: 4500/3950. Bindande anmälan 

senast 20/12, 2008 till 08-830 700 eller 


Grundkursen i jungiansk psykologi, ”Den jungianska 

grunden” (KS240-07), börjar vårterminen 

2009 och omfattar 21 tim. Samtliga seminarier 

äger rum på Vintervägen 29, Solna. 

Under seminarieserien behandlas grunderna i den 

jungianska psykologin och speciell vikt kommer 

att läggas vid nyare forskningsrön inom modern 

hjärnforskning, kognitionsvetenskap och evolutionsteori 

samt hur dessa eventuellt kan påverka 

de jungianska förklaringsmodellerna. 


kl 14.00-17.00 


fysiologiska grundvalar, arketyper, kulturella dominanter, 

komplex och jaget. 


kl 14.00-17.00 




kl 14.00-17.00 

Kungen av Första Livshalvan: jag-utveckling, 

jag-svagheter, jag-försvar och jag-funktioner. 


kl 14.00-17.00 




människan. 


kl 14.00-17.00 




kl 14.00-17.00 


projektioner. 


kl 14.00-17.00 


och förverkligande, kollektiva livsmönster 

och den individuella utvecklingscykeln. 

Sommarveckan 2009 

”Att skiljas är att dö en smula” 

SOMMARVECKA PÅ VINTERVÄGEN 

ATT SKILJAS ÄR ATT DÖ EN SMULA 

om separationer och återföreningar 

tor 20/8 – sön 23/8 

Den obevekligt sista sommarveckan på Vintervägen 

29 i Solna går av stapeln den 20-23 

augusti, 2009. Som tema för sommarveckans 

olika seminarier har vi valt ett citat från den 

franske 1800-tals poeten och dramatikern 

Edmond Haraucourt: ”Partir c’est mourir un 

peu” eller på svenska ”Att skiljas är att dö en 

smula”. Detaljprogrammet återkommer vi till, 

men sätt redan nu ett kryss i din almanacka 

för de aktuella dagarna. 

SOMMARVECKA PÅ 

VINTERVÄGEN 

20-23 augusti, 2009 

”Att skiljas är att 

dö en smula” 

VÄLKOMMEN 

till en sommarvecka om 

livets alla uppbrott och 

återföreningar! 

För allmän information 

och detaljprogram, se vår hemsida 

www.cjp.se 

Eller meddela din e-postadress till 

sommar09@cjp.se 

så kommer info så småningom 

per e-post. 

21

22 

Gunilla Blomqvist, leg psykoterapeut 

och kroppspsykoterapeut 

med handledarkompetens samt 

jungiansk analytiker (IAAP). Seminarieledare 

inom området drömpsykologi 

och drömtolkning. 

Brittmari Fellke, som är utbildad 

Montessori-lärare och handledare i 

grundskolan, var en av grundarna av 

Drömgruppsforum och undervisar i 

Ullmans drömgruppsmetod. 

Jan Forslin, professor i Industriell 

arbetsvetenskap vid institutionen för 

Industriell Ekonomi & Organisation, 

KTH. Seminarieledare inom området 

ledarskap, organisationspsykologi 

och omvärldsanalys. 

Ann Fridner är leg psykolog 

och leg psykoterapeut med handledarkompetens. 

Seminarieledare 

inom ämnesområdena drömpsykologi 

och drömtolkning. 

Lotta Geisler, är folkhögskollärare 

vid Lidingö folkhögskola och 

uttryckande konstterapeut. Hon 

utbildar sig f.n inom Bibliodrama 

i Tyskland. I sitt arbete som folkhögskollärare 

utbildar hon bl a 

fritidsledare och diakoner. 

Mariann Hagbarth, leg psykolog 

och leg psykoterapeut med handledarkompetens, 

är seminarieledare 

inom området symboldrama. 

Bo Heffl er, FD, leg psykolog, universitetslektor 

vid Psykologiska institutionen, 

Stockholms universitet 

med utvecklingspsykologi som 

specialitet. Seminarieledare inom 

ämnesområdet utvecklings- och 

personlighetspsykologi. 

Birgitta Härkönen, är f.d. professionell 

dansare, numera verksam 

som dans- och samtalsterapeut 

samt lektor och utbildningsledare 

för dansterapeututbildningen på 

Danshögskolan. 

Mehdi Javadi, överläkare, specialist 

i allmänpsykiatri och kognitiv 

psykoterapeut. Österländsk fi losofi sk 

skolning från barnsben. Instruktör 

med svart bälte i judo. Intresserad 

av allmänna medicinska och etiska 

frågor. 

Seminarieledare på 

Vintervägen 29 

DC-programmet 2007-2009 

Nicole Liljefors, leg psykolog och 

leg psykoterapeut, leder seminarier 

inom områdena drömpsykologi och 

drömtolkning. 

Marie-Claire Lundeberg, leg psykoterapeut 

med handledarkompetens 

samt bildkonstnär, är DC-handledare 

och undervisar inom ämnesområdet 

drömcoaching, som hon också är 

ämnesansvarig för. 

Åke Lundeberg, leg läkare och 

psykoterapeut, är seminareledare 

inom områdena kommunikation 

och relationsdynamik samt ämnesansvarig 

för psykiatri och psykopatologi. 

Erik Nisser, fi l kand, översättare och 

dipl drömcoach IDP. Seminarieledare 

inom ämnesområdena drömpsykologi 

samt symbolik och symbollära. Ämnesansvarig 

för området symbolik 

och symbollära. 

Kerstin Oddsdotter är socionom, 

dipl uttryckande konstterapeut och 

har ett mångårigt förflutet som 

musikpedagog och animatör. Seminarieledare 

inom ämnesområdet 

drömcoaching. 

Håkan Raihle, civ ek DHS, psykolog 

och jungiansk terapeut, är 

seminarieledare inom områdena 

drömpsykologi och drömtolkning och 

ämnesansvarig för ämnesområdena 

drömtolkning samt utvecklings- och 


Ingela Romare, fi lmregissör, dokumentärfi 

lmare och jungiansk analytiker 

(IAAP), är seminarieledare 

inom områdena drömpsykologi och 

drömtolkning. 

Shantena Sabbadini, PhD, fysiker 

och sinolog, verksam vid The Pari 

Center for New Learning, Italien, 

är seminarieledare inom området 

symbolik och symbollära. 

Erel Shalit, fil dr, författare och 

jungiansk analytiker (IAAP). är 

seminarieledare inom områdena 

drömtolkning och drömpsykologi. 

Ämnesansvarig för området 

drömpsykologi. 

Barbro Wadensten, fil dr, M.Sc., 

R.N., lektor vid Uppsala universitet. 

och Dept of Public Health and 

Caring Services. Seminarieledare 

i ämnena utvecklingspsykologi och 

vård/omsorg. 

Lage Wedin, fil dr, universitetslektor, 

leg psykolog och diplomerad 

S:t Lukas-terapeut. Seminarieledare 

inom ämnesområdet utvecklings- och 


Jan Wessman, leg psykolog och 

organisationskonsult inom områdena 

ledarutveckling och konflikt- och 

krisbearbetning. Seminarieledare 

inom ämnesområdet drömcoaching. 

CJP KONTAKTINFORMATION 

Namn: CJP Centrum för Jungiansk 

Psykologi 

Org.nr: 556294-2838 

Adress: Vintervägen 29, 169 54 Solna 

Telefon: +46 (0)8 830 700 

Fax: +46 (0)8 830 700 

E-post: cjp@cjp.se 

Web: www.cjp.se 

Plusgiro: 456 5826-7 

Bankgiro: 5619-9896 

IDP KONTAKTINFORMATION 

Namn: IDP Institutet för 

Dröm psyko lo gi 

Org.nr.: 802410-8493 


Telefon: +46(0) 8 823 812 

Tfn/fax: +46 (0)8 830 700 

E-post: idp@cjp.se 


Plusgiro: 153733-1 

Bankgiro: 5292-6268 

FDP KONTAKTINFORMATION 

Namn: FDP Föreningen för 

Dröm psyko lo gi 

Org.nr.: 802428-0607 


Telefon: +46(0) 8 823 812 

Tfn/fax: +46 (0)8 830 700 

E-post: fdp@cjp.se 


Plusgiro: 421204-9 

Bankgiro: 5440-0833

DIPLOMERADE 

DRÖMCOACHER IDP 

Hillevi Furtenback 

Praktik i Solna och Helsingfors 

tel 0381-550 35 eller 070-533 6216 

Hillevi Furtenback arbetar som organisationskonsult 

i Sverige och Finland med fokus på kommunikation 

och fl erkulturella arbetsplatser. 

Ragnhild Hoffmann 

Praktik i Oslo, tel +47 4088 0041 

Ragnhild Hoffmann är cand philol, litteraturvetare 

och författare till boken Gjennom ild og luft, om 

kvinner, eventyr og drager. 

Helena Isaksson 

Praktik i Solna, tel 08-353 964 

Helena Isaksson har tidigare arbetat på 

revisions- och konsultbyrå. Som mångårig 

klubbmästare är hon ansvarig för 

Onsdagsklubben på Vintervägen 29. 

Zofi a Kowalska 

Praktik i Uppsala, tel 073-977 9257 

Zofi a Kowalska är projektledare inom det 

veterinärmedicinska området och utvecklar 

bl.a. tester för snabbdiagnostik. 

Majken Lundqvist 

Praktik i Uppsala, tel 018-515 010 

Majken Lundqvist är agronom och har arbetat vid 

Sveriges Lantbruksuniversitet. Numera är hon 

privatpraktiserande drömcoach. 

Erik Nisser 


Erik Nisser är översättare och undervisar i ämnena 

drömcoaching, drömpsykologi och symbolik vid 

IDP Institutet för Drömpsykologi. 

Birgitta Norgren 

Praktik i Stockholm, tel 070-458 2208 

Birgitta Norgren är dipl. samtalsterapeut, och 

handledare i psykosyntes med egen praktik i 

Stockholm. Arbetar som rektor vid HumaNova. 

Maria Stenberg 


Maria Stenberg är utbildad statsvetare med psykologi 

och litteratur som tillägg. Arbetar som 

internationell affärsutvecklare. 

Mia-Mari Sternudd-Groth 

Praktik i Molkom, 

tel 070-220 1248 

Mia-Marie är fi l dr i pedagogik och arbetar 

som lektor i pedagogiskt drama. 

Eva Sutter 

Praktik i Täby och Stockholm, 

tel 070-946 1301 

Eva Sutter är kroppsterapeut och dipl cert massör 

med egen praktik i Täby och Stockholm. 

Monica Åmberg 

Praktik i Färjestaden, tel 0485-30 373 

Monica Åmberg har arbetat som träbildhuggare 

men på grund av ledgångsreumatism 

omskolat sig till drömcoach. Ägnar sig på 

fritiden åt ikonmåleri. 

LenaMari Öfjäll 

Praktik i Härnösand, 

tel 070-748 5272 

LenaMari Öfjäll är socionom och diakon och 

arbetar som stiftsdiakon i Härnösands stift. 

Institutet för Dröm psy ko lo gi 

DC-PROGRAMMEN 

DC-PROGRAMMET 

Praktiserande utbildningskandidater 

under handledning 

Kristina Andersson 

Praktik i Göteborg, tel 070-767 0489 

Kristina är legitimerad psykoterapeut, med 

handledarkompetens inom den psykodynamiska 

traditionen och verksam som privatpraktiserande 

i Göteborgsområdet. 

Gunilla Bergerham 


Gunilla Bergerham är skådespelerska och dramatiker 

och har sedan 15 år en egen teatergrupp 

som även arbetar med personal- och ledarskapsutveckling. 

Maria Berggren 


Maria är dataingenjör på ett snabbväxande 

IT-bolag och leder arbetet med nyutveckling 

av IT-system. 

Marga Brunila 

Praktik i Helsingfors, tel +358 (0)50 565 0611 

Marga är livsmedelskemist, bosatt i Helsingfors, 

och arbetar inom livsmedelsindustrin 

i Finland. Har ett långvarigt intresse för 

drömmar och jungiansk psykologi. 

Karin Hedbrant 

Praktik i Solna och Stockholm, tel 08-844 854 

Karin är verksam som bildkonstnär. Examen 

i bildpedagogik vid Konstfack samt 

konstvetenskapliga studier. Skriver en del 

texter om kultur och politik. 

Kim Held 


Kim är fi l kand med inriktning fi lmvetenskap 

och arbetar som gränssnittsdesigner och produktinformatör 

inom Stockholms Läns Landsting. 

Margareta Herrman 


Margareta är fi l kand i ekonomi och sociologi, och 

har 30 års erfarenhet av resebranschen. Innehar för 

närvarande en chefsbefattning i ett stort globalt 

resebyråföretag. 

Aase Wynn 

Praktik i Tromsø, tel +47 9056 9467 

Aase er journalist, bosatt i Tromsø, Norge. 

Hun er cand.philol. med hovedfag i nordisk 

middelalderlitteratur. 

DC-PROGRAMMET 

Vårterminen 2009 

6-8 februari 

Fre kl 18-00-22.00: Grupphandledning 

Lör kl 10.15-13.00: Drömmarna och 

livscykeln (Erel Shalit) 

kl 14.00-17.00: Den arketypiska 

överföringen (Erel Shalit) 

kl 18.00-21.00: Musik för drömmare 

(Kerstin Oddsdotter) 

Sön kl 10.15-13.00: Diskussionsseminarium 

enskilda arbeten 1 

kl 14.00-17.00: Diskussionsseminarium 

enskilda arbeten 2 

15-17 maj 

Fre kl 18.00-22.00: Grupphandledning 

Lör kl 10.15-21.00: Tillbakablick och 

framåtsyn 1 

Sön kl 10.15-17.00: Tillbakablick och 

framåtsyn 2 

Individuell handledning 

Den individuella handledningen skall omfatta minimum 

fem handledningstillfällen. Det exakta antalet 

handledningstimmar bestäms underhand i samråd 

mellan handledarna och resp DC-kandidat. Handledningen 

skall avse minst tre olika klienter. 

Enskilda arbeten 

De enskilda arbetena skall omfatta 15-20 sid 

(A4) och skall ge en bild av att kandidaten nöjaktigt 

integrerat de olika ämnesområdena i en mogen 

coaching-attityd. De enskilda arbetena skall 

vara inlämnade i 3 ex senast 14 dagar före avslutningssamtalet. 

Avslutningssamtal 

Avslutningssamtalen äger rum efter särskild överenskommelse 

under perioden 15 juni - 14 augusti 

och tider bokas av resp kandidat. Avslutningssamtalet 

beräknas ta 2-3 tim och avgiften är 900 

kr. I samband med att tid för avslutningssamtalet 

bokas skall kandidaten lämna in en lista över vilka 

delar av den rekommenderade litteraturen som 

kandidaten önskar åberopa. Avslutningssamtalet 

kommer att kretsa kring det enskilda arbetet, kandidatens 

egna självbedömningar, erfarenheter av 

det praktiska coachingarbetet samt den åberopade 

litteraturen. 

Diplomutdelning 

Diplomutdelning äger rum den 23 augusti, 2009, 

kl 13.00. 

23

24 

Öppna seminarier och 

kurser 

presenteras på sid 20-21. 

DC-PROGRAMMETS 

TERMINSSCHEMA, SE SID 23 


Onsdag 4 februari 

Onsdagsklubben: Kulturen och arketyperna, 

tid kl 19.00-21.00. Kaffe med försnack från 

18.30. Avgift: 50 kr, medlemmar i FDP 

gratis. 

Lördag 7 februari 

KS219-09 Drömmarna och livscykeln (seminarium 

3 tim). Seminarieledare: Erel Shalit. 

Tid: lör 7/2 kl 10.15-13.00. Avgift: 850/700. 

Bindande anmälan senast 17/1 till 08-830 700 

eller ks219-09@cjp.se 


KS220-09 Den arketypiska överföringen 

(seminarium 3 tim). Seminarieledare: Erel 

Shalit. Tid: lör 7/2 kl 14.00-17.00. Avgift: 

850/700. Bindande anmälan senast 17/1 eller 



KS221-09 Musik för drömmare (seminarium 

3 tim). Seminarieledare: Kerstin Oddsdotter. 

Tid: lör 7/2 kl 18.00-21.00. Avgift: 750/600. 



Onsdag 4 mars 




gratis. 

Söndag 15 mars 

KS246-09 Världen och vi I: Nygamla tankar 

kring den jungianska typologin (seminarium 

4 tim). Seminarieledare: Håkan Raihle. Tid: 

söndag 15/3 kl 11.00-16.00. Avgift: 950/800. 



Kalendarium Vintervägen 29 

Samtliga öppna program 

Onsdag 1 april 




gratis. 

Onsdag 6 maj 




gratis. 

Onsdag 3 juni 

Onsdagsklubben har avslutningsfest. Vi visar 

den videofi lmade intervjun med CG Jung: 

”Face to face”, njuter av en ost-och-vin buffé 

och diskuterar det som faller oss in i stunden. 

Tid kl 19.00-21.00. Avgift: 50 kr, medlemmar 

i FDP gratis. 

HÖSTTERMINEN 2009 

Söndag 20 september 

KS247-09 Världen och vi II - Om meningssökande 

och meningsskapande (seminarium 

4 tim). Seminarieledare: Håkan Raihle. Tid: 

söndag 20/9 kl 11.00-16.00. Avgift: 950/800. 

Bindande anmälan senast den 1/9 till 08-830 

700 eller KS247-09@cjp.se 

Söndag 11 oktober 

KS249-09 En klunk ur Graalen - om den inre 

källan (seminarium 3 tim). Seminarieledare: 

Erik Nisser. Tid: söndag 11/10 kl 14.00- 

17.00. Avgift: 750/600. Bindande anmälan 

senast den 25/9 till 08-830 700 eller ks249- 

09@cjp.se 

Söndag 25 oktober 

KS248-09 Drömtolkningens ABC (seminarium 

4 tim). Seminarieledare: Håkan Raihle. 

Tid: söndag 25/10 kl 11.00-16.00. Avgift: 


08-830700 eller KS248-09@cjp.se 

NYHET 

Under höstterminen kommer vi även att visa 

Ingela Romares intervjuer med Marion Woodman. 

Datum och tid är ännu inte fastställda. 

Pågående 

KURS- och STUDIEPROGRAM 

DC-programmet 2007-2009 

(utbildning till dipl drömcoach) började 

vårterminen 2007 och avslutas i 

augusti 2009. 

Mellan Chaos och Struktur 

(erfarenhetsseminarier för personlig utveckling 

på jungiansk grund). Seminarieserien 

började höstterminen 2008 

och avslutas under vårterminen 2009. 

Kommande 

KURS- och STUDIEPROGRAM 

Den jungianska grunden 

(grundkurs i jungiansk psykologi). Kursen 

börjar vårterminen 2009 och omfattar 

21 tim. Samtliga seminarier äger rum på 

Vintervägen 29, Solna. 


kl 14.00-17.00 


fysiologiska grundvalar, arketyper, kulturella 

dominanter, komplex och jaget. 


kl 14.00-17.00 




kl 14.00-17.00 

Kungen av Första Livshalvan: jag-utveckling, jagsvagheter, 

jag-försvar och jag-funktioner. 


kl 14.00-17.00 




människan. 


kl 14.00-17.00 




kl 14.00-17.00 


projektioner. 


kl 14.00-17.00 


och förverkligande, kollektiva livsmönster och 

den individuella utvecklingscykeln.

vintervägen 29 - Centrum för Jungiansk Psykologi

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?