vandring på de lycksaligas ö - Flygtorget
vandring på de lycksaligas ö - Flygtorget
vandring på de lycksaligas ö - Flygtorget
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Husen i byn El Retama ligger<br />
un<strong>de</strong>r tvära bergväggar där<br />
Valle Gran Rey, ”<strong>de</strong>n store<br />
konungens dal”, slutar en<br />
halv mil in i <strong>ö</strong>n La Gomera.<br />
28<br />
La Gomera<br />
Text och foto Claes Grundsten
Visst är <strong>de</strong>t härligt att kunna<br />
ändra sina färdplaner un<strong>de</strong>r<br />
resans gång. I <strong>de</strong>n andan reser<br />
vi till Kanarie<strong>ö</strong>arna, med små<br />
f<strong>ö</strong>rhandskunskaper och ganska<br />
obestämda syften. Chartereldoradot<br />
ska utforskas i all enkelhet har vi tänkt<br />
oss. Lite <strong>vandring</strong>, och sk<strong>ö</strong>na bad f<strong>ö</strong>r <strong>de</strong>n<br />
<strong>de</strong>len. Från ett iskallt Sverige kommer vi<br />
till Teneriffa. Vulkanen Tej<strong>de</strong> finns i huvet,<br />
och i packningen en gui<strong>de</strong>bok om <strong>ö</strong>n. Men<br />
redan f<strong>ö</strong>rsta dagen ställs allt <strong>på</strong> ända.<br />
Vinter rå<strong>de</strong>r även nära Kräftans vändkrets,<br />
och när vi ser vulkanen liknar <strong>de</strong>n<br />
en av Kung Bores borgar, med sn<strong>ö</strong> <strong>på</strong><br />
toppen. Myndigheten har därf<strong>ö</strong>r nu, i<br />
februari 2005, stängt <strong>vandring</strong>sle<strong>de</strong>n <strong>på</strong><br />
Tej<strong>de</strong>. I <strong>de</strong>tta läge blir Torsten vår räddan<strong>de</strong><br />
ängel. Honom träffar vi utanf<strong>ö</strong>r<br />
flygterminalen <strong>på</strong> väg mot Los Christianos.<br />
Han bär två små ryggsäckar och ser<br />
målmedveten ut.<br />
– Jag ska till Valle Gran Rey, säger han.<br />
Det är tion<strong>de</strong> gången. Jag älskarrr Gomera,<br />
fortsätter han <strong>på</strong> ljudlig skånska. En<br />
pluttemysig plats. Den bästa Kanarie<strong>ö</strong>n.<br />
Fantastiska <strong>vandring</strong>ar. Entusiasmen<br />
lyser i <strong>ö</strong>gonen.<br />
– <strong>vandring</strong> <strong>på</strong> <strong>de</strong> <strong>lycksaligas</strong> <strong>ö</strong><br />
Tre timmars väntan i semestersta<strong>de</strong>n<br />
Los Christianos får oss att längta därifrån.<br />
Vi vill snabbt vidare och <strong>de</strong>n stora färjan<br />
går efter tidtabell, trots kulingvindar och<br />
grov sj<strong>ö</strong>gång. En dryg timme tar <strong>de</strong>t till<br />
<strong>ö</strong>n La Gomera som h<strong>ö</strong>jer sig <strong>på</strong> andra<br />
sidan <strong>de</strong>t vitfradga<strong>de</strong> havet. Dit f<strong>ö</strong>rs vi av<br />
en katamaran, ett futuristiskt missfoster<br />
som sväljer bå<strong>de</strong> bilar och folk, och guppar<br />
våldsamt. Mellan kabinens flygstolar<br />
hulkas <strong>de</strong>t ljudligt.<br />
San Sebastian heter huvudstan <strong>på</strong> vår<br />
nya <strong>ö</strong>, men vi ska till Valle Gran Rey,<br />
”<strong>de</strong>n store konungens dal”. Den ligger<br />
<strong>på</strong> andra sidan La Gomera och transport<br />
måste ordnas i ett nafs. Någon reguljär<br />
bussf<strong>ö</strong>rbin<strong>de</strong>lse finns inte <strong>på</strong> s<strong>ö</strong>ndagar.<br />
Otur f<strong>ö</strong>r oss, men <strong>de</strong>tta blottar en positiv<br />
sida av <strong>ö</strong>n. Här lever man inte <strong>på</strong><br />
hor<strong>de</strong>r av turister. Här anpassar man<br />
kommunikationerna efter <strong>de</strong> lokala behoven.<br />
Därf<strong>ö</strong>r tvingas vi ta en taxi <strong>de</strong>n<br />
<strong>ö</strong>verkomliga sträckan av fem mil. Men<br />
vilka mil! Vägen slingrar med skarpa<br />
slalomkurvor uppf<strong>ö</strong>r bergsryggen som<br />
formar <strong>ö</strong>n.<br />
La Gomera stiger of<strong>ö</strong>rmedlat som ett<br />
stort berg, nästan cirkelrunt och nästan<br />
1500 meter <strong>ö</strong>ver havet, och topografin<br />
är veckad av gr<strong>ö</strong>na dalar och djupa<br />
I lagerskogens utkant, <strong>på</strong> väg ned mot<br />
havet från El Cedro, passerar vi <strong>de</strong>nna<br />
brudsl<strong>ö</strong>ja till vattenfall.<br />
Regnet strilar <strong>på</strong> lagerträ<strong>de</strong>n i Garajonay centralt <strong>på</strong><br />
La Gomera, en unik regnskog som finns inskriven<br />
<strong>på</strong> UNESCOS:s världsarvslista.<br />
raviner, barrancos. När vi kommit upp<br />
till h<strong>ö</strong>glan<strong>de</strong>t, tränger vägen in i Parque<br />
Nacional <strong>de</strong> Garajonay, ett naturskyddat<br />
områ<strong>de</strong> i världsklass och Kanarie<strong>ö</strong>arnas<br />
stolthet. En tät regnskog slukar sikten<br />
och släcker ljuset innan taxin b<strong>ö</strong>rjar <strong>de</strong>n<br />
hissnan<strong>de</strong> fär<strong>de</strong>n ned mot havet igen.<br />
Dalen är tvärdjup och har vita hus och<br />
terrasser un<strong>de</strong>r stupen. Lagom till solens<br />
nedgång når vi orten La Playa, där Valle<br />
Gran Rey mynnar ut mot Atlanten.<br />
Vi hoppar av vid hotellet Casa Maria<br />
som står allena intill en T-korsning, 25<br />
meter från <strong>de</strong>t dånan<strong>de</strong> havet. Efter att<br />
ha lagt beslag <strong>på</strong> ett rum g<strong>ö</strong>r vi som <strong>de</strong><br />
andra resenärerna i nej<strong>de</strong>n, k<strong>ö</strong>per en<br />
<strong>ö</strong>l i husets bar och går ut <strong>på</strong> <strong>de</strong>n svarta<br />
stran<strong>de</strong>n där väldiga vågor vispar upp<br />
ett sn<strong>ö</strong>vitt skum, medan solen sakta<br />
sjunker ned bakom horisontens molnflak.<br />
I folkhopen rå<strong>de</strong>r en uppsluppen<br />
stämning. Några klinkar gitarr, andra<br />
slår <strong>på</strong> trummor och f<strong>ö</strong>rgäves f<strong>ö</strong>rs<strong>ö</strong>ker<br />
man <strong>ö</strong>verr<strong>ö</strong>sta bränningarna. En hel dags<br />
färd från nordlig latitud har f<strong>ö</strong>rt oss till<br />
en plats vi aldrig h<strong>ö</strong>rt talas om, men som<br />
bums får oss att trivas.<br />
La Gomera är <strong>de</strong>n näst minsta av<br />
Kanarie<strong>ö</strong>arna. Som <strong>de</strong> andra har <strong>de</strong>n<br />
bildats av magma från en het fläck un<strong>de</strong>r<br />
29<br />
∆
28<br />
En populär stig<br />
le<strong>de</strong>r <strong>ö</strong>ver berget<br />
La Merica<br />
varifrån vi kan<br />
blicka ned i Valle<br />
Gran Rey.
Några vandrare <strong>på</strong><br />
dagstur ovanf<strong>ö</strong>r San<br />
Sebastian.<br />
La Gomera är som gjord f<strong>ö</strong>r<br />
omväxlan<strong>de</strong> dags<strong>vandring</strong>ar i<br />
dramatisk bergsnatur.<br />
jordskorpan. Magman träng<strong>de</strong> upp ur<br />
havet f<strong>ö</strong>r 5 miljoner år sedan och bygg<strong>de</strong><br />
en vulkan som sedan slockna<strong>de</strong>. Ön<br />
är <strong>de</strong>n enda i <strong>ö</strong>gruppen som inte haft<br />
ett utbrott <strong>på</strong> mycket länge. Rinnan<strong>de</strong><br />
vatten har kl<strong>ö</strong>st ut <strong>de</strong> 800 meter djupa<br />
ravindalarna. Från mitten strålar <strong>de</strong>ssa,<br />
och bergsryggarna mellan <strong>de</strong>m, ut mot<br />
havet, som ekrar i ett hjul. Gomera<br />
har f<strong>ö</strong>rlänats ett spektakulärt landskap<br />
blivit en dr<strong>ö</strong>mvärld f<strong>ö</strong>r vandrare. Eller<br />
snarare flan<strong>ö</strong>rer, f<strong>ö</strong>r här g<strong>ö</strong>r man inga<br />
långa fär<strong>de</strong>r. Normalt bor man <strong>på</strong> hotell<br />
och går <strong>på</strong> dagstur. Ön är blott två mil i<br />
diameter och har endast 16 000 bofasta.<br />
Bara en bråk<strong>de</strong>l av alla semesterfirare<br />
som reser till Kanarie<strong>ö</strong>arna, hittar hit.<br />
De flesta är tyskar. Det var tyska hippies<br />
som upptäckte Valle Gran Rey i slutet <strong>på</strong><br />
1960-talet, och <strong>de</strong> kom f<strong>ö</strong>r att r<strong>ö</strong>ka gräs<br />
och lyssna till musik. Med sina tält la <strong>de</strong><br />
beslag <strong>på</strong> en playa, ”Schweinebuchte”,<br />
en bit bortom Vuelta, <strong>de</strong>n tredje byn vid<br />
ravinens mynning. I dag går <strong>de</strong>t lugnare<br />
till. Vi ser bara enstaka fossil från flowerpower-ti<strong>de</strong>n,<br />
och solbadarna är inte<br />
så många. Strän<strong>de</strong>rna har mycket sten.<br />
En nimbus av jungfrulighet vilar <strong>ö</strong>ver La<br />
Gomera, och myndigheterna vill helst<br />
ha <strong>de</strong>t så, och vidmakthålla en diskret<br />
och uthållig turism. Det g<strong>ö</strong>r <strong>ö</strong>n till ett<br />
perfekt resmål f<strong>ö</strong>r backpackers.<br />
F<strong>ö</strong>rsta dagen går vi <strong>de</strong>n populära<br />
stigen <strong>ö</strong>ver berget La Merica till<br />
byn Arure. Från hotellet bär <strong>de</strong>t<br />
rakt upp i branten. Passadvin<strong>de</strong>n svalkar<br />
när solen tittar fram. Trakten har haft en<br />
ganska kylslagen vinter i år, men som<br />
nordbo tycker man att temperaturen<br />
känns behaglig ändå. Regnstänk fladdrar<br />
f<strong>ö</strong>rbi. Uppe <strong>på</strong> berget blommar Kanarie<strong>ö</strong>arnas<br />
egen t<strong>ö</strong>rel, och getter betar i <strong>de</strong>t<br />
gr<strong>ö</strong>na gräset. Från bergets kant tittar vi<br />
ned i avgrun<strong>de</strong>n, mot ”konungens dal”.<br />
Vyn är magnifik. Där nere h<strong>ö</strong>ll <strong>de</strong>n starkaste<br />
h<strong>ö</strong>vdingen till innan spanjorerna<br />
tog <strong>ö</strong>ver.<br />
Un<strong>de</strong>r antiken var <strong>ö</strong>gruppen känd som<br />
”<strong>de</strong> <strong>lycksaligas</strong> <strong>ö</strong>ar”. Plinius gav <strong>de</strong>m<br />
<strong>de</strong>ras namn efter en vild hundras som<br />
fanns här (canis är hund <strong>på</strong> latin). När<br />
sj<strong>ö</strong>farare från Genua segla<strong>de</strong> hit <strong>på</strong> 1300talet<br />
blev <strong>de</strong> återupptäckta. På <strong>de</strong>n ti<strong>de</strong>n<br />
var guancherna <strong>ö</strong>gruppens urbefolkning<br />
och <strong>de</strong>ras många dialekter tyd<strong>de</strong> <strong>på</strong> f<strong>ö</strong>rbin<strong>de</strong>lser<br />
med berberna i Sahara. Enligt<br />
en av myterna skar spanjorerna av tungan<br />
hos <strong>de</strong>m som bod<strong>de</strong> <strong>på</strong> La Gomera och<br />
<strong>på</strong> så sätt uppstod visselspråket ”el silbo”.<br />
Det är exklusivt f<strong>ö</strong>r <strong>ö</strong>n och hålls vid liv<br />
än idag. Med ti<strong>de</strong>n mixa<strong>de</strong>s guancherna<br />
med <strong>de</strong>n inflytta<strong>de</strong> spanska befolkningen<br />
och dog ut som folkgrupp.<br />
Vi visslar gärna f<strong>ö</strong>r att naturen är sk<strong>ö</strong>n,<br />
men bussf<strong>ö</strong>rbin<strong>de</strong>lserna är inget att applå<strong>de</strong>ra.<br />
Det dr<strong>ö</strong>jer flera timmar innan en<br />
buss kan f<strong>ö</strong>ra oss från Arure tillbaka till<br />
La Playa. Vi sitter i en restaurang och<br />
inmundigar en kraftig b<strong>ö</strong>nsoppa med<br />
<strong>ö</strong>l. Som luffare b<strong>ö</strong>r man gilla läget och<br />
vi fun<strong>de</strong>rar <strong>på</strong> att knalla tillbaka längs<br />
bilvägen, istället f<strong>ö</strong>r att invänta bussen.<br />
Men en redigt berusad snubbe lämnar<br />
restaurangen f<strong>ö</strong>r att sedan med en rivstart<br />
k<strong>ö</strong>ra iväg i sitt fordon. Det får oss <strong>på</strong><br />
andra tankar och vi väljer att återvända<br />
längs samma stig som vi kommit <strong>på</strong>, nu<br />
med <strong>de</strong>n skimran<strong>de</strong> havshorisonten f<strong>ö</strong>r<br />
<strong>ö</strong>gonen. Ett gott val som <strong>de</strong>t visar sig<br />
(och säkrare).<br />
Dag två viger vi åt en tuffare tur.<br />
Le<strong>de</strong>n genom Barranco Argaga<br />
är <strong>de</strong>n mest imponeran<strong>de</strong> i<br />
områ<strong>de</strong>t. Torsten som gått där tidigare,<br />
f<strong>ö</strong>ljer med oss, men i <strong>de</strong>n smala klyftans<br />
entré tappar vi stigen och kommer ut fel<br />
i en brant sluttning. Det är lätt gjort och<br />
slutar med en hasning nedf<strong>ö</strong>r rasbranten<br />
till <strong>de</strong>n lilla bäcken i botten. Un<strong>de</strong>r skyh<strong>ö</strong>ga<br />
klippor fortsätter vi sedan up<strong>på</strong>t.<br />
På utsatta ställen är <strong>de</strong>t svindlan<strong>de</strong> brant,<br />
och i anletets svett tar vi oss till slut ur<br />
ravinen upp till en h<strong>ö</strong>gplatå med små<br />
odlingar och spridd bebyggelse. Scenf<strong>ö</strong>rändringen<br />
är tjusig och lockar till en<br />
rast vid <strong>de</strong>t lilla vita kapellet Ermita <strong>de</strong><br />
Nuestra Senora <strong>de</strong> Guadalupe. Att vi går<br />
i ett katolskt land beh<strong>ö</strong>ver ingen tvivla<br />
<strong>på</strong>. Små burhus med helgonstatyer dyker<br />
upp bå<strong>de</strong> här och där.<br />
Landskapet g<strong>ö</strong>r ett vilt intryck. Vi ser<br />
berg, klippor, hav och dalar, och terrängen<br />
är karg där vi håller h<strong>ö</strong>j<strong>de</strong>n som<br />
en nivåkurva <strong>på</strong> kartan. Enstaka flan<strong>ö</strong>rer<br />
kommer oss till m<strong>ö</strong>tes, och utslitna<br />
bevattningskanaler f<strong>ö</strong>ljer stigen. Eller är<br />
<strong>de</strong>t tvärtom?<br />
Vi tittar ned i bråddjupet där Valle<br />
Gran Rey har sin b<strong>ö</strong>rjan. En äldre ortsbo<br />
passerar oss samtidigt med raska steg och<br />
två hundar i sällskap. Lite längre fram<br />
ligger en tappad mobiltelefon <strong>på</strong> stigen.<br />
Jag plockar upp nallen f<strong>ö</strong>r att lämna in<br />
<strong>de</strong>n <strong>på</strong> någon bar. Innan vi nått byn El<br />
Cercado ringer mobilen. Torsten som är<br />
flink i spanska svarar en rapp Carmencita.<br />
Den gamle mannen med hundarna<br />
är hennes far visar <strong>de</strong>t sig, och <strong>de</strong>t är<br />
29<br />
∆
hans telefon. Vi råds lämna in mobilen<br />
i baren ”Maria” som drivs av kvinnans<br />
man. Där mottas vi som vardagshjältar<br />
och blir bjudna <strong>på</strong> <strong>ö</strong>l innan en taxi f<strong>ö</strong>r<br />
oss tillbaka till La Playa.<br />
Eftersom vi har med bå<strong>de</strong> tält och<br />
sovsäckar vill vi gärna gå en lite längre<br />
<strong>vandring</strong> med hela bagaget <strong>på</strong> ryggen.<br />
Med morgonbussen åker vi upp till<br />
Parque Nacional <strong>de</strong> Garajonay, medan<br />
dimman belägrar lagerskogen. På grund<br />
av vädret låter vi bli att bestiga <strong>ö</strong>ns h<strong>ö</strong>gsta<br />
topp, och går istället direkt in i skogen<br />
som utnämnts till världsarv. Här befinner<br />
vi oss vid <strong>ö</strong>ns mittpunkt, navet, och kan<br />
f<strong>ö</strong>lja en stig ned genom nationalparken<br />
norrut.<br />
På berget utspela<strong>de</strong>s Kanarie<strong>ö</strong>arnas<br />
eget drama à la Romeo och Julia. Huvudrollerna<br />
intogs av Gara, en prinsessa<br />
från Gomera, som f<strong>ö</strong>rälska<strong>de</strong> sig i <strong>de</strong>n<br />
ädle bondsonen Jonay från Teneriffa.<br />
Guancho-legen<strong>de</strong>n berättar att Jonay<br />
paddla<strong>de</strong> i en getskinnsbåt till sin prinsessa.<br />
Deras familjer ogilla<strong>de</strong> en affär <strong>ö</strong>ver<br />
klassgränserna, men kärleken djupna<strong>de</strong><br />
och <strong>de</strong> älskan<strong>de</strong> val<strong>de</strong> d<strong>ö</strong><strong>de</strong>n framf<strong>ö</strong>r<br />
separation. Tillsammans besteg <strong>de</strong> <strong>ö</strong>ns<br />
h<strong>ö</strong>gsta punkt och stack ihjäl varandra<br />
med lansar gjorda av lagerträd. På så sätt<br />
fick berget sitt namn.<br />
Lagerträ<strong>de</strong>n b<strong>ö</strong>jer sina l<strong>ö</strong>vverk <strong>ö</strong>ver<br />
oss och skyddar lite mot regnet som<br />
strilar ned. Denna laurisilva-skog är en<br />
tertiär kvarleva från epoker f<strong>ö</strong>re isti<strong>de</strong>n<br />
∆<br />
Den väldiga katamaranen från Teneriffa anl<strong>ö</strong>per hamnen i San Sebastian.<br />
30<br />
då kusterna runt Me<strong>de</strong>lhavet beskoga<strong>de</strong>s<br />
av lagerträd. Här finns flera trädarter, <strong>de</strong><br />
h<strong>ö</strong>gsta blir up<strong>på</strong>t 30 meter h<strong>ö</strong>ga, och<br />
mäng<strong>de</strong>r av en<strong>de</strong>miska växter trivs i<br />
<strong>de</strong>nna fuktiga milj<strong>ö</strong>. Regn och kon<strong>de</strong>nserad<br />
vattenånga håller växtligheten lika<br />
fräsch som i en tropisk regnskog.<br />
Regnet faller hela dagen och genomsura<br />
når vi El Cedro, en liten by med <strong>ö</strong>ns enda<br />
campingplats. Ägaren har terrasserat <strong>de</strong>n<br />
branta bergsidan och <strong>på</strong> en av <strong>de</strong>ssa terrasser<br />
reser vi tältet. I restaurangen, som<br />
<strong>på</strong>minner om en alphytta, får vi torka<br />
klä<strong>de</strong>rna kring en ve<strong>de</strong>ldad kamin som<br />
brinner. En käck f<strong>ö</strong>rtidspensionerad dam<br />
från Österrike berättar sin historia f<strong>ö</strong>r<br />
oss. I ensamhet har hon k<strong>ö</strong>rt med husbil<br />
hit, färjat <strong>de</strong>n från Spanien och mellan<br />
<strong>ö</strong>arna, men nu står <strong>de</strong>n fast i l<strong>ö</strong>s jord <strong>på</strong><br />
en riskabel plats i skogen. Här väntar hon<br />
<strong>på</strong> campingplatsens f<strong>ö</strong>reståndare som har<br />
en jeep att dra loss husbilen med. Själva<br />
k<strong>ö</strong>per vi en pava med husets vin och går<br />
ned till tälten f<strong>ö</strong>r att laga egen mat <strong>på</strong><br />
fotogenk<strong>ö</strong>ket.<br />
Dimman hänger alltjämnt i branterna<br />
när vi nästa dag vandrar<br />
vidare mot lägre h<strong>ö</strong>j<strong>de</strong>r, mot<br />
sta<strong>de</strong>n Hermigua och kusten. Från El<br />
Cedro slingrar stigen i tvära kurvor<br />
nedf<strong>ö</strong>r ett h<strong>ö</strong>gt stup. Ett långt silverstreck<br />
till vattenfall kastar sig utf<strong>ö</strong>r branten.<br />
Snart når vi bananplanteringar och ser<br />
b<strong>ö</strong>rjar samla sig till en stadsbildning.<br />
Längre än till huvudgatan i Hermigua<br />
hinner vi inte f<strong>ö</strong>rrän en ”inkastare” i bil<br />
stannar och f<strong>ö</strong>rmår oss f<strong>ö</strong>lja med till ett<br />
hotell nere vid havet. Vi k<strong>ö</strong>per grisen<br />
i säcken, men har ingen anledning att<br />
klaga. Rummet är billigt och bra.<br />
Med buss fortsätter <strong>de</strong>n improvisera<strong>de</strong><br />
resan, nästa dag tillbaka till San Sebastian.<br />
Bussen segar sig upp till ett pass, medan<br />
bergen omkring vägen blir djärvare än<br />
<strong>de</strong> vi hittills sett. La Gomeras huvudstad<br />
har ett museum till minne av Christopher<br />
Columbus som vi f<strong>ö</strong>rstås tittar in<br />
i. Den sjätte september 1492 lämna<strong>de</strong><br />
han <strong>de</strong>nna stad f<strong>ö</strong>r sin historiska resa<br />
<strong>ö</strong>ver Atlanten. På andra sidan havet låg<br />
en okänd kontinent, men f<strong>ö</strong>re avfär<strong>de</strong>n<br />
hann han med en brådst<strong>ö</strong>rtad romans<br />
med änkan efter en greve <strong>på</strong> <strong>ö</strong>n.<br />
Vi hinner också med en snabb affär<br />
sista dagen. Vi g<strong>ö</strong>r en kort <strong>vandring</strong> längs<br />
kusten till Playa <strong>de</strong> la Guancha. Havet<br />
skimrar som aldrig f<strong>ö</strong>rr, men <strong>de</strong>n <strong>ö</strong>dsliga<br />
playan med sin svarta sand ser mer ut<br />
som ett sj<strong>ö</strong>r<strong>ö</strong>varnäste än en solbadares<br />
<strong>ö</strong>nskedr<strong>ö</strong>m. Un<strong>de</strong>r 1500- och 1600-talen<br />
plundra<strong>de</strong>s Kanarie<strong>ö</strong>arna av pirater.<br />
Inte minst äntra<strong>de</strong> man hemvändan<strong>de</strong><br />
spanska skepp som använ<strong>de</strong> <strong>ö</strong>arna till<br />
omlastningsplats f<strong>ö</strong>r sina skatter. Nuf<strong>ö</strong>rti<strong>de</strong>n<br />
är <strong>ö</strong>arna i sig själva en spansk<br />
guldgruva, och av <strong>de</strong> sju är La Gomera<br />
nummer ett f<strong>ö</strong>r resenärer som likt oss,<br />
hellre vill vandra än solbada.<br />
en imponeran<strong>de</strong> fallosklippa där husen ❑