C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

JAGTSLOTTET
dolfina och Fabian, hvilka ej ännu äro så gamla, att de berätta något
sjelfva, men outsäjligt gerna höra – alla dessa få emellanåt vara med:
ty i vår landtliga krets menar jag hvar och en väl, alla böra uppfostras
i det vackra, goda och glada, och jag förstår icke hvarföre jag
derifrån skulle utesluta mina pigor, när de äro anständiga, snygga,
och om dagen varit flitiga. – Jakob, min kammartjenare, gammal:
och Klas, min lille lifhusar, ung, få äfven åhöra. Jag skall slutligen
nämna för dig två särdeles personer, dem du ej ännu sett på mitt
slott, men som väl visa sig i afton. Den ene är Edheman, mina söners
f.d. informator, och som numera nästan intet behöfver läsa med
dem; han har fritt vivere hos mig, så länge han önskar vara här, och
det räcker tills vi finna någon öppning till pastorat åt honom: en
ganska studerad, skarpsinnig och äfven hygglig man. Den andre,
Elgstjerna, är en ung adelsman, fast i sorgeligt skick; han är någorlunda
förmögen, men af orsaker, dem jag ej känner, har han blifvit
litet fånig (icke stormgalen), och är af sina slägtingar hos mig (i anseende
till det förtroende de hysa för min charakter) inpensionerad
för mat och dryck. Han visar sig ofta med nöje som en åhörare. Edheman
är också ibland berättare, men ej så ofta jag af en lärd man
skulle önska; han hör hellre än han talar, hvilket kan vara klokt af
honom, men är ej så roligt för oss. Nu Richard, har du inhemtat,
hvilka vi vanligtvis äro: jag kan väl icke för dig precist detaljera hvad
som utgör de tre ofvannämda Pigornas, Barnens, Kammartjenarens,
Lifhusarens, Informatorns och Pensionärens egna tycken och smak:
men du finner att du har ett talrikt auditorium, och kan roa största
delen, om du icke roar alla. Du kan också variera, så att du den ena
gången har ett stycke, som är intressant för somliga, en annan gång
för andra. Jag glömde säga dig, att ibland (ofta nog) hitkomma tvenne
enkefruar, Friherrinnor af min slägt; men för dem behöfver du
icke tänka på några egna stycken, ty det förefaller mig att de roas af
allting. – Tro icke, Furumo, att hela detta förslag är så egennyttigt,
som det låter – att vi blott vilja höra och njuta af dig. Du skall i ersättning
ej få berättelser, emedan vi talt ut; men i stället musik och
sång, hvari mina gossar och flickor äro skickliga, och hvarmed qväl-
63