C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

JAGTSLOTTET
nom på ett visst ställe? det är en ganska öppen sak. Det var under
det vi alla drucko thé – jag sade honom huru vi bruka berätta – syster
Aurora vågade sig till och med fram med en förklaring, ty jag tror
hon gerna vill höra någonting af honom.”
Nå, lika mycket; du vet det således, Richard. Du ser nu huru mitt
slott ligger här i sin enslighet, men inom sig sluter lif, musik, öfverläggningar,
afhandlingar, poesi, måleri – ja, om du vill – hela verlden.
Hvad tycker du härom?
”Bra.”
Nå, granne, vill du vara med oss? Jag bjuder dig hit hvar qväll,
som du har ledighet; mat, dryck och gladt sällskap lofvar jag dig.
Skulle du förlora något vid skötseln der hemma (hvilket jag dock
tror på aftnarne ej kan vara stort), så skall jag ersätta dig, och jag
har så pass mycket af denna verldens goda, att du väl kan finna en
sådan ersättning betyder ej något för mig att gifva. Vill du vara med
oss?
”– – Ja.”
Men jag har någonting, som jag fäster härvid, och som utgör hufvudsaken
i min plan. Jag har funnit det felet i våra berättelser, att de
ej hafva ett inre sammanhang med hvarandra, och som är en klar
följd deraf, att flere berättat. Det är naturligt och rätt, att hvarje Berättelse
skall vara ett slutet och enskildt stycke för sig: men jag önskade
tillika, att de, jemte denna egna sjelfständighet, äfven stode
med hvarann i en inre (om också ej alltid genast insedd) förening,
som bildade dem allesammans till ett enda allt mer och mer växande
organiskt och fullkomligt Helt. Du vet ju hvad organiskt vill säga?
”Jo.”
Det är sant, du är ingen bonde, du är sonen af en Bibliotekarius.
Nog af, att du inser hvad jag önskar. Mina och mina barns framställningar
hafva ingalunda varit ett organiskt helt, emedan vi äro olika
menniskor, och hafva burit fram heterogena Fantasier ur våra sinnen.
Du vet hvad heterogen är? det är sådant, som med hvarann icke
är lika och sammanhängande. Det har ändock varit ganska intressant,
emedan vi älska och undse med hvarann. Men nu bör detta på
61