C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

JAGTSLOTTET
gement hos de förra eller sednare, så lemnade jag det. Deri var ingen
olycka.”
Du skulle på detta sätt, kommer allt omkring, vara en lycklig
menniska?
”Ursäkta mig, Herr Hugo, att jag är det.”
Hm. Men hör, Furumo, hvarföre har du då icke gift dig? detta
behöfs för ett trefligt lif.
”Jag är häri lik ganska många, som dött utan att hafva varit gifta;
blott deruti är jag kanske olik flere, att orsaken, hvarföre jag icke
blifvit gift, är den, att jag ej sett någon som jag rätt tyckt om. Jag har
så hög aktning för det äkta ståndet, att jag ej så velat ingå deruti.”
Vid dessa ord vände hastigt alla damerna i rummet sina ögon på
honom, såsom på ett förskräckligt fenomén; de ville se huru en karl
skulle se ut, som aldrig funnit ett fruntimmer behagligt.
Du har då varit rätt kall min kära Furumo, sade Hugo.
”Också sade jag ej alldeles rätt, när jag yttrade mig ej alls hafva
tyckt om någon, ty det har jag väl kanhända; men jag har icke funnit
någon enda rätt älskvärd.”
Skatta dig då säll, så oberoende har knappt någon varit.
”Likväl, Herr Hugo, ville jag räkna det för en stor olycka, om den
både för tid och evighet vore ohjelplig.”
Men hur lefver Ni då derhemma, sade fröken Eleonora, det måste
vara rätt träaktigt?
”Jag lefver såsom det passar sig för mig. Jag sköter min gård, fiskar,
jagar, dricker mjölk; någon gång förr skref jag.”
Men apropòs, afbröt Herr Hugo, du skall vara en öfvad och rask
Historieberättare?
”Efter omständigheterna.”
Ack, fortfor fröken Eleonora, begynn, berätta oss någonting
qvickt!
”Qvickt? ursäkta mig, välj då en annan. Och detta på allvare.”
Hör du Richard, inföll Henrik och steg fram, du kan just tala om
för oss huru det gick till, att du kom att blifva född i gula kabinettet?
”Det har jag svårt för. Misstyck ej – efter jag är på sätt och vis
58