C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

JAGTSLOTTET
FEMTE BOKEN.
57
Jag kommer.
På eftermiddagen sade Hugo allvarsamt: hör du Richard, är det sanning,
som min Jakob säger om dig, att du är son till f.d. Bibliotekarien
här på slottet? att du först genomläst alla böcker, sedan fallit i
ledsnad åt dem, derpå rest ut i verlden, och slutligen kommit hem?
”Ja,”svarade Furumo.
Och du har verkligen läst så mycket böcker?
”Jag har läst något.”
Men – om du råkat i ett så stort bokförakt, som jag äfven af historien
vet hafva händt andre, om du derefter rest bort omkring i verlden
såsom en Chevalier de la triste figure, med ett ord, såsom en,
hvilken ser allt med en sur min, är missnöjd med allt, är olycklig och
otreflig – huru kommer det sig då, att detta mycket strider emot ditt
utseende, som visar helsa och snarare nöje? Du har ju också samlat
något pengar, har ett hemman och lefver godt – hvilket alltsammans
icke Rousseau gjorde?
”Det kan icke angå mig hvad Rousseau gjorde; hade han egt Råbäcken,
så kunde han hafva mått på samma sätt som jag. Det är mig
äfven obekant, hvad Jakob eller andre sagt om mig. Olycklig har jag
icke varit, ej heller missnöjd.”
Hvad säger du? har du icke varit olycklig?
”Nej, Herr Hugo, jag vet icke hvarföre jag skulle det. Ingen menniska
har bedragit mig, och jag ingen. Jag har ingenting att sörja.
Det är sant, att jag förr läst åtskilligt uti böcker, och äfven sedan lärt
känna ett antal menniskor: men när jag fann något odrägligt eller