C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

JAGTSLOTTET
vandts exempel, också inbjödo den främmande till duskap, och
Richard var ej en person, som mycket krusade, ehuru det kunde
vara ovanligt för en hemmansegare, äfven så pass långt ifrån Stockholm,
att råka i broderskap med en adelsman. Gamle Löwenstjerna
sade ingenting härom, fastän han visst icke ansåg ståndsskillnader
för ett lappri. Men dels hvilade omkring den främmande något
afskräckande, som gjorde att Hugo ej ens skulle hafva kunnat komma
fram med, att han vore ett slags mindre förnäm menniska, ej
passande till förtrolighet med hans anhörige: dels tyckte han personligen
om honom i följd af de litterära notiser han genom Jakob
fått om honom. Slutligen hade han också frälst brorsonens lif, så att
han nickade ett tyst bifall till sina söners handslag vid broderskapets
beseglande. En stund derefter stego de upp.
_____
56