C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

JAGTSLOTTET
två. Dem har jag botat, när de fått fel. Julianus Löwenstjerna bets i
går med en varg; jag tvättade blodet af hans hand och bandt om
hans häst, som blifvit svårare skadad, men nu kommit i bättre skick.
Någonting till professionen är jag icke.
”Ack det kunde jag tro, sade Hugo. Hvar är han född, min goda
vän?”
Jag är född i gula kabinettet innanför denna Salong; på höger
hand derinne.
”Hvad säger han? här på slottet?”
Ja, Herr Hofmarskalk, sade Jacques, som nu återkommit; jag har
en gång nämnt förut härom. Richard Furumo är son till den Herr
Bokföreståndaren, tillika Slottsskrifvaren, som Hofmarskalkens
Herr far höll här på slottet och lönade till dess död, för att hålla i
ordning alla böckerna i Biblioteksrummet, samt skrifva hvad som
skulle skrifvas på slottet.
”Jag mins, jag mins, – – – du är ju då på sätt och vis en gammal
anförvandt med Slottet och oss alla! Jag kommer ganska väl ihåg allt
hvad Jakob har sagt om dig; kom närmare, kom! jag vill betrakta dig
som ett slags barn i mitt eget hus. Hästdoktor? fy, hvarifrån kom
det? hästskojare och qvacksalfvare äro ej mina vänner. Nå strunt,
om en bra hemmansegare, om en god karl i sig sjelf, tillika botar
hästar, deremot har jag intet; det är tvertom rätt. Kom du Furumo,
jag är ganska nyfiken att närmare göra din bekantskap, och dertill
har jag mina egna orsaker. Men hvad sade du – i gula kabinettet?
hur kunde du bli född i gula kabinettet?”
Jag skulle ej haft den dristigheten att födas i gula kabinettet här
på slottet, om icke min mor händelsevis kommit dit in; ty annars
bodde mina föräldrar i två rum der nere i venstra flygeln med en
himmelsk utsigt åt parken.
”Nå vidare, vidare – svarade Hugo – jag vet af ryktet, att du är en
munter och oförskräckt historieberättare. Du kan ingenting bättre
börja med, än med dig sjelf och din begynnelse. Jag skulle hafva
mycken lust att höra, huru något så eget kunnat ske, som att du blifvit
född?”
48