C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

JAGTSLOTTET
Detta är min egen bägare: jag har den alltid liggande här under stenen
med gröna mossan ofvanpå; så mycket du vet, i fall du kommer
hitåt ensam en annan gång. Drick! men är det icke förträffligt? Nu
komma vi att frukostera. Var god – du kommer åt bättre, medan jag
håller i hästen – tag upp ur min högra rockficka: se så, det är sötmjölksost
och godt färskt bröd. Du älskar det visst?”
Julianus bejakade det med nöje.
”Så tag. Vi få icke stadna, utan genast fortsätta vår gång med hästen:
men vi kunna taga för oss och äta under det att vi gå framåt.
Detta är en af menniskans egna förmögenheter.”
Sedan de på den smala gångstigen kommit förbi en hög och
mörk bergskräfva, hvaruti flera unga lutande björkar med ljusgröna
löf hade sitt hemvist, vände de sig till venster, då de hastigt framför
sig sågo en liten dal, genom hvilken den förr omtalade bäcken slingrade
sig, och midt i dalen några hus, som i allt tillkännagåfvo den
största snygghet. Sjelfva byggnadssättet på husen visade en enkel
smak, och alltsammans gaf en anblick af stor trefnad.
Men vi skola icke längre berätta, huru Julianus Löwenstjerna och
Richard Furumo framkommo till den sednares Hemman, huru de
stego in, skötte och fodrade hästen, besågo värdens sex mörkbruna
kor och deras deja, hvilken hade utmärkt rentvättade händer; huru
de ordnade några sängar, som utgjorde Trädgården, åto, drucko,
mådde väl, och emellanåt sade hvarann åtskilligt. Ingenting märkvärdigt
tilldrog sig, men timmarne gingo hastigt. Äfven den följande
natten tillbragtes utan händelser. De begge lågo i samma rum, i hvar
sin något hårda men svala säng, sofvo utan drömmar, vaknade tidigt,
och stego upp vid godt lynne. Endast det kan anmärkas, att då
Julianus klädde på sig och såg sin värd göra detsamma, upptäckte
han ibland de kläder, Richard om aftonen lagt af sig, en flöjt; hvaraf
det hastigt föll honom in, att Richard måtte hafva varit samma person,
som Julianus morgonen förut hade hört spela några toner på
aflägset håll i skogen.
Deras första göromål var nu att gå till stallet, och de funno den
bitna hästens sår mycket förbättradt. Ej blott det omsorgsfulla om-
43