C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

JAGTSLOTTET
hvarifrån Julianus kommit. Denna nejd var intagande, sval af morgonvindar,
och ännu mer uppfriskad genom en sorlande bäck, som
här förde sitt kraftiga lopp, föga känd af de lefvande. Efter en stund
kommo de till en hög klippa, alldeles vid flodkanten. Vi måste här
hvila hästen innan vi gå längre, sade Julianus, och äfven önskade
jag sjelf stadna något, ty vild vacker natur är fullkomligt i min smak,
och jag ville gerna se mig om här en stund. Denna plats behagar mig
mycket, mycket.
”Mig behagar den också,” sade Furumo med en sakta, vänlig
röst. ”Lät oss sitta ett ögonblick i gräset vid klippan, medan hästen
hvilar sig. Har du hört händelsen med den vackra Magdalena?”
Magdalena? menar du den beryktade Torparflickan från Ulfvasund?
Hon skall hafva drunknat någonstans här i skogen; jag har
blott hört om henne, att hon hade ett ganska dåligt rykte.
”Ja, sade Furumo. Hon var . . . . . ; alla bondgossar kände henne
väl. Såg du henne aldrig?”
Nej, jag såg henne aldrig, men när hennes drunknande blef bekant,
gjorde det uppseende bland allt folk, och jag hörde en gammal
gumma säga, att det var ganska bra hon dog, emedan hon annars
förderfvat hela ungdomen.
”Ja, hon gick i sanning på en mörknande väg. Emedlertid var
hon vacker. Här från denna klippa stupade hon ner i forsen, och
sväljdes af vattnet.”
Här? sade Julianus och steg upp. Det väcker stor rörelse hos
hvem som helst, äfven den mest främmande, att se sig omkring på
en plats, der en menniska dött. Han gick tyst och uppmärksam omkring,
besåg klippans kanter noga, och stirrade med en synbar känsla
ned i vattnet. – Det enda jag hört om hennes död, Richard, är det,
att hon skulle hafva gått till skogen att söka efter sin faders bortlupna
får; då skall hon slutligen af en gumse blifvit nedstångad i vattnet.
Men detta tycker jag låter orimligt.
”Det är visst också osanning,” sade Furumo.
Vet då du närmare, huru hennes död tillgick?
”Ja, jag var icke så långt ifrån.”
41